Zepp

”De populära fettdieterna är ett hot mot folkhälsan”

Recommended Posts

Apropå spannmål. Jag får hemsk beläggning i munnen och en obehaglig smak ungefär en minut efter att jag ätit spannmål. Det kommer inte när jag ätit potatis eller ris. Jag har provat baka äkta surdegsbröd med endast råg och vatten men jag minns faktiskt inte hur jag reagerade. Men händerna blev sjuka och röda på mig och min dotter ett par timmar efter att vi ätit helrågsbröd som var bakat på surdeg (köpt eller mitt hemlagade). Därför äter jag inte spannmål mera.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Detta är en mycket intressant fråga ur ett mänskligt perspektiv. Efter att ha lusläst allt jag kommit över i ett par år om kost och hälsa ser jag mycket tydligt (tycker jag) hur fel de har, liksom t.ex. SLV i många texter. Det är liksom inte "rocket science"! Att diabetiker är intoleranta mot kolhydrater är ganska självklart, t.ex.

Men vad är det då som får dessa tunga etablerade namn, såsom Hellenius, att bli kvar i det gamla?

Ta detta med motion, som hon alltid påpekar är så viktigt för viktkontroll. Det är numera allmänt känt att våra kroppars val mellan "spara" och "slösa" på energi styrs av en rad samverkande hormoner. Det måste hon ju i någon mening känna till? En kropp som är inställd på att "spara" upplever ständigt sug efter mer mat, lagrar ständigt mer i fettvävnaden samt "vill" röra sig så lite som möjligt. Att be en sådan hormonellt rubbad person ge sig ut i löpspåret är djupt kränkande. Man måste först åtgärda den hormonella situationen, sedan kommer resten av sig själv när kroppen lever mer i samklang med vad den är "designad" för. Detta är inget märkligt eller komplicerat, men ändå ignorerar Hellenius o co detta. Varför?

 

Jag hänvisar återigen till Ralf Sundberg. I hans bok så beskriver han mycket utförligt och pedagogiskt hur dessa mekanismer fungerar, hur forskare med ett ursprungligen ärligt uppsåt att hjälpa människor bit för bit drivs in i en återvändsgränd där det till slut bara finns två vägar att gå: Förnekelse eller acceptera offentlig förnedring.

 

I fallet med Ancel Keys så omgav han sig med en rad penningstarka och inflytelserika personer som i vått och torrt stöttade honom. Därför kom han undan trots att andra forskare upprepade gånger och under lång tid försökte påpeka att hans forskning inte var korrekt genomförd. Dessutom publicerade han och hans lärjungar inte sina forskningsrön i de rätta publikationerna. Man undvek systematiskt att publicera sig i rätt sammanhang. Därför läste de som hade kunskap att bemöta dem inte deras artiklar och de kom undan.

 

Idag har vi en rad regler för hur forskning ska bedrivas för att vara korrekt genomförd, och när vi ställs inför påståendet att en studie existerar som bevisar att LCHF är skadligt så utgår vi kanske automatiskt ifrån att denna studie är korrekt genomförd, men just inom området nutrition så är det nästan alltid fråga om observationsstudier med liten eller ingen relevans på området i fråga. Man letar efter samband och när man finner ett möjligt samband så presenterar man det som ett faktiskt vilket är helt fel! När man finner på ett möjligt samband så måste man först försöka verifiera detta i en kontrollerad studie innan man går ut med några säkra slutsatser, men inom nutritionsforskning har man tydligen gett upp den tanken och förlitar sig mest på observationsstudier och tar möjliga samband som faktiska och skriker ut dessa i s.k. vetenskapliga artiklar.

 

Uffe Ravnskov beskriver i sin bok Fett och kolesterol är hälsosamt hur man utan vidare genom att övertolka statistiska samband - som man ofta lättvindigt gör in om nutrionsvetenskap - kan visa att om man slopade kommunalskatten helt skulle alla hjärtinfarkter i Stockholmsområdet upphöra! Sug på den! :P

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tyvärr har jag det inte tillgängligt. Jag gjorde de här testerna för ett år sedan. Men det var vanligt tyskt fullkornsbröd.

 

Minns du inte om det var med hela korn eller kross eller om det bara var finmalet mjöl?

 

Hur mycket åt du förresten? Vägde du bröden så att du åt samma vikt av varje? Fullkorn är ju tyngre så äter man en lika stor brödbit så blir det ju mer av fullkornsbrödet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Detta är en mycket intressant fråga ur ett mänskligt perspektiv. Efter att ha lusläst allt jag kommit över i ett par år om kost och hälsa ser jag mycket tydligt (tycker jag) hur fel de har, liksom t.ex. SLV i många texter. Det är liksom inte "rocket science"! Att diabetiker är intoleranta mot kolhydrater är ganska självklart, t.ex.

Men vad är det då som får dessa tunga etablerade namn, såsom Hellenius, att bli kvar i det gamla?

Ta detta med motion, som hon alltid påpekar är så viktigt för viktkontroll. Det är numera allmänt känt att våra kroppars val mellan "spara" och "slösa" på energi styrs av en rad samverkande hormoner. Det måste hon ju i någon mening känna till? En kropp som är inställd på att "spara" upplever ständigt sug efter mer mat, lagrar ständigt mer i fettvävnaden samt "vill" röra sig så lite som möjligt. Att be en sådan hormonellt rubbad person ge sig ut i löpspåret är djupt kränkande. Man måste först åtgärda den hormonella situationen, sedan kommer resten av sig själv när kroppen lever mer i samklang med vad den är "designad" för. Detta är inget märkligt eller komplicerat, men ändå ignorerar Hellenius o co detta. Varför?

Det som förvånar mig mest som forskare själv är bristen på nyfikenhet.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Magnus, jag undrar hur en måltid med ganska mycket lågkolhydrata grönsaker påverkar blodsockret? Jag äter ibland en påse babyspenat till lunch själv (65 gr, 2-3 gr kolhydrater totalt). Till det kanske broccoli och rödkål, kanske 100-150 gr vardera (höftar lite nu). Så totalt blir det ganska stor mängd grönsaker men kanske egentligen inte så mycket kolhydrater.

 

Vad skulle hända om man böt ut rödkålen mot rödbetor som har högre kolhydratsinnehåll? Gör fibrerna i hela måltiden att de tas upp långsammare?

 

PS. Jag funderar på att skaffa mig en blodsockermätare.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Minns du inte om det var med hela korn eller kross eller om det bara var finmalet mjöl?

 

Hur mycket åt du förresten? Vägde du bröden så att du åt samma vikt av varje? Fullkorn är ju tyngre så äter man en lika stor brödbit så blir det ju mer av fullkornsbrödet.

Jag vägde Brötchen och det vägde 120 gr. Fullkornsbrödet skar jag till så att det också vägde 120 gr.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Magnus, jag undrar hur en måltid med ganska mycket lågkolhydrata grönsaker påverkar blodsockret? Jag äter ibland en påse babyspenat till lunch själv (65 gr, 2-3 gr kolhydrater totalt). Till det kanske broccoli och rödkål, kanske 100-150 gr vardera (höftar lite nu). Så totalt blir det ganska stor mängd grönsaker men kanske egentligen inte så mycket kolhydrater.

 

Vad skulle hända om man böt ut rödkålen mot rödbetor som har högre kolhydratsinnehåll? Gör fibrerna i hela måltiden att de tas upp långsammare?

 

PS. Jag funderar på att skaffa mig en blodsockermätare.

Johanna07, är du metalbolt frisk? Tycker de vore spännande om någon, som vågar sticka, mäter. Undrar precis som du  :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Magnus, jag undrar hur en måltid med ganska mycket lågkolhydrata grönsaker påverkar blodsockret? Jag äter ibland en påse babyspenat till lunch själv (65 gr, 2-3 gr kolhydrater totalt). Till det kanske broccoli och rödkål, kanske 100-150 gr vardera (höftar lite nu). Så totalt blir det ganska stor mängd grönsaker men kanske egentligen inte så mycket kolhydrater.

 

Vad skulle hända om man böt ut rödkålen mot rödbetor som har högre kolhydratsinnehåll? Gör fibrerna i hela måltiden att de tas upp långsammare?

 

PS. Jag funderar på att skaffa mig en blodsockermätare.

Jag äter normalt kött, fett i form av gräddsås, majonnäs eller smör och lågkolhydratgrönsaker till huvudmål (äter bara ett huvudmål om dagen). Jag brukar då ha mellan 8 och 8,5 i blodsocker efter en timme. Jag ställer mig tveksam till om det gör så stor skillnad med fibrer, alltså att kolhydraterna sugs upp långsammare med fibrer, p g a det resultat jag fick av jämförelsen mellan Brötchen och fullkornsbröd.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jerker, viktigt att nämna att insulinresistens och prediabetes ökar risken för att få demens markant.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Okej, tror att jag ska införskaffa en keton/blodsockermätare och testa lite olika grejer. Kan dock inte göra spannmåls/baljväxt tester då jag har uteslutit dessa livsmedel totalt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag äter normalt kött, fett i form av gräddsås, majonnäs eller smör och lågkolhydratgrönsaker till huvudmål (äter bara ett huvudmål om dagen). Jag brukar då ha mellan 8 och 8,5 i blodsocker efter en timme. Jag ställer mig tveksam till om det gör så stor skillnad med fibrer, alltså att kolhydraterna sugs upp långsammare med fibrer, p g a det resultat jag fick av jämförelsen mellan Brötchen och fullkornsbröd.

Fibrerna var bara en tanke. Grönsaker har vad jag förstår lösliga fibrer medan spannmål innehåller olösliga? Har jag rätt i det?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är bara hela korn som setts ge någon skillnad.. och man har mätt på friska!

Det är altså typ pumpernickel som gäller!

 

Men skillnaden är fortfarande marginell vad gäller påverkan på blodsockret hos diabetiker.. då det bara handlar om GI.. vilket bara är en delmängd i det viktigare GL.. dvs glykemisk belastning!

 

Och skall man då gå till diabetiker.. vilket även kan intressera LCHFare som är metabolt friska.. så behöver man hur som helst ta lika mycket insulin oavsett om det är vitt mjöl, fullkornsmjöl eller hela korn, så länge som kolhydratmängden är den samma!

 

Den enda skillnad om även marginell är att glukostoppen kan bli något mindre hög, utan i stället mer utsträckt i tiden, då det tar aningen längre tid att bryta ner de hela kornen.. så långtidssockret kan vara det samma dvs det handlar först o främst om mängd hur man än vrider och vänder på det hela.

 

Men höga glukosspikar är heller inte bra!

 

Och hur fungerar det då för metabolt friska, jo beroende på glukosmängd i blodet så utsöndras proportiornerlig mängd insulin, så blodsockret sällan överstiger 7-8!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jerker, viktigt att nämna att insulinresistens och prediabetes ökar risken för att få demens markant.

 

Jo, det finns många faktorer som påverkar detta. Ju mer jag diskuterar på olika fora så inser jag att man sällan kan ge ett bra svar eller göra ett bra debattinlägg på väldigt komplicerade frågor. Den insikt jag fått har jag ju läst mig till i böcker, och ofta tar det en hel boks långa och komplicerade resonemang och dess många detaljerade exempel för att man ska greppa helheten, och sånt kan man inte förklara på några rader i ett foruminlägg. Därför blir diskussioner här ofta så frustrerande.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag vägde Brötchen och det vägde 120 gr. Fullkornsbrödet skar jag till så att det också vägde 120 gr.

 

Minns du inte om det var hela korn i?

 

Det borde ju ta längre tid för mage och tarm att bryta ner hela korn.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, det finns många faktorer som påverkar detta. Ju mer jag diskuterar på olika fora så inser jag att man sällan kan ge ett bra svar eller göra ett bra debattinlägg på väldigt komplicerade frågor. Den insikt jag fått har jag ju läst mig till i böcker, och ofta tar det en hel boks långa och komplicerade resonemang och dess många detaljerade exempel för att man ska greppa helheten, och sånt kan man inte förklara på några rader i ett foruminlägg. Därför blir diskussioner här ofta så frustrerande.

Otroligt bra bok är det i alla fall. Massor att tänka på och tänka om. Jag gillar att han lägger lågkolhydratskosten på olika nivå beroende på ens fasteblodsocker. Jag förstår också varför antioxidanter är viktigt för oss med neurodegenerativa sjukdomar (gäller nog även inflammatoriska sjukdomar). Det har ju varit prat om att antioxidanter kan kroppen tillverka själv när den behöver och man behöver inte tänka så mycket på dom i kosten, vilket motsäger bl.a. det Tierry Wahls säger om MS. Har läst högt ur boken för min familj, men dom är väl sådär intresserade :P Man vill ju diskutera!
  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo det finns "knep" för att minska spannmåls och legymers giftighet, det är riktigt. Men de kommer aldrig mer i mina tarmar. Biologisk anpassning är, när allt kommer omkring, något stort.

Precis min tanke. Det finns knep för att minska skadeverkningarna men allvarligt talat, är det inte lika bra att låta bli att äta dem om man nu inte absolut måste? Vi har ju fördelen att kunna välja. Det vore en annan femma om vi stod inför valet att svälta eller mixtra med något som egentligen inte är lämpligt att äta för att kunna överleva. För många av oss är ju spannmål just det, mer eller mindre giftigt. Speciellt är vetet ett STORT problem. Jag klarar t.ex ett par, tre 100% rågknäcke men pajar totalt av 1/2 macka av vetemjöl.

 

30% av nordeuropéer bär med sig en gen som ligger till grund för att utveckla celiaki. Det har visat sig att mycket många som har andra autoimmuna sjukdomar har just den här genen. För mig är det självklart; inte alla utvecklar celiaki men många med den genuppsättningen utvecklar mer eller mindre av andra problem som svar på att vi envisats, med statliga råd i ryggen, att konsumera något som faktiskt är ett långsamt verkande gift för upp till 30% av svenskarna!

 

Hur många av oss har inte fått bättre magar, bättre hy, mindre allergier, mindre migrän, mindre ledvärk o.s.v. av att plocka bort spannmålen ur vår kost?

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag inte helt koll på den här tråden men jag vill ändå skriva något ;)

 

Om mina barn 3 och 6 år äter ett LCHFmål till morgonmål klarar dom sig 6 timmar utan gnäll om mat. Men om dom som tillägg till samma mål får något sött eller snabba kolhydrater ska dom ha mat igen om 1 till 2 timmar. Alltså LCHF plus något sött ger kort mättnad.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Minns du inte om det var hela korn i?

 

Det borde ju ta längre tid för mage och tarm att bryta ner hela korn.

Det fanns en del hela korn i

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mycket sk fullkornsbröd är inget annat än vitt mjöl färgat med canderat socker och/eller lingon.. och med lite hela korn i!

 

Helt plötsligt blev det skitnyttigt!  :o  :wacko:

 

Om det skall vara fullkorn skall det i princip bara vara hela korn och rätt liten mängd mjöl, mest för att binda ihop det hela!

 

Såå.. fullkornspasta.. vad är det.. hur stoppar de, de hela kornen in i pastan?

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det som förvånar mig mest som forskare själv är bristen på nyfikenhet.

Vad forskar du om?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Johanna07, är du metalbolt frisk? Tycker de vore spännande om någon, som vågar sticka, mäter. Undrar precis som du  :)

Fast tabellerna med glykemiskt index och belastning är ju resultatet av folk som ätit och stuckit, så det behövs väl egentligen inte?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag inte helt koll på den här tråden men jag vill ändå skriva något ;)

 

Om mina barn 3 och 6 år äter ett LCHFmål till morgonmål klarar dom sig 6 timmar utan gnäll om mat. Men om dom som tillägg till samma mål får något sött eller snabba kolhydrater ska dom ha mat igen om 1 till 2 timmar. Alltså LCHF plus något sött ger kort mättnad.

Precis! Snabba kh ger blodsockerstegring som ger insulinspik som dammsuger glukos från blodbanan så effektivt att blodsockret sjunker till den nivå där reptilhjärnan bara MÅSTE ha mer kh... Skönt att vi kommit på hur man ska slippa detta elände!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En aha-upplevelse för mig: insulinresistens resulterar inte bara i högt blodsocker utan man får också problem med att transportera energi in till cellerna eftersom insulin fungerar som portöppnare för glukosen (energin) och celler kan då 'svälta' ihjäl.

 

Vad jag förstår så får diabetiker ofta neurodegenerativa skador och personer som drabbas av Alzheimers/Parkinson/demens är ofta insulinresistenta.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En aha-upplevelse för mig: insulinresistens resulterar inte bara i högt blodsocker utan man får också problem med att transportera energi in till cellerna eftersom insulin fungerar som portöppnare för glukosen (energin) och celler kan då 'svälta' ihjäl.

Precis. Och betacellernas svar blir att utsöndra ännu mer insulin för att avhjälpa krisen. Till sist kan det resultera i att de slutar fungera och typ 2 diabetikern måste injicera insulin. Enorma mängder, tills man eventuellt avhjälper insulinresistensen med låg-kh kost...

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad jag förstår och minns så verkar Maj-Lis komma med ungefär samma artikel varje gång som folkhälsoinstitutet publicerar sina senaste data?

 

Ja, det är nåt desperat över Maj-Lis accelererande tempo när det gäller tidningsartiklar, föredrag och seminarier för att trumfa igenom sina 30 år gamla diabetes2-framkallande och hjärt-&kärlsjukdoms-befrämjande kostråd, och för att attackera LCHF-kosten.

 

Det är absolut inte så att jag underskattar professorns intelligens, tvärtom. Men just därför måste jag fundera över om det verkligen ä r  hennes egna kostteorier, eller om hon tvingas hålla fast vid dem med en dåres envishet av något annat skäl, mot bättre vetande.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan förstå att om man förespråkat något och trott på något under ett helt yrkesverksamt liv, och man har dessutom inte bara trott, man har även rekommenderat det man tror till en hel befolkning. Då är det nog svårt och det sitter nog i "tjära" att erkänna att man faktiskt har fel och har haft fel under många år.

Det sorgliga är att dessa troenden som har rekommenderats har påverkat och påverkar hälsan och livskvaliten hos många människor, och man tycker att med en yrkesstolthet bör det ingå att erkänna... Sorry, jag/vi hade fel.

 

Vi kan idag förfasas över alla galna ideer tidigare i historien...som att rökning är nyttigt, det bör astmatiker ägna sig åt...vi sprutar DDT på vägglöss...lackera bilar utan andningsskydd.o.s.v. men man har iallafall erkänt att det var fel...

 

Så, det kanske kommer...

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I huvudsak håller jag med dig, men jag tycker inte man ska överdriva skillnaden mellan olika kolhydrater. Jag har diabetes2 och jag har upprepade gånger testat Brötchen (Schrippen i Berlin), alltså bröd bakat på finmalet vetemjöl och fullkornsbröd. I båda fallen 120 gr bröd och allt annat lika. Efter en timme har jag i båda alternativen 14 i blodsocker. Jag har upprepat detta försök åtskilliga gånger. Eventuell skillnad mellan kolhydrater i Brötchen och i fullkornsbröd är så liten att min blodsockermätare inte kan upptäcka den.

 

Håller absolut med om att det inte nödvändigtvis är så stor skillnad vad gäller blodsockerpåverkan mellan olika typer av kolhydrater. Smågodis och frukt ger ungefär likartade reaktioner, olika typer av bröd ger också likartade reaktioner. Bröd med smör ger också liknande reaktioner.

 

Det tjatas en hel del om att fibrer och fett saktar ned/mildrar reaktionen på kolhydrater, men jag har mätt blodsockret otaliga gånger och aldrig märkt någon större skillnad.  

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En aha-upplevelse för mig: insulinresistens resulterar inte bara i högt blodsocker utan man får också problem med att transportera energi in till cellerna eftersom insulin fungerar som portöppnare för glukosen (energin) och celler kan då 'svälta' ihjäl.

 

Vad jag förstår så får diabetiker ofta neurodegenerativa skador och personer som drabbas av Alzheimers/Parkinson/demens är ofta insulinresistenta.

Man kallar ibland Alzheimers diabetes typ 3. Enligt boken "Stoppa Alzheimers nu" av Bruce Fife svälter hjärnan hos en Alzheimersdrabbad. När min mor, som har Alzheimers, började ta kokosolja såg vi förbättringar i hennes sociala färdigheter. Jag skulle rekommendera lågkolhydratkost med tillskott av 5 matskedar kokosolja om dagen (jämnt utspridda under dygnet) åt alla med Alzheimers eller liknande sjukdomar och också åt de med diabetes typ 2.
  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man kallar ibland Alzheimers diabetes typ 3. Enligt boken "Stoppa Alzheimers nu" av Bruce Fife svälter hjärnan hos en Alzheimersdrabbad. När min mor, som har Alzheimers, började ta kokosolja såg vi förbättringar i hennes sociala färdigheter. Jag skulle rekommendera lågkolhydratkost med tillskott av 5 matskedar kokosolja om dagen (jämnt utspridda under dygnet) åt alla med Alzheimers eller liknande sjukdomar och också åt de med diabetes typ 2.

 

Var det inte svårt att få henne att minska på något annat när hon redan har demens?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var det inte svårt att få henne att minska på något annat när hon redan har demens?

Nyttan med kokosfett vid demens förefaller stor oavsett kosten i övrigt. Huruvida hon minskade på något är antagligen inte viktigt. Anledningen är att man förser hjärnan med ketoner, så att den får energi. Vid demens kan hjärnans celler inte tillgodogöra sig energin från glukos.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Var det inte svårt att få henne att minska på något annat när hon redan har demens?

Det var inte helt lätt. Jag upptäckte LCHF samma vår som hon fick sin diagnos. Ett år senare gick min far hos en LCHF-kostrådgivare och dom började båda undvika kolhydrater. Min mammas demenssköterska på hälsovårdscentralen skrämde henne och skulle ha henne äta statiner och sånt. Hon skulle inte få äta ägg tex. Men till saken hör att min mor är glutenintolerant. Och numera är det dessutom min far som sköter all mat. Så nu funkar det. Men det kräver att jag bakar LCHFbröd åt henne. Annars blir det glutenfritt bröd.

 

Sen kan man inte tvinga någon. Jag kunde inte driva den här saken förrän nu i år. Hon är nu själv motiverad. Och framför allt är min far enormt motiverad nu.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och sen är det som Kjell Granelli skriver. Dom medellånga fettsyrorna i kokosoljan lär finnas tillgängliga (för hjärnan och resten av kroppen) trots att kroppen i övrigt går på socker. Ketos lär inte behövas. Men är till fördel.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man kallar ibland Alzheimers diabetes typ 3. Enligt boken "Stoppa Alzheimers nu" av Bruce Fife svälter hjärnan hos en Alzheimersdrabbad. När min mor, som har Alzheimers, började ta kokosolja såg vi förbättringar i hennes sociala färdigheter. Jag skulle rekommendera lågkolhydratkost med tillskott av 5 matskedar kokosolja om dagen (jämnt utspridda under dygnet) åt alla med Alzheimers eller liknande sjukdomar och också åt de med diabetes typ 2.

 

Jag läser boken just nu och den är otroligt spännande. Han skriver ju om alla typer av neurodegenerativa sjukdomar varav MS är en. Jag tror jag förstår nu varför Dr Tierry Wahl inte såg någon effekt på sin MS när hon gick över till Paleo 2002 om denna paleo variant innehöll mycket frukt, socker, nötmjöl och var fettsnål (amerikansk paleo :P ). Det var först 2007 när hon började äta en paleovariant som var mer näringstät (grönsaker) och med lågt kolhydratinnehåll (utan stärkelserika grönsaker) som hon märkte skillnad vad jag förstår (hon åt även kosttillskott). Hon pratar ju mycket om att få igång mitokondrierna, dvs att få cellernas energicentraler att funka igen för att motverka den celldöd man ser hos neurodegenerativa sjukdomar och då måste ju energi först och främst kunna transporteras in i cellerna, vilket är problem när man är insulinresistent.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En aha-upplevelse för mig: insulinresistens resulterar inte bara i högt blodsocker utan man får också problem med att transportera energi in till cellerna eftersom insulin fungerar som portöppnare för glukosen (energin) och celler kan då 'svälta' ihjäl.

 

Det verkar logiskt och många fysilogiböcker skriver att musklerna är beroende av insulin för att ta upp glukos. Jag var också övertygad om att så var fallet under många år. Men för någon tid sedan började jag läsa på lite mer fördjupat om insulin och diabetes (bl.a. Textbook of Diabetes som jag starkt kan rekommendera, ISBN 1405191813). Det visar sig att sanningen är att musklerna är inte beroende av insulin för glukosupptaget, men insulin stimulerar och snabbar på upptaget av glukos. 

 

Cellerna har alltid några aktiva glukostransportörer, även om de är få. Det höga blodsockret ökar diffusionen genom en "mass action effect" (se t.ex. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8174841 och http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10927996) vilket pressar in glukoset i cellerna med stor kraft. Upptaget av glukos i lever, muskler och hjärna verkar i slutändan vara densamma för en diabetiker (typ2) och en frisk person!!! Den stora skillnaden är att det tar lite längre tid för diabetikern. En kort sammanfattning finns på http://nadeem.no/07/10/2012/glucose-uptake-is-not-insulin-dependant/. En annan bra artikel som förklarar blodsockerbalansen på ett enkelt sätt är Wassermans "Four grams of sugar" (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18840763). 

 

Det höga fasteblodsockret hos diabetiker typ 2 orsakas primärt inte av begränsat glukosupptag eller kolhydrater i dieten utan handlar om att levern är insulinresistent och fortsätter höja blodsockret. 

 

  /Olle

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det verkar logiskt och många fysilogiböcker skriver att musklerna är beroende av insulin för att ta upp glukos. Jag var också övertygad om att så var fallet under många år. Men för någon tid sedan började jag läsa på lite mer fördjupat om insulin och diabetes (bl.a. Textbook of Diabetes som jag starkt kan rekommendera, ISBN 1405191813). Det visar sig att sanningen är att musklerna är inte beroende av insulin för glukosupptaget, men insulin stimulerar och snabbar på upptaget av glukos. 

 

Cellerna har alltid några aktiva glukostransportörer, även om de är få. Det höga blodsockret ökar diffusionen genom en "mass action effect" (se t.ex. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8174841 och http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10927996) vilket pressar in glukoset i cellerna med stor kraft. Upptaget av glukos i lever, muskler och hjärna verkar i slutändan vara densamma för en diabetiker (typ2) och en frisk person!!! Den stora skillnaden är att det tar lite längre tid för diabetikern. En kort sammanfattning finns på http://nadeem.no/07/10/2012/glucose-uptake-is-not-insulin-dependant/. En annan bra artikel som förklarar blodsockerbalansen på ett enkelt sätt är Wassermans "Four grams of sugar" (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18840763). 

 

Det höga fasteblodsockret hos diabetiker typ 2 orsakas primärt inte av begränsat glukosupptag eller kolhydrater i dieten utan handlar om att levern är insulinresistent och fortsätter höja blodsockret. 

 

  /Olle

 

Ska läsa det du länkar till men det jag var mest intresserad av var inte vad som orsakar högt blodsocker utan vad som kan orsaka celldöd och neurodegeneration. Vad jag förstod så ökar risken för celldöd vid ett konstant förhöjt blodsocker för att mitokondrierna inte får den energi de behöver (om man inte är ketondriven, men då har man knappast för högt blodsocker)? 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och sen är det som Kjell Granelli skriver. Dom medellånga fettsyrorna i kokosoljan lär finnas tillgängliga (för hjärnan och resten av kroppen) trots att kroppen i övrigt går på socker. Ketos lär inte behövas. Men är till fördel.

 

Min äldre bror som snart fyller 65 år och som inte har någon form av Demens har provat kokosolja morgon och kväll. Han äter normalkost och säger att ungefär 45 minuter efter att han tagit kokosolja på fastande mage så känner hans sig lite hög och det håller i sig 3-4 timmar. Han säger också att samtidigt verkar det pågå något i huvudet som han inte förstår men det är inget obehagligt i alla fall.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

vad som kan orsaka celldöd och neurodegeneration. Vad jag förstod så ökar risken för celldöd vid ett konstant förhöjt blodsocker för att mitokondrierna inte får den energi de behöver (om man inte är ketondriven, men då har man knappast för högt blodsocker)? 

 

Det är väl långt ifrån färdigforskat kring hyperglykemi och cellskador. Jag har inte satt mig in i detaljerna men vet att det finns flera olika teorier, dessvärre känner jag inte igen den där med energibrist du får gärna utveckla det. En av samlingshypoteserna som kommit på senare år när det gäller mitokondrierna handlar om oxidativ stress. En knepig följdfråga är förstås om skadan i mitokondrierna är orsak eller verkan!

 

Som vanligt är det väldigt många faktorer som inverkar samtidigt; de kroniskt höga blodsockernivåerna vi talar om uppstår först när du utvecklat en ordentlig insulinresistens och betacellernas insulinproduktion inte räcker till. Det krävs alltså visst förarbete, det är inget du kan få av att äta kolhydrater eller socker några dagar. Du behöver också de rätta generna (vissa verkar vara närmast immuna mot diabetes). När hyperglykemin är ett faktum då har det förmodligen redan under lång tid skett en hel del patologiska förändringar i flera av kroppens celler och organ (metabola syndromet).

 

Man får inte glömma att insulinresistens inte bara leder till högt blodsocker utan även till ökade blodfetter; bl.a. hypertriglyceridemia, minskade halter av HDL och högre halt av de små täta LDL-partiklarna vilket ger minst lika förödande konsekvenser på cellnivå (samt förstås ökar risken för hjärt-/kärlsjukdomar). 

 

Angående ketondriften: diabetiker brukar vara ketondrivna samtidigt som de har högt blodsocker. Insulinresistensen gör att för mycket fett frisätts från fettvävnaden och levern fortsätter med ketosproduktionen. För en fullt frisk person är dock ketondrift och högt blodsocker i princip ömsesidigt uteslutande.

 

  /Olle

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Astronomi :)

 

Jag är oerhört avundsjuk på ditt jobb! Upptäck en stjärna och ge den nåt lowcarb-namn!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är väl långt ifrån färdigforskat kring hyperglykemi och cellskador. Jag har inte satt mig in i detaljerna men vet att det finns flera olika teorier, dessvärre känner jag inte igen den där med energibrist du får gärna utveckla det. En av samlingshypoteserna som kommit på senare år när det gäller mitokondrierna handlar om oxidativ stress. En knepig följdfråga är förstås om skadan i mitokondrierna är orsak eller verkan!

 

Som vanligt är det väldigt många faktorer som inverkar samtidigt; de kroniskt höga blodsockernivåerna vi talar om uppstår först när du utvecklat en ordentlig insulinresistens och betacellernas insulinproduktion inte räcker till. Det krävs alltså visst förarbete, det är inget du kan få av att äta kolhydrater eller socker några dagar. Du behöver också de rätta generna (vissa verkar vara närmast immuna mot diabetes). När hyperglykemin är ett faktum då har det förmodligen redan under lång tid skett en hel del patologiska förändringar i flera av kroppens celler och organ (metabola syndromet).

 

Man får inte glömma att insulinresistens inte bara leder till högt blodsocker utan även till ökade blodfetter; bl.a. hypertriglyceridemia, minskade halter av HDL och högre halt av de små täta LDL-partiklarna vilket ger minst lika förödande konsekvenser på cellnivå (samt förstås ökar risken för hjärt-/kärlsjukdomar). 

 

Angående ketondriften: diabetiker brukar vara ketondrivna samtidigt som de har högt blodsocker. Insulinresistensen gör att för mycket fett frisätts från fettvävnaden och levern fortsätter med ketosproduktionen. För en fullt frisk person är dock ketondrift och högt blodsocker i princip ömsesidigt uteslutande.

 

  /Olle

 

Bruce Fife skriver i sig bok om neurodegenerativa sjukdomar att insulinresistens (jag tror över 5-5.5 mmol/L i fastesocker) ökar risken för neurodegenerativa sjukdomar då insulin nivåerna i hjärnan blir för låga. Vad han säger är att blod- och hjärnbarriären också blir insulinresistent och inte släpper in tillräckligt insulin till hjärnan. Hjärncellerna har då problem att ta upp energi. Det står lite om forskning kring kopplingen mellan diabetes och sjukdomar som Parkinson, Alzheimers, tex att risken att få Alzheimers ökar redan vid prediabetes. Vad jag har förstått så kallar vissa Alzheimers för diabetes typ 3 eller hjärndiabetes och man har provat att behandla Alzheimers genom att injicera insulin direkt i hjärnan via nässpray.

 

Är glykering av proteiner och fetter vid kroniskt förhöjt blodsocker mer skadligt för cellerna (via oxidering) än problemet att insulinnivåerna är för låga? 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är oerhört avundsjuk på ditt jobb! Upptäck en stjärna och ge den nåt lowcarb-namn!

 

Det är bara att komma med förslag! Primaten funderar förresten att öppna filial i Stockholm. Såg en notis på deras hemsida/facebook.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad han säger är att blod- och hjärnbarriären också blir insulinresistent och inte släpper in tillräckligt insulin till hjärnan. Hjärncellerna har då problem att ta upp energi.

Nervcellerna tar upp glukos via GLUT3 och är inte beroende av insulin för glukostransporten (det är bara muskler och fettet som har GLUT-4) så det kan knappast vara i den änden problemet sitter. Men insulinet har ju förstås en lång rad andra funktioner också; tillsammans med bl.a. IGF-1 kan den påverka cellens metabolism, tillväxt och även celldöd. Diabetes är bara en av många olika faktorer som ökar risken för Alzheimer men är knappast huvudorsaken.

 

Är glykering av proteiner och fetter vid kroniskt förhöjt blodsocker mer skadligt för cellerna (via oxidering) än problemet att insulinnivåerna är för låga?

 

De hänger ihop: insulinnivåer som inte är tillräckligt höga leder till kroniskt förhöjt blodsocker som i sin tur leder till glykering och möjligen även oxidativ stress. En diabetiker typ 1 har låg nivå av insulin (eller inget insulin alls) och har oftast bra insulinkänslighet, en diabetiker typ 2 har oftast höga halter av insulin men har låg insulinkänslighet. För bägge gäller att de inte har tillräckligt hög halt av insulin för att kontrollera leverns glukosproduktion.

 

Det är lite speciellt för diabetiker typ 1; utan insulin drabbas de av ketoacidos som snabbt kan leda till döden om man inte injicerar insulin. I det sammanhanget är förstås glykeringen småpotatis!

 

  /Olle

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag förstår att insulinresistens/diabetes bara ökar risken, men då jag redan har en neurodegenerativ sjukdom (MS) så är jag intresserad av vilka processer som påskyndar degenerationen och vad man kan göra via tex kost för att motverka det och där är ju blodsockernivån en enkel sak att hålla låg. Jag tror man också har kronisk inflammation vid MS, man har mätt högre värden av inflammationsmarkörer hos MS patienter relativt friska och här förstår jag att oxidativ stress spelar roll (är dock inte riktigt med på hur). Tack för förklaringarna!

 

Det kan vara att jag missförstått Fife, och att han menar att bristen på insulin i hjärnan är ett problem och orsakar celldöd och att energibristen nämndes i samband med andra celler. Får läsa om.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

en diabetiker typ 2 har oftast höga halter av insulin men har låg insulinkänslighet. För bägge gäller att de inte har tillräckligt hög halt av insulin för att kontrollera leverns glukosproduktion.

 

Så en diabetiker typ 2 har högre halter insulin är en frisk människa? Och ändå är halten inte tillräckligt hög? Hur går det ihop?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är väl långt ifrån färdigforskat kring hyperglykemi och cellskador. Jag har inte satt mig in i detaljerna men vet att det finns flera olika teorier, dessvärre känner jag inte igen den där med energibrist du får gärna utveckla det. En av samlingshypoteserna som kommit på senare år när det gäller mitokondrierna handlar om oxidativ stress. En knepig följdfråga är förstås om skadan i mitokondrierna är orsak eller verkan!

 

Vet du om det finns bra bok/artikel som diskuterar teorier kring celldöd som en lekman kan läsa? Svår fråga kanske :P

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så en diabetiker typ 2 har högre halter insulin är en frisk människa? Och ändå är halten inte tillräckligt hög? Hur går det ihop?

I takt med tilltagande insulinresistens i kroppens celler krävs allt högre produktion av insulin för att få ner blodsockret. Efter en gräns räcker inte betacellernas insulinproduktion, trots att det utsöndrats mycket stora mängder och blodsockret ändå eventuellt är förhöjt. Då kan det krävas medicin typ metformin alt injicerat insulin. Till slut kan betacellerna tydligen stressas sönder av detta. Ofta sker samtidigt en stadig viktuppgång i form av ständigt tilltagande fettinlagring.

Hela förloppet bryts och normaliseras normalt sett genom tillräcklig kolhydratrestriktion.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Olle, mycket intressant information du skriver. Teorin om att hjärnan svälter vid Alzheimers om Alzheimers delvis är en typ av diabetes går inte riktigt ihop med det du skriver. Har personer med diabetes typ 2 också ketondrift och glukosdrift tillika? Eller gäller det bara typ 1?

 

Varför har man försökt behandla Alzheimers med insulin om hjärnan upptar sitt glukos insulinoberoende?

 

Kan det vara så att mängden glukos blir för liten? Att det finns fler mekanismer för hjärnans glukosupptag?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hjärnan använder GLUT1 som inte är insulinberoende!

 

Utan regleras mer av det interna behovet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hjärnan använder GLUT1 som inte är insulinberoende!

 

Utan regleras mer av det interna behovet.

 

Om jag inte minns fel är GLUT1 i blod/hjärnbarriären och GLUT3 i neuronerna. (D.v.s. bägge är i hjärnan.)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.