Jump to content

LCHF och hjärtsjukdom i familjen


Malin303
 Share

Recommended Posts

Jag har ätit LCHF i två år, och jag mår så bra (och har gått ner 20 kilo).

Problemet är min svärmor, jag når inte fram till henne på något som helst plan. Hon ser ju att jag går ner i vikt i en lagom takt, jag skulle hoppas att hon kunde förstå att jag mår så bra, jag känner mig urstark, jag sover gott, jag hänger med i ungarnas tempo, jag orkar träna, leva, jobba, älska, tänka..

Det bottnar i hjärtsjukdom i familjen, svärfar fick en hjärtinfarkt för tio år sedan och bypassopererades. För två år sedan fick sonen, alltså min svåger, en hjärtinfarkt. En riktig jäkla smäll med hjärtstopp, vid fyrtio års ålder. Han hade turen och läkarvetenskapen på sin sida och mår bra idag!

Sedan dess är svärmor fettskrämd in i märgen - och man kan inte direkt klandra henne, eller hur? Problemet är att det blir så onyanserat och jag når inte fram alls.

Hon tror att jag håller på att ta livet av mig med mättat fett. Naturligtvis oroar hon sig också för sin son, min man, som enligt hennes fettskrämda teorier borde smälla i en hjärtinfarkt när som helst! Dessutom för våra barn, alla fyra kommer snart att bli feta.

Jag tycker så mycket om min svärmor och det gör mig ont att hon oroar sig så för mig och min familj. Jag kan ändå inte kompromissa med kosten - jag tänker aldrig någonsin trilla ner i sockerhelvetet igen, och jag tänker definitivt inte stoppa i mina barn margarin..

Hur ska jag hantera detta? Går det ens att hantera, eller får jag acceptera att det är så här?

Finns det några studier på LCHF-kost till människor med känd hjärtsjukdom?

Oj, det blev långt det här, men tips och råd emottages tacksamt!

 

Link to comment
Share on other sites

Jag förstår hur svårt det kan vara. Ditt val av diet kan ju uppfattas som en kritik av hennes kostvanor och i förlängningen skulle hon kunna ses som medskyldig till familjens hjärtsjukdomar. En sådan insikt är ett beskt piller att svälja, förutom att hon naturligtvis är extra orolig pga det som redan hänt.

Jag tänker själv på vilken mat jag gav mina barn när de var små. Det var övervägande bra mat, hemmalagad och med bra råvaror, inga lightprodukter... Men vardagen tvingar en ofta till kompromisser och i retrospektiv ser jag att det ändå var vissa saker jag gjorde fel. Snabbmakaronerna jag lät ena dottern proppa i sig i perioder, fullkornsvällingen som jag i största välmening gav den andra, lösgodiset på helgerna. Brödbrödbröd och goda kakor (hemmabakt så klart). 14-åringen som på lek "snusade" buljongtärning, vi tyckte det var oskyldigt men nu när jag vet vad glutamat är... inte så kul. 

Jag inser att jag gjorde mitt bästa enligt min kunskap då, men måste ändå inse med sorg att det kunde varit bättre.

Den sorgen gäller ju också mitt eget leverne. Tänk om jag vetat för 30 år sen det jag vet idag? Hur hade mitt liv i så fall gestaltat sig? Min livslånga vinterdepression kanske helt enkelt var en sockerfråga? (jag är av med den nu).

Det är också så att somliga inte vet sitt eget bästa, och ännu värre VILL inte veta sitt bästa. Min gamla pappa har i många år dragits med dålig mage och har i över tio år tvingats bära blöjor eftersom han skiter på sig (för att tala klarspråk). Redan för 20 år sen antydde jag att han kanske var laktosintolerant och skulle prova att lägga av mjölken (jag är själv laktosintolerant och det är ju möjligt att det ligger i släkten). Det ville han inte lyssna på. Han är 82 nu och börjar bli vimsig i huvudet. På eget bevåg kommenderade jag hemtjänsten att enbart köpa laktosfritt. På en vecka blev han bättre! Men det är osäkert om han fattar varför  :)

Du skriver att din svåger har klarat sig igenom hjärtsjukdomen och mår bra idag. Hur då? Har han ändrat sin livsstil på något vis? Drar din svärmor några slutsatser av det?

Link to comment
Share on other sites

Sammanfattat

Nya resultat från primärpreventiva interventionsstudier med långvarig sänkning av kostintag av såväl totalfett som mättat fett visar ingen signifikant effekt på risken att insjukna i cancer eller hjärt– kärlsjukdom. Fynden är i linje med en längre tids samlade observationsstudier.

Gällande kostrekommendationer för prevention och behandling av tex hjärt–kärlsjukdom säger enhälligt att befolkningen kraftigt bör sänka sitt intag av fett, framför allt intaget av mättat fett och transfetter.

Vi behöver nu en ny vetenskaplig debatt och strukturerade systematiska analyser av hela det publicerade underlaget för sambandet mellan fettintag och allvarliga sjukdomar som cancer och hjärtkärlsjukdom. Först då kan nya, vetenskapligt grundade rekommendationer utarbetas.

 

07box_red.gifUnder de senaste tre decennierna har hela västvärlden rekommenderats äta mindre av såväl totalfett som mättat fett för att undvika hjärt–kärlsjukdom och cancer. Grunden har varit ett antal observationsstudier som visade att befolkningsgrupper med höga intag av mättat fett löpte hög risk för hjärt–kärlsjukdom och ökad dödlighet. Andra studier visade att man genom att sänka intaget av mättat fett under kort tid (veckor, månader) kunde sänka serumkolesterol, den faktor man ansett vara länken mellan mättat fett i kosten och risk för hjärt–kärlsjukdom. På dessa vetenskapliga grunder har det bedrivits en intensiv kampanj för att minska mättat fett i kosten i primärpreventivt syfte. Även om vissa forskare ifrågasatt grunderna har de stora vetenskapliga sammanslutningarna och nationella ansvariga organen varit eniga, och budskapet har kraftfullt trummats igenom.

 

Inget stöd för att högt fettintag är farligt

 

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=8291

Link to comment
Share on other sites

En klar majoritet av alla hjärtinfarktpatienter har en patologisk sockeromsättning. Till den knappa fjärdedel som redan har en känd diabetes när de kommer till hjärtintensiven ska läggas en lika stor grupp tidigare odiagnosticerade diabetiker och ytterligare 40 procent med försämrad glukostolerans. Den störda metabolismen är inte som man tidigare trott en akut reaktion i samband med infarkten utan kvarstår minst ett år. Sannolikt fanns den där också före infarkten.

 

Många med diabetes eller nedsatt glukostolerans upptäcks inte om inte ett oralt glukostoleranstest utförs. Det postprandiella blodsockervärdet är en starkare riskfaktor för framtida komplikation i hjärtkärlsjukdom än fastevärdet.

- Vi hade inte hittat mer än 10-15 procent av patienterna med störd sockeromsättning om vi bara tagit fastevärdet på dem, säger Anna Norhammar, kardiolog på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, som deltagit i GAMI-studien där de höga siffrorna på metabola störningar bland hjärtinfarktpatienter upptäckts. Att blodsockret skjuter i höjden i samband med en hjärtinfarkt är känt sedan länge men i stort har fynden avfärdats som en stressreaktion.
- Problemet är att man enbart tittat akut. I GAMI-studien utförde vi glukostoleranstest vid tre tillfällen. Några dagar efter infarkten, efter tre månader och efter ett år. Det dåliga insulinsvaret var inte övergående utan kvarstod, konstaterar Anna Norhammar.

 

http://diabetolognytt.se/detta_nummer_2_3_2006/artikel14.html

Link to comment
Share on other sites

Jag förstår hur svårt det kan vara. Ditt val av diet kan ju uppfattas som en kritik av hennes kostvanor och i förlängningen skulle hon kunna ses som medskyldig till familjens hjärtsjukdomar. En sådan insikt är ett beskt piller att svälja, förutom att hon naturligtvis är extra orolig pga det som redan hänt.

Jag tänker själv på vilken mat jag gav mina barn när de var små. Det var övervägande bra mat, hemmalagad och med bra råvaror, inga lightprodukter... Men vardagen tvingar en ofta till kompromisser och i retrospektiv ser jag att det ändå var vissa saker jag gjorde fel. Snabbmakaronerna jag lät ena dottern proppa i sig i perioder, fullkornsvällingen som jag i största välmening gav den andra, lösgodiset på helgerna. Brödbrödbröd och goda kakor (hemmabakt så klart). 14-åringen som på lek "snusade" buljongtärning, vi tyckte det var oskyldigt men nu när jag vet vad glutamat är... inte så kul. 

Jag inser att jag gjorde mitt bästa enligt min kunskap då, men måste ändå inse med sorg att det kunde varit bättre.

Den sorgen gäller ju också mitt eget leverne. Tänk om jag vetat för 30 år sen det jag vet idag? Hur hade mitt liv i så fall gestaltat sig? Min livslånga vinterdepression kanske helt enkelt var en sockerfråga? (jag är av med den nu).

Det är också så att somliga inte vet sitt eget bästa, och ännu värre VILL inte veta sitt bästa. Min gamla pappa har i många år dragits med dålig mage och har i över tio år tvingats bära blöjor eftersom han skiter på sig (för att tala klarspråk). Redan för 20 år sen antydde jag att han kanske var laktosintolerant och skulle prova att lägga av mjölken (jag är själv laktosintolerant och det är ju möjligt att det ligger i släkten). Det ville han inte lyssna på. Han är 82 nu och börjar bli vimsig i huvudet. På eget bevåg kommenderade jag hemtjänsten att enbart köpa laktosfritt. På en vecka blev han bättre! Men det är osäkert om han fattar varför  :)

Du skriver att din svåger har klarat sig igenom hjärtsjukdomen och mår bra idag. Hur då? Har han ändrat sin livsstil på något vis? Drar din svärmor några slutsatser av det?

Min svåger har inte ändrat livvsstil nämnvärt. Han äter det han tror är nyttigt, dvs mycket bröd, gröt och potatis. Naturligtvis lightprodukter och margariner, även Becel vilket jag personligen anser möjligen duger till att smörja gångjärn med. Han har kvar sitt stressiga jobb på oregelbundna tider. Han tränar flera gånger i veckan, vilket han även gjorde innan infarkten.

Han äter förstås ett batteri av mediciner, däribland statiner.

Den enda slutsats svärmor drar av detta är egentligen det hon får höra av dietister samt en läkarvän av den gamla skolan: Mindre mättat fett, mer grönsaker. Några köpekakor då och då (med transfetter) skadar ändå inte.

Nu tycker hon ju att han sköter sig som han ska, så det stora problemet är jag och min familj. I synnerhet min man, som ju har en ärftlig belastning på hjärtområdet.

Det är inte helt lätt med barnens kost, även om jag inser att vi har tur med både skola och dagis som serverar helmjölk och bregott. Gamla pappor kan allt vara envisa, jag har också en sån ;)

Link to comment
Share on other sites

Food for Thought: Have We Been Giving the Wrong Dietary Advice?

 

"Findings: The Seven Countries study classified processed foods, primarily carbohydrates, as saturated fats. The UK government and NICE do the same, listing biscuits, cakes, pastries and savoury snacks as saturated fats. "

 

http://www.scirp.org/journal/PaperInformation.aspx?paperID=28741

Link to comment
Share on other sites

Om hon tycker om att läsa tycker jag att du ska ge henne Matrevolutionen och Ett sötare blod. Säg till henne att du vill att hon ska läsa dem så att hennes oro stillas. När hon är klar med dem kanske hon kan börja följa lite bloggar!

Tyvärr så läser hon ju ingenting, förutom de löpsedlar som passar in i världsbilden och som bara skrämmer upp henne ännu mer..

Jag har gett henne Matrevolutionen samt Hjärnkoll på maten (tänkte att GI kunde vara en mjukstart, liksom..), men hon läser dem inte. Eller så läser hon och tycker att det är förljuget skit, men vill inte bråka om det.

Link to comment
Share on other sites

Min svärmorsa är helt otrolig!

Hon är inte orlig men hon vill nog inte heller att vi ska gå ner i vikt. För hon försöker göda upp oss när vi är där med massa bullar o kakor. Jag bara garvar o tackar nej tack men min tjej blir skitarg o sen skitlessen :(

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...