Jump to content

Hur mycket salt äter ni om dagen (försöker klura ut om mitt blodtryck, salt, kalium med mera som är skumt)


Pingvin
 Share

Recommended Posts

Hej igen!

Har gått ett tag och känt mig mysko. Dimmig syn, konstigt med balansen, yrsel med mera. Visserligen lider jag av panikångest från 2 år tillbaka. Det var i samband med den attacken som de såg mitt kolesterolvärde och högt blodtryck (runt 170/95 i enskild mätning, 24 timmars visade 147/94). Det var där jag började äta LCHF eftersom jag insåg att något var rätt fel eftersom jag knappt åt något fett alls, men massor av stärkelse.

Först testade de beta blockerar på mig. Det gjorde att jag inte kände hjärtat slå längre och fick mig gå in i panikångest. Dessutom började jag gå upp i vikt igen, kände mig svullen. Visade sig beta blockerare ser till höja insulinet i kroppen och vi vet alla vad det innebär.

Så de tog mig av på dessa och satte in Enalapril. Inget hände med blodtrycket. Visserligen testade de det när jag uppenbarligen hade stress reaktion. Försöker säga till dem att sätta 24 timmars igen, men de verkar inte fatta eller ta det jag säger på allvar.

Så de ökade dosen till 20mg. Blodtrycker fortfarande 165-170/95. Detta är inte kaliumsparande Enalapril Comp, utan Sandoz. Inga problem med hosta eller så.

 

De sätter då in Amlodipin 5mg. Inget händer. Fortfarande upp mot 170 på övre.. men undre trycker har börjat visa bort mot 105 när jag mätte på apoteket, sedan 110 hos distriktssköterska.

Samtidigt har jag lärt mig att vi med panikångest gör av med mängder av kalium och salter. Där normalt en människa kissar ut mellan 1g-1.4g salt i timmen och att vi behöver mellan 9-18g salt om dygnet.

Så jag börjar salta mina ägg och äta bacon mer. 1 kryddmått mineralsalt med jod (70% kalium etc) per ägg. Får i mig runt 6-10g salt om dagen vill säga. Inser att jag inte fått i mig speciellt mycket salt alls om dagen när jag inte ätit ett baconpaket. Förutom om jag ätit bregott eller liknande. Det är nog väldigt illa.

 

Förr förra blodtrycksmätningen tas av en diabetes sköterska (jag har inte diabetes). Jag är iskall i händer och fötter vid tillfället. Har helt klart begynnande panikångest. Hon säger att jag har bra blodtryck.

Vad i...? Jag ber henne ta om det, för det är inte möjligt. Fortfarande bra 5 minuter senare.. Okej... Skillnaden från förra med dåligt resultat är att jag saltat på mycket mer... hmm...

Det är 2-3 veckor sedan sist. Har ätit klart mindre salt sedan dess. Börjar bli yrslig mer nu. Är varmare ute och dricker mer vätska helt klart samtidigt. Haft mer och mer värk i solar plexus och dov känsla i bröstet efter 3-4 timmar jag tagit blodtrycksmedicinen. Dimsynen har dock försvunnit efter jag åt en redig levergryta och tog och åt lite riven morot varje dag. Det var nog A-vitaminbrist, som inte kom ikapp trots vitamintillskottet jag äter en tablett om dagen. Nu är jag inte luddig i ögonen längre, helt borta. Men just det andra består och får mer känsla av efter varje måltid att man inte får optimalt med luft när man tar andetag och blir så ordentligt trött (det som sker när man äter är att blodtrycket sjunker).

 

Så i förrgår hade jag oro i bröstet med mera. Panik. In på apoteket och kollade blodtrycket eftersom familjeläkaren inte riktigt tog det på allvar och menade att de inte mäter blodtryck på sommaren (eh?).

 

Visade då 156/108 med puls 63. Utifrån det åker jag in direkt till familjeläkaren och är rejält darrig i hela kroppen med mera. De tar EKG och blodtryck på mig. Detta är 15 minuter efter Apoteket.

EKG ser bra ut, inget med hjärtat. Men blodtrycket.. 165/85.. Samtidigt som jag är rejält uppe i varv och panik - darrar i kroppen.
Undre trycket har gått ner rätt ordentligt på 15 minuter.. verkar helt vimsigt. Under går ner, men det övre gör det inte så värst samtidigt.. 

 

Idag tänkte jag testa att se hur jag reagerar om jag inte tar på något salt på äggen och så vidare. Börjar med värk i solar plexus som går uppåt 3-4 timmar efter jag tog blodtrycksmedicinen vid 9. 2-3 timmar senare oroskänsla, känner mig lite andfådd. Äter mat, blir jättetrött så man söker sig mot sängen för att vila, dåsig i huvudet, balansen är påverkad. Som ett tryck bakom näsryggen och bakom ögonen in i huvudet. När jag lägger mig och vilar känns det olustigt, som lungorna inte fylls ordentligt - dvs ni vet den där fyllnadskänslan när lungorna är fulla och man får tillräckligt med syre. Drar upp t-shirten över näsan så att jag andas under denna så att jag tar upp med koldioxid (knep mot hyperventilera om man saknar papperspåse) och ringer 1177. Känner att jag måste höra med dem hur för lågt blodtryck ter sig. Kall, stramande på något vis på ovansidorna av händerna, kall i fötterna. 


Just nu har jag tagit ett kryddmått med mineralsalt och blandad med 0.5 liter vatten och dricker. Dock är jag medveten om att jag inte bör inta för mycket salt om det nu är så att jag har saltbrist. Intar man salt för mycket kan man få något sorts ödem i hjärnan har jag för mig att ha läst. Det kanske bara handlade om när ett sjukhus tillförde det intranevöst hos en patient dock. Kroppen kan troligen inte ens i närheten ta upp salt i sådana mängder?

Saltbrist påverkar också binjurarna och Renin. Vi som har panikångest och utmattningssyndrom har tydligen obalans redan med just förhållande med Renin att göra. Panikångest är i princip helt med detta att göra, adrenalin och noadrenalin med en kamp mellan psyket och naturliga skyddsreaktioner i kroppen. Nog har min oro och ångestattacker ökar sedan jag minskade ner saltet igen.


Men jag är nyfiken på hur ni andra gör med saltet i maten och hur mycket ni uppskattar ni intar per dygn. Vi lagar ju allt från grunden i princip så det är lätt att vi äter mycket mindre salt om vi inte tillför det.
Någon annan här som äter Enalapril Sandoz eller Amlodipin och har några erfarenheter av saltintag, speciellt kaliumrikt?

Försöker få läkarna att fatta att vi måste ta reda på orsaken till blodtrycket och kontrollera mer saker, som exempelvis binjurarna - men de verkar stressade och vill helst inte göra något som inte står i rekommendationer. Har en helt ny läkare nu och en remiss till medicin, för jag är rätt trött på att de trycker i mig tabletter och sedan inte är noga med att kontrollera mitt blodtryck ofta utan att de har en aning om vad som är egentliga orsaken. Får hoppas det inte är cancer/tumör i binjure eller så bara utan enbart utmattade (vilket man finner hos i princip alla med utmattningssyndrom och lever med stressproblematik).

 

Link to comment
Share on other sites

Men jag är nyfiken på hur ni andra gör med saltet i maten och hur mycket ni uppskattar ni intar per dygn. 

 

Det som är märkligt, när jag började med LCHF, blev jag nästan äcklad av salt. Innan har jag varit en normalsaltare. Men jag saltar ändå maten medvetet, för en viss mängd salt måste man ha. Vid ett tillfälle mådde jag lite illa, och det gick över, när jag fick lite salt i mig (jag kom inte ihåg, vad det var jag åt eller drack). Annars mår jag som en prinsessa av kosten, och tycker faktiskt jag har fått naturliga signaler, vad och hur mycket jag ska äta.

 

Hoppas du blir piggare snart, och får ordning på ditt blodtryck.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jaa..jag vet nog inte riktigt mängder och sånt, men visst funderar jag på salt. Jag äter också medicin mot högt blodtryck (Enalapril, och det är nog inte komp, och Felodipin). Förre läkaren blev sur när jag hade läst på Kostdoktorn om medicinerna och ifrågasatte den jag hade. Han rekommenderade "ät mindre salt och mättat fett". Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var ju på den kosten jag fick mitt höga blodtryck, så varför skulle det hjälpa nu?

Jag har minskat på medicineringen sedan jag började med LCHF, men vårdcentralerna är inte mycket för att kontrollera ofta, eller att man ska kontrollera själv (jag köpte en mätare och ville ha den kollad på vc om den gav samma resultat. Reaktionen var bara: Nej. Varför ska du kolla själv?)

Numera saltar jag som jag känner för. Ibland tycker jag maten inte smakar salt alls, så jag saltar mer - och så plötsligt en dag är allt för salt, och då drar jag ner.

Skrev en tråd på kolhydrater ifokus för länge sedan, om orkeslöshet i musklerna (och kanske hade jag även den där känslan av att luften inte räckte till vid ansträngning), och fick rådet att testa att äta mer salt. Och jag tror det är saltet som hjälper.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Nu ska vi se. Vaknat för 2 timmar sedan och intag av blodtrycksmedicinen. Nu ska vi se hur det utvecklar sig idag.

2-3 timmar Innan jag somnade åt jag ett paket bacon (ICA's torrsaltade - 2.3g salt i det), och fräste ner vitkål och spenat, samt 1-2 kryddmått med salt. Samt under 1 timme drack 0.5 liter vatten med 1 krm mineralsalt i.
Samt 0.5 liter vatten till några magnesiumtillskott (utan dessa blir jag märkbart hårdare i magen och musklerna stramar ordentligt).

 

Vaknade nu första gången på ett bra tag utan att känna mig vimsig eller orolig. Sammanträffande? Man kan undra. Men för att kolla om jag får den där värken i solar plexus idag också, samt dova obehagliga trycker över bröstet och allt annat jag beskrev ovan så börjar jag med 1 krm mineralsalt i 0.5 liter vatten och dricker mig genom. Känner mig inte speciellt hungrig - troligen för att jag åt rätt sent igår (ville inte inta för stor mängd salt med bara vätska - dvs fylla ut det med mat och näringsupptaget).

Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte hur mycket salt jag får i mig per dag. Men jag upplever precis som du att jag får ett obehagligt tryck i bröstkorgen, lufthunger, hjärtklappning och yrsel när jag har ätit för lite salt.

Får verkligen försöka komma ihåg att få i mig salt, och dricka tillräckligt med vatten.

Det konstiga är att dessa symtom som uppstår vid vad jag tror är saltbrist, är ganska identiska med panikångestsymtom, så jag förstår att du blir konfunderad.

Man får pröva sig fram, precis som du redan gör :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag vet inte hur mycket salt jag får i mig per dag. Men jag upplever precis som du att jag får ett obehagligt tryck i bröstkorgen, lufthunger, hjärtklappning och yrsel när jag har ätit för lite salt.

Får verkligen försöka komma ihåg att få i mig salt, och dricka tillräckligt med vatten.

Det konstiga är att dessa symtom som uppstår vid vad jag tror är saltbrist, är ganska identiska med panikångestsymtom, så jag förstår att du blir konfunderad.

Man får pröva sig fram, precis som du redan gör :)

Jag är inne på att panikångest är både orsak och konsekvens. Grundförutsättningen för att panikångest ens ska vara möjlig måste Respitorisk Alkalos ske. Det betyder att vi får brist på koldioxid i blodet, varvid Ph värdet sjunker. Detta i sin tur skapar en reaktion och en kamp mellan vårt psyke och en högst naturlig skyddsfunktion i kroppen med primitiva anor. I detta reagerar vi som i sin tur aktiverar binjurarna och förhållandet mellan Renin och Angiotensin. Massor av adrenalin pumpas ut och är en process som motverkas av noadrenalin till slut - runt 30-40 minuter. Därför kan inte en panikångestattack pågå hur länge som helst, samt är inte i sig farlig för kroppen... såvida inte...

Såvida inte man ligger illa till lågt med salt och kalium. Panikångest gör så att vårt serumkalium, aka kaliumjoner, faller. Och det kan tydligen falla mycket. Följden blir alltså hypokalemi. Ofta när man är på gång in i panikångest eller haft en blir man väldigt kissnödig. Känns som man går och kissar hela tiden. Med det kisset följer kalium och andra salter med vätskan. Det är alltså rätt viktigt att man återför de salterna och vätskan.

 

Och det är det jag tror jag inte gjort samtidigt som jag laborerat med detta.

 

Sedan min sista post har jag ätit ett till paket bacon idag. Sedan gjorde vi en LCHF levergryta där jag hade i 8 kryddmått med mineralsalt. Ovanpå detta har jag tagit lite flingsalt på fingret varje gång jag kommit in från trädgården för att dricka vatten.

 

Utifrån detta har jag inte alls haft samma värk i mellangärdet eller tryck i bröstet. Hade en sväng då det sved på sidorna, men det var nog grävandet i den där rabatten. Hade lite halsbränna, vilket jag tror beror på ovanan med saltintaget och bristen som fortfarande finns av vätska och så vidare. - det botade jag genom en tugga färsk fryst chilipeppar jag alltid har i frysen. Finns inget bättre mot magproblem, begynnande magsjuka, halsbränna eller magkatarr.

 

Sedan slank det ner 3 stycken chiliölkorvar med runt 2.3g salt totalt.

 

Hade en släng begynnande panikångest som kom här framför skärmen med en smärta i höger sida av bröstet, men lyckades tro det var just grävandet i trädgården och hävde den samtidigt som jag kollade pulsen.

Det är allmänt känt att artificiellt ljus, dvs LED skärmar specifikt, samt kaffe är mycket proffsiga på att utlösa panikångest. Var framför en skärm den började första gången under extrem utmattning i mitt fall.

Drack ytterligare 0.5 liter vatten med 1 krm salt i (1krm är ungefär 1g salt) för en timme sedan.

 

Börjar nu känna en susande känsla mellan öronen och lite tryck på sidan av näsan, men det är sent nu och jag tror det är blodtrycksmedicinerna som avtar något just nu också - vilket kroppen givetvis känner av.

I övrigt är jag inte så vimsig längre, klarare på något vis. Är lite torr i munnen när jag går ut och andas, men det kan vara någon lätt pollenallergi lika väl.

 

To be continued :)

Link to comment
Share on other sites

Då ska vi se :)

Idag började man då med 1 krm mineralsalt i 0.5 liter vatten. Kände mig mycket mindre kissnödig idag. Och klockan hann bli 12 innan jag åt något. Var inte speciellt hungrig eller hade något sug efter frukost.

Var inte dimmig på något vis. Enbart sorts susande i huvudet som brukar vara innan tagit blodtrycksmedicinen. Den har återkommit vid den här tiden igen.

Annars är jag MYCKET klarare i huvudet idag. Hade lite känning av tryck i bröstet 4 timmar efter blodtrycksmedicinen, men det var mycket kortare än innan.

 

Åt 1 paket bacon med 3 ägg med 1 krm salt per ägg förresten. Samt gjorde chai te med 1 msk cocosolja som jag hällde i en termos och tog med ifall att.

 

6-7 timmar senare, dvs för 2 timmar sedan drygt. Överbliven levergryta (så gott!) som det var ordentligt med smör och grädde i och rätt okej med salt.

 

Så.. Är mycket mindre yrslig. Känner mig mycket mer stadig.

Noterade en sak på förra blodprovet idag dessutom. Mitt serumkalium låg på 3.9 för 3 månader sedan. Gränsvärdena är mellan 3.4 och 5.6. Det betyder att jag låg på den lägre skalan. 3 månader senare och ökande panikångest, yrsel, vinglighet, dimmig syn och så vidare samtidigt som man kanske bara fått i sig 1 krm mineralsalt (troligen bara fått natrium från bacon under denna tid och åt det mer sällan ett tag vill minnas). Detta skulle man förmodligen tagit ett blodprov på innan, men nu har man ju fått i sig ordentligt med salt så nu lär det inte påvisa något förutom att det kanske är just så lågt som vid förra provet. Folk med panikångest har tendens till lågt serumkalium som förklarat ovan. Symptom på saltbrist kan med all säkerhet både tas för panikångest och dessutom utlösa panikångest och göra det ännu värre.

Det är något med saltet helt klart, samt A-vitaminen som jag nu fått i mig ordentligt från lever (ca 500 gram på 2 veckor minst) och lite riven morot.
Känner mig väldigt optimistisk om det här! Får hoppas det stämmer!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Glad Midsommar på er! 

 

Fortfarande rätt fri från yrseln, vinglingheten, dimmiga synen och så vidare. Dock känner att om jag drar ner på saltet så känns det som det smyger sig på.

Börjar misstänka att det är Enalaprilen (20mg) som tillsammans med utmattningssyndromet och panikångesten jävlas med min elektrolytbalans och saltet. Dricker jag enbart vatten utan att sätta till 1 krm mineralsalt till 0.5 liter så börjar jag definitivt kissa mer än när jag gör det efter 0.5-1 liter vätska.

 

För att kolla lite på det, testade jag att inte ta mina blodtrycksmediciner idag runt 09.00, dessutom för att försöka komma på vilka av Enalaprilen och Amlodipinen som gör att jag får en sorts dov värk i solar plexus som går upp lite i bröstet efter 3-4 timmar. Sagt och gjort skippade jag dessa i morse. Då låg blodtrycket på 130/94 (notera att det är det undre trycket igen som har benägenhet ligga i 90-talet). 3-4 timmar senare har jag inte fått värken. Verkar piggare mentalt dessutom.
Däremot känner jag pulsen slå i huvudet lite grann och lite smått yrslig. Blodtrycket var på 150/95, men kan lika gärna vara stressrelaterat.
Där bestämde jag mig för att ta de 5mg Amlodipinen och se vad som hände. Efter 1.5 timmar började jag känna dovt i solar plexus. Efter 3-4 timmar definitivt i samma område och upp i bröstet och kände mig som vanligt orolig.
Skillnaden var att jag kände pulsen i huvudet lite granna och ett svagt svagt sus. Detta blev mer påtagligt efter en vända gräsklippning (försökte vara noga med att dricka och få i mig salt).
Inte känt impuls efter vätska, samt inte kissat så ofta eller mycket heller. 

Så imorgon är det en dag äta medicinen som vanligt. Och i övermorgon tar jag bort Amlodipin och ser hur jag reagerar och hur blodtrycket fortlöper. Ska bli intressant att se om jag kommer börja söka mig efter salt och vätska och kissa mer när man direkt börjar med Enalaprilen (den är inte comp) igen.

Märkte en sak förresten. De här tre dagarna har jag inte haft några problem dricka vattnet med salt i. Gillat smaken. Även inte haft problem dutta fingret i salt.
Men i morse när jag drack det och tog salt, var det som att kroppen tyckte det smakade äckligt och var inte så värst sugen på det. Ska man tolkar det som kroppens signal att den har fått tillräckligt med salt?
Just nu känner jag att jag börjat tänka på salt igen och vätska efter att inte tagit in lika mycket idag som innan (vi pratar max 10g salt kanske totalt per dygn).

 

Är medveten om att saltbrist tar lång tid att återställa balansen på. Men också medveten om att det kan handla om rubbning genom att njurarna, medicinerna eller stressen påverkar elektrolytbalansen. Därför försöker jag experimentera med hur jag tar in det tidsmässigt och i vilka relationsmässiga proportioner det är i intaget med vätska. Kisset är inte på något sätt mörkt heller bör nämnas. Ser gyllengult ut, luktar inte fränt eller har partiklar som svävar runt (det senare gjorde det hela tiden innan LCHF, samt att kisset inte var klart gult utan såg mer smådimmigt ut).

 

 

Sedan har jag ställt mig frågan om det  är mineralsalt eller natriumsalt jag ska ta in. Kan inte tänka mig att människan för 10 000 år sedan intog speciellt mycket mineralsalt som det var 70% kalium i och bara 30% natrium i. Känner att jag kanske riskerar att få i mig för mycket kalium istället när det är natriumet som kroppen egentligen är ute efter. Mineralsalt är ju framtaget för att folk ska salta mindre genom att kaliumet smakar mer, samtidigt som det ger en mindre mängd av det "oh så guud så farliga natriumet" som de salt och fettskrämda lyckats lobba fram. Jag tror inte att vi egentligen ska äta för mycket av mineralsalt, utan vi får i oss kalium från annat och att det egentligen är natriumet och magnesium som vi behöver få i saltkällor. Däremot är det väl bra med mer kalium om man lider av panikångest då man gör av med stora mängder av just kalium som sagt innan och faktiskt har tendens att luta mot hypokalemi.

 

Hur är det förresten med studiefallet där det verkar vara som så att de som är LCHF strikt eller snarare i det fallet Atkins (var dock en kombination med alkoholproblem och intag av mycket lakrits samt hårdmotion) där man noterat hypokalemi och antyder att LC/LCHF:are har lätt att råka ut för detta? Känns som det finns en viss poäng i det just för att vi gör vår mat från grunden nästan helt och fortfarande är saltskrämda (speciellt då man blivit itutad i samband med blodtrycksmedicinen att vara försiktig med salt).

Riktig soppa det här med en hel del variabler. Men detta är klart viktigt att avhandla :)

Link to comment
Share on other sites

Gick och köpte mig en Omron M6 Comfort blodtrycksmätare idag. Klart värt det. Känner mig redan bra mycket lugnare nu när jag själv kan kontrollera och föra dagbok över mitt blodtryck och se variationerna och koppla ihop dessa med livsstil, tid på dygn, intag av föda eller som nu, intag av mer salt.

 

Har gjort 7 provtryck sedan 17:20 och ligger just nu på 126/86 i medel över puls 79. Dock under 20mg enalapril som intogs 09.00 och sedan 5 mg Amlopidin vid 14:30. Det är uppenbart att det är Amlopidinet som gör att det värker dovt i solar plexus och lätt tryck i bröstet - men verkar vara en hel del mildare nu på 5:e dagen med ökat intag av salt/mineralsalt. Kissar klart mindre oftare nu också.

 

Dock noterade jag igår kväll, samt i morse att jag låg på mellan 8 och 16 i Ketoner i kisset. Jag äter rätt strikt LCHF. Det har säkert med det hela att göra också. Då kissar man mycket mer och då är det ännu mer viktigt med intag av salter och dricka vätska. Vilket blir ännu mer viktigt om det är varmt eller om man börjar röra på sig, exempelvis klippa gräsmattan eller gräva i en rabatt. Salt är oerhört viktigt har man nu fått lära sig den hårda vägen.

 

Ska bli riktigt intressant att fortsätta följa blodtrycket och välbefinnandet varefter man nu äter bort mot 10g salt om dagen. Jag är helt klart mycket skarpare i hjärnan, synen och balansen än för 5-6 dagar sedan. Ingen tvekan om den saken. Blodtrycket har inte heller dragit iväg.

 

Jag kikade förresten in förbi min familjeläkarmottagning innan midsommar (dock sent på dagen), gav en sköterska ett exemplar av Matrevolutionen och sa åt henne att jag vill låna den till min läkare. På den satt en lapp där det stod i stil med "För att undvika missförstånd inför vårt nästa möte. Ps. 1 krm m.salt + 0.5L vatten = mycket bättre allmäntilstånd".
Hoppas verkligen inte han blir sur/stött eller stressad utan läser den och finner den intressant och kanske till och med fullständigt får honom att omvärdera vad som är riktig mat och slutar vara rädd för fett och istället ser och fokuserar på att kolhydrater är den stora ärkebusen som tyst har ihjäl folk och skapar lidande. Om inte så har han i alla fall, om han läst i den vill säga, fått insikt vad LCHF är och förstår varför jag och min fru, samt barnen äter kosten - och dessutom får nära erfarenhet av att vi fortfarande lever, går ner i vikt, är av med en hel del besvär och förhoppningsvis även visar att jag inte kommer behöva blodtrycksmedicinerna om 10kg/några fler mindre snäpp i bältet (kom förresten i finskjortan nu vid midsommar. Den satt perfekt ledigt! Sist jag kom i den var 2001!).

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Något mysko sker med mitt blodtryck just nu. Blodtrycket har dippat ner mot 104/74.

 

Nu frågar ni er säkert varför det är mysko?

Därför det blodtrycket är precis efter att jag krattat/ruggat upp 50 kvm gräsmatta och klippt den två ggr inför vertikalskärning över en puls på 101.

Under den tiden har jag fått mer och mer som tryck i huvudet och dryper av svett. Därför beslöt jag mig gå in och ta ett direkt blodtryck utan att vila 5-10 minuter innan.

Därefter vilade jag 10-15 minuter och tog om blodtrycket och det hamnade på 108/76 över 96 i puls.

 

I alla övriga mätningar ligger blodtrycket på mellan 112/75 och 120/85. På mornarna innan 20mg Enalapril och 5 mg Amlodipin ligger det på upp mot 140-150/90-98 över puls 75-84.

 

(varit en 5-6 blodtrycksmätningar om dagen, ska ner mot enbart morgon, mitt på dagen och kvällen nu, för att sedan enbart mätas på morgonen och kvällen. Samlar mera detaljerade underlag just nu och relationen mellan vad jag gör eller hur jag mår och blodtrycket just nu).

Efter att ha uteslutit och väntat med Amlodipinen i 1-2 dygn, står det klart att Enalaprilen inte verkar ta ner blodtrycket speciellt alls. Blodtrycket gick upp en hel del och jag bestämde att ta Amlodipinen igen. Efter en timme hade blodtrycket tydligt börja sjunka igen och efter 4-5 timmar var det nera på 121/84 över 71 i puls.

Men det som är intressant i det här är att jag noterade att jag hade intagit mindre salt i 1-2 dygn än vad jag intog tidigare - samt att jag intog NaCl och inte mineralsaltet.

 

Senaste 2 dagarna har jag varit noga med att inta mineralsalt däremot. 1-2 krm i 0.5 liter vatten. Kissandet som även infann sig innan hela tiden har upphört. Inte alls så begynnande torr i munnen. En viss vimsighet och skum känsla i bröstet av Amlodipinen som jag också noterade när saltintaget förändrades avtar nu direkt igen. 

När jag intagit mindre salt (verkar blivit runt 4g totalt per dag mellan 25-26:e så började jag även få som känslan av att vilja börja gråta. Kändes som vattning i tårkanalerna - som ett tryck av vätska men som inte kom ut och tittade man på rörliga bilder på en skärm eller 3D miljöer så kändes det luddigt, som att ögonen inte synkade med - sorts vimsighet. Väldigt skumt.

 

Mina egna teorier är att detta är något med kalium i kroppen att göra i samband med konsekvenserna av stressjukdomarna så blir svängarna kraftiga speciellt med Enalaprilen. Eller så är det något med binjurarna för vid lystest flackar mina pupiller en hel del. De drar inte ihop sig och bibehåller storlek, utan pulserar.

Men detta är teorier som sagt. Blodanalys/salivanalys kommer berätta detta - d.v.s. om min nya stressade läkare som har lätt för att bli irriterad och inte vilja intressera sig för vad sin patient har att säga (och påstår att saltintag är dumheter och att insinuerade att LCHF inte är riktig mat) tar saker på lite mer allvar när någon beskriver symptom på saltbrist och samtidigt har panikångestsyndrom och reaktioner dagligen samt tar 20 mg Enalapril som påverkar kalium i kroppen.

När jag var promenerade in och bokade en tid med sjukgymnast (väldigt stel i musklerna i ryggen) så lämnade jag även anteckningarna för 3-4 dagar blodtryck. Då lämnade läkaren tillbaka Matrevolutionen och sa att han inte hade tid att läsa sådant. Med andra ord har han sagt - jag är inte intresserad av att förstå dig som patient eller vad som ligger bakom nedgång i vikt, fettmassa hos både dig och din fru, där ni är av med magkatarr, IBS med mera.

 

Ger han en sista chans på nästa möte och klarar han inte av att lyssna eller motivera sina påståenden om salt eller kosten då kommer jag säga honom ett och annat och kräva en annan läkare som förlitar sig på evidensbaserad vård och inte gissningar, myter och ointresse för att ta till sig forskning och modern medicin. Jag behöver en läkare som kan kommunicera och samarbeta, inte en som verkar mer intresserad av att ha rätt och med en ökande tendens på narcissism.

 

Pratade förresten med en sköterska på 1177 som påstod att man inte alls behöver tillföra salt till kroppen i den utsträckning som kroppen faktiskt i medel kissar ut 0.7-1.4g i timmen. Kanske inte är så konstigt att saltbrist är ett problem i samhället idag när sådana sitter och ger råd. I övrigt påstod hon att det inte är tillåtet att rekommendera kost som LCHF. Förklarade då att det är enligt socialstyrelsen tillåtet och förklarade fallet Annika och att de gav henne rätt mot dietisterna. Då sa sköterskan på 1177 att det säkert fanns efterspel av det som gjort det otillåtet igen.

Sådana här sitter alltså och ger råd till folk. Okunskapen, ignoransen, fett och saltskräcken är.. ja.. skrämmande.

 

Nu ska jag gå ut och försöka pyssla om gräsmattan och hoppas verkligen inte att man blir helt yrslig med mera. Hade 121/88 nu på morgonen i blodtryck så är lite orolig vad 20mg Enalapril och 5 mg Amlodipin gör med det då det tog ner 150/98 till 121/84. När det inte heller verkar gå upp vid ansträngning utan snarare går ner dessutom av just aktivitet. Det känns bakvänt, för jag har i alla fall lärt mig att blodtryck ska gå upp vid ansträngning. Eller?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kan du prova att sänka dosen lite på den blodtryckssänkande medicinen? 

 

Det ska jag prata om med läkaren imorgon.

 

Var in en sväng på akuten igår förresten... 

 

Avslutade dagen innan med en sort attack eller vad det var där jag kissade 0.8 liter. Sedan somnade jag och vaknade av att jag var smärtsamt kissnödig. Reste mig upp och var helt snustorr i halsen och munnen. Torr i ögonen, vimsig och brände i underarmarnas och vadernas hud. Stickande brännande.

Vinglade till toaletten och kissade 1 liter. Inget av kisset var mörkt eller så, utan gyllengult och klart.

 

Möjligen att jag vaknade i panikångest.

 

Tryckte i mig lite salt i vatten. Kollade blodtrycket och det var inte så värst farligt. Tog Enalaprilen och Amlodipinen.

Fick i mig lite mat och lyckades varva ner något.

Men sedan kom det tillbaka och jag ringde 1177 och de var helt värdelösa. Absolut ointresserad människa som inte ens hade kunskap om vätskebrist eller vad man ska använda för salt till vätskeersättning eller om man har vätskebrist (dvs NaCl vs mineralsalt med mycket kalium).

Sedan började jag känna mig som jag skulle svimma efter frugan åkt och jobbat och jag var kvar hemma med barnen. Tror jag höll det i stånd med att andas i en påse och min syster försökte intala mig det bara var panikångest över telefon.

 

Blodtrycket sjönk mer och mer efter medicinen och jag gjorde mig vätskeersättning (1L kokt vatten med halv tesked mineralsalt i). Efter några timmar kom frugan hem och mot 16 kände jag att nu åker vi in till akuten. Något måste vara fel när man är vinglig, yrslig, torr i halsen och munnen, kissar mycket så fort jag dricker rent vatten utan salt i, och känner att jag börjat tappa perspektiv på om jag ska våga dricka rent vatten eller om jag kan dricka vatten med salt i hela tiden.

 

Vinglade in där och förvirrad och så vidare. Fick vänta i en timme innan de kom och tog blodtrycket på mig. Var 143/98 med puls runt 80. De tog det direkt från att jag hade vankat av och an innan och förklarar hur det känns och ger dem loggen över blodtryck och hur jag bokfört saltintag, vätska, hur mycket jag kissat, nyans på kiss och mitt tillstånd (detaljerat jag vet, blodtrycket tog jag inte hela tiden, utan bara 3 ggr per dag. Det ska inte tas knappt mer än en gång i veckan sedan om ens det).

 

Efter att sedan väntat i 1-2 timmar fick jag träffa en läkare. Fram tills dess hade jag med en 0.5L flaska med vätskeersättningen jag gjorde tidigare på dagen. Den hade jag tagit klunkar mellan resan till akuten och tills jag träffade läkaren. Torrheten hade då gett sig och kommit i frekvens med hur jag intog klunkar och sedan väntat tills jag kände att jag började bli torr igen. Brännande känslan hade avtagit mycket fram tills dess att läkaren kom in.

Förklarade för henne att jag åt LCHF och inte äter några saltade produkter som var färdiga sedan 1.5 år tillbaka samt att man behöver mellan 10-18g salt om dagen för att inte utarma saltet i kroppen och åka på saltbrist och att mitt saltintag varit kanske 4-5g per dag i flera månader.

 

Hon sa att från det jag berättade och hur min bokföring såg ut och blodtrycket så var hon inte ett enda dugg orolig för min skull. Hon var rätt stressad, ensam på hela avdelningen med 20-talet patienter, stackarn.

Men det hon kunde erbjuda var att ta blodprov på mig för att kolla elekrolyter, kalium, natrium, kalcium - samt blodsocker.

 

Blodsockret låg på 4.9. Jag skulle blivit förvånad om det låg högre som ätit strikt LCHF i ca 1.5 år.

Kalium låg på 3.7. Referensen där är 3.4. Natrium var helt okej och även Kalcium.

 

Antingen var det en jädra panikångest som fått för sig simulera saltbrist, eller så är något annat fel.

De kollade inte Kreatinin, men hade det varit något med njurarna hade det synts på kalium, natriumet med tanke på att elektrolytstatusen skulle vara åt skogen då (antar jag?).

 

Om jag får gissa själv så tror jag att det är något med hypofysen och mina binjurar som i allra högsta graden styr blodtrycket. Det kan förklara varför mitt blodtryck sjunker så pass som det gör trots puls på 100 när jag klipper gräsmattan med handgräsklippare - det vill säga när jag gör det så slappnar jag faktiskt av. När jag tar det lugnt blir jag istället stressad och eftersom binjurarna är utmattade så blir det för mycket eller för lite reaktion eller så är samspelet med min hypofys och binjurarna åt skogen och resulterar i samma sak. Det är när jag står mestadels stilla som jag blir mer och mer orolig, eller sitter framför en dator eller LED-TV och utsätts för artificiellt ljus från dessa.

 

Blodtrycksmedicinen påverkar nog detta, eller så märker jag av bieffekterna och blir orolig ordentligt.

 

Som sas tidigare så kan panikångest och saltbrist i allra högsta grad misstas för den ena eller den andre. Panikångest hittar på nya tricks hela tiden. Väl man lärt sig inte vara rädd för en variant, hittar den nya att skrämma livet ur en med.

 

En annan teori är att jag har brist av någon annan vitamin eller mineral. Eller jag kanske ätit för strikt LCHF för länge och borde ta och äta lite morötter/mer grönsaker om dagen, och öka till 50g i alla fall när jag grejar med gräsmattan och trädgården. Kanske äta lite rysk yoghurt och så vidare på senare delen av dagen. Vill nog förhålla mig strikt på frukosten i alla fall.

Samt att se till att få i mig i alla fall 10g-15g salt om dagen. Frågan är bara om det är havssalt eller mineralsalt jag ska ha i mig den mängden av. Något säger mig att den mängden där 70% är kalium inte är bra?

 

Men som sagt, ska in till familjeläkaren imorgon. Får be om alla blodprov och prata om binjurarna och att mina pupiller pendlar i storlek som tusan när man gör lystest på dem (och fråga om det verkligen är normalt.. ehm.. någon annan här som vet förresten? Ska pupillerna dra ihop sig i ett mörkt rum när man lyser med ficklampa på sidan av och sedan bibehålla storlek, eller ska de börja pulsera och inte verka bibehålla storleken, eller ha problem med det?)

Link to comment
Share on other sites

Vad jag har förstått så kan blodtrycksmediciner vara problematiska (dvs mycket biverkningar) och man kan vara tvungen att prova flera olika sorter innan man hittar en som funkar. Men det kan ju också vara så att du kanske ska sänka dosen.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Vad jag har förstått så kan blodtrycksmediciner vara problematiska (dvs mycket biverkningar) och man kan vara tvungen att prova flera olika sorter innan man hittar en som funkar. Men det kan ju också vara så att du kanske ska sänka dosen.

 

Hade ett långt snack med min läkare (30 minuter) och det gick bättre. Han börjar nog vänja sig vid mig och förstå att jag inte passar in på den vanligt förekommande människan i det här landet. Han har väldigt svårt att hänga med i hur snabbt och invecklat min hjärna tänker och hanterar information. Så är det med alla runtom mig.

Dagen efter kommer vi fram till att sätta ut amlodipinen i två veckor.

 

Två dagar efter fri på amlodipinen... here goes..

 

Puh.. Tre dagar sedan begav det sig in till akuten för 3:e gången på 1-2 veckor. Illamående, molande ont i övre maggropen, upp mot under revbenen på höger sida som svidande/stickande. Iskall i händer, armar och ben, fötter. Darrar, kände mig som en flaggstång som var på väg att tippa fram eller bakåt (inte balansproblem åt sidorna). Knäade hela tiden och var torr i munnen, läpparna. Kissade 3-4 ggr på en timme totalt ca 2 liter. Fick i mig 0.5 liter vätska under samma tid. Var fruktansvärt otäckt. 

 

De tog blodtryck på mig, var rätt okej med tanke på omständigheterna. EKG.. inga problem. Ytterligare blodprov på levern, blodvärden och så vidare.

Allt såg jättebra ut. Enda var mitt levervärde som var lätt förhöjt. Men det har det varit ända sedan 1999. Det har inte blivit värre, utan legat konstant (läkarna var inte ett dugg oroliga, men tyckte att en remiss att kolla det om några månader igen för min minskade oros skull var att rekommendera).

 

Denna läkare var yngre och kanske inte lika stressad. Vi hade ett bra samtal och inget var konstigt för henne gällande att jag åt LCHF.

Det jag trodde själv var kanske funktionell dyspepsi eller gastrit. Jag uteslöt pankreatit eftersom då skulle jag vara bra mycket sämre och mina blodvärden åt helvete. S-amylas skulle vara 2-3 ggr högre än normalt.

Likaså utesluter jag diabetes (ja ni kan gissa varför). Gallsten är det inte heller, då skulle jag inte kunna äta ägg eller fett som jag gjort utan att det blivit mycket värre. Nog för att det bubblade i magen en hel del även.

 

Förmodligen tappade jag perspektiv på intaget av vätska och salt. Stress, panikångest med mera orsakade funktionell dyspepsi (magsår är det inte, då skulle chilipepparn jag knaprar färskt vika mig dubbel, den brukar normalt inom 2-3 minuter lösa alla problem med halsbränna och vad som var magkatarr (vilket heter dyspepsi idag). Intaget av mer salt bidrog nog till det hela också. Och inte utan misstanke att det kan vara muskler i magen som spänner sig också i samband med övriga.

 

2-3 timmar tog det i alla fall att tagga ner. Fick rådet att testa drickbar Gaviscon (fy ända in i h.... vad äckligt! Som att dricka gips utblandat i vatten!).

 

Hur det än är, känner jag det mycket lättare utan amlodipinen, trycket och värken mitt i bröstet efter 2-3 timmar är borta och obehaget. Blodtrycket är något högre, men  ändå nere mot 120-130/75-85. Mornarna högre som sedan går ner,

 

Samtidigt går jag stadigt mer ner i vikt. Magen kommer snart vara helt borta.

 

Med tanke på att jag är yrslig när jag tar det lugnt, och mer stabil när jag gör något i trädgården så kan man börja ana att det är antingen biverkningar eller mitt blodtryck beror på att det går åt ena och andra hållet mycket pga. hög känslighet pga. stressjukdomar.

 

 

Men vad gäller salt. Det högre intaget har definitivt inte påvisat att blodtrycket stigit. Det kan man definitivt konstatera.

 

Däremot tror jag att det kan vara läge att be min läkare att vi testar enalapril comp med en liten del vätskedrivande när denne är tillbaka från semestern om 3-4 veckor. Märkt att jag verkar kunna ändå gå stora delar av dagen och kissa rätt mycket numera utan att dricka så mycket. Även om man äter LCHF så kan enalaprilen se till att kroppen binder på sig vätska. Men det får bli en historia för sig.

 

Men just det här med saltet.. är ju av med dimsynen, dimhjärnan och så vidare. Känner mig helt klart skarpare som  sagt redan ovan. Frågan är hur många dödsfall läkemedelsverket orsakat med sina "kostråd"..

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag har inte hunnit läsa allt men jag frågar ändå. Har du koll på om blodtrycksmedicinen påverkar kaliumhalten i blodet?

 

Tar du någon form av diuretika? (vet inte om det stavas med k eller c)

 

Jag har f öv legat under gränsvärdet för kalium vid 2 tillfällen.

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte hunnit läsa allt men jag frågar ändå. Har du koll på om blodtrycksmedicinen påverkar kaliumhalten i blodet?

 

Tar du någon form av diuretika? (vet inte om det stavas med k eller c)

 

Jag har f öv legat under gränsvärdet för kalium vid 2 tillfällen.

Kaliumet låg på 3.7-3.8 inne på akuten och hos familjeläkaren. Njurarna var också okej. Dock är gränsvärdet för kalium 3.3-3.4, men jag är osäker på vad som är brukligt normalt värde på kalium. Det kanske är lågt mot det lägre gränsvärdet, men läkarna var inte ett enda dugg oroliga över det.

 

Tar inget vätskedrivande (antar det är diuretika?). Men vet att Enalapril kan påverka så att man håller kvar vätska mer i kroppen och att man kan få en som heter Enalapril Comp istället då med en mild vätskedrivande tillsats. Känner mig rätt mycket bättre i magen och så nu utan Amlodipinet, men blodtrycket har krypit upp till att ligga runt 125-135 nu efter en vecka utan den. Verkar kissa mindre nu också så ska nog fråga läkaren om vi kan testa Enalapril Comp innan vi går vidare och lägger till någon annan blodtrycksmedicin, såvida inte de tycker att det verkar rätt okej att jag ligger för det mesta under 140/90. På morgonen har det dock visat upp mot 150/94 som sedan sjunkit och just därför kanske att få bort lite vätska kan vara värt att pröva. Fast jag har märkt hur blodtrycket sjunker en hel del när man satt sig ner och vilat 10 minuter till efter första provtrycket. Stressjukdomar verkligen får blodtrycket att kunna pendla kraftigt upp och ner och det kan lura fram falska värden och man blir egentligen behandlad mer än man kanske behövs.

 

Den som lever får se, eller? :)

Link to comment
Share on other sites

Det sägs ju att salt är viktigt, bra osv. Men vilka källor har vi eg för det? Hur vet man det? Jag tänker på stenåldersmänniskans föda. Visst var salt viktigt när saltet upptäcktes, man kunde därför lagra mat under mycket längre tid.. Men i all tid före detta (från miljoner år fram till ca 10k år sedan..) då åt vi ju all mat utan flingsalt, oftast.. - så våra gener borde vara OK med mat utan salt? 

Link to comment
Share on other sites

Det sägs ju att salt är viktigt, bra osv. Men vilka källor har vi eg för det? Hur vet man det? Jag tänker på stenåldersmänniskans föda. Visst var salt viktigt när saltet upptäcktes, man kunde därför lagra mat under mycket längre tid.. Men i all tid före detta (från miljoner år fram till ca 10k år sedan..) då åt vi ju all mat utan flingsalt, oftast.. - så våra gener borde vara OK med mat utan salt? 

 

Antar att stenåldersmänniskan fick mycket salt genom produkter från hav, men också blod och inälvorna från djuren - vilka innehöll en hel del salt. Salt är väldigt viktigt. Vid för lite saltintag ökar riskerna för plötslig död, hjärtinfarkt och andra sjukdomar betydligt. Utan salt dör man av flera olika anledningar.

 

Sedan ska man komma ihåg att stenåldersmänniskan hade väldigt ojämn tillgång till närings och mineralrik föda olika mycket på året. Många dog av undernäring och svält. Medellivslängden var degraderad delvis av brister på föda av olika anledningar. Idag överlever människan långt mer än vad stenåldersmänniskan gjorde, trots skitmat och totalt tappat perspektivet på saker och ting. Stenåldersmänniskan han väl sällan bli 30-40 år och komma upp i ålder då hjärt och kärlsjukdomars konsekvenser blev påtagliga. Lite svårt att avgöra vad som skulle skett med stenåldersmänniskan om de faktiskt levt till 60-90 år.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 months later...

Kapar den här tråden lite.

 

Mycket intressant läsning för mig som gått och funderat på vad fan det är för fel mig. Lider av, som Syster uttryckte det, "ett obehagligt tryck i bröstkorgen, lufthunger, hjärtklappning och yrsel". Lägg därtill extraslag då och då, mest på kvällarna. När jag tränar har jag ganska hög puls, fastän jag inte är andfådd alls, och det tar ganska lång stund innan pulsen går ner till normal.

Dricker mycket vatten om dagarna och kissar också ofta och mycket.

 

Har varit på läkarundersökningar nyligen för misstänkt hjärtfel, men ekg och ultraljud visar att jag är hjärtfrisk. Gjorde samma undersökningar 04 och 05(då troligen stressrelaterat p.g.a. att mitt företag höll på att gå i konken), och då visade ultraljudet en liten läcka och ett lätt förstorat hjärta. Nu senast var läckan borta och storleken normal(LCHF:s förtjänst?).

 

Jag snusar väldigt mycket och har frågat läkarna om det kan vara orsaken, men det är ingen av dem som trott det. Så jag fortsätter glatt att snusa då det är min absoluta favoritsak att göra.

 

Kan det vara så enkelt att jag bara har saltbrist? Har alltid gillat salt framför sött, hade som barn inga problem att avstå godis, bara jag fick äta snacks.

Jag har ett enormt sug efter jordnötter(Estrellas, de andra märkena är inte salta nog) om kvällarna, och oftast knölar jag i mig en näve nötter framför teven.

 

Nu när jag tänker efter har problemen blivit värre sen jag slutade äta frukost, ett mål som för mig var ganska rikt på salt.

 

Hur går jag tillväga? Är det ett kryddmått salt per halvliter vatten hela dagen som gäller, eller ett kryddmått i en halvliter en gång om dagen? Ska man köra mineralsalt eller vanligt salt?

 

Kan nämna också att jag tar 5000IE vitamin D3, 400g magnesiumcitrat(fördelat på morgon och kväll) och 90mcg vitamin K2 om dagen.

 

Tacksam för tips och tricks.

Link to comment
Share on other sites

http://www.kostdemokrati.se/opinion/2013/07/19/salt-ar-livet/

 

Enligt dessa artiklar kan man inte överdosera salt. Det enda som händer är att man blir törstig och kissar ut överskottet.

 

Min gamla mamma var yr och svag i somras, men då fick jag henne att ta några korn flingsalt på allt hon åt och det gick över på bara någon dag. i höst har hon varit inlagd och känt sej yr igen, så jag var tvungen att ta dit ett saltkar åt henne, för det fanns inte extra salt på boendet!

 

Själv saltar jag all mat rejält och de dagar jag fastar tar jag en matsked örtsalt med jämna mellanrum.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Även jag känner igen det du beskriver. Jag tror du är på rätt spår. Strikt LCHF bör innebära att du av bara farten blir glutenfri. Det är bra men inte helt oproblematiskt till en början, kroppens omställning till en miljö utan ständig tillförsel av giftet gluten känner man av. På länken nedan berättar William Davis om dessa omställningsproblem och abstinens. Min korta sammanfattning är att de flesta problem han tar upp kan "botas/mildras" av salt. Dock inte vilket salt som helst utan riktigt obehandlat havssalt, därför att havssalt inte bara har NaCl utan även en stor mängd magnesium och andra mineraler samt naturligt jod. Utöver saltet säger han att man behöver vätska, bör komplettera med magnesium (havssalt), probiotica, omega 3, jod (havsalt). Havssalt är inte helt lätt att få tag på, och inte billigt. Jag hittar mitt i hälsokosten. (Obs att bergssalt - Himalayasalt är mineralrikt men saknar jod.)

 

Han nämner bla yrsel. Williams menar att man ska salta på till dess smaklökarna säger att "nu är det väldigt salt", det kan man tolka som kroppens signal på att det räcker. Jag tillämpar detta, är helt oblyg med salt, riktigt havssalt alltså. Högt blodtryck av salt får man bara av vanligt bordssalt rent NaCl (en industriprodukt by the way), eftersom Na stökar till det i kroppen om det inte kommer tillsammans med andra mineraler som riktigt havssalt.

 

Vad gäller din panikångest, känner jag igen även den. I mitt fall var glutenfriheten lösningen. Jag har inte någon enda känning längre inte det minsta, aldrig.

 

http://www.wheatbellyblog.com/2013/09/surviving-wheat-withdrawal/

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

En sak till. Du är ju redan inne på kaffe. Kaffe har ju ett antal kända effekter på oss av olika slag, du tar upp några.

 

Nyligen har jag lärt mig att kaffe också är intressant för den som har glutenrelaterad problematik.

 

Om kroppens immunförsvar reagerar på gluten så kan den också kors-reagera på kaffe. Så även om man slutar med gluten kan man fortsätta få glutenrelaterade sypmtom av kaffe.

 

Dessa sypmtom kanske var okända innan glutenfriheten eftersom gluten pga av sin opioida effekt delvis verkar bedövande. Efter glutenfriheten blir dom dest tydligare.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...