Är vi för försiktiga i mötet med sjukvården?

[Syster]

Det har ju varit en del trådar och diskussioner om hur man blir bemött av läkare och annan personal inom sjukvården då vi berättar att vi äter LCHF, jag får en känsla av att vissa undviker att besöka sjukvården på grund av rädslan att bli förlöjligad när man berättar om sin kost.

 

Vissa vet inte vad LCHF är, vissa påstår att det är livsfarligt att äta och vissa skrattar och förlöjligar kosten.

 

Vad kan vi göra för att sprida information så att sjukvården förstår och accepterar hur bra man kan må och vilka hälsoförbättringar man kan uppnå med LCHF?

 

Och då ställer jag mig frågan, är vi för försiktiga med att tala om hur mycket bättre vi mår, vilka hälsoförbättringar vi upplever och vilka läkemedel vi har fått möjlighet att slippa.

 

Kan vi säga till läkaren att...nu lyssnar du på mig, det är din plikt som läkare.

 

Ja, vad har ni för förslag för att vi ska nå fram genom en i många fall ogenomtränglig mur av okunskap och rädsla.

[Johanna07]

Jag tycker det är svårt att nämna LCHF för fokus hamnar så mycket på fettet, inte att det är lågkolhydratskost. I princip drar man ju ned kolhydrater och ersätter med fett i samma energimängd som man har tagit bort. Jag tror att äta fettsnålt är farligt (vilket forskning väl har visat), och fett är superbt för att få kontroll över hunger och sug men det bryr sig inte sjukvården om så mycket gissar jag, dom tänker på blodvärden och dyl. Jag tror inte nödvändigtvis att den höga fetthalten inom LCHF är mer hälsosam än en nivå med 30-50E% fett för en frisk människa.

[Mats M]

Jag har inte haft kontakt med sjukvården på många år, men http://www.kostdoktorn.se/foldrar borde väl vara en bra start.

[johan_n]

När det gäller min sjukdom (diabetes typ 2) har jag fått råden medelhavskost, motion och metformin. I praktiken har jag kört LCHF, motion och ingen medicin. Detta vet sköterskan om, och har inget emot. Däremot törs hon inte själv rekommendera LCHF p g a "outredda långtidseffekter". LCHF med liten andel mättat fett är hon dock positiv till. 

 

Dessutom tycker hon det är roligt att diskutera med någon som är så intresserad och påläst

[KataM]

Jag har inte haft kontakt med sjukvården på många år, men http://www.kostdoktorn.se/foldrar borde väl vara en bra start.

Det fick mig att tänka på 80-talsfilmen Två systrar för mycket, med bland annat Bette Midler. Huvudpersonerna gav sig ut på korståg mot ett storföretag som smidde onda planer. De gömde protestfoldrar bland turistbroschyrer, böcker och var de kom åt. Och på en restaurang hade de en stämpel med ett protestbudskap gömd i en blombukett. Sedan stämplade de alla servetter de kom åt.

 

Ser framför mig hur landets LCHF:are smyger runt på samma sätt med Kostdoktorns foldrar. 

[Tuva]

Sist jag hade kontakt med sjukvården var p.g.a. min dotter. Hon har ångest och självskadebeteende.

De hade kommit in på mat när min dotter muttrade något om att hon ville "äta mer som mamma", d.v.s inte äta vete och socker. Läkaren tyckte väl att det var bra att jag gått ner 25 kilo och var MYCKET intresserad av hur jag gjort ända tills det visade sig att jag gjort "fel". Hade jag späkt mig, varit hungrig och olycklig och sprungit sönder en hälsena hade hon gratulerat mig. Som det nu var såg hon förskräckt ut och kunde VERKLIGEN inte rekommendera den mathållningen, kroppen BEHÖVER kolhydrater. Som om någon skulle dö av spannmålsbrist. 

 

Läkaren antydde att hennes ätstörning tillkommit från att se mig "peta i maten" men där blev min lilla tjej arg. "Mamma äter! Hon äter all mat utom vete och socker, hon äter grönsaker och bär och allt möjligt och hon är jättefrisk och glad nu!" Jag hann inte emellan, det är ju min fight och inte min dotters. Däremot fick jag påpekat att min dotter faktiskt inte HAR någon ätstörning. Hon äter bra mat hemma och oftast lunch i skolan men att visst, ibland fick vi diskutera näringslära; man ska inte svälta sig, man ska äta lagom mycket av näringstät mat så man håller sig frisk och stark och slipper gå hungrig och vara sugen. Att hon känner sig "tjock och ful" har hon tyvärr gemensamt med större delen av våra tonårsflickor.

 

Personligen ville jag stryka till läkaren men sa inget. Hade jag varit där själv hade jag däremot tagit fighten. Min kostomläggning har gjort mig fri från sockersug, depression, ledvärk, matsmältningsproblem, fått ner mitt höga blodtryck till normala nivåer och dessutom har jag gått ner 25 kilo. Om det kommer ta död på mig i förlängningen är det banne mig värt det! 

Vi var där för min dotters skull och det enda vi ville få ut var en remiss till någon som visste vad de pratade om. Vilket vi fick. Psykologen är helt inne på min linje: äta riktig mat, låta bli sockerslasket och träna i kombination med KBT. Hon mår mycket bättre men har otroligt svårt att låta bli läsk och godis vilket sätter sig på henne. Eftersom hon är 16 kan jag inte göra mycket mer än att se till att så lite skräp som möjligt hittar hem och heja på henne när hon gör smartare val (köper ett lättsockrat smaksatt vatten istället för läsk, köper lite godis och njuter istället för en jättepåse o.s.v.) vilket inte är det lättaste när alla andra utom vi och vår närmaste släkt vräker i sig läsk, kakor och godis stup i kvarten. 

[pannaanna]

Har fått frågan av läkare/sjuksköterskor som jag genom mitt arbete kommer i kontakt med regelbundet:

"Vad har hänt? Du ser så otroligt pigg och fräsch ut - och SMAL har du blivit"!?

DÅ, svarar jag - att jag äter riktig mat, riktigt fett och undviker allt socker samt väääldigt lite kolhydrater - knappt några alls! Sedan är det upp till dem att dra egna slutsatser (förhoppningsvis tänker de själva)!

 

Har bokat tid hos min husläkare senare i höst för en hälsoundersökning och har bett om att innan få ta ALLA prover, blodvärde, Apokvot mm. Det ska bli intressant att höra hans åsikter och jag kommer självklart att vara "påläst" och laddad inför besöket om det skulle behövas

Spännande! Det jag faktiskt är mest nyfiken på är mitt blodtryck som alltid legat lite lite på gränsen till att vara för högt, men jag har aldrig behövd medicinera.

[Syster]

Det fick mig att tänka på 80-talsfilmen Två systrar för mycket, med bland annat Bette Midler. Huvudpersonerna gav sig ut på korståg mot ett storföretag som smidde onda planer. De gömde protestfoldrar bland turistbroschyrer, böcker och var de kom åt. Och på en restaurang hade de en stämpel med ett protestbudskap gömd i en blombukett. Sedan stämplade de alla servetter de kom åt.

 

Ser framför mig hur landets LCHF:are smyger runt på samma sätt med Kostdoktorns foldrar. 

Hi Hi, ja det är inte en helt galen tanke, men vi måste få tillgång till läkarnas FASS, och sticka in foldrar mellan sidorna.

Det är typiskt att allt är datoriserat numera, så det finns inte så mycket "papper" att gömma i. Kanske vi ska posta en folder personligen till varje läkare i landet

[MariaF]

Hi Hi, ja det är inte en helt galen tanke, men vi måste få tillgång till läkarnas FASS, och sticka in foldrar mellan sidorna.

Det är typiskt att allt är datoriserat numera, så det finns inte så mycket "papper" att gömma i. Kanske vi ska posta en folder personligen till varje läkare i landet

 

Ja men en och annan hacker finns väl här på forumet...?

[KataM]

Hi Hi, ja det är inte en helt galen tanke, men vi måste få tillgång till läkarnas FASS, och sticka in foldrar mellan sidorna.

Det är typiskt att allt är datoriserat numera, så det finns inte så mycket "papper" att gömma i. Kanske vi ska posta en folder personligen till varje läkare i landet

Fast i väntrummen brukar det ju finnas mängder av broschyrer med patientinformation. Om vi smugglade in foldrarna där, skulle förhoppningsvis både personal och patienter hitta dem. Och så kan man ju "råka" glömma foldrar på bussäten, i föreläsningssalar, i bibliotek... Bara fantasin sätter gränser... 

[Syster]

Fast i väntrummen brukar det ju finnas mängder av broschyrer med patientinformation. Om vi smugglade in foldrarna där, skulle förhoppningsvis både personal och patienter hitta dem. Och så kan man ju "råka" glömma foldrar på bussäten, i föreläsningssalar, i bibliotek... Bara fantasin sätter gränser... 

Foldrarna är ju ett jättebra komplement att prångla ut lite här och var, och vad passar inte bättre än väntrum och dylikt  Men tror ni inte att det berättande ordet, där man med inlevelse förklarar hur man mår och hur man har nått dit, ändå kan överträffa information från en broschyr, som jag misstänker att man inte läser om man inte vet vad det är, eller har en förutfattad mening om.

[KataM]

Foldrarna är ju ett jättebra komplement att prångla ut lite här och var, och vad passar inte bättre än väntrum och dylikt  Men tror ni inte att det berättande ordet, där man med inlevelse förklarar hur man mår och hur man har nått dit, ändå kan överträffa information från en broschyr, som jag misstänker att man inte läser om man inte vet vad det är, eller har en förutfattad mening om.

Det tror jag beror på vem man är. 

 

Själv kan jag tycka att det är jobbigt när någon påstår saker som går på tvärs med min övertygelse och slå ifrån mig med båda händerna bara för att jag inte vet hur jag ska hantera situationen. Det var precis vad som hände när jag först stötte på LCHF-konceptet. Det var först när jag i lugn och ro fick läsa lite om saken (bland annat i foldern) och tänka igenom saken utan att känna pressen att komma med något slags reaktion på stört, som jag kunde börja ta till mig det.

 

Det är mitt sätt att fungera, för andra är det annorlunda. Människor är olika helt enkelt, så vill man sprida ett budskap, är nog det bästa att göra det på olika sätt. 

[SoFi]

Om jag vågar så ska jag nog ta upp diskussionen när jag är ute på praktik i vården Det här med att gå vägen via personalrummet för att berätta borde fungera bra. Om jag är tillräckligt kaxig så kan jag väl bjussa på ett blodprov och kolla fetterna/blodsockret, haha.

[Effie]

Jag har inte tagit upp frågan med min läkare. Har i o f s inte träffat någon sådan särskilt ofta de senaste åren. Har inte tagit upp det med någon annan vårdpersonal heller.

Jag upptäckte högt blodtryck strax innan jag började med LCHF, och fick medicin + årliga kontroller. Vid någon av dem kom läkaren med kostråd: undvik salt och mättat fett. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det var ju på sådan kost jag fått högt blodtryck, så varför skulle det hjälpa nu? Men han hade blivit så sur när jag ifrågasatt blodtrycksmedicinen (enligt Kostdoktorn var det inget förstahandsval) att jag inte ville ta diskussionen.

Efter ett par år på LCHF minskade jag medicinen ett tag före en kontroll och det funkade bra; läkaren bara godtog mina uppgifter om dosering och jag tror inte han lade märke till att det bara var hälften av vad jag haft tidigare.

Min nuvarande läkare skickar mig ett brev varje år där han berättar vad mitt totalkolesterol är, och så förnyar han receptet på blodtrycksmedicinen.

[Aleks]

Hi Hi, ja det är inte en helt galen tanke, men vi måste få tillgång till läkarnas FASS, och sticka in foldrar mellan sidorna.

Det är typiskt att allt är datoriserat numera, så det finns inte så mycket "papper" att gömma i. Kanske vi ska posta en folder personligen till varje läkare i landet

 

Nu tänker ni "old school"!! Hacka sidor är mer "nu". Vilket liv det hade blivit!   

[Pygmepuff]

När jag gick till barnmorskan (hade inte min ordinarie) så frågade hon om jag åt ALLT, för det är viktigt att äta ALLT. Jag svarade ja, för det gör jag ju, inom artegen föda Inflikade dock att jag inte åt saker med socker i, vilket hon tyckte var bra. Fast sen avslutade hon mötet med att säga, gå ut i solen och njut av en glass nu. Haha. Mjo, men jag äter ju inte glass? Då såg hon förvirrad ut

[KataM]

När jag gick till barnmorskan (hade inte min ordinarie) så frågade hon om jag åt ALLT, för det är viktigt att äta ALLT. Jag svarade ja, för det gör jag ju, inom artegen föda Inflikade dock att jag inte åt saker med socker i, vilket hon tyckte var bra. Fast sen avslutade hon mötet med att säga, gå ut i solen och njut av en glass nu. Haha. Mjo, men jag äter ju inte glass? Då såg hon förvirrad ut

Med tanke på alla märkliga cravings man lär kunna få vid graviditet, så är frågan faktiskt lite rolig. Du kanske skulle påpekat att du slarvat med/varit extra noggrann med murbruket, vilket som nu stämmer. 

[Limp]

Jag berättar öppet vad jag sysslar med och när det går upp ett ljus, brukar det bli mycket frågor och beundran kring vad jag åstadkommit.

[Johanna07]

Jag skulle berätta om jag kände att läkaren lyssnade. Berättade för en hudläkare på KS när jag blev remitterad pga av biverkningar från kortisonbehandlingen. Hon sade att ett lågt blodsocker är bra för att motverka hudproblem och svamp och hon kollade också upp mitt sockervärde när jag blev inlagd för mitt MS skov. Jag hade 5.8 vilket hon tyckte var nära den övre gränsen (hade inte ätit). Så hon var den första som antydde att jag kanske hade insulinresistens också, ingen annan hade anmärkt på det.