Jump to content

Underklassens barn äter ihjäl sig


MidjAnn
 Share

Recommended Posts

Jag rekommenderar denna artikel från dagens Sydsvenska Dagbladet: Underklassens barn äter ihjäl sig Där görs jämförelser mellan svält och undernäring å ena sidan och fetma å andra. Medan samhället i förra fallet reagerar med medlidande och vill hjälpa, så möts de senare med förakt och moralism. Svältande barn är offer men feta barn får skylla sig själva för de är lata. 

Läs artikeln!

Den ställer frågan: vad kan vi göra för att hjälpa dessa barn?

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jag har inte läst artikeln ännu, men när det gäller barn är det ju främst deras föräldrar som måste undervisas och förstå vad det handlar om. Om ens situation känns ganska hopplös lär väl en påse chips och ett paket cigaretter kännas roligare än att fixariktig mat till sina barn (som dessutom tenderar till att vara många i såna familjer)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Egentligen är jag inte förvånad, de har föräldrar som jobbar halv ihjäl sig eller ska förverkliga sig själva på ett eller annat sätt. det är inte så att dagens barn kommer i första hand känner jag. våra barn är så curlade o ska egen tid osv osv. 

Det lättaste är väl att köpa med en pizza ell mcDonalds eller nå´n annan färdigmat hem så slipper man konflikten också om matens smak. Sen är man sååå jätteduktig o går till gymmet.

Många föräldrar verkar också tro att barnen inte behöver lagad mat hemma - de har ju ätit i skolan..kl halv 11!

Jag var barn på 60-talet och är uppväxt med husmanskost o säsongens grönsaker.

Frukost : havrevälling eller gröt smörgås o ja jag fick dricka kaffe som barn och har inte dött.

Lunch i skolan på den tiden svensk husmanskost , vi fick en normalportion o var tvungna att äta dryck till alltid mjölk.

middag 16,30 hemlagat som mamma gjort i regel husmanskost av något slag, sen var man inte hungrig direkt , möjligen en smörgås på kvällen.

Läsk fick vi till storhelger jag är inte uppväxt med frukt direkt utan säsongens bär, apelsiner o sån´t kom ju närmare jul det led. godis ja på storhelgeer och ibland på helgen.

Massa ute lek nästan inga organiserade idrotter var man tjock ?? Nej . det fanns i regel ett tjockt barn i klassen och den var i regel ensambarn utan syskon och otroligt bortskämd i våra ögon på den tiden , den fick ju allt sån´t som vi såg fram emot till större högtider.

Så utbudet är stort idag det gäller att sålla o våga sätta gränser men framförallt inse att man måste äta middag hemma tillsammans och helst då "riktig" Mat. 

så tror jag.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Även om det borde vara föräldrarna som behöver mer kunskap så tycker jag ändå att det är viktigt att ge barnen kunskap på dagis och i skolan. Barn är mycket mer mottagliga för kunskap än vuxna och när dom lärt sig så drar dom sig inte för att undervisa dom vuxna.

 

Enligt expertis är barn i 10 -12 års åldern allra mest mottagliga.

 

Många gånger skylls dålig hälsa hos människor i utsatta områden på att dom har låga inkomster men jag tycker inte dom argumenten håller.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Finns hemkunskapsundervisning numera? Tänk att få lära sej pulled porc på billig fläskkarre eller härlig höstgryta med rotfrukter och högrev. För att inte tala om en fantastisk soppa på den hemkokta buljongen. Men hur fixar man det på en dubbeltimme? Det kräver lite tänk och skicklighet á la TV-kockar.

Problemet är att många faktiskt inte är intresserade av mat utan stoppar in vad som helst för att hålla magen tyst.

Link to comment
Share on other sites

Finns hemkunskapsundervisning numera? Tänk att få lära sej pulled porc på billig fläskkarre eller härlig höstgryta med rotfrukter och högrev. För att inte tala om en fantastisk soppa på den hemkokta buljongen. Men hur fixar man det på en dubbeltimme? Det kräver lite tänk och skicklighet á la TV-kockar.

Problemet är att många faktiskt inte är intresserade av mat utan stoppar in vad som helst för att hålla magen tyst.

 

Hemkunskap finns. Dock har jag sett mest hur det bakas kakor och bröd. Ingen avancerad matlagning att tala om... Det krävs inte långkok för att lära sig laga mat. Man kan göra en vanlig hederlig köttfärsås, eller stekt fisk eller pannbiff eller stekt kyclingfile med goda tillbehör på den tiden man har hemkusnkap. VÄcka intresse för matlagning!!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Egentligen är jag inte förvånad, de har föräldrar som jobbar halv ihjäl sig eller ska förverkliga sig själva på ett eller annat sätt. det är inte så att dagens barn kommer i första hand känner jag. våra barn är så curlade o ska egen tid osv osv. 

Det lättaste är väl att köpa med en pizza ell mcDonalds eller nå´n annan färdigmat hem så slipper man konflikten också om matens smak. Sen är man sååå jätteduktig o går till gymmet.

Många föräldrar verkar också tro att barnen inte behöver lagad mat hemma - de har ju ätit i skolan..kl halv 11!

Jag var barn på 60-talet och är uppväxt med husmanskost o säsongens grönsaker.

Frukost : havrevälling eller gröt smörgås o ja jag fick dricka kaffe som barn och har inte dött.

Lunch i skolan på den tiden svensk husmanskost , vi fick en normalportion o var tvungna att äta dryck till alltid mjölk.

middag 16,30 hemlagat som mamma gjort i regel husmanskost av något slag, sen var man inte hungrig direkt , möjligen en smörgås på kvällen.

Läsk fick vi till storhelger jag är inte uppväxt med frukt direkt utan säsongens bär, apelsiner o sån´t kom ju närmare jul det led. godis ja på storhelgeer och ibland på helgen.

Massa ute lek nästan inga organiserade idrotter var man tjock ?? Nej . det fanns i regel ett tjockt barn i klassen och den var i regel ensambarn utan syskon och otroligt bortskämd i våra ögon på den tiden , den fick ju allt sån´t som vi såg fram emot till större högtider.

Så utbudet är stort idag det gäller att sålla o våga sätta gränser men framförallt inse att man måste äta middag hemma tillsammans och helst då "riktig" Mat. 

så tror jag.

 

Blir lite irriterad över generaliseringen att de som var feta var bortskämda ensambarn. Tydligen har du inga referenser till hur det var/är att vara ensam barn!

Man är precis det du skrev ENSAM! Ett barn som är ensamt kommer inte att ge sig ut och leka och springa ute. Jag minns ångesten att behöva ENSAM gå ut på gården och ENSAM leta reda på någon kompis att leka med och ENSAM klara allt!

Bortskämd och curlad?! Nej du. Inget av det. Jag var ENSAM!

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

En sak som ingen tänker på här är vilket samhälle vi har byggt upp.
Hemmalagad middag kräver en förälder som är hemma och kan laga den. Någon här skrev hemmalagad middag vid 16.30 snåret. Jag kommer hem med mina barn kl 16.30 från jobb efter att ha hämtat dem på skola och fritids. Och jag jobbar inte ens heltid!

 

Vi har inte ett samhälle som tryggar (eller uppmuntrar) en förälder att vara hemma. Tvärtom! Stannar man hemma blir man straffad! Ingen a-kassa, ingen SGI grundande inkomst (blir den hemmavarande föräldern sjuk måste den arbetande i så fall ta hand om barnen och antalgien gå ner i arbetstid - vad händer med familjens ekonomi?), inget jobb = ingen pension.

Vi har skapat ett samhälle där båda ska jobba för att få en dräglig framtid som pensionärer. Mina barn kommer först, det gör de alltid! Men vad gör jag som 80 åring? Går till soc och ansöker om försörjningsstöd?

 

Vissa famlijer har inget val än att ha två heltdisarbetande föräldrar för att klara ekonomin. Och nu talar ajg inte om höginkomsttagare utan folk om sliter häcken av sig för att få det att gå runt!

 

Följden blir att något måste bli lidande. Kommer man hem vid 17-18 tiden har man inte en timme på sig att laga en måltid från grunden utan du har 5 min på dig att ha maten stående på bordet om du även ska hinna med att umgås med barnen, hjälpa till med läxor och se till att få barnen i vettig tid i säng.

 

Livet är inte svart eller vitt! Det är inte BARA att lära sig laga mat från grunden. Det finns andra spekter också. Man måste se till helhetsbilden!

 

Jag har lyxen att vi har råd att jag jobbar 75%.. En dag i vekcan kommer jag hem sent med barnen, då är vi hemma kl 17.15. Mina barn, 6 och 2 år, är då trötta och ungriga. Eftersom jag slutar tidigare de andra fyra dagarna i veckan har jag tiden det tar att laga mat från grunden! Dagen innan jag slutar sent ser jag till att ha lagat mat som räcker till dagen efter!

 

Sen finns det människor som hade kunnat få bättre mat på sina tallrikar om de bara hade prioriterat det, jag förnekar inte det. Men det är inte alla.

 

Ni kanske skulle titta på Historieätarna lite?!
I ett avsnitt sa de att när folk flyttade mer och mer in till stan, när kvinnor arbetade mer och mer då var man tvungen att tillgodose maten på annat sätt. Tada, snabbmaten föddes. Under 40-50 - talet började man tillverka mer snabbmat som underlättade vardagen. Flyttade man in till stan kunde man inte ha en kossa i ladan som man mjölkade och en gris för slakt och morötter i morotslandet. Det köttet fick du köpa i affären i stället, likaså morötterna och mjölken. Så dagens samhälle med snabbmat har vi skapat själva. Dygnet har 24 timmar och tiden räcker inte till allt tyvärr!

Link to comment
Share on other sites

Blir lite irriterad över generaliseringen att de som var feta var bortskämda ensambarn. Tydligen har du inga referenser till hur det var/är att vara ensam barn!

Man är precis det du skrev ENSAM! Ett barn som är ensamt kommer inte att ge sig ut och leka och springa ute. Jag minns ångesten att behöva ENSAM gå ut på gården och ENSAM leta reda på någon kompis att leka med och ENSAM klara allt!

Bortskämd och curlad?! Nej du. Inget av det. Jag var ENSAM!

När jag säger ensambarn så menar jag utan syskon och jag lägger inga andra värderingar i det dom var omhuldade och föräldrarna hade förmodligen råd och vi andra var förmodligen lite avundsjuka.Det var så det såg ut ofta - det är min verklighet när jag tänker tillbaka o ser med mina "barnaögon". själv har mina barn alltid fått husmanskost o middag kl 4 vardagar och efterätt på helgerna inget av dom är feta men vi har aldrig haft läsk o saft hemma bara mjölk o vatten.Dessutom hade jag släktingar som var ensambarn så att ta för givet att jag inte har några referenser är att göra det enkelt. Sen ska inga barn behöva vara ensamma det är sorgligt och då måste det finnas vuxna runt omkring som orkar se detta .

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

för övrigt Aleks så har jag tillbringat delar av min barndom på barnhem, familje hem och sommarhem och det är inte så att syskon skickades tillsammans då är man ensam och övergiven därför var det alltid bäst på institution där var vi ensamma på samma vilkor. Själv valde jag att jobba liten deltid vara fattig och barnen fick avstå en del men fick annat i stället.Livet är inte lätt men det går alltid att förändra.

Link to comment
Share on other sites

En sak som ingen tänker på här är vilket samhälle vi har byggt upp.

Hemmalagad middag kräver en förälder som är hemma och kan laga den. Någon här skrev hemmalagad middag vid 16.30 snåret. Jag kommer hem med mina barn kl 16.30 från jobb efter att ha hämtat dem på skola och fritids. Och jag jobbar inte ens heltid!

 

Ni kanske skulle titta på Historieätarna lite?!

I ett avsnitt sa de att när folk flyttade mer och mer in till stan, när kvinnor arbetade mer och mer då var man tvungen att tillgodose maten på annat sätt. Tada, snabbmaten föddes. Under 40-50 - talet började man tillverka mer snabbmat som underlättade vardagen. Flyttade man in till stan kunde man inte ha en kossa i ladan som man mjölkade och en gris för slakt och morötter i morotslandet. Det köttet fick du köpa i affären i stället, likaså morötterna och mjölken. Så dagens samhälle med snabbmat har vi skapat själva. Dygnet har 24 timmar och tiden räcker inte till allt tyvärr!

Både jag och barnens far har alltid jobbat heltid (och ibland mer), men inte har vi regelmässigt köpt snabbmat för det. Det man får göra är att lära sej förbereda... Visst 17 har man gjort många missar när man var ung och flyttade hemifrån till en by där allt var tvärstängt kl 13 en lördag, så man antingen fick åka 3 mil till stan eller äta snabbmakaroner och ketchup till lördagmiddag eftersom man glömt att planera matvaruinköp.

Men man lär sej, och med lönerna vi hade då för 30 år sen har man också fått lära sej att laga till höna och "sämre" sorters kött, men inte har vi ätit dåligt för det!

Men visst var det en jobbig period när tid för sej själv var nåt som över huvud taget inte existerade. Det var jobb eller familj, men så var det ju för mina föräldrar också. Småbarnsår har alltid varit en period som har varit både givande och krävande. Idag är det nästan ännu värre, för nu har man ju kravet att man "måste" förverkliga sej själv också under tiden.

 

Historieätarna är bara ett så fantastiskt program. Och såg ni Landet Brunsås som gick för nåt år sen? Vansinnigt intressant

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

för övrigt Aleks så har jag tillbringat delar av min barndom på barnhem, familje hem och sommarhem och det är inte så att syskon skickades tillsammans då är man ensam och övergiven därför var det alltid bäst på institution där var vi ensamma på samma vilkor. Själv valde jag att jobba liten deltid vara fattig och barnen fick avstå en del men fick annat i stället.Livet är inte lätt men det går alltid att förändra.

 

Jag kommer ihåg min barndom som just ensam (jag har inga syskon) och när du skrev om curlad och bortskämd klickade det till. Jag spenderade en sommar ensam,, i en lägenhet  som 11 åring, medan mina föräldrar jobbade. Vilket underbart sommarminne ...

 

Vi har olika svårigheter med oss i bagaget. Barn ska bli sedda och känna sig älskade.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Absolut Aleks där håller jag med till 100 procent men jag tror att föräldragenerationen av idag måste börja lära sig planera  och laga mat , sen beror ju mycket på de värderingar föräldrar skickar med sina barn när det gäller mat och godis osv osv . De som drabbas är just de feta barnen och då menar jag inte bara själsligt utan deras fysiska hälsa är ju också katastrof . för en sak får vi väl vara överens om  det är föräldrar som handlar och köper hem skräpet som  barn stoppar i sig, godis, läsk chips bullar kakor saft glass pizza ...ja allt finns i överflöd och som färdigmat i varenda frys.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Absolut Aleks där håller jag med till 100 procent men jag tror att föräldragenerationen av idag måste börja lära sig planera  och laga mat , sen beror ju mycket på de värderingar föräldrar skickar med sina barn när det gäller mat och godis osv osv . De som drabbas är just de feta barnen och då menar jag inte bara själsligt utan deras fysiska hälsa är ju också katastrof . för en sak får vi väl vara överens om  det är föräldrar som handlar och köper hem skräpet som  barn stoppar i sig, godis, läsk chips bullar kakor saft glass pizza ...ja allt finns i överflöd och som färdigmat i varenda frys.

 

Vi är nog överens om fler saker än bara föräldrar som handlar hem skräpet!!

 

Jag kan ju bara se till mig själv och min erfarenhet. Laga mat lärde jag mig på hemkunskapen och när jag flyttade hemifrån som 20 åring. De goda grytorna som min mamma gjorde kunde jag först laga långt efter att jag flyttat hemifrån för jag visste inte HUR innan! Ingen av mina föräldrar tyckte att det var roligt att jag var med i köket. Jag fick ta disken efteråt kommer jag ihåg! Tragiskt!!

 

Men när jag flyttade hemifrån väcktes intresset för mat, jag ville ju fortfarande äta gott!! Ja, jag och min sambo använde många genvägar under våra tidiga år ihop, det gör vi inte idag!. Men idag har vi mer kunskap om maten!

 

Jag tror inte att många föräldrar lägger tid på att lära sina barn laga mat. Tänk dig, när en stressad förälder kommer hem kl 17 och ska ge sig i kast med middagen. Vill man då ha en 6 åring hack i häl i köket? Jag tror inte många klarar av det! Och då väljer man att låta barnen göra annat medan man själv vispar ihop en middag.

Min arbetskamrat kör halvfabrikat rakt av. Färdigskivade, frusna, champinjoner, en burk dolmiotomatsås (stavas det så ens?), ett paket färs, majs på burk och fullkornspasta. Sen har vi middagen klar! Detta är nog det BÄSTA jag sett henne laga till familjen.

 

Vi skulle må bra av att se över livskvaliten och inte bara tänka på pengar!! Och då menar jag inte enbart att individen ska göra det utan hela samhället hade mått bra av att prioritera lite annorlunda.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte att många föräldrar lägger tid på att lära sina barn laga mat. Tänk dig, när en stressad förälder kommer hem kl 17 och ska ge sig i kast med middagen. Vill man då ha en 6 åring hack i häl i köket? Jag tror inte många klarar av det! Och då väljer man att låta barnen göra annat medan man själv vispar ihop en middag.

Nej man kanske inte orkar ha "hjälp" i köket direkt efter jobbet varje dag, men på helgerna... Och involvera barnen i menyn så intresset för mat kommer. Och kanske försöka styra upp veckomenyn genom att ställa ledande frågor, så det blir varierad mat och inte korv på längden och tvären varje dag. OK, på tisdag ska vi ha soppa... vilken soppa vill ni ha denna vecka?

När mina barn blev tonåringar körde vi att de själva fick planera och laga maten en dag var och vi pratade om menyn redan vid planeringen av matinköpen, så råvarorna fanns hemma. Min son var 14 när han lärde mej hur man gör en underbar omelett med trattkantareller. Den var helt annorlunda än den jag gjorde.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

själv lärde jag mig inte att laga mat förrän jag som fattig tonåring boendes själv med små inkomster i stort sett svalt och var tvungen att lära mig laga  i stort sett soppa på en spik och även äta sån´t jag inte egentligen gillade - allt för att slippa vara hungrig :)

Jag har hört att om man kan få barn att smaka av maten minst 3 gånger så blir de mindre kinkiga i maten. Gillar man det inte så får man äta av grönsakerna i stället. Sen äter ju inte alla vuxna allting heller. Det finns saker som jag aldrig lagar till för jag tycker inte om det, så det får man väl acceptera hos barn också, bara de har provat.

 

Sen finns det ju ungar som är riktigt grönsaksskrämda :-) Min son hade en klasskompis i ettan som blev bjuden på middag. Korv och stuvade makaroner och grönsallad. Vi höll på att flytta då, så jag hade riktigt primitivt kök och misslyckades å det grövsta med makaronerna. Tapetklister hade varit betydligt smakligare! Så jag sa att de slapp pastan och bara kunde äta korv och grönsaker. Den stackars killen slevade i sej klistret för att slippa äta grönt :-D

 

En annan rolig anekdot är att mina barn avskydde stekt lök och jag ville absolut ha det i köttfärssåsen. Jag valde att skära hyfsat stora bitar så de kunde peta bort den. En dag var maken borta, så jag tänkte att jag inte iddes ta striden och gjorde köttfärssås utan lök. Resultatet var att de inte tyckte den var god, så därefter slapp vi det tjafset i alla fall :-D

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Kan det handla om två olika saker. Det ena är attityd till matlagning men vill lämna det därhän en liten stund. Kan den andra saken faktiskt handla om hunger, framdriven av för mycket kolhydrat?

 

Det här citatet från Aleks väckte tanken: "Min arbetskamrat kör halvfabrikat rakt av. Färdigskivade, frusna, champinjoner, en burk dolmiotomatsås (stavas det så ens?), ett paket färs, majs på burk och fullkornspasta. Sen har vi middagen klar! Detta är nog det BÄSTA jag sett henne laga till familjen."

Precis så var det när dottern var liten och vi båda arbetade heltid. I mitt gamla kolhydratliv var detta inte dålig middag, både fullkorn, protein och grönsaker (ingen aktuell mat idag). Dessutom skulle det gå fooooort, ryslig hungrig vid ca 17.30, familjen också. Ni känner nog igen både hungern och suget och det skulle vara klart NU!

 

Med dagens LCHF är det aldrig panik vid matlagningen. Inga cravings, sug eller blodsockerfall. Skulle "panik" inträda går det att koka ett ägg, ta en ostrulle eller något annat mättande. Så kan man ha sitt personliga register av lågkolhydratmat som går fort att svänga ihop, för de dagar man är trött eller det behöver gå lite fortare.

Link to comment
Share on other sites

Jag har hört att om man kan få barn att smaka av maten minst 3 gånger så blir de mindre kinkiga i maten. Gillar man det inte så får man äta av grönsakerna i stället. Sen äter ju inte alla vuxna allting heller. Det finns saker som jag aldrig lagar till för jag tycker inte om det, så det får man väl acceptera hos barn också, bara de har provat.

 

Sen finns det ju ungar som är riktigt grönsaksskrämda :-) Min son hade en klasskompis i ettan som blev bjuden på middag. Korv och stuvade makaroner och grönsallad. Vi höll på att flytta då, så jag hade riktigt primitivt kök och misslyckades å det grövsta med makaronerna. Tapetklister hade varit betydligt smakligare! Så jag sa att de slapp pastan och bara kunde äta korv och grönsaker. Den stackars killen slevade i sej klistret för att slippa äta grönt :-D

 

En annan rolig anekdot är att mina barn avskydde stekt lök och jag ville absolut ha det i köttfärssåsen. Jag valde att skära hyfsat stora bitar så de kunde peta bort den. En dag var maken borta, så jag tänkte att jag inte iddes ta striden och gjorde köttfärssås utan lök. Resultatet var att de inte tyckte den var god, så därefter slapp vi det tjafset i alla fall :-D

 

Barn och mat kan ge en gråa hår!!

Min 6 åring ÄÄÄÄLSKAR pannbiff ena dagen men resten av veckan kan hon HAAATA allt som ställs framför henne...

2 åringen blir alldeless knäckt om det står något på bordet som han inte gillar. Han knuffar bort tallriken, snyftar och snjunker ihop som en påse nötter. Helt förstörd över att maten inte föll i smaken. Gissa hur kul han tycker det är med mig som inte serverar något annat förrän han har SMAKAT på det som finns på tallriken?

 

Men skam den som ger sig!!

I helgen gjorde jag grönsaksdippa som tillbehör till middagen. Sonen tittade skeptiskt på moröterna och gurkorna och rös av obehag. Igår gjorde jag samma dippa, i samma skål, fast moroten låg i en av hans skålar. Hej hopp vad han slevade i sig!!

 

Men det är påfrestande när ALLT som sätts på bordet inte duger. Jag har faktiskt varit sten hård och inte erbjudit något annat. Då har han suttit och väntat in kvällsmaten istället!! Hungrig som bara den, magen kurrar, men han vägrar att smaka om han har bestämt sig att han inte gillar maten!!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kan det handla om två olika saker. Det ena är attityd till matlagning men vill lämna det därhän en liten stund. Kan den andra saken faktiskt handla om hunger, framdriven av för mycket kolhydrat?

 

Det här citatet från Aleks väckte tanken: "Min arbetskamrat kör halvfabrikat rakt av. Färdigskivade, frusna, champinjoner, en burk dolmiotomatsås (stavas det så ens?), ett paket färs, majs på burk och fullkornspasta. Sen har vi middagen klar! Detta är nog det BÄSTA jag sett henne laga till familjen."

Precis så var det när dottern var liten och vi båda arbetade heltid. I mitt gamla kolhydratliv var detta inte dålig middag, både fullkorn, protein och grönsaker (ingen aktuell mat idag). Dessutom skulle det gå fooooort, ryslig hungrig vid ca 17.30, familjen också. Ni känner nog igen både hungern och suget och det skulle vara klart NU!

 

Med dagens LCHF är det aldrig panik vid matlagningen. Inga cravings, sug eller blodsockerfall. Skulle "panik" inträda går det att koka ett ägg, ta en ostrulle eller något annat mättande. Så kan man ha sitt personliga register av lågkolhydratmat som går fort att svänga ihop, för de dagar man är trött eller det behöver gå lite fortare.

 

 

Jag märker på barnen när vi kommer hem att de är hungriga. De äter det som serveras i skolan och förskolan. Och det är STOR skillnad på hur det är hemma på helgerna!!

På vardagarna har jag hungriga små monster. På helgerna har jag barn som inte visar minsta tecken på hunger mellan måltiderna (såvida inte sonen på 2 år har fått för sig att han inte gillar maten som serveras för då är han hungrig hela tiden)

 

Eftersom jag inte kan påverka särskilt mycket vad barnen äter i skolan och förskolan blir det som det blir, tyvärr.

Sonens förskola serverar sötad lättyoghurt (!!!) och gissa vad sonen börjat rata hemma? Den turksika naturella yoghurten!! Den är ju inte söt!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Barn och mat kan ge en gråa hår!!

Min 6 åring ÄÄÄÄLSKAR pannbiff ena dagen men resten av veckan kan hon HAAATA allt som ställs framför henne...

2 åringen blir alldeless knäckt om det står något på bordet som han inte gillar. Han knuffar bort tallriken, snyftar och snjunker ihop som en påse nötter. Helt förstörd över att maten inte föll i smaken. Gissa hur kul han tycker det är med mig som inte serverar något annat förrän han har SMAKAT på det som finns på tallriken?

 

Men skam den som ger sig!!

I helgen gjorde jag grönsaksdippa som tillbehör till middagen. Sonen tittade skeptiskt på moröterna och gurkorna och rös av obehag. Igår gjorde jag samma dippa, i samma skål, fast moroten låg i en av hans skålar. Hej hopp vad han slevade i sig!!

 

Men det är påfrestande när ALLT som sätts på bordet inte duger. Jag har faktiskt varit sten hård och inte erbjudit något annat. Då har han suttit och väntat in kvällsmaten istället!! Hungrig som bara den, magen kurrar, men han vägrar att smaka om han har bestämt sig att han inte gillar maten!!

Haha, jag känner igen mej. Ibland har man nästan fått stå på huvudet för att ungarna ska äta, och man blir förtvivlad för att de inte får i sej näring... Sonen var otroligt envis och helt omöjlig att ändra om han bestämt sej för nåt. Dessutom hade han ett helvetes humör om han fick blodsockerfall, och på den tiden var det ju kolhydrater och fettskrämt som gällde, så det hände ju av och till. En gång ringde till och med polisen på dörren för en granne trodde det var barnmisshandel :-).

Det är lätt att skratta åt det när man har det 20 år bakom sej, och det är lätt att säga att en normal unge inte svälter sej om det finns bra mat tillgängligt, så det är bara att hålla ut.

Det är väl nåt de flesta föräldrar ska igenom, och det blev en bra kille till slut i alla fall. Som gärna lagar (bra) mat även om han inte äter nåt som är en massa bokstäver i ;-) (Men han är tillräckligt intresserad för att anpassa maten om jag blir bjuden :-P)

Link to comment
Share on other sites

Jag märker på barnen när vi kommer hem att de är hungriga. De äter det som serveras i skolan och förskolan. Och det är STOR skillnad på hur det är hemma på helgerna!!

På vardagarna har jag hungriga små monster. På helgerna har jag barn som inte visar minsta tecken på hunger mellan måltiderna (såvida inte sonen på 2 år har fått för sig att han inte gillar maten som serveras för då är han hungrig hela tiden)

 

Eftersom jag inte kan påverka särskilt mycket vad barnen äter i skolan och förskolan blir det som det blir, tyvärr.

Sonens förskola serverar sötad lättyoghurt (!!!) och gissa vad sonen börjat rata hemma? Den turksika naturella yoghurten!! Den är ju inte söt!

Kan du inte servera dem en skinkskiva med smör på eller en ostbit eller nåt precis när du kommer hem, så ni får arbetsro? Jag gav min grabb ett glas juice (ja, jag vet... men man gjorde så på den tiden. Juice var ju nyttigt då) så han inte försökte ha ihjäl mej innan maten var klar.

Och kan ni inte prata med förskolan om socker med socker? Ta upp det på ett föräldramöte men kör gärna lite lobbying först så frågan inte är alldeles ny för alla, för då blir det nog ett jobbigt möte...

Kan du ha lite vaniljpulver eller kokosflingor i din youghurt hemma så smakar den ju lite den också?

Link to comment
Share on other sites

Min bror kom och hälsade på mig, tillsammans med mitt brorsbarn. Jättetrevligt alltihopa....i två dagar.

Sen höll jag på att skrika högt. Barnet bestämde vad vi skulle göra, äta, dricka, när vi skulle gå och lägga oss och vad vi skulle prata om.

Så det blev rostat bröd med marmelad till frukost, chicken nuggets med pommes till lunch och hamburgare till middag. Däremellan läsk, glass och godis.

Där har vi hela paketet: ensambarn, curlingbarn, bortskämd och överviktig.

Till slut orkade jag inte, utan sa ifrån...att det kanske inte är så bra med allt sött och snabbmaten när ungen väger lika mycket som en vuxen.

Han blev jättearg på mig, packade och åkte hem :(

Saken är den att vi är uppväxta med rejäl husmanskost, där i princip allt gjordes från grunden. Brorsan äter gärna den maten, men han låter barnet bestämma.

Allt detta gör mig hemskt ledsen.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kan du inte servera dem en skinkskiva med smör på eller en ostbit eller nåt precis när du kommer hem, så ni får arbetsro? Jag gav min grabb ett glas juice (ja, jag vet... men man gjorde så på den tiden. Juice var ju nyttigt då) så han inte försökte ha ihjäl mej innan maten var klar.

Och kan ni inte prata med förskolan om socker med socker? Ta upp det på ett föräldramöte men kör gärna lite lobbying först så frågan inte är alldeles ny för alla, för då blir det nog ett jobbigt möte...

Kan du ha lite vaniljpulver eller kokosflingor i din youghurt hemma så smakar den ju lite den också?

 

 

Jag satt just och gjorde lite jämförelser mellan naturell yoghurt, lätt natruell yoghurt och yoghurt med jordgubbssmak. Läste på livsmedelsverkets hemsida om näringsriktig mat för barn i förskola och blev RASANDE!! Allt detta om fett hit och fett dit. De rekommenderar mejeriprodukter som är fettreducerade  men inte ett ord (!!!) om socker i de smaksatta yoghurtarna!!!

Jag blev så förbannad att jag kollade upp mängen socker, fett, kalorier och mättat fett!

Och min slutsats enligt siffrorna var följande:

1. Jag har misshandlat min son som ammat honom då bröstmjölk innehåller 1,8 gram mättat fett per 100 gram (tänk de barn som BARA ammas!!!) :o

2. Min son äter ca 150 gram av den sötade yoghruten det blir 4-5 sockerbitar = ca 75 kalorier. Vilken idiot vill börja dagen på det viset?? Till det tillkommer mackor och flingor. Men tjena sockerbomben! Dessutom enligt livsmedelsverket finns det utrymme för sötsaker "värda" 80 kalorier om dagen enligt deras rekommendationer. De där 80 kalorierna omfattar visst inte allt sött ungarna får trycka i sig under dagen.

 

Maten i min kommun ansvarar en annan förlvaltning för, alltså inte samm förvaltning som har hand om skola och förskola. Kostchefen är rätt less på mig :D  för vi har haft våra duster. Och de är inte över än!!

 

Min son spottar ut ägg, kastar ost i golvet och leker med skinkan. Men ajg ger mig inte! NÅgot som han tycker om får jag hitta. Provar nog med lite ägg igen. Eftersom grönsaksdippan gick hem på andra dagen kanske något annat går hem om jag erbjuder om och om igen ? :P

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...