Gå till innehåll

Mer magproblem.. :(


Recommended Posts

Min mage är inte riktigt med på noterna när jag vill äta lchf :( vill inte ge upp lchf då jag nu har gått ner 16 kg och vill fortsätta nedåt! Mår dessutom jättebra av kosten, förutom magen då. Lever med ständigt återkommande magkatarr och äter omeprazol ofta! Blev så illa att jag var tvungen att göra ett uppehåll på två veckor så magen fick vila. Det försvann på en gång men såklart mådde jag inte bra för övrigt då. Nu har jag börjat med lchf igen och efter tre veckor sätter magen igång att protestera med sura uppstötningar, illamående och värk. Förstår inte vad jag gör för fel eftersom lchf är så känt för att hjälpa mot just magproblem.

Äter ganska strikt med energifördeling på ca 80% fett, 3% kh och 17% protein.

 

Har försökt med mejerifritt ett tag utan resultat och försöker undvika allt för mycket rött kött och charkprodukter. Tror inte heller att det är övergångsbesvär då jag hållit på i 6 mån nu. Vad kan det bero på tro?? Vill som sagt inte ge upp lchf än! :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad än lchf ideologin säger behöver din mage fibrer, mjuka fibrer från frukt såväl som hårda fibrer från spannmål. Dessutom kan en allt för fettrik kost förorsaka gaser och avföringsproblem i sig själv, även om man äter fibrer.

 

betänk att lchf är en diet inte en livsstil - om man inte är diabetiker.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad än lchf ideologin säger behöver din mage fibrer, mjuka fibrer från frukt såväl som hårda fibrer från spannmål. Dessutom kan en allt för fettrik kost förorsaka gaser och avföringsproblem i sig själv, även om man äter fibrer.

 

betänk att lchf är en diet inte en livsstil - om man inte är diabetiker.

LCHF är en livsstil, inte en diet, även för icke-diabetiker. De fibrer man får från grönsaker är tillräckligt. Äter man mycket frukt kan det reslutera i diabetes.

  • Gilla 6
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag får ont i magen bland annat av ren kokosolja (kokosgrädde/mjölk går bra) avokado, grapefrukt, skaldjur, rå vitlök (stekt går bra). Som barn gillade jag inte avokado och grape och vi åt inte skaldjur hemma så jag har aldrig ätit så mycket av dom här sakerna innan jag började med LCHF. Det är alltså inte LCHF matens fel utan jag bara inte tål just vissa specifika ämnen - kanske pga all mjölmat och socker som jag har satt i mej under årens lopp.

 

Milla, prova alltså ifall du kan hitta om det är vissa specifika saker du inte kan äta, istället för att ge upp. Det blir ju lätt så att man börjar äta helt nya saker (som avokado t.ex. i mitt fall) när man går över till LCHF och då kan det vara svårt att märka att det bara är en viss sak man inte tål.

 

Mjölkprodukter kan ju för många var just problematiskt och det har ju många skrivit om, men jag har inte sett någon som inte kan äta kokosolja, så för mej tog det ganska många "fettkaffe"-koppar med påföljande illamående och magont att fatta att det inte är något för mej. LCHF kan man ändå äta fast man skippar både skaldjuren och kokosoljan. Nu har jag snart ätit LCHF i två år och jag kommer aldrig att gå tillbaka till mjölmaten!

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vi är nog ganska olika allihopa. Har svårt att tro att din mage mår dåligt av lågkolhydratskost, utan att det snarare är en delmängd av det du äter som din mage reagerar på.

 

Skriv ner exakt vad du äter och varje dag och när din mage blir orolig. Du kanske hittar något samband.

 

Glöm inte att äta mycket grönsaker!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min mage är inte riktigt med på noterna när jag vill äta lchf :( vill inte ge upp lchf då jag nu har gått ner 16 kg och vill fortsätta nedåt! Mår dessutom jättebra av kosten, förutom magen då. Lever med ständigt återkommande magkatarr och äter omeprazol ofta!

 

Googlade just omeprazol och kunde konstatera att det är ju det jag i Finland har ätit under namnet Losec. Läkarna ordinerade alltid det mot magonten jag hade (och visst kändes det som om det hjälpte, men så fort kuren var slut så kom problemen tillbaka). För mej kändes det som om maten fastnade i magen och inte ville smälta alls. Problemet var grus i gallblåsan som inte kom bort någonsin (det började samlas grus när jag var gravid), eftersom jag hela tiden åt allt mindre fett och allt mera kolhydrater. Jag åt även andra mediciner (receptfria) mot sura uppstötningar. Så länge jag åt av dem så kändes det alltid lite bättre, men det var bara tillfälligt. Till slut började jag må så illa att jag kräktes efter maten (nåja fem-sju timmar efter maten). Jag undrade jättemycket över att maten inte hade smultit överhuvudtaget och att den inte smakade surt på vägen upp. Jag brukade säga det här till läkarna, att jag tyckte att jag inte hade problem med för mycket magsyra utan med för lite, men det var nog ingen som lyssnade. Jag fick bara order att undvika fett, stekt mat, kryddor, nötter, kål, äpplen. Till slut opererades gallblåsan bort (det är nu 8 år sedan), men efter det hade jag kronisk diarré i sex års tid.

 

Innan gallstensoperationen åt jag i en månads tid bara thailändsk hönssoppa (Tom Kha Kai). Jag var på semester i Stockholm  - när man bor i Finland kan man faktiskt åka dit på semester :-) -  och min man beställde den här soppan och jag smakade på den och den var så god att jag åt upp den helt. Jag var helt säker på att nu kommer jag att få världens illamående, för här gick ju jag och åt starkt kryddad fet mat, helt emot alla kostråd jag fått. Men ingenting hände och det var första gången på ett halvår som jag mådde bra efter att jag hade ätit! Så när vi kom hem så fortsatte jag och lagade Tom Kha Kai soppa åt mej varje dag ända tills operationen.

 

Jag vet inte hur många gånger jag sedan tog upp saken med mina läkare, att jag mådde ju så bra av både chili (och jag menar massor av chili), kokosmjölk, smörstekt kål (kan äta ett halvt stekt kålhuvud på en gång, jag älskar det) och så illa av pannkaka, kokt potatis, pasta, gröt, vattenmelon, mm. Ingen tog mej på allvar, dom vara alla så indoktrinerade av vad man inte kan/ska äta att dom inte kunde se verkligheten, jag tror att dom hellre såg det som att jag var rubbad än att jag skulle ha rubbat deras cirklar ;-)

 

När jag läste kostdoktorns bok föll plötsligt alla pusselbitar på plats. Det kändes som om jag hade svalt pillret i Matrix (ni som har sett filmen kanske förstår vad jag menar).

 

Jag tror inte heller mera på förklaringen att sura uppstötningar beror på för mycket magsyra. För mej berodde det (åtminstone delvis) på för lite (sic!) magsyra ochför lite galla som gjorde att kolhydraterna (som förfaller vara mer svårsmälta än fett) inte smalt och så blir magen full av "bubblande gegga" som inte går vidare - klart att det trycks upp i halsen på en istället då.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min magkatarr blir påtagligt sämre av för mycket fett (på en gång) så nu pytsar jag i mig det via grädde i teet som fungerar bra. Till frukost äter jag gärna ägg men nu har jag slutat mosa med smör utan dricker grädde i mina 2-3 koppar te under förmiddagen istället. I övrigt äter jag fett till maten men i något mindre mängd (men mycket för de fettskrämda ändå förstås).

Fakiren (protein + fett) skapar också mer känningar av magkatarren så jag äter en hel del grönsaker.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Googlade just omeprazol och kunde konstatera att det är ju det jag i Finland har ätit under namnet Losec. Läkarna ordinerade alltid det mot magonten jag hade (och visst kändes det som om det hjälpte, men så fort kuren var slut så kom problemen tillbaka). För mej kändes det som om maten fastnade i magen och inte ville smälta alls. Problemet var grus i gallblåsan som inte kom bort någonsin (det började samlas grus när jag var gravid), eftersom jag hela tiden åt allt mindre fett och allt mera kolhydrater. Jag åt även andra mediciner (receptfria) mot sura uppstötningar. Så länge jag åt av dem så kändes det alltid lite bättre, men det var bara tillfälligt. Till slut började jag må så illa att jag kräktes efter maten (nåja fem-sju timmar efter maten). Jag undrade jättemycket över att maten inte hade smultit överhuvudtaget och att den inte smakade surt på vägen upp. Jag brukade säga det här till läkarna, att jag tyckte att jag inte hade problem med för mycket magsyra utan med för lite, men det var nog ingen som lyssnade. Jag fick bara order att undvika fett, stekt mat, kryddor, nötter, kål, äpplen. Till slut opererades gallblåsan bort (det är nu 8 år sedan), men efter det hade jag kronisk diarré i sex års tid.

 

Innan gallstensoperationen åt jag i en månads tid bara thailändsk hönssoppa (Tom Kha Kai). Jag var på semester i Stockholm - när man bor i Finland kan man faktiskt åka dit på semester :-) - och min man beställde den här soppan och jag smakade på den och den var så god att jag åt upp den helt. Jag var helt säker på att nu kommer jag att få världens illamående, för här gick ju jag och åt starkt kryddad fet mat, helt emot alla kostråd jag fått. Men ingenting hände och det var första gången på ett halvår som jag mådde bra efter att jag hade ätit! Så när vi kom hem så fortsatte jag och lagade Tom Kha Kai soppa åt mej varje dag ända tills operationen.

 

Jag vet inte hur många gånger jag sedan tog upp saken med mina läkare, att jag mådde ju så bra av både chili (och jag menar massor av chili), kokosmjölk, smörstekt kål (kan äta ett halvt stekt kålhuvud på en gång, jag älskar det) och så illa av pannkaka, kokt potatis, pasta, gröt, vattenmelon, mm. Ingen tog mej på allvar, dom vara alla så indoktrinerade av vad man inte kan/ska äta att dom inte kunde se verkligheten, jag tror att dom hellre såg det som att jag var rubbad än att jag skulle ha rubbat deras cirklar ;-)

 

När jag läste kostdoktorns bok föll plötsligt alla pusselbitar på plats. Det kändes som om jag hade svalt pillret i Matrix (ni som har sett filmen kanske förstår vad jag menar).

 

Jag tror inte heller mera på förklaringen att sura uppstötningar beror på för mycket magsyra. För mej berodde det (åtminstone delvis) på för lite (sic!) magsyra ochför lite galla som gjorde att kolhydraterna (som förfaller vara mer svårsmälta än fett) inte smalt och så blir magen full av "bubblande gegga" som inte går vidare - klart att det trycks upp i halsen på en istället då.

När du säger kokosolja så tänker jag på fettkaffet med ägg jag dricker varje morgon! Det blir ju ganska mkt fett på en gång plus kaffe som inte är så snällt för en tom mage! Ska skippa den till frukost nu några dagar och se om det blir ändring :)

 

Hur kom dom fram till att det var gallan? Om det är så att man hat för lite magsyra känns det ju inte alls bra att äta omeprazol som ska minska produktionen av magsyra ytterligare. Hur vet man då om man har för lite galla?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min magkatarr blir påtagligt sämre av för mycket fett (på en gång) så nu pytsar jag i mig det via grädde i teet som fungerar bra. Till frukost äter jag gärna ägg men nu har jag slutat mosa med smör utan dricker grädde i mina 2-3 koppar te under förmiddagen istället. I övrigt äter jag fett till maten men i något mindre mängd (men mycket för de fettskrämda ändå förstås).

Fakiren (protein + fett) skapar också mer känningar av magkatarren så jag äter en hel del grönsaker.

Ja det kanske kan va så att min mage reagerar på att det blir för mycket rent fett. Min mage har ju levt på lättaste lightproduker i 26 år så det är väl inte konstigt att den reagerar lite. Handen på hjärtat så är jag nog inte så jättebra på att äta grönsaker ;) tycker det kan vara svårt att få in grönsakerna i måltiden då jag oftast inte gillar att äta dem rena utan med mycket sås till.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När du säger kokosolja så tänker jag på fettkaffet med ägg jag dricker varje morgon! Det blir ju ganska mkt fett på en gång plus kaffe som inte är så snällt för en tom mage! Ska skippa den till frukost nu några dagar och se om det blir ändring :)

 

Hur kom dom fram till att det var gallan? Om det är så att man hat för lite magsyra känns det ju inte alls bra att äta omeprazol som ska minska produktionen av magsyra ytterligare. Hur vet man då om man har för lite galla?

 

Gallstenarna kollades med ultra - fast dom såg inte det så bra eftersom det fortfarande fanns så mycket mat i magsäcken när dom gjorde undersökningen. Undersökningen gjordes på morgonen typ klockan 8 och jag hade inte ätit något sedan föregående dag klockan 16 (druckit lite vatten klockan 18, eftersom man inte skulle äta eller dricka efter klockan 18). Jag sa att det är ju det jag försöker berätta att maten inte verkar gå vidare från magsäcken, men det blev nog så att den som gjorde undersökningen trodde att jag hade fuskat och ätit under natten - för "det kan ju inte finnas mat kvar i magsäcken om man har varit så länge fastande...".

 

Det betydde att läkarna inte var säkra på att gallstensoperationen skulle hjälpa, men den togs nu bort "för säkerhets skull". Gallblåsan var full med smågrus/sand, inga stora (eller små heller) stenar. Själv tror jag att jag kunde ha fått bort allt det här smågruset med LCHF, men det var ju åtta år sedan så jag hade aldrig hört talas om det då...

 

Alla dom läkemedel jag åt var just sådana som minskar magsyran - inte tror jag att jag från början hade för lite magsyra, utan jag tror att läkemedlen var det som fick magsyran att minska.

 

Alla mina problem med magen började i och med att jag blev gravid med mitt första barn. Jag mådde illa hela tiden och kräktes galla varje morgon. Barnmorskan jag gick hos trodde inte på att det var galla jag kräktes (för man har inte galla i magen när den är tom, påstod hon). Jag vet helt säkert att det var galla - helt gult och smakade bara galla. På grund av det här (och illamåendet) skulle jag äta små portioner och ofta och så fettfritt såklart. Och jag som hela mitt liv varit väldigt smal (underviktig snarast - vägde 43 kg till mina 150 cm före graviditeten) och alltid älskat att äta smör och olivolja började istället äta sötad, fettfri jogurt, risi-frutti, fettfri mjölk (minst en liter per dag), lågfett ost mm. Och före det här hade jag alltid ätit typ bara en gång per dag (jag hoppar alltid över frukosten), men nu skulle det ätas ofta (med två timmars mellanrum) och så skulle man stiga upp och äta något på natten också ifall man vaknade (och det gör man ju när man äter så här och dessutom är gravid), för som barnmorskan sa "illamåendet beror på att magen är tom". Jag gick upp 20 kilo under min första graviditet - kom nog ner 15 av dom medan jag ammade, men ändå. Jag såg ut som en elefant i slutet av graviditeten.

 

Och så när min första dotter var ett år gammal fick jag mitt första (och enda) gallstensanfall. Den första läkaren förklarade att gallstenar får man för att man äter för mycket fett och så har man dåliga kolesterolvärden ("det här vet ju alla"). jag fick gå på efterkontroll till en mycket bättre läkare, som var mäkta förvånad över att jag varken var "blond, överviktig eller hade för högt kolesterol". Han sade nog att gallstenar ibland kunde vara uppbygda av kalk och inte av kolesterol, så han beslöt att jag inte då behövde opereras.

 

Det var först efter min andra graviditet fyra år senare som magen började krångla på allvar. Jag hade ju igen varit lika illamående (kräktes galla varje morgon från dag ett fram till den dagen som dotter nummer två föddes), så jag åt igen massor av små portioner, fettfritt och kolhydratrikt - "just så som man ska äta..." 18 kilo gick jag upp den här gången. När jag slutade amma började jag igen dricka kaffe och sedan efter ett par månader började jag få ont i magen. Eftersom jag själv kopplade ihop det med kaffet (drack kaffe med fettfri mjölk och 3-5 bitar socker för att kompensera grädden jag hade velat ha i kaffet) och därför fick jag diverse magsyredämpande läkemedel.

 

Jag läste för ett par år sedan en artikel om gallstenar, där det stod att orsaken till att kvinnor drabbas oftare än män är att gallan under slutet av graviditeten stiger upp i gallgångarna (trycks upp där för att det är trångt) och då bildas det gallstenar som består av kalk. Dessutom är det kolhydratrik mat och inte fettrik mat som gör att det lättare bildas stenar (det blir väl inte riktigt bra tömning av gallblåsan kanske). Även graviditetshormonen (och möjligen också amningshormonen) gör att det lättare bildas stenar - eller om det var att det bildas mera galla som blir stående i gallgångarna. Eftersom jag är så pass liten till växten (150 lång) så har det varit trångt för mina inälvor under praktiskt taget hela graviditeten - dessutom visar ju det att jag faktiskt kräktes galla (typ 0,2 dl) varje morgon att det måste ju ha varit fullt av galla både i gallblåsan och gallgångarna varje natt.

 

Önskar bara att jag hade fått råd om att äta LCHF redan när jag var gravid, kanske hade jag sluppit många obehag.

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När du säger kokosolja så tänker jag på fettkaffet med ägg jag dricker varje morgon! Det blir ju ganska mkt fett på en gång plus kaffe som inte är så snällt för en tom mage! Ska skippa den till frukost nu några dagar och se om det blir ändring :)

 

Hur kom dom fram till att det var gallan? Om det är så att man hat för lite magsyra känns det ju inte alls bra att äta omeprazol som ska minska produktionen av magsyra ytterligare. Hur vet man då om man har för lite galla?

 

Glömde din fråga om hur man vet att man har för lite galla. Svar - när man kräks så smakar det inte alls galla (och inte surt, eftersom det saknades magsyra också) utan snarast sött. Medger, den här diskussionen blev nog lite äcklig...

 

Nu hade jag alltså inte för liten produktion av galla utan allt gruset hindrade gallvätskan att komma fram annat än droppvis. Det är faktiskt samma problem man har när gallblåsan är bortopererad, det finns ingenstans att spara gallvätska så det kommer bara droppvis, så matsmältnigen tar längre tid. Konstigt nog så går det bra att äta rent fett men det går inte alls att äta kolhydrater.

 

En annan underlig sak med magsyra och gallan är att när jag har migrän så lamslås matsmältningen på samma sätt. Om jag inte får bort anfallet med migräntabletter så kräks jag till slut och det som kommer upp smakar exakt lika som det smakade på vägen ner - inga magsyror, ingen galla. Jag tror själv att orsaken till att man mår illa vid migrän är att maten "fastnar" i magen och det här är kroppens naturliga sätt att göra sig av med det. Men jag vet inte om det bara är jag som är konstig eller om andra med migrän har märkt samma sak... Och nej, läkarna jag gått hos för migränen har inte vart intresserade av den här aspekten - migrän och matsmältning har liksom inget med varandra att göra. Men inte har jag sett någon bra förklaring på varför man mår så illa när man har migrän. Undrar lite om läkarna har fått för sig att eftersom man blir illamående och får huvudvärk av alkohol, så skulle liksom huvudvärk och illamående alltid höra ihop...

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad än lchf ideologin säger behöver din mage fibrer, mjuka fibrer från frukt såväl som hårda fibrer från spannmål. Dessutom kan en allt för fettrik kost förorsaka gaser och avföringsproblem i sig själv, även om man äter fibrer.

 

betänk att lchf är en diet inte en livsstil - om man inte är diabetiker.

Struntprat.

Ursäkta men det är kvalificerat struntprat att vi behöver hårda fibrer från spannmål eller fibrer just från frukt. Det finns gott om fibrer i olika sorters grönsaker och de fibrerna skrapar inte insidan av tarmarna som spannmålen gör. Spannmål behöver ingen på hela jorden. Inte ens kossor klarar av att äta spannmål i några större mängder utan att fisa som gasverk och då har de ändå fyra magar och är specialiserade på att äta gräs. (Minns ännu med obehag hur en väninna fick leda sin dödssjuka ko varv på varv, t.o.m. slå henne för att hon inte skulle lägga sig ned att dö, när kossan rymt in i havreåkern.)

 

Nu tycker jag att frukt är bra mat om man inte har pajat sin metabolism och därför inte klarar av kolhydratsbelastningen men det hör inte hit. Frukt är inte nödvändigt. Det är gott och innehåller vitaminer och sånt men det gör även olika sorters bär.

 

Hade frukt varit en daglig nödvändighet hade hela den norra hemisfären varit obebodd, ju. Inte mycket äpplen i norra Norge eller på Island eller ens i Skåne på vintern. Och jag har svårt att tro att alla samer och inuiter var förstoppade och fes hela tiden för att de inte åt vare sig frukt eller spannmål. Åtminstone har jag aldrig hört talas om det i reseskildringar från förr.  :ph34r:

  • Gilla 7
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 weeks later...

Jag får ont i magen bland annat av ren kokosolja (kokosgrädde/mjölk går bra) avokado, grapefrukt, skaldjur, rå vitlök (stekt går bra). Som barn gillade jag inte avokado och grape och vi åt inte skaldjur hemma så jag har aldrig ätit så mycket av dom här sakerna innan jag började med LCHF. Det är alltså inte LCHF matens fel utan jag bara inte tål just vissa specifika ämnen - kanske pga all mjölmat och socker som jag har satt i mej under årens lopp.

 

Milla, prova alltså ifall du kan hitta om det är vissa specifika saker du inte kan äta, istället för att ge upp. Det blir ju lätt så att man börjar äta helt nya saker (som avokado t.ex. i mitt fall) när man går över till LCHF och då kan det vara svårt att märka att det bara är en viss sak man inte tål.

 

Mjölkprodukter kan ju för många var just problematiskt och det har ju många skrivit om, men jag har inte sett någon som inte kan äta kokosolja, så för mej tog det ganska många "fettkaffe"-koppar med påföljande illamående och magont att fatta att det inte är något för mej. LCHF kan man ändå äta fast man skippar både skaldjuren och kokosoljan. Nu har jag snart ätit LCHF i två år och jag kommer aldrig att gå tillbaka till mjölmaten!

Får också ont i magen, illamående om jag äter för mkt kokosolja har jag märkt, men en msk funkar fint i morgonteet (kaffe ger magont varje gång..). Men ngn magkatarr har jag inte haft sen jag började med lchf. Faktiskt så har jag aldrig mått så bra i min mage som jag gjort efter att ha börjat äta lchf, har haft problem sen barndomen.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har till min stora sorg upptäckt denna sommar att jag inte tål jordgubbar och smultron. Hallon går bra men jordgubbar ger mig magsmärtor. Har aldrig märkt att jag varit känslig för det tidigare, men när jag har plockat bort spannmål, baljväxter och stärkelserik mat (potatis, ris, majs) så har jag blivit mer känslig. Eller så märker jag mer vad vissa råvaror har för effekt på magen, när "the noise-level" är mindre. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har till min stora sorg upptäckt denna sommar att jag inte tål jordgubbar och smultron. Hallon går bra men jordgubbar ger mig magsmärtor. Har aldrig märkt att jag varit känslig för det tidigare, men när jag har plockat bort spannmål, baljväxter och stärkelserik mat (potatis, ris, majs) så har jag blivit mer känslig. Eller så märker jag mer vad vissa råvaror har för effekt på magen, när "the noise-level" är mindre. 

 

Det var ju tråkigt!

 

Jag har haft problem med smultron men det har jag inte längre. En gång när jag hade ätit mycket smultron fick jag sådana magsmärtor så jag inte kunde prata. Mina vänner körde mig till akuten men efter timmar av väntan så hade det gått över. Har ofta blivit varm i ansiktet av röda bär. Speciellt syrliga sådana. I tonåren blev jag så varm i ansiktet av kokta klarbär så jag fick imma på glasögonen.

 

När det gäller jordgubbar så har det varit olika för olika sorter. Får du ont i magen även av en liten mängd?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var ju tråkigt!

 

Jag har haft problem med smultron men det har jag inte längre. En gång när jag hade ätit mycket smultron fick jag sådana magsmärtor så jag inte kunde prata. Mina vänner körde mig till akuten men efter timmar av väntan så hade det gått över. Har ofta blivit varm i ansiktet av röda bär. Speciellt syrliga sådana. I tonåren blev jag så varm i ansiktet av kokta klarbär så jag fick imma på glasögonen.

 

När det gäller jordgubbar så har det varit olika för olika sorter. Får du ont i magen även av en liten mängd?

 

Jag klarar en gubbe, men tre ger mig magsmärtor. Fick ont i magen av att bara äta några smultron medan vi plockade. Jag älskar jordgubbar och smultron, så jag är lite ledsen över detta. Men jag fick ordentliga magsmärtor så det går liksom inte att ignorera.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Johanna, har du prövat vita jordgubbar? De ska kunna tålas av allergiker...

 

Hallon är en bra ersättare än så länge, men om jag ser vita jordgubbar så ska jag testa. Nu börjar ju blåbärssäsongen snart också!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag klarar en gubbe, men tre ger mig magsmärtor. Fick ont i magen av att bara äta några smultron medan vi plockade. Jag älskar jordgubbar och smultron, så jag är lite ledsen över detta. Men jag fick ordentliga magsmärtor så det går liksom inte att ignorera.

 

Om du har tålt dom tidigare så borde det vara reversibelt, frågan är bara vad som är orsaken.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det tar lång tid för magen att vänja sig vid ny kost. När jag började med LCHF, blev magen direkt bättre för att försämras efter en och en halv månad. Samma sak inträffade 3-4  månader längre fram och igen efter drygt ett halvår. Numera fungerar dock magen perfekt och jag kan äta det som jag kunde inte innan.

 

Som nämndes inna. är mitt förslag också att försöka studera vilka kombinationer får magen att spåra ut. De går att hitta och sedan gå försiktigt framåt. Det mesta går säkert att övervinna. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Magkatarr är inte roligt alls!! Den magsmärtan är vidrig!!

 

Jag har märkt att jag kan inte dricka alla sorters kaffe. T.ex. Zoeagas (den gröna) ger mig sura uppstöttningar och ont i magen. Däremot om jag gör kaffe hemme (gröna zoegas används på jobb) på nymalda bönor så funkar det utmärkt att hälla i sig 3-4 koppar om dagen.

 

Ägg kan också ge mig magsmärtor - jag kan bara äta hårdkokta ägg märkligt nog.

 

Stekt kött var rena döden för mig när jag hade magkatarr. Däremot funkade allt så  länge det tillagades i ugnen!! (Vi åt mycket köttfärslimpa under den tiden jag hade magkatarr). Jag kunde göra en vanlig gräddsås på skyn från limpan och den tålde min mage utan gnissel.

 

Jag tror nog att du ska vara noga med att skriva ner vad du äter och dricker och sen när du får ont i magen försöka spåra tillbaka det till din lista.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...