Fördommar - ni stöter på om kostvalet

[Tazzi]

Ush ......jag blir så trött på bli ifrågasatt ibland talar blickar mera än ord ...
Alltid behöva förklara varför man tackar nej till när det bjuds på mackor eller kakor/bakverk
Mången gång få höra
- ja men du som har normal vikt behöver väl inte banta ..
- jaha lchf .... då äter du bara fett då å dricker grädde direkt ur paketen ..

Kan man inte bara få välja själv vad man vill tugga i sej ? utan behöva förklara å försvara sej ??
Ovetskap kanske från deras håll ...

Bordsgrannen snett emot mej säger inte så mycket .. men hennes blickar när jag dricker mitt fettkaffe till frukost å håller min 16-17 timmars P.F - säger mycket mera -
Jag tänker bara ..... sitt där då med dina knäckemacker me kaviar på - å gnäll hur ont i leder å kropp du har ,
hur trött du alltid är å möe mera därtill !
Upplever ni andra här detta också ?
Ständigt ifrågasättandet ??

[Mithera]

Inte så mycket nu längre. Folk i vår närhet har vant sig vid att vi äter så här . Jag får mest kommentarer som rör dem själva - "jag skulle aldrig kunna vara utan bröd/pasta/fika/o.s.v.". Då brukar jag svara att det trodde inte jag heller att jag skulle kunna, men det kunde jag! Och det har gått bra i snart tre år .

[Sigurdur]

Inga problem längre. De närmsta har vant sig. Intelligenta, välutbildade människor som inte äter LCHF ställer frågor och det blir en intressant diskussion. De som är "aggressiva" är alltid de lågutbildade, de som är omedvetna om sin okunskap. Varför inte bjuda in till en trevlig diskussion, tycker jag. Om man svarar lugnt och trevligt och framför allt påläst så förändras snacket snabbt!

Förslag på svar på tal, helst med ett leende:

"Jag äter LCHF av friskvårdande skäl, många blir sjuka av för mycket kolhydrater."

"Är det något du undrar över så får du gärna fråga, istället för att påstå eller ta för givet."

"Hur kommer sig att du tror att jag bara äter fett?"

"Jag mår bra av att äta så här, och det är väldigt gott."

"Har du några belägg för att LCHF skulle vara ohälsosamt?"

"Ta en titt på den här boken/bloggen om du vill veta mer, det är jätteintressant!"

[kareng]

Inga problem längre. De närmsta har vant sig. Intelligenta, välutbildade människor som inte äter LCHF ställer frågor och det blir en intressant diskussion. De som är "aggressiva" är alltid de lågutbildade, de som är omedvetna om sin okunskap. Varför inte bjuda in till en trevlig diskussion, tycker jag. Om man svarar lugnt och trevligt och framför allt påläst så förändras snacket snabbt!

Förslag på svar på tal, helst med ett leende:

"Jag äter LCHF av friskvårdande skäl, många blir sjuka av för mycket kolhydrater."

"Är det något du undrar över så får du gärna fråga, istället för att påstå eller ta för givet."

"Hur kommer sig att du tror att jag bara äter fett?"

"Jag mår bra av att äta så här, och det är väldigt gott."

"Har du några belägg för att LCHF skulle vara ohälsosamt?"

"Ta en titt på den här boken/bloggen om du vill veta mer, det är jätteintressant!"

 

Jag vet flera professorer som är välutblidade och antagligen aningen intelligenta men med dem skulle det aldrig gå att ha en givande diskussion . Det är många som har provat. Ett öppet sinnelag är nog den bästa förutsättningen för en bra diskussion.

[Sigurdur]

Jag vet flera professorer som är välutblidade och antagligen aningen intelligenta men med dem skulle det aldrig gå att ha en givande diskussion . Det är många som har provat. Ett öppet sinnelag är nog den bästa förutsättningen för en bra diskussion.

Ja, men sådana har ekonomisk vinning i att motarbeta LCHF. Jag tänkte mest på familj, vänner och kanske kollegor som man samtalar med i pentryt, snarare än professorer då min bekantskapskrets inte består av många sådana, åtminstone inte i ämnena kost, hälsa eller medicin i alla fall. Många saknar tyvärr det där öppna sinnet...

[Majabella]

Jag är feg, så jag äter före och efter jobbet och går en promenad på lunchen istället, arbetar på ett ställe där det är självklar kutym att granska och kommentera varandras lunchlådor, så jag duckar fegt för att slippa undan det som min mera modige make gör: äter sin feta otäcka lunch medan kollegorna med äcklade miner tittar på.

[Mr Big]

Eftersom de flesta av mina vänner oxå blivvit lurade av kostetablissemanget så kommenterar de mitt fettätande, klart det är jobbigt.

Men jag har lättare än de att hålla "matchvikten" och ofta är de trötta och gnälliga och jag positiv och glad.

[Carl August Arge]

Oftast får jag intresserade frågor från mina medmänniskor och det blir gärna fina åsiktsdelingar & givande samtal ang. kost. Någon gång har jag mött kraftiga fördomar og även folk som känner sig provocerade av mina kostval...... Tja, vad göra..... annat änn  at bevara mitt lugn, förstå och acceptera deras okunnighet och göra det som är bäst för mig  .

 

Jag tänker ofta att där skall 2 partar till för at nån blir sårad, arg eller stött: én som säger något sårande (dumt etc.) och én som låter sig provocera. Mitt job är att inse detta och välja at inte låta mig provocera.....rätt så kul at öva den färdigheten   (och du: du blir helst aldrig fullãrd i den konsten)

 

Nä, min fiende är mera jag själv: jag återfaller ibland när jag har försummad at förbereda mig inför sosialt ätande i olika sammanhang och när jag får för mig, att det är helt OK at belöna mig med nått sött då jag "har varit duktig"  .....men det går längre och längre mellan dessa dumheter numera 

[Tuva]

För tre år sen när jag började var jag företagets Officiella Kuf. Ska hon, som är så tjock!, verkligen äta SMÖR men INTE pasta??? (Fast de sa inget om min vikt högt förstås, det sa de med blickarna istället. De och alla i butiken som med illa dolt förakt tittade på smöret, grädden, majonäsen o.s.v i min inköpskorg. Hah!)

 

Så förutspådde alla min snart förestående död i hjärtsnörp eller slaganfall eller så; det kom när jag hade, helt otippat, tappat ca 10 kilo.

 

Sen blev fler nyfikna. Uppenbarligen var inte smöret farligt med en gång i alla fall och jag HADE ju gått ner massor i vikt och jag var ju alltid pigg och jag var ju aldrig längre sugen på godis när de andra höll på att somna i stolen och f*n vet om jag inte såg yngre ut också? Samtidigt (nåt år sen, va?) började ju main stream  media ta upp saken till diskussion. Gammelnäringsexperter hotade med ond bråd smördöd medan unga uppstickare dök upp på arenan i allt större utsträckning med benhård vetenskap. Den värsta stöten känns det som är att en hel del av den välgjorda vetenskapen faktiskt inte är ny utan har funnits länge men har TIGITS IHJÄL, det har nog fått fler än en att sätta kaffet i halsen och börja ställa obehagliga frågor i sina huvuden. Det och att jag ju faktiskt inte är ensam om att ha gjort den här resan. Vi börjar bli lite fö många att avfärda som någon sorts freak of nature och många av dm har däremot gjort något jag inte gjort: varit till läkare och fått "svart på vitt" att de har blivit friskare. 

 

Nu ser ganska många lunchtallrikar ut som min i min matsal och ingen tror att en massa sallad med lite fet dressing kommer döda mig fortare än pastan på grannens tallrik... 

[Tazzi]

intressanta svar å synpunkter / åsikter  
Familj å vänner accepterar mitt val - Bästa kompisen bjudde jag med på Jonas föreläsning förra hösten -
Var gymmet som anordnade detta - grymt intressant då jag själv var ny på detta å bara en månad in i början av min nya livstil..
De förespråkar Paelo starkt -
Vännen min äter mer eller mindre liberal lchf nu också -- så henne är det extremt lätt att umgås med  
Mest vid större möten o.s.vidare via jobbet där frågorna haglar när jag sitter med min kaffekopp å de andra smaskar på
inte så jag lider av de men stör mej på detta ...
Klart vissa startar men en diskussion med ...
Men skulle helst bara vilja bli lämnad ifred utan bli ifrågasatt varför ..
Kanske ger sej med tiden ---
 

[Tiny Tom]

När jag läste den här tråden så slog det mig att det senaste halvåret eller så där så har någonting radikalt skett för min egen räkning.

 

Jag har väl egentligen "alltid" gått min egen väg, så den extreme fritänkare och ensamvarg jag ofta tenderar vara. Det som slog mig var dock att jag helt och hållet, stundom skamlöst, vältrar mig i "my way". Jag tar precis varje tillfälle som går att (mycket förvånat) påpeka "vad konstigt, har ni inte riktig grädde?" när det saknas av den varan till kaffet på diverse kaféer man besöker. När jag för några veckor sedan fick ett infall att "lyxa till det" med en varm kopp choklad och då på min jakt konstant möttes av svar som "nej, vi har inte riktig grädde och vi har inte riktig kakao utan ett Oboyliknande pulver" så svarade jag precis som jag tänkte, dvs "menar ni på fullaste allvar att ni tar 40 kronor för en kopp varm mjölk och Oboypulver?". Märkligt nog så verkade det hitta hem för man kunde stundom se att de själva snudd på verkade tänka "ja, banne mig...det gör vi ju". När man på somliga ställen kan få kaffe gjort på specialimporterade kaffebönor för en billigare penning så är det något som är rejält skevt.

 

Hur som haver, inte ett enda av de kanske mest populära kaféställena jag besökte i Uppsala kunde uppbarma en riktig kopp varm choklad gjord på grädde och kakao, trots att de samtliga tyckte det rimligt att ta i häraden 40 kronor för det-de-nu-serverade-istället. Alltså varken "Linnéorna", Årummet, Landings m.fl. Till min stora förvåning så testade jag Mimis på gågatan och inte heller där fick jag till en början ett positivt svar. Glädjande nog så var man dock så serviceinriktade att man ansträngde sig för att tänka kreativt. Efter en liten väntan så hittade man nämligen en ask kakao i köket och som grädde på moset (bokstavligen) så fick jag dessutom riktig grädde i skapelsen. Det smakade inte riktigt som jag hade förväntat men det kan ha haft att göra med att jag råkade ligga på för dåligt proteinintag den dagen och därför hällde i en (hel) del proteinpulver i koppen dessutom...

 

Hur som haver, kafésituationen i en stad som Uppsala, med alla dess studenter och äldre kafétraditioner av rang, borde ha betydligt högre klass än den för tillfället har. Tipsa gärna om bättre alternativ än de jag själv redan checkat av (till min stora besvikelse)!

 

Tillbaka till ämnet. Poängen är att jag i princip börjat anamma det jag så länge tänkt utan skrupler. Vi måste nog helt enkelt inse att bara för att en stor del av världen fortfarande tror att jorden är platt...så är den inte det och, framför allt, det finns ingen anledning för oss som redan noterat detta att hymla med sitt bättre vetande.

 

Kort och gott, fördomar fördummar. Bli inte en del av det utan var istället den förändring du vill åstadkomma!

 

För övrigt är jag benägen att hålla med Kareng ovan. Utbildningsgrad har, om något, visat sig öka sannolikheten för hätska diskussioner om lågkolhydratkost. Bekanta inom vårdområdet (ett par sjuksköterskor och även en läkare) har visat sig från sina sämsta sidor när de med usla argument försökt mota bort "LCHF-monstret" mot besvärliga undertecknad...

[Tazzi]

Lägg till Livsmedelsverket också - 
Var på ett föredrag med dessa via jobbet - om bra mat i skolan ..
Där står * kärringen * ( ursäkta ordvalet )
Säger lchf som många hoppat på - kommer självdö - när denna bantningstrend går till historien som så många andra bantingsideer -
Där kan man snacka om påläst .......... bhaaa ....
Tyvärr kunde jag inte ta något snack med människan för de drog över tiden -
och var tvungen ila iväg till de jag hade bokat den kvällen - 
** grymtar ännu över detta **