Målet uppnått - Under 70 kg!

[Jojomaja]

536 dagar in i mitt nya liv hände det! Sexton månader och arton dagar efter att jag aningen skeptiskt släppt taget om kolhydraterna och vågat börja äta fett istället har mitt viktmål uppnåtts. Jag är äntligen under 70 kg och har nu officiellt gått ned 35,5 kg från startvikten 105. Min våg stannade igår morse på 69,5 glada kilon! Mitt BMI är ”normalt” och jag är lyckligare än jag varit på många, många år!

Det känns lite märkligt och nästan lite överraskande eftersom jag under det senaste halvåret ju mer och mer slutat tänka på vikten eller fundera på mat. Jag har på sistone upplevt mig själv som normalviktig och viktstabil och har nog till och med börjat ta min viktnedgång för självklar och bestående. Det finns inte längre någon som helst rädsla eller oro för att gå upp i vikt någonsin. Det känns som att bli fet igen inte är ett alternativ som ens finns på kartan. Om jag "trillar dit" på socker eller kör av vägen så har jag alla verktyg för att snabbt komma tillbaks upp på banan igen. 

Och mitt liv är så avslappnat idag. Borta är all stress över min ständigt stegrande vikt eller ångest över mat. Borta är sorgen över min förlorade kropp och alla krämpor jag lidit av. Jag kan verkligen leva mitt liv nu, istället för att ständigt ha hjärnan ockuperad av tankar runt bantning och mat. Idag är jag lycklig större delen av tiden från att i så många år levt med sorg, skuld, skam och ångest över min fetma. Och så här har det varit i över ett år. Redan förra sommaren, trots att jag då vägde runt 20 kg mer än idag, kände jag mig så otroligt glad och hoppfull. Den viktminskning och fysiska förbättring på alla plan som jag direkt upplevde visste jag skulle fortsätta och jag har nu mått bra så länge att jag nästan glömt hur eländigt mitt liv var innan jag började med LCHF. 

Jag väger mig väldigt sällan och upplever att jag äter "fritt" idag. Men det innebär givetvis inte att jag varken äter socker eller någon större mängd kolhydrater. Tvärtom har det blivit en vanesak att undvika dem och min livsstil är helt omställd till lågkolhydratskost. Jag upplever inga som helst besvär av frestelser eller sug och min kosthållning fungerar både vid vardag och till fest. Under de här månaderna har jag inte varit hungrig en enda dag, tvärtom så har jag varje dag ätit oerhört god och mättande mat och om man ska peka på något problem har det snarare varit att jag inte varit hungrig nog att äta allt gott som jag har att välja på. Det har inte funnits tillräckligt många timmar på dygnet att njuta av maten eftersom mättnaden på fett är så långvarig. Mycket mat har fått kastas bort eftersom jag inte längre klarar av att hetsäta rester som jag alltid gjort förr och min hjärna tror fortfarande att jag orkar mer mat än vad jag kan äta. Jag köper fortfarande hem för mycket mat, men jag ser det som ett lyxproblem jag får jobba med. 

Om jag ska summera den här tiden och titta i backspegeln måste jag konstatera att jag inte ångrar en enda sekund av mitt val. Det enda jag kan hysa en aning sorg över är att jag inte tog det här steget långt tidigare. Att jag inte visste det jag vet idag innan allt drog iväg. Att jag inte hade denna kunskap när jag var tonåring och på väg in i den viktkarusell och jojobantning som följt mig i över 35 år. Det är synd att jag gick år ut och år in i denna ständigt växande kroppshydda och led. Att jag plågade mig med träningshysteri, kaloriräkning och traditionella bantningskurer som bara ledde djupare ned i träsket och dessutom gav mig ätstörningar. Allt detta onödiga lidande när jag hade kunnat leva gott, precis som jag gör idag. Men jag ska inte titta i backspegeln mer nu. Jag ska vara glad och tacksam över mina framgångar och hur lätt de kommit. Det är snudd på ofattbart! Förutom över 35 kg borta från min kropp har jag fått följande hälsovinster som bonus: 

•Den svåra IBS jag levt med i många år försvann redan efter någon vecka.
•Alla ätstörningar i form av hetsätning och bulimi som jag lidit av sedan tonåren försvann efter någon månad.
•Mitt behov av att dricka alkohol (ofta istället för mat) för att döva min sorg är helt bortblåst. 
•Mina blodvärden är perfekta och kolesterolet väldigt lågt.
•Jag är inte längre ens i närheten av risk för diabetes typ 2. 
•Mitt blodtryck har sjunkit till perfekt nivå från att ha varit skyhögt.
•Jag har aldrig hjärtklappning som förr. 
•Jag har nästan slutat svettas och lider inte av att ständigt känna mig äcklig. 
•Mina eksem i hudvecken under hängmagen är borta - eller snarare - hängmagen är borta!
•Klimakteriebesvären försvann efter ett halvår och mensen kom tillbaks. (Kanske inte ses som positivt, men jag är alltså fortfarande ”fruktbar” vilket gör att jag känner mig yngre.)
•Alla säger att jag ser tio-femton år yngre ut och en av sonens kompisar trodde nyligen att jag bara var 35-37 år! (Jag är 50)
•Hår och naglar växer som attan, är starkare och av bättre kvalitet. Huden glänser. 
•Jag orkar mer, sover bättre och känner mig aldrig trött och sliten. 
•Jag tränar inte, men har ändå fått en avsevärt förbättrad kondition.

Dessutom upplever jag att jag verkligen känner mig vackrare och alla säger att jag utstrålar enorm livsglädje. Jag har plötsligt börjat få massor av uppmärksamhet från det motsatta könet igen och idag saknar jag verkligen inte uppvaktning från män. Jag är medveten om att man kan vara en mycket attraktiv och livfull person även som överviktig och att ”det” inte sitter i utseendet, men jag har i så många år nu verkligen hatat mig själv. Eftersom jag har tyckt så illa om min kropp och mitt utseende har det även påverkat mig i relationer med andra. Jag har inte kunnat låta någon älska mig så länge jag inte älskat mig själv. Idag har jag börjat gilla mig själv igen och det är nog vad som andra människor också ser! 

För övrigt är det fantastiskt att kunna komma i små storlekar och att bära kläder som verkligen sitter bra på kroppen. Jag kommer i storlek Small om det är stretch, men Medium är nog vad jag drar idag. För mindre än två år sedan nödköpte jag kläder i XXL eller storlek 52-54 och större. Dessa är som tält idag. Borta är alla anskrämliga tunikor med grenspruckna tajts nedrullade under hängmagen. Det som var min dagliga uniform året om förr. Den här sommaren har jag för första gången på många år vågat sola i bikini igen och det var ett jättestort steg! 

På mitt jobb var det många som reagerade när jag kom tillbaks efter semestern. Slankad och solbränd. De flesta var otroligt positiva och jag har fått mängder med uppmuntrande kommentarer. Dock finns det alltid dystergökar som skeptiskt skrockar och skakar på huvudet. En av mina surare kollegor som försöker kaloribanta med ganska nedslående resultat konstaterade trumpet att: ”Jaha. 35 kg sa du? Men det är nu det verkliga jobbet börjar! Det är nu det blir svårt – att hålla vikten. Vi får väl se om ett halvår hur bra det gått!” Och jag bara log, för jag vet att det är inget problem. Varför skulle jag ändra något alls när jag mår så himla bra? Jag är viktstabil nu och det skulle faktiskt inte förvåna mig om jag fortsätter att gå ned lite till. Jag funderar på att ändra min målvikt till 65 kg. Vi får se hur det blir med den saken …

Vad folk än tycker (eller snarare tror) om LCHF kommer ingen någonsin att kunna få mig att ändra min ståndpunkt. Folk kan klanka ned eller skriva hur mycket skit de vill om den här kosten, men jag är ett levande exempel på att lågkolhydratskost verkligen är det rätta för den som misslyckats med all annan kosthållning. Att tappa mer än en tredjedel utav min kroppsvikt utan att banta eller vara hungrig en enda dag är faktiskt nästan som ett mirakel. Men eftersom jag vet hur det gått till rent fysiskt och förstår kroppens reaktion på kosten efter att ha läst på massor om socker och kolhydrater så är det egentligen inte så konstigt alls!

Rock on!

[Tuva]

Ja. Ja. JA!         

Stort grattis!!!

 

Och som jag känner igen mig. Kan pricka av nästan varenda punkt på din lista. Fast min egen största vinst var att bli av med mina mycket djupa vinterdepressioner som jag dragits med i 30 år. (Kompletta med självmordsfantasier och hela klabbet.) Inget utom svält med bara tillgång till spannmål för överlevnad kommer få mig att ändra mitt sätt att leva.

 

Svårt att hålla vikten för att man "slutar banta"? Men vi slutar ju inte för vi har ju aldrig börjat banta. Vi började bara äta riktig mat och det vill man väl inte sluta med? Det känns komplett världsfrämmande: "Nu har jag nått min målvikt så nu kan jag äntligen unna mig att äta en massa som gör mig miserabel, sjuk och fet. Jippi!"   Men visst, vi minns ju också hur det varit alla de andra gångerna när man gått ner och hela tiden slagits mot suget och hela tiden varit "duktig" och nekat sig allt det där goda man inte fick äta. Hu. Det är så skönt att det inte går att beskriva att ha det där lugnet  i kroppen, att hon äntligen efter alla dessa år är lugn. 

 

Grattis igen!

[stoscha]

Åh, vad härligt! Hela ditt inlägg bara strålar och skiner och jag skiner ikapp med dej!

Jamenvisst, det här är ingen bantning, det är en livssstil som leder till ökad hälsa, sen får "surknular" och domedagsprofeter säga vad de vill.

 

Jag har själv kört LCHF i 3,5 år och började i sommar med pf för att vässa mina blodvärden. Jag var med i en Fb-gupp om pf, men det kändes verkligen inte seriöst... Massor med folk som säger "jag provade LCHF ett tag, men det funkade inte"... och en massa människor som använde metoden för att plåga sin kropp i stället för att se den som ett medel att uppnå bättre hälsa. 

 

OK, jag har inte gått ner nåt heller under dessa år, men det beror ju bl.a. på att jag är klimakteriekärring och inte har några hiskeliga mängder att ta bort... men jag känner mej som hälsan själv och får väl acceptera att jag är en rultig kärring.

 

Stort grattis till dej och starkt jobbat.

[CamillaB]

Vilken underbar viktresa du har gjort! Grattis till ditt nya liv!

Du ger inspiration och motivation! Tack för din berättelse!

[Anders A]

Härligt att läsa! Grattis!! 

[Modesty]

Stort grattis, vilken härlig läsning och inspiration.

[Kajak]

Fantastiskt ! Roligt att du delar med dig, behövs för att kunna inspirera behövande att börja med LCHF!

[Jojomaja]

Tack allihop för härlig feedback! Ja, det känns fantastiskt och detta är ju bara början. De som har problem med LCHF och i ren okunskap, som kanske ibland tolkas som ondska och illvilja, klankar ned på kosten har nog ingen aning vilken fantastisk hjälp detta kan vara för så många. Jag hoppas på att få njuta av livet nu på det sätt som det var meningen att det skulle ha avnjutits. Det känns som om jag får leva om en del av mitt liv. Lite som i ett dataspel. Man laddar om, gör om och gör rätt. Mer erfaren och kommer längre. Förhoppningsvis går man i mål!  
 

[Bitteusa]

Kan bara säga STORT GRATTIS! Mycket inspirerande läsning!

[stroker49]

Kanoners! Härligt att läsa!!!

 

Jag var inte direkt överviktig för tre år sedan, men vad jag hungrade! Nu äter jag som en kung och väger tio kilo mindre. Idag skall jag hämta ett halvt lamm jag beställt på affären. God riktig mat !!

[Tiny Tom]

Gött (blomkåls)mos! Jag kan verkligen identifiera mig med, i synnerhet, följande:

 

"Det enda jag kan hysa en aning sorg över är att jag inte tog det här steget långt tidigare."

 

I övrigt känns grattis lite överflödigt eftersom den stora belöningen är ju den som hela din text vibrerar och lyser av. Hur som helst, stort grattis!

[Syster]

Kan bara säga Grattis jag också, fantastiskt roligt att läsa, och vi är nog många här som skriver under på de övriga hälsoförbättringarna också.

Vill även poängtera det som Kajak sa här ovan "att kunna inspirera andra", vilket är viktigt, att människor ser att det faktiskt finns ett hopp till, trots att man tror att man provat alla vägar till viktnedgång och bättre hälsa. Och det hoppet är LCHF

[Annika Rane]

Underbar läsning! Jag är mer och mer intresserad av åldrande och LCHF. Det du skriver gör mig glad. Din viktnedgång, alla hälsoförbättringar och inte minst: fruktbarhet, ungdomligt utseende och intresserade män Stort grattis!

[Susanne]

Ett JÄTTE grattis till dig - vad härligt!!  
Jag känner också igen mig i så mycket och definitivt det du säger om att du önskar du kommit på detta med lchf tidigare.

Ändrade målvikten var något jag gjorde - hade först som mål att komma ner på 66 kg. Jag trodde nämligen inte riktigt på att jag skulle klara mig ner till den vikt jag hade INNAN jag började äta mig upp i vikt när jag var ca 29 år (är nu snart 53)
 

Man har ju alltid hört att en kvinna som fött barn, jojo-bantat och dessutom kommit upp i min ålder inte skulle ha det så lätt.

Men när jag kom ner till 66 kg så kände jag att "men det här fixar jag!"  

Nu väger jag runt 62, det går lite upp och ned beroende på vad jag ätit som samlat lite vätska men aldrig över 64 och det försvinner igen.

Jag känner mig viktstabil trots att det bara är några månader sedan jag gick i mål och jag väger nu EXAKT vad jag vägde innan jag började gå upp.
 

 

[Majabella]

Fantastiskt! Nu har jag en LCHF-superhjälte till att beundra och följa. Lite nyfiken på vad som hänt med ditt blodtryck eftersom jag själv gärna vill slippa urkig medicin med massa biverkningar. Vill du berätta vad trycket var och numera är och om du äter/ ätit medicin?

[Tattin]

Grattis och tack för din berättelse!

 

Ledsen att säga det, men när det blir FÖR positivt så slår det över åt andra hållet för mig. Då låter det i mina öron som att en PR-byå ligger bakom skriveriet och då blir det inte trovärdigt för mig.

 

Jag kör själv LCHF i en light-version för att jag har "köpt" konceptet och tror på det, men.... när det blir för mycket "halleluja" över det hela så börjar jag tveka....

 

Jag har själv ingen övervikt, jag vill bara leva sunt och hoppas på att få bibehålla hälsan som pensionär. Jag har kört LCHF i ett år nu och mår väldigt bra, men det gjorde jag innan också. Jag läser mycket om LCHF och har hela tiden trott på den här dieten, så pass mycket att jag själv gått in för den... för hälsan skull och för framtiden! Men....... på senare tid har jag börjat att ifrågasätta de lite för glassiga och professionella inläggen i LCHF-bloggarna.... Många låter som reklambroschyrer. Är alla som gör LCHF-inlägg verkligen så språkligt begåvade......? Hoppas jag har fel... säg gärna emot mig....

[Jojomaja]

Grattis och tack för din berättelse!

 

Ledsen att säga det, men när det blir FÖR positivt så slår det över åt andra hållet för mig. Då låter det i mina öron som att en PR-byå ligger bakom skriveriet och då blir det inte trovärdigt för mig.Ledsen att säga det, men när det blir FÖR positivt så slår det över åt andra hållet för mig. Då låter det i mina öron som att en PR-byå ligger bakom skriveriet och då blir det inte trovärdigt för mig.  Jag kör själv LCHF i en light-version för att jag har "köpt" konceptet och tror på det, men.... när det blir för mycket "halleluja" över det hela så börjar jag tveka....  Jag har själv ingen övervikt, jag vill bara leva sunt och hoppas på att få bibehålla hälsan som pensionär. Jag har kört LCHF i ett år nu och mår väldigt bra, men det gjorde jag innan också. Jag läser mycket om LCHF och har hela tiden trott på den här dieten, så pass mycket att jag själv gått in för den... för hälsan skull och för framtiden! Men....... på senare tid har jag börjat att ifrågasätta de lite för glassiga och professionella inläggen i LCHF-bloggarna.... Många låter som reklambroschyrer. Är alla som gör LCHF-inlägg verkligen så språkligt begåvade......? Hoppas jag har fel... säg gärna emot mig....

Tack. 

(På sätt och vis)

 

Om du vore medlem på (skriver inte ut sajtens namn här, ni får fråga) där man kan följa mina dagliga bloggar från dag ett i mars 2012 så insåg du troligen att det finns ingen fånig PR-byrå bakom detta. Orden har krystats ut av en 50-årig klimakteriekärring som slitit sig ned i vikt om och om igen men gått upp mer och mer för varje vända och som efter 35 år av ästörningar plötsligt hittat något som fungerar på sikt. Om du känner att det är lättare att avfärda mina ord som något otänkbart för att de på något sätt verkar för positiva så får det stå för dig. Du har troligen aldrig varit så nere att du förstår hur det känns att må så bra som jag gör just nu?

 

De som känner mig vet att det här är verkligen inte något påhitt, någon lögn eller skapat för att sälja ... Ja ... Vaddå? Vad är det i så fall du upplever att jag vill sälja. Till skillnad från ITRIM, Viktväktarna, Herbalife och annat så är LCHF helt gratis. Ingen tjänar pengar och om någon skulle ens försöka slå mynt på detta så sablas de oftast ned om de inte är superseriösa. Så vari ligger ditt tvivel? Att jag skriver som jag gör? 

Jag kanske gör det av ren jävla glädje? 

 

Du ber någonstans i din text om att jag ska säga emot dig. Lite som att du behöver det för att tro på att vad jag skriver är sant. Om du missar poängen och fortsätter leva som jag gjort i många år, synd för dig men jag kan inte göra mer än att berätta om min resa. Om du inte tror på den så är det du som förlorar. Inte jag. Jag har redan kammat hem storvinsten. I min värld så är det du som måste hitta sanningen och greppa verkligheten. Jag har inte något behov av att bevisa något. Mitt inlägg är enbart skapat av glädje och lycka i syfte att dela med mig och inspirera. Jag bad inte Kostdoktorn om att länka till mig. Jag säljer inget. Jag är i vardagen ganska anonym i min kosthållning. Men just nu - just idag när jag nått ett mål som jag längtat efter - just en dag som denna, så tillåter jag mig att sväva ut och vara så där överdrivet glad och positiv som du kanske tycker är lite äcklande. 

 

Men för mig är det stort. För mig är det en chans till att leva resten av mitt liv som en fungerande människa från att kanske ha varit en av dem som du och folk som bara letar efter fel hos andra sett ned på som en sorglig figur. Jag är en väldigt lycklig kvinna just nu, och inte ens du kan ta det ifrån mig! 

[Anders A]

Ledsen att säga det, men när det blir FÖR positivt så slår det över åt andra hållet för mig. Då låter det i mina öron som att en PR-byå ligger bakom skriveriet och då blir det inte trovärdigt för mig.

Attans också, Tattin, du har avslöjat oss!

Vi är i själva verket tusentals personer som är avlönade av PR-byrån Ägg & Bacon Forever AB som sitter hela dagarna och hittar på historier som denna.

Nu får vi väl alla hitta något annat jobb...

 

[stoscha]

Sen ÄR ju många av oss språkligt begåvade.... och nyfikna och vetgiriga. Därför har du hamnat i ett fantastiskt sällskap där du träffar positiva, spirituella människor och har möjlighet att lära dej en hel del (om du vill)

[Tattin]

Tack Jojomaja, jag blir glad när jag det läser ditt svar...

 

Jag är ledsen för att jag ibland kan låta lite för ifrågasättande när det gäller allt det positiva som skrivs om LCHF och att tanken slår mig ibland att när det låter lite FÖR positivt så kanske det ligger nån anonym skribent bakom orden....

 

Det är absolut ingen kritik mot dig. Tvärtom. Ta det som en komplimang för 17...  Du är bra på att uttrycka dig... Själv är jag bara ute efter att få bekräftelse på att den diet jag slagit in på är något som jag ska fortsätta med. (Efter att ha blivit emotsagd av så många vänner och kollegor...) Men... jag bad ju faktiskt också om att bli emotsagd... Och det får du ta som en komplimang - du uttrycker dig som en PR-byrå.

 

Du har gjort en fantastisk resa med LCHF och det är starkt av dig att dela med dig av dina erfarenheter till oss andra! Jättetack för det.  Jag kör ju också LCHF fastän jag ibland funderar om jag ska fortsätta eller lägga av. Jag mår jättebra som sagt men mådde ju bra innan också. Har heller ingen övervikt, men vill undvika framtida diabetes, övervikt odyl... Behöver bara fortsatt bekräftelse... Hur hittar jag till din matdagbok...?

[Mats M]

Stort grattis. 

 

Jag är lite nyfiken dock. I kurvan finns det ett antal ställen där du ökat ganska snabbt i vikt, och sedan gått nedåt igen. Vad hände där?

[MikaelRW]

Stort grattis till dina framgångar.

Tycker det är jätte roligt att höra när människor lyckas jag förstår din nästan euforiska text. Men jag skulle säkerligen göra det samma om jag upplevde det du har gjort. Att under en lägre period vad man än försöker inte lyckas och ständigt slås av bakslag. Men sen när man lyckas och det löser upp alla knutar och frågetecken som funnits under flera år måste det vara en fantastisk upplevelse. Då blir man med alla rätt euforisk. 

Lycka till i framtiden och jag är övertygad om att det kommer gå bra. Ignorera din otroligt pessimistiska arbetskollega.

 

Mikael

[Susanne]

Grattis och tack för din berättelse!

 

Ledsen att säga det, men när det blir FÖR positivt så slår det över åt andra hållet för mig. Då låter det i mina öron som att en PR-byå ligger bakom skriveriet och då blir det inte trovärdigt för mig.

 

Jag kör själv LCHF i en light-version för att jag har "köpt" konceptet och tror på det, men.... när det blir för mycket "halleluja" över det hela så börjar jag tveka....

 

Jag har själv ingen övervikt, jag vill bara leva sunt och hoppas på att få bibehålla hälsan som pensionär. Jag har kört LCHF i ett år nu och mår väldigt bra, men det gjorde jag innan också. Jag läser mycket om LCHF och har hela tiden trott på den här dieten, så pass mycket att jag själv gått in för den... för hälsan skull och för framtiden! Men....... på senare tid har jag börjat att ifrågasätta de lite för glassiga och professionella inläggen i LCHF-bloggarna.... Många låter som reklambroschyrer. Är alla som gör LCHF-inlägg verkligen så språkligt begåvade......? Hoppas jag har fel... säg gärna emot mig....

Det är inte konstigt att det blir lite "halleluja"-glädje över att man som överviktig och kanske många misslyckanden i bagaget äntligen faktiskt lyckas gå ner så många kilon OCH dessutom bli av med ett stort antal kroppsliga krämpor.

Jag kan också personligen tycka det är jätteskönt att i ett lchf-forum fritt få uttrycka den lättnad och glädje man känner att ha förändrat hela sitt liv så positivt - det är nämligen inte överallt man kan diskutera ämnet utan att vara tvungen att försvara sig själv och sin kost.

 

 

[LottaJ]

STORT Grattis!!!!

och...

HALLELUJA!!!! 

[Jojomaja]

Fantastiskt! Nu har jag en LCHF-superhjälte till att beundra och följa. Lite nyfiken på vad som hänt med ditt blodtryck eftersom jag själv gärna vill slippa urkig medicin med massa biverkningar. Vill du berätta vad trycket var och numera är och om du äter/ ätit medicin?

 

Hej Majabella!

Tack för din fråga. Jag hade högt blodtryck under en ganska lång tid och min läkare skrev ut medicin mot hypertoni som jag inte vågade ta. Jag var så himla övertygad om att jag själv dragit på mig detta och att det var mitt dåliga leverne som skapat mitt höga blodtryck att jag först ville ge mig själv chansen att ta ned det på egen hand. Och ja ... Det fungerade. Jag har ett helt normalt blodtryck idag. Jag är väldigt skeptisk till att äta läkemedel och jag har inte heller tagit statiner mot det höga kolesterol jag hade tidigare. Men jag vill förtydliga att jag verkligen inte uppmuntrar någon att skippa medicinen som jag gjorde. I efterhand kan jag tycka att det var dumt. Om jag bara "bantat" så hade jag troligen inte fått samma effekt. 

[Jojomaja]

Stort grattis. 

 

Jag är lite nyfiken dock. I kurvan finns det ett antal ställen där du ökat ganska snabbt i vikt, och sedan gått nedåt igen. Vad hände där?

 

Hej Mats M,

 

Jag har förstått att många sett min viktnedgång som dramatisk och snabb. Men så är det inte. Slå ut det på tid och det är en ganska lugn och maklig takt. Jag har också haft mina bakslag och uppförsbackar, precis som de flesta andra, men jag har aldrig under den här tiden tappat fokus på att äta lågkolhydratskost. Jag skulle säkerligen kunna tagga varje uppgång på den där grafen och säga exakt vad som fick mig att just den helgen, den julen eller den dagen att äta sådant som jag kanske inte borde, och de flesta känner väl till att om man svullar kolhydrater så går man upp i vätskevikt. Men det som är väsentligt, viktigt och verkligen betyder något för mig är att jag efter varje uppgång i vikt hittat tillbaks igen. Jag hoppas att fler med mig lär sig att ett felsteg inte betyder att man måste ge upp eller att man ska avbryta det man påbörjat! 

 

[Limp]

Bra jobbat Jojomaja... dags och byta signatur kanske  Jojoandet är väl ett minne blott nu ?

 

Hur tror du ditt fortsatta liv kommer se ut på kostfronten ?  

[Jojomaja]

Bra jobbat Jojomaja... dags och byta signatur kanske  Jojoandet är väl ett minne blott nu ?

 

Hur tror du ditt fortsatta liv kommer se ut på kostfronten ?  

 

Tack Limp! 

Jag kommer nog aldrig jojobanta mer, eller banta alls för den delen. 

I snart ett och ett halvt år nu har jag ickebantat och för första gången i mitt 50-åriga liv har jag vågat låta kroppen jobba normalt. Med det menar jag att jag inte försökt att medvetet störa min ämnesomsättning genom att kräkas upp det jag ätit, laxera mig eller hysteriskt träna bort de kalorier (usch vad jag inte gillar ordet kalorier!) jag fått i mig. 

 

Nu har jag börjat våga lita på min kropp. Något som är många "normalviktiga" förunnat men en gåta för oss som varit ätstörda sedan tidig ålder. Från att allt jag stoppat i min mun givit omgående utslag på vågen och dragit ned mig i ett väldigt otäckt beroende så har jag börjat kunna äta och verkligen njuta av mat. Det har jag faktiskt inte gjort sedan jag var barn, och även då var mat skuldbelagt eftersom jag var rultig. 

 

I fortsättningen kommer jag att äta lågkolhydratskost. Det finns fortfarande en hel del trivselvikt på min kropp och många skulle säkert tycka att jag borde gå ned 10 kg till, men just nu njuter jag bara av livet. Jag har inga ambitioner att banta alls utan har som målsättning att fortsätta vara viktstabil. Att INTE GÅ UPP är stort för mig. Min erfarenhet under de senaste åren är att oavsett hur jag ätit har jag gått upp, ibland långsamt, ibland snabbt, men min vikt har ständigt gått uppåt. Nu befinner jag mig i den ovana situationen att jag faktiskt går ned även om jag äter gott. Det är fantastiskt och omvälvande. Jag trodde ALDRIG att jag skulle komma under 70 kg igen när jag befann mig däruppe en bra bit över 100 kg och idag måste jag nog nypa mig lite för att fatta att det verkligen är sant. 

 

Vad jag INTE kommer att göra är att börja trassla med fastor och sånt. 5:2 i all ära för dem som känner att de har viktpanik. Kanske hade jag provat det om jag inte funnit LCHF, men idag känner jag inget som helst behov av att störa mitt välmående med att fasta och medvetet svälta mig. Jag är så himla glad att jag hittat tillbaks till min hunger och mättnad, att leptinet fungerar och att jag inte längre har behov av att kompensationsäta efter någon form av påtvingad svält. Jag kommer nog att fortsätta äta precis som jag gjort det senaste året och sedan får min kropp säga vad den tycker att jag behöver! 

[Jojomaja]

Åter igen, stort tack för all respons! Jag känner mig lite omtumlad eftersom jag inte var beredd på att jag skulle få denna spotlight från Kostdoktorn. De som har frågor om min viktresa är välkomna att höra av sig, och eventuella skeptiker som tror att jag är någon form av spökskrivare kan gärna ta med sig måttbandet och träffa mig personligen. Jag kan ta på mig min gamla kavaj i storlek 56 och tälta vid Stureplan till allmän beskådan! 

[Emma Kristina]

Jaa jag instämmer med föregående talare och skrivare och säger GRATTIS!!

Även om detta är en livsstil och inte en "bantarresa" så krävs det ju ändå motivation och bestämdhet för att genomföra denna resa.

 

Såna här livshistorier behövs verkligen när man själv är ganska ny inom LCHF (jag har nu hållit på i drygt fyra månader och mår utmärkt) och jag letar efter andras historier för att bli stärkt och känna att jag är del av något som är positivt.

 

Jag tror helt och fullt på detta men jag är ju i början på vägen och det finns några som gärna berättar hur dåligt det kommer att gå. Varför gör man så? Ja det måste ju vara avundsjuka för att vi som vågar prova LCHF kommer dit vi önskar utan att svälta oss och mår bra från första dagen. "Nej ska man ändra på sitt liv ska man lida och må dåligt" eller? Via Kostdoktorn hittade jag dock dig och andra med positiva livshistorier och på nätet finns det ju många goda råd och saker man kan ta del av och ta till sig.

 

Jag undrar om du ätit mediciner för högt blodtryck tidigare? Jag äter såna och kolesteroltablett också då jag har "jättehöga" värden som jag kan dö av, heter det. Om ett par veckor skall jag träffa min läkare igen och vill prova att skippa alla mina elaka tabletter ett tag (och bli kollad via min läkare såklart) för att se om jag kan klara mig helt utan redan. Det sades tidigare att det var stress som förorsakade detta och en del påverkades av generna..... Fyra månader är kanske lite i tid men jag vill må bra helt och hållet och medicinerna får mig att må dåligt på andra sätt.

 

Har du någon erfarenhet av detta?

Mina elaka mediciner är amias, atenolol, amlopedin för högt blodtryck och simvastasin för kolesterolet. En väninna som är läkare på annan ort kallar dessa för "råttgift" och det kan jag verkligen hålla med om men jag vill ändå inte bara sluta rakt av utan att stämma av med min läkare. Jag har flera otrevliga biverkningar som stumhet i kroppen och muskelvärk, vilket har gjort att jag ännu inte känner mig starkare varken i kroppen eller i knoppen. En annan biverkan är huvudvärk. Så jag hoppas slippa allt detta snart men såklart är jag nyfiken på om du på din resa även gått igenom detta?

 

Fortsätt må gott, jag skall kolla din Matresa som jag är nyfiken på.

Tack för att du delade med dig, du ser på alla svar att vi är många som påverkas positivt

 

 

[Tiny Tom]

Attans också, Tattin, du har avslöjat oss!

Vi är i själva verket tusentals personer som är avlönade av PR-byrån Ägg & Bacon Forever AB som sitter hela dagarna...

 

...och kvällarna för den som liksom jag knäcker extra även åt Smör & Grädde HB.

[stoscha]

 

Jag undrar om du ätit mediciner för högt blodtryck tidigare? Jag äter såna och kolesteroltablett också då jag har "jättehöga" värden som jag kan dö av, heter det. Om ett par veckor skall jag träffa min läkare igen och vill prova att skippa alla mina elaka tabletter ett tag (och bli kollad via min läkare såklart) för att se om jag kan klara mig helt utan redan. Det sades tidigare att det var stress som förorsakade detta och en del påverkades av generna..... Fyra månader är kanske lite i tid men jag vill må bra helt och hållet och medicinerna får mig att må dåligt på andra sätt.

 

Har du någon erfarenhet av detta?

Mina elaka mediciner är amias, atenolol, amlopedin för högt blodtryck och simvastasin för kolesterolet. En väninna som är läkare på annan ort kallar dessa för "råttgift" och det kan jag verkligen hålla med om men jag vill ändå inte bara sluta rakt av utan att stämma av med min läkare. Jag har flera otrevliga biverkningar som stumhet i kroppen och muskelvärk, vilket har gjort att jag ännu inte känner mig starkare varken i kroppen eller i knoppen. En annan biverkan är huvudvärk. Så jag hoppas slippa allt detta snart men såklart är jag nyfiken på om du på din resa även gått igenom detta?

 

Här har du en massa länkar om kolesterol:

http://forum.kostdoktorn.se/topic/2253-kolesterolet/

http://forum.kostdok...øyt-kolestrol/�

http://www.kostdemokrati.se/scoop/2012/03/13/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/

http://www.ravnskov.nu/svcholesterol.htm

 

Jag har ätit statiner som gjort mej jättesjuk, då fick jag Ezetrol som det i somras publicerades en 5 år gammal studie om att det kan FÖRORSAKA plack i blodkärlen. Jag har fört en flera år lång kamp med min läkare att jag egentligen mår bra :-D. I somras talade jag om för honom att jag äter INGA andra mediciner än Metoprolol (som jag provat vara utan en vecka, och det var inte kul). Därför har jag idag tappat nästan flera liter (grovt överdrivet) i blodprov för att kolla upp mej från topp till tå (förmodligen för att hitta nåt som kan ge negativt utslag för LCHF :-P)...

Det dröjer väl några veckor innan han behagar ringa upp mej, men jag lovar att jag ska rapportera resultatet när det kommer, androm till varnagel - eller uppbyggnad :-)

 

Förlåt Jojomaja för att jag bladdrar om annat i din tråd, men jag kan inte låta bli att köra progaganda mot statiner om jag kan. Köp eller låna Ravnskovs bok om kolesterol så förstår ni varför. En hel bok med tråkiga tabeller och en massa konstiga ord och ändå sitter man och gapskrattar rätt som det är (när man inte blir störtförbannad över hur lurad man är)

[Jojomaja]

Jag undrar om du ätit mediciner för högt blodtryck tidigare? Jag äter såna och kolesteroltablett också då jag har "jättehöga" värden som jag kan dö av, heter det. Om ett par veckor skall jag träffa min läkare igen och vill prova att skippa alla mina elaka tabletter ett tag (och bli kollad via min läkare såklart) för att se om jag kan klara mig helt utan redan. Det sades tidigare att det var stress som förorsakade detta och en del påverkades av generna..... Fyra månader är kanske lite i tid men jag vill må bra helt och hållet och medicinerna får mig att må dåligt på andra sätt.

 

Har du någon erfarenhet av detta?

 

Hej Emma Kristina,

 

Jag har endast erfarenhet så tillvida att min läkare skrev ut medicin som jag inte ens hämtade ut eftersom jag då bestämt mig att ändra mitt liv. Jag har alltid fått högt blodtryck när jag varit fet, vilket jag alltså varit många gånger och under en stor del av mitt liv. Jag har en blodtrycksmätare hemma som jag använder någon gång i veckan och jag såg ganska snart effekt av min kost genom att trycket sjönk. Nu har jag 125/70 ungefär men har haft 180/95 och mer förut. 

 

Jag avskyr att knapra piller och äter knappt Alvedon ens. Bara om jag har väldigt hög feber slinker en halv tablett ned. Jag pratade med en kompis som är läkare och han var rent utsagt förbannad på mig för att jag inte åt min medicin men jag ville ge mig själv chansen att fixa saken på egen hand. Jag hade redan börjat med LCHF och hade verkligen tron att kosten skulle reglera både vikt och blodtryck. Idag säger min läkarkompis att jag hade tur att inget hände ...  

 

En väninna till mig har ätit statiner mot sitt kolesterol i flera år och hon hatar biverkningarna av dessa. Nu börjar hon känna sig lurad eftersom andra läkare säger att det inte är ett dugg farligt att ha lite högre kolesterolvärden och att hon kan äta normalt och ändå slippa piller. Sånt gör att jag ofta misstror läkarvetenskapen. Jag blir så förvirrad när de skriver ut saker till höger och vänster och får folk att knapra piller fast det inte behövs. Jag vill verkligen inte uppmuntra till självmedicinering eller att inte äta den medicin man får, men i mitt fall var jag så SÄKER på att min usla livsstil var anledningen till mina välfärdssjukdomar att jag ville ta tag i det själv, alltså ta itu med roten till det onda och inte bara stoppa i mig tabletter för att hantera symptomen. 

[MacSune]

Jojomaja!

 

Jag och min fru sitter här med tårar i ögonen och jublar i kapp!

Du sätter fingret MITT PÅ vad vi bägge känner inom oss.

 

Äntligen har vi hittat verktyget som tar oss in på rätt väg igen. Vi växlade livstil i somras (21 juli) och letar oss fram och läser på allt vi kan så vi hittar balansen i kosten. För min del fick jag en raketstart men som planat ut lite nu, men jag är fantasikt glad över mina -6.2 kr sedan 21 juli. Men jag känner på kläder och leder att det rör på sig varje dag. Min fru har inte riktigt än fått "kvitto" på kosten i form av viktminskning ännu, men vi vet att det kommer.

Hon sa att det du skriver till 99% skulle kunna vara hon.

 

Jojomaja, först och främst tack för ditt superfina inlägg som jag vet jag kommer läsa många gånger, sedan..

 

GRATTIS!!!!!!!!

 

Må så gott från MacSune med fru.

 

(ps. jag har skrivit lite om mina första veckor i detta forum under tråden "en håll käftenstart med 100% resultat". ds) 

[Jojomaja]

Jojomaja!

 

Jag och min fru sitter här med tårar i ögonen och jublar i kapp!

Du sätter fingret MITT PÅ vad vi bägge känner inom oss.

 

Äntligen har vi hittat verktyget som tar oss in på rätt väg igen. Vi växlade livstil i somras (21 juli) och letar oss fram och läser på allt vi kan så vi hittar balansen i kosten. För min del fick jag en raketstart men som planat ut lite nu, men jag är fantasikt glad över mina -6.2 kr sedan 21 juli. Men jag känner på kläder och leder att det rör på sig varje dag. Min fru har inte riktigt än fått "kvitto" på kosten i form av viktminskning ännu, men vi vet att det kommer.

Hon sa att det du skriver till 99% skulle kunna vara hon.

 

Jojomaja, först och främst tack för ditt superfina inlägg som jag vet jag kommer läsa många gånger, sedan..

 

GRATTIS!!!!!!!!

 

Må så gott från MacSune med fru.

 

(ps. jag har skrivit lite om mina första veckor i detta forum under tråden "en håll käftenstart med 100% resultat". ds) 

 

Hej MacSune!

Stort tack för ditt uppmuntrande inlägg! Det känns jättekul att kunna inspirera och jag blir väldigt glad av att läsa det du skrivit! 

 

Kom ihåg att man kanske inte alltid rasar i vikt på LCHF ... Jag har faktiskt haft en hel del platåer men det har aldrig varit aktuellt att ändra kosten och gå tillbaks till livet innan. Det fanns inte ens på kartan. Jag har så många hälsovinster av att äta så här att jag är såld för all framtid. 

 

Jag ska läsa din blogg nu. Ha det bäst! 

[Majabella]

Tack för ditt svar Jojomaja om blodtrycket, jag har faktiskt också gjort som du och skippat blodtrycksmedicinen ett tag för jag mår så himla mycket bättre utan, trots skyhögt tryck än med piller som försätter mig i total orkeslöshet. Och förstås klokt av dig att inte rekommendera nån att göra så. Men jag blir så himla glad att läsa att du ätit ner ditt blodtryck för det har alla läkare sagt till mig att det inte går med vare sig kost eller med motion. Heja dej! Och du är fantastiskt generös med återkoppling här i tråden till alla oss beundrare, ha en underbar helg!

[Jojomaja]

Hej Majabella!

Jag känner mig lite obekväm i att man avstår från sin utskrivna medicin och jag vill åter igen säga att jag inte uppmuntrar till att man gör så. Att jag gjorde det var för att jag var så van vid att mitt blodtryck blev högt vid fetma och jag kände mig så säker på att jag skulle kunna ta ned trycket om jag "Skärpte mig".

 

Jag återkopplar gärna här i forumet och svarar på frågor eftersom jag känner att det är ett sätt att ge tillbaks. Jag har lärt mig så mycket under den här tiden att det vore nästan lite tjuvaktigt att inte ge tillbaks om folk har frågor. Så fråga gärna! 

Lycka till!

 

Tack för ditt svar Jojomaja om blodtrycket, jag har faktiskt också gjort som du och skippat blodtrycksmedicinen ett tag för jag mår så himla mycket bättre utan, trots skyhögt tryck än med piller som försätter mig i total orkeslöshet. Och förstås klokt av dig att inte rekommendera nån att göra så. Men jag blir så himla glad att läsa att du ätit ner ditt blodtryck för det har alla läkare sagt till mig att det inte går med vare sig kost eller med motion. Heja dej! Och du är fantastiskt generös med återkoppling här i tråden till alla oss beundrare, ha en underbar helg!

[Jojomaja]

Tack för all härlig respons på min blogg! Jag har fått rätt många mail "privat" som kan ta lite tid att svara på men jag skulle ändå vilja uppmuntra er att ställa eventuella frågor öppet här. De flesta tror jag vill läsa svaren och jag tror inte några frågor är "dumma" på ett enda vis! Faktum är att jag tror att mina erfarenheter är värda att delas och jag gör det gärna öppet.  
 

[Emma Kristina]

 

 

Jag undrar om du ätit mediciner för högt blodtryck tidigare? Jag äter såna och kolesteroltablett också då jag har "jättehöga" värden som jag kan dö av, heter det. Om ett par veckor skall jag träffa min läkare igen och vill prova att skippa alla mina elaka tabletter ett tag (och bli kollad via min läkare såklart) för att se om jag kan klara mig helt utan redan. Det sades tidigare att det var stress som förorsakade detta och en del påverkades av generna..... Fyra månader är kanske lite i tid men jag vill må bra helt och hållet och medicinerna får mig att må dåligt på andra sätt.

 

Har du någon erfarenhet av detta?

Mina elaka mediciner är amias, atenolol, amlopedin för högt blodtryck och simvastasin för kolesterolet. En väninna som är läkare på annan ort kallar dessa för "råttgift" och det kan jag verkligen hålla med om men jag vill ändå inte bara sluta rakt av utan att stämma av med min läkare. Jag har flera otrevliga biverkningar som stumhet i kroppen och muskelvärk, vilket har gjort att jag ännu inte känner mig starkare varken i kroppen eller i knoppen. En annan biverkan är huvudvärk. Så jag hoppas slippa allt detta snart men såklart är jag nyfiken på om du på din resa även gått igenom detta?

 

Här har du en massa länkar om kolesterol:

http://forum.kostdoktorn.se/topic/2253-kolesterolet/

http://forum.kostdok...øyt-kolestrol/�

http://www.kostdemokrati.se/scoop/2012/03/13/varldsberomd-hjartkirurg-talar-ut-om-vad-som-egentligen-orsakar-hjartsjukdom/

http://www.ravnskov.nu/svcholesterol.htm

 

Jag har ätit statiner som gjort mej jättesjuk, då fick jag Ezetrol som det i somras publicerades en 5 år gammal studie om att det kan FÖRORSAKA plack i blodkärlen. Jag har fört en flera år lång kamp med min läkare att jag egentligen mår bra :-D. I somras talade jag om för honom att jag äter INGA andra mediciner än Metoprolol (som jag provat vara utan en vecka, och det var inte kul). Därför har jag idag tappat nästan flera liter (grovt överdrivet) i blodprov för att kolla upp mej från topp till tå (förmodligen för att hitta nåt som kan ge negativt utslag för LCHF :-P)...

Det dröjer väl några veckor innan han behagar ringa upp mej, men jag lovar att jag ska rapportera resultatet när det kommer, androm till varnagel - eller uppbyggnad :-)

 

Förlåt Jojomaja för att jag bladdrar om annat i din tråd, men jag kan inte låta bli att köra progaganda mot statiner om jag kan. Köp eller låna Ravnskovs bok om kolesterol så förstår ni varför. En hel bok med tråkiga tabeller och en massa konstiga ord och ändå sitter man och gapskrattar rätt som det är (när man inte blir störtförbannad över hur lurad man är)

 

Tack för länkarna om kolesterol och annat, jag har redan plöjt dessa för att vara förberedd inför mötet med min läkare Bäst att vara påläst så man inte pådyvlas en massa extra mög. Såklart hoppas jag att även mina värden nu är bra nog för att jag själv skall känna att jag kan lägga av med mina mediciner. Som jag skrev ovan, jag vill inte bara sluta rakt av men jag vill ju inte heller må dåligt av medicinerna. Så jag provar hitta en balans som gagnar mig och som blir bättre och bättre med LCHF-kosten

[Emma Kristina]

Hej Emma Kristina,

 

Jag har endast erfarenhet så tillvida att min läkare skrev ut medicin som jag inte ens hämtade ut eftersom jag då bestämt mig att ändra mitt liv. Jag har alltid fått högt blodtryck när jag varit fet, vilket jag alltså varit många gånger och under en stor del av mitt liv. Jag har en blodtrycksmätare hemma som jag använder någon gång i veckan och jag såg ganska snart effekt av min kost genom att trycket sjönk. Nu har jag 125/70 ungefär men har haft 180/95 och mer förut. 

 

Jag avskyr att knapra piller och äter knappt Alvedon ens. Bara om jag har väldigt hög feber slinker en halv tablett ned. Jag pratade med en kompis som är läkare och han var rent utsagt förbannad på mig för att jag inte åt min medicin men jag ville ge mig själv chansen att fixa saken på egen hand. Jag hade redan börjat med LCHF och hade verkligen tron att kosten skulle reglera både vikt och blodtryck. Idag säger min läkarkompis att jag hade tur att inget hände ...  

 

En väninna till mig har ätit statiner mot sitt kolesterol i flera år och hon hatar biverkningarna av dessa. Nu börjar hon känna sig lurad eftersom andra läkare säger att det inte är ett dugg farligt att ha lite högre kolesterolvärden och att hon kan äta normalt och ändå slippa piller. Sånt gör att jag ofta misstror läkarvetenskapen. Jag blir så förvirrad när de skriver ut saker till höger och vänster och får folk att knapra piller fast det inte behövs. Jag vill verkligen inte uppmuntra till självmedicinering eller att inte äta den medicin man får, men i mitt fall var jag så SÄKER på att min usla livsstil var anledningen till mina välfärdssjukdomar att jag ville ta tag i det själv, alltså ta itu med roten till det onda och inte bara stoppa i mig tabletter för att hantera symptomen. 

 

Tack för ditt svar Jag har också en blodtrycksmätare för att hålla koll på trycket, så man känner sig lite säker. Mitt höga blodtryck låg på 160/120 och det var ju det undre som var det farliga. Det sägs mig att det är "genetiskt" och jag vet inte vad jag skall tro, det sägs så mycket hit och dit. Men med det höga blodtrycket har jag ätit mediciner några år och fått ner det. Nu slutade jag med en tablett i våras, då mitt tryck blev mycket lågt (tack vare kosten tror jag). Så nu kör jag "bara" med två för trycket. Som sagt, vi får se hur det går den 10e då jag träffar min läkare. Jag vill inte utsätta mig för fara genom att sluta rakt av, inte heller genom att fortsätta äta mediciner som skadar mig. Jaa inte är det lätt att veta. Skönt med detta forum där vi kan dela våra erfarenheter.

 

Du är så gullig som delar med dig av dina erfarenheter till oss och att du dessutom orkar svara på alla våra svar, det känns i hjärta