Jump to content

Att höra sig själv


Tuva
 Share

Recommended Posts

Jag upplever något liknande men ser det kanske lite annorlunda. De skrikande hungersignalerna som fanns då jag åt kolhydrater var så starka att alla andra signaler blev som rena viskningar i jämförelse och uppfattades inte.

 

Nu med LCHF så är hungern mycket svagare i intensitet så de övriga signalerna kommer fram och blir hörda.

 

Det är väl samma sak som du skriver fast med andra ord.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Åh, vad jag önskar att jag kunde lyssna till mig själv.

Inte bara vad gäller hunger, törst eller sömn. Utan även de mer "flummiga" känslorna såsom magkänsla och intuivitet.

Jag vet inte vad det är, men ofta så tänker jag - näääää, så är det nog inte....det är nog klokast att göra siochså istället.

Sen när jag ser tillbaka, då kan jag konstatera att jag borde lyssnat på mitt inre, eller hur man man nu ska benämna det.

Jag har gjort samma misstag, varför lär man sig inte?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Åh, vad jag önskar att jag kunde lyssna till mig själv.

Inte bara vad gäller hunger, törst eller sömn. Utan även de mer "flummiga" känslorna såsom magkänsla och intuivitet.

Jag vet inte vad det är, men ofta så tänker jag - näääää, så är det nog inte....det är nog klokast att göra siochså istället.

Sen när jag ser tillbaka, då kan jag konstatera att jag borde lyssnat på mitt inre, eller hur man man nu ska benämna det.

Jag har gjort samma misstag, varför lär man sig inte?

Hehe, jag lärde mig redan i tonåren att min mage var smartare än jag. Magen och nack-gropen.

Magen, solar plexus, vet om något eller någon är farlig.

Nack-gropen kommer med underliga idéer: ta en annan väg till jobbet (det visar sig ofelbart om jag inte lyssnar att det är vägarbeten eller en olycka eller nåt i den vägen som stoppar). Ta med en kniv i väskan; Som tur är har nackgropen bara bett om det en gång. Jag lyssnade inte och fick gå med ett stort tuggummi i fastkletat i håret hela danskvällen som tack för det. Jag dansade med en MYCKET klumpig kavaljer..

 

Prova medvetet några gånger att lyssna. Själv tror jag att vår hjärna är så vansinnigt komplex och att våra sinnen tar in information på nivåer vi inte är medvetna om att den utvärderar och pysslar utan att blanda in vårt medvetande om det i onödan och sen kommer det en magkänsla. Ungefär som när man kör bil på landsväg och ingen stör. Man börjar "köra med röven" som min farsa uttrycker det. Ryggmärgen tar över och man känner nästan hur däcken far över asfalten, varje kurva, varje sten, varje ojämnhet. Ögonen ser men vi vet inte att de har sett.  :)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag ska försöka lära mig att lita på magkänslan. Men jag är urkass på det. Vet inte varför jag gör tvärtom.

Har ju fått många bevis på att; det vore bätttre om jag hade gjort som jag tänkt från början!

"Köra med röven" gillar jag :) det beskriver exakt hur det är, hahaha

Link to comment
Share on other sites

Åh jag har verkligen upplevt samma sak! De gånger jag ibland får för mig att jag är sugen på något dåligt kan jag numera istället utläsa som att jag är törstig, och när jag är hungrig vill jag ha riktig mat på ett helt annat sätt. Jag "hör" också precis som du när kroppen vill ha någon extra vitamin eller magnesium, och när den vill röra på sig. Fantastisk känsla! 

 

Har även fått ett MYCKET bättre luktsinne som jag fascineras av i princip varje dag.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det här med luktsinnet reagerade jag på idag.

Tidigt i morse malde jag lite kaffebönor och gjorde mitt kaffe i vanlig ordnng.

Många timmar senare kom jag hem och reagerade över den starka kaffelukten. Då hade jag låtit kaffekvarnen ligga framme med locket av.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Min kropp har alltid sagt till mig att den ville att jag skulle äta fett. Som barn nallade jag grädde, ost och smör ur kylen. Som ung vuxen njöt jag av fettet på fläskkotletter, lammkotletter och entrecote. Var smal som en pinne. Men sen, som ung vuxen (ack ljuva åttiotal) sa en kompis till mig att det som inte satte sig som underhudsfett antagligen skulle sätta sig på insidan av mina ådror istället. Och det budskapet fanns ju överallt, märkte jag. Så då försökte jag avstå, försökte sluta lyssna på kroppen. Fast inte helt. Jag vägrade margarin och åt alltid Bregott. Föredrog nötter framför sockergodis. På företaget jag jobbade på 90-talet blev alla anställda erbjudna kolesteroltest. Jag tackade nej, tänkte att jag inte ville veta, ville inte avstå från mina sista njutningar.

 

I somras började jag lära mig om LCHF. Jag har hittat hem ♥

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...