Hur blir man av med beroendeframkallande vanor?

[Calle90]

Har en fråga om hur man blir av med beroendeframkallande vanor? Enligt min uppfattning så är det inte så enkelt som att bara sluta med den vanan på en gång, eftersom att när man har någon beroendeframkallande vana i sitt liv så kommer hjärnan då och då att kräva en dopamin utsöndring från just det som man är beroende utav.

 

Ett exempel är att man kan säga nej till godis, men om jag skulle fresta dig med en påse godis mitt framför ögon på dig så skulle det nog vara rätt svårt att motstå. Känns bekant?

 

Dock finns det undantag. Vissa beroendeframkallande vanor är enklare att få bort än vad andra är, dels för att dem är mindre beroendeframkallande men även för att man ersätter vanan med något annat. T.ex. så tyckte jag att det var rätt enkelt att bli av med sockersuget när man drog igång med LCHF. Andra lågkolhydratkoster skulle säkert ha samma effekt. Nu med den nya kosten så blev det ändringar på hormonerna och man började känna sig mätt och belåten, så det fanns inte riktigt något behov utav socker och stärkelser. Visst kände man av några omställningsbesvär i början, men i det stora hela var det rätt enkelt att bli av med sötsuget. I alla fall i mitt fall.

 

Däremot ska det noteras att ett kännt faktum angående beroendeframkallande vanor är att, desto mer man gräver ner sig i denna vana, desto svårare är det att ta sig ur.

 

Nu är det så att jag verkar ha blivit av med mitt sötsug helt och hållet, men efter väldigt mycket research så har jag märkt att jag har en till beroendeframkallande vana som ska bort från mitt liv. Det handlar om att jag är beroende utav porr. Jag kan förstå om vissa höjer på ögonbrynen och om det skulle vara så att ni vill ha en förklaring till varför just porr är beroendeframkallande och även ger med en massa negativa effekter, så kan jag försöka mig på en förklaring vid senare tillfälle.

 

Just denna tråd handlar egentligen inte om varför just porren är beroendeframkallande, utan mer om vad man kan göra för att minska på sitt sug oavsett vad man är beroende utav.

 

Alltså kort och gott, när en beroende person kräver mer dopamin (njutning) från sin beroendeframkallande vana, vad kan man göra för att motstå suget av mer dopamin?

 

Om någon här har varit beroende utav något annat än just socker så får ni gärna dela med er utav era erfarenheter och berätta vad ni gjorde för att motstå dopamin suget och bli av med just den beroendeframkallande vanan (rökning, alkohol, porr etc etc).

 

Tack på förhand.

Calle90

[Mats Lindberg]

Jag tror att man kan minska sitt specifika beroende genom att hitta andra intressen, problemet är dock att det nya intresset har en förmåga att bli ett nytt beroende. Möjligen kan man försöka kanalisera beroendet till något som är mer socialt accepterat. Musik, politik, välgörenhet och träning är till exempel mer accepterat (till och med hyllat), men ibland lika beroendeframkallande. Jag tror att många människor har dolda beroenden de vill bli av med, där omvärlden inte kan se den underliggande problematiken. Om man verkligen behöver bli av med sitt beroendebeteende tror jag man får söka professionell hjälp, troligen KBT. Jag har själv inte haft något riktigt starkt beroende, men jag tror mig känna igen signalerna. En period såg jag så mycket videofilm att det påverkade mina studier. Föredelen med det beroendet var att utbudet med tiden sinade så det fanns en naturlig avtrappningsmekanism.

[MKJ]

Om jag blir beroende av något så måste jag tvinga mig själv att hålla upp med det. Då släpper det efter ett tag. Det kan variera hur många dagar det tar men när det väl ha släppt så fattar jag inte hur jag kunde känna ett sådant sug.

 

Beroenden känns ofta som en belastning och tar tid och kraft från annat som man vanligtvis vill göra. Det är en lättnad när det har släppt.

[Smarrikåka]

Angående ditt exempel, är det nog svårt att ge råd utan att gå in på varför du vill bli av med beroendet. Är det t.ex. ett krav från din partner? I så fall är väl lösningen ganska enkel, givet att ni träffas regelbundet.

[Tjoran]

Godis, är hur lätt som helst.

 

Alkoholen har börjat ta en större roll i mitt liv. Så har svårt att säga nej till sådant skräp och lightdrycker.

[amj]

Jag märkte att mina beroenden minskade avsevärt när jag så gott som nollade kolhydrater. Mer normal LCHF och beroendena är som innan. Förutom kolhydratsberoendet som tur är.

[Jerker]

För mig är beroendet uppdelat i två olika delar: Det fysiska och det mentala. Min kropp säger lätt nej till socker i form av godis, glass och andra sötsaker, men inte min hjärna. För mig är godis starkt sammanknippat med de flesta situationer i mitt liv. Att fira med, att trösta sig med, att bota stress eller leda med etc.

 

Kolhydrater i form av spannmål, potatis, ris och pasta kunde jag sluta med över en natt och jag har aldrig saknat det igen, men inte så med sötsaker. Jag har ständigt trillat dit och jag har aldrig riktigt besegrat det suget. Antagligen är det KBT som gäller om jag ska bli av med det, men vem har råd med det?

[Limp]

Jag har inga beroenden kvar ! Efter många år som kedjerökare lyckades jag sluta med den dumheten tills slut 1994. Avvänjning gjorde jag med nikotinplåster och genom att åka nya vägar till jobbet för att sippa vissa trafikljus där jag alltid tände en cigg. I samma veva slutade jag drick öl för att inte åka på återfall beträffande rökningen. Uppehållet ledde sedan till en total torrläggning av  mina alkoholvanor. Dock hade jag hittat ett nytt hobby... godis som medförde en stabil viktökning. Våren 2012 slutade jag sedan tvärt äta socker och har inte stoppat det vita giftet i min mun medvetet sedan dess... peppar, peppar. Sedan det beslutet har jag haft en stabil viktminskning. "Torrperioden" har jag dock lagt bakom mig, ty något lass måste man ha. Numera unnar jag mig en och annan nubbe och whisky emellanåt. Har livet mitt blivit torftigare då ? Absolut inte... upp med tuppen dagligen och hur mycket ork som helst tack vare LCHF för att förverkliga mina dagdrömmar...

[Tjoran]

Sockerfri Redbull med vodka. Underbart.

[Lyx-LCHF]

Jag tror att man kan minska sitt specifika beroende genom att hitta andra intressen, problemet är dock att det nya intresset har en förmåga att bli ett nytt beroende. Möjligen kan man försöka kanalisera beroendet till något som är mer socialt accepterat. Musik, politik, välgörenhet och träning är till exempel mer accepterat (till och med hyllat), men ibland lika beroendeframkallande. Jag tror att många människor har dolda beroenden de vill bli av med, där omvärlden inte kan se den underliggande problematiken. Om man verkligen behöver bli av med sitt beroendebeteende tror jag man får söka professionell hjälp, troligen KBT. Jag har själv inte haft något riktigt starkt beroende, men jag tror mig känna igen signalerna. En period såg jag så mycket videofilm att det påverkade mina studier. Föredelen med det beroendet var att utbudet med tiden sinade så det fanns en naturlig avtrappningsmekanism.

Först och främst bör man vänja in sig med en ny sund vana, och så länge det man gör är kul, så är risken liten att ett negativt beroende uppstår. På så sätt kan det tidigare beroendet enklare avvänjas.

 

Ett flertal envisas med att fokusera på att enbart försöka ta bort det negativa beroendet, och glömmer bort det tomrum som uppstår. Risken blir sedan stor att man återgår till det man vill slippa...

[Jeanette H-H]

Jag har också beroenden. Ett är att i tid och otid hänga på dessa forum och bloggar. På telefonen. Visst. Jag gör det medan jag ammar. Men det gör mig trött. Och jag skulle helst vilja klara av att inte läsa på telefonen när jag ammar inför natten. Då skulle det ge mig en timme mer sömn! Men jag är så fast. Surfar alltid längre än jag vill.

[MKJ]

Jag har också beroenden. Ett är att i tid och otid hänga på dessa forum och bloggar. På telefonen. Visst. Jag gör det medan jag ammar. Men det gör mig trött. Och jag skulle helst vilja klara av att inte läsa på telefonen när jag ammar inför natten. Då skulle det ge mig en timme mer sömn! Men jag är så fast. Surfar alltid längre än jag vill.

 

Jag har ingen mobiltelefon men jag får helt klart beroendesymptom av att hänga i forumet. Om jag då bestämmer mig för att stänga av datorn och låta den vara avstängd större delen av dagen då släpper beroendet efter kanske 3 dagar. Det är ju svårare med en telefon men jag tror människor mår bra av att stänga av både dator, mobil, TV och radio under några dagar ibland.

 

Det blir ett slags hjärnstress och jag mår bäst när jag går och pysslar, vandrar i skogen eller promenerar under så lång stund att hjärnan får chans att gå sina egna vägar och inte hela tiden var upptagen.

 

Det mesta som är beroendeskapande ger kortvariga kickar för hjärnan och hjärnan vill gärna ha mer av det. Samtidigt tar dessa aktiviteter tid från annat så att man känner sig missnöjd över att man ligger efter med städning och annat. Då vill hjärnan ännu mer ha dom positiva kickarna eftersom den får negativ energi av stressen och missnöjet inför allt som inte blivit gjort. Det blir lätt en ond cirkel.

[MidjAnn]

Det mesta som är beroendeskapande ger kortvariga kickar för hjärnan och hjärnan vill gärna ha mer av det. Samtidigt tar dessa aktiviteter tid från annat så att man känner sig missnöjd över att man ligger efter med städning och annat. Då vill hjärnan ännu mer ha dom positiva kickarna eftersom den får negativ energi av stressen och missnöjet inför allt som inte blivit gjort. Det blir lätt en ond cirkel.

 

Ja, bra beskrivet! Jag har googlat och läst om lchf och olika hälsosuccéer säkert flera timmar om dan i sex veckor. Till viss del är det befogat eftersom jag har mycket att lära och var, när jag startade, i en akut hälsokris. Det kändes som en livräddningsinsats att till varje pris få ner blodtrycket utan att börja medicinera. (Jag har inga större problem med övervikt (5 estetiska kilon) och har inte ätit socker eller sötsaker på fyra år, däremot spinner jag med jämna mellanrum iväg i hög stress, arbete dygnet runt veckan runt, oregelbundet ätande och därav panikhunger med destruktiva frosserier (ostmackor, jordnötter.)

Men efterhand känns det inte som sund kunskapshunger som driver mig hit till forumet utan mer att jag "tröstäter" alla Askungesagor med framgångsrika viktnedgångar. Någon sådan kan jag ju aldrig få uppleva eftersom jag inte är överviktig. Jag kan nästan känna mig avis på dom som väger 130 eftersom de har denna fantastiska saga att se fram emot! 

Jag har aldrig nånsin tänkt på mig själv som någon med ätstörning. Jag har inte hunnit tänka på mat och hunger ö h t. Men nu sedan jag började med lchf så tänker jag knappt på annat.  Vissa dagar är jag fruktansvärt hungrig och trycker i mig massvis med mat, som om jag var bottenlös. Vad är detta som jag håller på med?

Bortsett från att denna fixering oroar mig så mår jag bättre än på länge. Jag har inte tappat någon nämnvärd vikt tror jag men känner mig muskligare, och midjemåttet har minskat med 7 cm (har måttband men ej våg). Och blodtrycket har gått ner från 195/120 till stabilt 115/70. Jag är lugn och glad för det mesta men som sagt lite orolig för att jag tröstsurfar här. 

[LottaJ]

Har en fråga om hur man blir av med beroendeframkallande vanor? Enligt min uppfattning så är det inte så enkelt som att bara sluta med den vanan på en gång, eftersom att när man har någon beroendeframkallande vana i sitt liv så kommer hjärnan då och då att kräva en dopamin utsöndring från just det som man är beroende utav.

 

 

Finns det inte något slags 12-stegsprogram för alla möjliga beroenden? (typ Anonyma Alkoholister)

Kolla det, kan kanske vara värt ett försök.

[Emilia]

Precis som många andra skriver tror jag att det är bra att försöka ersätta vanan med en ny (lite bättre) vana eller helt enkelt en ny hobby att ägna sig åt så att man slipper tänka på vanan. Jag har haft ganska stora problem tidigare med överätning och det har bättrat sig avsevärt om jag har någonting annat att göra. Är jag sugen på något blir det en stor kopp te utan någonting annat i (till exempel grädde får mig att spåra ur ganska lätt). 

 

Men! Nu känner jag att jag gled in på fel spår lite här. Kanske att du kan börja följa någon ny bra serie att fylla ut tiden med istället? Det är nog väldigt jobbigt den första veckan men sen brukar det väl ofta bli lite enklare. 

[Calle90]

Tack för så många svar.

 

För att svara på Smarrikåka, så är det nämligen så att jag inte har någon flickvänn och aldrig haft det heller, dock efter mycket research så tror jag att porren kan ha varit en bidragande faktor till det hela. Jag tänker sluta se på porr av hälsoskäl med andra ord. Detta är dock mer som ett expriment, ämnet är relativt nytt.

 

Om ni vill kolla in mer på dem negativa effekter som porren kan ge i det långa loppet, kan jag rekomendera följande länkar och videoklipp:

 

http://yourbrainonporn.com/

 

 

 

http://vimeo.com/51824665

 

Det borde nog räcka som en bra introduktion, sen finns det såklart mer på hemsidan "your brain on porn".

 

Men jag tror att det ni säger om att ockupera sig själv med andra saker konstant kan vara en bra idé. Men då måste jag bara en ställa en fråga lite snabbt. När ni (som var beroende utav något) bestämde er för att börja bli involverad inom andra saker, var det då så att ni egentligen på en ren känslomässig nivå, faktiskt inte ville involvera er inom de "nya" sakerna. Var det så att ni tvingade er själva att involvera er eller njöt ni under loppets gång? Nu bortser jag från personer med sockerberoende som sen började med LCHF. Vill helst höra från dem som t.ex. har rökt i sina liv och slutat upp med det.

 

Själv har man försökt sig på att förstå hur ett beroende byggs upp. Min förståelse är så här:

 

1. Ett beroende framkallande medel tas in i kroppen (t.ex. socker, nikotin, heroin, alkohol, porr etc etc) och ger ut en väldig hög dos utav dopamin utsöndring. Dopamin utsöndringen är olika beroende på medel, men processen likadan.

 

2. Overdoseringen utav dopamin slår igång en molekylär switch som heter Delta FosB. Delta FosBs funktion (enligt min förståelse) är att få reda på källan till vart överdoseringen av dopamin utsöndringen kom ifrån. Så om du njuter av t.ex. alkohol så är det alkohol som hjärnan kommer succesivt kräva allt mer och mer, desto längre man gräver ner sig i sitt beroende.

 

3. Allt eftersom så dämpas dopamin receptorerna allt mer och mer så att man njuter allt mindre och mindre utav samma dos från sitt beroende framkallande medel. T.ex. om en snickers var din enda kolhydratkälla, så skulle du njuta mindre utav en snickers desto längre tid som har pågått. Du skulle behövt öka intaget av snickers för att få samma njutning.

 

Så är min förståelse om hur ett beroende byggs upp. Jag antar att alla beroenden "byggs upp" likadant.

 

Nu när jag väl tänker på det, så undrar jag om det finns ett sätt att slå av den molekylära switchen "Delta FosB", så man slipper kräva mer utav en destruktiv vana och istället bara behöva invänta bättre hälsa. Skulle det tala emot naturens lagar? Är abstinens under en lång tid det enda alternativet eller finns det andra vägar?

 

Tack på förhand. Det kan bli en intressant disskution det här.

[MidjAnn]

Sen är det ibland bara så att man ska "få nog". Som om det fanns en given dos man tål och när den är uppfylld så lägger man bara av. Jag hörde Henning Mankell berätta om hur han stod med en full kaffekopp i handen och sen bara ställde ner den. Inget beslut, inga övervägningar. Han beskrev det som att han fått nog, och har inte druckit kaffe sen dess. Så har man hört folk beskriva hur de slutat dricka också.

Själv la jag av med alla sötsaker för fyra år sen i och med att jag fick tandställning. Tanken att efterlämna en brun rand av karies på mina nyreglerade tänder var motbjudande. Beslutet fattade mig direkt jag kom från tandläkaren, och det var inget jag behövde kämpa med.

Jag gick på köpet ner 5 kg på ett par månader, men det var ju också för att det gjorde så ont att tugga. Knäckebröd, morötter, helt kött åkte också ut.

Jag upptäckte hur mycket bättre jag mådde av denna diet så när tandställningen åkte av drygt ett år senare fortsatte jag godisbefriad. Men knäcket och morötterna kom tillbaka, och jag gick snabbt upp de förlorade kilona plus lite till.

Jag förstod inte då att socker inte bara är godis och kakor.

Liknande historier har det varit med andra saker som har uppslukat mig på gränsen till skadligt beroende. De första datorspelen, pokersajter, instagram, facebook... I början har jag varit uppe hela nätter. Sen när jag "knäckt koden" eller vad man ska säga, lärt mig det nya jag var nyfiken på, då avtar intresset av sig självt. 

I somras slutade jag dricka vin på samma sätt. Inte för att jag missbrukat större mängder, men två glas varje kväll kändes ändå som en onödig vana (vad som än sägs om antioxidanter). Beroendet bestod inte i de skadliga effekterna (där jag inte upplevde några) min i min oro, hur går det nu ikväll, om jag inte hade något vin hemma. Märkte också att jag kunde hitta på svepskäl att göra mig ärende nära ett Systembolag och insåg då var det nåt skumt med mitt tänkande.

Så blev jag trött på det hela och la av från ena dagen till den andra och tänkte att nu ska jag inte dricka något vin igen förrän jag har slutat att tänka på det. Det blir ju självuppfyllande och det tog kanske en vecka innan den tanken var ute ur mitt huvud.

Jag har gjort tappra försök i mitt liv att börja röka men aldrig lyckats. Tanken att ta en paus och unna sig ett bloss på verandan på kvällen är så lockande, och jag får världens inspirationskick av lite nikotin. Så jag köper då och då ett paket tobak, stoppar en pipa eller rullar en cigg, drar tre bloss och guud hur mycket problem jag löser och uppfinningar jag gör de stunderna. Sen glömmer jag bara bort det. Hittar tobaken och tänker, nämen ikväll ska jag komma ihåg att ta ett bloss... Ett paket räcker lätt ett halvår och sen får jag ändå slänga det sista.

Så vi kanske är lite olika i de här avseendena? 

Eller kanske består olikheten i att vi lägger vårt dopaminsökande i olika fack?