Lundegard

Livsmedelsverktet

Recommended Posts

Det jag försöker säga är att så länge man underhåller sötsuget med att äta saker med socker i så kan man inte skylla på kosten.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det jag försöker säga är att så länge man underhåller sötsuget med att äta saker med socker i så kan man inte skylla på kosten.

 

Jo, om "sockret" kommer från kolhydrater i mat, som bröd, pasta etc. Detta tillsammans med fettsnålt är rena döden.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, om "sockret" kommer från kolhydrater i mat, som bröd, pasta etc. Detta tillsammans med fettsnålt är rena döden.

 

Bröd med finmalet mjöl underhåller sötsuget. Andra spannmålsprodukter kan göra det om man äter för mycket men det är framförallt raffinerade kolhydrater som skapar sötsug och så länge man inte undvikit att äta sådana i åtminstone en månad och dessutom rört på sig tillräckligt så kan man inte säga att suget beror maten som slv rekommenderar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bröd med finmalet mjöl underhåller sötsuget. Andra spannmålsprodukter kan göra det om man äter för mycket men det är framförallt raffinerade kolhydrater som skapar sötsug och så länge man inte undvikit att äta sådana i åtminstone en månad och dessutom rört på sig tillräckligt så kan man inte säga att suget beror maten som slv rekommenderar.

 

För mig spelar det ingen roll om kolhydraterna kommer från pasta eller fullkornspasta, råris eller vanligt ris, dom är lika "snabba" för mig. Och detta är samma jargong som vanligt, "det är inte fel på kostråden, de är fel på er som är feta". Dvs man tar inte kritiken på allvar, eller lyssnar inte. För detta är inte ett isolerat problem hos få personer, en unik företeelse hos någon enstaka person. Detta är ett genomgående misslyckande att via kosten hantera personer med ökande fetma. Råden funkar inte.

 

Och jag tror inte "den springande punkten" är snabba kolhydrater kontra lite mindre snabba utan att man ska äta fettsnålt. Fettsnåla produkter innehåller ofta mer socker, och det är kombinationen av lite fett och ökad mängd socker som ger den dåliga cykeln. Med en ökad mängd fett slipper man hunger och blodsockret är ofta bättre vilket ger mindre sötsug, dvs man äter mindre socker. Du kan inte ta bort orsak från verkan och säga till en person som vill och behöver gå ned att det är fel på dig för du följer inte mina rekommendationer. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bröd med finmalet mjöl underhåller sötsuget. Andra spannmålsprodukter kan göra det om man äter för mycket men det är framförallt raffinerade kolhydrater som skapar sötsug och så länge man inte undvikit att äta sådana i åtminstone en månad och dessutom rört på sig tillräckligt så kan man inte säga att suget beror maten som slv rekommenderar.

Du låter väldigt säker på hur det fungerar - problemet är att det stämmer inte på mig (och säkert många andra) - vad kan DET bero på? ;)

 

Jag har haft en hel del år på mig att testa, göra fel, misslyckas, på det igen, lära känna min kropp, utveckla metoder etc och jag vill nog faktiskt våga påstå att nu känner jag verkligen att jag är expert på hur just min kropp fungerar.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bröd med finmalet mjöl underhåller sötsuget. Andra spannmålsprodukter kan göra det om man äter för mycket men det är framförallt raffinerade kolhydrater som skapar sötsug och så länge man inte undvikit att äta sådana i åtminstone en månad och dessutom rört på sig tillräckligt så kan man inte säga att suget beror maten som slv rekommenderar.

Jag skulle för min del dra alla spannmålsprodukter över en kam, om man är känslig för socker o stärkelse. Bröd med finmalet mjöl är inget direkt unikt i det synnerliga rikhaltiga utbudet av spannmålsprodukter med mycket hög E% från kh. Dessutom finns ju i spannmålsmat antinutrienter som kan ställa till med förfärlig oreda i kroppen.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För mig spelar det ingen roll om kolhydraterna kommer från pasta eller fullkornspasta, råris eller vanligt ris, dom är lika "snabba" för mig. Och detta är samma jargong som vanligt, "det är inte fel på kostråden, de är fel på er som är feta". Dvs man tar inte kritiken på allvar, eller lyssnar inte. För detta är inte ett isolerat problem hos få personer, en unik företeelse hos någon enstaka person. Detta är ett genomgående misslyckande att via kosten hantera personer med ökande fetma. Råden funkar inte.

 

Och jag tror inte "den springande punkten" är snabba kolhydrater kontra lite mindre snabba utan att man ska äta fettsnålt. Fettsnåla produkter innehåller ofta mer socker, och det är kombinationen av lite fett och ökad mängd socker som ger den dåliga cykeln. Med en ökad mängd fett slipper man hunger och blodsockret är ofta bättre vilket ger mindre sötsug, dvs man äter mindre socker. Du kan inte ta bort orsak från verkan och säga till en person som vill och behöver gå ned att det är fel på dig för du följer inte mina rekommendationer. 

Precis. Det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Vete gör mig sjuk så inte ens de ytterst få tillfällen jag har "fuskat" har jag intagit några mängder men blir ändå sjuk.Ris däremot tillåter jag mig ibland när jag blir sugen på sushi. 8 bitar och BAMM +0,5 kg på vågen. En banan: ingen reaktion i kroppen eller på vågen. Uppenbarligen något annat än x gr kolhydrater som spelar in där.

 

Att sockret tigger om mer socker är ju bekant men det är inte bara det. När jag viktväktade av mig 10 kilo (och sen samma jä&/a kilon igen ett par år senare..) var jag extremt duktig när det gällde sockret. Jag åt inget socker. Bara mat för hela pointsen. Ändå surrade mitt huvud som ett getingbo av sockersug från morgon till kväll. Det var vidrigt. Jag åt t.o.m. sockerfritt godis för första och enda gången i mitt liv i ren desperation. (Jag är ingen vän av att äta kemikalier.)

 

Om det fanns något jag skulle kunna trolla bort i min familjs diet vore det vetet. De påverkas alla negativt av det men är ju mer eller mindre vuxna (mannen är ju jämngammal med mig, en grabb på 19 och en tjej på 16, inget man styr över - det får räcka med det vanliga tjatet om städa rummet, sköta skolan o.s.v. ;) ) så de fortsätter. I mycket mindre mängd som tur är men ändå en del. Och de fiser och har magkrångel och allergier och sötsug och...  :huh: Pizza är ju gott och så enkelt att köpa en färdig botten och bröd är ju så smidigt att äta och grabben gillar inte vår stekta vitkål istället för pasta.

 

Inte förrän man slutar inser man att man åt ju vete hela dagen. Grovt bröd, knäckebröd, pasta hit och dit, pizzabottnar och hamburgerbröd och pitabröd och tortillas och redda såser och soppor och herrjösses det är ju i all mat! Inte undra på att jag mådde räv och kände mig förfärligt gammal vid fyllda 46. Nu fyller jag snart 48 och känner mig löjligt ung, haha! :P

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att sockret tigger om mer socker är ju bekant men det är inte bara det. När jag viktväktade av mig 10 kilo (och sen samma jä&/a kilon igen ett par år senare..) var jag extremt duktig när det gällde sockret. Jag åt inget socker. Bara mat för hela pointsen. Ändå surrade mitt huvud som ett getingbo av sockersug från morgon till kväll. Det var vidrigt. Jag åt t.o.m. sockerfritt godis för första och enda gången i mitt liv i ren desperation. (Jag är ingen vän av att äta kemikalier.)

 

Känner igen mig VÄLDIGT mycket i att huvudet surrar som ett getingbo. Har också känt så när jag kaloriräknat och allt har handlat om hur och när jag skulle lyckas klämma in en Snickers eller en chipspåse i kaloriransonen. För mig spelar det inte heller någon roll om jag äter fullkorn hela tiden, karusellen i huvudet går ändå. Tacka vet jag LCHF och ordentligt med fett! Har helt glömt bort att det ligger en mörk chokladkaka i kökslådan. Hade aldrig hänt att jag hade glömt det innan. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bröd med finmalet mjöl underhåller sötsuget. Andra spannmålsprodukter kan göra det om man äter för mycket men det är framförallt raffinerade kolhydrater som skapar sötsug och så länge man inte undvikit att äta sådana i åtminstone en månad och dessutom rört på sig tillräckligt så kan man inte säga att suget beror maten som slv rekommenderar.

Jag anser att man bör vara väldigt försiktig med att "skuldbelägga" människor, vilket ditt inlägg här andas lite. Människor är mer eller mindre känsliga för vad som triggar sötsuget, så jag tror att vi får acceptera att många (anser jag) inte kan äta fullkornsprodukter/spannmålsprodukter utan att falla tillbaka till ett sug som är omöjligt att stå emot. Jag tror inte man kan förstå det om man inte upplevt det. Sen har alla också individuella möjligheter och även drivkraft till fysisk aktivitet, vi är alla olika och samma råd till en hel befolkning verkar inte fungera.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag anser att man bör vara väldigt försiktig med att "skuldbelägga" människor, vilket ditt inlägg här andas lite. Människor är mer eller mindre känsliga för vad som triggar sötsuget, så jag tror att vi får acceptera att många (anser jag) inte kan äta fullkornsprodukter/spannmålsprodukter utan att falla tillbaka till ett sug som är omöjligt att stå emot. Jag tror inte man kan förstå det om man inte upplevt det. Sen har alla också individuella möjligheter och även drivkraft till fysisk aktivitet, vi är alla olika och samma råd till en hel befolkning verkar inte fungera.

 

Det där är intressant! Så fort någon pratar om att man kanske gjort något själv som orsakat att man blivit sjuk eller överviktigt så talar en del om att skuldbelägga. Varför? Vi människor är inte perfekta maskiner som gör allting rätt. Vi har oftast heller inte all kunskap för att göra det. En del anser t ex att man inte får säga högt att man kan sjukdomar av att röka för det är att skuldbelägga.

 

Jag har gjort massor av fel i livet men inte känner jag mig skuldbelagd för det. Jag önskar att jag hade haft mer kunskap och jag önskar att jag hade låtit bli att göra en del saker men jag försöker inte skjuta skulden på Livsmedelsverket eller någon annan. Däremot är jag ganska arg på sjukvården eftersom jag inte fått hjälp när jag sökte det. Jag inser dock att det egentligen inte är den enskilde läkarens fel utan systemet som är orsaken.

 

Jag tycker det är intressant att få veta vad människor faktiskt har ätit när dom säger att kostråden har orsakat deras problem. För egen del har jag analyserat och funderat på vad jag själv gjorde för fel och jag har gjort ett antal missar när det gäller både kost och motion. För mig är det intressantare att få kunskap och förstå samband än att fokusera på vems fel det var.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mycket intressant diskussion. Jag skuldbelägger inte Livsmedelsverket för att jag lärt mig fel råd tidigare, MEN däremot tycker jag att det är för jävligt att de fortfarande trots all ny fakta fortsätter att vägra ta till nya tankesätt. De måste inte hålla med till 100% men de har tyvärr slängt ur sig ganska mycket bullshit den senaste tiden som visat sig vara helt felaktigt (som när de publicerade en lista med studier som skulle bevisa att mättat fett var farligt, och att det sedan visade sig att ingen av studierna visade det de hävdade utan tvärtom nästan inte tog upp det alls, mer om detta i "Matrevolutionen). 

 

Litar inte på Livsmedelsverket för fem öre i dagsläget, inte heller på majoriteten av dietister. Tur att det finns så många bra kostrådgivare som väger upp! 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För mig spelar det ingen roll om kolhydraterna kommer från pasta eller fullkornspasta, råris eller vanligt ris, dom är lika "snabba" för mig. Och detta är samma jargong som vanligt, "det är inte fel på kostråden, de är fel på er som är feta". Dvs man tar inte kritiken på allvar, eller lyssnar inte. För detta är inte ett isolerat problem hos få personer, en unik företeelse hos någon enstaka person. Detta är ett genomgående misslyckande att via kosten hantera personer med ökande fetma. Råden funkar inte.

 

Och jag tror inte "den springande punkten" är snabba kolhydrater kontra lite mindre snabba utan att man ska äta fettsnålt. Fettsnåla produkter innehåller ofta mer socker, och det är kombinationen av lite fett och ökad mängd socker som ger den dåliga cykeln. Med en ökad mängd fett slipper man hunger och blodsockret är ofta bättre vilket ger mindre sötsug, dvs man äter mindre socker. Du kan inte ta bort orsak från verkan och säga till en person som vill och behöver gå ned att det är fel på dig för du följer inte mina rekommendationer. 

 

Hur kommer det sig att råden fungerade på 70-talet?

 

För mig handlar det inte om någon jargong eller att det är fel på någon. (Se vidare mitt svar till Syster.)

 

Har du haft en längre period tidigare i livet där du inte ätit några raffinerade kolhydrater, motionerat regelbundet och ändå fått sötsug av råris? Alltså innan du fick hälsotrassel. Har man väl en gång fått problem med sin ämnesomsättning är det en helt annan sak.

 

Följde du Livsmedelsverkets råd när det gäller % fett och fördelning av olika sorters fett?

 

Så bra koll har jag aldrig haft så det vore verkligen en bedrift i så fall.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Då:

Vaknade trött.

Müsli med filmjölk till frukost.

Ashungrig vid 10-tiden. Antingen frukt eller vara "duktig" fram till lunch.

Vanlig lunch; pasta/potatis/ris med kött/fisk/fågel, bara lite sås för man ska ju inte äta så mycket fett, sallad helst utan salladssås. Ibland en skiva grovt bröd med bara lite smör (har alltid hatat Lätta och andra margariner).

Helt energilös vid 15-tiden. Nu började det bli svårt att stå emot sötsuget men jag försökte så gott jag kunde. En frukt men ibland klarade jag inte stå emot så då blev det chokladmjölk eller kanske några godisbitar med kaffet.

Vid 17-tiden, oavsett om jag ätit frukt eller godis vid 15-tiden, var jag så hungrig att magen skrek. Föll praktiskt taget ALLTID för frestelsen vid det här laget så det blev antingen "nyttig" drickyoghurt för att stå ut till kvällsmaten eller en godisbit. Ofta blev det köpt  "något gott att ha ikväll" också för det enda jag ville äta just då var chips och godis..

Kvällsmaten blev ofta pasta med någon tomatbaserad sås. 

Vid 21-tiden var jag ack, så sugen igen. Rotade igenom köket eller gav upp och gick till kiosken.

 

Fram tills för 2,5 år sen har jag alltid varit en sockerråtta av stora mått.

 

Nu:

Vaknar utvilad. Går och tränar. (Styrketräning och/eller simning varje dag)

Kaffe med grädde.

Pigg och nyter till lunch.

Kött/fågel/fisk i matsalen. Big ass sallad med fetaost och/eller oljedressing.

Pigg och nyter till kvällsmat. Ibland käkar jag en frukt om jag blir hungrig på eftermiddagen och ska träna, det är lite långt med 8 timmar mellan lunch och middag med ett entimmes zumbapass emellan. Ibland bryr jag mig inte om frukten utan tar en klick kokosfett i kaffet istället, beror på mitt humör.

Kvällsmat liknande lunchen men grönsakerna oftast tillagade. Om jag är sugen på lite efterrätt blir det gärna lite bär med grädde eller ett par bitar mörk choklad. Det blir jag nöjd på.

 

Fördelning ca 70% fett, 18 17% kolhydrater och 14 13% protein. (Slog in fel, ursäkta) Långt från Livsmedelsverkets rekommendationer men jag har aldrig mått så bra eller haft så normalt blodtryck.  :)

 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på detta men eftersom jag nu ändå har blivit anklagad för att skuldbelägga så svarar jag nu. Du skrev ju i ett tidigare inlägg att "Om jag äter som jag "ska" enligt Livsmedelsverkets råd får jag ett outhärdligt sötsug." men frågan är då om du när du var barn och framåt åt enligt Livsmedelsverkets råd utan att äta sötsaker och söta bakverk eller vitt bröd?

 

Har man väl hamnat i en ond cirkel där man äter sötsaker varje dag så går det ju inte att säga att det är maten som orsakar sötsuget. Det är först om man hela livet följt råden och dessutom motionerat enligt samhällets råd som man kan säga att sötsuget berodde på maten.

 

Sötsakerna du åt igår och i förrgår och veckan innan kan göra att du inte står dig på maten idag.

 

Om man får sötsug av vanlig mat efter att man ätit LCHF ett tag så är det ju en helt annan sak.

 

Det är svårt att få med allt i ett inlägg så här men jag är som sagt inte alls ute efter att skuldbelägga utan är bara intresserad.

 

Jag är ingen jargonmänniska heller utan möjligen en logisk analytisk faktanörd som inte alltid tar hänsyn till känslor.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på detta men eftersom jag nu ändå har blivit anklagad för att skuldbelägga så svarar jag nu. Du skrev ju i ett tidigare inlägg att "Om jag äter som jag "ska" enligt Livsmedelsverkets råd får jag ett outhärdligt sötsug." men frågan är då om du när du var barn och framåt åt enligt Livsmedelsverkets råd utan att äta sötsaker och söta bakverk eller vitt bröd?

 

Har man väl hamnat i en ond cirkel där man äter sötsaker varje dag så går det ju inte att säga att det är maten som orsakar sötsuget. Det är först om man hela livet följt råden och dessutom motionerat enligt samhällets råd som man kan säga att sötsuget berodde på maten.

 

Sötsakerna du åt igår och i förrgår och veckan innan kan göra att du inte står dig på maten idag.

 

Om man får sötsug av vanlig mat efter att man ätit LCHF ett tag så är det ju en helt annan sak.

 

Det är svårt att få med allt i ett inlägg så här men jag är som sagt inte alls ute efter att skuldbelägga utan är bara intresserad.

 

Jag är ingen jargonmänniska heller utan möjligen en logisk analytisk faktanörd som inte alltid tar hänsyn till känslor.

Det är bra att fråga och att vara analytisk, det är så man lär sig något :) Men jag tror att de flesta kan nog inte säga mer exakt vad man har ätit förutom att man har följt de fettsnåla råd och ätit bröd, spannmål och frukt för att man trott att av det mår man bra och går ner i vikt. Och det är ju precis som du säger, en bedrift att till punkt och pricka följa råden om procent av fett, kolhydrater och protein. Ska det i så fall finnas några råd om det är en bedrift att kunna följa dem?

 

Jag får även be om ursäkt om jag anklagade just dig MKJ för att skuldbelägga, jag menade nog mer allmänt av sjukvård, dietister och så vidare, då jag faktiskt möter människor med den känslan, och känslan av hopplöshet.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på detta men eftersom jag nu ändå har blivit anklagad för att skuldbelägga så svarar jag nu. Du skrev ju i ett tidigare inlägg att "Om jag äter som jag "ska" enligt Livsmedelsverkets råd får jag ett outhärdligt sötsug." men frågan är då om du när du var barn och framåt åt enligt Livsmedelsverkets råd utan att äta sötsaker och söta bakverk eller vitt bröd?

 

Har man väl hamnat i en ond cirkel där man äter sötsaker varje dag så går det ju inte att säga att det är maten som orsakar sötsuget. Det är först om man hela livet följt råden och dessutom motionerat enligt samhällets råd som man kan säga att sötsuget berodde på maten.

 

Sötsakerna du åt igår och i förrgår och veckan innan kan göra att du inte står dig på maten idag.

 

Om man får sötsug av vanlig mat efter att man ätit LCHF ett tag så är det ju en helt annan sak.

 

Det är svårt att få med allt i ett inlägg så här men jag är som sagt inte alls ute efter att skuldbelägga utan är bara intresserad.

 

Jag är ingen jargonmänniska heller utan möjligen en logisk analytisk faktanörd som inte alltid tar hänsyn till känslor.

Som liten: mat lagad från grunden. Min mamma har alltid varit intresserad av hälsa och har dessutom alltid varit noga med sitt utseende och ville hålla vikten. Sötsaker serverades ytterst sällan och då helst i form av hembakad sockerkaka eller kanelbullar men som sagt, inte ens varje vecka var det på bordet. Lördagsgodis var 3-4 noggrannt utvalda bitar köpta över disk. Några glassar över sommaren, läsk 1/2 flaska max 3-4 ggr om året. Resten hemlagad mat och ibland efterrätt. Som alla andra på 70-talet fick man ibland O´boy och skorpor och Findus apelsinmarmelad ibland på sina rostade mackor. :)  

Tonåring: spontan anorexi p.g.a. ångest och depressioner (inte försök att bli smal, bara ingen aptit och ett försök att kontrollera något i min kaotiska omgivning, det enda jag kunde kontrollera var maten..) Lyckades häva den med goda vänners hjälp. 

Ung vuxen: började intressera mig för matlagning men åt som "alla andra", pizzor ibland, godis och chips ibland, fika på stan ibland. Hemma lagade jag mycket potatis, ris och pastarätter. Billigt och nyttigt, eller hur? Vardagsmotionerade mycket, kunde äta vad som helst, hur som helst utan att lägga på mig. Smal.

 

Tills en dag när kilona började smyga sig på. Viktväktade. Gick ner. Gick upp igen. Viktväktade igen. Jag var sugen på godis hela tiden. Varje vaken minut. Vidrigt. Början till mitt självhat där eftersom jag inte hade självdisciplin till slut att stå emot. Läste på ännu mer, tallriksmodellen och vara försiktig med fett. Äta fullkorn i så stor utsträckning som möjligt o.s.v. Fortsatte vardagsmotionera mycket (hade ingen bil så det blev många mil på apostlahästarna och cykel under de åren). Slutade använda socker i kaffet.  Började äta frukost; grovt bröd, fullkornsvälling eller müsli trots att jag egentligen inte hade någon aptit på morgonen. Frukosten är ju dagens viktigaste måltid! Smala människor äter frukost. Kilona fortsatte krypa på mig. (Vägde som minst 55 kg vilket är på tok för lite för mig, här låg jag och snurrade kring 75-80 kg som är precis i övre kanten för mig) Dagligen en kamp mot sötsuget.

Blev gravid men gick bara upp barnet och fostervatten, vägde lika mycket som innan efter ett par veckor. Hamnade i en djup depression och pang, 15 kilo till tack vare tröstätande av godis. 

Sen bar det fortsatt utför. Men en berusad råttas envishet försökte jag göra "som man skulle": kaloribegränsning, mer motion, spara på fettet, grovt mjöl så mycket jag kunde pracka på familjen (maken tvärvägrade fullkornspasta). Och en konstant, och förlorad, kamp mot sötsuget. Vad min toppnotering var vet jag inte men jag drog stl. 50 i kläder och ville, bokstavligen, dö. Deprimerad, konstant trött, full av självförakt för min bristande självdisciplin. Lyckades ändå gå ner till stl 48 med hjälp av just självdisciplin och daglig motion men där tog det stopp.

 

Enter LCHF. Startvikt 102 kilo.

Sockersuget försvann SAMMA DAG jag började. Och tro mig, jag började vid årsskiftet och hade ätit godis perioden innan. Jag var djupt chockad för just godissuget har varit mitt fallrep varje gång jag försökt gå ner i vikt. Jag kunde inte tro det var sant, jag gick förbi lösgodishyllorna och luktade och fascinerades över att INGET HÄNDE i huvudet, jag som alltid känt hur suget lystes upp som en amerikansk julgran vid bara lukten, så sent som ett par dagar innan hade jag upplevt det fenomenet. Jag har inte kämpat mot sockersug EN ENDA GÅNG nu på 2,5 år. Mina återkommande djupa depressioner har inte visat sitt fula tryne sen dess heller. Inte heller har PMS-monstret visat sig. Matchvikt idag: 81 kg med muskler.

 

Ont i knäna har jag bara haft de få gånger jag har ätit vete. Livsmedelsverkets rekommendationer är för mig rena döden. Jag kan inte komma upp i 45% kolhydrater (de nya, lite lägre rekommendationerna) utan att äta spannmål och/eller socker. Och att äta spannmål och/eller socker skulle starta en nedåtgående spiral tillbaks till en mörk plats jag inte vill befinna mig på igen. Någonsin. Jag är långt ifrån ensam om den upplevelsen. :ph34r:

 

Jag kan äta frukt utan att bli godissugen så det var något annat som fick mig i spinn. Min gissning är de förbaskade spannmålen. Havremüsli, mackor eller havrevälling till frukost och jag är rökt resten av dagen i en dimma av sockersug. Kaffe med grädde till frukost och jag kan använda min mentala energi till något roligare än att skrika konstant åt mig själv "NEJ! INTE ÄTA GOOOOODIS!" :P

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fanns det ens råd som förmedlades på 70-talet? Eller diskuterades det bara inte? Jag hör småflickorna runt mig diskutera hur man ska äta, det pratade vi aldrig om vad jag minns. Nej, läsk till födelsedagar och julmust till jul, enstaka utpekade godisbitar i en liten påse några gånger per år och möjligen popcorn poppade i kastrull där emellan. Och mamma kokade mycket mat i tryckkokaren minns jag och bakade familjens bröd (tror det var hennes sätt att hålla nere hushållskostnaderna när hon var hemma med oss). Fast visst åt vi pasta och massor av potatis, det gjorde vi.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bröd med finmalet mjöl underhåller sötsuget. Andra spannmålsprodukter kan göra det om man äter för mycket men det är framförallt raffinerade kolhydrater som skapar sötsug och så länge man inte undvikit att äta sådana i åtminstone en månad och dessutom rört på sig tillräckligt så kan man inte säga att suget beror maten som slv rekommenderar.

Några exempel på glykemiskt index:

Fullkornsbröd: 72

Vitt bröd: 71

Fullkornsbröd som inte baseras på vete utan korn : 34

Coca cola: 63

Banan: 62

Vanligt kokt spagetti: 46

 

Faktum är att socker har ett lite lägre GI än fullkornsvete. Så nej, jag tycker inte fullkornsmjöl kan sägas vara bättre ur sötsugs-synpunkt än annat. När det gäller GI gäller "what goes up must come crashing down". Att vi blir rekommenderade att äta mycket av det här tycker jag är ett blatant brott mot sunt förnuft och landets medborgare. 

 

Att sen propagera för att spara in på fettet gör det bara ännu värre eftersom GI sjunker när man tillsätter fett.

En bit baguette har ett skyhögt GI på 95. Peta dit en smaskig klick smör och det sjunker till 65! Så åt vi mackor när jag var liten: med smör på. Sen fick vi veta att man blev tjock av fett och att blodådrorna skulle klegga ihop av det så då blev det bara lite smör på. Många bytte ut smöret mot lågfettsalternativ. Och blodsockret åkte upp till oanade höjder samtidigt som midjorna spändes ut mer för varje år. Sammanträffande? Tror inte det.

 

Enkla fakta som vem som helst kan leta reda på. Livsmedelsverket borde skämmas.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fanns det ens råd som förmedlades på 70-talet? Eller diskuterades det bara inte? Jag hör småflickorna runt mig diskutera hur man ska äta, det pratade vi aldrig om vad jag minns. Nej, läsk till födelsedagar och julmust till jul, enstaka utpekade godisbitar i en liten påse några gånger per år och möjligen popcorn poppade i kastrull där emellan. Och mamma kokade mycket mat i tryckkokaren minns jag och bakade familjens bröd (tror det var hennes sätt att hålla nere hushållskostnaderna när hon var hemma med oss). Fast visst åt vi pasta och massor av potatis, det gjorde vi.

 

Jodå råden fanns redan då men man fokuserade nog mer på kostcirkeln. Vi läste om kostcirkeln i sjuan eller åttan och jag var intresserad av kost och hälsa redan då så jag började äta frukost enligt kostcirkeln. Man skulle ju äta något ur varje grupp till varje måltid så jag bytte flingfrukosten mot följande: 1 liten morot och paprika eller någon annan ovanjordsgrönsak, 2 kokta ägg. en mjuk smörgås med skinka eller saltkött, en hård grov knäckemacka med ost, 1 glas apelsinjuice och 1 kopp te.

 

Så åt jag varje morgon under åttan och nian och samtidigt körde vi hård cirkelträning i gympan en gång i veckan och hade ytterligare 2 gympalektioner varje vecka. Jag promenerade till och från skolan och rörde mig ganska mycket på fritiden också. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv som då. Detta trots att jag åt havregryn med sirap och mjölk när jag kom hem från skolan.

 

När jag började gymnasiet så hade jag 50 meter till bussen och nästan ingen gympa plus att jag åt för mycket av skolmaten i början. Dessutom började jag äta pizza med cola ibland på kvällarna. Då tålde jag inte äggen mer och hälsan började krångla på flera sätt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Några exempel på glykemiskt index:

Fullkornsbröd: 72

Vitt bröd: 71

Fullkornsbröd som inte baseras på vete utan korn : 34

Coca cola: 63

Banan: 62

Vanligt kokt spagetti: 46

 

Faktum är att socker har ett lite lägre GI än fullkornsvete. Så nej, jag tycker inte fullkornsmjöl kan sägas vara bättre ur sötsugs-synpunkt än annat. När det gäller GI gäller "what goes up must come crashing down". Att vi blir rekommenderade att äta mycket av det här tycker jag är ett blatant brott mot sunt förnuft och landets medborgare. 

 

Att sen propagera för att spara in på fettet gör det bara ännu värre eftersom GI sjunker när man tillsätter fett.

En bit baguette har ett skyhögt GI på 95. Peta dit en smaskig klick smör och det sjunker till 65! Så åt vi mackor när jag var liten: med smör på. Sen fick vi veta att man blev tjock av fett och att blodådrorna skulle klegga ihop av det så då blev det bara lite smör på. Många bytte ut smöret mot lågfettsalternativ. Och blodsockret åkte upp till oanade höjder samtidigt som midjorna spändes ut mer för varje år. Sammanträffande? Tror inte det.

 

Enkla fakta som vem som helst kan leta reda på. Livsmedelsverket borde skämmas.

 

Det är något som inte stämmer med dina GI siffror. Grovt bröd kan inte ha högre GI än vitt bröd. Det är omöjligt och dessutom har jag för mig att rent vitt bröd har GI 100.

 

GI är ett mått på hur snabbt ett livsmedel bryts ned och näringen kommer ut i blodet. Bröd skall helst ha hela korn eller åtminstone krossad säd för då tar det längre tid att bryta ner.

 

För min del blir det rena katastrofen om jag äter lättsmält bröd med smör och fet ost på. Jag har haft smör och ost på mitt grova bröd i åratal utan problem men när jag träffade min sambo och han som är den som handlar gång på gång köpte lättsmält bröd så funkade det inte alls.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är något som inte stämmer med dina GI siffror. Grovt bröd kan inte ha högre GI än vitt bröd. Det är omöjligt och dessutom har jag för mig att rent vitt bröd har GI 100.

 

GI är ett mått på hur snabbt ett livsmedel bryts ned och näringen kommer ut i blodet. Bröd skall helst ha hela korn eller åtminstone krossad säd för då tar det längre tid att bryta ner.

 

För min del blir det rena katastrofen om jag äter lättsmält bröd med smör och fet ost på. Jag har haft smör och ost på mitt grova bröd i åratal utan problem men när jag träffade min sambo och han som är den som handlar gång på gång köpte lättsmält bröd så funkade det inte alls.

http://www.health.harvard.edu/newsweek/Glycemic_index_and_glycemic_load_for_100_foods.htm

Harvard medical school. Vad jag vet så håller de en hygglig klass i vetenskap.  ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ett exempel bland många http://www.matdagboken.se/?p=info&PageID=25

 

Där har socker 92 och vitt bröd 100.

Socker och glukos är inte riktigt samma sak.

Glukos har ett GI på 100

Fruktos har ett GI på ca 20 (12-25)

Vanligt vitt socker består av ungefär 50/50 glukos och fruktos och GI landar därför på knappt 70. 

 

Själv litar jag mer på Harvard än matdagboken.se men det får ju var och en bedöma själv.  :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Socker och glukos är inte riktigt samma sak.

Glukos har ett GI på 100

Fruktos har ett GI på ca 20 (12-25)

Vanligt vitt socker består av ungefär 50/50 glukos och fruktos och GI landar därför på knappt 70. 

 

Själv litar jag mer på Harvard än matdagboken.se men det får ju var och en bedöma själv.  :)

Båda kan ha rätt, ibland så är tabellerna upplagda så att glykos har GI 100 som referens men ibland används vitt bröd som referens och har då 100 i GI, därför skall man aldrig jämföra GI mellan olika tabeller. Men skillnaden mellan olika livsmedel skall stämma, men det absoluta GI värdet varierar beroende vilken referens som använts.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sen på det så kan GI variera från person till person.. dvs hur mycket en fastställd mängd kolhydrater höjer blodsockret!

 

Dvs de har mättt detta på friska, men de med anlag för högt blodsocker eller fettma bör/skall i stället se mer på GL.. dvs LCHF!

 

GI är bara en liten del av GL, som är det som påverkar blodsocker mest, dvs den totala glykemiska belastningen!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är något konstigt i alla fall. Grovt bröd kan inte ha högre GI än vitt.

Jag har sett flera exempel på att fullkornsbröd haft högre GI än vitt. Det finns nog fler parametrar bland ingredienserna än huruvida fröskalen är kvar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det där är intressant! Så fort någon pratar om att man kanske gjort något själv som orsakat att man blivit sjuk eller överviktigt så talar en del om att skuldbelägga. Varför? Vi människor är inte perfekta maskiner som gör allting rätt. Vi har oftast heller inte all kunskap för att göra det. En del anser t ex att man inte får säga högt att man kan sjukdomar av att röka för det är att skuldbelägga.

 

Jag har gjort massor av fel i livet men inte känner jag mig skuldbelagd för det. Jag önskar att jag hade haft mer kunskap och jag önskar att jag hade låtit bli att göra en del saker men jag försöker inte skjuta skulden på Livsmedelsverket eller någon annan. Däremot är jag ganska arg på sjukvården eftersom jag inte fått hjälp när jag sökte det. Jag inser dock att det egentligen inte är den enskilde läkarens fel utan systemet som är orsaken.

 

Jag tycker det är intressant att få veta vad människor faktiskt har ätit när dom säger att kostråden har orsakat deras problem. För egen del har jag analyserat och funderat på vad jag själv gjorde för fel och jag har gjort ett antal missar när det gäller både kost och motion. För mig är det intressantare att få kunskap och förstå samband än att fokusera på vems fel det var.

 

Jag skiter fullständigt i livsmedelsverket och vad de bablar om, men vad som gör mig arg är när jag ser någon som verkligen behöver hjälp, någon som mår skitdåligt, och som får råd jag vet av erfarenhet bara kommer att sätta igång en ond cykel. För många har väl livsmedelsverket blivit en symbol för dom dåliga kostråd läkare utan djup kunskap inom just kost ger sjuka människor som behöver hjälp. För många är detta inte en diskussion där man kan hålla distans, eftersom lidande pga dessa råd varit ganska stort. Jag är mer skitförbannad på viktväktarna  :P

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fanns det ens råd som förmedlades på 70-talet? Eller diskuterades det bara inte? Jag hör småflickorna runt mig diskutera hur man ska äta, det pratade vi aldrig om vad jag minns. Nej, läsk till födelsedagar och julmust till jul, enstaka utpekade godisbitar i en liten påse några gånger per år och möjligen popcorn poppade i kastrull där emellan. Och mamma kokade mycket mat i tryckkokaren minns jag och bakade familjens bröd (tror det var hennes sätt att hålla nere hushållskostnaderna när hon var hemma med oss). Fast visst åt vi pasta och massor av potatis, det gjorde vi.

 

Sen ska man inte glömma att det finns gömt socker i många livsmedel nuförtiden. Lägg till det lågfettsvarianter där sockret "ersätter" fettet för att få en ok smak. För mig är det lågfett i kombination med mer socker som är boven. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har sett flera exempel på att fullkornsbröd haft högre GI än vitt. Det finns nog fler parametrar bland ingredienserna än huruvida fröskalen är kvar.

 

Det viktiga för GI är att brödet innehåller hela eller krossade korn. Det finns fullkornsbröd som enbart innehåller finmalet mjöl men av hela kornet. Sådant bröd är lättsmält och har högt GI.

 

Om man bakar två likadana bröd där allt är samma men man i det ena använt enbart vetemjöl och i det andra finmalet fullkornsmjöl så blir det nog inte så stor skillnad i GI.

 

Ett bröd på enbart vetemjöl där man blandat in fett innan man blandar i vätska så att mjölet sugit upp fettet kan nog ha lägre GI än t ex barkis. Har inte sett det i någon tabell men under en period när bröd inte funkade för mig så kunde jag äta scones. Det är också logiskt att det tar längre tid innan energin kommer ut i blodet från ett sådant bröd.

 

Bröd från finmalet mjöl med smör ovanpå har inte samma effekt. Åtminstone inte på mig.

 

Det är egentligen bättre att förstå GI än att läsa i tabeller. Vitsen med det hela är ju att äta så att det man äter inte passerar genom matsmältningssystemet för snabbt.

 

GI-tabellerna gav mig dock den aha-upplevelsen att bröd generellt har rätt högt GI och bör intas med försiktighet även för blandkostare. Bröd innehåller också väldigt mycket energi vilket också har betydelse i sammanhanget.

 

Det bröd jag äter innehåller enbart hel råg och jag kan bara äta en skiva dvs högst 50 gram. Tänket kring GI har också lärt mig att det är bra att inleda måltiden med sallad, paprika eller något annat hårdsmält och energifattigt.

 

Ett problem idag är att morötter som är den rotsak folk äter i särklass mest av innehåller för lite fibrer vilket gör dom mer snabbsmälta. Dom bastanta vintermorötterna som fanns förr är dessutom bättre för tarmfloran.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det viktiga för GI är att brödet innehåller hela eller krossade korn. Det finns fullkornsbröd som enbart innehåller finmalet mjöl men av hela kornet. Sådant bröd är lättsmält och har högt GI.

Det låter ju logiskt - det viktiga är inte om skalen är kvar alltså, utan hur pass finmalt mjölet är!

Ungefär som att hela linfrön passerar osmälta till skillnad från krossade, kan tänka.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det låter ju logiskt - det viktiga är inte om skalen är kvar alltså, utan hur pass finmalt mjölet är!

Ungefär som att hela linfrön passerar osmälta till skillnad från krossade, kan tänka.

 

Ja fast hel säd bryts ned i mag-tarmkanalen till skillnad mot linfröna.

 

Det är lite lur det där med fullkorn när dom finmalt alltihop. Det brödet är rätt värdelöst.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

Det är lite lur det där med fullkorn när dom finmalt alltihop. Det brödet är rätt värdelöst.

Håller med, det får man höra ofta.

Det man kallar "grovt" bröd då --- har det med fullkorn eller malningsgraden att göra tro?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Håller med, det får man höra ofta.

Det man kallar "grovt" bröd då --- har det med fullkorn eller malningsgraden att göra tro?

 

Det jag kallar grovt bröd har både hela eller krossade korn och innehåller mest fullkornsmjöl. Det känns också tungt när man lyfter det. Ett ganska kompakt bröd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grovt bröd är grovt bröd fullkorn kan vara lite vad som helst.. men det är bara hela kärnor som sett utgöra någon fördel ur glykemisk synvinkel.

 

Maler man fullkornen så är det samma som vitt mjöl.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det tillsätts väl ofta också färgämnen så bröd ska se bruna ut och kännas som "grova"?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man tillsätter Lingon.. de är ioförsej rätt nyttiga!

 

Det bruna betyder annars att degen är jäst under lång tid, ofta surdegsjäst, så förutom lingon tillsätts canderat socker.. helt plöstligt ser det mer nyttigt ut!

 

Grejen är att bröd är vår första junkfood när man kom på att tillsätta jäst, vilket var en av orsakerna till att Engelska sjukan bredde ut sig bland Englands fattiga industribefolkning!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

Grejen är att bröd är vår första junkfood när man kom på att tillsätta jäst, vilket var en av orsakerna till att Engelska sjukan bredde ut sig bland Englands fattiga industribefolkning!

Beskriv gärna sambandet mellan engelska sjukan och jäst bröd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo man gick från surdegsjäst bröd till bröd jäst med bryggerijäst!

Med följd att vitaminupptag minskade!

Vilket inte var särskildt bra med tanke på den dåliga miljön med mycket rök och dåligt med soljus.

 

Kommer inte ihåg själva verkansmekanismen.. kan tillomed ha missupfattat det?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo man gick från surdegsjäst bröd till bröd jäst med bryggerijäst!

Med följd att vitaminupptag minskade!

Vilket inte var särskildt bra med tanke på den dåliga miljön med mycket rök och dåligt med soljus.

 

Kommer inte ihåg själva verkansmekanismen.. kan tillomed ha missupfattat det?

 

Nej du har rätt i att det finns teorier om en koppling mellan den kraftiga ökningen av engelska sjukan och att man började använda jäst istället för surdegsjäsning. Det är dock framförallt mineralupptaget som påverkas och inte vitaminerna. Den exakta kopplingen till engelska sjukan minns jag dock inte och jag har för mig att dom inte fastställt något exakt samband utan mer spekulerat i om det minskade näringsintaget från brödet var orsaken. (Nu är jag visst för trött för att formulera mig väl.)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan ju tillägga att det i och för sig finns mer B-vitaminer i surdegsjäst bröd eftersom dom bildas i jäsningsprocessen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är väl D-vitaminbrist som orsakar engelska sjukan?

 

Ja det stämmer, rakit orsakas av brist på vitamin D. Det är dock så att alla vitaminer och mineraler samverkar i kroppen så även andra näringsbrister kan påverka, speciellt om man får för lite vitamin D.

 

Samtidigt kan det också vara skadligt att ta för mycket av enskilda vitaminer och mineraler eftersom för mycket av något kan orsaka brist på något annat.

 

Fattiga människor med mathållning på gränsen till undernäring och smogg på himlen kanske var kombinationen? Minns inte riktigt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag håller med Tuva, det är därför jag tycker %E är så larvigt. Kost för bra hälsa handlar inte om procenten utan om kvalitet.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har alltid gått ner i vikt när jag varit medveten om vad jag ätit och givit akt på det. Tidigare gällde det att sluta äta innan jag var mätt och sluta med socker (smaksatt jogurt och godis. Valde musli med så lite socker som möjligt och minskade mängden fruktjuice). Men jag orkade max 2 månader och kände mig tom och i hungrig. Sen gav jag upp och började småäta och ta större portioner. Framför allt åt jag mycket bröd. Jag valde visserligen mörkt bröd och åt aldrig stora mängder socker. Men jag gick upp hela tiden. Efterrätter åt jag bara när det bjöds och så lunchställen men då tog jag ofta till. Egentligen var det inte så stor skillnad från officiella kostråd. Även i dom rekommenderar minst ett sött mellanmål om dagen. Typ en bulle. Och där rekommenderas mycket bröd. Jag åt typ aldrig ägg. Och alltid magert. Frukt åt jag bara några i veckan och hade lite dåligt samvete för det. Grönsaker blev det väl nog varje dag Men inte så stora mängder och sallad lagade jag inte. Tomat och gurka och sånt blev det kanske mest. Eller någon fryspåse med wok.

 

Jag åt alltid 3 potatisar eller stor hög pasta eller ris. Jag blev helt chockad av viktvaktarnas rekommendationer gällande dom. Jag åt kanske 2 dl och vv bara en tredjedel så mycket. Om jag nu minns rätt.

 

Nu är det verkligen sällan jag äter sött. Några "kalas" i året (varannan månad kanske, om jag räknar alla små avsteg) äter jag en pytteliten eller undantagsvis två bitar av någon god paj eller kaka och tre gånger i sommar har jag ätit en minimal portion glass (det var inte gott, alltför sött). Det räcker bra för mig nu. Suget är nästan helt borta och jag äter mig mätt men hålls smal.

 

(Ursäktar skrivfelen, försöker skriva på mobilen men det blir aldrig bra text

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.