LCHF med diabetes typ 1

[Tessan45]

Är en typ 1 sen ca 5 år, är 44 år idag och på en bra dag tycker jag att det är lite kul att få barn och ungdomsdiabetes vid 38 ålder, men är också tacksam för att jag i så vuxen ålder har förstånd att välja vad som är bra för mig och inte. Tyvärr kan jag bara erkänna om detta hänt mig i tonåren så hade jag nog inte vågat ifrågasätta sjukvården eller rekommendationer för vad en diabetiker ska äta. Vad jag brottas med är en otroligt sockerkänslighet/beroende, tex jag äter 1 macka och helst plötsligt så har jag tryckt i mig 3..........snacka om beroende, så läge jag kör ganska strikt lchf mår jag bra, men har problem att i verkligheten alltså hela tiden orka stå emot alltid ta rätt beslut alltid förklara vid representation på jobbet varför jag inte vill ha potatis till maten osv, ibland känns det som om att det är 100 av dessa situationer varje dag. Finns det fler av er därute med samma frustration?

[margaretha]

Det tror jag att de flesta av oss har. Får alltid försvara mig och får höra att det gör väl inget för en gång skull. Numera frågar jag om dom säger så till nötalergiker också. Ibland blir man även ifrågasatt även här när man tycker en maträtt eller någons ätande innehåller mycket kolhydrater. Jag är typ 2 diabetiker.

[Johanna07]

Är en typ 1 sen ca 5 år, är 44 år idag och på en bra dag tycker jag att det är lite kul att få barn och ungdomsdiabetes vid 38 ålder, men är också tacksam för att jag i så vuxen ålder har förstånd att välja vad som är bra för mig och inte. Tyvärr kan jag bara erkänna om detta hänt mig i tonåren så hade jag nog inte vågat ifrågasätta sjukvården eller rekommendationer för vad en diabetiker ska äta. Vad jag brottas med är en otroligt sockerkänslighet/beroende, tex jag äter 1 macka och helst plötsligt så har jag tryckt i mig 3..........snacka om beroende, så läge jag kör ganska strikt lchf mår jag bra, men har problem att i verkligheten alltså hela tiden orka stå emot alltid ta rätt beslut alltid förklara vid representation på jobbet varför jag inte vill ha potatis till maten osv, ibland känns det som om att det är 100 av dessa situationer varje dag. Finns det fler av er därute med samma frustration?

 

Jag säger att jag har MS och äter speciell kost för att hålla min sjukdom i check och slippa bromsmediciner med starka biverkningar (om någon bråkar). Diabetes typ 1 är väl också en autoimmun sjukdom? Nolltolerans mot gluten!

[Carl August Arge]

Är en typ 1 sen ca 5 år, är 44 år idag och på en bra dag tycker jag att det är lite kul att få barn och ungdomsdiabetes vid 38 ålder, men är också tacksam för att jag i så vuxen ålder har förstånd att välja vad som är bra för mig och inte. Tyvärr kan jag bara erkänna om detta hänt mig i tonåren så hade jag nog inte vågat ifrågasätta sjukvården eller rekommendationer för vad en diabetiker ska äta. Vad jag brottas med är en otroligt sockerkänslighet/beroende, tex jag äter 1 macka och helst plötsligt så har jag tryckt i mig 3..........snacka om beroende, så läge jag kör ganska strikt lchf mår jag bra, men har problem att i verkligheten alltså hela tiden orka stå emot alltid ta rätt beslut alltid förklara vid representation på jobbet varför jag inte vill ha potatis till maten osv, ibland känns det som om att det är 100 av dessa situationer varje dag. Finns det fler av er därute med samma frustration?

Jag är en T2 och känner mkt bra vad du säger om at stå emot i sociala sammanhang.

 

När jag är själv i mitt dagliga liv går det hur bra som helst at äta rätt och sköta min diabetes helt utan medicinering; men....när det blir till sammankomster, grupptilltag m. tilltugg o.dyl .... . Då upplever jag hur svag jag kan vara.....Helt klart tycks det mig att "fienden" finns i mitt innre....mkt mer än som press utifrån. Jag håller på at lära mig att handtera mina innre röster som så ofta övertalar  mig att ramla i diket...  Mkt kvar att lära och öva, men det går dock frammåt.

 

2 råd jag tycker jag kan ge: 1) ta inte den där 1:a mackan...det är troligen den första biten som triggar kolhydrat-djävulen   och 2)  att  göra problemet til ditt. Altså inte se de andras ord, miner etc. som problemets kärna, men att det är dina egna reaktioner som är kärnan. Du kan inte ändra andra, men däremot dig själv. Lycka till

[Kjell Granelli]

Är en typ 1 sen ca 5 år, är 44 år idag och på en bra dag tycker jag att det är lite kul att få barn och ungdomsdiabetes vid 38 ålder, men är också tacksam för att jag i så vuxen ålder har förstånd att välja vad som är bra för mig och inte. Tyvärr kan jag bara erkänna om detta hänt mig i tonåren så hade jag nog inte vågat ifrågasätta sjukvården eller rekommendationer för vad en diabetiker ska äta. Vad jag brottas med är en otroligt sockerkänslighet/beroende, tex jag äter 1 macka och helst plötsligt så har jag tryckt i mig 3..........snacka om beroende, så läge jag kör ganska strikt lchf mår jag bra, men har problem att i verkligheten alltså hela tiden orka stå emot alltid ta rätt beslut alltid förklara vid representation på jobbet varför jag inte vill ha potatis till maten osv, ibland känns det som om att det är 100 av dessa situationer varje dag. Finns det fler av er därute med samma frustration?

Kanske det kan hjälpa att stå emot om du förklarar att du är "kolhydratintolerant" genom att du inte kan producera eget insulin. Visserligen kan du injicera, men ju större dos kh du äter, desto större dos insulin måste du ta. Och när man ökar doserna, ökar man också osäkerheten, så att du lätt råkar få i dig mindre kh än du trodde, samtidigt som insulinet råkar "ta" bättre än vanligt. EDIT: Eller tvärtom! Jag tycker den förklaringen är vattentät. Protein och fett däremot kräver ju egentligen bara långtidsverkande insulin.