Undeniably

Min dagbok - ballongmage vik hädan!

Recommended Posts

Egentligen borde man kanske skapa en blogg, i stället för att ta upp plats här... Men nu blev det så här.
Detta blir en dagbok - mest för mig själv. För att skriva av mig, och följa mina mått och vägningar. Och för att erkänna de dagar jag spårat av... ;)

Jag har läst och googlat i flera veckor. Och utsatt starten till idag - tyckte jag skulle få njuta kalla öl i solen på min semester.  :D

Det låter ju förnuftigt med lchf. Samtidigt som man undrar - i kina äter man ris till nästan alla måltid, varför trillar dom inte fram där nere..? Och italienare, med pasta, pizza och foccaccia har inte direkt hamnat på WHO's lista över farligt överviktiga...  Men med så många succe-historier och glada förespråkare för lchf, så är det värt ett ärligt försök! Och nu är det dags!

 

Jag är inte mycket överviktig, men alla kilon har hamnat på mitten. Jag har en ölmage som hade fått vilken som helst bayersk man med mustach att nicka imponerat... (trots att jag är kvinna..) Jag som i alla år haft MIDJA, var blev den av? :ph34r:

 Målet är altså:
Gå ner i vikt, tills jag kommer på en BMI som "normalviktig". Nu ska man inte tänka för mycket på BMI har jag läst, men i mitt tillfälle tror jag det är en mycket bra måttstock. Under 60 kg helt enkelt!

Minska i volym. Jag är så trött på allt som hänger och fladdrar, och hindrar mig i från att ha mina fina klänningar och annat. Jag vill inte ha en bullmage som hänger över byxlinningen och dallrar. Jag vill ha min midja tillbaka!
 

Och komma i bättre form. Börja jogga igen. Förstår att kondisen inte blir bättre med lchf, men det får bli en sidekick i projektet. ;)  Inte kul att bli anfådd av att gå upp en trappa...

 

Kickoff! :)

 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Altså, gamla vanor är svåra att vända. Väldigt svåra. :-)

Handlade igår, var "duktig" och tog inte med något skräp i korgen. Skulle grilla på kvällen, och köpte en stor köttbit och ingredienser till en cole slaw. Kom senare på att marinaden nog var sockrad, och minsann - helt rätt. Men det fick gå..

 

Sen satt jag i solen och njöt av sällsynt sommarvärme, när sambon dök upp med en flaska corona som han gav till mig. Jag tackade förtjust och njöt av den kalla ölen. Halvvägs ner i flaskan tänkte jag "vad fan gör jag??"  Det var så självklart att ta en öl...

Sen har vi skåpsnaskandet... Jisses vilken ovana! Minst 15 gånger var jag på väg till skåp/kylskåp för att hitta "något".  Varje gång frågade jag mig själv "är du hungrig?" och svaret blev såklart "nej, men...."

Lösningen blev en vattenflaska inom räckhåll, som jag drack av hela kvällen, för att ha "något" att ta tag i.

Jag köpte kokt skinka också, som i värsta fall får vara "skåpmat" om jag inte lyckas stå emot skåpet.

 

Det roliga var att det blev -0,7 på vågen idag. Jag förstår ju att det inte är fett som försvann över natten, men ändå. Just nu griper jag tag i alla positiva grejer och använder som ett glatt hejarop på mig själv.. ;)  Man är ju lättlurad!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vanor ÄR svåra att bryta oavsett vad det gäller. Jag kan fortfarande greppa efter kökshandduken där den satt innan ombyggnaden av köket - för 1,5 år sedan... :P . Bra jobbat att du stod emot skåpätandet!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lite betraktningar såhär i startfasen...  Det dyker upp två demoner, som flyttar in i min hjärna.

Den ena heter Fettfobi.

Som jag skrev i en annan tråd häromdagen, så är man inpräntad sen barnsben att karbohydrater, det är fina grejer. Matpyramden, hette det magiska hjälpmedlet, som skulle hjälpa en att välja rätt. Man lever av ris/pasta/bröd/potatis, så tillsätter man grönsaker. Det är bra. Sen mindre kött/fisk, och allra minst fett.  Jag kan med säkerhet påstå att mina kilon kommer från pasta. När jag märkte att jag började gå upp i vikt, började jag äta mer pasta. För det är ju bra! Det är ju det man lever av, inget fett eller protein, men basen i matpyramiden. Jag åt säkert pasta 8 gånger i veckan. Minst. Till lunch åt jag allra oftast pasta. Och tjockare och tjockare blev jag. Men nog om det. Den där fettfobin hänger i. Tänkte med rädsla på mängden majonäs jag klämde i mig igår. Men det går väl över, gissar jag. När man märker med egna ögon att man inte går upp i vikt, trots mycket fett. Men just nu gnager det. Får jobba med den.

Den andra heter Mättfobi.

Efter ett års försök att gå ner i vikt, så har det blivit installerad en mättnadspolis, som tycker att svält är toppen. Blir man mätt blir man fet. Allt man stoppar i sig ger dåligt samvete. Att vara hungrig och ta ett mellanmål (i form av ost & skinka) blev en katastrof för Mättfobin, och ångesten dyker upp. Varför åt du det där? Var det nödvändigt? Nu går du aaaaldrig ner i vikt! Fyyy!

Att äta så man blir mätt är läskigt. Och om man är mätt i flera timmar, så har man ju definitivt ätit för mycket.

Den skall också ut av min hjärna!

Annars har det gått bra, jag är lite yr ibland. Fryser mycket om fingrarna. Annars inget obehag egentligen. Bortsett från demonerna då. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hejja dig, det kommer att gå bra! Dina demoner måste förstås bekämpas å det bestämdaste :). Kolla in bloggen http://lchfingenjoren.blogg.se/, hon har många fina verktyg för att bekämpa demoner!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Två nya upptäckter. Igår blev jag bekant med "du har redan förstört, så nu kan du äta vad som helst"-demonen. Det var en utmaning att knuffa undan den tanken, och istället komma tillbaka på spåret...

Den andra är portionsstorlek. Min lunch idag var tonfisksallad, ungefär lika stor mängd som vanligt. Men idag öste jag på med fetaoströra och majonäs (istället för den minimala mängd dressing jag är van vid) och jag är så MÄTT. Det blev för mycket helt enkelt. Det är 2,5 timme sen jag åt, och jag är fortfarande proppmätt. (Mättnadspolisen blinkar med blåljus och tycker att detta inte är acceptabelt alls..)

jaja..

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I borjan ar det sa dar att vi inte ar sa kansliga for matt-signalen, kanske ater for fort ocksa, sa man inte HINNER kanna att man ar matt, innan man har hunnit bli Jattematt!
Snart, tror jag, kommer du att upptacka att du blir matt pa gradvis mindre och mindre mat. Jag har gatt ned 17 kg pa 3 manader fran 89Kg (ar 183 cm lang) till 72Kg och jag ater numera mindre an halften av vad jag at innan LCHF, men kanner mej alltid matt.
Stort lycka till! :rolleyes: 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Två nya upptäckter. Igår blev jag bekant med "du har redan förstört, så nu kan du äta vad som helst"-demonen. Det var en utmaning att knuffa undan den tanken, och istället komma tillbaka på spåret...

Den andra är portionsstorlek. Min lunch idag var tonfisksallad, ungefär lika stor mängd som vanligt. Men idag öste jag på med fetaoströra och majonäs (istället för den minimala mängd dressing jag är van vid) och jag är så MÄTT. Det blev för mycket helt enkelt. Det är 2,5 timme sen jag åt, och jag är fortfarande proppmätt. (Mättnadspolisen blinkar med blåljus och tycker att detta inte är acceptabelt alls..)

jaja..

På ett sätt kanske det kan vara positivt att du "lär" dig att bli riktigt mätt! På lchf tycker jag inte det låter extraordinärt på något sätt att du fortfarande är mätt efter 2,5 timme, så fungerar det för många :)

 

Sen är det ju självklart så att det är fullt möjligt att överdriva matintaget, och det är ju onödigt, men i ditt fall (eftersom du skriver om mättnadspolisen) så kanske det är bra om så bara för en övergångsperiod. Önskar dig fortsatt lycka till!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack SoFi!  just den där mättnadskänslan är ovan (och småläskig än :) ) Min f.d. pastabaserade kost innebar att man var äckelmätt i kanske en timme, sen blev man hungrig igen. Att vara mätt i flera timmar är ovant.

Igår gjorde jag köttfärs & bacongratäng till middag. Det var en okomplicerad rätt som smakade himmelskt, och jag började verkligen tvivla. Kan man äta så här gott och ändå gå ner? Jag skulle vilja nypa en av er i armen för att se att ni är verkliga ;)

Så var jag mätt resten av kvällen, och faktiskt fortfarande inte hungrig. Konstigt!

 

I morse stog jag med måttbandet och fipplade. Det är svårt att mäta exakt... Det varierar ju om jag håller andan, andas ut eller in, sträcker på mig eller säckar ihop. Frustrerad slängde jag måttbandet i lådan. Sen tog jag på mig en kjol som jag hade i måndags. Då fick sista 2 centimetrarna i blixtlåset vara öppet, det blev lite trångt. Idag gick blixtlåset helt upp, så nå't har hänt.. :rolleyes: Kanske det fungerar iallafall? (jajajaja, jag vet, jag är för otålig..)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack SoFi!  just den där mättnadskänslan är ovan (och småläskig än :) ) Min f.d. pastabaserade kost innebar att man var äckelmätt i kanske en timme, sen blev man hungrig igen. Att vara mätt i flera timmar är ovant.

Igår gjorde jag köttfärs & bacongratäng till middag. Det var en okomplicerad rätt som smakade himmelskt, och jag började verkligen tvivla. Kan man äta så här gott och ändå gå ner? Jag skulle vilja nypa en av er i armen för att se att ni är verkliga ;)

Så var jag mätt resten av kvällen, och faktiskt fortfarande inte hungrig. Konstigt!

 

I morse stog jag med måttbandet och fipplade. Det är svårt att mäta exakt... Det varierar ju om jag håller andan, andas ut eller in, sträcker på mig eller säckar ihop. Frustrerad slängde jag måttbandet i lådan. Sen tog jag på mig en kjol som jag hade i måndags. Då fick sista 2 centimetrarna i blixtlåset vara öppet, det blev lite trångt. Idag gick blixtlåset helt upp, så nå't har hänt.. :rolleyes: Kanske det fungerar iallafall? (jajajaja, jag vet, jag är för otålig..)

 

Att vara mätt i flera timmar är positivt! Håller med om att det känns konstigt att vara mätt och nöjd, utan att vilja småäta mellan måltiderna.

 

Har för mig att man ska mäta när man andas ut och är avslappnad. Ett annat trick som jag själv använder är att försöka hitta nåt födelsemärke eller så när du mäter, så att det blir på samma ställe varje gång. Passande nog så har jag själv två jättebra födelsemärken, ett på låret och ett i midjan - blir med andra ord på samma ställe jag mäter för varje gång.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag är jag lite chockad. Min första vecka var väl inte "optimal" ur viktnedgångssynpunkt. Det har varit värmebölja här i norge, av sällan skådad art. Fantastiska varma sommarkvällar, man vill verkligen inte gå och lägga sig, men sitter ute så länge som möjligt. Och varje kväll har jag njutit av ett glas rosevin eller två. Fredag var det fest, då blev det en hel del vitt/musserande. Lördag var det festival - normalt hade jag klämt i mig några öl, i år blev det vitvin istället. Matmässigt har jag varit "på mattan".

 

Trots mina vinkvällar, har jag altså gått ner 1,6 kg!! Jisses! Och ätit som en prins, varit mätt och glad hela veckan. Majonnäs, grädde, ost, smör...  Det är ju inte klokt! -2cm i midjan, och -1 runt baken också.

 

Människor är konstiga varelser - bara för att jag gått ner såpass känner jag mig som världens pingla idag. Självförtroendet ökade ungefär 100%...
Så kanske kanske jag får se talet 64 nästa vecka? Det borde vara möjligt...

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen till pingel-gänget :) Jag känner igen känslan. Den är helt super. Jag ska köpa nya kläder, och för första gången på många år längtar jag efter det. Jag menar, vem tycker nu inte om nya kläder, men att stå i en trång provhytt under ett lysrör som lyser vitt... Celluliterna ser ut som, ja, som celluliter antar jag. Inte vackert. Man måste se om byxorna sitter i baken och är tvungen att spegla eländet rakt bakifrån och... Kära hjärtanes... Och den där dåliga luften och gympan när man ska klä av och på.. Vem tycker EGENTLIGEN om att prova kläder?? Nu tror jag dock att det kommer att vara lite trevligare än det varit på flera år. Jag får säkert ta en nummer mindre på byxorna och jag har en midja :D  Så jo, jag känner mej också som världens pingla. Skål för det :)

 

Jag har också lärt mej hur mättnadskänslan ska fungera. Men jag har liksom motsatta erfarenheter. Jag har alltid överätit, så känslan av att vara proppmätt har varit ganska normal för mej. Så där att magen putar, man känner sej olustig och kroppen känns obekväm. Men det var normalt för mej, så kände jag mej alla dagar, Nuförtiden hatar jag att vara proppmätt. Ibland, om jag är riktigt hungrig och vräker i mej maten, kan jag äta lite för mycket och märker det först en stund senare. Jag blir lite upprörd och sur alla gånger, för jag avskyr verkligen känslan. Jag har nu lärt mej att äta så mycket att jag inte är hungrig mera, vänta några minuter och plötsligt känner jag att jag är mätt. Funkar alla gånger. Jag har en sorts frid i kroppen när jag aldrig är proppmätt utan bara är ohungrig.

Tidigare skrev du om skåpätandet. Det känner jag också igen så väl. Jag har nött golvet mellan olika köksskåp på jakt efter något. Det har jag också kommit bort från, det gick lättare än jag trodde. Vanan är ju några år gammal... Trodde den skulle vara svårare att bryta. Jag känner även igen det där att om man äter onödigt som man inte planerat så kan man lika gärna fortsätta, för man har ju förstört. Jag har börjat gå tillbaka en dag eller två för att se hur jag ätit och fundera hur mycket jag egentligen har förstört, och oftast sett att det inte är något att hänga upp sej på utan bara fortsätta som man planerat.

Börjar mer och mer tro att det mesta är inget annat än vana och ibland måste man hitta på något tillåter att man fortsätter med vanan en tid innan man kan lämna den. Som att du har din vattenflaska att gripa tag i biland :)

 

Vissa är ju förstås beroende av socker, det är ju sen en annan sak. Jag uttalar mej nu endast om mina egna erfarenheter. Är tacksam över att jag bara har ett ohälsosamt förhållande till mat och dåliga vanor att tas med, inget beroende.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Provrum, ja fy fasen! När jag desperat stog i provhytten och var tvungen att hämta större byxor och ännu större byxor och ännu större innan dom passade.. Från storlek 36 till 42, SMACK! Och när ingen bh i den "normala" avdelningen var tillräckligt stor, och valkarna hopade sig, då grät jag. När man står i det grälla ljuset och ser "handtag" på ryggen, då är det inte roligt längre! (varför är det så äckligt ljus i provhytten?! )
När jag gått ner en bit till ska jag "belöna" mig med en shoppingtur, då kan jag förhoppningsvis använda storlek 38. (har nu 40, som faktiskt börjar kännas liiiite stor)  Då blir det fest i provhytten!

Jag har funderat lite på det där med "belöning". För mig, som var (är :) ) matmissbrukare, så var belöningen alltid mat/snacks. "Solen skiner! Jag öppnar en påse chips" "Det var så stressigt på jobbet, jag förtjänar en portion mat till..." "jag ska vika tvätt, det är så tråkigt, jag äter något först"
Men tydligen är jag funtad så att jag tycker jag måste belönas. Men nu ska jag försöka få belöningarna väck från mat, och till något annat. Typ en ansiktsmask, en "spa-kväll" hemma, en tidning, en tröja, en bok... För att få bort kopplingen mellan belöning = mat.

 

När man lägger om kosten, så möter man en del hjärnspöken/demoner/vanor som man inte visste fanns.. Det visar ju sig att 99% är vanor, allt från skåpätande till vad man stoppar i sig... Att äta macka till frukost är ju en vana - det har man ju gjort i alla år - inte fan äter man mackan för att det är så gott?

 

Skål för pingel-känslan! :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tycker att det optimala vad gäller belysningen i provrum skulle vara levanade ljus. Fattar inte att det ännu inte slagit igenom.

Jag har haft 40 eller L i kläder i många år. Jag har egentligen haft 42 ibland, men jag har vägrat...Kläderna har spänt och varit obekväma och vissa plagg har blivit liggande i skåpet en tid.Jag har sen i ångest och nästan panik bantat ner mej så att jag klarat 40 igen. Arbetskläderna är det enda jag har haft 42 i. Jag har haft någon sorts spärr som slagit på då jag just växt ur 40 och vågen krupit mot 80 kg.

Vi diskuterade en gång med en nära väninna hur olika man är byggda och hur olika byxor sitter på en . När vi diskuterade hurudana byxor som passade på mej och min rumpa (tjejsnack när det är som bäst :lol: ) visade min kompis spontant med händerna att "din rumpa är stor på både det här ledet och det här ledet". Om jag inte  hade börjat gapskratta skulle hon ha fått en smocka :D . Hon gjorde det så spontant och ärligt. Måste älska henne för det. Bara en riktig vän kan vara så ärlig.

I ärlighetens namn måste jag också säga att strl 40 inte suttit bra på mej på långa tider. Vida koftor och stora skjortor har varit mina bästa vänner. Nu är alla byxor för stora. Jag kan dra ner alla byxor utan att knäppa upp. Så jag siktar på 38 :)

Och vad gäller de där fina kärlekshandtagen. De är det sista som sitter kvar på mej. Och häromdagen märkte jag att de har krympt lite. Midjan breder liksom ut sej till ryggsidan också ;)  I morse måste jag väga mej och vågen visade 65 kg. Har alltså gått ner ett kilo. Det kan hända att vågen stått stilla under sommaren för jag har ätit mycket jordgubbar. De har blivit ett extra mål mat under flera dagar i veckan under senaste månaden. Så kanske det börjar hända något igen då jordgubbssäsongen är över. Jag skulle bra kunna gå ner ett par kilo till. Fast egentligen skiter jag i vad vågen visar i det här skedet, jag vill bara bli av med handtagen.

Den enda fördelen med att vara lite rundare var att jag hade fina tuttar. Det har jag inte mera. Halva behåkupan är tom och mindre storlekar måste införskaffas. Har nu pyttepyttepytte bröst. *bitter*

 

Jag tänker precis som dej då det gäller mat som belöning/tröst/fest. Om man vill belöna sej med något kan man unna sej annat än mat. Jag tror att behöver man tröst kan man säga högt varför, jag är ledsen därför att.... och sen bara vara ledsen. Om man behöver hjälp med att bli oledsen måste man söka den hjälpen någon annan stans än i maten. Och fest är ju fint ibland, men fest kan/ska vara så mycket annat än mat. Och det är mönstret i att man alltid firar med mat som är oroväckande. Tänk på människor som använder alkohol på det viset, belöning/tröst/fest. Då ropar det ju missbruk lång väg.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Heja dig, Tr0llet! Iväg på shopping - brallor i 38 it is! Tänk när du står där i provhytten (med egna medtagna levande ljus.. ;) ) och glatt glider i 38! Det är ju en belöning i sig själv...

 

Det känns som att sommaren är värsta tiden att lägga om kosten på. Det är ju så många frestelser, som just jordgubbar, ljuvliga pastarätter,  grillat med potatissallad, en kall öl i solen eller ett glas vitt i solnedgången..

 

Får hoppas mina tuttar inte krymper så mycket - dom har aldrig varit stora, så nu får dom minsann inte bli ännu mindre! Nå'n måtta får det vara! :P

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men hur går det med din ballongmage? Det var ju du skrev om innan jag kom och kapade tråden och började skryta om min midja :rolleyes: (Fast det är så roligt att skryta ;))

Har du hållit dej i skinnet under veckan som gått? Har du provat måttbandet, vågen?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ballongmagen ser fortfarande ut som en spärrballong, men är enligt måttbandet 2 cm mindre i omkrets. Altså syns det inte alls.. ;) Men man får väl ha liiite mer tålamod än bara en vecka, misstänker jag!  Vågen visade -1,6 kg, så det var imponerande. För all del, det mesta är väl vätska, som försvann de två första dagarna!

Har hållit mig i skinnet hela veckan! Dock har det blivit en hel del vin. Altså vi snackar ljusa varma sommarkvällar, och smuttande på ett glas rose varenda dag + fest både fredag och lördag (livet är hårt!! :) ) Så alkoholmässigt var jag nog närmare en katastrof. Därför är nedgången riktigt överraskande...

 

Fast jag tycker fortfarande det är svårt. Middag är okej, den kan jag "styra". Men tex i morse, jag brukar aldrig äta frukost, jag är helt enkelt inte hungrig. Men i morse var jag hungrig - då hade jag i vanliga fall tryckt i mig en knäckemacka, det finns inte tid för annat. Men det går ju inte.. Så det blev till att jag inte åt någonting.  Och luncher är svåra. Det har ofta blivit mackor eller enkel pasta. Och det går ju heller inte... Så nu har jag levt på tonfisksallad som lunch många dagar, och det börjar bli tråkigt.

 

Och så känns det väldigt ovant och overkligt att få äta fett och goda grejer! :) Igår gjorde jag "hamburgare" av köttfärs, lök, salt, peppar och timjan, som vi grillade. När de var färdiga hade jag på en tjock skiva blåmögelost på toppen, vilken lyx.. och massor av krämig tzatziki till....

 

Skryt på du, det är så otroligt bra med inspiration! Jag behöver höra om ni som har lyckats att få en midja!!!!!!!!!!! :lol:

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fast jag tycker fortfarande det är svårt. Middag är okej, den kan jag "styra". Men tex i morse, jag brukar aldrig äta frukost, jag är helt enkelt inte hungrig. Men i morse var jag hungrig - då hade jag i vanliga fall tryckt i mig en knäckemacka, det finns inte tid för annat. Men det går ju inte.. Så det blev till att jag inte åt någonting. 

 

Ha kokta ägg färdiga i kylen om du skulle vara hungrig på morgonen, eller stek ett par ägg. Tror faktiskt att det går fortare att steka ägg än att fixa en macka, plus att det är mycket lättare att borsta tänderna efteråt :D.

 

Och det där med varma kvällar och rosévin, så väl jag känner igen det... :) Grattis till minsking i alla fall, både vikt och mått!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, kokta ägg är käckt att ha! Fast idag hade jag inga.. :(

Tack för det! :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bra jobbat, Undnbl :)  Det är inte "bara" vätska. Jag har alltid förr tyckt att bara vätskan också var skön av bli av med. Om inte annat känns det bra att det händer något. Och lite fläsk har nog rykt med också ;)  

Jag köpte hem makrill i tomatsås. Tänkte att det kan vara bra att ha hemma som mellanmål eller krismat. Ifall äggen tar slut, du vet (hemska tanke)...Jag tycker jättemycket om ägg i olika former, men ibland måste man variera. Eller nåt. Dessutom tänkte jag att makrill säkert är gott att kombinera med kokt ägg. Lätt att ta med, dessutom. Vad jag minns åt man massor av makrill i tomatsås i Norge..?

Jag måste väga mej i morse igen, bara för att se siffrorna. 65,1 kg. Det är till 172 cm. (Och så drog jag in magen och speglade mej i profil en stund :rolleyes: men det är pinsamt så det berättar jag inte åt nån )

Jag har lämnat bort stor del av mjölkprodukterna. Dom får magen att svullna upp och dessutom äter jag gärna för mycket av dem. Dessutom går jag inte heller ner i vikt då det fort blir för mycket kolhydrater. Jag tänkte att om din ballongmage också består av luft kan det löna sej att skära ner på mejerierna. Fast det här vet du kanske redan :) ? För mej rasade vikten och magen sjönk ihop jättefort då jag var noggrann med att inte äta gluten och kolhydrater. Sen när det var gjort märkte jag att mjölkprodukterna inte heller är världens bästa för mej.

Skål i rosévin.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

ja, i norge äter dom massor av makrill :-) Har några burkar i skåpet, det får bli bra "nödmat". Annars köpte jag både babybell och en hel salami igår, som man kan skära bitar av när det kniper. Fast jag tycker fortfarande det är pyton att handla... Alla frestelser, med glittrande förpackningar och som viskar till mig...

 

Åh, 65 kg, det är ju toppen, Tr0llet!!!!! Nu blev jag impad - hur mycket har du gått ner? (klart man drar in magen i spegeln! Men det säger vi inte till nån!)

Viktmässigt har det stått still några dagar nu, men det verkar som kroppen blivit fastare på något vis. Jag mäter mig inte varje dag, men jag märker att jag kan ha fler och fler av mina gamla kjolar, och att dragkedjan går att dra högre upp..  (Det berättar jag heller inte till nån, att jag klämmer i mig i gamla kjolar, men inte får upp dragkedjan, men använder dom ändå... en tröja över, så låtsas man som ingenting...)

 

Igår hade jag en känsla i kroppen som jag inte haft på många många år. Rastlöshet!!!!!!!! Normalt är jag så lat, så jag kan utan problem sitta i en stol i flera timmar. Men igår var jag rastlös! Tänk om det kommer från kosten? Jisses så mycket jag ska få gjort i framtiden!

Jag köpte också tights igår, ska ta tag i joggandet igen. Som sagt är jag mycket lat, men ett par gånger i veckan, 2-3 km varje gång borde vara möjligt, till och med för en latmask som mig.

Men jag upplever också att jag är så himla sömning! Jag börjar gäspa redan vid halv nio, tvingar mig att sitta uppe ett par timmar till, och somnar sen på stubinen..

 

Det är så facinerande, jag skriver massa blaj här, och så är det någon där ute som faktiskt orkar läsa och kommentera! Otroligt roligt och uppmuntrande! :wub:

 

Tack för tips om mejerierna, men just nu är det det som håller mitt humör uppe...  Jag är ju nybörjare på det här, och har avstått från mycket, och just nu är räddningen att jag får "lov" att njuta av grädde och ost...  Så jag får äta "fritt fram" av detta ett tag till, innan jag börjar skära ner på det.. Handlar om livskvalitet också vet du. Vad hjälper det att vara smal, om man inte kan njuta av god mat... ;) Men när vikten har stått still ett tag, så tror jag nog motivationen är där, så jag kan minska på mängden... Fast för all del, jag kan ju bli liiite mer selektiv redan nu..
Sen hade det nog hjälpt att låta bli det där vinglaset också...  Men det är ju såååå gott... Garrghh..

 

Igår handlade jag på Obs, och dra på trissor, där låg kostdoktorns bok Matrevolutionen! Så den köpte jag, och ska nu börja läsa om vad jag håller på med... *fniss*

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror jag ska starta en ny diet. Den heter LCHW. Low Carb High Wine. Den leder inte till viktminskning, men den leder till sunda och glada människor. Mycket välmående faktiskt! :D Får skriva en bok, hoppas den säljer som fan, och investera i en italiensk vingård!

 

Igår blev det alldeles för mycket småätande. I ockförsig innanför lchf, men ändå.. Man behöver ju inte stoppa i sig något bara för att det ser gott ut!  Väck med småmat.
Och så är mättnadspolisen till salu, nu är jag TRÖTT på den idioten som sitter på axeln och berättar för mig med gnällig röst att jag åt alldeles för mycket. Usch och väck.

 

Idag blir det Dillmofs till middag, och sen är jag lite spänd... I morgon åker vi till stugan, och det brukar innebära mys i form av onyttigheter. Till exempel chips. Blurk. Det blir en utmaning.... 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har inte lämnat mejerierna helt, jag heller. Och i början, i mars-april, åt jag nog ganska mycket både grädde och alltmöjligt annat också. Men så märkte jag att magen var svullen ännu på morgonen dagen efter att jag ätit något med grädde eller mycket ost. Och sakta men säkert har jag sen också minskat på det också. Men att helt bannlysa mejerier från kosten låter lite trist, även i mina öron. Å andra sidan är det bra att det finns knep att ta till ifall vågen står stilla och magen vägrar sjunka ihop. Man ska äta det som man mår bra av, egentligen är det ju inte svårare än så. Det är bara de där ovanorna som man har skaffat åt sej som är så svåra att bryta.

 

För mej börjar det kännas ganska enkelt att hållas till det som jag själv tillåter. Som det nu ser ut är det relativt strikt, absolut inget gluten och absolut inget socker. Lite mejerier. Och jag vill inte avvika. Det är också mycket lättare för mej att vara strikt än att äta sånt som får igång suget med jämna mellanrum. Det provade jag på under några år och det gick ju inte alls.

Hoppas du klarar dej från chipsfällan medan ni är på stugan. Chips är sååå gott... :P Ta med ett par goda ostar istället och mys med dom. Och jo, väck med småplock mellan måltiderna. Ännu en vana att bryta, yes ;)? Det ska vara intressant att se om suget efter kolhydrater någonsin går om. Jag tror inte det jag. Ge mej en chokladkaka och lovar jag att jag har klämt den i mej på mindre än tio minuter. Tror inte heller att jag skulle uppleva det som för sött.

 

Jag har gått ner 13 kg. Tror jag. Jag vägde mej inte när jag började, men en kompis berättade nyligen att jag strax innan jag blev strikt hade klagat på att jag vägde 78 kg.  Mej stör det inte om jag skulle gå ner några kilon till, men jag är nog annars mer än nöjd. Jag hade som mål att väga under 70. Aldrig hade jag trott att det skulle gå så här enkelt bara man kom igång.

Köpte ett par shorts och en t-skjorta igår. Båda i storlek M. Det är åååår sedan jag kunnat ha M :) . GISSA, om det känns bra.

 

Tänk så olika det kan vara, annars :) Det där med hur man upplever mättnad. Jag är fascinerad av folk som har varit så hårda med sej själva att mättnad har varit otillåtet. Jag hade aldrig klarat det förr. Jag åt tills det kom ut genom öronen. Nuförtiden äter jag tills jag är ohungrig. Det är en helomvändning för mej.

 

Cin cin  ;)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.