Jump to content

Hur förklarar man för en som vill trycka barn fulla med sött att det är fel?


Aleks
 Share

Recommended Posts

I lördags passade mina föräldrar mina två barn på 2 och 6 år. Barnen var där hela dagen från 8-19. Jag har ofta diskussioner med mina föräldrar om kost, varför vi inte anser att man ska överkonsumera sött och framförallt varför barn inte behöver ha fritt fram till sötsaker!

Men det är som att tala till stora betong väggar!

 

Min pappa anser att 2-3 skedar socker i en kopp te är väldigt lite och normalt, sen dricker han 2-3 koppar på morgonen, 1 vid lunch och 2-3 på kvällen. LÄgg till att 2 tårtbitar till kvällsfikat är vardagsmat för honom så har ni nog hela bilden framför er.

 

Jag har vid flera tillfällen förklarat att det finns andra sätt att belöna, uppmuntra och ha roligt med barn än att trycka i dem kakor, godis och bakverk. Det håller de i minnet i typ tre sekunder. Så när barnen var där sist var det ju lördag och då är det lördagsgodis. Det blev ett helt rör med ballerinakex och vars två croissants med choklad i. För att det är gott, för att det var lördag, för att barnen ville. Min pappa säger även att eftersom sonen är så rörbar och aktiv så gör han av med all energi han stoppar i sig.

 

Jag är ingen fantaiker. Barnen får smaka på allt möjligt, ja de har någon gång fått ett ballerina kex eller lite kanelbulle eller vad det må vara. Vi bakar ofta själv av vad vi vill ha och då modifirerar vi recepten så att det blir mindre socker och mjöl. Men att sätta två små och låta dem härja fritt!! Det är oansvarigt!

 

Jag vet själv hur dåligt jag mår om jag någon gång äter mer än planerat av kolhydrater. Eftersom mina barn får sällan socker så måste de också känna av något liknande som jag gör! Kan ju även tillägga att när min man hämtade barnen hos mina föräldrar så klättrade de på väggar, de var stimmiga och speedade i sitt sätt att vara. De hade även svårt att somna på kvällen.

 

De gånger jag har tagit upp ämnet om socker och begränsningar med mina föräldrar har pappa alltid sagt "men de får så lite så det gör inget" jag är rätt less på hans kommentar.

 

Hur förklarar jag ENKELT för honom hur denna socker rush påverkar mina barn?? Jag VET ju vad som händer, men hur förklarar jag det för honom? Han vill ju inte förstå egentligen men om han ska umgås med mina barn är det mina regler som gäller!  Och om han vägrar lyssna på sunt förnuft så blir det tuffa tag, något jag helst vill slippa.

Link to comment
Share on other sites

Om man inte äter socker normalt tål man det mkt sämre........

Annars får du hota "snällt" säg att du tyvärr mår dåligt av att lämna barnen hos dem. Du vill så gärna, vill att barnen ska älska sina farföräldrar, osv. MEN du har valt att inte ge socker eftersom du anser att det är farligt för dem, särskilt eftersom de inte äter socker normalt...du tror inte du klarar att lämna barnen där mer om inte dina föräldrar kan respektera dina val!

 

Vänta inte! Prata med dem meddetsamma annars slutar det lätt med att du briserar och säger saker du senare ångrar!

Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Ja, det är svårt. Å ena sidan vill man att barnen ska få lära känna sina mor/far-föräldrar så länge de är i livet och man vill ha barnvakt, å andra sidan vill man inte att barnen ska äta socker. Fundera på hur farligt det egentligen är för barnen om det är någon enstaka gång då och då som de är där. Är de där ofta får du ta fajten - lämna med en påse med "godkända" godisar som barnen gillar så känner dina föräldrar att det blir fest i alla fall. De kanske själva kan lära sig vad barnen gillar OCH mår bra av. Är det du som vill lämna bort dem eller är det de som vill att de kommer dit? Förhandlingsläget är olika. Jag tror att barn tål mer än vuxna, de har ju än så länge oförstörda kroppar. Grundprincipen är ju att du som förälder bestämmer vad dina barn ska äta så länge som de är små men ibland måste man rucka på sina principer.

Link to comment
Share on other sites

Jag har tvärtomproblem!

 

Jag måste se på när mina barnbarn äter sockrade flingor, vitt bröd med jordnötssmör och sylt (med kanterna bortskurna!), sockerkaka, söta juicer och godis hela dagarna. Vanlig mat äter de inte för de är inte hungriga vid middagsdags! De gnällde ju strax innan och fick då kex och chips.

 

Jag kan inte lägga mig i utan måste bara se på när de blir gnälliga och överaktiva och inte alls trevliga att vara nära. 

Link to comment
Share on other sites

Ja, det är svårt. Å ena sidan vill man att barnen ska få lära känna sina mor/far-föräldrar så länge de är i livet och man vill ha barnvakt, å andra sidan vill man inte att barnen ska äta socker. Fundera på hur farligt det egentligen är för barnen om det är någon enstaka gång då och då som de är där. Är de där ofta får du ta fajten - lämna med en påse med "godkända" godisar som barnen gillar så känner dina föräldrar att det blir fest i alla fall. De kanske själva kan lära sig vad barnen gillar OCH mår bra av. Är det du som vill lämna bort dem eller är det de som vill att de kommer dit? Förhandlingsläget är olika. Jag tror att barn tål mer än vuxna, de har ju än så länge oförstörda kroppar. Grundprincipen är ju att du som förälder bestämmer vad dina barn ska äta så länge som de är små men ibland måste man rucka på sina principer.

 

 

Jag glömde skriva att sonen blev dålig i magen, diare och ont i magen under natten. Så nog var det mer än vad hans lilla kropp klarade av!!

 

Även om de träffas sällan så kan de inte spendera hela dagar med att äta sötsaker. MIn pappa var orolig över varför inte sonen ville äta lunch... kan det varit ballerinan som spökade i magen kanske?

 

Det blir inte en fajt, men det kommer att bli en diskussion med föräldrarna. Om de vill äta sig feta så är det upp till dem, men då får de göra det när deras barnbarn inte är på plats!

Link to comment
Share on other sites

Jag har tvärtomproblem!

 

Jag måste se på när mina barnbarn äter sockrade flingor, vitt bröd med jordnötssmör och sylt (med kanterna bortskurna!), sockerkaka, söta juicer och godis hela dagarna. Vanlig mat äter de inte för de är inte hungriga vid middagsdags! De gnällde ju strax innan och fick då kex och chips.

 

Jag kan inte lägga mig i utan måste bara se på när de blir gnälliga och överaktiva och inte alls trevliga att vara nära. 

 

Usch! Det låter inte alls roligt.

Det är inte alltid föräldrarna vet bäst som det så fint kalas ibland.

Link to comment
Share on other sites

Vi har samma problem med mina svärföräldrar. Speciellt svärmor som tycker att det är varje barns rättighet att dricka saft till varje måltid, kakor vid fikat två gånger om dagen osv...

Och mackor, ständigt dessa mackor, som om det vore lönlöst att leva utan.

I somras började hon lipa(!) när jag sa att min 4-åring inte fick mer glass, men att han mer än gärna fick ta för sig av jordgubbar och grädde(som alla andra åt av).

 

Allt detta har resulterat i att vi i största möjliga mån ber mina föräldrar att vara barnvakt. Och vi har gett dem ett exemplar av Matrevolutionen och sagt att innan de läst den behöver de inte besvära sig att kommentera vårt val av mat till barnen. Prova det och se vad de säger.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Nu är det mååånga år sen jag hade barn men jag kommer ihåg att jag hade samma diskussion med farmor... Det var på den tiden då Bamse var vad alla barn var förtrogna med så hon hade "farmors dunderhonung".

Hon stoppade i ungen så mycket skit så hon inte åt mat... Fast på den tiden så var mat också skit...

Jag grälade på henne och hon svarade att hennes barn hade ju vuxit upp till bra individer.

Jag TROR inte att jag då vågade mopsa mej, men jag VET att jag begränsade tillgången till farmor så mycket jag kunde. Mormor lyssnade och lät oss styra.

@Penny Jag är nästan i samma situation nu. Min dotter är uppfödd av en fettskrämd morsa så hon kan allt om fullkorn mm, men hon flyttade till EU innan jag fann LCHF. Hon bor nu i frittarnas förlovade land där de äter socker med socker till frukost och där ALLA har vita mackor med lättmargarin till lunch. Hennes svenska uppväxt har inneburit viss insikt i GI så förmodligen äter de bättre än grannarna, men min dotterson har alltid ett russinpaket tillgångligt om han ska ha uppmärksamheten koncentrerad.

Link to comment
Share on other sites

Jag är farmor till barnbarnen jag skrev om tidigare och de bor i snabbmatens förlovade land, USA. Det är väldigt frustrerande att se hur barnen 4 och 2 år gamla får bestämma i princip allt. De får frågan " Vad vill du ha till frukost?" Det kan resultera i att tvååringen äter jordnötssmör direkt från burken och  4-åringen fick ha banankaka till frukost. Jag som svärmor måste hålla tyst. Det var faktiskt inte roligt att vara hos dem två veckorna i somras. Det var gnäll, skrik och vredesutbrott alla dagar och sent in på kvällarna. 

 

Dottersonen däremot (2,5 år) får äta frukost vid ett bord dukat med grekisk yoghurt,ägg, nötter, honung, ost och pålägg. Han äter glatt det mesta han får serverat. Kakor och godis får han aldrig hemma. Glassen är oftast hemlagad. Han är alltid glad och nöjd och är en underbar liten kille som vi morföräldrar inte kan få nog av. 

 

Det är mycket lättare att prata med en dotter än en svärdotter, så dottern har jag kunnat påverka. Hon äter LCHF hon också, men tyvärr är hennes sambo inte riktigt med på noterna. Så det finns både lättmjölk och ekologisk gammaldags mjölk och grädde i kylskåpet. Socker är de båda helt överens om, men inte fett och mjölmat.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag är farmor till barnbarnen jag skrev om tidigare och de bor i snabbmatens förlovade land, USA. Det är väldigt frustrerande att se hur barnen 4 och 2 år gamla får bestämma i princip allt. De får frågan " Vad vill du ha till frukost?" Det kan resultera i att tvååringen äter jordnötssmör direkt från burken och 4-åringen fick ha banankaka till frukost. Jag som svärmor måste hålla tyst. Det var faktiskt inte roligt att vara hos dem två veckorna i somras. Det var gnäll, skrik och vredesutbrott alla dagar och sent in på kvällarna.

 

Dottersonen däremot (2,5 år) får äta frukost vid ett bord dukat med grekisk yoghurt,ägg, nötter, honung, ost och pålägg. Han äter glatt det mesta han får serverat. Kakor och godis får han aldrig hemma. Glassen är oftast hemlagad. Han är alltid glad och nöjd och är en underbar liten kille som vi morföräldrar inte kan få nog av.

 

Det är mycket lättare att prata med en dotter än en svärdotter, så dottern har jag kunnat påverka. Hon äter LCHF hon också, men tyvärr är hennes sambo inte riktigt med på noterna. Så det finns både lättmjölk och ekologisk gammaldags mjölk och grädde i kylskåpet. Socker är de båda helt överens om, men inte fett och mjölmat.

Kanske du kan ge din son några böcker i julklapp. Börja med två böcker av Jesper Juul. En om mat och en om uppfostran. Sen ger du "Ett sötare blod" och mats-Eric Nilssons första bok. Jag tror den första av hans böcker var "Den hemlige kocken". Sen kan du berätta att alla talar om dessa böcker nu i Sverige och att det därför är intressant att ha läst dom. Allmänbildande.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Kan du kanske prova att själv sova över en eller ett par nätter tillsammans med barnen hos dina föräldrar där du står för matlagningen, så att du visar hur skillnaden blir?!

 

Det är där skon klämmer! Är jag med äter de som de ska. Mamma vet om att jag följer LCHF och hon respekterar faktiskt det. Men när det kommer itll barnen skulle man kunna tro att det  är barnmisshandel att inte trycka i dem sött i tid och otid. Är jag där så säger jag nej när jag tycker att det räcker. Jag får då brottas med kommentarer, blickar, suckar och åsikter. Men barnen har redan glömt vad de eventuellt skulle fått och rusar vidare till nästa lek. Det enda som verkligen respekteras när det gäller mat och dryck är dryck! Jag har sagt att de enbart får dricka vatten! Kallt vatten direkt från kranen! Nu är det dags för sockret att bli begränsat!

 

Vi ber ytterst sällan om barnvakt hos mor- och farföräldrar, bara i nödfall. Just för att det är alltid så mycket skit som serveras.

Link to comment
Share on other sites

Jag är absolut inte någon fanatiker vad gäller huruvida barnen får äta socker eller ej. Här hemma finns det aldrig saft eller sockrade flingor och lördagsgodiset är det enda onyttiga de får av oss. Bullar och kakor köper vi aldrig hem utan vi har lite grann i frysen som kan tas fram när det behövs. Vill man ha något till vardags är det mat som gäller. Bra mat.

 

Och resultatet har varit att mina barn inte varit speciellt förtjusta i sötsaker. Men den äldre, som är 8 år vid det här laget, har tyvärr börjat älska glass och fika och det är tyvärr svårt att göra något åt det. Hos far- och morföräldrarna åker colaflaskorna och glasspaketen fram varenda jävla gång ungarna är där och på dagis och fritids skall det liksom firas med bulla och saft bara för att det är tisdag. Trist, men så är det. Han är dock inte sockerberoende än så länge utan kan mycket väl lämna halva bullen på bordet när han är nöjd och springa och leka istället. Får trösta mig med att det är bra hemma och att han är hälsan själv än så länge, för jag kan inte förändra verkligheten här. Det går inte.

 

Men den yngre, som är fem år, föredrar än så länge frukt, bär och grädde. På barnkalas brukar han rata tårtan och kakorna och istället bara dricka lite vatten eller saft och fråga om det finns grädde. Jag tycker det är helt underbart, men folk runtomkring reagerar genom att tycka synd om honom och försöka hitta bakverk som han skall gilla. Jag blir så jävla less på detta. Det liksom köps in glassorter som han skall kunna äta och farmor springer och drar fram andra kaksorter i förhoppningen att han skall trycka i sig skiten, trots att han faktiskt helst vill ha något annat. Jäva idioti. Han skall alltså LÄRA SIG att äta socker som om det var nödvändigt. Och mina protester faller oftast för döva öron. Det slutas upp med det just då, men när jag inte är med, ja då åker kakorna fram igen. Fan vad arg jag blir.

 

Ursäkta svordomarna. Blir bara på så dåligt humör när jag tänker på detta.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Erik E!

Du har så rätt, och jag förstår så väl din upprördhet.

Har ett liknande fall i bekantskapskretsen. En farmor/mormor bakar massor av bullar och kakor till barnbarnen, eftersom deras föräldrar inte gör det. Speciellt ett barnbarn, en tonårspojke med epilepsi, förses med nybakat kaffebröd varje vecka. Orsak: Pga sin sjukdom behöver han extra mycket energi...

Denna farmor/mormor är sjuksköterska, men saknar all kunskap om näring och hälsa.

Link to comment
Share on other sites

Mina brorsdöttrar matas tyvärr med socker. Där har inget trängt in. Senast jag var upp fick min bror Monique Forslunds bok. Hoppas verkligen dom läser. Önskar jag hade haft förstånd när min barn var små. Nu är dom vuxna och det gick väl bra men det hade kunnat vara så mycket bättre.

Link to comment
Share on other sites

Vilka argument använder människor för att äta sötsaker och bakverk?

 

Vad säger dom när ni berättar att det inte är bra för hälsan?

Nu har ju inte jag varit i den situationen (att jag frågat) - men jag tippar på att argumentationen är ungefär "men vad tråkig du är - något måste man ju få unna sig".

Ja, jag är också nyfiken på vad de som verkligen frågat fått för svar. Om de fått några

Link to comment
Share on other sites

Farmor använde alltid standardsvaret att MINA barn har ju växt upp till bra folk, så det kan ju inte vara så farligt. (Och hon var diabetiker!). Men jag tvivlar starkt på att hon stoppade i sina barn lika mycket skit som hon matade mina med. Det FANNS inte lika mycket skit tillgängligt på den tiden.

Link to comment
Share on other sites

Vilka argument använder människor för att äta sötsaker och bakverk?

 

Vad säger dom när ni berättar att det inte är bra för hälsan?

 

MIna föräldrar, som äter otroliga mängder sockerstinn mat, tycker att det är GULLIGT när sonen k(som är 2 år!!) kladdar med choklad så han blir smetig runt munnen. Där har du en anledning till att de tycker att han proppas full med sötsaker.

Andra argument är att barnen behöver energi och springer av sig det. Ett annat är för att det är så himla gott och visst ska barn ha sött!

 

När jag säger att det inte är bra för hälsan viftas mina ord bort med kommentarer som "det är inte mycket dina barn får här" (efter ett helt jäkla paket med ballerina kex!!) eller "ååå, lite kul får de väl ha". När jag tar till de tunga argumenten "titta på hur jävla fet jag är och hur ni ser ut" så är jag dum.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Farmor använde alltid standardsvaret att MINA barn har ju växt upp till bra folk, så det kan ju inte vara så farligt. (Och hon var diabetiker!). Men jag tvivlar starkt på att hon stoppade i sina barn lika mycket skit som hon matade mina med. Det FANNS inte lika mycket skit tillgängligt på den tiden.

 

Där säger min svärfar att vi ska tagga ner för det fanns visst det "skit" när han växte upp, som DDT och allt annat som det hette då.

Man kan prata sig blå om vissa saker utan att få något som helst gehör!!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

MIna föräldrar, som äter otroliga mängder sockerstinn mat, tycker att det är GULLIGT när sonen k(som är 2 år!!) kladdar med choklad så han blir smetig runt munnen. Där har du en anledning till att de tycker att han proppas full med sötsaker.

Andra argument är att barnen behöver energi och springer av sig det. Ett annat är för att det är så himla gott och visst ska barn ha sött!

 

När jag säger att det inte är bra för hälsan viftas mina ord bort med kommentarer som "det är inte mycket dina barn får här" (efter ett helt jäkla paket med ballerina kex!!) eller "ååå, lite kul får de väl ha". När jag tar till de tunga argumenten "titta på hur jävla fet jag är och hur ni ser ut" så är jag dum.

 

Man kan ju undra om dom tror att det bara handlar om vikt eftersom dom säger att barnen springer av sig det. En viktig aspekt förutom hälsan hos barnen är ju också att man grundlägger smak för sött.

 

Min mamma gav mig inget godis så jag var 3 år första gången och då var det en barnflicka som köpt det åt mig. Mamma var väldigt arg på henne. Dock så har jag aldrig fått något riktigt begär efter sött så kanske hade dom där 3 åren utan ändå en viss inverkan.

 

Har man aldrig vant sig vid sött så längtar man inte efter det och det kanske kunde vara ett argument att använda. Man kan ju få dåliga tänder också. Dom gör ju inte barnen någon tjänst och jag tror väl ändå inte att dom vill skada sina barnbarn.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ett viktigt skäl att ge barn godis talar man aldrig högt om:att det används som belöning och muta.

När argument, tid, tålamod och engagemang tryter, tar föräldrar till det enklaste knepet: Utlovar godis senare, eller hotar med att dra in godiset om barnet inte lyder eller vad det är frågan om. Ett maktmedel. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Där säger min svärfar att vi ska tagga ner för det fanns visst det "skit" när han växte upp, som DDT och allt annat som det hette då.

Man kan prata sig blå om vissa saker utan att få något som helst gehör!!

Jo men jag menar att "belöningsskräpet" var mer begränsat. På den tiden köpte man ju 1- öresgodisar och inte ett halvkilo. Hemkokt saft var betydligt vanligare än läsk. Jag svär på att ungarna då inte fick äta obegränsat av kakor eftersom det skulle vara till "främmande".

Link to comment
Share on other sites

Farmor använde alltid standardsvaret att MINA barn har ju växt upp till bra folk, så det kan ju inte vara så farligt. (Och hon var diabetiker!). Men jag tvivlar starkt på att hon stoppade i sina barn lika mycket skit som hon matade mina med. Det FANNS inte lika mycket skit tillgängligt på den tiden.

 

Jag är född i slutet av 50-talet och man åt definitivt inte så mycket godis när jag växte upp som man gör nu. Affärerna fullkomligt dignar av godis och det gjorde dom inte då.

 

Ville vi ha godis, chips eller annat som inte var mat så fick vi köpa det själva för veckopengen. Något "fredagsmys" var det inte tal om. Saft och kakor fanns ju och sötlimpa men barn rörde sig mer också.

 

Även när det gäller hälsan så tål man mer om man rör sig mycket. Då blir ju godiset en mindre del av det totala energiintaget. Läste att en aktiv 12-åring kan förbruka 10.000 kcal per dygn.

 

Men det är ju som sagt dumt att vänja sig vid sött.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det är rätt så svårt. Alla vet ju att det är onyttigt, men det handlar väl om att de vill visa kärlek på något vis, skämma bort dem på något sätt som de kanske själva inte fick så ofta när de var barn. Och kanske är det lite kritik mot föräldrar som man tycker skapar en onödig hälsohets kring mat också, att man vill visa att mat kan vara gott och njutning också, att det inte bara handlar om näring.

 

Jag tror att man når längre om man resonerar kring att barnen får äta och att det kanske får vara lite fest hos släktingarna, men att man ändå kan begränsa mängden. Och så får man ju faktiskt säga att man är förälder och är den som bestämmer över barnet. Sen tror ju jag att man kan ställa till lika mycket skada om man toknojar över lite spagetti (vi äter nästan aldrig pasta hemma, och mina barn fullkomligt vräker i sig när de får chansen, blev det bra?).

 

Som sagt, man har ju makten som förälder. Det är värt mycket att barnen får ha egna relationer med andra vuxna, som mor- och farföräldrar. Det kanske tom är mer värt än skadan sockerchocken ger. Man har ju makt att släppa det, eller att resonera på ett mildare sätt.

 

Frågan är nog felställd. Man kan förklara att man inte vill att de ska göra så med mitt barn, åtminstone inte så mycket eller ofta. Men huruvida det är "rätt" eller "fel" kan man nog aldrig förklara.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Överlag handlar det ju om att kosnumtionen av sött ökar. Äter jag som vuxen mer serverar jag barnen mer. Mina föräldrar åt inte så mycket sött när jag växte upp!! Idag är det bakelser, söta pannkakor, sockerkaka, farbriks croissants med choklad osv så gott som varje dag!!

De ser inte att de själva äter mer socker nu än vad de gjorde för 20 år sedan.

Jag är inte rabiat människa som förbjuder till höger och vänster. Men när en 2 åring (2 idag, vid tillfället var han 1,5 år) får trycka i sig så mycket sött att han får så ont i magen att han kräks vid ena tillfället och får diare vid andra. Då är gränsen nådd!! Det är inte en sockerchock vi pratar om då barnet mår ju väldigt illa!! Av den anledningen har jag sagt ifrån på skarpen och kräver att mina regler följs. Men mina föräldrar förstår inte ett dugg - TROTS att de fått tvätta sängkläder efter sonens olyckor!

 

Samma visa i påskas. De var så oroliga över vad sonen skulle tycka och tänka om han inte fick något påskägg med godis! Han var 1,5 år!!!! Hans lycka var att få kasta runt med påskäggget coh leka med bilen som låg inuti!

 

Jag vill att mina barn får lära sig att belöningar och mys kan göras på annat sätt än genom munnen!!

Att bygga en koja under vardagsrumsbordet, en STOR koja, kan vara hur kul som helst!

I helgen tog vi med vår lunch i picknick korg och travade 200 m ut i skogen (jag bor i skogen) och dukade upp vår lunch på en filt. När sonen var nyfödd skulle vi ha haft picknick i skogen med kycklingsallad, fröknäckebröd och annat gott. Det regnade! Då dukade vi upp picknickfilten på golvet i vardagsrummet!

Vi har hyrt film

Vi har åkt till busfabriken

Vi har ritat, pysslat, lagt pussel osv tillsammans.

Barnen får spela på iPaden också.

Och om vi ska ha något gott eller efterrätt så försöker jag få till matlagningen så att vi kan göra det tillasmmans. Vispad grädde med bär och chokladsås som barnen får hjälpa till att göra, eller hemmagjordglass. I somras plcokade vi jordgubbar, kokade ihop en vanlijbas till glassen som fick stå och svalna och sedan monterade vi ihop kitchen aidens glasstillsats.

 

Äta måste vi och mat ska vara gott. Men att låta ett litet barn äta tills magen säger ifrån så skarpt som på min son är inte ok!

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag menade inte att du är extrem. Det finns ju de som är det, men det låter inte så på dig. Dina föräldrar kanske uppfattar det så, jag vet inte. Du kan ju försöka att prata med dem om hur mycket sött du åt när du var barn, eller hur mycket sött de själva åt som barn.

 

Eller så är de bara lata, och/ eller vill inte tänka på hur mycket onyttigt de själva äter. De kanske uppfattar ditt prat som kritik mot deras liv och ätande, och det kan vara ganska känsligt. De är ju vuxna och får äta vad de vill. Då kanske du måste sätta ner foten, och förklara att du är föräldern, vilka regler som gäller för dina barn. Eller inte lämna barnen där så länge.

Link to comment
Share on other sites

Jag menade inte att du är extrem. Det finns ju de som är det, men det låter inte så på dig. Dina föräldrar kanske uppfattar det så, jag vet inte. Du kan ju försöka att prata med dem om hur mycket sött du åt när du var barn, eller hur mycket sött de själva åt som barn.

 

Eller så är de bara lata, och/ eller vill inte tänka på hur mycket onyttigt de själva äter. De kanske uppfattar ditt prat som kritik mot deras liv och ätande, och det kan vara ganska känsligt. De är ju vuxna och får äta vad de vill. Då kanske du måste sätta ner foten, och förklara att du är föräldern, vilka regler som gäller för dina barn. Eller inte lämna barnen där så länge.

 

Jag måste sätta ner foten och säga ifrån!! Mina föräldrar ser inte helhetsbilden. De ser t.ex. inte att det inte bara handlar om ETT påskägg, det finns ju fler som vill ge barnen påskägg. Jag upplever mina barn som busiga, spralliga och GLADA. Efter dessa sockerbomber som de får blir de speedade och otrevliga nästan. Eftersom jag inte ser någon anledning att göra mina barn till ilska små monster får jag ta mitt ansvar :)

 

Mina föräldrar tycker säkert att det är svårt med mig och LCHF kosten. Jag predikar inte för dem på något sätt om vad jag äter. Min mamma har till och med börjat anpassa middagarna vi äter där enligt mitt sätt att leva. Hon muttrar dock högt ochtydligt att min lever kommer att ta stryk om jag äter så mycket fett (jag vet att det inte är så det funkar men jag väljer att inte ge mig in i diskussioner om det), men det är en seger i alla fall att hon accepterat att jag inte äter socker!

Min pappa å andra sidan trugar på mig läsk och bakelser varje gång han får en möjlighet. Tråkgit men sant. Och vad som är ännu tråkigare är hans totala okunskap om vad maten han trycker i sig består av! När jag förklarade vad kolhydrater var för något blev han förvånad över att ris räknades som kolhydrat...

 

Jag ser ju nu att min frustration, som gjorde att jag stratade tråden, har lagt sig och den verkliga bilden har kommit fram. Jag måste säga ifrån ordentligt. Att äta EN kaka är det normala, inte att äta ett helt rör med ballerina kex!

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Bravo Aleks! Tror faktiskt att det är mkt bättre att ryta till och sätta en gräns än att försöka prata, tjata och diskutera ständigt. Det blir som med din egen kost, grälen lägger sig och de måste finna sig i situationen!

Det blir bättre med tiden!

Och snart kanske de hör vad som sägs på TV och i tidningar, det blir bättre framöver........

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Hur förklarar jag ENKELT för honom hur denna socker rush påverkar mina barn?? Jag VET ju vad som händer, men hur förklarar jag det för honom? Han vill ju inte förstå egentligen men om han ska umgås med mina barn är det mina regler som gäller!  Och om han vägrar lyssna på sunt förnuft så blir det tuffa tag, något jag helst vill slippa.

 

Hiya!

 

Med risk för att låta som en sadist så skulle jag låta dom ha barnen mer än bara under dagen. Låt barnen komma tidigt på dagen, sova över, och hämta dem runt lunch/eftermiddag. Förmodligen blir barnen lika proppade med sötsaker och annat usch och dom kanske (förhoppningsvis) får magont eller andra besvär som dina föräldrar sedan får se med egna ögon. De får oxå uppleva de speedade/ilaskna ungarna en längre tid och uppleva hur svårt det är att få dem att sova.

 

Om det inte hjälper att dom ser resultatet av allt socker och inte tar till sig din förklaring till besvären, så stanna själv över en dag + natt så att dom då kan se skillnaden.

 

Det här låter kanske grymt att utsätta ett barn för, men förhoppningsvis kanske även dina barn kan lära sig att förknippa obehagen med så mycket socker och ifall det får dina föräldrar att börja lyssna kan det vara värt det.

 

Du kan oxå ge dem "Matrevoloutionen" i present och hoppas att någon av dem läser den och förstår.

 

Lycka till!!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...