Jump to content

Peppningshjälp tack!


Strumpa
 Share

Recommended Posts

Hej på er!

Jag har hängt på detta forum ett tag men inte varit medlem förrän nu. Då jag har förmågan att bli en aning fanatisk och låta all tid och energi läggas på mat och träning så borde jag hitta ett annat intresse och låta maten ta mindre plats i mitt liv, men det gå rinte, jag orkar inte, jag ramlar hela tiden tillbaka.

För att göra en lång historia kort så är jag 34 år, 2 barnsmor med heltidsjobb och bär på en övervikt. Jag vet inte vad jag väger i dagsläget för jag vägrar väga mig, men jag vet om att midjemåttet ökat en del, ligger mellan 85-90kg till min 166 cm långa kropp.

 

Hösten -11 började jag med LCHF efter att ha gått ner från 115-76 mha viktväktarna. Jag har verkligen VV att tacka för den viktresan men samtidigt så var det mycket då som inte fungerade, magen och suget framförallt. Jag började med LCHF för att få äta mig mätt och kunna äta med gott samvete. Jag började med LCHF, gick upp nåt kilo, fick ångest, vågen fortsatte uppåt nåt kilo till och i februari slängde jag ut vågen, ville inte låta den bestämma hur min dag såg ut.

 

I januari i år så blev jag "tvingad" att väga mig när jag påbörjade en rahibilitering för min onda rygg. Då blev jag helt knäckt för att jag hade gått upp så mycket. Egentligen handlade det väl bara att jag var strax över 80-strecket men i mitt huvud var det ett rejält bakslag. Egentligen kände jag det ju på mig för oj vad trånga alla kläder börjat bli.

Nu började tvivlet... Det funkar inte för mig, här har jag gått runt och predikat och varit lyrisk men jag har inte nått de hälsofördelar som jag trodde jag skulle få.

Jag har aldrig upplevt de där effekterna av ketos vad jag vet, magen har inte varit problemfri, suget har inte helt försvunnit och vikten har inte normaliserats.

Nu började en period av tvivel, på rehab sa de att jag skulle kunna äta av allt, och framför allt när jag rörde så mycket på mig så skulle jag äta ordentligt. Detta gjorde att jag tappade kontrollen och åt allt som jag tyckte var gott. Resultatet var väl upp 4 kg på 8 veckor...

Efter den perioden började jag med LCHF igen, men så kom påsken och vi unnade oss godis på påskafton, men sen på måndagen var det sååååå segt och tråkigt att börja igen men jag gjorde det motvilligt. Började känna att jag inte kände mig helt pigg i kroppen och bestämde mig för att göra en kroppsanalys av en kvinna som jobbade inom alternativmedicin. Hon skrämde upp mig jättemycket. Hennes analyser visade att jag var kraftigt försurad i kroppen, mina organ fungerade inte som de skulle, jag hade mycket fett i omsättning i kroppen osv osv. Rekommendationen var att äta bra kolhyrdater (ekologiska), ej socker, mjöl, mejeri, ej rött eller vitt kött, i pricip skulle jag äta kyckling, fisk och grönsaker samt kokosolja. Det var inte vad jag orkade ta till mig då och inte nu heller. 

Så jag ballade ur igen, semestern har jag ätit precis det jag velat men när man tillslut ser kort på sig själv och försöker få på sig kläder igen som man kunde ha i våras och inser att det är inte samma person längre, då blir man sååååå låg.

Jag startade om igen med strikt LCHF för två veckor sen, men jag märker inga andra fördelar än att magen blir bättre.

 

Problemet är att jag inte tror längre. Jag tror inte att det fungerar för mig, jag tror inte att jag överhuvudtaget kan gå ner i vikt längre. Om nån bara kunde lova mig att mina ansträngningar ger resultat då skulle jag orka. Jag ser inte LCHF som en diet utan som en livsstil, men när jag varken minskar i vikt eller känner av de fördelar som man kan få av att äta såhär så är det svårt att orka stå ut.

 

Jag äter oftast äggfrukostar, och har nyss börjat med MBC ibland, det funkar, är tråkigt men funkar och är ganska gott. Äter bara rotfrukter till fest, inte massa bakverk, efterrätter osv. Det enda som jag frossar på är nötter och då är det tyvärr jordnötter. Det är min stora last helt klart.

Under förra veckan, då jag var strikt, så blev det MBC till frukost vid 06, sen en rejäl lunch vid 12, men trots att jag hade middagen klar och förberedd när jag skulle åka hem på eftermiddagen, så var jag tvungen att äta nötter. Det är precis som att jag inte vill tillåta mig själv att lyckas heller.

 

Snälla hjälp mig! Jag vill ju inget hellre än att lyckas och jag tror på allt som LCHF står för men fungerar det på mig?

Link to comment
Share on other sites

Här är några tips från mig, hoppas det kan hjälpa dig :)

 

Se till att motivera dig själv, sätt upp ett mål och en riktigt bra anledning till varför du vill uppnå målet. Svaga förankrade mål är lätta att bryta så sitt ner och fundera ut en riktigt bra anledning till varför du vill gå ner i vikt och bli hälsosammare. Skriv ner ditt mål och varför du vill det och ha det synligt så du varje dag kan bli påmind om varför du vill förändra dig. Få den mentala biten rätt först för utan den kommer det bli mycket svårare att motivera sig.

 

Steg 1: Sluta stressa över vågen, kläderna, maten osv. Ta det lugnt och njut av nuet.

Steg 2: Ät bra mat, använd ekologiskt i den mån du kan, undvik all processerad mat som pesten. Ät dig mätt på bra råvaror, mycket grönsaker, sallad.

Steg 3: Ta hand om matkänsligheter. Det du är känslig mot är oftast det du konsumerar oftast och mest. Undvik t.ex mjölkprodukter och gluten om du har känslighet mot dem vilket är vanligt. Använd en matdagbok eller elemineringsdiet.

Steg 4: Rör på dig, känner du dig utmattad gör övningar som samlar energi (t.ex. promenader, andningsövningar, aktiv meditation) har du energi över träna kort men intensivt. Börja på en nivå som passar dig.

Steg 5: Se till att du har en god dygnsrytm, följ solen (i säng vid kl 22 och upp vid 06, ungefär...) Här är lite om dygnsrytm: http://www.halsasomlivsstil.se/2013/07/if-you-dont-wear-it-dont-share-it-dag-8.html

Steg 6: Drick ordentligt med vatten. Har skrivit lite om det här: http://www.halsasomlivsstil.se/2013/07/23-liter-vatten.html

Steg 7: Ta hand om eventuella parasit/svampinfektioner. Anledningen till att detta är steg 7 är att detta är resultatet om de 6 tidigare stegen inte fungerar. Har du stort sötsug eller hetsäter kan det bero på just en parasit/svampinfektion. Har skrivit lite mer om det här: http://www.halsasomlivsstil.se/2013/07/candida-vad-ar-det.html och här: http://www.halsasomlivsstil.se/2013/07/har-du-en-parasit-eller-svampinfektion.html

 

Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Hej! Jag lider med dig och förstår att det är jobbigt. Jag tror att du kommer att märka resultat om du är riktigt riktigt strikt en period. Det kan vara lättare att vara riktigt strikt än att vara liberl, även om tanken på det inte låter så. Om du har nolltolerans mot t ex nötter så kommer fömodligen suget efter det att släppa. Själv har jag ett extremt sug efter nötter OM jag äter dem, men om jag helt låter bli så är det inte så svårt.

 

Något som också triggar sug är att ha dötid, och hinna fundera. Om du inte har något att göra. Försök att aktivera dig och ffa göra något som får dig att tänka på annat än vad du är sugen på. T ex träning funkar för mig, men för dig kanske det är något helt annat! Min mamma stickar. Då gör hon både något med händerna samt tänker på något annat.

 

Först och främst tror jag du behöver komma in på en bra bana, och där brukar de flesta ha god hjälp av att vara strikt. SEDAN, när man fått lite framsteg, och känner sig tryggare, så kan man laborera lite med hur strikt man vill vara. Grönsaker är bra men fett mättar mer. Och om du nästan nollar kolhydraterna, dvs äter minimalt med grönsaker och nötter så kommer du inte behöva oroa dig för att du äter för mycket fett för då kommer det att reglera sig automatiskt. Men kolhydrater triggar ofta sug och kan få mättnadssignalerna att "balla ur".

 

Skriv här när det känns jobbigt! Det finns många som kommer att stötta och peppa!

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Kära Strumpa, du och jag sitter i ungefär samma båt. Jag har misslyckats så många gånger, nu har jag för att bryta alla mönster med ständiga avsteg och omstarter, dragit igång en sjuttio dagars fakir, idag är det nionde dagen. Jag tror jag måste köra strikt en lång period för att få nya vanor att sätta sig och döda sug och utrota dumheter. Väger mig varje dag och mäter en gång per vecka, loggar allt jag äter i appen Näringsguide och vikten i appen Viktkoll. När jag behöver inspiration och pepp så googlar jag på "LCHF blogg" och läser om alla duktiga förebilder och vill jag se konkreta resultat så bildgooglar jag på " LCHF före och efter bilder". Lycka till, kanske blir vi faktiskt två som äntligen lyckas. Jag håller tummarna för dig, du ska naturligtvis bli en Lillstrumpa!

 

Om du vill skratta:

 

http://www.foodisforfuel.com/52-signs-youre-a-low-carber/

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Prova tänka att du äter LCHF för hälsan. Inte för vikten. Försök hålla dig till en kost som inte känns extrem. Om du börjar tänka på LCHF som en bantningskur där du ska prova all slags fettkaffe etc tror jag du har större risk att ge upp. Visst dricker jag själv fettkaffe med grädde till frukost. Men det började jag med efter två år på LCHF. Och för att det är gott. Jag tror inte på strikt LCHF för alla. Då menar jag den psykiska biten. Just om man har stört förhållande till mat kan det vara bättre att börja försiktigare. Först välja bort dåliga saker som lättprodukter, processerad sk matvaror, proteinbars, läsk, gluten, godis, försök äta E-fritt och välja ekologiskt. Och ta bort starkelserik mat. Men att göra det som något roligt och att fokusera på hälsan.

Link to comment
Share on other sites

Usch, så jobbigt du har det. Det är besvärligt det där med motivation och ork att ta tag i saker. Jag vet inte heller om det alltid är fråga om att man inte är motiverad då man inte kommer igång. Det kan ju faktiskt vara så att det är något i kroppen som inte funkar som det ska och gör det svårt för dej.

Det jag genast undrade över var när du skrev om att du inte kunde och inte nu heller kan ta till dej det som den där alternativmedicin kvinnan sade åt dej. Var det alltså det som hon sade om din hälsa eller det som hon rådde dej att äta? Kosten är ju nästan lågkolhydrat, det enda som avviker är att rött kött är förbjudet. Inte vet jag om hon har rätt, den där kvinnan, men du har ju inget att förlora på att äta enligt hennes råd. Tänk om det är så att det är allt det där som hon räknade upp som gör att du mår dåligt och inte kommer igång? Och tänk om problemen med ork och motivation försvinner då du följt hennes råd en tid? Svårt kommer det ju kanske att vara och några goda råd om hur du kan komma igång har jag inte egentligen. Ibland funkar det att visualisera. Känn på kroppen din och sök den där smala människan som finns under fettet. Det har jag ibland gjort. Jag har tänkt att där finns en smal människa gömd under valkarna och celluliterna och den människan kan komma fram om jag gör rätt. Det är svårare att tänka på hur frisk och välmående man kommer att bli, det är för abstrakt och man vet ju inte heller hur bra man mår i slutändan. Ibland behöver man se resultat svart på vitt för att orka fortsätta. Prova med att väga och/eller mäta dej. Eller så följer du tidigare råd och skiter i det, välj det som känns lättast för dej just nu. Jag tänker att några kilos viktnedgång kan vara sporrande och gör det lättare att sen fortsätta. Väg/mät dej nu och välj ett datum då du väger dej nästa gång, t.ex. om två-tre veckor. Om vikten har gått neråt är det bara att fortsätta, om den inte har gjort det kan du välja med att prova en tid till eller ändra på något i dina matvanor. Jag vet att många säger att kroppen måste vara trygg för att släppa ifrån sej fett, men jag vet inte om jag tror på det där. Tror att man går ner om man hittar det som passar en själv. Men det här är bara vad jag tror. Dessutom gör stress och hormon obalans att man inte går ner i vikt. Är det något som stressar dej dag ut och dag? Om bara vikten och hälsan, så backa ett par steg och tänk snälla tankar om dej själv. Det finns helt säkert en förklaring till ditt problem, och om du hittar ett sätt att äta som du mår bra och går ner i vikt av är det möjligt att du på samma gång eliminerar problemet.

 

Och släng nötterna dit pepparn växer. Nu.Ha dom inte hemma och stanna upp en stund i butiken och fundera innan du köper dom. Du kan välja att köpa dom och äta dom eller så väljer du att låta bli. Efter varje gång du låter bli blir det troligtvis lättare att avstå. Jag åt nötter i vintras och kunde inte heller låta bli dem, åt hur mycket som helst när jag en gång började. Lämna varenda spår av socker och gluten, bli riktigt strikt. Prova också att gå ner i eller helt skippa mejerier. Det är lättare i längden att vara strikt än att göra undantag med jämna mellanrum, tro mej. Ät proteiner och fett och fyll på med grönsaker efter behag. Skippa alla hel- och halvfabrikat och färdigmarinerat kött.

Pepp, pepp från mej och marsch iväg till köksskåpen och töm lagret på nötter.

Link to comment
Share on other sites

Som du märker får du ganska olika råd av oss :) jag tror ändå det viktigaste är att slappna av gällande tanken på viktnedgång. Har du läst Mats-Eric Nilssons böcker? Om inte så börja med dom. Och undvik samtidigt socker, bröd, pasta, ris, potatis, mjöl. Sen efter ett eller två år tror jag vikten och hälsan automatiskt är bra. Om du lever enligt hans böcker alltså.

Link to comment
Share on other sites

Det är bra med olika råd :) Inget råd är mera rätt än något annat, det är bara fråga om att man hittar det som man själv kan leva med och som man mår optimalt av. Därför är det bra att alla kommer med olika synpunkter, tror jag.

Fint att nötterna är borta ;)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Hej! Klart du ska få pepp!   :)


 


För det första - Grattis! Du har redan kommit över det svåraste hindret - du har ett problem, erkänner detta och söker aktivt efter lösningar och hjälp.

 

Vid förändringar går vi typiskt igenom fem faser

* Vi gör omedvetet fel

* Vi identifierar vad vi tycker är fel och beslutar oss för att ändra på det. (här är du)

* Vi gör medvetet fel

* Vi gör medvetet rätt

* Vi gör omedvetet rätt

 

Oftast krävs dock ett visst hoppande mellan dessa faser, eftersom de lösningar vi prövar ibland inte fungerar och då får vi pröva något annat.

 

Vad gäller viktminskning eller rättare att komma ner till en fettprocent du trivs med tror jag det är viktigt att exprimentera kontrollerat och hitta den formel som fungerar just för dig i din vardag, för vi är alla olika. 

 

Kaloribergänsande dieter som tex Viktväktarna funkar inte dels för att det är tillfälliga förändringar och också för att de ofta gör mer skada än nytta genom att de *ökar* fettprocenten. Det är fullt möjligt att gå ner i vikt samtidigt eftersom muskler väger mer än fett och kroppen tenderar att bryta ner dessa innan fettet om man kaloribegränsar hårt och dessutom gör det genom att äta kolhydrater och för lite fett. Så LCHF (mer eller mindre liberal) är definitivt rätt för att uppnå och hålla en varaktigt låg fettprocent.

 

Läs på om olika metoder och pröva dig fram! Periodisk fasta är något som fungerat suveränt för mig och många andra. Ofta (som idag) äter jag inget efter 20.00 dagen innan, skippar frukost (dricker bara vatten), tränar på förmiddagen (det är lite tungt men går bra) och äter första målet vid lunch. Gör underverk på bilringarna :-)

Link to comment
Share on other sites

Tack för att ni tagit er tid att skriva så mycket kloka och bra saker!

 

En undran ni hade var varför jag inte orkade ta till mig det alternativmedicinkvinnan sa. Jag gick till henne för jag trodde att jag hade brist på något och det hade jag, C-vitamin, K-vitamin, flertalet B-vitamin osv. Förutom att jag skulle utesluta gluten, socker och mejeri så fick jag inte dricka kaffe, äta fläskkött eller nötkött, inte dricka kolsyrade drycker, inte äta mikrad mat osv osv. Kan ju då tillägga att min kost då som nu består mycket av just fläskkött och köttfärs (småbarnsfamilj). 

Sen jag var hos henne så äter jag betydligt mindre mejeri men det blir fortfarande för mycket kött, tycker det är tråkigt med fisk och min man är inte så förtjust i just kyckling. Hur som helst så gick jag till henne i tron att jag var hur frisk för övrigt som helst men att jag hade lite brister, gick därifrån med massor av förbud, massor av kosttillskott och en kropp som var i princip utdömd med massor av fett i omlopp och dåligt fungerande organ.

 

2 månader senare fick jag träffa en psykolog på företagshälsovården och hon bekräftade mina farhågor, dvs att jag har drabbats av en depression.

För 4 veckor sen började jag medicinera och det är där jag är idag.

 

Men jag vet inte vad som gör mig mest deppig, om det är jobbet, eller hemsituationen eller vikten och maten. Det känns som att det är vikten och maten för maten är ju en sån stor grund att stå på och om jag åt enligt vad jag tror på och vill äta så skulle iallafall den bördan lyftas från mina axlar.

 

Jag vet att jag borde tänka mer positivt och att jag bara ska köra utan att tänka men det är svårt så svårt. Jag har egentligen inte mycket dötid i mitt liv men den tid jag har använder jag till att läsa om LCHF och om alla de människor som är så duktiga och lyckas så bra. I min närhet känner jag inte nån som äter LCHF som gått ner i vikt utan alla har stått still eller gått upp. 

 

Jag får dåligt samvete om jag fuskar, tex häromdagen åt jag en pizza, en riktig. Det är inte LCHF nånstans (möjligen HF då) och det var ett medvetet och planerat avsteg, ändå mår jag så jäkla dåligt efteråt, dåligt samvete, har gått upp 18 kg, misslyckad osv. 

 

Det jag känner med LCHF som jag tycker är jobbigt är denna kämpan med att vara i ketos. Jag känner att jag kan och ibland vill, göra undantag och äta tårtan på festen, eller en glass om man kommer till nåt speciellt ställe på semestern osv, jag vill kunna äta en räksmörgås nån gång då jag vet att råvarorna är fräscha, färska, det är hembakt osv. Men då ramlar man ju ur ketos och så får man börja om igen.

 

Jag funderar på om jag skulle börja registrera min mat nånstans så jag ser hur mycket jag får i mig. För säg  att jag ligger på ett kaloriinnehåll på en dag på ungefär 1500 kcal men att 120g är kolhydrater, då ligger jag ju på ett energiunderskott och borde väl fortsätta tappa, eller hur fungerar det egentligen?

Link to comment
Share on other sites

Nämen. Jag har glömt att peppa ;)

Ja, hon var ju smått jobbig den där alternativmedicintanten.... Jag kan egentligen inget om det som hon tog ställning till, så jag borde inte dela med mej av någon åsikt i frågan. Men det låter ju onekligen ganska jobbigt. Jag är med helt på kartan varför man inte ska äta kohydrater och gluten och det är ju du också. Jag kan också vara av samma åsikt om mjölkprodukter även om jag själv är liberalare då det är fråga om ost och grädde. Men man kan ju dra ner konsumtionen på mejerier fastän man inte bannlyser dem helt från kosten. Jag kan också förstå att man inte ska bälga i sej kaffe, men om man njuter av kaffet så kan man säkert dricka en eller ett par koppar per dag..? Jag läste någonstans att det inte är fråga om giftet i sej, utan mängden man intar... Och alla har vi ju olika toleransnivå.

 

Fastän du och din kropp är trött är den väl för f*n inte utdömd och du är väl inte misslyckad fastän du har gått upp i vikt??? Menar du då att du tycker att alla som hänger på det här forumet är misslyckade då de gått upp i vikt? Det tror jag inte att du tycker...  Om nötterna nu har förpassats till komposten har jag följande förslag ;) . Tänk snälla tankar om dej själv. Du är trött och inte på ditt bästa, ge dej själv tid att vila och återhämta dej. Vänta att medicineringen mot depressionen kickar in. Nästa gång som du tänker att du är misslyckad/värdelös/fet eller vad som helst, fundera om du skulle säga det till din bästa vän? Inte? Då ska du inte säga det till dej själv. Det här läste jag också nyligen någonstans och det slog rot... Jag vet inte vad som är hönan och vad som är ägget. Tänker man negativa tankar p.g.a. depression eller blir man deprimerad då man tänker negativa tankar? Men jag är övertygad om att man kan öva sej på att tänka positivt och att det händer saker i hjärnan när man gör det. Stå framför spegeln en stund alla dagar och tänk något snällt om dej själv och le medan du gör det. Och om du inte orkar tänka något positivt om dej själv, tänk då på någon annan. Tänk "fake it 'til u make it". 

Jämför inte. Du är du och du är bra som du är. Jag är helt säker på att bara du mår bättre kommer också kroppen att börja återhämta sej. Fortsätt äta hälsosamt och skit i kalorierna. Ät när du är hungrig och ät tills du är ohungrig på någorlunda regelbundna tider. Sov och vila när du kan.

En pizza är en droppe i havet. Dessutom, om du skär bort kanterna och inte äter några andra kolhydrater den dagen så har du ändå hållit dej inom lchf gränsen, tror jag. Och du behöver inte vara i ketos för att gå ner i vikt. Skit i ketosen också. Själv tycker jag dock att det är mycket lättare att vara strikt än att göra undantag och äta tårta på kalas och sånt.

Fundera om du kan/vill göra avsteg eller om du har lättare att vara strikt. Du får ju äta vad du vill, kakor och räkmackor och godis. Men vad vill du hellre? Äta godis eller gå ner i vikt och kanske må mycket bättre än du gör nu? Välj. Det är din rättighet att välja och ingen annan behöver sätta dej till doms över ditt val. Du behöver inte förklara eller ursäkta ditt val för någon. Men jag är ganska säker att man inte kan välja båda alternativen. Äta godis och räkmackor då man vill och ändå gå ner i vikt... 

Varför man inte går ner i vikt med lchf finns det säkert flera förklaringar på och är omöjliga att uttala sej om när man inte vet hur folk äter. Jag kan bara jämföra med mej själv. Jag ville äta lchf, och sade mej äta lchf, i några år innan jag blev strikt. Alltså jag åt i princip lågkolhydratkost förutom alla undantag jag gjorde. Och vikten stod stilla tills jag blev strikt. Så fort jag bannlyste socker och gluten och gick ner i mejerier började kilona rasa av mej.

 

Pepp, pepp

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Tack tack tack för sin peppningsattack! Den satt där den skulle :-)

Du har så rätt i att det Märsta sitter i huvudet, helt klart.

 

Jag ska sammanfatta lite av vad som hänt sedan jag var här sist. Jag har slutat med lchf... Det var väl inte vad ni hade väntat er, eller hur? Men jag känner verkligen att jag inte orkar med det just nu, inte det heller...

Hur äter jag då kan man fråga?

Jo jag försöker fortfarande äta kolhysratssnålt, men om jag äter kh så är det grovt och lågt gi. Jag har bakat mitt eget gi-bröd som innehåller fiberhavregryn, grahamsmjöl, linfrön, solroskärnor, yoghurt, rivet äpple och bikarbonat. En sån skiva om dagen, lite müsli varje dag till frukosten. I övrigt lchf fast med mindre fett.

Jag räknar kalorier men jag är i e så hård mot mig själv, har lagt mig på ett intag på 1700 kcal/dag. Något jag har märkt nu när jag reggar, är att mat inte alls innehåller så mycket kcal som jag trott. Förut har jag kö t att om jag ätit nåt onödigt så är dagen förstörd, men här märker jag att det var ju bara 150kcal tex och det är ju inte hela världen.

Magen håller sig än så länge lugn. Min plan är att äta med måtta, äta lagom av bra matvaror, i get extremt som VV eller att nolla kh, det här känns som det som passar mig bäst.

Jag provar ett tag får vi se, på fredag är det vägning.

 

Och jag övar på att vara snäll mot mig själv, av den anledningen sjukskrev jag mig själv igår för resten av veckan. Av den anledningen äter jag den mat jag tror faktiskt passar mig.

 

Kram på er och stort tack för peppet!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hej!

Ja men visst är det väl så himla bittert att göra allt rätt och så blir man inte smalare!! Men å andra sidan så måste man nog bara bryta ihop och komma igen. Det har jag gjort många gånger och på något vis så är det ju lite spännande att se om det ska fungera denna gången! Jag har köpt hela lchf konceptet och mår faktiskt väldigt väl av den maten. Men jag är fortfarande en fetknopp så något måste ju ändras så att kroppen fattar.

Jag har läst lite grann om indisk läkekonst och vad man är för kroppstyp och flera av mina besvär fanns med,hurra!! Hehe :) Ja det verkar gå ut på det du hade blivit rekommenderad att i princip bli vegetarian. Nu är det inte ett alternativ för mig men några saker tog jag till mig. Bl.a att försöka få lite mer regelbundna vanor och så börja röra lite på fläsket, dricka varmt vatten och lägga mig tidigare och äta ett lättare kvällsmål tidigare på kvällen. Vi är ju alla olika och det är nog så att för att lyckas så krävs det justeringar. Men faktum är att jag ska försöka minska ner på kött och äta mer fisk och kyckling samt lära mig göra lite vegetarisk mat. Jag ska även lägga till havregryn med äkta lantmjölk som omväxling.

Jag är med i en viktsida där man kan få vara med gratis och kolla lite kurvor, matlistor mm. Jag ska skriva ner under en period hur mycket jag egentligen äter och vad och så se om det inte ska gå vägen. 

 

Du ska veta att jag håller alla mina tummar för dig och jag hoppas du får energi nog att få igång din kropp. Pepp pepp :) :)

Link to comment
Share on other sites

Det jag fastnade för i ditt inlägg var (apropå nötterna) "Det är precis som att jag inte vill tillåta mig själv att lyckas heller." Är det så, kanske det är något att fundera över. Är du viktig och värdefull, och behandlar du dig själv så? Det där ordet "unna sig" är lurigt - det man unnar sig ska vara bra saker, tycker jag. Ha en dialog med din inre bantningssabotör/sockermonstret . Fundera över vad det kan finnas för fördelar med att förbli tjock.

Jag vet inget om dig, så jag bara spånar, men kanske tycker du att frågorna är något att fundera på. Strunta i det här inlägget annars.

Och jag tycker inte heller att det är lätt, det här med vikt.

Link to comment
Share on other sites

Va fint att du har sjukledigt och är snäll mot dej själv. Det är ju en bra början.

Och va bra att du söker ett sätt att äta och leva som passar dej. Vägen dit kan ju vara lång och kurvig men det lönar sej att inte ge upp. Ett av de allra största felen med dagens kostråd är ju att alla ska/bör/måste äta på exakt samma vis. Detta trots att vi alla är olika. Jag tror att många saker gäller de allra flesta människor, som t.ex. att socker är fullständigt onödigt och alla borde prova att lämna bort spannmål för en tid för att se om det påverkar måendet. Alla borde ha tillräckligt mycket kunskap för att själv kunna hitta det man mår bäst av.

 

Det viktigaste är ändå att maten ska bidra till ork och välmående. Inte till stress och dåligt samvete.

Huvudsaken att du är tillfreds och mår bra.

Heja Strumpan.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...