Hur har din viktnedgång sett ut?

[enahel]

Hej!

Jag har märkt att det är många som är intresserade av viktaspekten på LCHF och funderar lite kring vad som är normalt och vad man kan förvänta sig. För att hjälpa dessa att hitta svar relativt lätt utan att en massa trådar skapas, tänkte jag att jag skulle skapa denna tråd. Så kan de få lite olika exempel på hur viktnedgången kan se ut. Svara gärna med allt som ni anser vara viktigt att veta i samband med viktnedgången. Jag själv har inte koll på allting som spelar in, men ska göra mitt bästa.

 

 Frågan är alltså - Hur har din viktnedgång sett ut?

 

Jag är kvinna, 30 år. 170 lång. Har mycket muskler. Jag har mellan januari och mitten av augusti gått ner från 99 till 81 kg, där har jag stannat. Mitt midjemått har gått från 91 till 77 cm. 

 

Jag har inte räknat på någonting, utan ätit när jag är hungrig och försökt få i mig lagom av allt, dvs en del protein, fett och grönt vid varje måltid. Jag äter både mejerier och nötter. 

När jag gick ner körde jag ofta 16-8. Jag har tidigare gått upp och ner i vikt en hel del, så min kropp är nog påverkad av det. 

 

Nu äter jag extra mycket, och är sällan hungrig. Detta för att jag vill stanna på denna vikt ett tag av olika anledningar. 

 

Jag har under hela denna tid tränat 3-5 timmar i veckan, och promenerar en hel del. 

 

 

Hoppas att det blir en del svar, och att detta hjälper i viktnedgångsförvirringen!

[Max]

Jag är 45 och har ätit lågkol sedan i vår-vintras och gått ner från 90 till 85. Lite svajigt under juli men annars hyfsat ordnat. Jag tränar oftast 4 ggr/vecka, styrketräning och kondition. Jag äter också mejeri och nötter, däremot aldrig kött och fisk bara kanske varannan vecka.

Jag räknar VERKLIGEN inte utan njuter av att för första gången på 25 år inte behöva ifrågasätta varenda tugga och ängsligt fundera över hur jag ska lyckas bli mätt utan att få i mig för mycket kalorier (=viktuppgång).  Nu är jag nästan aldrig hungrig och tappar i vikt lite långsamt. Ingen mirakelminskning men för mig är det fantastiskt att slippa kämpa för att inte gå upp - att gå ner gick inte alls de senaste åren trots strikt kaloriräkning. När jag var yngre gick jag ner med VV-kost, men det gick långsamt för mig då också - det finns ingen rättvisa :-).

Skulle gärna gå ner 10 kg men har inte ansträngt mig alls, kanske senare. Mitt liv kretsar inte längre runt mat och det är en enorm lättnad.

[AnnaBanana]

Trevlig tråd!  Jag började med lchf på midsommardagen och har gått ner från 120 kg till 105. Hoppas att gå ner minst lika mycket till. Räknar aldrig kcal! Äter allt "tillåtet" men har tröttnat på mandelmjöl, fet yoghurt och broccoli! Har på sistone minskat proteinmängden till förmån för smör. Är hungrig så jag skakar ibland, men aldrig sugen. Hunger är lättare att parera, tycker jag.

[Limp]

56 år... gube. Jag har gått ner från 154 kg till 92 kg på 15 månader. Står stilla just nu och bryr mig mer om mitt mående än vikten. Jag har inte tränat en meter, men haft koll på proteinerna och därmed inte tappat muskelmassa mer än nominellt enligt min analysvåg.  Jag har sedan förra sommaren ätit två mål om dagen med periodisk fasta mellan eftermiddags- och morgonmålet. Jag äter för att slippa bli hungrig, som är det värsta jag vet. Jag äter mycket strikt LCHF... runt 5 gram kolhydrater om dagen för att hålla min hälsa i schack. När det handlar om återfall, har jag inte haft ett enda.

[pannaanna]

Kvinna 49 år, 178 cm lång. Har ätit ganska strikt LCHF sedan slutet av januari och har tyvärr ingen "startvikt", men vägde mig för en månad sedan och har gått ner minst 25 kg. Midjemåttet har jag däremot haft koll på och har minskat 30 cm där.

Har aldrig tränat, men går en rask promenad varje morgon.

Äter ägg, kött, fisk, kyckling, spenat (ofta), blomkål, broccoli, bacon, fläsk, kokosfett och smör, ibland ost och grädde. Två måltider per dag, eller när jag är hungrig. Har vid några tillfällen druckit ett eller ett par glas vin, men känner att det triggar igång mitt "sug" efter allt som jag normalt inte saknar, så jag avstår utan saknad även alkohol. Sover som en prinsessa, vaknar utvilad och känner att min kropp mår bra.

Amen  

[SoFi]

Kvinna 25 år, 177 cm lång. Ätit LCHF utan undantag sedan första veckan i juni i år. Började även med periodisk fasta i samma veva och har gått ner från 112 till 95 kilo, och minskat från 110 cm till 95 cm i midjemått. Jag går fortfarande ner i vikt, om än kanske en aning långsammare just nu.

 

Har räknat vad jag äter under hela den här tiden, mest för att hålla koll på antal gram kolhydrater såklart. Har också ett intresse av att räkna ut näringsintag för proteinernas skull eftersom jag lätt överäter just det.

Har också varit strikt vad gäller snacks (typ nötter) och LCHF-bakning med grädde och bär och liknande. Äter inte yoghurt. Har också dragit ner på alkohol, dricker mer sällan nu eftersom 1: Jag blir bara trött av det nuförtiden, och 2: Det kan trigga sug, eller så uteblir viktnedgången.

[Malin303]

Intressant tråd

Fyrbarnsmorsa, 39 år. 164 cm lång. Startvikt 90 kg, vilket ger ett BMI på 33.

Gjorde ett försök med LCHF Januari -10 men bröt efter två veckor eftersom jag mådde illa, avskydde maten, fick problem att sova, blev kass i magen..

Började om på nytt September -11 och har kört sen dess utan uppehåll (men med två återfall).

Nuvarande vikt 67,8 kg vilket ger ett BMI på 25. Jag är normalviktig, bara det!

Har stått still i vikt ganska länge, vilket är helt okej. Mitt slutmål är 60 kg.

LCHF kommer jag aldrig sluta med, för mig handlar det inte om vikten längre utan hälsa och välbefinnande.

Jag har börjat träna, springrundor i skogen. Väääldigt lååångsamma, okej, men det räknas

Äter liberal LCHF med mycket grönsaker och mejeriprodukter, så jag vet vart jag ska börja när jag vill ta tag i de sista kilona.

 

Hmm, insåg just att jag nog måste göra ett tillägg.

När man läser detta kan det verka som att viktnedgången har varit spikrak och problemfri, tralalala..

Riktigt så är det inte.

Från början gick det väldigt långsamt, och efter ett tag insåg jag att det berodde på rätt mycket "unna". Jag fick "unna" mig vanlig pizza på fredagarna, till exempel. Och lite lördagsgodis. osv. Tyckte nog lite synd om mig själv, egentligen..

Gick i alla fall ner, från 90 till 75. Då dog min mamma, och även om det var väntat och för hennes skull välkommet (hon var sjuk och hade väldigt ont) så, ja, det är mamma. Prioriterade inte precis vikten och gick upp till 80.

I Januari i år läste jag om Skaldemans första bok och bestämde mig: Jag ska gå ner halva min övervikt, alltså tio kilo.

Tills jag har gått ner halva min övervikt blir det INGET fusk, INGET unna, inte en jävla kaka, INGENTING utom riktig mat.

Det funkade! Och ledde bland annat till strider med svärmor, eftersom jag inte vek ner mig för det sociala trycket och vågade vara besvärlig.

[enahel]

Hej alla, tack för många fina svar. Först och främst, beklagar din förlust Malin. Lätt att man bara släpper allt då, så du har glort det bra som har kämpat på för din egen hälsa. Och det är verkligen ett kämpande om man inte ska vika sig för sociala konventioner såsom påtryck från tex svärmor. Bra där!

 

Som flera påpekar, nej, träning behövs verkligen inte för viktnedgången, det funkar bra ändå. Men för mig personligen så har jag alltid älskat träning så jag fortsätter med det. Inte i viktnedgångssyfte utan får att hålla ihop min skröpliga kropp (och inte återgå till att röka: går ju inte när man behöver kondition). 

 

Och ja, den största fördelen med LCHF som viktminskningsmetod är nog att slippa gå hungrig, och att slippa vara fixerad vid kalorierna. Sen finns det nog fördelar som är otroligt mycket större för vissa, eller dom flesta, för mig är det att slippa ha stark värk hela tiden, och att magen funkar, och att energin finns, osv osv. Men eftersom de flesta startar med det som ett sätt att gå ner i vikt, och upptäcker allt det fantastiska först efter några månader kan det ju inte skada att göra vikt aspekten lite mer lätt tillgänglig, och på så sätt hjälpa personer att hålla igång nog länge för att inse att LCHF är positivt livet ut. 

[Martin Myhrberg]

gubbe 48 år gått ned från 96 till 90 kilo på ett halvår, nu viktstabil.

 

BMI 27 till 25.

Mitt BMI anser jag vara missvisande.

 

Började med LCHF för att jag var nyfiken på om det skulle funka på marathonlöpning.

Det funkar över förväntan. Tack alla matrevoltare där ute.

Fettet är numera min vän.

[ChristianP]

Intressant tråd. Många, liksom jag, fokuserar på vikten. 
Dock insåg jag tidigt att det är bra att ha fler mål. 

 

Jag vägde in på 104kg 1-april 2012. Nuvarande vikt idag 87,2kg. Målet är 84kg. 
Efter det kommer jag försöka hålla mig mellan 82kg och 85kg.

 

Mitt midjemått när jag vägde in mig var 107cm. Detta är nu på 94cm. Målet var 95cm. 

 

Andra positiva effekter är att jag kommit igång med träning och min förbränning verkar också fungera bättre.
Det har gjort att jag "unnat" mig helger med kolhydratrik mat och öl. Dock är detta fortfarande mycket mindre kolhydrater än i mitt tidigare liv och jag håller mig undan kolhydrater så mkt jag kan även när jag "unnar" mig. 

 

Räknar jag på min nedgång per vecka sedan starten så är det 20,4gram. Skriv det på en löpsedel på Aftonbladet  

Men det är inte någon "superdiet" Det är en livstil och jag siktar på att nå mitt mål innan årets slut. 

 

Kommer jag ändra på min kost efter det? Nej. Det kommer jag inte. Jag kommer fortsatt äta LCHF.

 

Bifogar mitt viktdiagram sen dag 1 

[Malin303]

Hej alla, tack för många fina svar. Först och främst, beklagar din förlust Malin. Lätt att man bara släpper allt då, så du har glort det bra som har kämpat på för din egen hälsa. Och det är verkligen ett kämpande om man inte ska vika sig för sociala konventioner såsom påtryck från tex svärmor. Bra där!

 

Tack!

[stoscha]

Rultig kärring 57 år

Vägde som mest 85 kg på 155 cm. Fick då gå dietiststyrd matlagningskurs på överviktsenheten 2010 (mest pga mina horribla blodvärden... det fanns fler som var tjockare än jag där). Gick ner 5 kg på den dieten med Becel och havregrynsgröt.

 

Började med LCHF julen 2010. Gick inte ner ett gram, men gick å andra sidan inte upp heller och både jag och omgivningen har mått jättebra eftersom mina explosiva utbrott vid blodsockerfall helt försvunnit :-)

I juli började jag kombinera LCHF med periodisk fasta 5:2 (bara kalorifri vätska och salt i 22-24 timmar och sedan normal LCHF-mat) och har sedan dess tappat 5,5 kg och midjemåttet har minskat från 101 cm till 90,5 (dagsnotering).

Trots att jag fuskat lite under semestern och druckit onödigt mycket vin vid nån fest har vikten inte ändrat sej utan ligger på -5 kg

[m4gnus]

Började med LCHF den 1 augusti 2013 och vägde då 132 kg. Min senaste invägning var igår och då vägde jag 115 kg. Har således gått ner 17 kg på lite drygt 3 månader. 

 

Den senaste månaden har jag kombinerat LCHF med 16/8-metoden och måste säga att det passar mig utmärkt. Tappar fortfarande runt ett kilo i veckan :-)

[Tazzi]

Började , augusti 2012 -
74,5 kilo - 174 cm lång
målet var nå 65 - gjorde så till slutet av november 2012 - 64 till å med -
Trivdes aldrig riktigt ... började öka intag av kolhydrater runt jul -  / i Lördas  vägde jag 69,3 kilo midjemått 81 cm 
Så satt upp strikta mål nu - ska ned till trivselvikten 67 kilo å midjemått 76 cm före jul  
De kommande dagarna i November kommer bli tuffa med tanke på att jag även lägger ciggen på hyllan ..
Periodrökare men nu ska den lasten bort ozzå --- dum nog återuppta * skiten * 2008 efter 11 års uppehåll -
November dessutom enda månaden på året då de är hög risk jag deppar ned mej ...
Så valet kanske kasst ..... Men gillar utmaningar å detta blir min för 2013  

[Mithera]

43-årig trebarnsmorsa som började äta LCHF i slutet av januari 2011. Då hade jag inte vägt mig på länge, men gissar att jag låg på 69-70 kg till mina 165 cm - ingen dramatisk övervikt alltså.

 

Nu pendlar vikten mellan 63-65 kg och jag skulle gärna minska lite till. Eller rättare sagt jag vill att min putmage ska försvinna, vad det står på vågen är inte så intressant. "Problemet" är att jag inte ids tricksa med maten för att nå dit. Jag vill inte räkna, väga, kontrollera - det räcker med att behöva ha koll på innehållet i maten.

 

Jag väljer någon gång ibland att äta potatis i form av pommes frites eller chips, men kan då oftast begränsa mig till små mängder. Jag dricker vin. Mjölmat äter jag aldrig, det klarar inte min mage. Rotfrukter äter jag ibland, men då inga mängder. Jag håller mig allt som oftast till "ren" mat, eller sådant som innehåller max 5g kh/100g, en ok måttstock och lätt att hålla sig till. Sötningsmedel avskyr jag, i min mun smakar det bara illa. Jag är osäker på om jag äter "tillräckligt" med fett. Broccoli och gröna blad är stapelvara här hemma.

 

Provade 5:2 under sommaren och gick ner i vikt, såklart, men det är inte hållbart i längden för mig. Gick över till 16:8, men det passar inte mig att tänka på när jag får äta och inte. Jag äter när jag är hungrig, typ. Nu äter jag frukost ibland, ibland inte. Lunch och middag äter jag på vardagarna, på helgen blir det frukost och middag.

 

Jag tränar gruppträning (bodycombat, bodybalance, cxworks) 1-3 gånger per vecka, men det har inget med viktminskning att göra. Jag tränar för att orka mer i vardagen och för att det är roligt (därför styrketränar jag nästan aldrig, det är för trist).

 

Mycket text för att säga att jag på snart tre år gått ner ca 5 kg - och den mesta tiden har jag stått helt still

[stoscha]

@mithera. Lilla vän, ta det lite lugnt. När en kvinnokropp går igenom en graviditet händer massor med konstiga saker och du har gått igenom 3. Faktum är att det till och med kan vara så att din kropp tycker att den idealvikt du vill ha utifrån tidigare och tidningsbilder mm är annorlunda än den vikt kroppen trivs med. I synnerhet (nu säger jag nåt HELT förbjudet, men jag är inte tänkt att säga förlåt- livet är så här) eftersom din kropp förmodligen håller på att förbereda sej för icke barnafödande ålder.

Är du i jetsetsvängen och måste se ut som 20 år hela tiden är det synd om dej, men annars tycker jag att du ska njuta av småbarnsåren och den styrka din kropp har (jag bara älskade styrkepass så länge jag klarade av dem - hatade maskiner också)

Snart 3 år är ingen lång tid för en kropp att finna ro efter en sån hormonstorm som gravitditet och förlossning är, plus att den möjligen håller på att varva ner lite också.

Landa i dej själv, lyssna på kroppen och om du fortfarande känner att du behöver justera något om ytterligare ett par år när minstingen är mer självgående kan du börja fundera då

[Mithera]

@mithera. Lilla vän, ta det lite lugnt. När en kvinnokropp går igenom en graviditet händer massor med konstiga saker och du har gått igenom 3. Faktum är att det till och med kan vara så att din kropp tycker att den idealvikt du vill ha utifrån tidigare och tidningsbilder mm är annorlunda än den vikt kroppen trivs med. I synnerhet (nu säger jag nåt HELT förbjudet, men jag är inte tänkt att säga förlåt- livet är så här) eftersom din kropp förmodligen håller på att förbereda sej för icke barnafödande ålder.

Är du i jetsetsvängen och måste se ut som 20 år hela tiden är det synd om dej, men annars tycker jag att du ska njuta av småbarnsåren och den styrka din kropp har (jag bara älskade styrkepass så länge jag klarade av dem - hatade maskiner också)

Snart 3 år är ingen lång tid för en kropp att finna ro efter en sån hormonstorm som gravitditet och förlossning är, plus att den möjligen håller på att varva ner lite också.

Landa i dej själv, lyssna på kroppen och om du fortfarande känner att du behöver justera något om ytterligare ett par år när minstingen är mer självgående kan du börja fundera då

Tack för dina ord - men jag ser nu att jag måste omformulera min text! Så fel det blev... Jag har inga småbarn, den yngsta är 12,5 år. Det är 43 jag blivit nyss . Din omtanke värmer dock otroligt och jag ber om ursäkt för missförståndet .

[stoscha]

Tack för dina ord - men jag ser nu att jag måste omformulera min text! Så fel det blev... Jag har inga småbarn, den yngsta är 12,5 år. Det är 43 jag blivit nyss . Din omtanke värmer dock otroligt och jag ber om ursäkt för missförståndet .

:-) mja.. Jag förspråkar fortfarande tålamod. Mer tålamod om du i tidigare liv jojobantat... Det är bara en trygg kropp som släpper ifrån sej fett. Många kommer vidare genom att utesluta mjölkprodukter och ost. Kan det va nåt?

[Mathias37]

Hej alla.

 

Jag har helt nyligen börjat med Lchf 27/10- 2013.

Som den envisa person jag är går jag ofta all in när jag bestämt mig för något.

Jag vägde 123kg och har nu tappat 13kg på ca 6 veckor.

Jag har en kropp som fördelat fettet jämt överallt på en redan grov benstomme,

vilket är lite lömskt. Ingen trodde att jag vägde så mycket som jag faktiskt gjorde.

Jag äter 2ggr/ dag och tuggar aldrig på något för att jag är sugen.

Jag snittar 10-25g kolhydrater/ dag och dricker bara vatten.(ett litet glas mjölk per dag för kalkets skull)

 

Min målsättning är att gå ner till 95-100kg och då införa 3-5gympass i veckan.

 

Jag mår prima, har mer energi, och sötsuget börjar avta helt.

 

Jag inser nu att Lchf är en livsstil och inte en bantningskur.

 

Trevlig dag/ Mathias

 

 

 

 

[Jensen]

Jensen här

Snubbe, 25 år.

Vägde in mej på 140 pannor i höstas, för nu 123.

Kämpar med sockerberoende o känslomässigt ätande.

FÖRSÖKER hålla mig till max 5 kolisar, med varierande framgång..

Tankar mod o inspiration för att börja gymma! Motionen just nu består av hångelpromenader med tjejen, inte så hög förbränning men bra för välbefinnandet

[Seven177]

Man, 37 år. 187cm lång med startvikt på 87kg. Vikten var dock aldrig det primära, började med LCHF i januari 2012 för att jag mådde knas i hela kroppen och var sjuk ofta.

Tänkte ändå att 5-7kg borde man väl utan problem kunna kapa. Gick ganska snabbt ner 16kg, och nu ligger jag och pendlar mellan 71 och 73kg.

Midjemått har gått från 91 till 76cm.

 

Äter för det mesta strikt, däremot dricker jag inte alltid strikt. Det blir nog en 33cl öl framför teven 3-5 dagar i veckan.

Har aldrig haft problem med sötsug, så äta strikt LCHF är för mig inga problem.

 

Väger aldrig mat och räknar heller inte kalorier. Äter två gånger om dagen på vardagarna, på helgen kan det ibland bli tre.

[AnnikaE]

45-årig 11-barnsmamma, 177cm lång. Började februari 2012 med liberal LCHF och promenader, och hade efter drygt ett år gått från 149 till 83kg. Gick ner ganska konstant. Hade 2 platåer som varade ca 3 veckor vardera, annars flöt det som på.

[Jeanette H-H]

Jag låg på ungefär 81 kg till mina 171 cm. Med pulverdiet och hård koll gick jag ner till 78 kg. Blev gravid med mellandottern och gick upp mina vanliga 20 kg. När babyn var 3 månader började jag med LCHF och tre-fem månader senare vägde jag 67 kg och var också nere på 65 kg i något skede där. Detta är nu tre år sedan och nu med ytterligare en baby är vikten på 66 kg. Midjemåttet måste ännu ner minst 5 cm, helst 10. Dessutom är kroppen rätt mjuk och det finns löst fläsk kvar. Men kanske resten ska fixas med motion och styrketräning?

 

Min svaghet är mjölkprodukter. Annars är jag strikt. Någon frukt då och då tycker jag också är helt ok. Typ ett par gånger i veckan. Men just nu är jag lite beroende av filbunke med tillsatt Creme Fraiche. Jag kan lätt äta två sådana om dagen och då är det ingen strikt dag mera. Jag får försöka acceptera att jag äter så två tre gånger i veckan. Det går dessutom i perioder. Nu är jag inne i en filfas och vikten står still.

[LottaJ]

Jättebra tråd!

 

Kvinna 40 år, 2 barn. 1,67 lång, ganska mycket muskler (tränar gruppträning och spinning 3 ggr per vecka), väger 68 kg, startade på kanske 71 kg i januari 2012? Dessa kilon gick jag ner fort, tog kanske en månad eller två.

 

Jag äter ingen frukost, för jag är inte hungrig då. Jag äter lunch (kött, fågel eller fisk, sås och grönsaker, sedan samma till middag. Lite nötter som kvällssnacks, eller ostrullar eller lite choklad, vin till helgen).

 

Jag har inte minskat så mycket i vikt (men tror jag blivit av med fett, för musklerna syns...), men jag MÅR så mycket bättre och framförallt: jag äter gott och jag äter mig mätt och jag är "löjligt" viktstabil!!! Jag väger 68 (67 - 69).

Om jag ska ner i vikt så behöver jag dra ner på protein och nötter och lite mörk choklad. Vill jag det: nej. Jag trivs ta mig tusan såhär!!!