Varför illamående etc.?

[Sigurdur]

Jag copy-paste-ar in en fråga jag ställde i min egen dagbok, kanske syns den bättre här i en egen tråd.

 

Apropå att kroppen släpper vatten när man börjar med LCHF, och att man tappar salt och känner av omställningsbesvär i form av illamående, yrsel, huvudvärk, vad finns det mer?

 

Beror alla dessa besvär på att elektrolytbalansen rubbats?

 

Jag försöker läsa på om elektrolytbalansen i kroppen, men jag är inte klar över varför man blir illamående egentligen, eller varför det går över så snabbt när man fyller på med salt. Varför blir man inte saltsugen istället? Eller kan det bli så för vissa? Berätta gärna om ni vet mer. Jag förstår att kroppen reagerar, men varför på dessa sätt?

[Erik 2]

Jag hänvisar som vanligt till gluten-problematiken. Det du beskriver är som taget ur William Davis beskrivning av "gluten withdrawal" - gluten avvänjning eller gluten-abstinens. Fördelen med LCHF (strikt), är att du blir glutenfri. Det är en stor omställning för kroppen att bli glutenfri. Han säger bla " Wheat withdrawal has been labeled by different names over the years–”Atkin’s flu,” “Paleo flu,” “keto flu,” “low carb flu,” etc. "

 

Han pekar på några olika orsaker men menar att det är abstinensen efter de opioider som gliadinet i gluten ger upphov till som är den största boven. Alltså som att sluta med nikotin, alkohol eller andra droger, om man sitter fast i sådana.

 

http://www.wheatbellyblog.com/2013/09/surviving-wheat-withdrawal/

 

Wheat withdrawal can be unpleasant business. Read the many thousands of comments on this blog describing the physical and emotional turmoil that develops in the first few days of wheat avoidance and you will come to appreciate just how awful it can be.

 

It is important that wheat withdrawal is recognized for what it is, as some people say, “I feel awful. It must mean that I need wheat.” Nope. It is a withdrawal syndrome, a good thing, a transitional phase as your body tries to return to its normal state.

 

 Wheat withdrawal has been labeled by different names over the years–”Atkin’s flu,” “Paleo flu,” “keto flu,” “low carb flu,” etc. Because this only happens with the various forms of carbohydrate restriction (there is no corresponding “low-fat flu” or “Ornish flu”), it has often been attributed to the delayed conversion of a glycogen/glucose-dominant metabolism to that of fatty acid oxidation. This is true . . . but only partly.

 

Yes, forcing the conversion from a constant flow of carbs from “healthy whole grains” and sugars to increasing the enzymatic capacity to oxidize fats does indeed cause several weeks of low energy–but how do we explain the depression, nausea, headaches, lightheadedness, dehydration, emotional outbursts, intensive wheat cravings, bloating, constipation, even intensification of joint pain, effects that are not likely attributable to hypoglycemia or poor mobilization of energy? Delayed ramp-up of fatty acid oxidation is indeed part of the reason for the phenomena of wheat withdrawal, but does not explain all of it.

 

Most of these phenomena are caused by withdrawal from the gliadin-derived opiates in wheat, the 4- to 5-amino acid long polypeptides that increase appetite and cause addictive eating behaviors. You can actually trigger the syndrome abruptly in someone who is not wheat-free by giving them naloxone or naltrexone, opiate-blocking drugs. Because it is a form of opiate withdrawal, it cannot be entirely avoided with known strategies. In other words, an alcoholic (not an opiate, of course, but the situation is very similar) who wishes to rid her life of alcohol can only do so by stopping the flow of alcohol and suffering the withdrawal consequences–there’s no way around it. Alcohol withdrawal phenomena, such as hallucinations, disorientation, and seizures, can be blunted with very high doses of benzodiazepines and other drugs, so this is obviously not something you can manage on your own. (The doses required for an alcoholic, for instance, are fatal for non-alcoholics.)

 

 So what can you do to smooth the wheat withdrawal syndrome that involves 1) a soft opiate withdrawal, and 2) delays in gaining higher levels of fatty acid oxidation? Here are a few strategies:

http://www.wheatbellyblog.com/2013/09/surviving-wheat-withdrawal/

 

[Sigurdur]

Intressant svar, men jag har själv uteslutit gluten helt för länge sedan, och ändå upplevt detta när jag gjort avsteg från LCHF (utan att äta gluten i form av bröd eller mjölmat, utan snarare socker, majschips, potatischips, choklad).

Jag tänker snarare mest på de besvär (framför allt ORSAKEN till dem) man upplever på grund av faktisk rubbad vätske-/elektrolytbalans. Eftersom jag dumpade glutenet för länge sedan så är jag inte riktigt lika nyfiken på det.

[Erik 2]

Jo William Davis ger oss följande råd mot ”low-carb-flu”.

[Min översättning.]

1) Drick vatten!  

2) Använd salt, riktigt havssalt; särskilt bra mot yrsel !

3) Ät bakterier – probiotika.

4) Komplettera med magnesium. Tyvärr är de flesta magnesiumpreparat bättre som laxermedel än som supplement. (Min not:  magnesium får man också i sig av att äta havssalt och tång/alger. Och det finns magnesium på sprayflaska, badsalt och som kräm – en del säger magnesium tas bäst upp genom huden.)

5) Komplettera med omega 3. Aktiverar enzymet lipas. Ät fisk och/eller flytande fiskolja i triglycerid form/ inte etylester kapslar (inte naturlig produkt).

6) Komplettera med jod. Normalt har alla jodunderskott. Ju mer vi avstår från junk-food desto större blir bristen ironiskt nog. De som tränar mycket har större underskott än andra pga svettning. Sköldkörtelproblem blir vanligare pga detta – leder till sämre viktminskning, mer trötthet, ökade små LDL partiklar och triglycerider, ökad risk för hjärt/kärlsjukdom. Jod är livsviktigt. Det finns supplement. (Min not: Jod finns naturligt i riktigt havssalt. )

[Erik 2]

Sorry, senaste kommentaren hann inte se din senaste ..

[Syster]

Med risk för vilda spekulationer från mig, så tror jag nog att illamåendet kan hänga ihop med att man tappar mycket vätska då insulinnivåerna sjunker och skickar ut det lagrade vattnet ur kroppen, då följer även salter med och det kan ge upphov till just de symtom som du beskriver.

En annan anledning till illamående kan nog vara gallan, har man levt fettsnålt så har kanske leverns produktion av galla anpassat sig efter en liten mängd fett, och börjar man då skyffla i sig större mängder så kanske levern inte hänger med i starten och tunntarmen får det lite jobbigt att bryta ner allt fett, med en liten mängd galla.

 

Men som tur är, så är kroppen ofta väldigt anpassningsbar

[Pingvin]

6) ...  Ju mer vi avstår från junk-food desto större blir bristen ironiskt nog....

Hur kommer det sig? Salt i skräpmat har inget jod alls tillsatt. Det är rent NaCl som används på restauranger, tillsatser i färdigmat, tillsatt till snabbmat och så vidare. Salt i små påsar har inget jod heller tillsatt. 

Drycker som Coca Cola har inte heller jod med i saltet som finns i dessa.

[Jeanette H-H]

Jag drabbas titt som tätt av detta illamående. Ibland rentav så att jag tror mig fått spysjuka och snart ska till att kräkas. Det går om om jag tar ett glas vatten med salt i.

 

Ju mera strikt jag är med kosten desto mera drabbas jag.

 

Men jag har uteslutande drabbats när jag ammat! Alltså i sådana livsskeden som jag varit ammande.

 

Jag har för länge sedan uteslutit gluten. Det här har helt med saltbalans och vätskedepåer att göra.