Jerker

Mätt men sugen - känner du igen dig?

Recommended Posts

Jag brottas ständigt med ett sug efter sött. Jag får ideliga återfall och äter godis. Bröd, pasta, ris, potatis osv. har jag inga som helst problem med att avstå ifrån. Jag längtar inte efter det. Inte heller efter snacks, som potatischips och ostbågar.

 

Det stora problemet är ju att suget är mentalt. Kroppen är nöjd, men inte hjärnan. Jag har tvingats inse att jag sitter ordentligt fast i mitt sockerberoende, jag lider av en svårartad sockerism.

 

Jag klarar bara av att stå emot när alla små detaljer i mitt liv är i balans, men så fort jag måste fokusera på ett problem så tappar jag kontrollen. Då hjälper inga rationella argument, jag kastar all visshet om sockrets skadlighet över bord och står där i smågodishyllan och väljer.

 

Jag har försökt att hitta nåt annat som ersätter godisets funktion, för jag har märkt att det är ett behov av att ha nåt och tugga på som hjälper till att driva mig till godisätande. När jag blir stressad av yttre faktorer så blir jag lugn av att ha nåt att stoppa i munnen. Småätandet ger mig ett lugn och en trygghet. Men det funkar ju inte med vad som helst. Nötter innehåller också en massa kolhydrater och dessutom ökar de sockersuget, som att en balans måste uppnås efter att jag har ätit nåt nyttigare alternativ.

 

Jag inser ju att jag sitter fast i ett beteende som har byggts upp under minst 40 år och att det är svårt att bryta, men det är svårt när man finns i ett sammanhang där godis finns lättillgängligt.

 

Är det fler som är i samma situation, och hur lyckas - eller försöker - ni hantera detta?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du tittat på denna video men Bitten Jonsson http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&list=UUyxv-Kecjm1eH83nmDmVlvA&index=5&feature=plcp? Om någon är kunnig kring och själv, i allra högsta grad, upplevt sockerberoende så är det Bitten.

 

Tack, ska titta på den så fort jag kan! Jag har köpt och läst boken Vitt begär, dock. Men tyvärr hjälper det inte när jag suget slår till.

 

Mitt "problem" är nog att jag inte går upp 20 kg så fort jag tittar på en chokladkaka. Konsekvenserna av mitt beroende är inte så kraftiga. Det är mest det att jag inte går ner i vikt. Ligger på c:a 20 kg övervikt, så jag behöver gå ner. Dessutom vet man ju inte vilken dag diabetesen slår till. Så jag vet att jag ligger i farozonen och måste få bort socker konsumtionen, men så länge jag inte mår sämre än jag gör lyckas jag inte motivera mig. Därför är det så lätt för den beroendetriggade delen av min hjärna att ta herraväldet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad äter du för jag känner igenmig i ditt beteende men om jag är strikt med minimalt med grönsaker och extra fett.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja det känns igen. Jag är ibland mätt men inte nöjd. Förr i tiden blev jag av med suget med en (stor) bit choklad men numera har jag lärt mig att det bara var ett sätt stt stilla suget och utvecklade en koppling mellan detta sug och sötsaker. Nu på senare tid har jag lärt mig att det kan stillas med annat som några skivor ost eller några centimeter gurka. Jag tror man behöver bryta denna mentala koppling mellan sug och sött som jag tror många har byggt upp.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nu har jag inget jätte-sug, men ibland slår det till och då kör jag ost. Ibland blir det kanske lite mycket  :P En avokado kan också vara bra att klämma. 

Känner jag mig extra hungrig, lite fet turkisk yoghurt med lite hemmagjord müsli (nötblandning) i, egentligen min nuvarande frukost, men funkar på kvällarna också - mättande.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Åh, du är jag och jag är du... 

 

När jag mätte hur mycket fett jag åt för ca två veckor sedan, insåg jag att jag låg under 60E% från fett. Jag höjde det till 75E% och köpte lite goda ostar att knapra på. Har inte haft något sötsug de här två veckorna, och denna veckan har jag inte haft någon ost att knapra på heller. Har kanske du hamnat i samma fälla som jag? Med för lite energi?

 

Jag hoppas du hittar en lösning som passar dig. Lycka till!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner också igen mig. När det blir lite mycket av "livet" kommer längtan efter tröst/belöningsätande suget. Kör ofta tuggummi då, "sockerfritt". Hur bra/dåligt det är vet jag inte riktigt men troligtvis bättre än godis.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har varit där också och kunde inte förstå varför jag föll trots att jag visste bättre. För mig hjälpte stressterapi och att gå till botten med vad det var i mig som skapade detta oemotståndliga mentala sug. Jag fick genom detta hjälp och verktyg att hjälpa mig själv till andra sätt att "mätta" mentala behov som i mitt fall inte kan mättas av att äta. Det var det som gjorde att det aldrig fanns någon botten när jag väl föll till föga och åt godis. Detta beror också på att min stackars hjärna kapas kemiskt av socker och div andra "kryddor" som finns i godis men även för att det var fel sätt att försöka mätta behovet. Suget drabbar mig då och då fortfarande men inte alls lika starkt. Mitt mantra är alltid att det är lättare att aldrig börja än att sluta.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner igen mig också i det du beskriver, suget efter att ha ätit mig riktigt mätt. Men mitt sug skiljer sig lite för jag har ingen speciell sug efter sötsaker, kanske eller troligen för att ha lyckat uppfostra min kropp efter ca.5 år med lchf att jag som diabetiker inte ska äta socker relaterad... men jag får ett sug efter en tid oavsett att jag ätit mig mätt men har märkt att jag på de gångerna det händer vanligtvis har ätit en större portion än vanligt. Har inte likadant om jag lyckas reglera till en lagom portion ... så för mig betyder det kanske att mer mat triggar igång ett sug för mer...

Jag brukar kunna stilla suget men en bit ost eller en nötmacka med mycket smör och ost på och en kopp vaniljte så jag ser inte det för mig som så farligt men dock irriterande ibland ;)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ostrullar med mycket Bregott inuti. Det tar bort sockersug direkt tycker jag.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner också igen det där med stressätande - suget som dyker upp när livet strular på något vis. Har inte kommit på något bra sätt att hantera det (spelar ingen roll om jag skulle äta ett paket smör rakt av, vilket jag iofs inte testat, men suget finns där även om jag är rejält mätt).

Tror på att det är strulet som måste hanteras (planering, ordet nej, stresshantering - jag vet inte, för jag har inte lyckats hitta dit ännu) snarare än suget.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Suget suger!!! Jag försöker parera med nötter, ost eller crème fraiche med hasselnötssmör i. (Det sistnämnda riktigt, riktigt äckligt egentligen.) 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för alla svar! Jag håller med er som skriver att inte hjälper att äta det rätta, för jag kan vara proppmätt, suget kommer ändå. En rullad ostbit med Bregott är inte detsamma som godis, det avhjälper inte suget. Det är ju ett beteende som jag måste ändra på, och det sitter så djupt. Men i mitt liv är det så mycket som stör, så jag får ingen kraft över till att fokusera på problemet.

 

Det är som man säger, att det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Det är det samma, det vore bättre att vara utan suget än ha det, men nu har jag det och måste hantera det på nåt sätt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du tittat på denna video men Bitten Jonsson http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw&list=UUyxv-Kecjm1eH83nmDmVlvA&index=5&feature=plcp? Om någon är kunnig kring och själv, i allra högsta grad, upplevt sockerberoende så är det Bitten.

 

 

Nu har jag tittat på den! Bra! Jag känner igen en hel del, så jag undrar om jag inte har hört eller läst av henne tidigare. Intressant är det hon beskriver om tre typer av människor. Jag vet verkligen inte om jag hör till gruppen "skadligt bruk" eller "missbrukare".

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En tanke är att det kanske hjälper med träning. (Nu vet jag inte om du tränar redan och vilken form av träning, eller om du av någon anledning inte har möjlighet att träna...) Hur som helst, jag hittade följande artikel:

 

http://www.kostradgivarna.se/2012/10/sockerberoende-och-traning/

 

 

Värt att veta är att man kan bli endorfin- eller träningsberoende också tydligen. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har sluppit det ni andra beskriver. Jag är inte längre sugen på det jag åt innan. Jag har inte heller ätit det eller ens smakat det minsta. Gissar på att förklaringen till mitt icke sug ligger i att jag bestämde mig skaffa nya favoriter för att slippa tänka på de gamla och få återfall. Numera blir jag sugen bara på mina nya favoriter.. hälsosam LCHF-mat, som jag inte kan få nog av.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En tanke är att det kanske hjälper med träning. (Nu vet jag inte om du tränar redan och vilken form av träning, eller om du av någon anledning inte har möjlighet att träna...) Hur som helst, jag hittade följande artikel:

 

http://www.kostradgivarna.se/2012/10/sockerberoende-och-traning/

 

 

Värt att veta är att man kan bli endorfin- eller träningsberoende också tydligen. :)

 

Jo, det där är ju nåt jag har funderat på. Tyvärr har jag mycket negativa erfarenheter av träning och motion. Jag får aldrig den där endorfinkicken. Därför har alla mina försök att träna eller motionera misslyckats. Jag får en tvärtomeffekt, blir nedstämd av att ta ut mig fysiskt, mår illa och mår dåligt flera timmar efteråt. Har diskuterat det där på andra fora, och jag är tydligen inte ensam. Det finns andra som fungerar på samma sätt, som aldrig når några positiva effekter av träning.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mer om endorfiner...

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Endorfin

http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?art=329&tem=2

 

Så... när du blir sockersugen, testa göra nåt som får dig att skratta. Eller ha lite sex. ;)

 

(Jag har ingen personlig erfarenhet av sockerberoende utan jag kastar ut lite idéer här bara.)

 

*L* Ja, sex har jag bara goda erfarenheter av, men det är ju tyvärr inte alltid möjligt att mota godissuget med det!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har sluppit det ni andra beskriver. Jag är inte längre sugen på det jag åt innan. Jag har inte heller ätit det eller ens smakat det minsta. Gissar på att förklaringen till mitt icke sug ligger i att jag bestämde mig skaffa nya favoriter för att slippa tänka på de gamla och få återfall. Numera blir jag sugen bara på mina nya favoriter.. hälsosam LCHF-mat, som jag inte kan få nog av.

 

Ja, vi är ju alla olika. Du kan skatta dig lycklig!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, det där är ju nåt jag har funderat på. Tyvärr har jag mycket negativa erfarenheter av träning och motion. Jag får aldrig den där endorfinkicken. Därför har alla mina försök att träna eller motionera misslyckats. Jag får en tvärtomeffekt, blir nedstämd av att ta ut mig fysiskt, mår illa och mår dåligt flera timmar efteråt. Har diskuterat det där på andra fora, och jag är tydligen inte ensam. Det finns andra som fungerar på samma sätt, som aldrig når några positiva effekter av träning.

Jag hade det så förut!

Trodde jag var ensam om det, så jag blir nästan lite chockad.. :o

Kämpa på med att bryta suget! Vi har ju alla olika metoder som funkar eller inte.. Jag vägrade att köpa något utöver veckohandlingen, och i den ingick inte godis! Det funkade för mig, lustigt nog.

Men som du säger, det räcker med minsta lilla obalans i tillvaron så vill sockermonstret ha sitt :(

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror ju att det är skillnad på sockersug och stressätande (som jag skulle kalla det som tråden handlar om, om inte någon har något bättre namnförslag), även om resultatet (äta fel) är detsamma, och suget finns där i båda fallen. Sockersug hänger ihop med vad man äter, stressätande hänger ihop med livssituationen. Och råd som hjälper mot sockersug är helt ointressanta för stressätande.

Jag har tyvärr inga bra råd utöver det jag redan skrivit - det är stresshanteringen som måste lösas. Tror jag. Bra sömn, träning är säkert inte fel, vara snäll mot sig själv och prioritera sig själv, avslappning (yoga/qigong/mindfulness kanske), attityd kanske (är det som stressar verkligen viktigt? eller kan man lära sig säga "jaha, det var inte bra, men det får vara så" -?). Jag bara spånar, för jag har inte löst det här själv.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner också igen mig. Jag tänker att det där suget uppstår när man blir mätt - men själva "effekten" uteblir. Effekten jag menar är den som fås vid socker/kolhydratintag, kicken som når hjärnan. Så man är mätt, men hjärnan känner sig lite snopen när den där drog-effekten inte kommer. Kunde känna så hela tiden i början, mätt och nöjd i magen men ändå den här irriterande rastlösheten. Bitten Jonsson har en träffande beskrivning av detta i Sockerbomben - att det är som att sitta i en bil med gasen i botten utan att komma någonstans :)

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, Bitten sätter fingret på flera saker som jag känner igen mig i. Precis den där obehagskänslan som inte går att sätta fingret på, den jag drabbas av när jag är aldrig så lite stressad. Men man får ju inte heller bara se stress som nåt negativt. Det finns massor av tillfällen då stressen är positiv, men den skapar också ett sug.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är väl bara att acceptera att man som sockerist aldrig kommer att bli av med suget. Det är lätt att dras med av alla LCHF:are som säger att deras sug försvinner och tro att man ska uppleva det samma. Men det kommer aldrig att hända. Suget kommer att finnas kvar där hela tiden, man måste bara vara starkare än det, ta makten över sin egen hjärna och sätta dagordningen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Endorfiner i all är men jag lanserar här min favoritteori om att det antagligen hos de flesta handlar om Dopamin!

 

Endorfiner är mest hunger/smärt-dämpande.. medans Dopamin handlar om belöningssystemet vilket är till för att förstärka positiva beteenden!

 

Dopamin gör att du mår bra.. hjärnan föredrar snabb energi som socker.. och ger dig en dopaminutsöndring som belöning för att förstärka det beteendet som gynnade hjärnan!

 

"

ANVÄND HJÄRNAN – I STÄLLET FÖR ATT KÖRA HUVUDET I VÄGGEN!

Det räcker inte med att hoppa över varannan kanelbulle. Du måste ställa om hela systemet!

Trött på fantasifulla dieter och falska löften om kilon som rasar? I den här boken sammanfattas det som vetenskapen hittills har kommit fram till när det gäller hållbar viktminskning.

Det här är ingen snabbkur, men vägen till ett lättare och mer hälsosamt liv blir betydligt enklare. Utgångspunkten i boken är att din övervikt inte sitter kring magen eller om baken – utan i hjärnans belöningssystem. Där finns de osynliga krafter som styr dina matvanor och många andra val i vardagslivet.

I ett samhälle där vi har obegränsad tillgång till mat dag och natt, året runt, ställer belöningssystemet till med stora problem. Bäst att passa på medan det finns, verkar reptilhjärnan tänka – trots att det aldrig är långt till en muffins, burgare eller godisbutik. Här finns tips och strategier för hur man samarbetar med belöningssystemet i stället för att kämpa emot det. Det är lättare att banta med än mot hjärnan!"

http://www.hjarnkoll.com/hjarnkoll-pa-vikten

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Endorfiner i all är men jag lanserar här min favoritteori om att det antagligen hos de flesta handlar om Dopamin!

 

Endorfiner är mest hunger/smärt-dämpande.. medans Dopamin handlar om belöningssystemet vilket är till för att förstärka positiva beteenden!

 

Dopamin gör att du mår bra.. hjärnan föredrar snabb energi som socker.. och ger dig en dopaminutsöndring som belöning för att förstärka det beteendet som gynnade hjärnan!

 

"

ANVÄND HJÄRNAN – I STÄLLET FÖR ATT KÖRA HUVUDET I VÄGGEN!

Det räcker inte med att hoppa över varannan kanelbulle. Du måste ställa om hela systemet!

Trött på fantasifulla dieter och falska löften om kilon som rasar? I den här boken sammanfattas det som vetenskapen hittills har kommit fram till när det gäller hållbar viktminskning.

Det här är ingen snabbkur, men vägen till ett lättare och mer hälsosamt liv blir betydligt enklare. Utgångspunkten i boken är att din övervikt inte sitter kring magen eller om baken – utan i hjärnans belöningssystem. Där finns de osynliga krafter som styr dina matvanor och många andra val i vardagslivet.

I ett samhälle där vi har obegränsad tillgång till mat dag och natt, året runt, ställer belöningssystemet till med stora problem. Bäst att passa på medan det finns, verkar reptilhjärnan tänka – trots att det aldrig är långt till en muffins, burgare eller godisbutik. Här finns tips och strategier för hur man samarbetar med belöningssystemet i stället för att kämpa emot det. Det är lättare att banta med än mot hjärnan!"

http://www.hjarnkoll.com/hjarnkoll-pa-vikten

Kul Zepp, att du länkade den boken, måste läsa den, tycker verkligen att Ingvar är en "redig" man. För er som inte kollat in sidan så  det finns en liten kul test att göra på sidan som Zepp länkade till "Hjärnkolltestet", lite kul faktiskt att göra den :) Om man inte har något bättre för sig :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jerker, det går att komma över suget!

Så är det ju att sluta röka! Man får kämpa mot suget i åratal, även om det kommer med allt längre intervaller! Men idag blir jag aldrig röksugen, aldrig någonsin och det hade jag aldrig trott på om någon sagt det till mig något år efter jag slutade röka.

Jag tror att man måste sätta en punkt och aldrig falla. Försök med avslappning och / eller promenader när suget sätter in.

Eftersom vi inte kan leva utan mat blir det antagligen långvarigare än röksuget!?

Och, ge inte upp, det blir bättre och lättare!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Allt som du skriver om Jerker känner jag igen mig i. När det händer grejer i livet så hjälper inga ostar i världen mot sötsugen. Brist på serotonin kan också ge kraftiga, oövervinnliga sötsug. Anna Hallén skriver om detta. Prata med din läkare om detta är mitt tips. SSRI-preparat ordineras inte främst mot sötsug, men de kan definitivt hjälpa. Många som har den typen av sötsug kopplat till för låga nivåer av serotonin har redan andra problem som beror på serotoninet som också kan avhjälpas - värt att kolla upp!!

 

Brist på serotonin ger för övrigt en, som du beskriver, diffus obehaglig känsla som inte nödvändigtvis "beror" på något som hänt, utan som beror på att serotoninet är för lågt. Det är biokemi, hormoner och signalsubstanserna som styr hur vi mår, och vad vi gör för att må bättre. T ex att moffa godis för att få det att verka som ett uppåttjack, men egentligen smakar det inte, och ibland uteblir effekten, eller tar flera dagar på sig att infinna sig.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har inte läst den boken än, men det börjar väl bli dags...

 

Endorfiner i all är men jag lanserar här min favoritteori om att det antagligen hos de flesta handlar om Dopamin!

 

Endorfiner är mest hunger/smärt-dämpande.. medans Dopamin handlar om belöningssystemet vilket är till för att förstärka positiva beteenden!

 

Dopamin gör att du mår bra.. hjärnan föredrar snabb energi som socker.. och ger dig en dopaminutsöndring som belöning för att förstärka det beteendet som gynnade hjärnan!

 

"

ANVÄND HJÄRNAN – I STÄLLET FÖR ATT KÖRA HUVUDET I VÄGGEN!

Det räcker inte med att hoppa över varannan kanelbulle. Du måste ställa om hela systemet!

Trött på fantasifulla dieter och falska löften om kilon som rasar? I den här boken sammanfattas det som vetenskapen hittills har kommit fram till när det gäller hållbar viktminskning.

Det här är ingen snabbkur, men vägen till ett lättare och mer hälsosamt liv blir betydligt enklare. Utgångspunkten i boken är att din övervikt inte sitter kring magen eller om baken – utan i hjärnans belöningssystem. Där finns de osynliga krafter som styr dina matvanor och många andra val i vardagslivet.

I ett samhälle där vi har obegränsad tillgång till mat dag och natt, året runt, ställer belöningssystemet till med stora problem. Bäst att passa på medan det finns, verkar reptilhjärnan tänka – trots att det aldrig är långt till en muffins, burgare eller godisbutik. Här finns tips och strategier för hur man samarbetar med belöningssystemet i stället för att kämpa emot det. Det är lättare att banta med än mot hjärnan!"

http://www.hjarnkoll.com/hjarnkoll-pa-vikten

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, det är väl det som är problemet, att man inte kan undvika mat helt. Därför kan jag tänka mig att det är svårare att komma över ett sockerberoende än ett nikotinberoende.

 

Jerker, det går att komma över suget!
Så är det ju att sluta röka! Man får kämpa mot suget i åratal, även om det kommer med allt längre intervaller! Men idag blir jag aldrig röksugen, aldrig någonsin och det hade jag aldrig trott på om någon sagt det till mig något år efter jag slutade röka.
Jag tror att man måste sätta en punkt och aldrig falla. Försök med avslappning och / eller promenader när suget sätter in.
Eftersom vi inte kan leva utan mat blir det antagligen långvarigare än röksuget!?
Och, ge inte upp, det blir bättre och lättare!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Detta var nåt nytt! Ska läsa på lite mer om det. Tack!

 

Allt som du skriver om Jerker känner jag igen mig i. När det händer grejer i livet så hjälper inga ostar i världen mot sötsugen. Brist på serotonin kan också ge kraftiga, oövervinnliga sötsug. Anna Hallén skriver om detta. Prata med din läkare om detta är mitt tips. SSRI-preparat ordineras inte främst mot sötsug, men de kan definitivt hjälpa. Många som har den typen av sötsug kopplat till för låga nivåer av serotonin har redan andra problem som beror på serotoninet som också kan avhjälpas - värt att kolla upp!!

 

Brist på serotonin ger för övrigt en, som du beskriver, diffus obehaglig känsla som inte nödvändigtvis "beror" på något som hänt, utan som beror på att serotoninet är för lågt. Det är biokemi, hormoner och signalsubstanserna som styr hur vi mår, och vad vi gör för att må bättre. T ex att moffa godis för att få det att verka som ett uppåttjack, men egentligen smakar det inte, och ibland uteblir effekten, eller tar flera dagar på sig att infinna sig.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Glöm inte att stämningshöjande medicin ger biverkningar och en risk för att byta ett beroende för ett annat!

Bättre att kämpa på och endast ta tabletter om man verkligen har hamnat i en depression.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Apropå stress och sug...

 

LCHF har gjort mig mer stresstålig än innan, och därför är min teori om stress inverkan på suget och även andra viktaspekter, att det kanske inte riktigt stämmer med det som görs gällande. Jag hävdar nämligen... utifrån mina egna erfarenheter... att en stressad människa tycker ofta synd om sig själv. Man mår dåligt och man vill gärna belöna sig för att må bättre. Då tar man till det som finns inom armavståndet... maten och speciellt sockret.

 

Man skulle kunna nästan säga att undertecknat missbrukat stress och stresshormoner för att få belöna mig med maten. Jag har alltid pallat för bra mycket stress, men det ledde faktiskt till ett ekorhjul. Jag blev fet på kuppen och höll ångan högt med hjälp av sockerkickar. Sockret blev knark och uppåttjack för mig. Ett beroende som jag lyckades till slut bli avgiftat ifrån.

 

Numera inser jag hur mycket bättre jag mår, än innan och även hur mycket högre min stresströskel har också blivit. Jag behöver inga sockerkickar längre, utan duracellkänslan finns i ådrorna tack vare LCHF. Det får mig äta "mer" LCHF-mat och avstå från sockret. Suget är borta det med, men jag belönar mig fortfarande när jag känner att jag gjort något bra. Jag belönar mig inte för att jag mår dåligt, utan att jag mår bra. Jag belönar mig inte heller med mat, utan med andra saker. Saker som gör mitt liv aningen lyxigare. Förrförra veckan köpte jag t.ex en äkta persisk matta att  ha på golvet framför sängen på "uppstigningssidan". Varje morgon som jag ställer mina barfota fötter på den nya mjuka och varma mattan, känner jag hur livet leker.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Serotonin var en intressant tanke - men det sitter väldigt långt inne, att jag skulle gå till läkaren och be att få sådan medicin.

Läste häromdagen på en av bloggarna kostdoktorn länkar till om naturliga sätt att öka serotonin och dopamin. Jag har inte testat, så jag vet inte om det funkar. Någon som gjort det?

http://www.highfatfitness.net/lider-du-av-hostdepression/

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Serotonin var en intressant tanke - men det sitter väldigt långt inne, att jag skulle gå till läkaren och be att få sådan medicin.påverkar ju annn medicin

Läste häromdagen på en av bloggarna kostdoktorn länkar till om naturliga sätt att öka serotonin och dopamin. Jag har inte testat, så jag vet inte om det funkar. Någon som gjort det?

http://www.highfatfitness.net/lider-du-av-hostdepression/

Johannesört har jag testat, men det påverkar ju annan medicin, så man måste kolla noga om man kan äta det. Men det som verkligen hjälpt mot min SAD är rejäla doser D-vitamin. Nu för tiden är jag som en normal människa även på hösten. Förr om åren slocknade solen 1/9 och jag såg inget annat än gråskalor ända fram emot slutet av februari.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har lite svårt att känna av sug eller hunger.Man ska ju äta när man är hungrig och igår kring 21tiden.O 1400 ca, så åt jag en tallrik mat som jag blev mätt av trodde det skulle hålla sej hela kvällen men inte det.
Men när man är hungrig ska man ju äta och så länge det är mat så är det väl ok.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Både fel och rätt det kan vara törst eller att du bara är sugen på något om du blev hungrig efter en sådan stor måltid så kanske det var för lite fett.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Sex låter som den roligaste idén. Kör på den.

eller nått tråkigare....

 

Sätt dig ner o tänk på sockersuget när det kommer. Vart sitter det o hur känns det. Låt det finnas men låt det va stilla..ta sen ett glas vatten. Tänk sen efter....tänker du fortfarande på sött. Eller har du bytt tankar. När man försöker tillåta en tanke är det lätt att annat kommer I vägen. ..lite baklängespsykologi...du kanske lixom började fundera på annat istället. ..o beröm dig o ge dig cred varje gång du "lyckas" motstå. Shit det kanske funkar. Du kan ha en egen slogan när det funkar.summa sumarum låt dig coacha dig själv o va kaxigt nöjd o stolt över dig själv för det lilla.

 

God luck

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner också igen mig, tyvärr har jag nog inte så mycket förslag.

Jag har dock bestämt mig för att inte äta godis (gäller ej 70% choklad). 5,5 år sen jag åt sist, provade då tre bitar efter ett halvårs uppehåll och kände direkt att det inte funkade, börjar jag äta kan jag inte sluta förrän det är slut.

Jag har egentligen Samma problem med 70% choklad och det är väl det jag missbrukar nu (eller finncrisp med smör). Det går dock inte trycka i sig lika mycket av, så lite bättre är det väl även om det inte är bra.

Lycka till!

 

Och nu lite ironi:

"Kul" tråd om ett tungt ämne, annars kan man ibland på detta forum tro att alla enbart äter Gräsbetat kött med kokosfett, givetvis helt mejerifritt?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har lite svårt att känna av sug eller hunger.Man ska ju äta när man är hungrig och igår kring 21tiden.O 1400 ca, så åt jag en tallrik mat som jag blev mätt av trodde det skulle hålla sej hela kvällen men inte det.

Men när man är hungrig ska man ju äta och så länge det är mat så är det väl ok.

 

Ja.. rätt gjort.. dvs att banta är ju en sak dvs kalorirestriktion.. hoppar man på det direkt utan några månaders omställning till fettdrift så lär man få stå ut med ett och annat kurr i magen.

 

Efter tre månader så vet du bättre hur din kropp fungerar och börjar få in lite matrutiner, dels portionstorlekar och vilka klockslag som är lagom att äta.

 

När du sen gått ner 10 kilo så har kroppen förändrats, så då är det dags igen för nya portinstorlekar... osv, osv 20 Kg osv!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Socker är definitivt en drog, och vissa (många) människor faller hårt för den och fastnar i ett beroende. Och som med många beroenden så skapar själva akten en form av välbehag och lugn. Även när man "avgiftat" kroppen från själva drogen så kommer man fortfarande att vilja genomföra akten för man minns den där känslan av välbehag. Samma som med folk som har slutat röka, vissa vill bara hålla något mellan fingrarna. Även efter att kroppen inte kräver det längre. Tanken på drogen och hur den fick en att känna i stunden är så stark. Det gav oss tröst. Men man glömmer ofta hur det kändes efter att trösten avtagit. Hur kände man sig efter att man proppat i sig den där godispåsen? Oftast inte bara att man skäms och blir nedstämd men kroppen mår faktiskt skit. Jag fick ofta huvudvärk efteråt/ont i magen.. aldrig kul att besöka toaletten då. Inte bara vikten men insidan av kroppen och ens mentala hälsa lider, i många fall sociala livet också. Man måste helt "enkelt" bryta tankemönstret. Det är inte enkelt. Men nästa gång man tänker på eller ser godis så ska man istället för att tänka på trygghet och välmående tänka på det som kommer precis efter. Försöka ge drogen en annan känsla. Den riktiga känslan som är negativ och den som faktiskt håller längre, ibland resten av ens liv.

 

Jag såg en tavla i affären där det stod "Don't give up what you want the most because of what you want right now." Det var så sant. Jag köpte den och hängde den på väggen. För allt jag ville var att må bra, ha en bekväm kroppsvikt och kunna leva mitt liv fri från alla konstanta sockersugs anfall. Men för att jag ville ha en kaka nu så förstördes det jag egentligen vill i längden. Det är inte värt det.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Allt som du skriver om Jerker känner jag igen mig i. När det händer grejer i livet så hjälper inga ostar i världen mot sötsugen. Brist på serotonin kan också ge kraftiga, oövervinnliga sötsug. Anna Hallén skriver om detta. Prata med din läkare om detta är mitt tips. SSRI-preparat ordineras inte främst mot sötsug, men de kan definitivt hjälpa. Många som har den typen av sötsug kopplat till för låga nivåer av serotonin har redan andra problem som beror på serotoninet som också kan avhjälpas - värt att kolla upp!!

 

Brist på serotonin ger för övrigt en, som du beskriver, diffus obehaglig känsla som inte nödvändigtvis "beror" på något som hänt, utan som beror på att serotoninet är för lågt. Det är biokemi, hormoner och signalsubstanserna som styr hur vi mår, och vad vi gör för att må bättre. T ex att moffa godis för att få det att verka som ett uppåttjack, men egentligen smakar det inte, och ibland uteblir effekten, eller tar flera dagar på sig att infinna sig.

Det var det sämsta rådet jag någonsin läst! Jag åt SSRI i nåt år och åt mer än någonsin, jag kunde inte sluta, åt oavbrutet och satt helt apatisk och tittade  ut genon fönstret, visst, jag mådde väl "lagom" men jag mådde varken bra eller dåligt, jag var fast i nån slags limbo där jag var konstant sugen på att äta ALLT och bara sitta och glo. Helt sjukt! Dessutom fick jag ryggvärk och muskelspänningar nästan omedelbart som avtog först flera år efter jag slutat! Att SSRI inte är förbjudna är helt sjukt!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.