Limp Posted December 30, 2012 Share Posted December 30, 2012 Jag har klarat av gottesuget otroligt bra. Det trodde jag aldrig skulle inträffa. Men det har gott bra. Jag har iofs medvetet försökt ersätta gottesuget med andra substitut och kanske det har burit frukt. Dock dyker suget upp i huvet emellanåt ändå. Jag har i färsk minne speciellt följande episoder. Där jag veckohandlar mat, går jag förbi lösgodishyllan till kassan. En fredag blev jag otroligt sugen på när jag såg ungarna fylla på sina påsar med lösgodis. Men jag blev inte sugen på godis, utan på den känslan man har, när man öppnar påsen hemma och plockar fram den första biten. Alltså blev jag sugen eller blev jag bara avundsjuk ? I går kväll slötittade jag på TV och i ett av programmen steg en amerikansk "cop" ut genom dörren till polisstationen med kaffemugg i ena handen och tuggandes en donut. Jag då...inte blev jag sugen på munken, men däremot så in i helskotta kaffesugen. Har det snurrat till i skallen på mig Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lua Posted December 30, 2012 Share Posted December 30, 2012 För mig är det som med att sluta med nikotinet: det fysiska behovet är borta med rent mentalt kan man längta efter känslan. Att cykla till kiosken och köpa försommarens första mjukglass eller ta ett bloss på bryggan när man metar. Alltid när jag blir sugen nu för tiden har det med känslor att göra, inte ett fysiskt behov Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
TillMinus Posted December 30, 2012 Share Posted December 30, 2012 När jag är sysslolös eller kollar på film/serier då blir jag sugen på sötsaker som smågodis. Det beror på att jag har en gammal dålig vana att döva stress som jag haft länge. Min enda hjälp mot galopperande tankar har varit att fokusera på en sak-tvn och för att må ännu bättre har jag "lyxat" med gotta. Egentligen fantastiskt korkat då hela den grejen i sig är en stressfaktor, fysiskt såväl som psykiskt. Nu har jag slutat med det och sysselsätter mig här, på min blogg, med mina nya "lchf-böcker", träning och matplanering. Men, vanan sitter i än, det tar ju en stund att ändra en vana. Men, jag är på väg åt rätt håll, men vist är suget ett märkligt fenomen och intressant ur ett psykologisk perspektiv. /A Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Anna-Lena Posted December 30, 2012 Share Posted December 30, 2012 Även om det fysiologiska sockersuget knappt känns, så visst finns det psykologiska där. Jag ska inte vara så kaxig, jag har bara hållit på i två och en halv månad. Men med LCHF så kan jag ersätta en del av de här slarvbeteenden jag har. T ex har jag gått in i en affär och köpt Baby-Bell-ostar, när jag innan köpt chokladcroissanter, 'Tre fötter två'-pris-chokladbitar, etc., som jag har som tilltugg på tågresor. Nu före jul, fick jag ett bak-ryck, och bakade utan vare sig socker eller sötningsmedel. Jag tyckte faktiskt själv att det blev bra, och har haft det som godismys, under julen. Jag har jobbat den största delen av julen, men även på jobbet har kakor, hemgjort godis och chokladaskar flödat över, och jag har kunnat avstå, fastän de stått framför näsan på mig. Föregående jular har jag ätit, tills det tar slut, fastän jag nästan är äcklad. Jag känner med LCHF, att jag inte behöver vara så duktig och karaktärsfast, maten gör mig tillfredsställd, jag är helt enkelt inte sugen. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.