Familj och frustration

[Tuva]

Argh!

 

Själv lade jag om kosten för snart fyra år sen. Listan på hälsoförbättringar är lång som min vänstra arm: fri från årliga vinterdepressioner, magproblem, hudproblem, ledvärk som hade börjat krypa sig på, munhygien, energi, ingen PMS längre och sådär kan jag hålla på en stund. 

 

Den allra största faktorn är spannmålen misstänker jag. 

Min son har ärvt det från mig, han fiser och får magplågor om han överdoserar på bröd eller pasta (vilket är lätt hänt för han, liksom jag förr i tiden, älskar bröd och pasta..). Med min dotter vet jag inte, hon har inga märkbara symptom förutom "knottror" på överarmarna som jag också hade men som försvann när jag slutade äta spannmål. Å andra sidan kopplade jag inte mina hälsoproblem till spannmål förrän jag slutade äta dem och plötsligt blev frisk, min mage började t.ex. inte krångla förrän jag blivit drygt 30, innan dess hade jag kunnat äta småspik utan problem. Hon är lik mig på andra sätt: har problem med oro och ångest, koncentration, lätt att lägga på sig, sötsug..

 

Jag gick ner 20 kilo också förresten.

 

Min man stöttade mig och jublade över att jag äntligen slutat be om att han använde mindre smör i maten, hehe (han lagar nästan all mat hemma). Ett par år efter att jag börjat bestämde han sig för att hänga på. Han gick i rask takt ner 16 kilo och blev av med den oattraktiva fettvalken i nacken. Sen lade han ner, det blev "för jobbigt" och nu äter han som innan fast med mera fett; en hel del bröd, chips, majonäs, pizza o.s.v. i en salig blandning och gick förstås upp några av de kilona han tappat. 

De sista 25 kilona sitter alltså fast på magen på honom, han andas tungt och är återigen skitgrinig när han blir hungrig o.s.v. 

 

Jag har, ytterst försiktigt och i förbigående, försökt förmedla mina numera tämligen omfattande kunskaper. Minst 9 gånger av 10 säger jag inget trots att jag har en öppning. Jag kör "Ann Fernholm"-taktik: råa fakta, kortfattat och to the point. Sen får de göra som de vill.

 

Men hel&%$e vad jag önskar att jag kunde köra ut dem allihop till en sommarstuga på landet, gömma bilnycklarna och TVINGA dem att äta ordentligt i 4 veckor. Se grabbens mage sluta bullra, se konturerna av min smale snygge man och se min dotter få en aura av lugn omkring sig.

 

Det är så vansinnigt FRUSTRERANDE att vara omgiven av skitmat och frestelser och upplevas som lite lätt hysterisk och fanatiskt eftersom man är 180° fel mot ALLT omkring en. Det är läsk och snabbmat och pizzor och fredagsmys och smågodis och något gott på jobbet och mackor och bullar och nu börjar dessutom det förbannade julbakseländet när en redan toxisk nivå av socker och skit vibrerar upp till en helt sanslös nivå. Ibland vill jag bara klösa ögonen ur folk som säger "Lite måste man unna sig annars blir livet så färglöst". Det är inte lite. En gång i månaden är lite. En gång i veckan är ganska lite. Men det är ju för sjutton varenda jäkla dag. Läsk och en energybar på måndag, kakor och juice på tisdag, godis på onsdag, glass på torsdag, pizza och läsk och chips på fredag (för lite måste man ju få unna sig, eller hur?) och bullar och smågodis på lördag och frukostflingor och tårta på söndag. Det är som en kletig sockerfylld lavaflod genom veckorna.

 

Min man och mina barn navigerar i det här och undgår kanske 75% av alltihop men det är ju fortfarande för mycket skräp eftersom det är överallt och hela tiden. Vi bakar ca hälften av allt bröd som äts. Pizza äts kanske varannan vecka. Chips en gång i veckan. Pasta någon gång i veckan. Saft ett par, tre glas i veckan. gärna sylt eller marmelad på en del av mackorna. De delar en liter juice i veckan. Nån påse godis i veckan, inte en konsumkasse a la 50% rabatt på lördagar men en liten. Min son dricker te med råsocker eller honung i så där blir det en del.Ni hör ju att i dagens samhälle låter det inte som mycket men det ju det som är min poäng: vi har blivit så vana vid det och den enorma mängden att vi inte ser att "lite" är för mycket. Bara mindre för mycket.

 

Ursäkta tjötandet. Jag var bara tvungen att få pusta ut någonstans. 

[Angua]

Förstår dig precis! Det är SKITJOBBIGT att skräpet prackas på en var man än är. Nyttiga val är det svårare att hitta när man är ute någonstans, oavsett kostinriktning. Simhallen säljer glass och läsk, men inga nyttiga alternativ, behöver man något mellanmål när man är ute och kör är det skitsvårt, skräpet är lättillgängligt och billigt..

Känner igen unnandet been there.. Svägerskan kör hårt med det men jävlar när barnläkaren påpekade att ett av barnen låg på gränsen till övervikt, då var han djävulen själv.. Inga grönsaker men gärna kaffebröd och sötsaker... Det enda de tjatar om är attungen rör sig, men vad hjälper det när hon inte lär sig äta nyttigt? Billigt ska det vara också.. Billigast möjligt, skit samma hur det är producerat..

[Bitteusa]

Jättebra skrivet, Tuva, och jag känner så väl igen mig. JAG är den som handlar och lagar maten, dvs LCHF. Min man äter det jag lagar och han har på kuppen, som halvLFCHian fått bättre värden men det vägrar han erkänna att det beror på att han äter totalt sett mycket bättre än tidigare. Till frukost blir det müsli och någon macka och lunch äter han alltid på restaurang så där får han i sig ett och annat mindre bra. En gång i veckan hänger han med på en äggfrukost, men inte mer, för man måste "ta det försiktigt med ägg". Liksom du håller jag tyst 9 gånger av 10 när det gäller kommentarer om mat både till honom och andra. Men det är svårt att hålla tyst när vi går ut och äter och han beställer mat som jag aldrig skulle äta. Jag älskar min man och vill behålla honom länge så det är hemskt när jag ser honom äta dålig mat nedsköljd ett par rejäla glas öl!

 

Stora sötslisksäsongen här i USA börjar på torsdag med Thanksgiving. Då måste MÅSTE man äta kalkon, potatismos, sötpotatis med socker (!), mer eller mindre rätt lagade grönsaksrätter och sedan pumpapaj och pecanpaj som pricken över i:et. Det går att göra en perfekt LCHF måltid av det om man vill. I år löser vi problemet med att familjen går på en restaurang som serverar de traditionella måltiden men man kan också beställa från den vanliga menyn! Alla får vad de vill. Kak- och godisätande fortsätter hela december och sedan i januari skall alla banta! Dock inte jag som inte har några problem med att tacka ner till det jag inte vill äta, det är andra som har stora problem med det. Visst är det jobbigt att man känner att man måste smyga med vad man äter. Hoppas att fler och fler inser vad man bör - och inte bör - äta!

[Fundersam]

Kan en kompromiss när man har familj vara att LCHF-baka?

 

Jag tänker på Marianne Andersson, http://mariannslchf.se,  med sina väl utvecklade bröd, hon har också tagit fram en pizzabotten på mandelmjöl och andra alternativ som kanske skulle kunna accepteras av barnen? Det finns klockren LCHF-pasta, http://www.lchfgourmet.se/lchf-gratang-mos-tillbehor/lchf-pasta-/  som blir supergod till lasagne.

 

Så har vi då det söta. Själv har jag valt bort socker till 97 % men använder minst 70% mörk choklad ibland och jag har köpt Mariannesocker/Stevia vital och använder lite med mycket ojämna mellanrum. Det är naturligtvis inte perfekt men det triggar inte mitt sötsug och höjer inte blodsocker. Inte perfekt kanske men skulle det kunna vara en möjlig väg?

[Tuva]

Kan en kompromiss när man har familj vara att LCHF-baka?

 

Jag tänker på Marianne Andersson, http://mariannslchf.se,  med sina väl utvecklade bröd, hon har också tagit fram en pizzabotten på mandelmjöl och andra alternativ som kanske skulle kunna accepteras av barnen? Det finns klockren LCHF-pasta, http://www.lchfgourmet.se/lchf-gratang-mos-tillbehor/lchf-pasta-/  som blir supergod till lasagne.

 

Så har vi då det söta. Själv har jag valt bort socker till 97 % men använder minst 70% mörk choklad ibland och jag har köpt Mariannesocker/Stevia vital och använder lite med mycket ojämna mellanrum. Det är naturligtvis inte perfekt men det triggar inte mitt sötsug och höjer inte blodsocker. Inte perfekt kanske men skulle det kunna vara en möjlig väg?

"Ungarna" är 16 & 19 så vi har (som tur är, det vore ju skräp om de vore lydiga vid den åldern, hehe) begränsat inflytande över dem. Grabben bakar brödet själv (jättegott, har smakat med följande straffkommendering på toa..). Det hade varit lättare om min man varit med mig som en mer enad front men eftersom det är han som köper chips och färdigpizzor och ser till att det alltid finns bröd hemma så blir det genast svårare. Det brukar bli så att vi fixar en botten till mig som jag och min man äter och så äter han av barnens vetebotten också.

 

Lowcarbbröden jag bakar åt mig är ju apdyra om man äter dem som vanliga mackor med en vanlig uppskruvad aptit. Jag äter kanske 1 macka i veckan, min man sopar lätt i sig 4 på raken.. Då väljer han istället vanligt bröd för det andra blir för dyrt i längden. Att han inte skulle vara så himla hungrig om han gav sjutton i vetet har han inte riktigt velat gå med på, trots att han verkligen märkte av själv hur helt annorlunda hungern blev utan en massa okynnesätande av kolhydrater.

 

Men de HAR lärt sig uppskatta efterrätterna jag gör; pannacotta med riktig vaniljstång, Airams chokladkaka, glass o.s.v. 

 

De känner också själva, allihop, att de mår bättre ju mindre skräp de äter men det är så svårt att undgå i dagens samhälle. man säger ju nej hela tiden, varje dag är man en kuf, ett hälsofreak, en extremist. Jag vet inte hur stark jag skulle vara om jag inte blev sjuk direkt av att äta spannmål och/eller socker. Om mina hälsoproblem kom smygande istället för som nu ge mig en rak höger inom ett dygn. Som det nu är kan jag titta på tårtbiten/den nybakade smörgåsen med smör/godisskålen och jag VET hur skit jag kommer må inom 2-36 timmar. Ofelbart. Jag spelar bara upp de närmaste två dygnen i huvudet och säger "Nej, tack" hur lätt som helst.

[MariaF]

Mina barn är betydligt mindre men när pappa inte har nåt emot gluten och de redan är mackomaner så kämpar jag i motvind... Men jag vägrar servera pasta (blir potatis för det mesta, ris ibland) och jag försöker minska glutenbelastningen (misstänker att eksemet kommer därifrån) genom att servera mer riskakor istället. Bröd med tillsatt vetegluten finns dock kvar till frukost...   

[Fundersam]

"Ungarna" är 16 & 19 så vi har (som tur är, det vore ju skräp om de vore lydiga vid den åldern, hehe) begränsat inflytande över dem. Grabben bakar brödet själv (jättegott, har smakat med följande straffkommendering på toa..). Det hade varit lättare om min man varit med mig som en mer enad front men eftersom det är han som köper chips och färdigpizzor och ser till att det alltid finns bröd hemma så blir det genast svårare. Det brukar bli så att vi fixar en botten till mig som jag och min man äter och så äter han av barnens vetebotten också.

 

Lowcarbbröden jag bakar åt mig är ju apdyra om man äter dem som vanliga mackor med en vanlig uppskruvad aptit. Jag äter kanske 1 macka i veckan, min man sopar lätt i sig 4 på raken.. Då väljer han istället vanligt bröd för det andra blir för dyrt i längden. Att han inte skulle vara så himla hungrig om han gav sjutton i vetet har han inte riktigt velat gå med på, trots att han verkligen märkte av själv hur helt annorlunda hungern blev utan en massa okynnesätande av kolhydrater.

 

Men de HAR lärt sig uppskatta efterrätterna jag gör; pannacotta med riktig vaniljstång, Airams chokladkaka, glass o.s.v. 

 

De känner också själva, allihop, att de mår bättre ju mindre skräp de äter men det är så svårt att undgå i dagens samhälle. man säger ju nej hela tiden, varje dag är man en kuf, ett hälsofreak, en extremist. Jag vet inte hur stark jag skulle vara om jag inte blev sjuk direkt av att äta spannmål och/eller socker. Om mina hälsoproblem kom smygande istället för som nu ge mig en rak höger inom ett dygn. Som det nu är kan jag titta på tårtbiten/den nybakade smörgåsen med smör/godisskålen och jag VET hur skit jag kommer må inom 2-36 timmar. Ofelbart. Jag spelar bara upp de närmaste två dygnen i huvudet och säger "Nej, tack" hur lätt som helst.

Det låter tufft Tuva, har din man dragning åt sockerberoende? Givetvis är han hungrig av vetet och kanske övriga kolisar. 

 

Klart det inte är meningen att man skall äta lowcarb-bröd som man käkar kolhydratbröd, som fettdriven blir jag helt enkelt mätt på dessa bröd. För mig är det ett tillbehör eller en lyxig frukost på helgen, alltid i sällskap med ett ägg eller två.

 

Då kommer kanske det tuffaste av allt, att låta dem som man älskar allra mest  , göra sin egen livsresa och lära sina egna läxor  . Det är skitjobbigt men för sin egen själsro behöver man släppa taget och bolla tillbaka ansvaret.

[Sigurdur]

 

Argh!

 

Men hel&%$e vad jag önskar att jag kunde köra ut dem allihop till en sommarstuga på landet, gömma bilnycklarna och TVINGA dem att äta ordentligt i 4 veckor. Se grabbens mage sluta bullra, se konturerna av min smale snygge man och se min dotter få en aura av lugn omkring sig.

DO IT!
Det finns många som jag skulle vilja "kidnappa" också. Så finge de bli friska och smala på något LCHF-läger bäst f-n de vill!

Allvarligt talat, det gingo väl att lura iväg dem på någon mysig avskild stugsemester i skogen i åtminstone 2 veckor, LCHF-mat, skogsvandring, kanske lite fiske, kortspel, family-time... Det skulle göra många människor gott!

[Malin303]

Tänk ändå så väldigt skönt det är att man inte är ensam!

Mina barn är fortfarande rätt små - äldsta är 11 och yngsta 3 - så de hakar ju på oss vuxna. Om de någon gång vill ha nån särskild skitmat kan jag bjussa på det, som ett sätt att lära dem hantera skitmat. Gubben är med på LCHF mat, men kämpar med godistrollet.

Men alla andra människor som prompt måste bry sig i vad man äter..? Det tycker jag är märkligt, för jag skiter nämligen högaktningsfullt i vad de stoppar i sig och sina barn. Då kan de återgälda tjänsten, tycker man.

För min del är det värst med tjära svärmor, som jag har gnölat över i andra trådar här.. När barnen är där ska de stoppas i allehanda skitmat, från frukost till kvällsmat, för "det är ju lite synd om dem", som om de aldrig får nåt gott hemma!

Men jag tror att snart har vi erövrat världen (mwahahahaaa.. ) så kämpa på!