Vad är bäst att göra efter en "Synd"

[SandraMarie]

Hej.

Jag skulle så gärna vilja veta vad som är rätt, eller i vart fall hur ni andra gör efter en Synd.

 

De flesta av oss som äter LCHF "råkar" nog Synda någon gång. En oplanerad kaka till jobbfikan, barnens halvätna morgonmacka, den där efterrätten som trugades på en fast man egentligen inte ville. Dumt, visst, men det händer i alla fall för mig någon gång ibland.   :-(  

 

Min fråga är vad jag skall göra sedan. När blodsockret är högt och jag blir hungrig och trött.

Fortsätta äta som vanligt, dvs äta LCHF mat direkt så jag slutar vara hungrig och sugen på mer sött? Eller vara hungrig tills blodsockret landat på vettig nivå igen och inte alla kalorier direkt landar på höfterna?

 

Hur tänker och gör ni andra?

Alla råd är välkomna   :-)   och tas tacksamt emot.

 

/SandraMarie

[Zepp]

Fortsätta äta LCHF tills det ger med sig!

[TheOcean]

Efter ett kalas med t ex öl har jag märkt att det är bäst att försöka vara så strikt som möjligt, så snart som möjligt. Inget fuskande om man är bakis, det straffar sig bara i veckan som kommer med trötthet (för mig). Har även märkt att ett extra högt intag av fett och ett bra träningspass snart efter kolhydratintaget får kroppen på banan snabbare. Föreställer mig att man liksom "sköljer ur" kroppen och kickstartar ketosen

[Syster]

Som Zepp säger, fortsätt äta LCHF som vanligt, men jag skulle vilja tillägga att, ät en matsked extra kokosfett när suget sätter in efter ett avsteg, och räcker inte en, ät två...

[stoscha]

http://lchfingenjoren.blogg.se/

 

Här har du en tjej som vet hur man fixar att "överleva" synder och ändå bli en vinnare. My är grymt inspirerande även om jsg inte har haft samma utmaning som hon

[Annika Rane]

Tillbaka på spåret direkt. Enstaka "synder" fixar jag hur bra som helst, om jag direkt återgår till mina normala vanor. Händer det flera dagar på raken, en hel semestervecka med vin och efterrätter, har jag riktigt svårt att komma tillbaka. Det kan faktiskt ta månader.

[Peter B]

Jag hade hoppats på någon lite smaskigare "synd"! 

 

Men svaret blir väl detsamma...låtsas som det inte har hänt!

[Limp]

...kämpa vidare ! Det finns ju ett ordspråk om gråten över spilld mjölk ! Det finns liksom ingen anledning att älta det som hänt. Det gör ju inte en gladare precis ! Istället bör man alltid sikta framåt... gjort är gjort och tillhör det förgångna.  Låt det som hänt bli en registrerad händelse i minnesbanken och därmed en erfarenhet som du tar lärdom av. 

[Majabella]

Bra peppande svar, fast jag undrar om inte SandraMarie frågar om det finns något trick att ta till för att minska skadan av synden när man kör vidare på LCHF-spåret. Har jobbat nära en anorektiker och noterat trick efter oönskade intag som definitivt inte är att rekommendera. Synd kan ju komma både planerad och oplanerad, talar av syndarens egna erfarenhet...

Vet jag om att det inte går att komma undan ett kolhydratintag, alltså planerad synd, så tänker jag till lite: äter korrekt en bra bit före evenemanget så jag inte går superhungrig dit men ändå inte har en massa nyätet fett på ingång som kroppen med skadeglädje lagrar in när de förbaskade kolhydraterna gör entré. Efter syndafallet brukar jag fasta så länge det går (typ till lunch dagen efter) och motionera: i mitt fall en rask promenad som förhoppningsvis snabbt gör slut på kolhydraterna. Men är man ändå hungrig direkt efter avsteget och känner syndafloden komma med förföriska förslag på fler avsteg är det förstås bra att snabbt smälla i sig nåt riktigt fett o mättande som får tyst på pockandet. Jag har min egen livräddare på resor som brukar finnas i vilken matvarubutik som helst: en mild och fet blåmögelost: Bavaria Blue (0,5 g kolh, 14g protein och 44g fett), en halv sån får tyst på mina syndsignaler.

Vid oplanerade synder så försöker jag efteråt att motionera eller göra något ansträngande så inbillar jag mig att glykogenet ryker lite snabbare.

Men precis som alla svarat; det viktigaste är ju förstås att åter ge sig ut på LCHF-vägen igen och lämna synden bakom sig.

 

Lycka till!

Från en som har återkommande tårthallucinationer fast det aldrig tidigare varit en favorit (en grön princesstårta med en rosa marsipanros kan dyka upp i sinnet precis när som helst)

[Jojomaja]

Jag har precis varit på utlandssemester och för min del blev det en "bra" resa eftersom jag inte lockades av något stärkelserikt alls. Det har varit väldigt lätt att hålla sig och jag har faktiskt inte ens funderat i banorna att ens smaka på allt sött eller kolhydratsrikt som funnits överallt. Däremot har jag tidigare trillat dit och de där dikeskörningarna kan vara förödande. Inte så mycket för kroppen egentligen, som för psyket. Det jag lärt mig och tycker funkar för mig är att sluta anklaga mig själv eller ha dåligt samvete om jag råkar trilla dit. Om LCHF ska gå att leva med som en hållbar livsstilsförändring tror jag man behöver acceptera några små avsteg från kostråden ibland, och då måste man se till att inte förknippa det med skuld och ångest, utan istället lära sig hantera dem. Det är okej att synda ibland. Man kan till och med planera att göra det om man känner sig trygg nog. Det viktiga är att man efter avsteget kan bestämma sig för att det bara var ett tillfälligt avsteg och direkt gå tillbaks till LCHF. Tyvärr blir det ju inte alltid så.

 

Jag tror att många tycker att "Eftersom jag ändå åt det där så kan jag lika bra äta det här också innan jag börjar om ..." - och så fortsätter man in på den dåliga banan och gräver ned sig djupare i sockerträsket, givetvis påeldad av ett växande sockersug. För mig handlar det efter ett återfall mycket om känslan av harmoni och balans i sinnet och inte bara i kroppen. Det viktigt att man för det första accepterar sitt felsteg och inte tycker det är någon katastrof, för det andra att man inte straffar sig själv för vad man gjort, och för det tredje intalar sig att verkligen inte fortsätta på den galna vägen utan att så snart som möjligt bli strikt igen. Nedtrappning har aldrig varit ett alternativ för mig eftersom det bara förlänger plågan, utan tvärtom har jag valt att direkt efter ett snedsprång bli extra stenhårt strikt. Jag intar då extra mycket fett för att hålla mättnaden hög. Jag "unnar mig" vid dessa tillfällen också sötningsmedel, som för mig inte påverkar sockersuget alls, men det är ju individuellt.  

 

Jag har normalt som devis att bara äta när jag är hungrig men när jag haft ett "återfall" småäter jag med flit sånt jag tycker om bara för att se till att jag inte får någon hunger i onödan utan tvärtom är lite extra mätt. Jag knaprar ölkorv och ost med smör, samt dricker fettkaffe, gärna sötat med stevia vilket ger mig lite av en lyxkänsla. Jag kan köpa de dyra "Grok"-snacksen och gotta i mig (eller göra egna). Att ta en Pepsi Max, lite sockerfri glass (0,5 g kh/100 g) eller något annat som egentligen inte anses höra till LCHF är också okej för mig. Det är viktigare en sån dag att hålla kolhydraterna nere än att slaviskt gå efter vad som är fint och inte fint inom LCHF. Det blir lite som en bakfylla med lite bakiskäk - fast efter kolhydrater och inte alkohol. 

 

Extra hårt motionerande för att "bränna bort" kolhydraterna skulle jag inte hålla på med. För det första blir det, i alla fall för mig, ytterligare någon form av skuldbeläggning och straff. För det andra leder det (för mig) till ökad hunger. Nej, tvärtom så unnar jag mig att ta det lugnt och njuta av den LCHF-kost som jag äter för att komma upp på banan igen. Men jag är ju inte träningstypen. För andra kanske det fungerar jättebra. 

 

Mitt trick när jag känner att jag får sug efter något kolhydratsrikt (både för att avstå och att komma in i LCHF igen) är att tänka att "det är inte sista gången i livet jag har chansen att äta just den här onyttigheten". Jag måste inte göra det just nu. Jag försöker också hålla målet i sikte och tänka på hur otroligt bra jag mår och de framgångar jag haft på LCHF. Det räcker för mig att ta fram en bild från 2012 när jag vägde 105 kg så tappar jag helt lusten att äta kolhydrater. (Idag väger jag 70 kg)

 

Lycka till!

[Hjopek]

 

"När blodsockret är högt och jag blir hungrig och trött.

Fortsätta äta som vanligt, dvs äta LCHF mat direkt så jag slutar vara hungrig och sugen på mer sött? Eller vara hungrig tills blodsockret landat på vettig nivå igen"

 

Du får väl högt blodsocker efter du ätit en massa kolhydrater, din kropp skickar ut insulin som tar ner blodsockfret, sedan kommer en dipp neråt under normalnivån och då blir du hungrig och sugen på något sött eftersom kroppen vill få upp blodsockret igen till normala nivåer.

 

Jag brukar inte bli hungrig av högt blodsocker (eller brukar och brukar - det var länge sedan), det är som många här som vet att man måste vara strikt med avvikelser en längre tid innan man får ro...;D

 

[SandraMarie]

Hej alla, och tack för alla svar och peppningar.   :-)

 

Det känns bra att läsa om hur andra gör på riktigt. I böckernas och kostrådens värld existerar inga Synder och Felsteg så att få en liten inblick i era liv är givande.   :-)

 

Något som jag skall försöka tänka på när fötterna sätter kurs mot köket är = "att tänka att det är inte sista gången i livet jag har chansen att äta just den här onyttigheten" - för det är precis så min hjärna säger när den vill ha kolhydraterna jag inte tycker den skall få.

 

LCHF fungerar verkligen. Det vet jag. Jag tappade 15 kg   :-)   men blev sjuk och fastnade i kolhydraterna igen.   :-(

Nu när jag försöker hitta tillbaka till en kost som passar mig är det förvånansvärt svårt. Och det är urfånigt - för jag VET att om jag "bara" är väldigt strikt två veckor så försvinner all kolhydratslängtan (för det gjorde det förra gången) och det där överväldigande behovet av att "bara äta en liiiten kolhydrat till så blir det nog bra sedan" kommer ge med sig ... problemet är bara att jag inte lyckas mer än 3-4 dagar utan kolhydrater.   *suck*   Jag ser lite fram mot hösten, när barnens skola kommit igång på allvar och det blir slut på alla picknickar, badstrandsfikor och utflykter med knytismatsäck. När "umgängesätandet" byts mot vardagslunken hemma.  

Men men ... jag kommer lyckas. Jag har gjort det en gång och då kan jag göra det igen. 

 

Tack igen för alla svar.   :-)   De hjälper att få lite råd och stöd från andra som vet hur det kan vara.

/SandraMarie

[Jojomaja]

 

   Jag ser lite fram mot hösten, när barnens skola kommit igång på allvar och det blir slut på alla picknickar, badstrandsfikor och utflykter med knytismatsäck. När "umgängesätandet" byts mot vardagslunken hemma.  

 

 

 

Hej!

 

Nu ska jag vara lite hård, men det är inte elakt menat, utan avsett som en annan vinkling ... Jag kan se en trend hos vissa som tyvärr inte lyckas fullt ut med LCHF eller som återfaller, och det är just detta med undanflykterna och motivationen som tryter när man t.ex. befinner sig på semester, blir krasslig, byter miljö eller liknande. Att man inte tycker LCHF passar in i vissa delar av livet och tar det som svepskäl för att göra större avsteg än bara den där lilla engångssynden. Att det t.ex. inte blir någon "riktig" semester om man inte får äta och dricka vissa saker som "hör till". Tyvärr måste jag säga att den här frågan är något man får jobba med mentalt. Det sitter förmodligen i huvudet, inte i maten. Det är egentligen oftast inte alls så stora problem med kosten som många intalar sig och gärna skyller på för att kunna "unna sig" lite för mycket av det goda under en längre tid. Ett unnande som oftast leder raka vägen tillbaks in i kolhydratsträsket.

 

Sanningen är att det faktiskt går jättebra att göra utflyktsmat, badstrandsfika, fixa knytismatsäck och umgängesäta fast man äter LCHF. Det handlar bara om att bestämma sig för att man SKA och inte låta något komma i vägen. Om man däremot intalar sig själv att det är krångligt och jobbigt så tror jag man blockerar sig och inte ens ser möjligheterna. Man har hittat sin anledning att skylla på för att gå tillbaks, som man tror - tillfälligt, till gamla dåliga banor och man använder detta ofta och öppet som ursäkt utan att förstå att det bara är sig själv man lurar. Omgivningen behöver inte höra varför man väljer att dricka fem söta paraplydrinkar på en kväll. Däremot kanske man ska ställa sig själv frågan om man verkligen inte kunde ha druckit något annat och haft lika trevligt? 

 

Ett praktexempel på undanflykter av den här typen är under min semester som jag kom hem ifrån nyligen. Jag var i Turkiet där alla kötträtter som standard serveras med BÅDE ris och pommes frites. Ofta kan det dessutom ligga en stor bakpotatis på tallriken. Turisterna vill ha det så, tydligen. De två vänner jag reste med, som behöver tänka på sin vikt och (tyvärr bara lite halvhjärtat) börjat med LCHF hemma, ansåg att "Det är ju ingen idé att äta LCHF när alla ställen serverar så mycket kolhydrater! Vi kör det när vi kommer hem istället."  De tyckte också att "När vi nu är här måste vi ju njuta av allt det goda!" - Det är i den inställningen jag ser det stora problemet. Om man tänker så har man inte bejakat LCHF som en hållbar livsstil. Då har man inte bestämt sig på riktigt. Jag kan förstå om man en kväll vill prova någon fantastisk lokal rätt eller drink, men ett medvetet undantag som varar i flera veckor är så otroligt svårt att vrida tillbaks, jämfört med om man gör ett litet snedsteg över en dag eller en helg.

 

Och att som dessa två väninnor gjorde, i två veckors tid äta stora mängder av inte bara de kolhydrater som serverades på tallrikarna utan även i form av frukt, godis, bröd, bakverk, glass, öl och drinkar - det anser jag beror på att man faktiskt inte är redo att satsa på LCHF på riktigt. Man har inte ställt om sig mentalt utan letar fortfarande efter anledningar och svepskäl att söka sig till kolhydraterna. Jag tror att jag njöt minst lika mycket som de gjorde av semestern trots att jag höll strikt LCHF hela tiden och jag tänkte knappt på det. Det var inte svårt och gick av bara farten. När de drack söta drinkar drack jag rött vin, gin & tonic eller rom och Coke light. När deras tallrikar vällde över av kolhydrater bad jag om en sallad eller grillade grönsaker istället. Jag fick fantastiskt god mat, mycket grönt i säsong och allt var omsorgsfullt tillagat och vackert upplagt med dekorativt skurna rosor av tomater etc. Man lade sig verkligen vinn om att det skulle bli fräscht. För att få upp fetthalten fanns champinjonsås med grädde, eller bearnaise till köttet. Majonnäs var standard på bordet (eftersom man äter det till pommes) och innehöll mindre socker än vår svenska, eller inget socker alls. (0,2-1,5 g kh/100 g)

 

Jag fick som en bonus smickrande kommentarer viskade till mig från servitörer av typen "Madam, I know why you look so beautiful. It's because you eat so fresh!" Något jag inte ville berätta för mina väninnor när de satt där och drack öl och moffade pommes frites. (Men kanske borde ha gjort.) Till saken hör att dessa två väninnor dessutom hela tiden försökte truga mig att äta som dem och det ledde till diverse konflikter när jag var tvungen att säga ifrån på skarpen. De mådde dåligt av att jag inte trillade dit och ville dra ned mig med dem. Mycket märkligt! Det var lite som att en alkoholist vill att man ska dricka också, för att då slipper den ha lika dåligt samvete. 

 

Dagen vi kom hem fick jag för övrigt ett beklagande sms från den ena väninnan. Hon har gått upp över tre kilo på de två veckorna vi var borta. 

Jag ställde mig på vågen när jag kom hem och hade gått ned lite drygt ett kg trots frikostigt med alkohol.

 

Nu blev det lite sidospår här, men summan av kardemumman: Man kan passa in LCHF i både vardag och semester om man verkligen bestämt sig, men om man letar svepskäl till att avvika från kosten under en längre period och väljer det medvetet har man troligen inte tillräckligt med motivation att verkligen go ALL IN!

 

Lycka till!

 

 

Så här kunde det se ut när jag sa till att jag inte ville ha ris, potatis eller pommes: 

 

[SandraMarie]

Ja, Jojomaja har rätt i att det ÄR alltför "lätt gjort" för många att hitta bra ursäkter för att Synda med kolhydrater.   :-/

 

Jag är imponerad över att hon lyckades stå emot truget på hela semestern och dessutom så ifrån   ;-)   det är inte lätt gjort - och något jag inte hade klarat. Det är därför umgängesätandet är svårt för mig. Att äta med de jag känner väl går bra. De vet hur jag vill äta och varför ... men det blir så väldigt mycket svårare (i alla fall för mig) när det är ytliga bekanta som "har bakat speciellt för idag", handlat extra på kondiset eller liknande. Jag har svårt för truget och pocket så alltför ofta "ger jag med mig" och tar den där kakan. Och fast 1 kaka är inte så farligt (rent räknat i kolhydratsgram) så är den desto värre därför att jag blir så väldigt hungrig och sugen att det är svårt att inte bara ta en till...  

 

Tidigare har jag försökt att fasta som Majabella (i hopp om att inte Synden skulle få extra mycket påverkan på vågen) men det har varit svårt. Ibland har det gått jättebra men ibland har hungern vunnit. Så nu skall jag prova Syster's tipps att ta en sked kokosolja och biter inte det så skall jag äta en tallrik vanlig LCHF mat så jag blir mätt. 

 

Det är jättesnällt att ni alla tar er tid och skriver här.   :-)   Jag är väldigt glad för det.

 

/SandraMarie

[Malin]

Jag äter väldigt strikt LCHF, under 5g varje dag, enbart för att hålla mitt sockerberoende/missbruk under kontroll. De enda avsteg jag gör (som andra inte skulle kalla avsteg) är en liten klick grädde (smakar av barnens dessert), ett par skivor salami, liten bit ost. Det är tillräckligt för att jag ska få ett läskigt sug och svälla upp ett par kg i vätska under en natt...

Efter ett sånt "avsteg" mår kroppen dåligt, blir liksom bakis, och jag mår psykiskt dåligt... Blir bråkig, skällig på barnen och känner mig rätt nedstämd.

För att komma tillbaka har jag ett litet fint schema =)

För att ta bort suget första dagen äter jag en stor klick SMÖR (kanske 60g) mosad med vaniljpulver. Äter det med sked och njuter eftersom det är väldigt gott =)

Är jag inte nöjd efter det äter jag mer SMÖR, men det är också det enda som jag tillåter mig att äta. Kroppen blir mätt, jag lovar! Suget försvinner för den dagen!

Kommande dag har jag en rätt stor energireserv (gårdagens smör) och fastar fram till eftermiddagen. Äter väldigt strikt den dagen (striktare än vanligt), nollar kolisarna! Kött och smör.

Har inte vätskan försvunnit dag två kör jag en till fasta och sen nollar kolisarna en dag till.

Gör jag så är kroppen och huvudet tillbaka på 2-3 dagar!

[milo]

Äter Xtra fett tills jag är i balans med mig själv igen, Striktare LCHF mer fett Det är ju en av de possitiva sakerna med LCHF att även efter avsteg kommer man in på banan igen,