Jump to content

Varför blir man hungrig även när man är "fettdriven" och det finns fett att ta av?


StinasKompis

Recommended Posts

Alltså, jag tänker så här: hunger är ju kroppens sätt att tala om för mig att det är dags att fylla på bränsle, en signal med samma funktion som bensinlampan i bilen. Men det finns ju en stor skillnad. När bensinlampan börjar lysa så är det ju inte många liter kvar i tanken. Men hungrig blir man fast man har massvis med kalorier lagrade som fett i kroppen. Varför då? Jag kan förstå att det blev så när jag åt enligt tallriksmodellen, för då är det ju det där med blodsockret, att det stiger efter en måltid och sen sjunker igen, antingen för att kroppen har förbrukat det eller för att det har stuvats undan in i fettceller av insulinet. Men nu äter jag ju nästan inga kolhydrater. Min kropp har vant sig vid att få sin energi från fett. Jag märker ju att jag, sedan jag började med LCHF, klarar mig längre mellan måltiderna och att jag inte blir lika vrålhungrig som förut, men så småningom kommer hungerkänslorna iallafall. Varför då? Varför fortsätter kroppen inte bara att bränna fett så länge det finns (och jag har nog iallafall ett centimetertjockt lager underhudsfett, det skulle ju säkert räcka som bränsle i flera veckor om det skulle knipa)? Någon som kan upplysa mig om hur det här med "fettdrift" och hunger egentligen funkar?

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Himla bra fråga, och dessutom är jag vissa dagar betydligt hungrigare än andra. Trots att jag, som kontorsråtta, verkligen inte gör av med mer energi. Ser fram emot våra kunniga forummedlemmars kommentarer. Jag har verkligen lärt mej massor om mej själv här. :-)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Om du har lågt bmi/väger relativt lite finns det kanske inte nåt extra att ta av. Om du även tränar eller rör på dig en del och äter medvetet för att inte gå upp i vikt, så kan det bero på att du hela tiden ligger lite i underkant. Om du då äter så mkt att du är ohungrig hela dagen, går du upp lite i vikt, kanske mer än du vill. Så man får nog stå ut med en liten hunger för att hålla en idealvikt.

Link to comment
Share on other sites

Tack för bra förklaring, Zepp! Får dock inte helt ihop det. Det är klart att hunger måste komma nån gång, annars riskerar man ju, som du skriver, att svälta ihjäl utan att märka nåt. Men om man nu har så gott om fett i fettcellerna att det finns tillräckligt för att man ska vara fertil eller (om man är man, eller kvinna före eller efter fertil ålder) man har en allmänt hälsosam vikt, så borde det ju inte vara någon fara å färde ur kroppens perspektiv? Men även väldigt feta människor blir väl hungriga? Det borde ju vara en evolutionär nackdel att vara överviktig (svårare att jaga bytesdjur, svårare att springa ifrån rovdjur) så om nu kroppen är så "vis" att den så småningom lägger sig på en hälsosam vikt när man äter LCHF, varför gör den inte det med en gång? Dvs ger inga hungersignaler utan tar från fettlagren tills man nått den vikt som kroppen "tycker" är lagom?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Om kroppen bara plockade av fettreserven skulle man kunna tänka sig att det kan bli brist på andra ämnen, som proteiner, mineraler, spårämnen och vitaminer. Vi behöver mer än energi för att kroppen ska fungera på ett bra sätt. Hungern ser till att vi får i oss det vi behöver. Eller?

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Många som har problem med hungersignalerna i början skall du veta, både vrålhunger och helt tappad aptit är lika vanligt förekommande!

 

Man får nästan tangera filosofi för att förklara större samanhang.. och jag skall göra ett försök; kroppen är ett biokemiskt system.. alla system strävar efter och regleras till jämnvikt.. kallas för homeostas!

 

Rubbar man jämnvikten i ett system finner det en nya jämnvikt, som den kan överleva på.. på en annan nivå.. kroppens jämnvikt regleras främst av hormoner, signalsubstanser, macronutrienter o lite annat tex PH, ensymer o lite utav vart!

 

Finns dock orubbliga sådana, som alltid hålls strikta och som vi inte kan rubba.. tex PH!

 

Hur som helst.. när man nått en ny jämnvikt, genom felaktigt leverne, dåliga gener och dålig mat så har nya setpoints satts.. som kroppens reglering har en tendens att försöka bibehålla.. under rådande omständigheter!

 

Vad man då kan göra.. lixom när man rubbade de från första början är att ändra sitt sätt att äta/leva.. helst då till något som bättre överenstämmer med våra stenåldersgeners förmåga och ursprunliga syfte!

 

Få har möjlighet/vilja att återvända till ett liv i vildmarken.. boende i grottor.. men de flesta kan välja att äta mat, som kroppen är anpassad för genom evolutionen.. dvs då får man på köpet en inbyggd kalorimätare som reglerar energiintaget via aptiten och som strävar efter en setpoint som är mer i överenstämelse med våra stenåldersgeners behov.. och ursprungliga syfte!

 

Få har möjlighet/vilja till att ändra på det andra.. dvs kontorsarbete, stress, o sådant som vi räknar som framsteg.. däremot så får man ta det goda med det onda.. och göra det bästa av situationen!

 

http://www.primavi.se/maten.pdf

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Om kroppen bara plockade av fettreserven skulle man kunna tänka sig att det kan bli brist på andra ämnen, som proteiner, mineraler, spårämnen och vitaminer. Vi behöver mer än energi för att kroppen ska fungera på ett bra sätt. Hungern ser till att vi får i oss det vi behöver. Eller?

...ja man ska ju vara lite försiktig med evolutionära argument...men det är ju ganska uppenbart att man skulle dö av näringsbrist alternativt få bristsjukdomar om man levde i princip enbart på fett...så personer som reagerar med "hunger" när man inte får i sig tillräckligt med näringsämnen har uppenbart en fördel gentemot de som inte gör det...så evolutionen har säkert "sett till" att man reagerar med "hunger" för att garantera tillgången på både makro- och mikronutrienter...och den "funktionen" fanns säkert långt innan människor existerade på jorden  ;)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Man kan även tänka sig att det för "ursprungsmänniskan" och dess föregångare inte alltid fanns mat i överflöd, och att det därför var bra att äta när det fanns mat även om man hade reserver att ta av. Man hushållade med fettreserverna för en eventuell framtida brist på mat. Dom som kände hunger fast dom hade reserver att nalla på klarade sig kanske bättre än dom som inte passade på att äta när det fanns mat. Dom människorna lade dessutom inte på sig sådana enorma fettreserver som vi lyckas göra, så det fanns inte lika mycket att ta av.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Man kan alltid spekulera i evolutionära aspekter om olika macronutrieneters inverkan på aptiten.. tex leptin som minskar hunger. Ghrelin som ökar den.. och delvis kör över Leptinets sigaler!

 

Grejen är väl att vi knappast är anpassade för snabba kolhydrater alls!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 5 weeks later...

men hur det med att man blir av med hungern efter några dagars fasta? om jag kommer över 'tröskeln' med att fasta typ 12 timmar, då försvinner hungern helt. om jag äter (som igår kväll) en måltid bestående av lite isbergssallad, avocado, ost och smör samt lite fisk och en rejäl fettkaffe som efterrätt, då vaknar jag på morgonen och är svinhungrig...

så ja, jag kunde faktiskt svälta ihjäl utan att märka det... :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag tror jag är kär i dig Zepp. Något sånt måste det vara, för när jag läser kommentarer från dig får jag ett obeskrivbart lyckorus ;) Och jag är knappast ensam om det...

OT, h*n (ja för jag vet inte om det är en hon eller han ;) ) skriver alltid så att man fattar med en gång, trots att det är rätt så invecklade grejer  :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Under mitt första LCHF-år så blev jag inte hungrig efter att jag ätit, förrän efter många timmar, men sakta men säkert så tyckte jag att blev hungrig allt oftare.. Men så läste jag på lite om det där med hunger och periodisk fasta och tyckte det lät mycket logiskt i mitt huvud och tänk, jag dör inte av att känna lite hunger för den går över på några minuter (alltså såvida jag inte på riktigt är hungrig vill säga), utan då "tvingar" min kropp att leva på "reserverna" och jag tycker att det går bättre och bättre..

 

För jag hade ju lite "inprogrammerat" att man ska äta när man är hungrig och sluta äta när man inte längre är hungrig, så därför blev jag lite fundersam över min så kallat omotiverade hunger i tid och otid.  :blink:

 

Kom ju på nu att jag tyvärr har vanlig mjölk i mitt kaffe (jag har inte kunnat byta ut det mot grädde tyvärr :( ) och bara det kan säkert ställa till det när det gäller dom här hungerhormonerna?! 

Link to comment
Share on other sites

Intressant tråd! Skapade några frågo. Undrar om det är en slump att man ibland blir sugen på en stor fet köttbit medans vid ett annat tillfälle blir man sugen på en stor fet sallad. Tror ni kroppen signalerar vad vi behöver på en sådan detaljnivå? Tror ni på spekulationerna att (ur ett evolutionsperspektiv) männen (jägarna) behöver mer kött och tjejer (samlare) behöver mer fisk/rotfrukter/grönsaker för att fungera optimalt? 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...