LCHF vardagar, släppa loss helger - meningslöst/farligt?

[Melvin]

Ny inom området, beklagar om jag ställer dumma frågor och inte orkar leta igenom forumet ordentligt.

 

Bakgrund
48 år gammal, har kört min egen variant av 5:2-dieten sen juni - gått från BMI kring 25 till 21, fettprocent 21 minskat till 15 %. Perfekta blodvärden enligt läkarkontroll. Ser inga problem att hålla fläsket borta framöver, kan utan vidare fortsätta leva så här långsiktigt.

Märkte snabbt att fastandet blir problemfritt, och viktnedgången snabbare om jag minskar kolhydrater och istället satsar på protein, fett och grönsaker. Inga hungerskänslor, vilket brukar plåga de som insisterar på att stoppa i sig mycket kolhydrater.

Nu är vikten bra, mår fantastiskt och slipper se fläskig ut. Snarare tycker folk jag ser spinkig ut. Hade väl tänkt mig att ligga på en fettprocent kring sisådär 10-13 %.

Springer 5-10 km varannan morgon, roddmaskinen varannan. Gillar det, men slutresultatet blir ju att jag ser ut som en lägerfånge.

 

Dags för gym och vikter. Varannan morgon kondition, varannan vikter. Målet är väl att jag ska vara i sådan fysisk status att jag med lätthet kan springa 15-20 km, vara funktionellt stark och se snygg ut utan att vara överdrivet biffig.

 

 

Problem

Nåja, LCHF skulle kännas helt OK för min del vad jag kan se, men inte på helgerna. 

 

Ska jag stå ut med en livsstil i längden, så vill jag kunna släppa loss fredag, lördag och lite grann på söndag.

Jag vill hinka mig massor av vin, bli hyfsat berusad och svulla på mina favoritsnacks, som rostade peruanska jättemajskorn, och äta gigantiska måltider. 

 

Innebär det att det blir poänglöst och kanske till och med skadligt att ens bry sig om LCHF?

 

Är dessa växlingar skadliga? Att leva strikt på vardagarna, noll kalorier måndagar och torsdagar, sparsamt på tisdagar och onsdagar, minimalt med kolhydrater. Vin och kolhydratrika snacks på fredagar och lördagar (middagarna kan vara low carb), sansat på söndagar. Funkar en sådan livsstil hälsomässigt? I korthet, fredag och lördag vill jag dricka mig full och käka mina förbaskade majskorn, resten kvittar.

[stoscha]

Du kan dricka torrt vin med LCHF och du kommer att upptäcka att det kan bli billigare eftersom du förmodligen inte tål lika mycket som tidigare. :-) Gå in på Systembolagets sida och titta på sockerinnehållet i dina favoritviner. Du kanske behöver byta sort? Det är fullt möjligt att ta en god drink också, t ex bloody Mary.

Majsen ÄR god, men du kanske kan hitta nåt annat som är lite mindre onyttigt? Ostkuber, oliver, små champinjonhattar med pesto i, grönsaksdip med redig creme fraichesås med god smak, macadamianötter, paranötter... listan kan bli hur lång som helst.

Själv föredrar jag salta smaker numera, men vill du ha sött kan du ju t ex göra LCHF-bounty

[Zepp]

Jomen.. om du kör 5:2 så skall du äta LCHF på vardagarna och fasta på helgen!

 

För om du svullar på helgen och sen kompenserar det med att fasta två vardagar då är det inte längre 5:2 utan ren o skär jojobantning!

[Tuva]

Ny inom området, beklagar om jag ställer dumma frågor och inte orkar leta igenom forumet ordentligt.

 

Bakgrund

48 år gammal, har kört min egen variant av 5:2-dieten sen juni - gått från BMI kring 25 till 21, fettprocent 21 minskat till 15 %. Perfekta blodvärden enligt läkarkontroll. Ser inga problem att hålla fläsket borta framöver, kan utan vidare fortsätta leva så här långsiktigt.

 

Märkte snabbt att fastandet blir problemfritt, och viktnedgången snabbare om jag minskar kolhydrater och istället satsar på protein, fett och grönsaker. Inga hungerskänslor, vilket brukar plåga de som insisterar på att stoppa i sig mycket kolhydrater.

 

Nu är vikten bra, mår fantastiskt och slipper se fläskig ut. Snarare tycker folk jag ser spinkig ut. Hade väl tänkt mig att ligga på en fettprocent kring sisådär 10-13 %.

 

Springer 5-10 km varannan morgon, roddmaskinen varannan. Gillar det, men slutresultatet blir ju att jag ser ut som en lägerfånge.

 

Dags för gym och vikter. Varannan morgon kondition, varannan vikter. Målet är väl att jag ska vara i sådan fysisk status att jag med lätthet kan springa 15-20 km, vara funktionellt stark och se snygg ut utan att vara överdrivet biffig.

 

 

Problem

Nåja, LCHF skulle kännas helt OK för min del vad jag kan se, men inte på helgerna. 

 

Ska jag stå ut med en livsstil i längden, så vill jag kunna släppa loss fredag, lördag och lite grann på söndag.

Jag vill hinka mig massor av vin, bli hyfsat berusad och svulla på mina favoritsnacks, som rostade peruanska jättemajskorn, och äta gigantiska måltider. 

 

Innebär det att det blir poänglöst och kanske till och med skadligt att ens bry sig om LCHF?

 

Är dessa växlingar skadliga? Att leva strikt på vardagarna, noll kalorier måndagar och torsdagar, sparsamt på tisdagar och onsdagar, minimalt med kolhydrater. Vin och kolhydratrika snacks på fredagar och lördagar (middagarna kan vara low carb), sansat på söndagar. Funkar en sådan livsstil hälsomässigt? I korthet, fredag och lördag vill jag dricka mig full och käka mina förbaskade majskorn, resten kvittar.

Full fredag och lördag är ju inte bra, helt enkelt. Oavsett vad du äter resten av tiden (med undantag för om du dessutom hinkar en massa HFCS-läsk och juice som också belastar levern).

Så där spelar inte LCHF nån roll förutom att det inte belastar levern lika mycket till vardags. 

 

Det dör ingen av att utesluta hårt processade växtoljor, socker och spannmål ur sin vardagsdiet. Gör du det hamnar du i low carb utan att nödvändigtvis hamna i LCHF i dess striktaste mening. Slänga in majs en eller ett par gånger över helgen gör nog mindre skada än att äta ovanstående OCH majsen på helgen. 

[MKJ]

Kan inte det där späkandet på vardagarna göra så att du längtar mer efter skräpmat än vad du skulle göra om du hittade ett sätt att äta som du kände dig nöjd med varje dag?

[Melvin]

Ostkuber, oliver, små champinjonhattar med pesto i, grönsaksdip med redig creme fraichesås med god smak, macadamianötter, paranötter...

 

Nja, .. majsen regerar hittills. Men givetvis vore bättre om jag fastnade för ngt mer passande.

 

 

Jomen.. om du kör 5:2 så skall du äta LCHF på vardagarna och fasta på helgen!

 

För om du svullar på helgen och sen kompenserar det med att fasta två vardagar då är det inte längre 5:2 utan ren o skär jojobantning!

 

Nja, du har nog inte greppat 5:2 riktigt, poängen är just att man faktiskt kan svulla på helgen om man nu vill, givetvis får man då anpassa andra dagar efter det. Massor av 5:2-folk gör så och det funkar utmärkt, just det som gör att man står ut att med det i längden, till skillnad från att leva kalorisnålt varje dag, vilket ytterst få orkar med någon längre tid. 5:2 är inte en bantningskur, det är tänkt att man ska leva med intermittent fasta i en eller annan form resten av livet. Vilket för mig känns helt realistiskt och problemfritt. Fasta på helgen? Har aldrig hört talas om någon 5:2-människa som gör något så tokigt, det är ju då man ska ha roligt.

 

 

Full fredag och lördag är ju inte bra, helt enkelt. Oavsett vad du äter resten av tiden (med undantag för om du dessutom hinkar en massa HFCS-läsk och juice som också belastar levern).

Så där spelar inte LCHF nån roll förutom att det inte belastar levern lika mycket till vardags. 

 

Det dör ingen av att utesluta hårt processade växtoljor, socker och spannmål ur sin vardagsdiet. Gör du det hamnar du i low carb utan att nödvändigtvis hamna i LCHF i dess striktaste mening. Slänga in majs en eller ett par gånger över helgen gör nog mindre skada än att äta ovanstående OCH majsen på helgen. 

Nä, det är självklart inte hälsosamt att dricka sig full, men nu är det inte förhandlingsbart. Jag får leva med det som så många andra.

 

 

Kan inte det där späkandet på vardagarna göra så att du längtar mer efter skräpmat än vad du skulle göra om du hittade ett sätt att äta som du kände dig nöjd med varje dag?

Dels upplever jag inte att späker mig på vardagarna, jag har bara nya vanor, och dels frossade och drack jag betydligt värre på helgerna innan 5:2. Kolhydrater är extremt aptitökande, har jag märkt.

 

Nu när jag vant mig vid att hungerkänslor bara är att ignorera, inget att jaga upp sig för, så hoppar jag gladeligen över exvis lunchen om jag vet att jag ska svulla till kvällen. Och det är nog 5:2 som gjort att jag rent spontant helst äter mindre kolhydrater och nyttigare överlag.

[Tuva]

"Nä, det är självklart inte hälsosamt att dricka sig full, men nu är det inte förhandlingsbart. Jag får leva med det som så många andra.2

 

Jag förstod det och som sagt, jag tror inte LCHF gör nån skada, snarare tvärtom. Dessutom upplever många att de tål betydligt mindre alkohol än innan. Själv kan jag bli småflickigt fnissig på ett halvt vitvinsglas numera så jag är vansinnigt billig i drift på krogen, haha. Så om du provar LCHF är det en bra idé att vara medveten om det så kvällen inte slutar i onödig skam och förskräckelse. 

[Aleks]

Att supa varje helg, överäta coh sedan köra fasta två dagar i veckan och resten LCHF. Min spontana reaktion är att om du hamnar på sjukhus så kommer det bli ett jäkla liv över att du ätit LCHF och itne att du supit regelbundet....

 

Att leva så som du skriver är att belasta levern och andra organ rätt ordentligt. Det kanske inte syns idag eller om ett år men på längre sikt kan det omöjligt vara ett sunt sätt att leva.

Det finns ingen som MÅSTE dricka alkohol varje helg, och MÅSTE man göra det så finns det ett ord för det: alkoholism.

 

Det är bara du som kan bestämma om du ska vara hälsosam eller köra din kropp i botten!

[Zepp]

"Nja, du har nog inte greppat 5:2 riktigt, poängen är just att man faktiskt kan svulla på helgen om man nu vill, givetvis får man då anpassa andra dagar efter det. Massor av 5:2-folk gör så och det funkar utmärkt, just det som gör att man står ut att med det i längden, till skillnad från att leva kalorisnålt varje dag, vilket ytterst få orkar med någon längre tid. 5:2 är inte en bantningskur, det är tänkt att man ska leva med intermittent fasta i en eller annan form resten av livet. Vilket för mig känns helt realistiskt och problemfritt. Fasta på helgen? Har aldrig hört talas om någon 5:2-människa som gör något så tokigt, det är ju då man ska ha roligt."

 

Jag tror nog jag har greppat 5:2.. framförallt så som den framställs i tidningarna.. det är en ny benämning på jojobantning.. inget annat!

 

Och jojobantning har alltid fungerat.. iallafall i några år, sen så när inte det hjälper blir man ändå till slut tvungen att ändra livstil!

 

Fasta för att kompensera för en dålig livstil kan på sin höjd fördröja förloppet.

 

Näe skall det bli någon ordning på 5:2 så får man äta riktig mat på vardagarna och fasta på helgen då man själv styr bättre över händelserna.

 

Så småningom när inte 5:2 fungerar får man gå över till 4:3 och så slutar det med svulla på helgerna och fasta alla vardagar.. dvs 2:5.. kallas oxå för Chronic Dieters syndrome!

 

Sen så har du nog missat syftet med 5:2 det är för att undvika cancer ingen bantningsmetod.

[Peter B]

Visst sup och festa loss på en massa onyttigheter på fredag och lördag och lev sedan nyttigt resten av veckan...det är bättre än att äta skit 7 dagar i veckan ;-)

[Melvin]

Så om du provar LCHF är det en bra idé att vara medveten om det så kvällen inte slutar i onödig skam och förskräckelse. 

Jo, har märkt att jag tål mindre, råkade ta ett glas för mkt på en 50-årsfest, sen kände jag att det var dags att gå hem innan man började göra bort sig. Länge sen jag var så full, usch.

 

"Nja, du har nog inte greppat 5:2 riktigt, poängen är just att man faktiskt kan svulla på helgen om man nu vill, givetvis får man då anpassa andra dagar efter det. Massor av 5:2-folk gör så och det funkar utmärkt, just det som gör att man står ut att med det i längden, till skillnad från att leva kalorisnålt varje dag, vilket ytterst få orkar med någon längre tid. 5:2 är inte en bantningskur, det är tänkt att man ska leva med intermittent fasta i en eller annan form resten av livet. Vilket för mig känns helt realistiskt och problemfritt. Fasta på helgen? Har aldrig hört talas om någon 5:2-människa som gör något så tokigt, det är ju då man ska ha roligt."

 

Jag tror nog jag har greppat 5:2.. framförallt så som den framställs i tidningarna.. det är en ny benämning på jojobantning.. inget annat!

 

Och jojobantning har alltid fungerat.. iallafall i några år, sen så när inte det hjälper blir man ändå till slut tvungen att ändra livstil!

 

Fasta för att kompensera för en dålig livstil kan på sin höjd fördröja förloppet.

 

Näe skall det bli någon ordning på 5:2 så får man äta riktig mat på vardagarna och fasta på helgen då man själv styr bättre över händelserna.

 

Så småningom när inte 5:2 fungerar får man gå över till 4:3 och så slutar det med svulla på helgerna och fasta alla vardagar.. dvs 2:5.. kallas oxå för Chronic Dieters syndrome!

 

Sen så har du nog missat syftet med 5:2 det är för att undvika cancer ingen bantningsmetod.

 

Dina bisarra uppfattningar om 5:2 får likaså stå för dig och de tidningsskribenter du väljer att tro på, inget jag känner igen. Personligen borde jag förmodligen övergå till 6:1 eftersom jag som sagt börjar bli för spinkig, men får väl försöka se till att äta mer istället, och träna för att inte bli "skinny fat".

 

Hälsoeffekterna, detta att minska risken för demens och cancer var nog det som lockade mest, men de är ju högst obevisade och mer något man kan hoppas på. Men det är ett enkelt och behagligt sätt att leva hur som helst. Flickvännen tycker det är jobbigare, hon vägrar offra kolhydraterna tyvärr.

 

Att jag liksom de flesta inom 5:2 fastar måndagar och torsdagar beror just på att det är på vardagarna det är lättare att kontrollera sitt ätande, man är ju fullt sysselsatt och kan enkelt koppla bort tankarna på mat. Sen kan man se fram mot en trevlig helg och bekymmerslös helg.

 

[Melvin]

Att supa varje helg, överäta coh sedan köra fasta två dagar i veckan och resten LCHF. Min spontana reaktion är att om du hamnar på sjukhus så kommer det bli ett jäkla liv över att du ätit LCHF och itne att du supit regelbundet....

 

Att leva så som du skriver är att belasta levern och andra organ rätt ordentligt. Det kanske inte syns idag eller om ett år men på längre sikt kan det omöjligt vara ett sunt sätt att leva.

 

Det finns ingen som MÅSTE dricka alkohol varje helg, och MÅSTE man göra det så finns det ett ord för det: alkoholism.

 

Det är bara du som kan bestämma om du ska vara hälsosam eller köra din kropp i botten!

Tja, du får väl kalla det vad du vill, men att dricka sig småfull på fredagar och lördagar är rätt trevligt, och en massa människor gör det och håller sig hyfsat friska till hög ålder ändå. 

 

Jag är fullt medveten om att jag dricker mer än jag borde, men att jag skulle köra min kropp i botten är nog en smärre överdrift. Ser man inte sånt när man gör kollar levervärden och annat? Borde jag inte känna ett sug efter alkohol även resten av veckan i så fall? 

 

Nåja, har hittills inte sett några tunga argument för att low carb inte skulle funka att kombinera med intermittent fasta. Befarar väl dock att det kan bli lite för mycket protein, det håller visst IGF-1 värdet uppe, så då missar man troligen den cancerhämmande effekten. Knepigt.

[Limp]

Jag resonerara som sådan att den koststradegin som man kan hålla livet ut, är något man bör satsa på. Kontinuitet alltså och inte kortsiktighet ! Då behöver man inte fundera och kan släppa fokuset från maten och vikten. Man äter för att slippa gå hungrig och lever livet med god hälsa.

[lidokain]

Jag har ungefär samma problem när jag är iland, så festar jag mycket och det kan bli upp mot 3 liter vin på en kväll. Men jag äter alltid LCHF, fast jag inte går vikt als men magen gillar det. Det är värd det! Det är inte alla som går ner i vikt av LCHF. Tanken var oxå att det kan va farligt att dricka mycket sprit samtidigt när man äter tonvis med fet.

[Aleks]

Tja, du får väl kalla det vad du vill, men att dricka sig småfull på fredagar och lördagar är rätt trevligt, och en massa människor gör det och håller sig hyfsat friska till hög ålder ändå. 

 

Jag är fullt medveten om att jag dricker mer än jag borde, men att jag skulle köra min kropp i botten är nog en smärre överdrift. Ser man inte sånt när man gör kollar levervärden och annat? Borde jag inte känna ett sug efter alkohol även resten av veckan i så fall? 

 

Nåja, har hittills inte sett några tunga argument för att low carb inte skulle funka att kombinera med intermittent fasta. Befarar väl dock att det kan bli lite för mycket protein, det håller visst IGF-1 värdet uppe, så då missar man troligen den cancerhämmande effekten. Knepigt.

 

Man kan vara alkoholist även om man inte känner sug varje dag efter alkohol.

 

Att dricka sig berusad (oavsett "grad" av berusning) är för mig en gåta vaför man skulle vilja göra!

Riskera sin hälsa för lite "snurr i bollen"?

Jag är hellre nykter och gör saker (som leker i skogen med mina barn).

 

Men det värsta av allt med folk som super på helgerna är att de sätter sig bakom ratten måndag morgon och tror att de är redo att köra!

 

Beklagar om det blev moralpredikan. Jag har haft både en morfar och farfar som söp ihjäl sig. Det började med en öl efter jobb med grabbarn för den ena och för den andra om lediga helger. De var inte trevliga att vara i närheten av när de fick syn på en spritflaska! Därav mina starka åsikter om alkohol!

 

1-2 glas vin till middagen är en sak. Det förstärker smaken av maten.

Men att hälla i sig en större mängd alkohol är inte bra för kroppen. Kroppen förbränner inte det du stoppar i dig som den brukar göra när alkohol är med i bilden.

[Melvin]

Jag resonerara som sådan att den koststradegin som man kan hålla livet ut, är något man bör satsa på. Kontinuitet alltså och inte kortsiktighet ! Då behöver man inte fundera och kan släppa fokuset från maten och vikten. Man äter för att slippa gå hungrig och lever livet med god hälsa.

Håller med om långsiktighet, varför slösa energi på en "diet" som är så trist att man inte vill leva så resten av livet?

 

Däremot tycker jag inte att man ska äta för att slippa gå hungrig, har ju med 5:2 upptäckt att hunger faktiskt inte är särskilt plågsamt eller obehagligt. Idag äter jag exvis ingenting fram till frukost i morgon, blir väl 36 timmar med noll kcal. Visst, lite hungrig då och då kanske, men helt problemfritt och känns helt rätt efter en helg med all denna fantastiska mat.

 

Vill bara påpeka att de flesta, inklusive tidigare jag själv, överdramatiserar detta med hunger. Det är jobbigast för de som lever på mycket kolhydrater, de blir matta, får yrsel och mår dåligt. Är man mer fettanpassad är det inget problem.

 

 

 

Jag har ungefär samma problem när jag är iland, så festar jag mycket och det kan bli upp mot 3 liter vin på en kväll. Men jag äter alltid LCHF, fast jag inte går vikt als men magen gillar det. Det är värd det! Det är inte alla som går ner i vikt av LCHF. Tanken var oxå att det kan va farligt att dricka mycket sprit samtidigt när man äter tonvis med fet.

Själv häller jag väl i mig motsvarande 2-3 flaskor vin under en helg. Inte bra förstås, men viktmässigt verkar det inte vara ett problem i alla fall. 

 

För några år sedan när jag levde under mer sorgliga omständigheter drack jag betydligt mer, levde i stort sett på vin, popcorn och salta pinnar. Tur att den vanan inte var så svår att bli av med som jag trodde.

 

 

Man kan vara alkoholist även om man inte känner sug varje dag efter alkohol.

 

Att dricka sig berusad (oavsett "grad" av berusning) är för mig en gåta vaför man skulle vilja göra!

Riskera sin hälsa för lite "snurr i bollen"?

Jag är hellre nykter och gör saker (som leker i skogen med mina barn).

 

Men det värsta av allt med folk som super på helgerna är att de sätter sig bakom ratten måndag morgon och tror att de är redo att köra!

 

Beklagar om det blev moralpredikan. Jag har haft både en morfar och farfar som söp ihjäl sig. Det började med en öl efter jobb med grabbarn för den ena och för den andra om lediga helger. De var inte trevliga att vara i närheten av när de fick syn på en spritflaska! Därav mina starka åsikter om alkohol!

 

1-2 glas vin till middagen är en sak. Det förstärker smaken av maten.

Men att hälla i sig en större mängd alkohol är inte bra för kroppen. Kroppen förbränner inte det du stoppar i dig som den brukar göra när alkohol är med i bilden.

Visst, folks definitioner på alkoholism tenderar att vara godtyckliga.

 

Att du inte förstår varför folk gillar alkohol är inte ett dugg konstigt. Minns just inte procentandelarna, men sisådär 10-20 % av alla människor är födda till att just inte få ut något alls av alkohol, motsvarande andel får en extrem kick av berusningen, och de flesta ligger någonstans mellan ytterligheterna. Själv är jag gissningsvis lite över snittet. Gratulerar att du inte någonsin lär behöva oroa dig för alkoholens skadeverkningar, själv får jag väl försöka hålla bruket under någorlunda kontroll och se till att det inte eskalerar och börjar ge riktiga skadeverkningar.

 

Det där med 1-2 glas vin till maten intresserar mig inte, då sparar jag hellre dosen och får en hyfsad berusningseffekt.

 

Jag tycker inte att du moraliserar, och det är ju heller inte ett riktigt rimligt förhållningssätt i de flesta fall gällande andras drickande. Man kan ju hålla i åtanke att folk reagerar väldigt olika på alkohol.

[Melvin]

Kan förresten tillägga att jag hittat snacks som kan konkurrera med den peruanska majsen, rostade saltade pumpafrön med skal.

Fruktansvärt svåra att få tag på bara. Vet ni någon livsmedelsbutik i Stockholm som har dem? 

[Fundersam]

Däremot tycker jag inte att man ska äta för att slippa gå hungrig, har ju med 5:2 upptäckt att hunger faktiskt inte är särskilt plågsamt eller obehagligt. Idag äter jag exvis ingenting fram till frukost i morgon, blir väl 36 timmar med noll kcal. Visst, lite hungrig då och då kanske, men helt problemfritt och känns helt rätt efter en helg med all denna fantastiska mat.

 

Vill bara påpeka att de flesta, inklusive tidigare jag själv, överdramatiserar detta med hunger. Det är jobbigast för de som lever på mycket kolhydrater, de blir matta, får yrsel och mår dåligt. Är man mer fettanpassad är det inget problem.

 

 

 

 

 

 

Kroppens signalsystem finns av en anledning och ett väl fungerande system är till hjälp för att upprätthålla hälsa och god energi. Därför är idén om att äta när man hungrig (inte sugen) och sluta när man är mätt, ett smart sätt av kroppen att signalera vad den behöver. 

 

Det gäller när i allra högsta grad när man är ketos/fettdriven. Då kanske man tom kan låta olika sätt att fasta periodiskt komma naturligt, utan räknande och hunger. Här är en utmärkt föreläsning av Jimmy Moore där han talar om Nutrirional Ketosis och hur det på ett mjukt och friskt sätt styra ätvanorna och att fastan kommer av sig själv (mättnad), http://www.youtube.com/watch?v=lN9Fi_9tCeQ (Nästan säker på att det är denna video).

 

Även om saker inte är "problem" i stunden tycker jag att man skall fundera mera långsiktigt. Om vi nonchalerar kroppens signalsystem när kan det slå över och bli problem?

 

Melvin, kan du hålla med om kroppens signaler finns till för att vara oss till hjälp?

[Aleks]

 

[Aleks]

Visst, folks definitioner på alkoholism tenderar att vara godtyckliga.

 

Att du inte förstår varför folk gillar alkohol är inte ett dugg konstigt. Minns just inte procentandelarna, men sisådär 10-20 % av alla människor är födda till att just inte få ut något alls av alkohol, motsvarande andel får en extrem kick av berusningen, och de flesta ligger någonstans mellan ytterligheterna. Själv är jag gissningsvis lite över snittet. Gratulerar att du inte någonsin lär behöva oroa dig för alkoholens skadeverkningar, själv får jag väl försöka hålla bruket under någorlunda kontroll och se till att det inte eskalerar och börjar ge riktiga skadeverkningar.

 

Det där med 1-2 glas vin till maten intresserar mig inte, då sparar jag hellre dosen och får en hyfsad berusningseffekt.

 

Jag tycker inte att du moraliserar, och det är ju heller inte ett riktigt rimligt förhållningssätt i de flesta fall gällande andras drickande. Man kan ju hålla i åtanke att folk reagerar väldigt olika på alkohol.

 

Men där har du lite fel. Jag är en nykter sockermissbrukare (Jag vet, det låter konstigt). Men jag har det i generna för att gå från ett beroende till ett annat. Så risken för alkoholism finns där. Eftersom både min morfar och farfar var alkoholister, mamma är rökare så har jag ju generna för att bli beroende. Det fungerar på samma sätt i hjärnan oavsett om man röker, dricker eller äter socker!

 

Det jag itne förstår med att folk dricker sig berusade är inte själva känslan av lite salongsberusning utan vad som händer EFTERÅT! Baksmällan!!! Jag avskyr dagen efter och därför håller jag mig till 1-2 glas vin!!

 

Alla är vi olika och fungerar på olika sätt, trots att vi är en och samma "ras"!!

 

Sen vet jag att jag "går i taket" när folk konsumerar mer alkohol än vad jag tycker är rimligt. Dock beror det ju rätt och slätt på vad jag upplevt som barn.

[Vittvrak]

Tycker suget minskat efter 11 mån på LCHF, kanske för att jag vill att det ska vara så. Man kan ju känna efter ibland om det går att trappa ner.

[Melvin]

Kroppens signalsystem finns av en anledning och ett väl fungerande system är till hjälp för att upprätthålla hälsa och god energi. Därför är idén om att äta när man hungrig (inte sugen) och sluta när man är mätt, ett smart sätt av kroppen att signalera vad den behöver. 

 

Det gäller när i allra högsta grad när man är ketos/fettdriven. Då kanske man tom kan låta olika sätt att fasta periodiskt komma naturligt, utan räknande och hunger. Här är en utmärkt föreläsning av Jimmy Moore där han talar om Nutrirional Ketosis och hur det på ett mjukt och friskt sätt styra ätvanorna och att fastan kommer av sig själv (mättnad), http://www.youtube.com/watch?v=lN9Fi_9tCeQ (Nästan säker på att det är denna video).

 

Även om saker inte är "problem" i stunden tycker jag att man skall fundera mera långsiktigt. Om vi nonchalerar kroppens signalsystem när kan det slå över och bli problem?

 

Melvin, kan du hålla med om kroppens signaler finns till för att vara oss till hjälp?

Visst är hungerkänsla en signal från kroppen att den tycker att jag ska äta, om det var oerhört viktigt för min hälsa att den ska få mat just nu eller ens idag tycks det mig att den lätt skulle kunna hojta till betydligt starkare än den uppenbarligen gör. 

 

Jag mår ju strålande och hungerkänslan går över, framåt kvällen och nästa dag innan frukost är den som svagast. 

 

Samma kropp kan mycket väl signalera att den vill ha godis, chips, tobak, sprit eller annat som jag vet att den inte mår så bra av, den brukar inte jubla när jag går upp 5:30 för att gå på gymmet eller springa. Så jag vet inte om jag ställer upp på det där folk brukar säga att "man ska lyssna på sin kropps signaler". Att lyssna till sitt förnuft kan vara bättre, hjärnbarken finns också till för att vara oss till hjälp.

 

 

 

Men där har du lite fel. Jag är en nykter sockermissbrukare (Jag vet, det låter konstigt). Men jag har det i generna för att gå från ett beroende till ett annat. Så risken för alkoholism finns där. Eftersom både min morfar och farfar var alkoholister, mamma är rökare så har jag ju generna för att bli beroende. Det fungerar på samma sätt i hjärnan oavsett om man röker, dricker eller äter socker!

 

Det jag itne förstår med att folk dricker sig berusade är inte själva känslan av lite salongsberusning utan vad som händer EFTERÅT! Baksmällan!!! Jag avskyr dagen efter och därför håller jag mig till 1-2 glas vin!!

 

Alla är vi olika och fungerar på olika sätt, trots att vi är en och samma "ras"!!

 

Sen vet jag att jag "går i taket" när folk konsumerar mer alkohol än vad jag tycker är rimligt. Dock beror det ju rätt och slätt på vad jag upplevt som barn.

 

OK, jag måste dricka väldigt stora mängder för att bli bakfull, och de gånger jag nu gjort det har bakfyllan enkelt kunnat undvikas genom att dricka väldigt mycket vatten innan sängdags. Om man inte gjort det är det kört, när bakfyllan väl kommit hjälper inte vattnet. Men som sagt, min konsumtion ger ingen baksmälla.

 

Sockermissbruk, har nog mer trott det tillhörde avdelningen inbillade problem, men jag kanske får läsa in mig och ändra uppfattning. 

[Aleks]

 

Sockermissbruk, har nog mer trott det tillhörde avdelningen inbillade problem, men jag kanske får läsa in mig och ändra uppfattning. 

 

Det trodde jag också, tills jag insåg att jag hade problem!!

Nu när jag är fri från skiten kan jag se hur det var ett beroende för mig. I min bok borde socker klassas som en drog!

Det är hemskt att ha problem med något som folk tycker är inbillning!!!

[Fundersam]

Visst är hungerkänsla en signal från kroppen att den tycker att jag ska äta, om det var oerhört viktigt för min hälsa att den ska få mat just nu eller ens idag tycks det mig att den lätt skulle kunna hojta till betydligt starkare än den uppenbarligen gör. 

 

Jag mår ju strålande och hungerkänslan går över, framåt kvällen och nästa dag innan frukost är den som svagast. 

 

Samma kropp kan mycket väl signalera att den vill ha godis, chips, tobak, sprit eller annat som jag vet att den inte mår så bra av, den brukar inte jubla när jag går upp 5:30 för att gå på gymmet eller springa. Så jag vet inte om jag ställer upp på det där folk brukar säga att "man ska lyssna på sin kropps signaler". Att lyssna till sitt förnuft kan vara bättre, hjärnbarken finns också till för att vara oss till hjälp.

 

 

 

 

 

Naturligtvis kan kroppen börja ge felsignaler och när kroppen börjar ge felsignaler det är då man får plocka fram sunda förnuftet eller ta till vara kunskapen i hjärnbarken. Att blanda ihop det med den sunda signaleringen verkar dock inte rimligt. Det är därför vi skall äta när vi  är hungriga och sluta när vi är mätta, vi skall även äta det vi är avsedda att äta då uppnår vi balans, i vikt och näring till kroppen. 

 

Man har tutat i oss att kost är en beteendefråga men det är biokemiskt och det är på den nivån kroppen svarar. Alltså långt innan hjärnbarken behöver gå in och hjälpa till. 

 

Hur ser du på den långsiktiga farorna om man går in och "labbar" med kroppen friska signalering?

[stoscha]

Jag har ungefär samma problem när jag är iland, så festar jag mycket och det kan bli upp mot 3 liter vin på en kväll. Men jag äter alltid LCHF, fast jag inte går vikt als men magen gillar det. Det är värd det! Det är inte alla som går ner i vikt av LCHF. Tanken var oxå att det kan va farligt att dricka mycket sprit samtidigt när man äter tonvis med fet.

Vad roligt att du fått det att fungera med maten ombord. Du hade ju lite inkörningsproblem och omställninsbesvär, men nu säger du att magen gillar det :-) så skönt att problemen gått över

[MidjAnn]

Jag känner igen den där känslan att vilja unna sig en belöning och se fram emot det goda vinet. Jag tycker om vin och det var med en känsla av förvåning som jag beslöt mig för att offra det i och med att jag började med lchf. Jag hade behov av rejäl förändring i mitt liv, och bestämde att jag skulle upphöra med vinet tills jag glömde bort att tänka på det. Det gick faktiskt nästan bums. Har druckit enstaka glas mest av social plikt och upptäcker att inte ens mycket goda viner ger mig så mycket längre. Jag drar slutsatsen att alkohol är en dietfråga och när kroppen i övrigt får den näring den behöver, så minskar behovet av snabbränsle som sprit och socker. 

Vad gäller socker och övriga skräpkolisar så reagerar min kropp allt starkare för varje sådant återfall. Jag vågar inte helt enkelt, för jag vet jag får betala med diarre',  svullnad och högt blodtryck. Det är inte värt priset.

Låter tråkigt kanske, men jag har upptäckt att det är en rätt trygg och skön begränsning för den har gett mig så mycket energi över till andra roliga grejer.

[Melvin]

Naturligtvis kan kroppen börja ge felsignaler och när kroppen börjar ge felsignaler det är då man får plocka fram sunda förnuftet eller ta till vara kunskapen i hjärnbarken. Att blanda ihop det med den sunda signaleringen verkar dock inte rimligt. Det är därför vi skall äta när vi  är hungriga och sluta när vi är mätta, vi skall även äta det vi är avsedda att äta då uppnår vi balans, i vikt och näring till kroppen. 

 

Man har tutat i oss att kost är en beteendefråga men det är biokemiskt och det är på den nivån kroppen svarar. Alltså långt innan hjärnbarken behöver gå in och hjälpa till. 

 

Hur ser du på den långsiktiga farorna om man går in och "labbar" med kroppen friska signalering?

Visst ska man ta diverse "signaler" från kroppen i beaktande, men det tycks mig som om de som känner efter för mycket hur de mår hit och dit tenderar att välja minsta motståndets väg.

 

"Oj, nu känner jag mig lite trött, bäst jag lägger mig i soffan", "Oj, vad plågsamt det var att springa, jag blev ju alldeles svettig och andfådd, bäst jag går istället", "Nä nu orkar jag inte stå upp, jag sätter mig", "Hjälp, jag är hungrig, jag dör om jag inte äter inom fem minuter","Oj, vad stressad jag är, bäst jag slutar jobba för dagen".

 

Det tycks mig faktiskt som om det mesta här i livet som är bra för oss också förutsätter ett visst mått av inledande uppoffring, ibland även obehag. För att komma någonvart måste vi jobba lite hårdare, plugga mer, springa lite längre. Den som överbetonar sin bekvämlighet fastnar som latmask och soffpotatis, vi behöver våra stressfaktorer och jag tror inte lite hungerkänslor ibland avviker från det mönstret. Speciellt som obehaget definitivt minskar radikalt efter tillvänjning. Hittills har alla vetenskapliga undersökningar av intermittent fasta bara visat goda hälsoresultat, det räcker bra för mig. Samma gäller iofs low carb, och det verkar ju gå som hand i handske med intermittent fasta vad jag märkt.

 

Med lite grundläggande kunskaper om kost och hälsa är det verkligen inte svårt att se till att kroppen får den näring den behöver så länge man undviker tomma kalorier. Om du är en fjortonårig tjej med en historik av ätstörningar så skulle självklart vem som helst avråda från att inte göra som mamma säger, men jag närmar mig liksom femtio och anser mig hyfsat balanserad och har svårt att se att jag skulle flippa ur ätmässigt och bli anorektiker.

 

Iofs, nu svullade jag efter bästa förmåga i helgen, fast low carb  (+ kring 2 flaskor vin) denna gång, och gick ner i vikt, vilket inte alls var meningen. Får nog börja äta lunch igen, eller nåt. 

 

 

 

 

Jag känner igen den där känslan att vilja unna sig en belöning och se fram emot det goda vinet. Jag tycker om vin och det var med en känsla av förvåning som jag beslöt mig för att offra det i och med att jag började med lchf. Jag hade behov av rejäl förändring i mitt liv, och bestämde att jag skulle upphöra med vinet tills jag glömde bort att tänka på det. Det gick faktiskt nästan bums. Har druckit enstaka glas mest av social plikt och upptäcker att inte ens mycket goda viner ger mig så mycket längre. Jag drar slutsatsen att alkohol är en dietfråga och när kroppen i övrigt får den näring den behöver, så minskar behovet av snabbränsle som sprit och socker. 

Vad gäller socker och övriga skräpkolisar så reagerar min kropp allt starkare för varje sådant återfall. Jag vågar inte helt enkelt, för jag vet jag får betala med diarre',  svullnad och högt blodtryck. Det är inte värt priset.

Låter tråkigt kanske, men jag har upptäckt att det är en rätt trygg och skön begränsning för den har gett mig så mycket energi över till andra roliga grejer.

Jo, vem vet. Det är ju inte uteslutet att jag kommer att känna för att minska alkoholkonsumtionen. Men hittills har jag haft en massa olika ätbeteenden under livet, från värsta sortens junk, till vanlig kost, en galen fettfri variant, GI, raw food etc, har faktiskt mått alldeles utmärkt oavsett, förutom lätt övervikt någon gång under skräpmats- och normalmatstiden. Nu är jag mest ute efter något som objektivt sett bör vara hälsosamt, trevligt och hållbart för framtiden.

[MidjAnn]

Visst ska man ta diverse "signaler" från kroppen i beaktande, men det tycks mig som om de som känner efter för mycket hur de mår hit och dit tenderar att välja minsta motståndets väg.

 

"Oj, nu känner jag mig lite trött, bäst jag lägger mig i soffan", "Oj, vad plågsamt det var att springa, jag blev ju alldeles svettig och andfådd, bäst jag går istället", "Nä nu orkar jag inte stå upp, jag sätter mig", "Hjälp, jag är hungrig, jag dör om jag inte äter inom fem minuter","Oj, vad stressad jag är, bäst jag slutar jobba för dagen".

 

Det tycks mig faktiskt som om det mesta här i livet som är bra för oss också förutsätter ett visst mått av inledande uppoffring, ibland även obehag. För att komma någonvart måste vi jobba lite hårdare, plugga mer, springa lite längre. 

 

Intressant vilka exempel du väljer. Du glömde,"Oj nu känner jag för att supa, bäst jag häller mig några flaskor", "Oj, nu längtar jag efter skräpsnacks, bäst jag unnar mig det"

Du är väldigt selektiv i vilka frågor som du förordar disciplin och viljeinsats, och i vilka frågor du hyllar bekvämlighet.

Hur skulle det vara med en rockad?

Bejaka behovet av vila och återhämtning och tillämpa disciplinen mot sprit och skräpmat?

[lidokain]

Vad roligt att du fått det att fungera med maten ombord. Du hade ju lite inkörningsproblem och omställninsbesvär, men nu säger du att magen gillar det :-) så skönt att problemen gått över

Jag är hemma sedan en månad tillbaka och här behöver jag inte käka stekt mat 4 ggr om dagen. Halsbränna finns ju där hela tiden men det är tarmarna som funkar.

[Max]

Jag gillar också att bli berusad. JAG fattar inte varför man dricker alkohol om man INTE vill bli berusad. Tyvärr verkar LCHF:en gjort att jag inte mår gott när jag dricker längre (även små mängder) och det ser jag som ett problem. Jag försöker nu lista ut hur mycket kolhydrater jag måste äta/dricka för en trevligare berusning.