Någon som närmat sig BMI 20 eller blivit riktigt smal med LCHF?

[Jsoderbe]

Hej,

 

Jag har kört LCHF i 3-4 veckor nu. Jag kör inte superstrikt, dvs jag räknar och väger inte allt och äter en hel del grönsaker. Jag äter dock inget med mer än 5 % kolhydrater i! Tycker min mat stämmer bra med kostdoktorns, dvs stekta grönsaker (men jag föredrar olivolja istället för smörstekt), kött, sås eller stuvning. Det är helt fantastiskt, jag har helt tappat sockersuget och är inte hungrig längre!

 

De första två veckorna tappade jag från 97 till 91 kg, motsvarande BMI 29 till 27. Jag är ganska stark och tycker inte BMI passar att klassificera min kropp, men ändå. Mitt mål är BMI 25 eller 85 kg, mer än så ska jag inte gå ner, och kan säkert inte heller. 6-7 kg kvar alltså.

 

Nu har jag dock stått still över ledigheterna, trots att jag inte slarvat alltför mycket. Någon liten efterrätt har det blivit, och några skedar Janssons här och var. Visst äter man generellt mer när det är jul, men jag tycker inte jag har vräkt i mig som man brukar. Såklart kommer tvivel när viktminskningen avstannat.

 

Så min fråga är om det finns någon som verkligen gått ner mot BMI 20 med LCHF, eller som blivit riktigt smal? Då kanske ni kan hjälpa mig med hur jag ska tänka de kommande två månaderna för att gå ner 1 kg i veckan.

 

Anledningen är att jag har flera bekanta som tappat 25-30 kg med LCHF, men ingen av dem har gått ner helt, de har alltid haft lite fläsk kvar. Går det att gå ner hela vägen?

 

Jag har ett annat problem; pga diskbrock kan jag inte springa eller gå på gym just nu, däremot rör jag mig mer än snittet ändå.

 

 

Med Vänliga Hälsningar,

 

Johan

[Lussan]

Hej,

 

Jag har kört LCHF i 3-4 veckor nu. Jag kör inte superstrikt, dvs jag räknar och väger inte allt och äter en hel del grönsaker. Jag äter dock inget med mer än 5 % kolhydrater i! Tycker min mat stämmer bra med kostdoktorns, dvs stekta grönsaker (men jag föredrar olivolja istället för smörstekt), kött, sås eller stuvning. Det är helt fantastiskt, jag har helt tappat sockersuget och är inte hungrig längre!

 

De första två veckorna tappade jag från 97 till 91 kg, motsvarande BMI 29 till 27. Jag är ganska stark och tycker inte BMI passar att klassificera min kropp, men ändå. Mitt mål är BMI 25 eller 85 kg, mer än så ska jag inte gå ner, och kan säkert inte heller. 6-7 kg kvar alltså.

 

Nu har jag dock stått still över ledigheterna, trots att jag inte slarvat alltför mycket. Någon liten efterrätt har det blivit, och några skedar Janssons här och var. Visst äter man generellt mer när det är jul, men jag tycker inte jag har vräkt i mig som man brukar. Såklart kommer tvivel när viktminskningen avstannat.

 

Så min fråga är om det finns någon som verkligen gått ner mot BMI 20 med LCHF, eller som blivit riktigt smal? Då kanske ni kan hjälpa mig med hur jag ska tänka de kommande två månaderna för att gå ner 1 kg i veckan.

 

Anledningen är att jag har flera bekanta som tappat 25-30 kg med LCHF, men ingen av dem har gått ner helt, de har alltid haft lite fläsk kvar. Går det att gå ner hela vägen?

 

Jag har ett annat problem; pga diskbrock kan jag inte springa eller gå på gym just nu, däremot rör jag mig mer än snittet ändå.

 

 

Med Vänliga Hälsningar,

 

Johan

Jag är en av dom som lyckats bli smal på lchf. Har försökt innan på det konventionella sättet och med MYCKET träning men ändå tog viktminskningen stopp vid ca 82 kg (är 168 cm). Med lchf och måttlig träning (ca 3 ggr/v i perioder och ibland månader i sträck med ingen träning) väger jag nu ca 61 kg. Så självklart går det att bli riktigt normalviktig utan något extrahull!

 

Under det året som gått med lchf så märkte jag att jag direkt gick upp ca 2 kg över ngn helg om jag så bara drack nga glass rött vin och åt lite lchf-dessert. Det gjorde mig mkt beskymmersam och tänkte: hur ska jag kunna gå ner eller behålla en vikt om jag ökar i vikt vid minsta lilla!? Svaret blir att om man äter lchf 95 % av tiden så går man ner snabbt igen även när man äter ngt onyttigt vid jul, födelsedagar osv. Dessutom är det bra att testa vad som påverkar en viktuppgång. För mig är det inte chokladpraliner eller lite quinoa utan rödvin! 2-3 glas en kväll och jag har gått upp 2 kg på ngn dag. Så när du kör lchf som vanligt igen så bör vikten ticka nedåt som den gjorde innan jul.

 

Min viktminskning har varit ca 0,8 kg/v eller 10 kg/3 månader, och det som tjej oavsett träningsperiod eller inte. Det jag har gjort för att hålla viktminskningen igång hela tiden har varit att efter ca 5 månader prova med periodisk fasta, ex skippa frukosten, och/eller träna på fastande mage. Jag har också allteftersom ökat fettandelen på tallriken och minskat på proteinen. Det har för min del lett till att jag under mitt år inte har kommit in i ngn platå vad jag har märkt Om du inte gillar smör kan du prova att "gömma" smöret, kokosfettet i maträtten om du ex gör en gryta. Annars så är kryddsmör mkt gott eller grädde o creme fraiche.

 

Hoppas dessa tips kan hjälpa dig! Lycka till!!

[Lars]

Inte för att jag vet, men.....

Dina ideal kanske inte är lika med naturens ideal.

Tror att  kroppen är skapt att hålla några/något kilos övervikt, i fall att....

Perfekta kroppen skall nog bara finnas under några år runt 16-20 strecket, när vi "pikar" och befinner oss i en hektisk tid i våra liv.

[Pygmepuff]

Jag gick ner 15 kg på två månader och anser mig vara smal. Visst har jag väl rumpa, höfter och tuttar men det tillhör väl att vara kvinna antar jag

 

Försökte ladda upp en bild men det ville sig ju inte :/

 

Länkar till ett inlägg i min blogg istället där bilden finns. Den nedersta är efter att jag tappat alla kilon =)
http://jullets.wordpress.com/2012/03/26/kroppen-ar-ratt-fantastisk/

[Hemming]

I've gone down to 50kg and a BMI less than 16. I think this is too much but I've done without feeling I did anything but being in ketosis. I'm very strict with staying in ketosis. 

 

So yes, it's definitely possible for me. Whether it is for you is another question. I think we all have different 'ideal' weights.

[Tommy Runesson]

Jag hade något slags BMI-mål i bakhuvudet men har insett att det är "ouppnåbart" inom rimlig tid. Jag har för mycket hud som hänger kvar och den väger nog en del. Huvudsaken för mig är att jag trivs där jag är (även om jag just nu ligger lite "högt" igen). Jag tror att man möjligtvis kan titta på fördelningen mellan muskler och fett och då få bättre siffror än just BMI.

[Jsoderbe]

Hej på er, tackar så mycket för svar! Då låter det absolut som man kan nå hela vägen. Pygmepuff, grattis till smal mage! Så vill jag också lyckas!

 

BMI är såklart fel mått, vilket jag inser. Jag kommer aldrig att kunna gå ner mot 20, då blir får jag amputera något! :-) Bättre att hitta en trivselvikt, i mitt fall 85 kg, som man kan hålla kvar vid långsiktigt,

 

 

Med Vänliga Hälsningar,

 

Johan

 

 

[EB_]

20 i BMI är extremt smalt för de flesta, på gränsen till undernärd skulle jag säga. Om jag går under 22 i BMI så börjar jag bli riktigt tunn. 

 

Bättre att mäta lite väl valda ställen på kroppen då och då för att kunna följa sin utveckling. Vill man ta det steget längre så är en kaliper bra att ha. 

[Jsoderbe]

Nu är jag igång nedåt igen i alla fall. Förra veckan såg jag 89 kg på vågen för första gången på 7-8 år! Jag pendlar 1,5 kg under dagen men har en försiktigt nedåtgående trend. Jag hoppas ligga på 1 kg ner per vecka trots att jag kör ganska liberal LCHF. Jag är halvvägs då jag planerar att försöka ta mig ner till 82-83 kg på vågen, då jag räknar med att gå upp 1-2 kg när jag äter mer kolhydrater igen. Det känns som jag tappade väldigt mycket vikt direkt jag började med LCHF och den borde rimligtvis komma tillbaks igen. Är det vätska som på något sätt är kopplat till kolhydrater?

 

Dock oroar jag mig för avslutet redan nu! Jag kommer aldrig att gå tillbaks till att vräka i mig samma mängd carbs, men jag har insett att jag inte klarar mig utan vissa saker resten av livet; potatisgratäng, vitlöksbröd, bruscetta, efterrätter....

 

Någon som har koll på vilken mängd carbs man kan äta men fortfarande kalla det en balanserad kost? Eller har jag öppnat helvetets portar med en sådan fråga? :-)

 

 

Mvh

 

Johan

[Jeanette H-H]

22,5 kom jag ner till. Men när jag slutade amma steg det till 23. BMI ska bara användas på populationsnivå. Kroppsbyggnaden är så olika hos olika personer. Jag har kraftiga handleder och stor bröstkorg jämfört med tex en väninna som annars är ungefär lika stor som jag. Dessutom har jag smala höfter och hon breda. Och jag har ganska rak midja. Brösten storlek A-B då vissa kan ha D. Så BMI säger nu inte så mycket. Bäst är väl att se sig i spegeln. Jag kom ner till storlek 40, ibland 38 på byxor. Och ibland kunde jag ha storlek S. Kunde säger jag för nu har jag precis fått bebis så måtten är lite annorlunda nu.

[Jsoderbe]

Hej igen,

 

viktminskningen rullar på sakta men säkert för mig, men jag tappar inte mer än 0,5 kg i veckan visar det sig. Nu är jag stabil på 87 kg, vilket innebär 3-5 kg kvar. Helt otroligt att jag gått ner från en snittvikt på 96 kg på bara 2 månader, och har mått som en prins hela tiden (eh, förutom de två första dagarna....).

 

Jag märker att det går saktare nu, vilket är lite underligt när jag samtidigt har gott om fettvalkar kvar på magen. Däremot tror jag det mesta har runnit av resten av kroppen, för jag är smalare i ansiktet, armar, ben osv. Men bara mina "lovehandles" och magen borde ha ett par kilo fett kvar.

 

Viktnedgången sker ryckvis för mig. Jag reser mycket i jobbet, och just flygresorna verkar påverka mig mer än kosten. Jag tappar aldrig något när jag är bortrest 3 dagar, men efter ett par dagar hemma tappar jag några hekto.

 

Jag hade tänkt rampa upp kolhydraterna försiktigt om två veckor när vi ska på semester, men jag ser nu att jag inte kommer att kunna göra det. Risken är att det slinker ner någon öl ändå.

 

Men jag kommer aldrig någonsin ner till BMI 20, så på det sättet kan jag besvara min egen fråga. Når jag mitt mål är jag precis på gränsen till normalviktig med ett BMI på 24,8, men då kommer jag att vara bra tunn. Nu ligger jag på 26 och jag tror de flesta upplever mig som smal eller åtminstone välproportionerlig. Med ett BMI på 20 skulle jag väga 67 kg, och det har jag inte gjort sedan jag var 13 år gammal! :-)

 

 

Mvh

Johan

[Susanne]

När jag startade lchf hade jag ett BMI på 35,8 (106 kilo) och nu är mitt BMI 21,6 (väger 64 kg) - har alltså gått ner 42 kilo.

Detta anses väl ligga inom "idealvikten" som, i den mätningen jag nu gjorde, har ett spann på 19-25.

Jag har tänkt gå ner ca två kilo till och ligger då på ca 21 i BMI.

Normalt sett har jag inte brytt mig särskilt om BMI-mätning men eftersom du frågade så....  

BMI är ett väldigt klumpigt sätt att bedöma vikt - tar ingen som helst hänsyn till benstomme, muskler etc. Hade jag varit mycket vältränad och fullspäckad med muskler (som väger mycket) så hade kanske mitt BMI visat på fetma och det är ju då totalt missvisande.

Angående takten på viktnedgången så har jag aldrig satt något mål att jag skulle gå ner en viss förutbestämd vikt per vecka - det är bara stressande och frustrerande.
 

Även om man låter bli att fuska och kör strikt så är inte viktnedgången statisk - dvs av olika anledningar går man kanske ner mycket den ena veckan medan den andra veckan inte visar någonting - kanske man till och med ökar några gram utan att det är något fel.

Det kan bero på många saker, vätskesamling, fyllda tarmar etc etc.

Jag har lärt mig massor om mig själv på min viktresa men en sak har jag sett på mig själv. Om jag har en viss vikt så har jag oftast exakt den vikten i allt från några få dagar till en hel vecka eller mer. Sedan helt plötsligt från en dag till en annan har jag gått ner kanske 800 gram! Så det varierar mycket.

I snitt har jag gått ner ca 0,5 kilo i veckan om man slår ut det. Jag har aldrig strävat efter att vikten ska forsa av mig i snabb takt för jag vill må bra, känna mig mätt och framförallt så har vi ju det där med skinnet.

Jag är 52 år och säkerligen inte så elastisk i skinnet längre men med tanke på hur mycket jag gått ner så har jag inte någon enorm mängd löst skinn och det tror jag delvis beror på att det har fått ta tid och att då skinnet har fått en chans att hänga med.  

Angående att lyckas gå ner "hela vägen" så fick jag ofta höra tidigare att man kanske får nöja sig och att jag som kvinna i 50-års åldern (som dessutom fått barn tidigare) kanske inte ska förvänta mig att gå ner till omkring det jag vägde innan jag började bli tjock.

Detta förlikade jag mig med först men sedan så tänkte jag "det tror jag inte på - vill prova själv!"  

I början när jag hade mycket övervikt så räknade jag inte på det jag åt utan åt rätt saker och hade bara strikt kontroll på kolhydraterna. Fungerade jättebra och jag gick ner.

Nu på slutet har jag dock gjort  framförallt två saker och det innebär att jag har räknat lite på "Min Mat.se" :

1) Minskat proteinet! Innan någon nu börjar protestera och säga att proteinet är viktigt, kroppens byggstenar etc så vill jag poängtera att jag INTE har minskat till en onormalt för låg nivå. Saken är den att jag är en köttälskare och kom på att jag åt ONÖDIGT mycket protein - jag åt lika mycket protein som jag gjorde när jag vägde 106 kilo!
Riktlinjerna är ju ca 1gr rent protein per kilo kroppsvikt. Dvs väger jag nu 64 kilo bör jag kanske få i mig runt 64 (+-) gr protein i stället för ca 106 gr som när jag vägde som mest. Hoppas alla vet att 64 gr protein INTE är det samma som 64 gr kött ? Finns dem som missförstår detta

 

2) Eftersom jag minskade proteinet så blev den totala energimängden per dag (kalorierna/kcal) allt för liten och jag vill absolut inte svältbanta min kropp för DEN metoden har jag tyvärr sysslat många gånger med förr vilket är både skadligt och förkastligt för kroppen och välmåendet.

Så därför la jag till mer fett för att kompensera den minskade energimängden. Just nu ligger jag på ca 1600-1700 kcal (kalorier) per dag och går fortfarande ner sakta men säkert och jag mår toppen. Har ca två kilo till och sedan får det vara bra - jag känner mig slank redan nu men har lite fläsk kvar förrutom lite löst skinn.

När jag nått mitt mål kommer jag öka lite försiktigt på kcal genom att öka lite på de bra grönsakerna och se hur det funkar.

Kan tillägga att om två kilo så väger jag EXAKT vad jag vägde för ca 24 år sedan när jag var 28 år och började överäta och gå upp i vikt.  

Träning? Nej, jag har inte tränat ett dugg varken på gym eller i joggingspåret -tycker det är skittråkigt! (Får man säga så? )
Däremot sitter jag inte på r*ven hel dagarna då jag har ett mycket rörligt jobb och rör mig en del på fritiden också.

Har en hund jag promenerar med mycket + att jag är i stallet varje dag hos min häst vilket innebär mocka skit, bära tunga hö och halmbalar, släpa på fyllda vattenkannor etc etc.

Jag förespråkar så klart inte att man ska skita i att röra på sig men jag tror inte att man måste ligga i hårdträning på ett gym för att gå ner i vikt.

Var och en bör försöka röra på sig efter egen förmåga för våra kroppar är ju byggda för rörelse. Men MIN vanliga vardagliga rörelse räcker för mig  

 

[LenaA]

Grattis Susanne till ditt fantastiska resultat! Verkligt inspirerande

[Ami]

Grattis Susanne vilket bra jobb du gjort. Hur långt tid har viktminskningen tagit

[Susanne]

Grattis Susanne vilket bra jobb du gjort. Hur långt tid har viktminskningen tagit

Jaa du, egentligen blir det lite missvisande när jag talar om hur lång tid det tagit  att gå ner med lchf för jag har haft åtskilliga perioder där jag flippat ut och INTE ätit lämpliga matvaror samt frossat i godis, chips läsk etc.

 

Men okej - jag började väl med lchf för ca 3 år sedan men som sagt - har inte varit "på spåret" hela tiden.

 

Det är bara att konstatera att hade jag INTE gjort några som helst avhopp så hade jag varit i mål för länge sedan....men å andra sidan så är det en lång process att omprogrammera hjärnan för enligt mig sitter största problemet där dvs sötsug, tröstätning, vanor etc.

 

Numera har jag kommit över de största problemen med sötsug etc och jag har lärt mig massor om mig själv och om hur just jag fungerar.  

 

3 år är som en droppe "piss i Missisippi" med tanke på att det tog ca 20 år för mig att äta mig upp i ca 42 kilos övervikt

[Suni]

Jaa du, egentligen blir det lite missvisande när jag talar om hur lång tid det tagit  att gå ner med lchf för jag har haft åtskilliga perioder där jag flippat ut och INTE ätit lämpliga matvaror samt frossat i godis, chips läsk etc.

 

Men okej - jag började väl med lchf för ca 3 år sedan men som sagt - har inte varit "på spåret" hela tiden.

 

Det är bara att konstatera att hade jag INTE gjort några som helst avhopp så hade jag varit i mål för länge sedan....men å andra sidan så är det en lång process att omprogrammera hjärnan för enligt mig sitter största problemet där dvs sötsug, tröstätning, vanor etc.

 

Numera har jag kommit över de största problemen med sötsug etc och jag har lärt mig massor om mig själv och om hur just jag fungerar.  

 

3 år är som en droppe "piss i Missisippi" med tanke på att det tog ca 20 år för mig att äta mig upp i ca 42 kilos övervikt

För mig är din tre år långa resa inte något konstigt. Jag har hållit på och omprogrammerat min fetträdda hjärna sedan 2009, när jag första ggn provade LCHF. Trots att jag fick en snabb och enkel effekt så litade jag inte på min egen kropp, utan lyssnade på alla domedagsprofeter i min närhet. När jag sedan blev sjuk i vad vi först trodde var ett kraftigt gallstensanfall, så blev det spiken i kistan för det försöket. Nu i retrospekt så var mina medicinska besvär inte kostrelaterade, men de tog flera år att reda ut och under den tiden så åt jag som "vanligt" igen. 

 

Någonstans inom mig har jag ändå känt att LCHF är den rätta vägen för mig, så jag har använt den här tiden till att läsa på och förbereda mig mentalt för att klara av omgivningen och verkligen bestämma mig. Jag hoppas och tror att det ska fungera den här gången. 

 

Jag kan verkligen identifiera mig med din historia. Började själv gå upp i vikt för 20 år sedan, efter min sista graviditet vid 27 års ålder. Nu har jag en s**tlång resa framför mig, så det gäller att vara bestämd den här ggn. Skönt att det finns personer här, som dig Susanne, som visar att det inte är omöjligt att klara av det här. 

[Lotte]

Mkt bra skrivit  Susanne, du är en klok kvinna! det är nog så för de flesta att det tar tid att ta sig ur sina gamla vanor och att de flesta av oss trillar dit då o då, men fallen blir färre med åren!

Lycka till med din resa Suni, forts att berätta hur det går  

[Jeanette H-H]

Wow! Grattis Susanne!

[MKJ]

Ni kanske tycker att jag är en katt bland hermelinerna men jag har i alla fall gått ner från 70 till 54 kg med blandkost. En mycket fettsnål sådan eftersom jag tålt fettet dåligt. Egentligen 20 kg i fettvikt ungefär för jag har samtidigt gått upp i muskelmassa.

 

Jag betraktar alla som är intresserade av kost och hälsa som likasinnade och gör ingen skillnad på vilken kost man äter bara den fungerar.

[Susanne]

MKJ:

Jag håller fullt ut med dig - var och en får hitta sin väg och oavsett vilken metod man väljer så finns det många likartade problem på vägen - t ex sötsug eller diverse andra hinder som måste övervinnas.

För mig funkade inte de fettsnåla metoderna eftersom hungern i kombination med mitt tröstätande resulterade i mer övervikt men jag har all respekt för att det funkar för andra  

Suni:

Önskar dig verkligen all lycka på din viktresa och jag menar verkligen att det inte är omöjligt bara man inte ger upp när man flippar ut. "Keep on going" är mitt måtto och till slut står även du vid resans slut och man är nästan lite överraskad över alla kilon som försvunnit!?

Jag hoppas också att du fortsätter skriva här i medgång OCH motgång för jag har själv haft mycket hjälp av att skriva av mig och diskutera med likasinnade. Inte altid man kan göra det ute i sitt vanliga liv ju

[stalvind]

Jag anser BMI vara ett ganska trubbigt mått för individen och det är väl egentligen ett mått tänkt för popularionen, har jag fått för mig. Men bara för skoj skull så räknade jag ut mitt BMI och det var 19,8. Väger 58 kg till mina 171 cm. Tror jag vägde runt 66 kg innan jag gick ned så jag har aldrig varit extremt fet. Men alla kilon satt runt magen på min för övrigt spinkiga kropp.

 

Från 92 cm midja till 75 cm. Jag lovar att jag ser allt annat än undernärd ut. Som sagt: BMI är ett rätt dåligt mått på individnivå.

[MKJ]

Jag anser BMI vara ett ganska trubbigt mått för individen och det är väl egentligen ett mått tänkt för popularionen, har jag fått för mig. Men bara för skoj skull så räknade jag ut mitt BMI och det var 19,8. Väger 58 kg till mina 171 cm. Tror jag vägde runt 66 kg innan jag gick ned så jag har aldrig varit extremt fet. Men alla kilon satt runt magen på min för övrigt spinkiga kropp.

 

Från 92 cm midja till 75 cm. Jag lovar att jag ser allt annat än undernärd ut. Som sagt: BMI är ett rätt dåligt mått på individnivå.

 

Jag håller med om att BMI är ett trubbigt mått. Jag låg själv inom normalt BMI men jag hade alldeles för liten muskelmassa. Jag fick också fett på magen och tyckte den var i vägen när jag skulle knyta skorna. Ingen jättebula men obehagligt. Samtidigt finns det ju dom som är väldigt muskulösa och ligger över gränsvärdet för övervikt utan att ha speciellt mycket fett på kroppen.

 

I sjukvården använder dom också midjemått, bukhöjd (liggande) och midja/ höftkvot. Framförallt för att mäta graden av metabol ohälsa.

 

För min del skulle jag behöva åtminstone 5 kg muskelmassa till.

[Zara]

Jag är också väldigt nära ett BMI på 20, dock har jag inte haft en större viktnedgång. Har till och med gått upp några kilo (förhoppningsvis muskelmassa) då jag började träna, från 60 till 64. Mitt "problem" på LCHF är faktiskt att jag nästan aldrig blir hungrig och om jag inte tänker mig för går jag gärna ner oplanerat i vikt snabbt.

kan inte heller säga att jag tycker jag ser direkt undernärd ut, så nog är det här med BMI ett väldigt trubbigt mått då det är så olika för olika personer    

[Jounih]

Jag blir glad av att läsa hur ni andra lyckas med era mål.

Själv har jag enbart lyckas gå upp i vikt (+2kg) samtidigt som kroppsfettet minskat från 16% till 12 %

minskat 4cm i midjemått

Jag var ganska utmärglad efter att kört lågfettsdiet och löpning.

Runt 80kg till mina 187cm är väl ganska hyfsat.

Men jag kollar hellre på midjemått än BMI som inte säger så mycket.

[Tiny Tom]

Jag blir glad av att läsa hur ni andra lyckas med era mål.

Själv har jag enbart lyckas gå upp i vikt (+2kg) samtidigt som kroppsfettet minskat från 16% till 12 %

minskat 4cm i midjemått

Jag var ganska utmärglad efter att kört lågfettsdiet och löpning.

Runt 80kg till mina 187cm är väl ganska hyfsat.

Men jag kollar hellre på midjemått än BMI som inte säger så mycket.

 

Det där är ju alldeles ypperligt och du gör helt rätt som glömmer bort BMI. Nackdelen med att folk och fä fortfarande rör sig med uttryck som "gå ned/upp i vikt" är att man inte tar hänsyn till kvaliteten på den viktförändringen. Det är ju lustigt nog det som är problemet med energibalansteorin. Den inriktar sig primärt på kvantativ viktförändring utan hänsyn till kvaliteten (som är beroende av bränslepartitionering).

 

Det väsentliga blir istället kroppens sammansättning. Denna förbättras på två sätt, antingen genom minskat kroppsfett eller genom ökad mängd mager kroppsvävnad (organ, muskulatur). Lägger man fokus på båda så har man en mycket bättre situation och får i regel mycket bättre resultat än någon som bara "går ned i vikt".