NÖDROP!

[MacSune]

Hej MacSune här som skriver i tråden: http://forum.kostdoktorn.se/topic/2651-en-håll-käften-start-med-100-resultat/

 

 

För egen del går det jättebra efter 7 veckors LCHF..MEN och det är ett stort j-kla MEN här.. 

 

Min kära fru som är påläst och insatt och precis som jag, också är begeistrad över hur bra vi mår av att äta LCHF håller på att tappa sugen, vilket är skrämmande..

 

Jag försöker hitta personer med liknande erfarenheter i forumet så vi kan hitta "felet"..  Hon har i princip inte gått ner ett enda gram sedan vi startde för 7 veckor sedan, medan jag ligger på ca .-0,7 / -1 kg vecka. 

 

Vi kör efter "strikt LCHF" (under 20 kolisar/dag) och HAR koll på mejerimängden som är klart begränsad. Man kan ju inte prata om "platå" heller eftersom resultatet i princip uteblivit för hennes del.

 

Det som känns så ledsamt för hennes del är ju att vi bägge verkligen förkovrat oss i all sköns litteratur om LCHF, likaså "fällor", och verkligen inte "skarvar" det minsta. Vi har varit extremt konsekventa i vår kosthållning.

 

Vi bägge har utgångsläget från BMI 33-39 så¨det finns att "ta av".

 

Så här är ett "NÖPROP.. någon som känner igen sig? I såfall vad gjorde du?

 

Kram världen!

 

MacSune

[Syro]

Hej,

"i princip " skriver du ingen viktnedgång. Betyder det att hon har gått ner iallafall några hekto totalt?

 

Själv är jag 47 år och fick ingen inledande viktminskning utan det hände inget förrän efter någon månad. Viktminskningen har sedan gått väldigt sakta några hekto ner och några hekto upp innan det vänder ner igen.

Jag har haft tålamod och inser att det kommer att gå sakta och är en livslång kost som jag bara kan göra enstaka avsteg från.

Som för de flesta (?) så har mörk choklad, alkohol i alla former och för mycket nötter en dämpande inverkan på min viktkurva. Det kan ta en vecka innan min kropp släpper de hekton jag lade på mig och jag går ner igen.

 

Det låter väldigt tråkigt men jag äter gott, varierat och är nästan aldrig hungrig.

 

Tids nog släpper kilona.

[AnetteB]

Jag tror lite så här: Vi kvinnor släpper ju inte ifrån oss fettlagren lika lätt som män, än sämre om vi är lite äldre och många har jojobantat mycket, då går det ännu trögare.. En kropp som tror att den ska svälta håller hårt i det som finns så att säga...

 

Detta med periodisk fasta till exempel, låter i mina öron som väldigt logiskt om man ser till det stora hela.. Man måste våga låta kroppen vara lite hungrig så att den tar av reserverna och inte förrän kroppen gör det, så blir det nog ingen viktminskning heller?!

 

Fastan behöver ju inte vara extrem på något vis, och vi som läst på mycket om LCHF har lite inprogrammerat att vi ska äta när vi är hungriga, vilket man då kanske gör och där kanske problemet redan startar?! Om vi då börjar med att vänta ett par timmar när hungern smyger sej på så kanske kroppen börjar tänka lite annorlunda?!

Själv så har jag oxå "stannat" av men på senare tid börjat periodfasta ett par dagar i veckan och väljer den tiden på dygnet när jag själv enklast står ut med lite hunger, dvs från när jag går och lägger mej fram till sen eftermiddag.. Det kanske inte är det mest ultimata, men jag har oerhört svårt att lägga mej hungrig, helt omöjligt är det 

Men på bara ett par veckor med ca 16 timmars fasta ett par dagar per vecka så känner jag att kroppen reagerar, jag har gått ner ett halvt kilo 

 

Hoppas att detta kan vara ett tips till din fru 

[Fundersam]

Jag kan inte svara utifrån min erfarenhet för min snälla kropp har reagerat med viktnedgång trots tidigare påhitt från min sida men av rent intresse för LCHF lånade jag Sten Sture Skaldemans bok "Varför går jag inte ner i vikt?"

 

Där går han systematiskt igenom nio olika skäl till att viktnedgången inte infinner sig, han coachar också med olika förslag till lösningar. Dessutom skriver SSS lättsamt och tillgängligt. 

[MKJ]

Hej MacSune här som skriver i tråden: http://forum.kostdoktorn.se/topic/2651-en-håll-käften-start-med-100-resultat/

 

 

För egen del går det jättebra efter 7 veckors LCHF..MEN och det är ett stort j-kla MEN här.. 

 

Min kära fru som är påläst och insatt och precis som jag, också är begeistrad över hur bra vi mår av att äta LCHF håller på att tappa sugen, vilket är skrämmande..

 

Jag försöker hitta personer med liknande erfarenheter i forumet så vi kan hitta "felet"..  Hon har i princip inte gått ner ett enda gram sedan vi startde för 7 veckor sedan, medan jag ligger på ca .-0,7 / -1 kg vecka. 

 

Vi kör efter "strikt LCHF" (under 20 kolisar/dag) och HAR koll på mejerimängden som är klart begränsad. Man kan ju inte prata om "platå" heller eftersom resultatet i princip uteblivit för hennes del.

 

Det som känns så ledsamt för hennes del är ju att vi bägge verkligen förkovrat oss i all sköns litteratur om LCHF, likaså "fällor", och verkligen inte "skarvar" det minsta. Vi har varit extremt konsekventa i vår kosthållning.

 

Vi bägge har utgångsläget från BMI 33-39 så¨det finns att "ta av".

 

Så här är ett "NÖPROP.. någon som känner igen sig? I såfall vad gjorde du?

 

Kram världen!

 

MacSune

 

Äter din fru lika mycket som du? Män har oftast större muskelmassa så om ni gör det så kan det vara så att det helt enkelt blir för mycket energi för din fru.

 

Om man skall få långsiktigt bättre hälsa är det ju också viktigt att kombinera maten med motion. Minst en timmes promenad varje dag kan kanske få igång viktnedgången för din fru.

[kostrådgiverskan]

Hej!

Jag har hållit på fram och tillbaka med lchf i säkert 10 år. tröttnat då vikten inte ger med sig . Men jag har i alla fall mått mycket bättre av riktig mat så jag har haft längre och längre perioder av bra ätande och nu det senaste året har jag provat nya vägar att försöka få igång min kropp. Så jag provade att sluta med mejeriprodukter och då blev jag jättepigg och så kör jag äta inom 8 timmar och inte äta på 16 timmar och det är förvånansvärt vad skönt det är att äta på det viset. Jag är inte helt 100 % strikt med just lchf utan äter ibland lite havregryn, mjölk och banan. Nu min första vecka med 16:8 så har jag gått ner 3.7 kg. Mest vätska då naturligtvis. Jag får se hur det fortlöper. Det viktigaste är nog att man försöker hitta sin egen väg och att äta så naturligt det bara går. Jag kan säga att jag äter så mycket jag kan av mat utan konstiga tillsatser. Jag har hittat gårdsbutiker som säljer kött från gräsbetande djur. Jag äter ekologiskt när det finns att tillgå. Jag läser en massa roliga böcker och bloggar och annat om mat. Jag bryter ihop ibland och allt känns för jävligt men fasen vad kul ändå att ändå ha en möjlighet att äta bra, hitta sina egna vägar, prova nya saker.Sen tror jag på att man ska röra på sig, promenera eller nåt. Sen kanske tålamod är viktigt (vet inte vad det är  ) för det kan nog ta sin tid för kroppen att ändra sig. 

Det viktiga är ändå tycker jag att försöka ta sig tillbaka om man spårar ur. Prova nya vägar, nya recept, nya vanor, ha kul Jag provar ofta nya saker för att jag kan Nu dricker jag varje morgon ett glas vatten med bikarbonat. Jag dricker vatten med en skvätt äppelcidervinäger om jag blir för sugen på något. Hehe, det är inte giftigt i alla fall.

 

Hoppas det blir bra hälsar Monki

[Majabella]

http://forum.kostdoktorn.se/topic/3012-deppig-fakir-önskar-tips/

 

Kanske kan MacFrun få några tips från de förslag jag fått på samma problem.

[Syster]

Hej!

Jag har hållit på fram och tillbaka med lchf i säkert 10 år. tröttnat då vikten inte ger med sig . Men jag har i alla fall mått mycket bättre av riktig mat så jag har haft längre och längre perioder av bra ätande och nu det senaste året har jag provat nya vägar att försöka få igång min kropp. Så jag provade att sluta med mejeriprodukter och då blev jag jättepigg och så kör jag äta inom 8 timmar och inte äta på 16 timmar och det är förvånansvärt vad skönt det är att äta på det viset. Jag är inte helt 100 % strikt med just lchf utan äter ibland lite havregryn, mjölk och banan. Nu min första vecka med 16:8 så har jag gått ner 3.7 kg. Mest vätska då naturligtvis. Jag får se hur det fortlöper. Det viktigaste är nog att man försöker hitta sin egen väg och att äta så naturligt det bara går. Jag kan säga att jag äter så mycket jag kan av mat utan konstiga tillsatser. Jag har hittat gårdsbutiker som säljer kött från gräsbetande djur. Jag äter ekologiskt när det finns att tillgå. Jag läser en massa roliga böcker och bloggar och annat om mat. Jag bryter ihop ibland och allt känns för jävligt men fasen vad kul ändå att ändå ha en möjlighet att äta bra, hitta sina egna vägar, prova nya saker.Sen tror jag på att man ska röra på sig, promenera eller nåt. Sen kanske tålamod är viktigt (vet inte vad det är  ) för det kan nog ta sin tid för kroppen att ändra sig. 

Det viktiga är ändå tycker jag att försöka ta sig tillbaka om man spårar ur. Prova nya vägar, nya recept, nya vanor, ha kul Jag provar ofta nya saker för att jag kan Nu dricker jag varje morgon ett glas vatten med bikarbonat. Jag dricker vatten med en skvätt äppelcidervinäger om jag blir för sugen på något. Hehe, det är inte giftigt i alla fall.

 

Hoppas det blir bra hälsar Monki

Monki, du sprider glädje och framtidstro här på forumet. Tack

[stoscha]

Jag har ätit hyfsat strikt LCHF i 3,5 år och har inte gått ner ett gram. Min kropp har visst bestämt sej för att jag ska vara en rultig kärring. Men eftersom jag mår så bra har jag fortsatt.

Men jag började med periodisk fasta för 2 månader sedan för att vässa mina blodvärden. Och tänk! Hittills har jag kapat 5kg och 8!! cm i midjan!

Jag kör fasta middag-middag, eftersom det målet har en social funktion, dricker 2l rött/grönt te och äter några skedar örtsalt på mina fastedagar. Tycker det går hur lätt som helst, framför allt eftersom det är svårt att hitta vettig mat runt mitt jobb.

[Emilia]

Anna Hallén skriver ju mycket om kvinnor som inte riktigt klarar att gå ner. Kanske någon av hennes böcker kan vara bra för din fru? 

[MacSune]

Toktack för alla glada tillrop och peppningar samt idéer!

Så härligt att kunna dela funderingar och bekymmer samt glädje med likasinnade!

 

Anna Hallén och Skaldemans böcker kommer säkert ge oss svaren vi söker, om inte annat väl beprövade justeringar och tillvägagångsätt.

 

MacSune med MacFruSune 

[Aleks]

Det kan ta tid innan kroppen släpper iväg kilona. Kroppen ska vara trygg i sig själv och våga lita på att den inte kommer att utsättaas för en ny svält period med vanlig hederlig bantning. MÅnga kvinnor har ju bantat hela sitt vuxna liv! Allt från pulver till viktväktarna till bananditeten osv osv. Då tar det längre tid!!

 

För att inte tappa lusten så försök fokusera på det positiva som sker redan nu!!

När jag började med LCHF blev jag t.ex. av med mina utslag och blev piggare, mindre problem med magen. Bara det är anledning till att fortsätta äta LCHF!

 

En annan sak som jag har upptäckt är att det är viktigt att komma ut och röra på sig!! Inte springa tills man stupar utan komma och ut och röra på fläsket så man blir svettig och lite flåsig. Jag får sån lyckokänsla i kroppen efter de power walks jag lyckas klämma in!! Igår blev det ingen power walk utan en lång tur med hela familjen (jag, min man, dotter på 6 år och son på 2 år). Vi gick till affären för att handla mjölk. En promenad på 4 km enkel väg!! Till sonen hade vi med oss vagnen, han gick nog 3-4 km på egna ben. Dottern hade med sig sparkcykeln och hon sparkade hon 6 av 8 km!! Vi var trötta men glada när vi kom hem.

 

Så mina råd är

1. Se det positiva som redan händer!

2. Hitta något som gör henne glad! MItt råd är att komma ut!! Sen om det är en power walks runda med stavar och musik (det bästa jag vet) eller rensa ogräs i trädgårdslandet eller bara lunka och vara spelar ingen roll. Det viktiga är att göra NÅGOT som inte betyder parkera sig i tv soffan!

[MariaF]

Glöm inte måttbandet-Ibland syns det där innan det syns på vågen!

[PiaM]

Min syster och jag försökte hjälpas åt på LCHF. Jag gick ner i vikt och mådde fint. Hon gick inte ner mer än marginellt på över en månads super-striktness. Hon gav upp. Can't blame her.

 

 

(Att jag fortfarande bråkar med mig själv är för att jag VET att LCHF är min lösning, men matdemonerna lockar mig taktfast. Finns det en ursäkt så går jag villigt med i fällan..)

[copecca]

Jag har ätit lchf sedan 2009, började pgav. min diabetes och har klart fått alla de fördelar som väntat och är idag en helt både symtom och medicinfri frisk diabetiker... men till detta med vikten då.

Fick en nedgång på första halvåret 16kilo men sedan var det stop. Har inte riktigt brytt om detta med vikt men nu efter över 3år så fick jag en intresse genom att en nära vän som också legat i en flerårig platå fick igång sin nedgång genom att börja en riktig strikt kost.. ville av nyfikenhet testa jag med vad som då kan påverka på mig.

Det första som jag slutade var att ta bort alla mjölkprodukter. Inte ens grädde till kaffe har jag kvar. Efter vecka testade jag en dags 5-2 som då förstörde ju lite för mig för hundra säker kan jag inte vara nu vad som hjälpte men det kan jag ju testa när jag nått den andra målpunkten på 75kilo.. andra för att den första på 80 har jag redan nått.. .. har tappat närmare 7kilo nu på ca.2månader. O det fortsätter på en jämn takt verkar som.. ca.100gr per dag.

Vad jag ville säga är att man ska inte ge efter utan testa lite olika saker, vi alla är olika individer och har för det olika startknappar. Men vi alla har det.

Skulle även vilja påstå att testa en månad med lchf är bortkastat tid och bara bidrar till statistiken på de som påstår att lchf inte fungerar...man måste ge den längre tid för att kroppen hinner med. Vi är inga robotar utan allt tar sin tid.

Tålamod är guld värd..

[copecca]

Ps. Glömde nämna att jag i samband att ta bort mjölkprodukter har medvetet ökat fett på maten..hyvlar rent smör över portionen o låter den smälta där. Använder saltat smör som är min enda sätt att salta maten..tycker det räcker med andra kryddor så bra ändå. Pf har jag inte testat sedan första veckan för älskar att äta så det var inget för mig...

[MacSune]

Ps. Glömde nämna att jag i samband att ta bort mjölkprodukter har medvetet ökat fett på maten..hyvlar rent smör över portionen o låter den smälta där. Använder saltat smör som är min enda sätt att salta maten..tycker det räcker med andra kryddor så bra ändå. Pf har jag inte testat sedan första veckan för älskar att äta så det var inget för mig...

 

Stort tack för ditt svar Copecca,  

 

Du är helt klart inne på något vi funderat på. Både jag och min fru mår så otroligt bra så att sluta är inget alternativ. 

Som exempel har min fru haft svår IBS i alla år efter diverse ätstörningar för många år sedan. Hennes IBS bekymmer är HELT utraderad sedan den 21 juli.

 

Må så gott!

 

Mvh MacSune med MacFruSune 

[Tuva]

Stort tack för ditt svar Copecca,  

 

Du är helt klart inne på något vi funderat på. Både jag och min fru mår så otroligt bra så att sluta är inget alternativ. 

Som exempel har min fru haft svår IBS i alla år efter diverse ätstörningar för många år sedan. Hennes IBS bekymmer är HELT utraderad sedan den 21 juli.

 

Må så gott!

 

Mvh MacSune med MacFruSune 

Nu har jag ju glädjande nog gått ner 20 av de 25 jag ville gå ner när jag började.

 

MEN jag måste erkänna att även om det fortfarande gläder mig dagligen att vara fin i kroppen hade jag ändå fortsatt med kosten även om det inte hade inträffat. Jag kommer ALDRIG gå tillbaks till spannmål och socker igen.

Jag hade definitivt provat mig fram med andra, kompletterande saker om viktminskningen hade uteblivit (träning, fasta o.s.v.) men aldrig övergett mitt spannmåls- och sockerfria liv för det har gett mig hälsan och glädjen tillbaks. Innan var jag fet, deprimerad (årligen återkommande djupa vinterdepressioner med självmordsfantasier och hela klabbet), alltid hungrig och/eller godissugen, vaknade alltid trött, torr hy, tunna naglar, torrt hår, vansinnig PMS, värkande knän för att nämna några problem. 

 

Jag hoppas någon kan hjälpa med tips vad gäller viktminskingen.

[Tiny Tom]

Lite märklig tråd. Dels för att jag tycker råden/svaren i den överlag varit bra och stundom inspirerande. Dels för att nästan ingen nämnt A och O vad gäller viktminskning...och då i synnerhet i relation till s.k. platåer.

 

MacSune, i din frus sits så är det första man bör se över energiintaget. Jag utgår från att ni verkligen äter "som ni ska" i relation till den kosthållning ni följer men även detta kan ju stämmas av om man kompletterar att få koll på energiintaget med mer specifikt dagboksförande av makronutrienter (proteiner, kolhydrater och fett). Som MKV var inne på, om din fru väger (kanske mycket) mindre än du gör så kommer hennes behov av energi därmed också vara därefter. Det kan ju även vara variationer vad gäller aktivitetsnivå som spelar in på liknande sätt.

 

Hursomhaver, hon bör börja med att få koll på vad hon stoppar i sig och sedan är det "bara" att trimmma ned det intaget här och var och i små steg. Verktyg för detta finns det förslag om i följande tråd:

 

http://forum.kostdoktorn.se/topic/1216-nyb%C3%B6rjartips-verktyg-f%C3%B6r-att-h%C3%A5lla-koll-p%C3%A5-matintag/

 

Tillägg: Av någon outgrundlig (nåja) anledning så trasslar det en massa så fort jag klistrar in länkar och denna gång försvann allting jag skrivit efter länken ovan...

 

Orkar/hinner inte skriva om det nu men det väsentliga har jag redan skrivit.

 

Lycka till!

[Aleks]

Efter dagens lunch kan jag säga att mängden mat man lägger upp på tallriken är inte det man behöver för att inte vara hungrig!!

 

Idag hade jag med mig lite "nöd lunch", en liten burk med tonfisk, lite grönsaker, majonnäs och avocado, lite kvarg. Avocadon glömde jag hemma!! Grönsakerna luktade äckligt så de åkte i tunnan och jag klarade mig på tonfisk, majonnäs och kvarg. Inte hungrig.

 

Det är skillnad att äta sig MÄTT och att äta sig OHUNGRIG. För en som mig, som missbrukat mat under så många år, är det för mycket mat om jag ska äta mig MÄTT.

[Elja]

Efter dagens lunch kan jag säga att mängden mat man lägger upp på tallriken är inte det man behöver för att inte vara hungrig!!

 

Idag hade jag med mig lite "nöd lunch", en liten burk med tonfisk, lite grönsaker, majonnäs och avocado, lite kvarg. Avocadon glömde jag hemma!! Grönsakerna luktade äckligt så de åkte i tunnan och jag klarade mig på tonfisk, majonnäs och kvarg. Inte hungrig.

 

Det är skillnad att äta sig MÄTT och att äta sig OHUNGRIG. För en som mig, som missbrukat mat under så många år, är det för mycket mat om jag ska äta mig MÄTT.

Så sant! Jag försöker bli bättre på det. Svårast är när jag äter med min sambo som är 40 cm längre och drygt 40 kg tyngre. Lätt att sällskapsäta :/