Jump to content

Hur ska jag komma igång? F.d LCHF:are, nu fet och sockerberoende igen


Beatrist
 Share

Recommended Posts

Hej alla! Är egentligen inte en nybörjare, men skriver i denna kategori ändå.

 

Jag har allvarliga problem just nu, eller har haft länge. Förra sommaren började jag med LCHF, gick ner ca 14 kg på tre månader kanske.
Tror startvikten låg på runt 88 och kom ner till 74 som minst då jag körde fakir en vecka innan jag gav upp allt. Det gick hur bra som helst dessa

månader, men fram till slutet började jag fuska mer och mer, jag gick såklart upp lite och till slut gav jag upp allt och gick tillbaka till vanlig kolhydratkost,

men körde ändå på med riktigt och bra fett etc. Har gått upp allt nu, om inte mer. Är kvinna, 25, 1,66 cm lång och vägde igår morse 93,3 kg...

Har alltid pendlat i vikt och har problem med socker, kan vräka i mig allt. Ätit gott hela helgen, festade med en massa öl i lördags, bakispizza i söndags mm.
Igår åt mat på Subway, sen åt jag tre munkar, chokladboll, Werthers och ostbågar på det. Idag har jag ätit  två chokladbollar (delicato), en dumle-kaka,
en sport-kaka och chips på det + makaroner och köttbullar (dock egengjorda och på närproducerat kött).

 

Fattar inte hur i helvete jag får i mig allt detta.
Ätstörningar har jag haft, har haft anorexi som sen mynnade ut i ett bulimiskt beteende (utan kräkningar). Har fortfarande uppenbarligen en ätstörning då

jag vräker i mig mängder och gömmer mkt för min kille. Skäms som fan, sitter här nu med en hård och uppsvullen mage. Lär väga 94-95 imorgon. Om några veckor

kommer jag väga 100 kg om jag inte gör nåt åt det här eländet nu.

 

Har försökt köra LCHF de senaste veckorna, klarade mig i 1 ½ halv vecka fram till i fredags. Hade "bara" gått ner ca 4 kg (men upp 0,5 kg en dag) och kände 

att inget händer så jag gav upp i fredags som sagt. Har inget tålamod, vilket jag stör mig på. Jag vet att jag inte kan gå ner 30 kg på en vecka. Tänkte att jag skulle börja om igår och idag, men så har det alltså inte blivit. Tänker nu att jag ska börja om imorgon.

Tänker så här varje dag. Är mitt sockerberoende så starkt att jag inte klarar av det den här gången eller? Har alltid varit sockerdriven. Får konstigt nog inga speciella övergångsproblem

när jag tar bort alla kolhydrater. Lite trött och småont i huvudet. Första veckan går ofta bra utan socker, men andra veckan är alltid jobbig. Helgerna är en utmaning, men även kvällarna

då jag är så van vid att smälla i mig så mkt socker som det går. 

 

Har sagt i fyra år nu snart att jag ska vara smal till nyår och sommaren, lyckades nästan förra året, men åkte dit igen. Jag VET att LCHF är det bästa för mig, men jag har

så himla svårt för att hitta den riktiga motivationen. Jag vill inte gå upp mer i vikt, jag vill inte få nya bristningar på magen (ser ut som jag fått fortsatta bristningar på de jag har

på magen), men inte ens det får mig att rycka upp mig. Jag vill bara äta gott hela tiden. Gick ner 31 kg en gång tack vare att jag en dag upptäckte att jag hade fått lila sträck på magen...

 

Jag känner mig så himla misslyckad, äcklig och ful! Jag skäms inför min kille. Vi gör aldrig nånting längre hellere, jag vill helst inte gå ut och festa för jag vill inte visa upp mig.
sitter hellre hemma i lägenheten på helgerna och spela TV-spel och ser på film. Det är inte heller kul att köpa kläder, för jag kan aldrig ha det jag vill ha. Köpte i fredags en klänning på 

H&M i strl. 44. Är förvånad att jag ens kan ha den, Aja, skitsamma. Alla ni tjockisar och f.d tjockisar vet hur det är så jag behöver inte förklara hur det känns att vara ur form och

helt motbjudande.

 

Jag behöver era tips och råd, uppmuntringar, ja vad som helst. Jag måste göra nånting åt det här NU, men det känns så himla motigt... samtidigt som jag vet att det bara blir ännu jobbigare

ju mer jag går upp. :(

Link to comment
Share on other sites

Det låter som att du är väldigt hård mot dig själv! Ätstörningsproblematik brukar ju inte allt för sällan innebära ett svartvitt tänkande kring mat/vikt - antingen köra stenhård diet eller ingen alls och bara vräka i sig, antingen gå ner massor av vikt eller gå upp allt igen, osv. Håller med Stoscha om självkänslan.

 

För mig hjälper det i alla fall att inte fokusera för mycket på just vikten som ska minska. Hur skulle det kännas för dig att försöka sluta tänka på att du måste ner, och istället tänka lite mer på att du i alla fall inte vill gå UPP? Lek lite med tanken på att stanna på den vikt du är nu, men att du mår bra, äter som du ska och vill och inte behöver ha någon oro för viktökning. Viktnedgång kan ses som en bonus.

 

Och sen att du skulle vara motbjudande i en klänning strl 44, jag vet inte jag :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det första du behöver göra är att sluta se viktnedgång som ett projekt. Det viktigaste är att du vänder trenden och går neråt i vikt. Det är viktigt att du hittar en kosthållning som fungerar i längden.

 

Sedan är ju någon form av motion och viktigt. När jag var trött och nere efter jobbet och blev sugen på något som tröst så var en promenad det effektivaste sättet att få bort suget. Väger man mycket kan en motionscykel vara bra men även där är det viktigt att det inte blir något du pinar dig till.

 

Om du sätter den framför TV/ dator och unnar dig att titta på en bra film eller ett program du gillar medan du trampar så kan det vara ett sätt att göra det till något trevligt.

 

Sluta också att se viktnedgång som något som har med utseendet att göra. Du behöver hitta en livsstil som du mår bra av i längden annars kommer du att få fler plågsamma krämpor än du kan föreställa dig nu när du fortfarande är ung.

 

Försök hitta annat än mat som ger dig positiva känslor.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det viktigaste är att du äter dig rikigt mätt mycket fett och kött och sedan när sockersuget försvunnit äta mindre var jätte strikt med kolhydrater tills du känner dig riktigt stabil med maten. När jag började åt jag inte ens några grönsaker för det triggade i gång sötsuget. Lycka till.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag tror precis som ovan att du behöver hjälp med motivation och självkänsla. Och att läsa My på LCHF-ingenjören är stärkande, jag lovar! Jag själv har fångats av en tanke hos Margaretha (www.sunsoft.se): att man inte vill behöva gå ner kilon man redan gått ner en gång till. Det motiverar mig mycket när jag är på väg att slira. Sedan vet jag att vågen svänger ungefär två kilo upp och ner från dag till dag men den taggiga kurvans lutning är nedåt över lite längre tid.

Hitta det som motiverar dig: mät t.ex, när jag inte gått ner något en vecka hade ändå midjan tappat en centimeter. Ät dig ordentligt mätt varje gång du äter och kommer suget så ha beredskap, t.ex. ha alltid med dig några bitförpackade fullfet Brie (60+) eller en liten påse paranötter (om du tål såna) i väskan. Bestäm dig för att du måste vänta en timma i alla fall innan du ger efter för suget. När den timman gått kan du känna dig stolt över att ha klarat det! Och nästa gång går det lite bättre och nästa gång kommer snart alltmer sällan.

Jag har som du gjort flera LCHFresor och klivit av och på några gånger, men den senaste har hållit i sig utan större avsteg, jag inledde den med en tio veckors fakir för att riktigt knäcka kolhydratssuget och den här gången kommer jag stanna kvar ombord på LCHF-tåget på vägen till bättre hälsa och en snyggare siluett. Om du vill kan du läsa om dessa tio veckor på min numera nedlagda blogg www.sjuttiodagar.bloggplatsen.se

Lycka till!

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag får en känsla av att du gick ner för fort genom att strypa kalorierna för mycket. Med dina mått skulle ett halvkilo i veckan som mest vara lagom i mitt tycke. Jag brukar äta vad jag tycker är lagom men om jag fortfarande känner hunger en halvtimme efter åker det ner lite till. Någon ölkorv, några ostskivor med bregott eller ofta bara några centimeter gurka. Strunta i vikten, den bör fixa sig själv med tiden.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag tycker du ska slänga ut vågen, och börja äta LCHF för att må bra. Punkt. Strunta helt i vikten - det kommer senare.

Jag rekommenderar också lchf-ingenjörens blogg; jag gillar hennes attityd - att kunna ställa sig framför spegeln, med 160 kg (eller mycket lägre) och säga till spegelbilden: wow, vad du är underbar och snygg! Hon har en hel del goda råd.

Ta hand om dig själv; var snäll mot dig själv.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Godmorgon:)

Jag rotar runt som 17 på nätet och hittar så mycket toppenbra saker . I förrgår så hittade jag en föreläsning på youtube av Bitten Jonsson som du nog ska ta en titt på. Mycket intressant och tankeväckande. Sök på bitten jonsson så är det nog den första träffen som kommer upp, en föreläsning på ca en timme.

Vi är ju faktiskt en liten grupp av människor som kan behöva mer än en kostomläggning för att lösa en del problem vi har, men det går :) 

Ja det var nog allt jag hade att säga för tillfället, ser fram emot att kolla hur det går för dig :)

Kram o Pepp från Monki

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

En bra kost är en fin start men du behöver nog fler verktyg i din verktygslåda ^_^

 

Lär dig se mönster i hur du tänker runt mat och kolhydrater i synnerhet

Uppenbarligen är du sockerberoende

Uppenbarligen har du ett "belöningstänk" runt mat/kolhydrater

Uppenbarligen har du en tendens att tänka i svart eller vitt

 

När du gjort ett avsteg låter du det rinna iväg hur långt som helst utan att bromsa

En liten skada går lätt att reparera medan en stor tar månader eller år

Därför är det bra om man inser detta och har en "nedre gräns" som gör att man greppar kanten på diket man ramlat i och inte låter sig rulla hela vägen ner i det svarta hålet vid ett avsteg ;)

 

För trillar av hästen gör nog de flesta igen och igen

En bra målsättning är att alltid komma tillbaka upp i sadeln igen så snabbt som det bara går

När du ramlar verkar det som du inte bara faller av sadeln

Du ligger kvar och kastar sten på hästen så den springer långt ifrån dig också :rolleyes:

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Undvik fakir tycker jag, utan håll dig kring ~20 gr kh/dag. Det kan bli ett sorts hetsande att man blir mer och mer extrem för att gå ned i vikt och det gör att man faller lättare när man faller, därför att man har en sorts bild att man måste vara så extrem annars är det inte "värt" det. Så där svart/vitt som SoFi skriver om. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Har inga tips att ge egenligen då jag själv inte varit/är sockerberoende, men jag vill också rekommendera My´s blogg. Hon är så fantastiskt peppande till både sig själv och andra och hon har några fina verktyg som man kan använda för att jobba med sig själv. Vänta inte tills imorgon med att tillåta dig att göra något bra för dig själv, börja nu.

Kram och lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Från en socker beroende till en annan. Det ända man kan göra är att börja om. Ok du har trillat dit, du har gått upp i vikt. Du vet att det ända du kan göra är att gå tillbaka och tillåta dig att må bra igen. Försök identifiera det som triggar dig. Gå på krogen och ha kul, du är ung. Men försök att ha en plan. Öl kanske inte är det bästa för en sockerberoende att dricka. Välj annat. Låt inte de tankar du har bli den du är. För de är bara tankar. Jag har haft det som du, jättelänge. Jag är inte frisk eller botad för sockret är det som får mig att för stunden må bra. MEN det får mig att må skit i längden. Börja om, du är värd det.

Stor kram till dig

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Du kan ju det här med kosten, så du behöver jobba på självkänslan (framför allt!) och motivationen. Kolla in på Mys blogg. Hon kan allt om att hitta sej själv och komma vidare.

http://lchfingenjoren.blogg.se/

 

Har läst mycket av hennes blogg och hon är en riktigt inspirerande, stark och rolig tjej! Läste många inlägg för ett par veckor sen och jag blev jättepeppad, men så gick det åt helvete ändå.

Link to comment
Share on other sites

Tack för alla svar ni förstående, kloka och härliga människor! Orkar inte svara på en och en om ni förstår, men jag har verkligen tagit till mig det ni har skrivit.
Hittade Mys blogg för några veckor sen och hon är en riktig härlig, inspirerande, stark och klok tjej!

 

Godmorgon:)

Jag rotar runt som 17 på nätet och hittar så mycket toppenbra saker . I förrgår så hittade jag en föreläsning på youtube av Bitten Jonsson som du nog ska ta en titt på. Mycket intressant och tankeväckande. Sök på bitten jonsson så är det nog den första träffen som kommer upp, en föreläsning på ca en timme.

Vi är ju faktiskt en liten grupp av människor som kan behöva mer än en kostomläggning för att lösa en del problem vi har, men det går :)

Ja det var nog allt jag hade att säga för tillfället, ser fram emot att kolla hur det går för dig :)

Kram o Pepp från Monki

Tack för tipset, ska kolla in den föreläsningen! :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Tack för alla svar alla. Läst allt nu precis på kvällen, och måste tyvärr lägga mig så jag hinner inte svara på allt nu, men jag vill ändå tacka er för mkt kloka tips och tankar!

Tyvärr är jag en sån där som tycker det är viktigare att jag är smal och snygg än vara normalviktig och ha en bra hälsa. Har alltid haft ett svart-och-vitt-tänkande som många nämner här

och det är mkt svårt att bryta ett sånt tankemönster. Började inte med LCHF idag heller, åt en kebabrulle med pommes till lunch och smörgåstårta till middag - MEN - jag har inte köpt

nån choklad eller godis idag i alla fall. tänker att jag ska försöka förbereda mig mentalt och börja på måndag istället. Vilken klyscha, men jag måste samla på mig mer tips och grejer innan

och jag känner mig så väl. Nej, jag borde inte skjuta upp starten av min nya livsstil, finns egentligen inget att vänta på, men jag har bestämt att så får det bli. På måndag kör jag igång på riktigt

och jag ska försöka att inte "passa på" att äta en massa socker i helgen bara för att.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Min egen erfarenhet från ett helt liv med sockerknarkande och missbruksproblem, är att sockerkickens häftighet är det väldigt svårt att hitta en motsvarighet eller ersättare till. Därför behöver man ge sitt liv ett annat fokus. För att kunna komma dit, behöver man vara motiverad och därmed själv vilja lämna det gamla kompromisslöst därhen. Det handlar som att leta efter en borttappad nyckel för att kunna låsa upp en dörr. När man sedan kommit på var man la nyckeln , blir det mycket lättare. Man låser upp dörren och vägen fram är fri. Bojan är borta...

 

Vad skulle kunna vara din nyckel till nya livet ?

 

 Min var en vacklande hälsa och jag beslöt att äta mig frisk. Under resans gång tappade jag 60 kg utan och egentligen banta. Jag bara åt hälsosamt och fortsätter med det !Suget efter den ständiga sockerkicken släppte helt och jag blev frisk på kuppen. Jag vill absolut inte tillbaka och därmed anser jag mig ha även låst dörren bakom mig samt kastat bort nyckeln på nytt... för att det gamla aldrig mer ska inträffa igen !

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Har läst mycket av hennes blogg och hon är en riktigt inspirerande, stark och rolig tjej! Läste många inlägg för ett par veckor sen och jag blev jättepeppad, men så gick det åt helvete ändå.

Jo men du måste läsa om hur man reser sej igen efter att ha blivit golvad av sockertrollet. Tills du finner din balans måste du vara som en kinesisk docka med bly i botten. Varje gång du vinglar till reser du dej igen, lite ostadigt men det går, och till slut blir det längre mellan krokbenen.

 

Läs om hennes verktygslåda. Det är den delen du behöver jobba på (tänkte direkt när jag såg ditt alias. Du är inte trist! Du har bara inte hittat ditt fsntastiska jag än. Leta lite mer!)

Link to comment
Share on other sites

Du är inne på precis rätt väg! My skriver ju i sin verktygslåda att det är viktigt med den mentala förberedelsen. Därför gör du helt rätt i att planera start och inte bara hoppa på. Tänk igenom hur du ska lägga upp det och vad du ska ta till när sockermonstret försöker lura dej. Gå ut och köp en fin anteckninsbok som är som du till din BRA BOK. My har rosa fluffiga grejor, jag är t ex leopardmönstrad i allt som visar vem jag är. (jag är en riktig j*a katta) Vilket attribut har du?

Braboken kan verka lite overkill, men den är kanon för självkänslan, som är den del du behöver jobba mest med. Maten är ju inte det krångliga utan VARFÖR man ska äta den.

Dessutom ska du inte FÖRSÖKA att låta bli att unna dej i helgen. Det är inte en begravning du ska på (så lätt ska du inte tro att sockertrollet ger sej). Du ska ladda inför ditt nya liv precis som du gör inför en positiv semesterresa. Och då behöver msn inte unna sej nåt i förväg eftersom man har en fantastisk upplevelse framför sej.

Go Bea! Du fixar det här!

Link to comment
Share on other sites

Jag tror jag förstår dina känslor kring att hellre vilja vara smal än hälsosam. Men jag reagerar lite på ordvalen, framför allt "tyvärr är jag en sån som..." - det låter som en "mental blockering" som visserligen är svår att komma loss ur men som också gör att man oftast fastnar i sina beteendemönster. Vill inte låta allt för flummig här, men det finns säkert mycket övningar som kan hjälpa dig att ändra tankesättet kring det hela. Tror visst att du kan vara en annan sorts person också, för det vore ju konstigt att gå igenom ett helt liv som samma :)

Link to comment
Share on other sites

det är viktigare att jag är smal och snygg än vara normalviktig och ha en bra hälsa.

Jag funderar litegrann på det här.  Bortsett från att det handlar om att vara nöjd med sig själv, som andra har påpekat, så är det väl ingen större motsättning? Det jag föreslog var bara att börja i andra ändan: börja med att må bra och minska (vikt)stressen, så blir det förmodligen lättare att gå ner och hålla vikten.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Sockerknarkaren hoppar in.. jag sladdade också av banan sisådär före semestern efter haft en jättebra lchfperiod. Den här gången är jag inte särskilt strikt alls utan låter mig långsamt vänja mig av med dumheterna. Bort med dagliga godispåsar och lattefika. Bort med de mest kolhydratstinna måltiderna och frukten är mer sällsynt men inte förbjuden.. jag äter långsammare och funderar på om jag är mätt eller inte.. märker redan bara på dessa små steg att jag kommer i mina kläder igen och att jakten efter nått att stoppa i munnen har stoppat. Extrema dietet funkar bra på mig kortsiktigt men för att klara mig långsiktigt måste jag sluta straffa mig för alla avsteg som sker. Det får gå utan våg också. Den står säkert på 75 eller nått men mitt huvud tror ändå att jag dansar på 3siffrigt så det är ingen bra kompis att mäta sig på.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 4 weeks later...

Hej alla! Är egentligen inte en nybörjare, men skriver i denna kategori ändå.

 

Jag har allvarliga problem just nu, eller har haft länge. Förra sommaren började jag med LCHF, gick ner ca 14 kg på tre månader kanske.

Tror startvikten låg på runt 88 och kom ner till 74 som minst då jag körde fakir en vecka innan jag gav upp allt. Det gick hur bra som helst dessa

månader, men fram till slutet började jag fuska mer och mer, jag gick såklart upp lite och till slut gav jag upp allt och gick tillbaka till vanlig kolhydratkost,

men körde ändå på med riktigt och bra fett etc. Har gått upp allt nu, om inte mer. Är kvinna, 25, 1,66 cm lång och vägde igår morse 93,3 kg...

Har alltid pendlat i vikt och har problem med socker, kan vräka i mig allt. Ätit gott hela helgen, festade med en massa öl i lördags, bakispizza i söndags mm.

Igår åt mat på Subway, sen åt jag tre munkar, chokladboll, Werthers och ostbågar på det. Idag har jag ätit  två chokladbollar (delicato), en dumle-kaka,

en sport-kaka och chips på det + makaroner och köttbullar (dock egengjorda och på närproducerat kött).

 

Fattar inte hur i helvete jag får i mig allt detta.

Ätstörningar har jag haft, har haft anorexi som sen mynnade ut i ett bulimiskt beteende (utan kräkningar). Har fortfarande uppenbarligen en ätstörning då

jag vräker i mig mängder och gömmer mkt för min kille. Skäms som fan, sitter här nu med en hård och uppsvullen mage. Lär väga 94-95 imorgon. Om några veckor

kommer jag väga 100 kg om jag inte gör nåt åt det här eländet nu.

 

Har försökt köra LCHF de senaste veckorna, klarade mig i 1 ½ halv vecka fram till i fredags. Hade "bara" gått ner ca 4 kg (men upp 0,5 kg en dag) och kände 

att inget händer så jag gav upp i fredags som sagt. Har inget tålamod, vilket jag stör mig på. Jag vet att jag inte kan gå ner 30 kg på en vecka. Tänkte att jag skulle börja om igår och idag, men så har det alltså inte blivit. Tänker nu att jag ska börja om imorgon.

Tänker så här varje dag. Är mitt sockerberoende så starkt att jag inte klarar av det den här gången eller? Har alltid varit sockerdriven. Får konstigt nog inga speciella övergångsproblem

när jag tar bort alla kolhydrater. Lite trött och småont i huvudet. Första veckan går ofta bra utan socker, men andra veckan är alltid jobbig. Helgerna är en utmaning, men även kvällarna

då jag är så van vid att smälla i mig så mkt socker som det går. 

 

Har sagt i fyra år nu snart att jag ska vara smal till nyår och sommaren, lyckades nästan förra året, men åkte dit igen. Jag VET att LCHF är det bästa för mig, men jag har

så himla svårt för att hitta den riktiga motivationen. Jag vill inte gå upp mer i vikt, jag vill inte få nya bristningar på magen (ser ut som jag fått fortsatta bristningar på de jag har

på magen), men inte ens det får mig att rycka upp mig. Jag vill bara äta gott hela tiden. Gick ner 31 kg en gång tack vare att jag en dag upptäckte att jag hade fått lila sträck på magen...

 

Jag känner mig så himla misslyckad, äcklig och ful! Jag skäms inför min kille. Vi gör aldrig nånting längre hellere, jag vill helst inte gå ut och festa för jag vill inte visa upp mig.

sitter hellre hemma i lägenheten på helgerna och spela TV-spel och ser på film. Det är inte heller kul att köpa kläder, för jag kan aldrig ha det jag vill ha. Köpte i fredags en klänning på 

H&M i strl. 44. Är förvånad att jag ens kan ha den, Aja, skitsamma. Alla ni tjockisar och f.d tjockisar vet hur det är så jag behöver inte förklara hur det känns att vara ur form och

helt motbjudande.

 

Jag behöver era tips och råd, uppmuntringar, ja vad som helst. Jag måste göra nånting åt det här NU, men det känns så himla motigt... samtidigt som jag vet att det bara blir ännu jobbigare

ju mer jag går upp. :(

Hej!!

 

Du är inte ensam om att gå upp i vikt

Återfall kan drabba vem som helst!!!

Ge inte upp!!

Ta tag i det efter Nyår!

Så kan vi peppa varandra här!!

 

Kramiz Jean

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...