Jump to content

Återfall med dunder och brak!


Malin303
 Share

Recommended Posts

Jag har ätit LCHF i två år, och det har gått jättebra - med två undantag. Då räknar jag inte enstaka slarv, som en pilsner eller två på semestern, eller chokladkakan för att lugna PMS-monstret.

Här talar jag istället om riktiga j*vla sockeråterfall, varav jag hade ett igår som jag håller på att hämta mig från nu.

Det började med vitlöksbröd, som barnen fick till  den ugnsbakade laxen. (Japp, jag ger sån skitmat till barnen ibland, främst av sociala skäl. Det talar jag gärna mer om i en annan tråd.)

Jag skulle bara smaka en liten bit, för det doftade såå gott.. Det blev en liten bit till. Sen blev det resterna efter barnen. Ca två timmar senare (nån mer som känner igen tidsspannet?) släppte alla spärrar och jag plöjde kyl, frys och skafferi i jakten på snabba kolhydrater. Det lilla som fanns käkade jag upp utan betänkligheter, sen fick det bli en tripp till affären. Jag köpte chips, smågodis och vitt bröd. Utanför affären försökte jag besinna mig och kasta bort alltihopa, men jag var som i ett rus. Hem fort som sjutton, rosta bröd, äta upp, äta chips, äta godis..

Usch, det är skitjobbigt bara att skriva om det!

Efter denna sockerorgie mådde jag pyton både psykiskt och fysiskt. Jag fick förstås ont i magen och fick sitta på toa halva natten. Men det värsta är ändå ångern. Nej, det värsta är att jag inte förstår vad som hände!

Hur kan man bli så förbytt? Så totalt jäkla galen? Jag är normalt en rätt så sansad person, men om nån hade försökt stoppa mig igår hade vederbörande åkt på en propp! :angry:

Idag är jag svullen i kroppen, törstig, trött och har fortfarande lite magknip. Ångrar att jag överhuvudtaget smakade på det jämrans brödet - hade jag inte gjort det.. Är också rädd för att trilla dit igen på samma sätt :(

Blä!

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Usch vad jobbigt. Jag hamnar där varje gång min matplanering faller i bita. Det leder till så mycket ångest som jag självmedicinerar med socker. Sen följer ännu mer ångest när alla 20-30000 kcal uteslutande från socker är uppätna. Skrämmande det där. 

 

Tacksamt nog hamnar jag inte där särskilt ofta längre.

 

Hoppas du blir stärkt från denna händelsen, och att det du lyckas undvika det i fortsättningen, för du är ju helt klart värd att må bättre!  :)

Link to comment
Share on other sites

Hehehehe. Förlåt att jag skrattar men tänk vad många som gjort detsamma och man fattar inget. HUR kunde detta hända. Det är som att det bor en annan person inuti en. Det positiva med dessa händelser är att man oftast mår så dåligt efteråt att man klampar upp på det rätta spåret direkt. Och så vet du vad du inte ska smaka på nästa gång. Så blir det för mig när jag dricker öl, jag blir världens hungrigaste människa och äter allt som kommer i min väg, likt ett glupskt monster. Först så höll jag uppe med öl ett tag och när jag provade dricka ett glas så händer det igen. Så nu rör jag inte öl. Det är det enda alternativet, att ge tusan i det som sätter igång eländet. 

Men visst är det lite fascinerande också att en liten tugga kan sätta igång ett sådant otroligt begär. Inte bara äta en bit, två bitar, utan rensa allt som finns och dessutom åka till affären och köpa mer.  :P

Jag behöver väl inte säga att där har jag varit flera gånger, fast nu var det länge sen....peppar,peppar

 

Ha det gött 

Link to comment
Share on other sites

Alla snubblar ibland, det är bara att resa sig upp och fortsätta gå! Inget brutet, ingen skada skedd. Man blir i alla fall tydligt påmind om att snabba kolhydrater inte är något som kroppen älskar :), även om hjärnan tror det. Men visst är det läskigt när man blir så där radiostyrd.

Link to comment
Share on other sites

Herregud så skönt det är med människor som fattar vad man pratar om! Det är så skönt att höra att man inte är ensam om galenskaperna ;)

För det känns som galenskap! Det får mig även att tänka tillbaka på tiden som tjockis (BMI 33 efter fyra graviditeter) då det var normalt att leva "sunt" i veckorna med tallriksmodell och FRUKT till mellanmål och sedan varade helgen från fredag eftermiddag till söndag kväll. Det är halva veckan nästan.. Då spårade jag också ur, men då var jag så van vid att maten hade kontroll över mig, nu är det tvärtom.

Det är väl därför det blir skrämmande, tänk att ha det så jämt.. igen.. :(

Jag lärde mig att min främsta trigger är vitt bröd. Det är aldrig det jag har sug efter, lustigt nog, men jag ska nog hålla avståndet där!

Efter en halv dag på jobbet flexade jag ut och gick en långpromenad. Om man kan, slipper man gärna att sitta i ett kontorslandskap och fisa som en häst. Vilken är en annan bieffekt av bröd som jag hade förträngt.. :P

Tack för ert stöd. Tack Monki för ett befriande asgarv åt mig själv :)

Link to comment
Share on other sites

Jag har ätit LCHF i två år, och det har gått jättebra - med två undantag. Då räknar jag inte enstaka slarv, som en pilsner eller två på semestern, eller chokladkakan för att lugna PMS-monstret.

Här talar jag istället om riktiga j*vla sockeråterfall, varav jag hade ett igår som jag håller på att hämta mig från nu.

Det började med vitlöksbröd, som barnen fick till  den ugnsbakade laxen. (Japp, jag ger sån skitmat till barnen ibland, främst av sociala skäl. Det talar jag gärna mer om i en annan tråd.)

Jag skulle bara smaka en liten bit, för det doftade såå gott.. Det blev en liten bit till. Sen blev det resterna efter barnen. Ca två timmar senare (nån mer som känner igen tidsspannet?) släppte alla spärrar och jag plöjde kyl, frys och skafferi i jakten på snabba kolhydrater. Det lilla som fanns käkade jag upp utan betänkligheter, sen fick det bli en tripp till affären. Jag köpte chips, smågodis och vitt bröd. Utanför affären försökte jag besinna mig och kasta bort alltihopa, men jag var som i ett rus. Hem fort som sjutton, rosta bröd, äta upp, äta chips, äta godis..

Usch, det är skitjobbigt bara att skriva om det!

Efter denna sockerorgie mådde jag pyton både psykiskt och fysiskt. Jag fick förstås ont i magen och fick sitta på toa halva natten. Men det värsta är ändå ångern. Nej, det värsta är att jag inte förstår vad som hände!

Hur kan man bli så förbytt? Så totalt jäkla galen? Jag är normalt en rätt så sansad person, men om nån hade försökt stoppa mig igår hade vederbörande åkt på en propp! :angry:

Idag är jag svullen i kroppen, törstig, trött och har fortfarande lite magknip. Ångrar att jag överhuvudtaget smakade på det jämrans brödet - hade jag inte gjort det.. Är också rädd för att trilla dit igen på samma sätt :(

Blä!

Jag tänker inte skriva stackars dig. jag själv är en sån där jojobantare med massor av återfall men även långa bra stunder. Jag har bara ätit LCHF i åtta dagar och har inte känt mig sugen på kolhydrater eller godis för första gången på många år.

Du kommer kanske trilla dit igen MEN titta på dina två år som har gått jättebra. Låt inte den röda vargen som tog över din själ i går göra det igen, men om det händer om två år så har det gått ytterligare två år med bra mat och hälsa. Kämpa på du är så mycket bättre än det som hände igår.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...