Jump to content

Klarade inte ens en vecka.


JohannaRose

Recommended Posts

Hallå allihop!

 

I måndags så körde jag igång! Det kändes bra och eftersom jag älskar gratänger och liknande så tänkte jag att detta inte skulle bli så svårt.

Men nu är jag snarare rädd att jag inte ska komma tillbaka på banan.

 

Delvis så känns det som att jag valde fel tillfälle att börja, eller att jag kanske borde ha varit beredd på att det skulle bli så här.

Det som gjorde att jag bara föll var att jag i förrgår var på begravning för min farfar och självklart inte oberörd av det faktum. Efter den så bjöd min mormor på mat och jag orkade inte ens tänka utan åt det som var på bordet (potatisgratäng och kokt helgskinka).
Även idag har det varit en sådan dag. Man har fallit tillbaka i den som man själv vant in sig med är "lätt tillgängligt".

 

Jag har kännt mig bättre under tiden jag ätit LCHF. Men pga att jag inte mår så bra så vet jag inte hur jag ska tackla det eller ens tänka. Kanske hade det varit lättare om jag ätit LCHF längre.

 

Är det helt kört för att jag har fuskat?
Finns det något tips på lätt tillgänglig mat som man faktiskt kan äta?

 

Jag ska precis ta mig lite kaffe med grädde.

 

Är tacksam för svar.

 

Mvh

JohannaRose

Link to comment
Share on other sites

Det är absolut inte kört! Jag använder fettkaffe eller varm choklad (hett vatten, kakao och smör som mixas ihop) som "återställare" eller för att stilla ett ev. sötsug. Det kan också vara bra att rensa ut triggers från skafferi och kylskåp. På banan igen :)

 

Beklagar sorgen!

Link to comment
Share on other sites

Titta in på Mys blogg. http://lchfingenjoren.blogg.se/

Hon är jätteduktig på att hita verktyg för hur man kommer på banan igen när livet eller sockertrollet har lagt krokben för en.

Det som är så bra är att det finns alltid en andra chans, och en tredje...

Vi trillar dit av och till lite till mans men ju längre man hållit på och ju fler gånger man rest sej desto mer sällan är det

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Vad är väl en vecka?

Borsta av dig och kliv på tåget igen.. resan har knappt börjat.

Konduktören..lokföraren är du.. men det är många stationer utmed vägen..en del fantastiska..en del förjävliga.. uppförsbackar, raksträckor och riktiga hallelujah moments.

Det tar ett tag att hitta balans..struktur..och framförallt känslan att man inte ger upp eller avstår från något..

Istället för att "unna sig" sockrade tansfetter eller kemiska anrättningar som man knappt kan stava till så "unnar man sig" en god hälsa. Sluta aldrig sträva efter att vara den absolut bästa versionen av dig själv.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Det är bara att kliva upp i sadeln igen. När mormor bjuder hem på liknande käk nästa gång så kan du ju hoppa över potatisgratängen.

 

För min egen del har jag alltid hittat en massa anledningar till att inte sätta igång. Nu har jag äntligen kommit igång och har varit det i drygt en vecka när jag väl satte igång med att äta som jag skulle, det betyder ju inte att jag inte kommer att trilla dit någon gång. Ett annat märkligt resonemang som jag har haft innan är att när jag väl har trillat dit så har jag tyckt ungefär som "asch, nu när jag ändå har trillat dit så kan jag lika gärna göra det ordentligt. Imorgon är en ny dag". För min del så har inte det varit så lyckat.

 

Mitt bästa tips tror jag är att komma hit till forumet när det känns svårt, precis så som du gör, och finn styrkan i att fortsätta att läsa om allas fantastiska resor och inte minst deras glada tillrop.

 

Du fixar det!

Link to comment
Share on other sites

Tanken är att byta bort västerländsk sjukdomsframkallande mat för resten av livet. Vi bor ändå där vi bor och inte i djungeln eller på grönland. Så du får räkna med att äta lite västerländsk sjukdomsframkallande mat åtminstone några gånger under resten av ditt liv. :) :) Alltså. Det är ingen fara!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag har fallen of the wagon fler gånger än jag kan räkna! För jag är en människa! Sedan tar jag tag i saken igen! Och resultatet är att jag blir smartare, friskare, och jag lär känna mitt psyke och min kropp, och fastän jag fuskat ibland så har jag till sist gått ner i vikt. Självklart är det inte kört!!!

Ett tips är att fundera och planera, vad gillar jag? Vad vill jag äta? Vad är enkelt att laga i ordning, vad är enkelt att ha med sig? Hur kan jag förbättra mina redan befintliga matvanor? Ta det lite pö om pö, det brukar bli knas om man ska ändra på precis allt på en gång. När jag har gjort avsteg så har jag uppmärksammat och lärt mig - varför hände detta? Var det en situation jag var oförberedd på? Hur mådde jag? Vilka människor hade jag runt omkring mig? Vad pågick i mitt övriga liv? Kanske upptäcker man ett mönster, och sådana går att bryta. Lycka till!

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Tack allihopa för all uppmuntran! Den behövdes.

Idag har jag tagit nya tag och avnjuter kaffe med grädde samtidigt som jag läser detta.

 

Jag förstår att det är sådant som kommer att hända och nästa gång det blir en tripp till mormor så ska jag förvarna henne, då kommer det finnas någonting annat mumsigt åt mig när jag kommer dit.

Utöver det som varit så har det kännts bra med LCHF. Jag älskar att hitta på maträtter, baka och allt sådant. Så jag har inte förlorat tron på framtiden!

 

Upp igen och köra gärnet!

 

Tack igen!

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...