Depression - självmord - gluten

[Erik 2]

Göran Isacsson skriver idag på Brännpunkt i SVD om deprimerade unga och självmord och hävdar att bristfällig medicinering är problemet.

 

Enligt flera författare, nu senast neurologen David Perlmutter, boken Grain Brain, utkommen i september, beror ökningen av depression, adhd och schizofreni, mfl, på de förändringar som åstadkommits genom framtagande av mer och mer högavkastande spannmål innehållandes gluten som skett de senaste 50 åren. För kort tid sedan rapporterade pressen om stor ökning av antalet fall av celiaki, glutenutlöst tarmsjukdom, det finns ett samband. Enligt svensk forskning från KI, 2012, löper barn till mammor med glutenintolerans starkt förhöjd risk att senare i livet utveckla schizofreni, ännu ett samband. http://psychiatryonline.org/data/Journals/AJP/23626/appi.ajp.2012.11081197.pdf

 

Dessa patienter ska inte behandlas inom psykiatrin och få psykofarmaka det förvärrar bara deras tillstånd. De ska gå på glutenfri diet. Bland många problem med gluten är ett att det är exorfint, dvs opioider produceras i kroppen och dessa ger narkotisk effekt, liknande morfin. Man kan testa genom att ge morfinblockerande Naloxone, om det ger resultat är patienten påverkad av gluten/gliadinet i gluten.

 

En annan som skriver om detta är kardiologen William Davis, boken Brödberoende. Den finns på svenska.

[Johanna07]

Det är definitiv värt att testa innan man sätter in medicin med stora biverkningar. Det är lite synd att vi inte har cyrex testerna här.

[AnnaBanana]

Jag tycker INTE att man i såna här forum ska uttala sig för lättvindigt om psykisk ohälsa, dess orsaker och hur man botar den. Många, många människor blir hjälpta av psykiatrin och psykofarmaka. Om du som läser den här tråden har ångest, är deprimerad (i ordets medicinska betydelse) eller lider av annan psykisk ohälsa: Var inte rädd att kontakta psykiatrin! Var inte rädd att medicinera! Se möjligen en omläggning av kosten som ett komplement till mer adekvat behandling!!!

[dufva]

Jag har då svårt att tro att psykisk sjukdom främst beror på brist på psykofarmaka

 

 

Själv tror jag på en giftfri kost maximal näring sedan psykiatrisk behandling och i sista hand psykofarmaka

[Caspar.]

Med egen mångårig psykisk ohälsa så måste jag hålla med trådskaparen. Jag har varit knuten till psykiatrin i över tio år, varit inlagd sammanlagt över 6 månader och har ett tiotal LPT (tvångsvård) i bagaget pga att jag varit väldigt suicid. Självklart har jag också lärt känna väldigt många andra med grava psykiska problem. Gemensamt för 99% av alla som är inlagda är den dåliga kosten. Sjukvården resonerar efter tanken skydda akut (iaf slutenvården) och låser då in patienterna och drogar ned dem, främst med Benzo preparat. Resultatet blir att man blir som en pundare och det enda man söker är sina mediciner. Någon annan behandling inom slutenvården är inte att räkna med.

 

Jag har upplevt en enorm förbättring själv efter att jag skippade glutenet, tack vare min celiaki. Tre steg mot en mycket bättre mental hälsa 1. Slutade med Benzo, 2. Slutade äta gluten och 3. Bytte kost till LCHF. Jag märker väldigt fort att psyket rasar om jag faller tillbaka till dåligt ätande. De bekanta med usel psykisk hälsa som har gjort samma kostbyte som jag har samtliga blivit bättre, de som fortsatt på psykofarmaka bara blivit sämre. Jag är idag relativt stabil, har inte varit suicid på några år och sälvskadebeteendet är borta. Jag tackar kosten och öppenvården, där jag har läkare och terapeut som är positiva till kostens inverkan och helst ser att man inte använder medicin, för detta.

 

Är du eller någon närstående akut suicid, ja sök då vård omgående. Vissa mediciner kan kortsiktigt hjälpa, men för att inte fastna i träsket bör man vara medicinfri när man skrivs ut från vården. Är det inte akut. Sök hjälp som handlar om terapi (inom öppenvården) och byt kosten om den inte redan är LCHF/Paleo.

 

En parentes i det hela är att även om jag alltid varit lätt ostabil så rasade psyket totalt efter ett drygt år med viktväktarna, sambandet är glasklart när man tittar i backspegeln, trots att livet i övrigt var toppen då. Kroppen behöver sin näring för att skallen ska fungera och må bra.

[Pingvin]

Det intressanta är att inom psykvården kollar det inte för fem öre om man har brist på D-vitamin, magnesium eller andra brister i näring. Inte en enda gång har man ställt den frågan till mig på 13 år sedan jag bröt ihop. Jag vägrade medicinering från första början och krävde terapeut istället. Något som neurospecialister senare ansåg var mycket tursamt och gynnande när de väl konstaterar att utmattningssyndrom är inte en depression, samt att SSRI inte går så väl ihop med OCPD och ADD. Jag tror personligen att psykodynamisk terapi för OCPD och LCHF och Glutenfri kost för ADD:n är vägen att gå. För det jag har mest problem med nu idag, i över två år på LCHF är panikångesten och orken, ADD:n känner jag är lugntare - utan tvekan. Frågan är dock om det är ADD, eller om det varit gluten och kosten hela tiden ihop med det andra som resulterat i samma problematik. Det ska bli jädrigt intressant i framtiden om det plötsligt vänder en dag. Jag hoppas verkligen det, för OCPD är utan tvekan den jävligaste personlighetsstörningen av dem alla och den enbart räcker till så att säga... Att man är väldigt intelligent enligt folk runtom hjälper lixom inte med dessa funktionshindren över en hela tiden.

[AnnaBanana]

Jättefint att en del blir hjälpta av kostomläggning! Men avråd för guds skull inte människor från att ta mediciner de behöver för att fungera!! Att DU och andra individer blivit hjälpta av lchf för psykiska åkommor är INTE bevis för att alla andra blir det. Att tro att gluten orsakar depressioner ser jag som närmast barnsligt! Till slut: Jämför inte benzo-preparat med ssri eller litium! Man måste kunna skilja på får och getter i det här fallet!!!

[TheOcean]

Personligen tar jag aldrig råd av folk som använder utropstecken för att höja validiteten i sina påståenden.

[Caspar.]

Jättefint att en del blir hjälpta av kostomläggning! Men avråd för guds skull inte människor från att ta mediciner de behöver för att fungera!! Att DU och andra individer blivit hjälpta av lchf för psykiska åkommor är INTE bevis för att alla andra blir det. Att tro att gluten orsakar depressioner ser jag som närmast barnsligt! Till slut: Jämför inte benzo-preparat med ssri eller litium! Man måste kunna skilja på får och getter i det här fallet!!!

 

Jag gjorde aldrig en jämförelse mellan Benzo, ssri & litium. Det är milsvida skillnader. Har provat alla tre, liksom det mesta annat inom psykofarmaka. Erfarenheten är inte bara från mig själv utan som sagt samtliga jag träffat på inom psykiatrin som gjort kostomläggning vs medicinerats. Visst kan man få tillfällig hjälp av medicin, men när vi pratar biverkningar så finns det nästan inget som har så mycket livsförstörande biverkningar som alla dessa mediciner.

 

För tre år sedan fick min pappa en depression, jag grät när de satte in bla Benzo. Han blev en total zombie, och mamma såg det som att hennes livspartner var förlorad, som det verkade för gott. Nu har jag har med min egen erfarenhet och min mammas envishet lyckats få hjälp så han har kunnat sluta medicinera och istället äta bättre. Idag mår pappa bra, har t.o.m börjat resa igen. Detta från att bara gå upp och skyffla i sig maten på några minuter och resten av tiden ligga i sängen i nästan två år. Kan tilläggas att han är 77 år, så vi trodde graven var det som väntade.

 

Medicinen är ingen bot, det är ett sätt att ta bort symptomen, i dessa fall till kostnad av ett mer eller mindre förstört liv. Leta reda på orsakerna, hjälp människorna med terapi och förbise för guds skull inte personens livsstil, inklusive kost.

[Sigurdur]

Tråkigt att det ska vara sådan brist på ödmjukhet i just detta ämne. Jag startade en tråd om antidepressiva medel för en tid sedan, och fick så många otrevliga, fördömande svar att tråden fick stängas ner. Depressioner och psykiska sjukdomar generellt är oerhört stigmatiserade, även bland patienterna. Det här är ett ämne som jag vill lära mig mer om, och ett sätt för olika intresserade människor att lära sig saker är att ställa frågor, "hur mår du?", "vad funkar för dig?", "vad funkar inte för dig?", "hur fungerar den här medicinen?" o.s.v. Hellre det istället för att skriva andra på näsan och ta för givet att bara för att en variant fungerar bra eller dåligt för en själv, så måste det vara lika för alla. Det är inte så. Har vi inte kommit längre? Det, om något, att vi reagerar olika på kost och mediciner är väl något som jag tycker framgår oerhört tydligt i så kallade LCHF-kretsar. Vi är många här som har eller har haft olika hälsoproblem. Var gärna lite mer ödmjuka gentemot varandra. Det kostar inget.

[margaretha]

Jag kan känna igen mig i detta du skriver. Jag är väldigt kolhydratkänslig om jag kommenterar och tycker det är för mycke med mellan 30-40 gr kolhydrater ie n maträtt kan jag ochså känna mig påhoppad. Lycka till och stå på dig.

[Erik 2]

Tack Caspar för att du delar med dig din historia, det är otroligt viktigt och den borde spridas brett. Jag har nu tack vare dig fått nytt material att lägga fram för dom som behandlar än släkting med schizofrenidiagnos.

 

Depression, ADD, ADHD, schizofreni mfl är alla grenar på samma träd.

 

Må gott.

[Lyx-LCHF]

Det finns ingen psykofarmaka som gör en människa frisk. Däremot kan dessa mediciner tas när akut läge uppstår. De som vill tillfriskna från psykisk ohälsa, bör trappa ned på medicineringen, och hitta alternativa lösningar.

 

Alltför många människor fortsätter medicinera, klamrar sig fast vid sargen, och vågar inte trappa ned trots att de inte upplever hälsoförbättringar. Det ligger inte heller i medicinföretagens intresse att de som använder deras produkter tillfrisknar.

[Sigurdur]

Det finns ingen psykofarmaka som gör en människa frisk. Däremot kan dessa mediciner tas när akut läge uppstår. De som vill tillfriskna från psykisk ohälsa, bör trappa ned på medicineringen, och hitta alternativa lösningar.

 

Det du skriver är fel. Jag tror att du vet det innerst inne, för du har skrivit många bra och smarta inlägg tidigare. Vad vill du ha sagt - egentligen?

Vad menar du egentligen med psykisk ohälsa? Att någon känner sig "lite nere"? Vet du ens hur till exempel SSRI-preparat och benzodiazepiner fungerar? Ingen tar dessa mediciner för skojs skull, lika lite som en diabetiker injicerar för att det är kul att sticka sig själv. Insulininjektioner gör ingen frisk heller. Ska en diabetiker injicera endast när "akut läge" uppstår? Eller hitta en "alternativ lösning"?

 

Inte kan du väl anse att en person som lider av svår schizofreni, depression eller panikångest, och som blir hjälpt av sina mediciner (oavsett kost) skulle sluta ta sina mediciner om denne då blev sämre? Samtalsterapi och kostomläggning räcker tyvärr inte - för väldigt många människor. Oavsett sjukdom; psykisk, fysisk, hormonell.

[AnnaBanana]

Tack Sigurdur för dina välformulerade och empatiska inlägg! Det här är en  tråd som jag hoppas att människor läser med stor urskillning! Det kan vara skillnad mellan liv och död för vissa människor om de slutar ta sin psykofarmaka. Det är viktigt att komma ihåg!!! (Tre utropstecken!!!)

[Johanna07]

Mitt intryck är att man skriver ut preparat mot depression alltför lätt idag. När jag fick min MS diagnos var det efter 2-3 år med svår depression och sömnlöshet. Efter min diagnos var jag tvungen att göra radikala förändringar i livsstil och mådde 2-3 månader senare mycket bättre. Men de läkare jag träffade var väldigt ivriga på att skriva ut mediciner för depression, även om jag nu mådde ganska ok. Lite förvånande.

[Sigurdur]

Mitt intryck är att man skriver ut preparat mot depression alltför lätt idag. 

 

Men de läkare jag träffade var väldigt ivriga på att skriva ut mediciner för depression, även om jag nu mådde ganska ok. Lite förvånande.

Så kan det vara med olika typer av mediciner, t ex preventivmedel. En del läkare är lite väl "generösa" andra är lite väl "snåla". Antibiotika och värktabletter t ex är läkemedel som kan vara "svårare" att få utskrivet. Det beror nog på vilken läkare man har (tyvärr).

[Sigurdur]

Tack Sigurdur för dina välformulerade och empatiska inlägg! Det här är en  tråd som jag hoppas att människor läser med stor urskillning! Det kan vara skillnad mellan liv och död för vissa människor om de slutar ta sin psykofarmaka. Det är viktigt att komma ihåg!!! (Tre utropstecken!!!)

Det som stör mig är den mer eller mindre genomskinliga attityden mot människor med psykiska besvär (som inte alla, men vissa har); att man inte ska medicinera, man ska inte prova olika vägar, utan man ska helst bara "skärpa till sig". Till och med vissa anhöriga till människor med psykisk sjukdom pratar om andra sjukdomar (diabetes, cancer) som "riktiga sjukdomar", vilket antyder att psykiska sjukdomar inte behöver tas på samma allvar, eller behandlas med lika utförlig vård.

En fördom som inte bara är seglivad, utan som också kan vara farlig. Tråkigt.

[MagnusH]

Det du skriver är fel. Jag tror att du vet det innerst inne, för du har skrivit många bra och smarta inlägg tidigare. Vad vill du ha sagt - egentligen?

Vad menar du egentligen med psykisk ohälsa? Att någon känner sig "lite nere"? Vet du ens hur till exempel SSRI-preparat och benzodiazepiner fungerar? Ingen tar dessa mediciner för skojs skull, lika lite som en diabetiker injicerar för att det är kul att sticka sig själv. Insulininjektioner gör ingen frisk heller. Ska en diabetiker injicera endast när "akut läge" uppstår? Eller hitta en "alternativ lösning"?

 

 

Visst ska en diabetiker(2) försöka hitta en "alternativ lösning", nämligen LCHF. Det har jag och många andra diabetiker(2) gjort och behöver inte längre medicinering.

[Sigurdur]

Visst ska en diabetiker(2) försöka hitta en "alternativ lösning", nämligen LCHF. Det har jag och många andra diabetiker(2) gjort och behöver inte längre medicinering.

Tack, jag vet. I min närmsta familj har vi haft åtta diabetiker. Bara en av dem var typ 2. De andra är/var alltså typ 1. Dessa måste fortfarande, även på lågkolhydratkost, injicera för att ha ett så kallat basinsulin. Det vet du säkert också om.

[MagnusH]

Tack, jag vet. I min närmsta familj har vi haft åtta diabetiker. Bara en av dem var typ 2. De andra är/var alltså typ 1. Dessa måste fortfarande, även på lågkolhydratkost, injicera för att ha ett så kallat basinsulin. Det vet du säkert också om.

Många diabetes typ 1 kan minska sitt insulin när de går över till LCHF-kost.

[Sigurdur]

Många diabetes typ 1 kan minska sitt insulin när de går över till LCHF-kost.

Oh, ja. Men alla kan inte minska inte ner till noll.

Finns det någon typ 1:a som gjort det?

[Modesty]

Tyckte detta var intressant att föra diskussion om,  eftersom ju mer forskningen studerar hur vi påverkas av kosten desto mer lär vi oss. Liksom hur kosten förändrats, inte bara med ökad mängd tillsatser och soocker, utan även hur produkter som frukt, mjöl (sädeslag) etc förändrats (förädlats, förbättrats?) till viss del i ett ganska kort tidsperspektiv. Det sorgliga är att ganska små resurser läggs på denna forksning.

[Caspar.]

Så kan det vara med olika typer av mediciner, t ex preventivmedel. En del läkare är lite väl "generösa" andra är lite väl "snåla". Antibiotika och värktabletter t ex är läkemedel som kan vara "svårare" att få utskrivet. Det beror nog på vilken läkare man har (tyvärr).

 

Med mycket egen erfarenhet av psykiatrin måste jag nog säga att detta är ett område där medicin föreskrivs extremt lättvindigt. Självklart kan det i vissa fall behövas medicin och i en del vara helt livsavgörande. Jag har dock aldrig mött någon medpatient som blivit bättre av medicin. Har fått höra tusen ggr själv att jag ska "rycka upp mig" och liknande. Man tar det sällan som riktiga sjukdomar. Hur många ggr har jag inte önskat att jag haft ett brutet ben, eller cancer rent av (jo, så svart har jag varit).

 

Det stora problemet med all denna medicin är att den liksom många andra mediciner maskerar det verkliga problemet och då går det inte att arbeta med de underliggande orsakerna, oavsett om det är näringsbrist av något slag, ett trauma som ligger bakom eller något annat. Det går inte att jobba med någon som är starkt medicinerad, tyvärr tar vården slut där.

 

Självklart skall man inte mixtra allt för mycket med sina mediciner utan att få stöd i den processen. Det finns hjälp att få även om det kan behövas kämpas en hel del för att få den hjälpen och när man mår skit är man inte stark nog att göra det själv.

[Lyx-LCHF]

Jag blev först förvånad över reaktionerna på mina rader, tills jag upptäckte att två ord föll bort när jag gjorde vissa omskrivningar innan det skickades.

 

Så här skulle det ha sett ut, med fet stil på det som föll bort:

 

Det finns ingen psykofarmaka som gör en människa frisk. Däremot kan dessa mediciner tas när akut läge uppstår. De som vill och kan tillfriskna från psykisk ohälsa, bör trappa ned på medicineringen, och hitta alternativa lösningar.

 

Alltför många människor fortsätter medicinera, klamrar sig fast vid sargen, och vågar inte trappa ned trots att de inte upplever hälsoförbättringar. Det ligger inte heller i medicinföretagens intresse att de som använder deras produkter tillfrisknar.

[Tazzi]

Med el utan medicin .. Huvesaken är väl * gemene person man el kvinna /
får ett fungerande liv med så bra välmående som möjligt -
en depression är nog inte den andra lik - å allas våra kroppar / hjärnor är väl olika eftersom vi är unika  
Däremot har nog alla upplevt depression - sen om detta är p.g.av utomvarande faktorer eller inombords -
de som händer runt - man samlar på sej problem , jobbigheter i en kappsäck knyter igen .. till slut spricker den i sömmarna  - 
sa min kurator jag gick hos sa ... för 10 år sen -
Samtal med henne under en längre period hjälpte mej - Tackade nej till medicin ..
Men jag är jag och visste var mina problem å sorger  bottnade ...
Sen så klart man hamnat där igen - men lärt mej känna igen när de går utför ..

Men ändå så är det lika jobbigt när man ä där å allt bara ä nattsvart ...
*** som någon skrev *** här **** mången gång man hört --- Men ryck upp dej
Tja ... inte alltid lätt ..
Tror säkert medicin är jättebra i vissa fall ...
men snacka med någon *utbildad* där man over and over kan älta detta ellände man har inombords..
Framförallt ... BORT MED SKÄMS-STÄMPELN  på må dåligt psykiskt ...
Vi alla bara människor - med kropp å själ - hjärta å sinne -

 

[Pingvin]

Oh, ja. Men alla kan inte minska inte ner till noll.

Finns det någon typ 1:a som gjort det?

 

Det kan de inte göra nej, men de kan undvika att utveckla metabolt syndrom och till och med typ-2 problematik ovanpå typ-1 diabetes genom att äta LCHF. LCHF håller mycket stabilare blodsocker för en typ-1 än på kolhydratrik kost även om de får tillföra små mängder insulin.

[Erik 2]

Efter gårdagens artikel i SVD om unga och depression ( http://www.svd.se/nyheter/inrikes/allt-fler-unga-far-psykvard_8739840.svd )skrev jag till regeringens samordnare, Anders Printz, som följer.

 

 

Hej Anders,

 

Jag läste om ditt arbete för samordning av insatser mot psykisk ohälsa i SVD idag. Artikeln handlar bla om 90-talisterna. Jag är själv far till en 90-talist och är väldigt intresserad av hälsa i allmänhet och mental hälsa i synnerhet och är som medborgare väldigt oroad över dagens ohälsa, det lidande den medför, kostnader som samhället drabbas av och den förlust av konkurrenskraft det innebär att många blir satta ur spel pga ohälsa.

 

Jag skriver till dig för att jag tycker att det finns en viktig aspekt, enligt mig den viktigaste, som inte verkar finnas med i diskussionen överhuvudtaget, i vart fall inte i Sverige. I bla USA är diskussionen annorlunda. Jag är rädd för att den förklaringsmodell som diskussionen utanför Sverige handlar om anses för ”banal” och inte erbjuder den som tar upp den någon prestige. Det är förmodligen mycket mer prestigefyllt att arbeta med genetik, nya mediciner och KBT. Bland annat baserat på det jag tar upp nedan tror jag att en mycket stor del av den psykiska ohälsan vi ser idag har en ”banal” förklaring och är möjlig att komma till rätt med, med enkla medel. För att göra det måste man dock flytta ut frågeställningen från psykiatrin, en mycket stor del av den psykiska ohälsan handlar inte om mental sjukdom, den handlar om yttre faktorer.

 

Enligt en rapport från Karolinska Institutet finns det ett troligt genetiskt samband mellan ADHD, schizofreni och bi-polär sjukdom. Man kan säga att det är grenar på samma träd. En gemensam genetisk predisposition skulle alltså kunna ligga bakom dessa olika diagnoser som utlöses av någon omständighet. http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=130&a=164481&l=en&newsdep=130

 

Enligt en annan rapport från Karolinska och Johns Hopkins drabbas barn till mödrar som hade antikroppar mot gluten i blodet under graviditeten i mycket högre grad av schizofreni senare i livet, upp till 25 år senare.

http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?a=143768&d=2637&l=en&newsdep=2637

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22535227

 

Enligt dagens nyheter den 8 oktober drabbas fler och fler barn i Sverige av celiaki och andra besvär av gluten. Sjukvården förstår inte varför.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/gluten-gor-fler-sjuka/

 

2012 gavs boken WheatBelly skriven av kardiologen William Davis ut i USA, den översattes till svenska under namnet Brödberoende. Kapitel 4 och 11 i den boken handlar om hjärnan och hur den påverkas av glutenprodukter. Glutenprodukter skapar bla exorfiner som är opioida peptider, dvs ett ämne med narkotisk effekt, liknande opium/morfin. Den mentala påverkan som sådana ämnen har är lång och mycket varierad, man kan tex läsa i FASS om morfinpreparat för att få en uppfattning. Författaren har gått igenom de flesta av de forskningsrapporter som finns i ämnet och de finns refererade.

 

I september i år gavs boken Grain Brain av neurologen och nutritionisten David Perlmutter ut i USA. Han beskriver hur hjärnan påverkas av inflammation i kroppen och i hjärnan och hur inflammation uppstår, den vanligaste orsaken är inflammation i tarmen pga glutenprodukter (som både har frätande och tarmöppnandeämnen). Inflammation i en del av kroppen kan leda till inflammation i andra delar. Gliadinet i gluten orsakar tillsammans med zonulin att tarmen blir genomsläpplig, dvs tarminnehåll kommer ut i blodbanan, bland dessa de opioida peptiderna från nedbrytningen av gluten som därigenom kan ta sig till hjärnan och där åstadkomma morfinlika effekter bla depression. Inflammationen orsakar också att en mycket stor mängd ämnen frigörs som också påverkar hjärnan. Författaren har gått igenom stora mängder forskning som också finns refererad.

 

Det finns en utbredd missuppfattning att glutenintolerans endast existerar i formen av tarmsjukdomen celiaki och därför inte förtjänar någon vidare uppmärksamhet eftersom den är ett marginellt problem som bara drabbar 1% av befolkningen. Enligt nya uppskattningar kan uppemot 30% lida av celiaki (Dr. Aristo Vojdani). Ett problem har varit bristfälliga testmetoder, det är en tyst sjukdom, man behöver inte ha några kännbara problem med magen överhuvudtaget. Nya testmetoder har börjat komma fram, tyvärr inte tillgängliga i Sverige ännu (tex Cyrex Array 3 och 4). Det har forskats mycket på patienter med celiaki och mental hälsa och det finns tydliga samband. Modern forskning visar att celiaki bara är en av alla diagnoser som i grunden handlar om glutenintolerans.

 

Att det finns ett samband mellan mental ohälsa och glutenprodukter har man känt till sedan 1960-talet åtminstone, tack vare amerikanen F.C. Dohans forskning. Hans forskning har bekräftats och förts vidare av annan forskning. Att glutenprodukter ger upphov till opioida peptider har varit känt sedan i vart fall 1979.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/372181

Trots detta hör man aldrig talas om att någon får ”dietiska råd” av sin psykiatriker. Istället förefaller det som om utgångspunkten är att vi ska äta allt som går att äta och om det är något vi blir sjuk av ska vi ta medicin mot symptomen eller läggas in för vård. Ett exempel är artikeln om celiakiproblemet i Sverige där läkarna säger att de inte vet vad de ska göra. För mig är det uppenbart vad de ska göra, de ska gå ut med en rekommendation att undvika glutenprodukter eftersom det finns ett klart samband mellan dessa och ett stort antal sjukdomar.

 

Jag hoppas att du tänker ta upp den här tråden som en av delarna i ditt viktiga arbete, tyvärr tror jag som sagt att du kommer att stöta på en hel del motstånd. Om jag på något sätt kan vara behjälplig får du gärna kontakta mig via email eller telefon.

 

Med vänlig hälsning

[Erik 2]

Idag svarade Anders Printz och jag måste säga att jag inte riktigt förstår budskapet:

 

"Hej och tack för ditt intressanta brev. Jag utgår ju i mina analyser från befintlig forskning. Den pekar på vissa möjliga huvudorsaker när det gäller ökad psykisk ohälsa men kunskapen är otillräcklig. Sannolikt är det ett antal och samverkande faktorer. Den typen av orsakssamband som du pekar på identifieras och eventuellt bekräftas nog bäst genom grundforskning. Att den får tillräckliga resurser är prioriterad fråga för regeringen.

Anders Printz"

[Erik 2]

I dag kan vi läsa om vår stora och "onödiga" konsumtion av antidepressiva i DN. OECD har tagit upp frågan.

 

http://www.dn.se/nyheter/varlden/svenskar-ater-alltmer-antidepressiva-medel/

 

"OECD ser flera förklaringar till den växande konsumtionen. Det som oroar är att fler personer med lättare depressioner nu får medicin.

– Vi vet att medicinerna fungerar för personer allvarliga eller måttliga depressioner. Den kraftiga ökningen i de flesta länder visar dessa grupper nu får läkemedel. Det är en god nyhet, säger Mark van Ommeren, vid WHO:s avdelning för psykisk hälsa, till The Guardian.

– Den dåliga nyheten är att är många som inte behöver antidepressiv medicin ändå får den utskriven. Läkare måste lära sig att sätta en korrekt diagnos, så alla de som bara har en lättare nedstämdhet inte får medicin utskriven, fortsätter han."

[Erik 2]

SVD har skrivit om depression under veckan som gick, och fortsätter med tema självmord denna veckan.

 

I förra veckan skrev Maria Carling att det "curlande" av barn som vi föräldrar till 90-talisterna hängivit oss åt och de osäkra tiderna, arbetslöshet, bostadsbrist, etc, är orsak till den ökande psykiska ohälsan bland våra unga. 

 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/curlandets-baksida-psykisk-ohalsa_8756452.svd

[Tuva]

Jag tror att vi kommer se en stor ökning av kunskap om kopplingen mellan gluten och ohälsa på många plan.

 

Lyssnade på The Gluten Summit. Dr. Marsh, som är mannen bakom diagnosverktygen för celiaki, tog själv upp att man behöver bredda frågan. Celiaki är bara toppen på isberget. Man kan ha problem även om det inte syns på flimmerhåren i magen. 

 

Själv har jag dragits med ångest och oro så länge jag kan minnas, jag var en nervös liten unge som bet på både finger- och tånaglar. I tonåren började min årliga vandring genom Helvetets förgårdar i form av mycket djupa vinterdepressioner (vi pratar om dagliga självmordsfantasier november till februari ungefär..). I trettio år upprepades det. Jag åt antidepressiva i några år. Jag år djupt tacksam för de antidepressiva, utan dem hade jag inte levt idag. 

 

MEN det var ändå inget liv med dem, jag var flat och gick upp 10 kilo (minst) varje vinter. Eftersom jag inte lyckades gå ner alltihop slutade det i stl 50 och min matchvikt vet jag inte. 

 

Så jag provade terapi (hjälpte lite), motion (hjälpte helt klart), dagsljuslampa (hjälpte så mycket att jag äntligen kunde sluta medicinera och min vikt började sakta plana ut och t.o.m. minska lite för varje sommar, ner till stl. 46). Men jag mådde ändå apa, bättre betydde bara att jag inte längre hade dagliga självmordsfantasier utan kanske nån gång i veckan.

 

Första vintern med LCHF (utan gluten och utan socker) väntade jag med bävan på den svarta vågen av förtvivlan. November kom och gick. December kom. Julen kom och då förstod jag hur det hängde ihop: julgodis och lussekatter. Det tog tre dagar från kvittrigt glad till att inte vilja gå upp ur sängen, vilja skilja mig och flytta från man och barn eftersom jag ändå bara förstörde deras liv. 

 

Sen dess har jag hållit mig från spannmål och socker och vinterdepressionen har hållit sig borta. 

 

Jag säger inte att alla kan bli hjälpta men jag ska sätta min sista smörklick på att många skulle kunna slippa medicinering och deras biverkningar om de fick rådet att ta ut socker och spannmål ur kosten till att börja med.

[Erik 2]

Susanne Bejerot, psykiater, leg psykoterapeut och docent vid Karolinska Institutet skriver idag i SVD Under Strecket, kulturdelen sid 8 och 9 om att "Allt fler får diagnosen adhd och autism. Nu visar neurobiologisk forskning att flera psykiska sjukdomar kan bero på en koppling mellan ett stört immunsystem och hjärnans utveckling."

 

"Vår glutenrika kost leder till magtarmproblem hos känsliga individer. Ungefär vart fjärde barn med autismspektrumtillstånd har en tarmvägg med ökad genomsläpplighet och vid både schizofreni och autismspektrumtillstånd är nivåerna av antikroppar mot gluten förhöjda."

[Johanna07]

Länk?

[Kjell Granelli]

Länk?

http://www.svd.se/kultur/understrecket/psykisk-sjukdom-under-lupp_8824574.svd