Gå till innehåll

Det värsta med LCHF


Tuva

Recommended Posts

Jag har viktväktat. Två gånger. Jag var så fruktansvärt duktig. Nästan lite heligt duktig var jag. Räknade point och "hade kontroll över mitt sötsug" eftersom jag ju kunde äta lite men inte jämt. Sockerfritt godis och så intalade jag mig att sås på lättmjölk redd med mjöl var "lika gott som gräddsås" och att riskex med örtsalt på var jättegott. Som jag SLET för att gå ner de där 10 kilona!

 

Jag har cyklat långa rundor ett par somrar och gått ner 10-15 kilo. Så duktig jag var! 

 

Jag har kaloriräknat ett antal gånger men det kunde jag aldrig hålla ut tillräckligt länge för att se några resultat. Jag är dålig på huvudräkning och innan smartphones knallade man ju inte runt med hela världens information på fickan. Däremot vande jag mig vid att tänka på att spara kalorier, ta tunt med smör, hoppa över lunchen, välja pressad citron på salladen istället för olja och grovt bröd istället för vitt. Man blev ju mättare så, 

 

Alltid var jag sugen på sötsaker. Som jag förhandlade med mig själv! Bara lite, bara på lördagar, bara naturgodis istället för vanligt, bara ja, ni vet... Så duktig jag var varje gång jag sa nej till mig själv! Synd bara att jag sa ja 1 gång av 20, vilket innebar att jag sa ja minst en gång om dagen. Jag var som sagt sugen HELA tiden..

 

Jag har varit så duktig att jag nästan storknar vid tanken på det.

 

Tills jag provade LCHF.

 

"Du är så duktig!" sa folk omkring mig i takt med att kilona rann av. Jag åt sallader med goda dressingar, jag åt stek och mer bearnaisesås på ett år än jag ätit hela livet innan dess, det gick åt litervis med grädde varje vecka och smör köptes kilovis. Maten smakade som julafton och födelsedag ihopslaget varje dag. Jag behövde inte räkna kalorier, vare sig som jag åt eller tränade bort, jag slapp väga maten och framför allt slapp jag låtsas tycka att torra riskakor med örtsalt var jättejättegoda. Ett par dagars räknande på kolhydrater i mina favoritgrönsaker och sen slapp jag räkna det med!

 

Det är hopplöst att banta med LCHF. Man kan inte gå omkring och känna sig helig, liksom. Man bara njuter dionysiskt och får inte uppoffra sig nästan något alls. Inget slit och inget släp, ingen känsla av moralisk överlägsenhet följer en god LCHF-middag.

 

När jag ser tjocka människor omkring mig i mataffären med knäckebröd och lättmargarin kan jag inte överlägset tänka "Om du inte vore så glupsk och lat skulle du inte vara så fet. Se på mig, moraliska självförnekare och späkerska!" (Som jag minns alla de föraktfulla blickar jag fått när jag släpade min stl 50-kropp genom affären från smala människor som minsann inte tillät sig bli sådär feta, alla föraktfulla blickar i klädbutiker, alla snusförnuftiga deklarationer i matsalen om att det bara var att äta mindre och röra på sig.)

Man tänker bara "Du skulle bara veta hur lurad du har blivit. Jag skulle så gärna vilja se din korg full med mat du skulle älska och se dig bli friskare, gladare och smalare på det. Sträck på dig. Jag är inte lyckans ost som är smal TROTS att jag har grädde i inköpskorgen, jag är smal TACK VARE att jag har grädde i inköpskorgen."

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så bra skrivet Tuva! Jag känner så väl igen mig - första gången någon sade att jag var så duktig som gått ner i vikt sade jag "men att gå ner i vikt som jag gjort är ju inte alls svårt!"

...och det går inte en dag utan att jag gläds över all god mat jag får äta med gott samvete!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag var på ett Friskis och Svettis pass precis innan semestern och där var en man som jag skulle gissa var i 150 kg klassen. Mitt hjärta led med honom, det var jättesvårt för honom att göra övningarna och det såg jäkligt obekvämt ut, farligt för knän osv. Jag kände att jag ville säga till honom att prova LCHF istället för motion och svält. Röra på sig kan man göra när kroppen sen klarar av det och man kan njuta av motion.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har gått ner på drygt ett år från 154 kg till 96 kg och får höra ofta hur duktig jag varit. Mitt svar är som oftast att jag inte behövt göra något än att äta rätt för att gå ner kilona och därför har det egentligen inget med duktighet att göra. Jag har ju inte behövt anstränga mig. Inte ens behövt motionera... bara finnas till och äta den maten jag älskar. Men det behövdes en livstilsförändring... När jag nämner det, slutar kommentarerna. Undra om varför ?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men det är också svårt att gå över till LCHF, hålla sig till koseen och att stå ut med alla kommentarer samt lyckas få LCHF på tex sjukhus. Själv har jag bara svårt med dom två sista sakerna. Ja faller inte ner i kolhydratträsket så lätt. Och min livsinställning är LCHF för resten av livet. Jag äter inte LCHF som en tillfällig kur. Men ack så mina vänner kämpar. Och sen ska man klara av att äta grönsaker också. Jag vet en som inte vill äta LCHF främst pga att han hatar grönsaker.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men det är också svårt att gå över till LCHF, hålla sig till koseen och att stå ut med alla kommentarer samt lyckas få LCHF på tex sjukhus. Själv har jag bara svårt med dom två sista sakerna. Ja faller inte ner i kolhydratträsket så lätt. Och min livsinställning är LCHF för resten av livet. Jag äter inte LCHF som en tillfällig kur. Men ack så mina vänner kämpar. Och sen ska man klara av att äta grönsaker också. Jag vet en som inte vill äta LCHF främst pga att han hatar grönsaker.

Grönsaker kan ju vara lite småtråkiga för många men de blir klart bättre med en god olja, en majonäsbaserad sås eller bakade/stekta i smör eller gratinerade med ost eller. Ja.  :wub:

Nu börjar ju allt fler läkare och myndighetspersoner krypa fram som håller med om att HCLF inte är bra, att fett kanske inte är så farligt när allt kommer omkring och att det är kolhydraterna, då särskilt sockret, vi ska vara oroliga för. Det gör ju att det blir lättare och lättare att ta sina första steg. Jag har ju bara ätit LCHF i 2,5 ár men jag märker en enorm skillnad på motståndet. När jag började var jag en kuf, en desperat fettbombare som var beredd att offra hälsan för utseendet. Nästan varenda en i matsalen hade åsikter och frågor och tyckte min lunchtallrik var underlig. Sakta sakta började någon avstå från bröd och någon åt plötsligt även sin ÄGGULA! Jag har sett pastaportionerna krympa på många tallrikar medan grönsakshögarna smugit sig in istället. Nu är det över ett halvår sen nån kommenterade min tallriks innehåll.  :) Det gör det ju allt lättare för dem som vill börja prova sig fram. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bra skrivet, Tuva :) ! Jag känner också igen mej så mycket i det är att man är så duktig och genomlider en diet som inte gör en mätt eller belåten och jämt, jämt lider av sötsug. Och just speciellt det där hur duktig man är när man avstår från att äta något. Jag sköt alltid upp mitt godis till veckoslutet och som jag kunde äta då...

 

Men jag känner mej också självbelåten och duktig nu fastän jag njuter för fulla muggar av mitt LCHF-liv och egentligen äter godare än någonsin förr. Och dessutom med gott samvete. Maten är ju absolut bäst, men jag lider tidvis fortfarande av sötsug fastän det är länge sedan jag åt något sött. Senast igår när jag skulle sova kom tankarna på godis och det fick mej att lida och svettas en stund. Idag är jag igen stolt över att jag kunde handskas med suget. Igen en gång. Jee för mej ;)

 

Jag har också sett folk ändra kosten, helt obemärkt... Mina väninnor har någon gång frågat något och jag har pratat på i femton minuter utan att dra efter andan för att hinna säga så mycket som möjligt. Dom har suttit med munnarna som O:n och lyssnat och helt tydligt blivit smått imponerade. Sen plötsligt började någon av dem servera ägg åt barnen till frukost och fälla kommentarer som att "det är ju så onödigt att äta smörgås alla dagar.."  Bara i förbifarten, liksom. Jag bara nickar och låtsas om ingenting. DubbelJee för mej och alla andra som sprider kunskapen :D . Jag blir så glad över att vi kan påverka folk till bättre hälsa och godare mat.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker det är stor skillnad nu och för 2-3 år sedan. Idag har nästan alla hört talas om LCHF och de flesta har själva nån bekant eller släkting som äter LCHF. Nu tycker jag diskussionerna mest handlar om vad man kan äta som man tycker om och som passar in på LCHF. Väldigt många har ju svårt att få i sig tillräckligt med fett. De kan liksom inte acceptera att de ska äta såpass mycket fett. Eller så har de nån slags spärr mot fettintag som gör att hela deras väsen sätter sig till motvärn och de klarar inte av att äta det fett de måste.

 

Så hör jag också rätt ofta att nån har testat ett tag men övergett det för att de inte klarade av det. Här tror jag att de inte har haft rätt stöd i sin omgivning och inte har haft nån som har korrigerat dem när de har gjort fel. En bekant till mig säger sig äta LCHF, men jag ser ju hur hon sätter i sig alldeles för mycket kolhydrater, äter vanligt bröd påfallande ofta etc. Men hon pratar samtidigt vitt och brett om att hon äter LCHF för att gå ner i vikt. Dock har inte så mycket hänt på den fronten än. Jag har ibland försiktigt försökt påpeka att hon nog skulle minska sitt kolhydratinnehåll, men det viftar hon bara bort.

 

Jag tror att det finns många som min bekant, som gör en hel del fel. Många av dem ger upp och sprider sina dåliga erfarenheter av LCHF, tyvärr.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 weeks later...

Hej

 

Jag ar 63 ar och 183 cm lang. Har pa 3 man. gatt ned 17 Kg till 72 Kg, ett kilo under min malvikt, som var 18ars-vikten.

Jag har 2 fragor
1) Har fatt en hel del los hud (magen ser ut som ett platt russin) Hur lang tid tar det innan den los a huden forsvinner?
2) Hur haller jag vikten? Maste jag fortsatta att ata valdigt STRIKT LCHF resten av livet for att inte ga upp I vikt igen?
Tacksam for svar. :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej

 

Jag ar 63 ar och 183 cm lang. Har pa 3 man. gatt ned 17 Kg till 72 Kg, ett kilo under min malvikt, som var 18ars-vikten.

 

Jag har 2 fragor

1) Har fatt en hel del los hud (magen ser ut som ett platt russin) Hur lang tid tar det innan den los a huden forsvinner?

2) Hur haller jag vikten? Maste jag fortsatta att ata valdigt STRIKT LCHF resten av livet for att inte ga upp I vikt igen?

Tacksam for svar. :)

 

Lös hud brukar dra ihop sig efter ett tag, så bekymra dig inte om det!

 

Nej, förmodligen behöver du inte äta så strikt i fortsättningen. Liberal LCHF kommer nog inte att göra att du går upp igen, men du behåller häslofördelarna .

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lös hud brukar dra ihop sig efter ett tag, så bekymra dig inte om det!

 

Nej, förmodligen behöver du inte äta så strikt i fortsättningen. Liberal LCHF kommer nog inte att göra att du går upp igen, men du behåller häslofördelarna .

Tack for svaret. Later bra eftersom jag kommer att vara I Turkiet nagra manader och det ar svart att fa tag pa LCHF mat dar. :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sockerfri mat finns ju överallt utan begränsning. Tänker du efter litet, så kan du äta LCHF var som helst... även inne på McDonalds.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack for svaret. Later bra eftersom jag kommer att vara I Turkiet nagra manader och det ar svart att fa tag pa LCHF mat dar. :)

Håller med. Höll mig stabil i 6 månader med liberal LCHF. (Sen gick jag upp 5 kg på en grisblink p.g.a. stress men det hör inte hit). 

Så länge du kan hålla dig undan spannmål och socker borde du klara dig bra. Det är svårt att komma upp i stora mängder kolhydrater utan de två bovarna.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack for svaret. Later bra eftersom jag kommer att vara I Turkiet nagra manader och det ar svart att fa tag pa LCHF mat dar. :)

Jag tycker att Turkiet är perfekt ur lchf-synpunkt. Ungstekta grönsaker som dränkts i fett, färska grönsaker med tillbehör såsom feta eller annan ost. Till det kött i alla dess former, mums. Älskar grytan med kycklinglever, kycklinghjärtan och massor av grönsaker.

Till efterrättmserveras oftast frukt eller de otroligt söta bakverken. Men vem orkar äta det efter en superb middag ;)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 weeks later...

Hej

 

Jag ar 63 ar och 183 cm lang. Har pa 3 man. gatt ned 17 Kg till 72 Kg, ett kilo under min malvikt, som var 18ars-vikten.

 

Jag har 2 fragor

1) Har fatt en hel del los hud (magen ser ut som ett platt russin) Hur lang tid tar det innan den los a huden forsvinner?

2) Hur haller jag vikten? Maste jag fortsatta att ata valdigt STRIKT LCHF resten av livet for att inte ga upp I vikt igen?

Tacksam for svar. :)

 

Jo, testa gärna att styrketräna något, det snabbar upp omformningen av kroppen. Gör i din egen takt eller variant, allt som belastar kroppens ovana muskler är ju styrketräning! Sedan vill jag önska dig en trevlig vistelse i Turkiet, håll dig undan vetemjöl (bröd, kringlor och baklava) och njut av kött, kyckling och en del fantastiska grönsaker i alla former!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 3 weeks later...

Åh Tuva, vilken underbar historia.... och som jag känner igen mej... Bjudit på fina middagar med lättmjölkssås och SKRYTIT över det dessutom, att jag kan laga mat utan fett :-P

 

Jag hade också jättesvårt att få i mej fett när jag började... man bara inte raderar ut 30 års fettskräck rakt av. Det var jättesvårt att laga mat i början.

 

Att äta LCHF ÄR lättare nu, nästan alla har hört talas om det och många som inte äter riktigt så skippar potatisen i alla fall. Många restauranger erbjuder extra grönsaker i stället.... Men de som bara provar har inte fattat att det är livsstil utan tar det bara som bantningsmetod (som för min del har misslyckats helt. Har inte gått ner ett gram på 3,5 år, men mår som en prinsessa.)

 

Visst finns det många i bekantskapskretsen som tycker man är löjlig som inte äter potatis, pasta och bröd och dessutom inte blir smalare av det, men det bjuder jag på. De som bjuder hem mej utan att anpassa maten till gästerna får finna sej i att jag inte äter av allt i stället. Lyckligtvis så tål man ju hunger lite bättre numera, så blir jag inte mätt kan jag ju ta det som halvfasta i stället. Och sonen brukar använda andra bokstäver när han pratar om min kost... bokstäver som bokstäver, typ. När jag fyllde år sist fick jag ett brylépuddingset av honom... "det går väl använda till ADHD-mat på nåt sätt också" Haha, skålarna är jättefina och går använda till grönsaker eller vispad grädde. Och brännaren går säkert tända grillen med, eller i alla fall ljus.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gör osötad creme brule'. Men tar lite socker (ja!) på toppen och bränner av. Serverar bär till.

Recept tack. Det vore faktiskt kul att bjuda min kaxiga son på

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 weeks later...

Vi är tydligen många som känner igen sig i din berättelse. :)

Jag har visserligen ett sockerberoende att kämpa mot fortfarande, men med LCHF så går det så mycket enklare. Det gäller bara att vara vaksam, för det finns så många tillfällen när man så lätt trillar dit igen...
 

Läste idag en intervju med Shirley Clamp ( http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17428008.ab ) där hon berättar om sin tidigare övervikt och nu lyckade viktnedgång. 
"Shirley Clamp insåg att hon måste göra något åt vikten och testade flera sätt som LCHF och Bülow-metoden.

– Det misslyckades totalt. Visst, man går ner jävligt fort, men sen är det klart och då börjar man gå upp igen."

Hon har ju valt VV som metod efter (eller kanske under?) sin viktminskning, men det jag ställer mig frågan är varför så många ser LCHF som någon tillfällig diet, och inte som en livsstil?
Vad är det som gör att man inte fortsätter med LCHF?

För mig, som upptäckte LCHF för första gången hösten-06, så har sockerberoendet varit den största orsaken till att jag trillat tillbaka ett flertal gånger, och då med resultatet stor viktuppgång.
Det är bara drygt ett år sedan jag själv fick insikt om det här med sockerberoendet hos mig (eller egentligen är det snarare kolhydratberoende för min del).
Jag kan inte låta bli att fundera på om det inte är rätt många som faktiskt lider av sockerberoende (fast jag vill kalla det kolhydratberoende), och därför inte klarar av att hålla sig till LCHF.

Eller vad tror ni?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

För mig, som upptäckte LCHF för första gången hösten-06, så har sockerberoendet varit den största orsaken till att jag trillat tillbaka ett flertal gånger, och då med resultatet stor viktuppgång.

 

Det har varit flera orsaker till att jag fallit av LCHF tåget. Jag har ju aldrig sett LCHF som en tillfällig bantningsmetod men ibland har jag gett uppkampen mot suget. Även jag kämpar med ett sockerberoende som jag haft sedan barnsben. Vi fick aldrig mycket godis hemma men matades med andra kolhydrakrika "mat"rätter. JAg miss att jag alltid var på jakt efter något sött, i brist på godis kunde jag blanda socker, kakao, vatten och havregryn.

 

De senaste 25åren har jag försökt leva sundare men visst har man många gånger blivit lurad till sådant som egentligen inte varit så sunt.

 

trrots kampen för ett sundare liv har jag periodvis styrts av mitt sockerbegär.

 

Orsaker till mina avfall från LCHF har varit:

 

Morgongröten

Mysli

Pistageglass

choklad

Kanelbullar

Mandelmassa

 

Vissa LCHF are talar ju vitt och brett om hur god mat man får lov att äta men när den "mat" man älskat mest alltid varit de kolhydratrika alternativen tar det en lång tid att omprogrammera sina impulser att äta sådan mat.

 

Ibland har jag även varit rädd att ta tag i mina viktproblem då jag varit rädd att misslyckas och gå upp ännu mer efter ett misslyckande. Jag läste någon gång att för varje gång man försöker öker chansen att lyckas och de lyckas i livet är de som misslyckas men försöker igen och igen och igen...

 

För mig har inte det varit svårt att sluta med potatis, ris och pasta. Bröd var lite svårare men med hjälp av sesambröd och oopsies har jag lyckats bli av med brödsuget.

 

Just nu bekymrar jag mig inte över de ovan listade fallgroparna. Fettchoklad och makrill i tomatsås till frukost funkar bra i stället för gröt och mysli.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Arkiverat

Detta ämne är nu arkiverat och det går inte längre svara i det.

×
×
  • Skapa nytt...