Jump to content

Döm inte ut livsmedelsverkets kostråd


Bjorn CJ
 Share

Recommended Posts

Jag har också i tidigare inlägg skrivit att jag RESPEKTERAR LCHF:are men att jag ibland uppfattar att vi som inte valt den vägen (LCHF) är kvar i något slags obegåvat kolhydratsyndrom - så behöver inte alls vara fallet, och då talar jag av egen ERFARENHET.

 

Det är just detta som är kruxet. Du har enligt egen utsago ingen erfarenhet av insulin/leptin resistens eller övervikt, men du utgår från att dina egna erfarenheter även ska gälla för personer som har skadad metabolism eller som blir sjuka av spannmål. Allvarligt talat, så verkar din kost vara sund för en person som inte lider av metabolt syndrom så det är bara att gratulera till god hälsa (även om jag personligen tycker de flesta borde prova att utesluta spannmål :P ).

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Ofta börjar man banta därför att man har viktproblem. Viktproblemen uppstår ofta för att man är insulin/leptin resistent. Varför vissa blir det och andra inte har säkerligen med vårt genetiska arv att göra. Men en person som är insulin/leptin resistent fungerar inte på samma sätt som en frisk människa, det är det vi försöker säga. Viktnedgång är något som överviktiga/metabolt skadade ofta uppmanas att göra, men de redskap du nämner fungerar inte så bra när man är metabolt skadad. Sen finns det också en grupp människor om helt enkelt inte mår bra av/tål spannmål.

 

Om det berodde på genetiskt arv, varför ökar då den metabola ohälsan med tusentals procent när en befolkning antar en så kallad västerländsk livsstil?

Link to comment
Share on other sites

Om det berodde på genetiskt arv, varför ökar då den metabola ohälsan med tusentals procent när en befolkning antar en så kallad västerländsk livsstil?

 

Det är klart det beror på kost också men jag tex åt aldrig godis, chips eller läsk och sådant men gick upp i vikt ändå. Vi tål socker/kolhydrater olika bra verkar det som. Jag har en kollega som äter tonvis med godis och bullar varje dag utan att gå upp ett gram.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ooops missuppfattade inlägg högre upp, finns inget att gratulera, jag tar tillbaka  :)

 

Vad handlar den här tråden egentligen om, jo kostdebatten i ett nötskal. Där utgångspunkten från den officiella kostdebatten är att det är ett beteendeproblem och inte ett biologiskt fenomen hur maten påverkar oss. Att ha "haft en egenvald och konstant kroppsvikt över lång tid". Det är på en nivå inget du väljer själv. Din kropp metaboliserar på ett visst sätt och i ditt fall till din fördel i förhållande till det du äter men resonemanget är lika intelligent som att se längd som en egenskap. 

 

Det är här som det börjar gå fel, vi  har i 30-40 år fått kostråd som mångas kroppar inte klarar av och när man byter kosthållning fungerar plötsligt biokemin. Det handlar inte om att man är duktig i själva förbränningen av maten det handlar om att man tillför något kroppen kan metabolisera, alltså ingen egenskap! Du säger själv i inlägg nr 23 "Någon Gång måste folk förstå vad det handlar om i grunden och inte alltid hitta andra eller annat som är orsak till deras tillvaro - varför skall man aldrig säga som det är?" Det handlar om att läxa upp och döma, precis som den officiella hållningen, "du har inte följt våra kostråd". 

 

I inlägg 47 skriver du "Jag har också i tidigare inlägg skrivit att jag RESPEKTERAR LCHF:are men att jag ibland uppfattar att vi som inte valt den vägen (LCHF) är kvar i något slags obegåvat kolhydratsyndrom - så behöver inte alls vara fallet, och då talar jag av egen ERFARENHET". Nej du respekterar inte, du inledde tråden med att vi vars kroppar inte kan följa de officiella kostråden i grunden inte skall har rätt att ifrågasätta dem. Du väljer att tolka LCHF-rörelsen som ett angrepp på ditt personliga sätt att äta medan de flesta andra här talar om sin erfarenhet av olika kosthållningar, och visar på effekten av olika val.

 

Det här blir långt men om du skulle ta och läsa t ex Skaldeman eller gå in och läsa Doc´s förslag till definitioner av LCHF skulle du upptäcka en stor spännvidd i tolkning och tolerans till mat. För att underlätta för dig kan jag t ex rekommendera Sten Sture Skaldemans bok "Varför går jag inte ner i vikt" och du kommer att möta en ödmjuk människa när han talar om kost eller läs Doc´s inlägg http://www.kostdoktorn.se/lchf-mangfald-och-intoleran. Det är dessutom ingen av dessa personer som talar om generella kostråd utan i hög grad säger att vi måste alltid titta på individens behov, till skillnad från den officiella kostrådgivningen.

För att fatta mej kort: Livsmedelsverket kan ju inte ge INDIVIDUELLA kostråd utan man ger ju allmänna riktlinjer som enligt deras forskning och kunskap skall ge råd om en bättre och hälsosammare kosthållning. Alla kan inte eller vill inte följa dem, och det är ju upp till var och en att följa sin egen övertygelse och vittna om sina egna erfarenheter. Jag tror på en kost som så långt det är möjligt är befriad från socker och från mättade fetter, egen erfarenhet och inhämtad kunskap ligger bakom det ställningstagandet.

Link to comment
Share on other sites

Det är klart det beror på kost också men jag tex åt aldrig godis, chips eller läsk och sådant men gick upp i vikt ändå. Vi tål socker/kolhydrater olika bra verkar det som. Jag har en kollega som äter tonvis med godis och bullar varje dag utan att gå upp ett gram.

 

Jag gick också upp i vikt utan att äta sådant som du nämner och jag var väldigt noga med kosten. Det som framförallt gjorde att jag började gå upp i vikt var att jag fick ett skrivbordsjobb.

 

När jag dessutom började åka bil till jobbet eftersom kontoret flyttade dit det inte gick att åka buss då gick jag upp 3 kg på två månader. Det låter kanske inte så mycket men gör man det hela tiden så blir det 18 kg per år. Jag kontrade med att äta mindre men jag borde naturligtvis försökt återskapa språngmarschen till bussen morgon och kväll istället.

 

Att åka bil från dörr till dörr är förödande för den metabola hälsan och dom som skjutsar sina barn till skolan gör dom verkligen en björntjänst.

Link to comment
Share on other sites

Jag gick också upp i vikt utan att äta sådant som du nämner och jag var väldigt noga med kosten. Det som framförallt gjorde att jag började gå upp i vikt var att jag fick ett skrivbordsjobb.

 

När jag dessutom började åka bil till jobbet eftersom kontoret flyttade dit det inte gick att åka buss då gick jag upp 3 kg på två månader. Det låter kanske inte så mycket men gör man det hela tiden så blir det 18 kg per år. Jag kontrade med att äta mindre men jag borde naturligtvis försökt återskapa språngmarschen till bussen morgon och kväll istället.

 

Att åka bil från dörr till dörr är förödande för den metabola hälsan och dom som skjutsar sina barn till skolan gör dom verkligen en björntjänst.

 

Jag gick upp trots att jag tränade 5 gånger i veckan och hade ett aktivt jobb. Men jag tycker som du att motion är viktigt för hälsan, men kanske inte så effektivt för viktminskning. Återigen kommer vi tillbaka till att lyssna på erfarenheter från kraftigt överviktiga/sjuka. Alla reagerar inte lika.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ja det gäller inte mig, gick upp trots att jag tränade 5 gånger i veckan och hade ett aktivt jobb.

 

Om jag kände till allt om vad du åt och allt om träningen så skulle jag säkert kunna hitta orsaken till att du gick upp. Det finns alltid en orsak men den är inte alltid så lätt att hitta.

 

Jag gick ju ner 20 kg i fettvikt 2008 och nu har jag full koll. Ingen risk att jag går upp igen.

 

Det finns mycket att skriva om detta och jag kanske inte skrev det mest genomtänkta men nu skall jag ut och njuta av en vacker höstdag.

Link to comment
Share on other sites

För att fatta mej kort: Livsmedelsverket kan ju inte ge INDIVIDUELLA kostråd utan man ger ju allmänna riktlinjer som enligt deras forskning och kunskap skall ge råd om en bättre och hälsosammare kosthållning. Alla kan inte eller vill inte följa dem, och det är ju upp till var och en att följa sin egen övertygelse och vittna om sina egna erfarenheter. Jag tror på en kost som så långt det är möjligt är befriad från socker och från mättade fetter, egen erfarenhet och inhämtad kunskap ligger bakom det ställningstagandet.

För att fatta mig kort: En myndighets kostråd blir generella när de är utformade som Livsmedlesverkets är. För den som följt med i Lågkolhydratrörelsens forskningsbevakning ges det vid handen att myndigheten inte uppdaterar eller svarar på frågor om vilka rapporter de lutar sig mot.  Sjuka, barn och gamla har oftast inte valfrihet när de är i det allmännas "vård"

 

Japp du tror, men tro är brist på vetande... 

Link to comment
Share on other sites

Om jag kände till allt om vad du åt och allt om träningen så skulle jag säkert kunna hitta orsaken till att du gick upp. Det finns alltid en orsak men den är inte alltid så lätt att hitta.

 

Jag har också full koll nu ;) Många här har provat det mesta och har lång erfarenhet, min poäng är att ibland måste man lyssna istället för att tala om hur man tror det är. Tror du inte att Limp, som har gått ned 43 kilo (eller är det 63?), har full koll på vad som påverkar hans mättnadskänslor? Jag själv har tappat minst 30 kilo sedan jag lade om kosten pga av min sjukdom, även om det inte har varit mitt mål.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

För att fatta mig kort: En myndighets kostråd blir generella när de är utformade som Livsmedlesverkets är. För den som följt med i Lågkolhydratrörelsens forskningsbevakning ges det vid handen att myndigheten inte uppdaterar eller svarar på frågor om vilka rapporter de lutar sig mot.  Sjuka, barn och gamla har oftast inte valfrihet när de är i det allmännas "vård"

 

Japp du tror, men tro är brist på vetande... 

Jo jag tror, men tron kan försätta berg! och alla kan ju inte veta allt? att tro på en vetenskap som har olika budskap är också att tro, dvs jag tror på det jag VILL tro på.

Link to comment
Share on other sites

Jag har också full koll nu ;) Många här har provat det mesta och har lång erfarenhet, min poäng är att ibland måste man lyssna istället för att tala om hur man tror det är. Tror du inte att Limp, som har gått ned 43 kilo (eller är det 63?), har full koll på vad som påverkar hans mättnadskänslor? Jag själv har tappat minst 30 kilo sedan jag lade om kosten pga av min sjukdom, även om det inte har varit mitt mål.

 

Men det vi egentligen diskuterade var om viktproblem är genetiskt betingat eller inte.

Link to comment
Share on other sites

Maria, skulle du vilja förklara vad du menar med paleotanken inom lchf? Jag är ny inom lchf konceptet och viil veta allt Ursäkta om det är en dum fråga. 

Jag hakar på frågeställningen MariaF, för ju mer jag tänker på det ju mer förvirrande blir det för tillfället  :huh:  . Det är många som tränar här inne och många som inte tränar och hur viktigt blir det med Paleo/LCHF-kosten? Behöver inte hjärtat den extra stimulansen? Har läst någonstans att blodkärlen blir smidigare eller mer elastiska av träning, gäller det också om man äter enligt LCHF? Och så just muskelmassa vid åldrande? Kan kanske verka lite hysteriskt vid 52 års ålder men vips är man 60 och jag ser mycket dåligt hända nu när folk runt omkring mig börja närma sig eller uppnå den åldern. Nej, de äter inte lågkolhydrat. 

Link to comment
Share on other sites

Men det vi egentligen diskuterade var om viktproblem är genetiskt betingat eller inte.

 

Viktproblem är nog genetiskt betingat på samma sätt som alkoholism är det: vi kan ärva en känslighet som gör det troligare att vi blir feta eller alkoholiserade. Arv och miljö samspelar alltså. 

Link to comment
Share on other sites

Viktproblem är nog genetiskt betingat på samma sätt som alkoholism är det: vi kan ärva en känslighet som gör det troligare att vi blir feta eller alkoholiserade. 

 

Hur förklarar du då att viktproblem ökar lavinartat när en befolkning går över till en så kallad västerländsk livsstil?

 

Viktproblem har också ökat i Sverige. På 60 och 70-talet kanske det fanns en mullig elev i varje klass. Nu finns det många men generna har ju knappast förändrats.

Link to comment
Share on other sites

Hur förklarar du då att viktproblem ökar lavinartat när en befolkning går över till en så kallad västerländsk livsstil?

 

Många populationer som nyligen gått över till västerländsk livsstil utvecklar på kort tid fetma och diverse metabola sjukdomar. Det finns otaliga exempel. Bland dessa populationer har evolutionen inte selekterat fram någon undergrupp som t.ex. tål stor mängd stärkelse bättre utan att gå upp massivt i vikt.

Sådana undergrupper finns det bland populationer som har flest generationer av jordbruk bakom sig. Normalt säger man att genomet inte hunnit utvecklas mycket på dessa 10.000 år men en del mutationer har spridit sig som har med ämnesomsättning att göra samt inte minst ett beteendemönster som passar bättre i ett hierarkiskt, bofast samhälle. Andra kostrelaterade mutationer som fått stor spridning inom vissa populationer är ett par olika varianter av laktaspersistens, som gör att man kan spjälka laktos även efter man slutat amma.

Den variation, hittills i stort oförklarad, vi ser mellan individer i vårt land, där vissa blir feta och fysiskt lättröttade på en viss kost medan andra förblir smala och energiska, ligger säkert i en olikhet i spridning av dessa genetiska förändringar som rör ämnesomsättning, effektivitet i fettinlagring o liknande. Förmodligen finns olika varianter och det kan ha betydelse om man fått genen från en eller bägge föräldrarna.

Det var i alla fall mitt svar på frågan utan att sätta mig timmavis och slå efter referenser denna fina sensommardag  :)

Link to comment
Share on other sites

Många populationer som nyligen gått över till västerländsk livsstil utvecklar på kort tid fetma och diverse metabola sjukdomar. Det finns otaliga exempel. Bland dessa populationer har evolutionen inte selekterat fram någon undergrupp som t.ex. tål stor mängd stärkelse bättre utan att gå upp massivt i vikt.

Sådana undergrupper finns det bland populationer som har flest generationer av jordbruk bakom sig. Normalt säger man att genomet inte hunnit utvecklas mycket på dessa 10.000 år men en del mutationer har spridit sig som har med ämnesomsättning att göra samt inte minst ett beteendemönster som passar bättre i ett hierarkiskt, bofast samhälle. Andra kostrelaterade mutationer som fått stor spridning inom vissa populationer är ett par olika varianter av laktaspersistens, som gör att man kan spjälka laktos även efter man slutat amma.

Den variation, hittills i stort oförklarad, vi ser mellan individer i vårt land, där vissa blir feta och fysiskt lättröttade på en viss kost medan andra förblir smala och energiska, ligger säkert i en olikhet i spridning av dessa genetiska förändringar som rör ämnesomsättning, effektivitet i fettinlagring o liknande. Förmodligen finns olika varianter och det kan ha betydelse om man fått genen från en eller bägge föräldrarna.

Det var i alla fall mitt svar på frågan utan att sätta mig timmavis och slå efter referenser denna fina sensommardag  :)

 

När jag var ung så kunde jag äta sötlimpa, godis och allt möjligt utan att gå upp i vikt. Jag minns en gång när vi tältade och jag åt 11 sötlimpemackor till frukost.

 

På söndagsmorgnarna åt vi rostad barkis med smör och marmelad och jag stod mig utan vidare till lunch. Nu skulle jag bli hungrig efter en timme på en sådan frukost.

 

När jag kom hem från skolan åt jag havregryn med sirap och mjölk.

 

Jag kunde frossa i jordgubbar. Blev utsedd till plockningsledare när jag jobbade som jordgubbsplockare och åt nog 20 liter per dag under tiden jag gick omkring och kollade så dom andra plockade rent i raderna osv.

 

Kunde sätta i mig en hel långpanna med pizza.

 

Kunde frossa i kolhydrater men förblev smal och mådde inte alls dåligt av det.

 

Nu funkar det inte alls att äta som jag gjorde då och jag borde ju ha samma gener fortfarande eller hur?

Link to comment
Share on other sites

När jag var ung så kunde jag äta sötlimpa, godis och allt möjligt utan att gå upp i vikt. Jag minns en gång när vi tältade och jag åt 11 sötlimpemackor till frukost.

 

På söndagsmorgnarna åt vi rostad barkis med smör och marmelad och jag stod mig utan vidare till lunch. Nu skulle jag bli hungrig efter en timme på en sådan frukost.

 

När jag kom hem från skolan åt jag havregryn med sirap och mjölk.

 

Jag kunde frossa i jordgubbar. Blev utsedd till plockningsledare när jag jobbade som jordgubbsplockare och åt nog 20 liter per dag under tiden jag gick omkring och kollade så dom andra plockade rent i raderna osv.

 

Kunde sätta i mig en hel långpanna med pizza.

 

Kunde frossa i kolhydrater men förblev smal och mådde inte alls dåligt av det.

 

Nu funkar det inte alls att äta som jag gjorde då och jag borde ju ha samma gener fortfarande eller hur?

Ett ätande som satt det friska hormonsystemet ur balans? En effekt av för mycket kolhydrat?

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

När jag var ung så kunde jag äta sötlimpa, godis och allt möjligt utan att gå upp i vikt. Jag minns en gång när vi tältade och jag åt 11 sötlimpemackor till frukost.

 

På söndagsmorgnarna åt vi rostad barkis med smör och marmelad och jag stod mig utan vidare till lunch. Nu skulle jag bli hungrig efter en timme på en sådan frukost.

 

När jag kom hem från skolan åt jag havregryn med sirap och mjölk.

 

Jag kunde frossa i jordgubbar. Blev utsedd till plockningsledare när jag jobbade som jordgubbsplockare och åt nog 20 liter per dag under tiden jag gick omkring och kollade så dom andra plockade rent i raderna osv.

 

Kunde sätta i mig en hel långpanna med pizza.

 

Kunde frossa i kolhydrater men förblev smal och mådde inte alls dåligt av det.

 

Nu funkar det inte alls att äta som jag gjorde då och jag borde ju ha samma gener fortfarande eller hur?

Det forskas intensivt världen över på något som kallas epigenetiska effekter. Det betyder i korthet att samma gener kan uttryckas olika beroende på faktorer i miljön. Eftersom du, som du mycket riktigt påpekar, naturligtvis har samma gener hela livet genom, så kan det vara något i hur generna uttrycks som förändrats över tid. Det här är spekulativt och jag har bara känt till begreppet epigenetik i typ ett år... men något helt precis måste det ju vara som förklarar skillnaden.

Jag har tvärtom hela livet blivit tjock på sirapslimpa och saft, fast i mer mogen ålder var det öl och pasta i stället...

Precis som Fundersam så tycker jag det känns som jag (och vad jag förstår många andra på forumet) blivit skadad i metabolismen av kh under de fem decennier jag åt den artfrämmande kosten. Det kanske inte är så konstigt, med tanke på hur annorlunda kosten varit i förhållande till vår naturliga kost. Sören också att man inte har alla svar  :(

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Jag tror både och. När vi äter en kost som vi inte är van vid ännu ur evolutionsperspektiv så kommer vissa klara av det bättre än andra.

Bra skrivet! Grundvalen för evolution genom naturligt urval är just variation bland organismerna. Annars kan differentiell selektion per definition inte ske. Och eftersom vi finns, så har den skett...

Link to comment
Share on other sites

Bra skrivet! Grundvalen för evolution genom naturligt urval är just variation bland organismerna. Annars kan differentiell selektion per definition inte ske. Och eftersom vi finns, så har den skett...

 

En del är säkert känsligare än andra men jag tror aldrig att vi kan evolutionärt anpassade till raffinerade kolhydrater dvs mat där vi tagit bort näringsämnen och ofta dessutom finfördelat det som blir kvar.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

En del är säkert känsligare än andra men jag tror aldrig att vi kan evolutionärt anpassade till raffinerade kolhydrater dvs mat där vi tagit bort näringsämnen och ofta dessutom finfördelat det som blir kvar.

 

Ett exempel är väl den genomsnittliga amerikanska dieten, där de äter mycket mat men i princip är svältfödda på näring.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Ett exempel är väl den genomsnittliga amerikanska dieten, där de äter mycket mat men i princip är svältfödda på näring.

 

Jag känner inte till vad dom äter i USA men om du menar raffinerade livsmedel så håller jag med. I USA har de ju dessutom gigantiska portioner plus jättemuggar med läsk hos många snabbmatsställen.

Link to comment
Share on other sites

Min poäng med det jag skrev om att jag hade full koll var att jag har det trots att jag fortfarande äter blandkost. Jag blev alltså fet på blandkost och nu håller jag mig smal på kolhydratrik blandkost.

 

Återigen, du är inte jag och vi är olika. Du verkar till exempel klara spannmål, det gör inte jag. Dessutom är det inte en tävling i att hitta trix så att man klarar fortfarande klarar en "bland kost". Bland kost intresserar mig inte längre ;) 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Återigen, du är inte jag och vi är olika. Du verkar till exempel klara spannmål, det gör inte jag. Dessutom är det inte en tävling i att hitta trix så att man klarar fortfarande klarar en "bland kost". Bland kost intresserar mig inte längre ;)

 

Jag tävlar aldrig mot någon annan än mig själv. Mitt mål är att jag så småningom skall ha lika bra metabolism som jag hade när jag var ung. Det skulle ge mig mer frihet och det är roligt att se om jag lyckas.

Link to comment
Share on other sites

Jag tävlar aldrig mot någon annan än mig själv. Mitt mål är att jag så småningom skall ha lika bra metabolism som jag hade när jag var ung. Det skulle ge mig mer frihet och det är roligt att se om jag lyckas.

 

Mitt mål är att må så bra jag kan och att försöka hålla mig "frisk", dvs jag bryr mig inte så mycket om förbränning (och den verkar ju funka). Som jag mår nu så finns det inget som kan få mig att äta spannmål igen. Aldrig. Jag kan tänka mig potatis eller sötpotatis, kanske en frukt, och gärna mer rotsaker om jag får kontroll på inflammationerna. Förutom att jag inte mår bra av spannmål så upplever jag en stor frihet med hjälp av fett. Jag har äntligen kontroll på sötsug och mättnadskänslor, plus att jag står mig otroligt länge under dagen utan att dippa, det är frihet för mig. Vi är olika i vad vi letar efter och därför borde väl också lösningarna vara olika :)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Om man skall må bra och ha normal kroppsvikt så handlar det inte bara om att äta rätt, man skall motionera regelbundet, sova tillräckligt m.m. OM man inte orkar ta tag i sitt liv för att må bättre så får man skylla sig själv.

Att motionera för att kunna gå ner i vikt är överskattat ;)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Mitt mål är att må så bra jag kan och att försöka hålla mig "frisk", dvs jag bryr mig inte så mycket om förbränning (och den verkar ju funka). Som jag mår nu så finns det inget som kan få mig att äta spannmål igen. Aldrig. Jag kan tänka mig potatis eller sötpotatis, kanske en frukt, och gärna mer rotsaker om jag får kontroll på inflammationerna. Förutom att jag inte mår bra av spannmål så upplever jag en stor frihet med hjälp av fett. Jag har äntligen kontroll på sötsug och mättnadskänslor, plus att jag står mig otroligt länge under dagen utan att dippa, det är frihet för mig. Vi är olika i vad vi letar efter och därför borde väl också lösningarna vara olika :)

 

Flera av dina inlägg känns mer som försvar och argument för dina personliga matval än som en allmän diskussion om genetiken. Jag argumenterar inte för att man skall äta en viss kost. Jag ställer inte det ena mot det andra eller lägger några värderingar i det.

 

Just din situation är ju också lite speciell eftersom du har MS.

 

Det jag argumenterar för är att det metabola ohälsan i västvärldens befolkningar inte i första hand är genetiskt betingad.

 

Vi är helt enkelt inte anpassade för ett så bekvämt liv och tillgång till så mycket energirik mat.

 

- När människor bar in allt vatten till mat och tvätt i hinkar och sedan bar ut slaskvattnet.

 

- När dom hade 5 km promenad genom skogen för att gå till lanthandeln.

 

- När dom högg och bar in veden.

 

- När dom började dagen med att släpa ner hö från loftet och handmjölka korna.

 

- När dom inte hade tvättmaskin, dammsugare, diskmaskin och all annan maskinell hjälp.

 

- När dom inte hade någon TV eller någon dator att häcka framför.

 

- När socker och raffinerat mjöl var en lyxvara som allmogen inte hade råd med till vardags.

 

Då var nog inte övervikt och ohälsa på grund av maten något stort problem. Möjligen brist på mat.

 

Det är inte våra gener som har förändrats utan människans livsförutsättningar.

Link to comment
Share on other sites

Flera av dina inlägg känns mer som försvar och argument för dina personliga matval än som en allmän diskussion om genetiken. Jag argumenterar inte för att man skall äta en viss kost. Jag ställer inte det ena mot det andra eller lägger några värderingar i det.

 

Just din situation är ju också lite speciell eftersom du har MS.

 

Det jag argumenterar för är att det metabola ohälsan i västvärldens befolkningar inte i första hand är genetiskt betingad.

 

Vi är helt enkelt inte anpassade för ett så bekvämt liv och tillgång till så mycket energirik mat.

 

- När människor bar in allt vatten till mat och tvätt i hinkar och sedan bar ut slaskvattnet.

 

- När dom hade 5 km promenad genom skogen för att gå till lanthandeln.

 

- När dom högg och bar in veden.

 

- När dom började dagen med att släpa ner hö från loftet och handmjölka korna.

 

- När dom inte hade tvättmaskin, dammsugare, diskmaskin och all annan maskinell hjälp.

 

- När dom inte hade någon TV eller någon dator att häcka framför.

 

- När socker och raffinerat mjöl var en lyxvara som allmogen inte hade råd med till vardags.

 

Då var nog inte övervikt och ohälsa på grund av maten något stort problem. Möjligen brist på mat.

 

Det är inte våra gener som har förändrats utan människans livsförutsättningar.

Har du läst vad Linné skrev om bönderna i Skåne? Jämfört med samerna?

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Flera av dina inlägg känns mer som försvar och argument för dina personliga matval än som en allmän diskussion om genetiken. Jag argumenterar inte för att man skall äta en viss kost. Jag ställer inte det ena mot det andra eller lägger några värderingar i det.

 

 

 

 

Du tog diskussionen dit genom att kommentera min matval personligen, dvs du höll inte diskussionen allmän längre, vilket jag borde ha ignorerat, jag håller med ;). Det jag vänder mig emot är bristen på ödmjukhet inför en annans problematik och erfarenhet, dvs en förståelse att även om en person har viktiga erfarenheter och mycket att lära ut så måste man inse att sin egen situation är kanske inte densamma som andras och att andra lösningar kan behövas.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Återigen, du är inte jag och vi är olika. Du verkar till exempel klara spannmål, det gör inte jag. Dessutom är det inte en tävling i att hitta trix så att man klarar fortfarande klarar en "bland kost". Bland kost intresserar mig inte längre ;)

Johanna07, har reflekterat över ditt svar och insåg att jag fattat samma beslut utan dina prövningar i bagaget. I sommar har jag testat pasta och bröd, kroppen reagerade fint men för mig är inte smaken attraktiv längre. Fikat med kaffebröd ett par gånger men det blir för sött så jag lämnar kakan eller delar med min man. Tillsatt socker är borta, sedan får jag lite med en del färdigvaror men är så restriktiv jag kan. Min viktreduktion på ca 10 kg är i princip avklarad men jag ser inga skäl att gå till baka till blandkost och få tillbaka det oattraktiva suget.

 

Vill också passa på att tacka dig för alla intressanta inlägg du gör. När du generöst bjuder på kunskap runt din sjukdom som om jag har förstått det rätt är autoimmun och därför också är av intresse för många, det finns många autoimmuna tillstånd. För mig är det intressant rent allmänmänskligt men också i mitt arbete som coach där jag möter människor i många olika livssituationer.

 

Slutligen vill jag säga att det är alltid kul att läsa dina inlägg  :) du har mycket god förmåga att vidga frågorna med väl genomtänkta reflektioner och/eller kunskap som kommer genom att man har läst på. Ser fram mot fler inlägg!

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Flera av dina inlägg känns mer som försvar och argument för dina personliga matval än som en allmän diskussion om genetiken. Jag argumenterar inte för att man skall äta en viss kost. Jag ställer inte det ena mot det andra eller lägger några värderingar i det.

 

Just din situation är ju också lite speciell eftersom du har MS.

 

Det jag argumenterar för är att det metabola ohälsan i västvärldens befolkningar inte i första hand är genetiskt betingad.

 

Vi är helt enkelt inte anpassade för ett så bekvämt liv och tillgång till så mycket energirik mat.

 

- När människor bar in allt vatten till mat och tvätt i hinkar och sedan bar ut slaskvattnet.

 

- När dom hade 5 km promenad genom skogen för att gå till lanthandeln.

 

- När dom högg och bar in veden.

 

- När dom började dagen med att släpa ner hö från loftet och handmjölka korna.

 

- När dom inte hade tvättmaskin, dammsugare, diskmaskin och all annan maskinell hjälp.

 

- När dom inte hade någon TV eller någon dator att häcka framför.

 

- När socker och raffinerat mjöl var en lyxvara som allmogen inte hade råd med till vardags.

 

Då var nog inte övervikt och ohälsa på grund av maten något stort problem. Möjligen brist på mat.

 

Det är inte våra gener som har förändrats utan människans livsförutsättningar.

Genetiken ja. 

När vi började odla och äta spannmål sjönk medellängden markant, hjärnorna krympte en smula, karies blir ett stort problem och skeletten visar en tidigare okänd prevalens av t.ex. artros och andra hälsoproblem. (http://www.marksdailyapple.com/how-agriculture-ruined-your-health-and-what-to-do-about-it/). 

 

Ca 30% av alla nordbor bär på en genförändring som är nödvändig för att utveckla celiaki och alltmer pekar på att många autoimmuna sjukdomar är kopplade till den genen. Att spannmål är problematiska, på ett eller annat sätt, för väldigt många. Själv blir jag skitdålig (pun intended) av vete (magen pajar, ont i leder o.s.v.), klarar av råg i små mängder (1-2 knäckemackor av 100% råg ett par gånger i månaden) och går upp 0,5 kg om jag äter 6 sushirullar med ris. Jag ska inte äta spannmål, uppenbarligen. Mina problem består hur de än blivit behandlade men visst, jag blir lite mindre sjuk av ett surdegsbröd än av ett vanligt bröd. Men sjuk blir jag. Och jag är lång ifrån ensam. 

 

Det här gäller ju inte alla. Vissa klarar ju av det både till kortare och längre tid (jag hade inga problem med vare sig mage eller leder som ung men med tiden blev det fler och fler problem som magiskt försvann när jag tog bort spannmålen ur min kost) och dem är ju bara att gratulera. Jag skulle gärna tillhöra deras skara.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Som vanligt så finns det massor av "experter" här som exakt vet att Livsmedelsverket i själva verket är livsmedelsindustrins hantlangare och att allt de säger och skriver grundar sig på det förhållandet. Några bevis behöver inte framläggas det räcker med att "experterna" uttalar sig. Vad beträffar socker så finns det väl knappast något livsmedel som inte innehåller det, och då är det väl bra att man deklarerar sockerinnehåll till konsumenter så att man kan utläsa sockermängd per 100 gram och vilka typer av sockerarter det är. Det INNEBÄR INTE att man propagerar för att man skall äta mer socker inte enligt min tolkning av deras text, men jag är väl också köpt av livsmedels-och snabbmatsindustrin?

Men att rulla över och acceptera att "allt" innehåller socker är bra?

Då motarbetar jag hellre Livsmedelsverket då socker INTE är bra för oss att äta! Krävs ingen expert för att veta det men jag ska lita på experter från LIvsmedelsverket?

Nej tack!

Link to comment
Share on other sites

Om man skall må bra och ha normal kroppsvikt så handlar det inte bara om att äta rätt, man skall motionera regelbundet, sova tillräckligt m.m. OM man inte orkar ta tag i sitt liv för att må bättre så får man skylla sig själv.

 

Då är 99% av alla småbarnsföräldrar rökta på hälsa för inte f-n får man sova ordentligt de första åren man har barn.

 

Jag skulle föreslå att du öppnar ögonen ochs tiger in i verkligheten där allt inte är svart eller vitt!!

Livsmedelsverket rekommenderar visst då att man ska köpa nyckelhålsmärkta produkter annars hade nyckelhålet inte funnits! Det heter att det skav ara lättare för folk att hitta hälsosammare alternativ. Så länge jag kan minnas (från grundskolan) så har det hetat att nyckelhålsmärkningen gör man på mat som ska vara hälsosam!

Mindre socker är bra, men varför i all sin dar väljer man att sätta nykehålet på en produkt som ÄR sockrad när det finns naturella alternativ?

 

Det enda jag ser som bra med livsmedelsverket är vilka fisk sorter en gravid bör undvika att äta. Resten klarar jag ta mig tusan bättre med sunt förnuft!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag har aldrig i hela mitt liv bantat eller haft viktproblem, jag har haft konstant och egenvald kroppsvikt över lång tid. Jag har däremot de senaste åren börjat äta - som jag anser - mer hälsosamt samt bredda min träning till att både innehålla styrka och kondition (tränar 6 dagar i veckan). Havregrynsgröt ger mej flera timmars mättnadskänsla och kolhydrater för min träning, kvarg och magra mejeriprodukter ger mej fullvärdigt protein, massor av grönsaker varje dag ger mej fibrer och mättnadskänsla utan extra energi (kalorier), kyckling och fisk ger mej en varmrätt med bra proteininnehåll och lite mättat fett. Potatis och fullkornsris äter jag i mycket begränsad omfattning (tar hellre grönsaker som komplement till kyckling-fisk) Nötter ger mej bra typ av fett (enkel- och fleromättat), mörk choklad ger mej antioxidanter. Det är i stort sett min kosthållning och den är bra för mej. Jag äter INTE korv, bacon, kött, snabbmat, vitt bröd, sockerrika drycker eller livsmedel, konditorivaror, godis m.m. för att nämna några exempel. Jag har aldrig något sug efter socker och jag har heller inget behov av att äta ofta och äter bara en varmrätt/dag.

 

Den som aldrig har haft viktproblem vet inte vad viktproblem handlar om. Det är omöjligt för en smal - aldrig bantande - person att sätta sig in i en människas sits vars dagliga kamp ägnas åt kilona. Din kropp är inte förstörd med år av extra kilo som min.

 

Du äter ju inte själv enligt Livsmedelsverkets rekommendationer så varför i all sin dar ska andra lyssna på "dom"?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Du tog diskussionen dit genom att kommentera min matval personligen, dvs du höll inte diskussionen allmän längre, vilket jag borde ha ignorerat, jag håller med ;). Det jag vänder mig emot är bristen på ödmjukhet inför en annans problematik och erfarenhet, dvs en förståelse att även om en person har viktiga erfarenheter och mycket att lära ut så måste man inse att sin egen situation är kanske inte densamma som andras och att andra lösningar kan behövas.

 

Jag höll det på ett allmänt plan till och med inlägg 52 sedan tog du över diskussionen till ett personligt plan i inlägg 53.

 

Jag håller med om att det finns problem och att alla inte kan ha samma lösning när det börjar trassla.

 

Jag har inte föreslagit någon lösning heller eller hur?

Link to comment
Share on other sites

Genetiken ja. 

När vi började odla och äta spannmål sjönk medellängden markant, hjärnorna krympte en smula, karies blir ett stort problem och skeletten visar en tidigare okänd prevalens av t.ex. artros och andra hälsoproblem. (http://www.marksdailyapple.com/how-agriculture-ruined-your-health-and-what-to-do-about-it/). 

 

Ca 30% av alla nordbor bär på en genförändring som är nödvändig för att utveckla celiaki och alltmer pekar på att många autoimmuna sjukdomar är kopplade till den genen. Att spannmål är problematiska, på ett eller annat sätt, för väldigt många. Själv blir jag skitdålig (pun intended) av vete (magen pajar, ont i leder o.s.v.), klarar av råg i små mängder (1-2 knäckemackor av 100% råg ett par gånger i månaden) och går upp 0,5 kg om jag äter 6 sushirullar med ris. Jag ska inte äta spannmål, uppenbarligen. Mina problem består hur de än blivit behandlade men visst, jag blir lite mindre sjuk av ett surdegsbröd än av ett vanligt bröd. Men sjuk blir jag. Och jag är lång ifrån ensam. 

 

Det här gäller ju inte alla. Vissa klarar ju av det både till kortare och längre tid (jag hade inga problem med vare sig mage eller leder som ung men med tiden blev det fler och fler problem som magiskt försvann när jag tog bort spannmålen ur min kost) och dem är ju bara att gratulera. Jag skulle gärna tillhöra deras skara.

 

Jag mår inte heller bra av spannmål så jag äter väldigt lite av det.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Då är 99% av alla småbarnsföräldrar rökta på hälsa för inte f-n får man sova ordentligt de första åren man har barn.

 

Jag skulle föreslå att du öppnar ögonen ochs tiger in i verkligheten där allt inte är svart eller vitt!!

Livsmedelsverket rekommenderar visst då att man ska köpa nyckelhålsmärkta produkter annars hade nyckelhålet inte funnits! Det heter att det skav ara lättare för folk att hitta hälsosammare alternativ. Så länge jag kan minnas (från grundskolan) så har det hetat att nyckelhålsmärkningen gör man på mat som ska vara hälsosam!

Mindre socker är bra, men varför i all sin dar väljer man att sätta nykehålet på en produkt som ÄR sockrad när det finns naturella alternativ?

 

Det enda jag ser som bra med livsmedelsverket är vilka fisk sorter en gravid bör undvika att äta. Resten klarar jag ta mig tusan bättre med sunt förnuft!

 

Nyckelhålsmärkningen är skräp, det håller jag med om. Livsmedelsverket har gjort alltför stora eftergifter för livsmedelsproducenterna.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Den som aldrig har haft viktproblem vet inte vad viktproblem handlar om. Det är omöjligt för en smal - aldrig bantande - person att sätta sig in i en människas sits vars dagliga kamp ägnas åt kilona. Din kropp är inte förstörd med år av extra kilo som min.

 

Du äter ju inte själv enligt Livsmedelsverkets rekommendationer så varför i all sin dar ska andra lyssna på "dom"?

 

Mina kilon smög sig på mig under många år. När vikten till slut började dra iväg så satt kilona som fastspikade. Jag gick och gick och ingenting hände. Jag åt inte mer än vanligt. Det var en nyttig upplevelse för jag hade inte heller förstått vad verkliga viktproblem handlade om.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag höll det på ett allmänt plan till och med inlägg 52 sedan tog du över diskussionen till ett personligt plan i inlägg 53.

 

Jag håller med om att det finns problem och att alla inte kan ha samma lösning när det börjar trassla.

 

Jag har inte föreslagit någon lösning heller eller hur?

 

Man kan bara prata utifrån sina erfarenheter, jag måste ta mig själv som exempel för det är det fall jag känner bäst till (även om jag också pratade om min kollega och limp) men det betyder inte att diskussionerna behöver vara personliga. Det känns som du har en idé/teori om hur saker och ting fungerar som är så stark att du inte hör om någon har avvikande erfarenheter. Men det kan vara jag som missuppfattar :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Man kan bara prata utifrån sina erfarenheter, jag måste ta mig själv som exempel för det är det fall jag känner bäst till (även om jag också pratade om min kollega och limp) men det betyder inte att diskussionerna behöver vara personliga. Det känns som du har en idé/teori om hur saker och ting fungerar som är så stark att du inte hör om någon har avvikande erfarenheter. Men det kan vara jag som missuppfattar :)

 

Ja i den här tråden har det känts länge som om du missuppfattar det jag skriver. Jag har försökt räta upp det men då fått en ny omgång av missnöje så nu vet jag inte längre vad jag skall skriva för att bli förstådd.

 

Det är som sagt inte lösningar jag diskuterar utan orsaker.

 

Att det inte är så lätt att få ordning på kroppen när den väl börjat krångla vet jag av egen erfarenhet. Jag har kört huvudet i väggen hur många gånger som helst.

 

Gå gärna tillbaka till inlägg 52 och tidigare.

Link to comment
Share on other sites

Ja i den här tråden har det känts länge som om du missuppfattar det jag skriver. Jag har försökt räta upp det men då fått en ny omgång av missnöje så nu vet jag inte längre vad jag skall skriva för att bli förstådd.

 

Det är som sagt inte lösningar jag diskuterar utan orsaker.

 

Att det inte är så lätt att få ordning på kroppen när den väl börjat krångla vet jag av egen erfarenhet. Jag har kört huvudet i väggen hur många gånger som helst.

 

Gå gärna tillbaka till inlägg 52 och tidigare.

 

Jag har läst om och tycker inte det är personligt, att ta sig själv som exempel är vanligt. Det betyder inte att det är mina gamla problem vi ska lösa nu, eller ens detaljdiskutera, utan vi för en allmän diskussion om kost/genetik/evolution. Jag gav exempel på hur kost kan påverka två personer helt olika (tex jag och min kollega) och exempel där motion inte löser viktproblem. Du och jag har ju också olika mål med vår kost och har ju naturligt olika lösningar. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag säger inte emot dig men är ändå nyfiken på hur du har kommit fram till det.

 

"Motion" är ju ett väldigt allmänt begrepp som omfattar väldigt mycket.

Så var vi där igen, suck, genom att ställa frågan säger du emot, det ligger ett underförstått ifrågasättande. Du kan börja med att läsa den här länken från Doc´s blog ang viktreduktion http://www.kostdoktorn.se/ga-ner-i-vikt-med-traning. (Ibland tycker jag att diskussionerna här närmar sig löjets gräns och jag undrar själv varför jag svarar.) Hela forumet är ju fullt av människor som har gått ner i vikt med hjälp av kosten!  Vid stor övervikt rekommenderar  Doc att man skall vänta till kroppen är mera  i form och inte belastad av sin övervikt.

 

Att motion och träning är bra för andra saker har jag inte sett en enda människa här inne argumentera emot! Lägg själv ner lite jobb på att googla fram fakta om varför det är bra att träna utan att koppla till viktnedgång. Om man gör sig omaket vilket jag har gjort upptäckte jag att det inte är helt lätt se de andra fördelarna självklart och enkelt. "Träning-o-viktnedgång" är så normaliserat att det likar den sammanslagning som ofta görs av "frukt-o-grönt". Det är också fullt med  ospecifika och svepande formuleringar om att det är bra för hälsan och psyket.

 

Om du själv förespråkar träning skulle det vara intressant att få veta vad du själv ser som de största, framförallt, fysiska fördelarna om vi bortser från vikt.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Så var vi där igen, suck, genom att ställa frågan säger du emot, det ligger ett underförstått ifrågasättande. Du kan börja med att läsa den här länken från Doc´s blog ang viktreduktion http://www.kostdoktorn.se/ga-ner-i-vikt-med-traning. (Ibland tycker jag att diskussionerna här närmar sig löjets gräns och jag undrar själv varför jag svarar.) Hela forumet är ju fullt av människor som har gått ner i vikt med hjälp av kosten!  Vid stor övervikt rekommenderar  Doc att man skall vänta till kroppen är mera  i form och inte belastad av sin övervikt.

 

Att motion och träning är bra för andra saker har jag inte sett en enda människa här inne argumentera emot! Lägg själv ner lite jobb på att googla fram fakta om varför det är bra att träna utan att koppla till viktnedgång. Om man gör sig omaket vilket jag har gjort upptäckte jag att det inte är helt lätt se de andra fördelarna självklart och enkelt. "Träning-o-viktnedgång" är så normaliserat att det likar den sammanslagning som ofta görs av "frukt-o-grönt". Det är också fullt med  ospecifika och svepande formuleringar om att det är bra för hälsan och psyket.

 

Om du själv förespråkar träning skulle det vara intressant att få veta vad du själv ser som de största, framförallt, fysiska fördelarna om vi bortser från vikt.

 

Nä nu blev jag faktiskt riktigt ledsen och fastnade på det första du skrev. Hur i hela friden skall man göra då om man vill få fram argument och fakta?

Link to comment
Share on other sites

Jag hakar på frågeställningen MariaF, för ju mer jag tänker på det ju mer förvirrande blir det för tillfället  :huh:  . Det är många som tränar här inne och många som inte tränar och hur viktigt blir det med Paleo/LCHF-kosten? Behöver inte hjärtat den extra stimulansen? Har läst någonstans att blodkärlen blir smidigare eller mer elastiska av träning, gäller det också om man äter enligt LCHF? Och så just muskelmassa vid åldrande? Kan kanske verka lite hysteriskt vid 52 års ålder men vips är man 60 och jag ser mycket dåligt hända nu när folk runt omkring mig börja närma sig eller uppnå den åldern. Nej, de äter inte lågkolhydrat. 

 

För mig innebär "paleotanken" tanken att människan har en artegen föda, en kosthållning vi är skapta för och mår bra av. Jag är också helt övertygad om att vi behöver rörelse för det är vi också skapta för. Men vi klarar inte rörelse om inte kosten är bra för oss. Vi blir feta, får ont i leder och knän och slutar röra oss. Vi får inflammatoriska sjukdomar som ställer till det för oss. Kroppen behöver rörelse för att smörja leder, stärka skelettet och musklerna, för tarmrörelserna, syresätta och rensa ut slaggprodukter osv. Jag är övertygad om att man gör sig själv en otjänst om man inte rör sig. Om blodkärlen blir smidigare av LCHF vet jag inte men det känns väldigt sannolikt eftersom bl a transfetter gör cellmembranen stela och ogenomsläppliga för näringsämnen och slagg. Om man sedan kan spä på smidigheten lite extra med motion så är det ju jättebra! 

Jag tänker också mycket på åldrandet eftersom jag vid 40 fick värk i kroppen och om mormor som dog vid närmare 100 är min måttstock så hade jag inte ens levt halva mitt liv... Det var då jag köpte LCHF (som jag dömt ut innan)... När jag läste på hittade jag tre områden som låg nära till hands att prova - reducera kolhydrater, minska rött kött och balansera omega 3 - omega 6.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Nä nu blev jag faktiskt riktigt ledsen och fastnade på det första du skrev. Hur i hela friden skall man göra då om man vill få fram argument och fakta?

Kan bara berätta om mina val och läser följande bloggar som är lättillgängliga  och ger en väldigt fin grundkunskap om lågkolhydratskos och annan metabol kunskap: kostdoktorn.se, annikadahlqvist.se och ettsötareblod.se

 

Tittar ofta in på lchf.se och kostdemokrati.se, något mer politiserade men det ser jag som viktiga inslag i detta med vår kost.

 

Böcker som är basic för att ha en stabil grund i lågkolhydrat är Ett sötare blod - Fernholm och Matrevolutionen - Eenfeldt. I detta beskrivna kluster besvaras många frågor.

 

Är man därefter att intresserad att ta sig vidare har vi Forskningsfusket av Sundberg mfl, Ravnsskogs böcker om kolesterolet.

 

Slutligen att lyssna på berättelser från medlemmar här på blog och forum, här finns en erfarenhetsbank och ordentliga kunskapskällor. Kunskap som springer ur både erfarenhet och pålästhet.

 

Jo, jag har också börjat följa den frejdiga Isländska doktorn Doc´s Opinion.com. Den är på engelska så det är ju lite pyssligare men han skriver enkelt.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...