Vid vilket BMI har er viktnedgång upphört och ni har blivit viktstabila?

[StinasKompis]

Hej!

 

En viktig del i LCHF är ju att lita på kroppens signaler och inte hålla på att räkna kalorier och väga maten. Försöker lära mig att våga göra det men det känns lite läskigt, eftersom jag i mitt liv före LCHF sakta men säkert gått upp i vikt när jag låtit kroppen bestämma. Under förra hösten gick jag med hjälp av kaloriräkning (för andra gången) ner från BMI 24 till BMI 20. Jag har en smal benstomme och var som barn och tonåring så smal att jag ibland fick kommentarer om det (och det var ändå på 60-70-talet när de flesta var rätt smala), så jag tycker jag ligger på en bra vikt nu. Det mesta hullet som försvunnit satt på mage och rygg, nu har jag fått tillbaka en insvängd midja och har mycket lättare att köpa kläder och känner mig fin. Tycker inte jag är översmal för jag har fortfarande lite "valk" runt midjan men det är helt ok, jag är en kvinna på 50+.

 

Jag hittade till LCHF i somras då min man ville pröva för sin IBS (magproblem). Känner mig jättenöjd med den goda maten och att inte vara så beroende av att äta vid bestämda klockslag, blir inte så vrålhungrig längre så jag vill gärna fortsätta med LCHF.

 

Det jag skulle vilja veta är era erfarenheter av vid vilket BMI viktnedgången har upphört när ni äter LCHF. Antar att det är olika för olika personer, men vill gärna ta del av era olika erfarenheter.

 

Tack på förhand!

[LottaJ]

68kg till 1,67cm, dvs BMI på 24,4

Sedan får jag kämpa (dvs dra in på snacksen) för att gå ner mer.

[Mats M]

Jag verkar ha stabiliserat mig på ca 21.3 (185 cm 73 kg), låg på lite drygt 25 innan. 

 

Jag tycker BMI är ett dåligt mått. Ett visst BMI kan ju se väldigt olika ut beroende på kroppsform och muskelmängd.

[Fredrik Kornberg]

Jag blev viktstabil på Bmi 20,3 .När jag sedan började träna blev jag tyngre och bitigare.Högre bmi pga hårdare muskler.

[Tuva]

Vid 27. 

Men så är jag en kvinna som inte har långt till 50 och dessutom begåvad med breda axlar, breda höfter, saftiga lår o.s.v. 

Skulle gärna ner till 26, då är jag precis som jag ska vara. Om jag har ett "normalt" BMI ser jag jag bara tanig och ämlig ut (been there done that för många år sen, synliga revben vid BMI 24, tack så mycket..)

 

Men jag har stått still vid 27 i ett års tid och har ärligt talat inte orkat anstränga mig för att komma ner. Jag äter bra och tränar ganska mycket (simmar, zumba, styrketränar och yoga). Jag är frisk. Det får räcka. 

[Tuva]

BMI är ju trots allt bara en siffra och en siffra gripen ur luften dessutom:

"At first, the thresholds were established at the 85th percentile of BMI for each sex: 27.8 for men and 27.3 for women. (Those numbers now represent something more like the 50th percentile for Americans.) Then, in 1998, the NIH changed the rules: They consolidated the threshold for men and women, even though the relationship between BMI and body fat is different for each sex, and added another category, "overweight." The new cutoffs—25 for overweight, 30 for obesity—were nice, round numbers that could be easily remembered by doctors and patients." 

(http://www.slate.com/articles/health_and_science/science/2009/07/beyond_bmi.2.html) Hade jag ställt mig på vågen före 1998 istället för idag hade jag varit normalviktig. Tänka sig! 

 

Själv tittar jag mer på midja/höftkvoten eftersom den säger mycket mer än BMI (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1071369/).

Min kvot är idag 0,72.

Midja/höft-kvoten VAR 0,96 före LCHF. (-40 centimeter runt midjan!)

 

Män - hög risk 1+  - medelhög risk 0,96 - 1  låg risk 0,95 eller mindre

Kvinnor - hög risk 0,85+  - medelhög risk 0,81 - 0,85  - låg risk 0,8 eller mindre

(http://www.bmi-calculator.net/waist-to-hip-ratio-calculator/waist-to-hip-ratio-chart.php  t.ex.)

[Syster]

Själv har jag stannat på BMI=23, och det verkar som om kroppen tycker att det är så det ska va, trots att jag tycker att jag har en del runt magen som inte har där att göra  Sladdermagen ni vet.

Före LCHF så var mitt BMI= 25

Jag håller med Tuva att BMI inte är något bra mått, det intressanta är hur man är "konstruerad" i muskler, fett och benstomme.

[StinasKompis]

@ Tuva: intressant! Bestämde mig faktiskt för att gå ner i vikt just för att jag tangerade ohälsosamt midjemått (88 cm) trots BMI inom normalintervallet. Skulle kanske omformulera eller komplettera min fråga då: vilken midja/höftkvot tycker er kropp är lagom? Jag ligger nu på 0,75.

[Tiny Tom]

BMI utgår från att alla människor är stöpta i samma form, dvs det tar INGEN hänsyn till oproportionalitet i relation till den "normativa kroppsstandarden". Uttryckt annorlunda, en mycket vältränad människa med samma fettprocent som en helt otränad kan ha ett BMI som inte är förenligt med vad som anses hälsosamt medan den otränade "kommer undan". Det finns även andra varianter som gör BMI-indexet helt uppåt väggarna, ex. om man har proportionerligt större underkropp än överkropp kan detta ofta göra att man väger mera då det s.a.s. normalt sett finns mer kött (läs: muskler) på benen och de dessutom är längre.

 

Det väsentliga är fördelningen mellan vävnadstyper, dvs fördelning mellan muskler vs kroppsfettt och inget hittepå till index vars funktion ofta blir missvisande och stundom negativt drabbande. Det senare fallet gäller ex. i försäkringssammanhang då någon som är i toppform fysiskt får en högre försäkringspremie än soffpotatisen med ett "hälsosamt" BMI.

 

BMI är ju trots allt bara en siffra och en siffra gripen ur luften dessutom...

 

Hoppas ingen missat BBC-dokumentären The Men Who Made Us Thin. I avsnitt 3 tar bl.a. upp BMI och dess tillkomst. Intressant i sammanhanget är ju även att en nylig metastudie (som också nämns i avsnittet) antydde att BMI mellan 25-27 t.o.m. var något bättre än strax under 25.

 

Avsnittet finns bl.a. här (med reservation för att det inte alltid går att länka för undertecknad...sök på YouTube annars):

 

 

 

Själv tittar jag mer på midja/höftkvoten eftersom den säger mycket mer än BMI

 

Exakt! Märkligt att man inte beaktar denna kvot betydligt mera.

[Limp]

Jag skulle vilja säga att tolka kroppens signaler kan vara en nästan omöjlig uppgift om man tappat kontrollen under "sockerdagarna". Då behöver man lära sig krypa igen för att kunna gå senare. Att räkna både kalorier och väga maten, kan behövas för att återfå kontroll. Det är inget att skämmas för, utan snarare en mycket bra kurs i att skaffa kunskap om både mängder och effekter som man saknar eller tappat under resans gång.

[Tiny Tom]

Även om jag vet att många "naturligt" uppnår en viktstabilitet på lågkolhydratkost så tycker jag det är väl värt att absorbera det Limp tar upp här ovan. Det experimenterandet han beskriver ger lärdomar som gör att man, kanske, inser att den där viktstabiliteten dels kan vara temporär och dels kopplad till tidigare antagna ät- och aktivitetsnormer. Det blir även ett verktyg för att, vid behov, ta sig vidare om man stöter på en platå innan man upplever sig ha nått önskad fas för viktstabilitet.

[Anders A]

Började på 28, ligger nu runt 22, och det verkar som om det stabiliserat sig där. Men som så många andra säger, är det nog inte något bra mått på hälsa då det kan variera mycket från person till person vad som är bra eller inte.

[Tommy Runesson]

Jag ligger nu relativt stabilt mellan 80 och 85 till mina 180cm. Flera kg av vikten jag bär runt på nu är hud... Så jag är inte "orolig" för att BMI är "överviktig"... :-)

[Pingo]

Många tycker att just BMI är missvisande. Det tycker även jag och lite bättre är midja/höft kvot där män ska ha kvoten mindre än 1 och kvinnor mindre än 0,9. Jag har en rejäl benstomme och då jag mönstrade vid 18 års ålder sa en av mönstringskillarna som mätte benstommen att det var den grövsta benstommen denna vecka. Hade jag varit mer intresserad av fysisk aktivitet så hade jag blivit jägarsoldat men jag var liksom lite för slö och lat för det 

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Midja-h%C3%B6ft-kvot

[StinasKompis]

Det känns lite som att jag viftat med ett rött skynke när jag nämnt ordet BMI. Förstår att det ju är ett "normativt" begrepp som delar in människor i kategorier, vilket kan kännas otrevligt. Tänkte inte på det när jag skrev frågan. Förlåt.

 

Jag är bara nyfiken på era erfarenheter av när viktnedgången upphör. När jag läser om LCHF så får jag intrycket att det för varje människa finns en vikt som kroppen *vill* hålla, och det är var den ligger som jag är nyfiken på.

[Annika Rane]

Det finns nog inget sånt mått, vi är alla så himla olika. Ålder, kroppstyp, sammansättning fett/muskler, man eller kvinna, äthistoria osv.

 

Jag är normalviktig och mycket viktstabil. Har alltid trott att min kropp "vill" väga exakt så som jag gjort större delen av mitt vuxna liv. Efter mina två graviditeter har kroppen hyfsat snabbt hittat tillbaka till samma nivå. Under sommaren har jag dock skapat mig en ny ätrutin som innebär någon slags "fuskfasta" fram till lunch. Fusket består i vispgrädde i morgonkaffet. Plötsligt är min "normalvikt" 2-3 kg lägre och har nu varit det stabilt sedan början av sommaren. Jag är ganska liten och smal så 2-3 kg märks på mig. Detta helt utan hunger och dessutom oavsiktligt. Har kollat av mitt energiintag och kan konstatera att jag får i mig ungefär lika mycket energi som tidigare, men fördelat på färre måltider. Det verkar alltså som om min kropp får en annan "matchvikt" med denna ätrutin.

 

Jag som alltid varit en inbiten frukostätare upplever att jag mår så himla bra av att skippa stor frukost och istället äta när jag verkligen är hungrig. Rekommenderas!

[Peter B]

Bara för att vara lite motvals.  ...så tror jag att BMI är ett ganska OK mått ... antalet personer som har en sån stor muskelmassa alternativt stor benstomme...så att BMI-måtten blir kraftigt avvikande är nog ganska få.

 

...och när man mäter över en hel population så är nog dessa avvikelser helt acceptabla för att det ska vara ett bra mått att använda sig av.

 

... men när man mäter på det personliga planet...så blir det lite knepigare....om man har 35 i BMI (och inte är elit-muskelbyggare)...så är det nog alltid en god ide att försöka komma ner till typ 27....när man börjar väga mindre än så vet man ju egentligen inte vilken vikt som är mest ideal... i och med det spelar ju i princip alla mätmetoder ut sin roll.

 

Själv satsar jag på att hålla vikten runt 22-23 i BMI (med en låg andel visceralt fett) men enligt det jag har läst så ska man ju ligga strax över 25 i BMI för att maximera livslängd.

[Kjell Granelli]

Började på 32, ligger still på 25 sedan januari. Funderar inte så mycket på detta längre utan mår bara bra...

[Jeanette H-H]

Jag är på BMI 22,6-22,8 men har midjemått på 84 cm och höften är kanske 92 cm (kvot 0.91). Så jag passar inte riktigt in i dessa olika klasser.

 

(Edit. Fast nu kom jag på att den där höft-midjekvoten inte säger så mycket för normalviktiga. Det är ett mått som gäller överviktiga.)

[Angelico]

Mitt bmi idag är 20,30 och jag har min trivselvikt. Jag väljer att utgå från vilken vikt jag trivs bra med och håller igen på extra mellanmål och annat som skulle göra att jag gick upp till en vikt som jag inte trivs med. Jag äter ändå 2 ordentliga mål mat om dagen och är nöjd, men förr plockade jag i mig en hel del onödigt mellan målen. Det där med att låta kroppen bestämma vikten funkar kanske bra för dem som inte har så stor aptit. Själv har jag kommit fram till att jag gärna äter lite mer än jag behöver om jag inte håller lite koll på energiintaget.

[Tuva]

Jag är på BMI 22,6-22,8 men har midjemått på 84 cm och höften är kanske 92 cm (kvot 0.91). Så jag passar inte riktigt in i dessa olika klasser.

 

(Edit. Fast nu kom jag på att den där höft-midjekvoten inte säger så mycket för normalviktiga. Det är ett mått som gäller överviktiga.)

Nä, den gäller alla. Men den är som allt annat en förenkling.

http://en.wikipedia.org/wiki/Waist%E2%80%93hip_ratio

 

Den används dock antagligen mest på överviktiga för att se vem som har den största risken vad gäller hälsoproblem. Har man en äppelformad kropp får man en fingervisning om att man antagligen borde lägga lite mer krut på andra förebyggande åtgärder eftersom bukfettet är problematiskt - till skillnad från rövfettet. Olika falla ödets lotter. 

[stoscha]

Det man ska tänka på också med BMI är att det är ett mått som inte är lika över alla åldrar. När man blir äldre är ett "juste" BMI högre. Sen ... Det här midja-höft måtten är nåt som frustrerade mej otroligt när jag var ung, eftersom jag aldrig varit timglasformad... Till och med när jag vägde 47 kilo såg jag mej som tjock eftersom jag inte hade nån midja. Alla är inte "kvinnligt" formade och har kurvar a la Anita Ekberg

[StinasKompis]

Nä, nån Anita Ekberg kommer jag aldrig bli. Trots lågt BMI (20) och att jag kämpat ner vikten och därmed midjemåttet från uppenbar bukfetma (88 cm i midkemått) till nuvarande 72 cm, så hamnar jag med mina smala höfter (92 cm) på en midja-höftkvot på 0,78. (Skrev 0,75 i ett tidigare inlägg men det var fel, för tydligen har mitt höftmått också minskat :/

Enligt wikipedia-artikeln som Tuva länkade till (ovan) så har jag därmed nu en hälsosam midja-höftkvot, men behöver hålla kvar min vikt där den är nu. Hoppas "kroppen" tycker likadant. Det skulle vara SÅ skönt att kunna låta hunger o mättnad styra mitt ätande och hålla vikten utan att behöva mäta och räkna något mer.

[stoscha]

Bella Donna! Åh så jag alltid har velat ha kurvor åt rätt håll, men man väljer ju inte sina gener. Enligt uppgift var farmor fyrkantig :-)

[milo]

Mitt BMI är nog 23,5 försöker hålla vikten nu vill inte gå ner mer men..mitt BMI om benen är nog VÄLDIGT lågt rena pinnabenen och runt magen är det nog mycket högre:) när jag "beklagade mig för en vän om alla snygga byxor jag köpte i våras inte passar längre trotts bara ngt kg minus sa hon att äter man LCHF blir det ofta så man tappar runt benen.På fredag har jag ätit denna kosten 1 år och gått ner en bit över 20kg Blir LCHF tårta och kräftskiva då Tänkte som så att år två kan man ju alltid börja träna ngt med ..har jag inte gjort detta året jo föresten en skidvecka och en cykeltur )

[Nessima]

Om jag äter vad som helst utan någon vidare kontroll så ligger BMI på ca 23,5 och midja/höftkvot på 0,69. När jag drar ner på mejeri och nötter brukar det landa på BMI 22 och midja/höftkvot på 0,68. Ska jag ner under de senare måtten måste jag aktivt tänka på att inte äta så mycket, vilket jag själv tycker är ganska jobbigt. Minskar jag mer brukar midja/höftkvoten oavsett ligga kvar på samma värde (0,68).

[Tuva]

Det man ska tänka på också med BMI är att det är ett mått som inte är lika över alla åldrar. När man blir äldre är ett "juste" BMI högre. Sen ... Det här midja-höft måtten är nåt som frustrerade mej otroligt när jag var ung, eftersom jag aldrig varit timglasformad... Till och med när jag vägde 47 kilo såg jag mej som tjock eftersom jag inte hade nån midja. Alla är inte "kvinnligt" formade och har kurvar a la Anita Ekberg

Det är ju två vitt skilda ting.

 

Midja/höftkvot som skönhetsideal är ju bara trams. Det är inte bara individuellt utan också skillnad mellan "folkslag", vi bastanta svenskor är ju inte byggda som de nättare tjejerna från Burma o.s.v. Vi är långa och korta, storbystade och plattbröstade, bredrövade o ch plattrövade, med lår som trästockar eller ben som en maratonlöpare, med stora och små fötter, mycket och lite kroppsbehåring.

Själv är jag visserligen hyggligt timglasformad men mina benhårda muskulösa vader är stora som en smal kvinnas lår och kommer aldrig anses värdiga ett modemagasin (och är ett helt helsike att hitta stövlar till hehe) men de fungerar bra när jag går. 

It´ s all good, girl.   Ner med de stereotypa kvinnoidealen! (Ned med de stereotypa mansidealen med för den delen, min personliga favoritform på en man är uttalat ektomorf och inte alls den nu rådande mycket muskulösa idealet.)

[Jeanette H-H]

Jag har haft midjemått på ca 75 när jag gick i gymnasiet. Nu är jag 37, väger lika mycket som då (under 65 kg första gången på 20 år igår!) men midjemåttet är 84. Så nog har jag också magfläsk kvar. Men midjan är bred dessutom. Och rumpan liten. Och höften smal. Så kvoten blir aldrig någon perfekt kvot trots allt. 75/90 är antagligen bästa jag någonsin kunde nå.

[Elja]

Det är ju två vitt skilda ting.

 

Midja/höftkvot som skönhetsideal är ju bara trams. Det är inte bara individuellt utan också skillnad mellan "folkslag", vi bastanta svenskor är ju inte byggda som de nättare tjejerna från Burma o.s.v. Vi är långa och korta, storbystade och plattbröstade, bredrövade o ch plattrövade, med lår som trästockar eller ben som en maratonlöpare, med stora och små fötter, mycket och lite kroppsbehåring.

Själv är jag visserligen hyggligt timglasformad men mina benhårda muskulösa vader är stora som en smal kvinnas lår och kommer aldrig anses värdiga ett modemagasin (och är ett helt helsike att hitta stövlar till hehe) men de fungerar bra när jag går. 

It´ s all good, girl.   Ner med de stereotypa kvinnoidealen! (Ned med de stereotypa mansidealen med för den delen, min personliga favoritform på en man är uttalat ektomorf och inte alls den nu rådande mycket muskulösa idealet.)

OT: Känner igen stövelproblemen! Tycker ändå att det hjälper att spreja stövlarna med Shoe strech

[stoscha]

OT: Känner igen stövelproblemen! Tycker ändå att det hjälper att spreja stövlarna med Shoe strech

Har jag aldrig hört talas om. Vad är det? Allt eftersom jag rultat till mej har jag varit tvungen att sluta med höga skaft. När man flyttat från Norrland räcker det ju oftast med ankelhögt.

[Elja]

Har jag aldrig hört talas om. Vad är det? Allt eftersom jag rultat till mej har jag varit tvungen att sluta med höga skaft. När man flyttat från Norrland räcker det ju oftast med ankelhögt.

Det är som ett skum som man sprejar på där det känns trångt, sen drar man på sig stövlarna och de töjer ut sig. Har för mig jag köpte av märket Kiwi i Sverige. Fanns hos skomakaren som låg i Svava, men den har väl flyttat antar jag. I Spanien finns det på stormarknaden, kanske samma i Svedala nu?

[AnnikaE]

Jag har stannat på 26,5 och är nöjd med det. Låg på 58 som mest och ca 49 när jag började med lågkolhydratkost. De överflödiga kilona jag har nu består mestadels av löst skinn.

[jessirene]

20,6.

Och det hade jag när jag började också. Men innan dess hade jag genom att bara minska på pasta (och sluta med socker, såklart...) gått från 25 på < ett år. Lchf är mycket mer än bara vikt för mej. Har inte så mycket muskler så jag kan nog tåla ett lägre BMI men jag strävar inte aktivt efter det. 45 år.

[camilla68]

Hej Stinas kompis, jag vägde 63 kg till mina 171 cm BMI=21,5 när jag började jan/feb 2012 och kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag 20 månader senare skulle väga 54 kg till mina 171 cm BMI=18,5. Jodåsåatt det gör jag och om 6 månader fyller jag 46 år. Jag har under resans gång varit nere vid 51-52 kg men kroppen drar mot 54. Min LCHF resa startade jag tillsammans med sambon som idag är ett halleluja moment SNYGG som F-N han startade på 105 kg, väger idag 79-80 kg till sina 189 cm. Det gjorde han minsann inte när vi träffades för 21 år sedan. Jag tycker ni ska köra på så det ryker. LYCKA TILL!!!

[Y62]

Ligger runt 25 och varit relativt stabil där i några år. Struntar i siffran, mår förträffligt förutom en liten förkylning. 

[MKJ]

Jag är viktstabil på 55-56 kg på 173 cm. (Ca 18,5 i BMI) Gick ner från 70 - 51 (gick upp i muskelmassa samtidigt så det blev ca 20 kg i fettvikt)

 

Nu har jag gått upp lite till i muskelmassa och lagt på mig lite mer fett.

 

Fast jag kanske inte räknas eftersom jag äter blandkost och gick ner på blandkost. För mig krävdes att jag ökade fettintaget för att inte vara för tunn.

 

Jag gick ner 2008. Hörde på radion för någon vecka sedan att det tar ca 2 år innan kroppen accepterat sin nya vikt och innan dess är det lätt att gå upp igen.

 

Jag kom i klimakteriet 2001 så visst kan kvinnor som passerat klimakteriet gå ner i vikt även om det kan vara svårare.

[Artessa]

Har inte tänkt, eller ens reflekterat över BMI. Räknade precis på det och det visade sig att efter 5 månader blev skillnaden mindre än 0,5. Efter ett tag blev jag orolig att den, i början snabba, viktnedgången skulle fortsätta då jag i stort sett förlorade den lilla reserv jag hade men den avstannande efter ca:3 månader och har sedan legar som en klippa. Detta var också det som - de flesta i detta forum - också förutspådde när jag konsulterade min oro. Skulle jag fortsätta att förlora vikt skulle det ju vara självutplånande och det verkar som om kroppen vet vad som är bäst för den själv.