Blir mycket socker till barnen trots att jag bromsar

[Jeanette H-H]

Barnens mat och hälsa står mig nära hjärtat. Jag har tre små barn (äldsta är sex år) och försöker ge dem så bra mat som möjligt hemma för att kompensera det de får på dagis/förskola, kalas, klubbar etc.

 

När jag tänker tillbaka på min egen barndom kan jag inte komma ihåg att det förekommit så mycket saft och kex som idag. Vart än barnen går ska det vankas saft och kex. Och till och med på dagis är det födelsedagar i ett. Födelsedagskalas fanns nog när jag var liten också, och det är helt ok förstås

 

Jag gjorde en liten överslagsräkning över hur mycket sött mina barn ätit de senaste tre veckorna:

 

-Farsdag 10 november: pappa och döttrar delade en halv mjuk pepparkaka (en halv hel kaka alltså) och hemlagad äppelmust som jag fått i gåva. Passade på att äta upp den och dricka musten då. Vi har också druckit en halv dl must ibland som efterrätt, vi fick 1 liter i gåva. (Känns helt ok att lyxa till det med den då och då i de doserna).

-Tre pepparkakor var åt dom hos en kompis

-Kalas med cupcakes och läsk och godis

-Lördagsgodis på det som döttrarna tog hem från kalaset

-Ett kalas på dagis; glass

-Tomtegymnastik på dagis: saft och pepparkakor

-Tre pepparkakor var hos samma kompis

-Lillajulafton (vi firar den traditionellt sista november här i Finland): åt ett par bitar till av samma mjuka pepparkaka som jag fick som gåva (hade fryst den i bitar).

-idag pepparkakor som de fick igår som gåva av en granne.

 

Till detta kommer aprikosgröt, saftsoppa och sånt som de får som efterrätt på dagis och förskola.

 

Jag har visserligen helt själv serverat dom mjuk pepparkaka två gånger den här perioden. Men det var planerat och det ville jag göra. Nu kändes det trots allt inte så kul med tanke på allt det andra dom ätit under samma tid. Den enda som bromsar är jag själv, så om jag också serverar sött blir det helt enkelt för mycket. Alltså får jag aldrig servera något sött då alla andra gör det. Min "gräns" på sött en gång i veckan överskrids hela tiden av andra.

 

Min sätt att begränsa sött är att jag inte själv köper något sånt. Vi har ingen godisdag och jag bakar inte sött (utom tårta på deras kalas). Jag bjuder inte heller saft. Godis är förbehållet kalas och påsklördagen. Vi äter inte ens godis på julafton.

 

Den kommande tiden blir det ändå väldigt mycket godis. De får godis när de lussar hos grannarna, det är godis i julklappspåsen från dagis, det är godis på julmarknader, julgubben i olika stormarketar/affärer sticker godis i händerna på barnen och sen är det tjugondaknutgodisfest.

 

Sen får jag ofta kommentarer och "lite problem" ute bland folk då jag bromsar sötintaget. Jag frågan "är dom inte ledsna när dom inte får något sött" osv. Som om dom inte skulle få massor med sött redan, enligt mig.

 

Ett problem med sött nästan varje dag är att det upprätthåller ett sötbegär. Speciellt dagen efter ett kalas lider dom av abstinensbesvär. Sen är det inte heller kul att deras smaklökar vänjs vid sött. Då smakar inte min sockerfria mat här hemma lika gott.

 

Vilka är era tankar om det här?

 

PS. Jag undrar hur mycket sött barn i "vanliga" familjer äter på samma tid...

[kareng]

Sånt här är jättesvårt tycker jag. Ett "vanligt barn" äter säkert minst dubbelt så mycket sött som dina barn. Än så länge har du stor möjlighet att påverka vad de äter och ge dem bra vanor. Jag kan tycka att allt extra sött på dagis och skolor är helt onödigt - men det är svårt att påverka. Varför ska barnen behöva äta saftsoppa och sötad yogurt på skolan? Det tillför liksom ingenting för dem.

 

Själv har jag en kille på tretton år. För honom är det viktigt att inte verka konstigare och mer annorlunda än sina kompisar. Som mamma till en trettonåring går det inte att "styra" längre men man kan ju försöka påverka de val de gör när man inte är med genom information. Och genom att erbjuda annat gott som man vet att de tycker om. Det är en balansgång mellan information och förbud. Blir det för många pekpinnar och förbud har jag en känsla av att förbjuden frukt alltid smakar bäst. En del av att vara tonåring är ju också att revoltera mot sina föräldrar.

 

När barnen blir så pass stora att de kan tacka nej själva kan det vara bra med ett "godislöfte" som löper över en viss tid. Det brukar andra vuxna acceptera. Som alltid när det gäller avtal måste de preciseras tydligt så båda parter vet och förstår vad som gäller. Vad är godis? Finns det undantag? Vilka i så fall?

 

Det känns som om man skulle behöva vara en riktigt skicklig lindansare både när man har små barn och när man har större barn. När man har små barn gäller det att minimera skadan från omvärlden - "snälla vuxna" och skolan. Men jag tycker att man kan bjuda sina barn på något sött hemma om man vill det utan att känna dåligt samvete. Eventuellt kan man titta på alternativ som känns likvärdiga och festa med det istället. Tror det är bra att glappet mellan borta och hemma inte är för stort.

[Honung]

Hej Jeanette, jag tänker ungefär som du när det gäller barn och mat, godis etc. Jag har två barn på 9 och 11 år. 

 

Jag resonerar som så: Vi ger dem så mycket bra mat som möjligt hemma, så orkar de inte äta så mycket sk-t när de är borta.

 

När det gäller tex kakor bakar jag egna utan gluten till dem. De får gärna äta nötter, mandlar och mörk choklad (över 85%). Läsk har mina barn aldrig fått hemma, får de det borta någon gång så må det vara hänt.

 

Mina barn blev väldigt intresserade när jag mätte mitt blodsocker, de ville också mäta sitt blodsocker. Jag köpte 50 stickor och sedan fick de mäta när de ville, mest spännande var det att se hur högt blodsockret blev när man hade ätit lördagsgodis! Efter en sådan mätning bestämde de sig för att byta godiset mot pengar.

 

De viktiga är nog att man som förälder inte förbjuder något, utan ger sina barn makt och kunskap att själva fatta bra beslut. Och när de når tonåren får man nog bara ha is i magen...

[Malin303]

Vi har lyckligtvis bra dagis och skola. På dagis firar de födelsedagar med fruktsallad och vispad grädde (osötad).

Mat och mellis är helt okej tycker jag. Kockan på dagis har valt att servera två vegetariska måltider i veckan, på det sättet har hon råd att lägga mer pengar på närproducerat kött och ekologiska mejeriprodukter och riktig fisk istället för fiskpinnar. De dagarna blir det tyvärr mycket bröd, som hon i och för sig bakar själv, men..

Det skulle nog aldrig falla dem in att servera saftsoppa eller oboj eller dylika sockerlösningar!

På skolan har de med sig egen frukt till fruktstunden. Ganska ofta tar mina barn med sig ostrullar med majje istället, och det säger de inget om. Däremot förbjöd de riskakor..

Jag tror att om man tänker sig för hemma, lagar vettig mat och inte minst funderar över sin egen inställning till mat och hälsa, då är halva slaget vunnet. Om man ger upp och låter sig  och sina barn bara flyta med i skitmatsfloden - då är det nog lätt hänt att man blir ett nummer i statistiken över fetma, diabetes typ 2, metabola syndromet..

[Jeanette H-H]

Tack för era svar.

 

Jag tror också att det är viktigt att inte förbjuda något. Istället är det bättre att försöka lära ut hälsosam mat på ett annat sätt. Jag har varit lite väl fanatisk, men har bestämta att då och då  (en gång i månaden?) bjuda lite söta bakverk/hemlagad glass också hemma för att ta bort udden av fanatiskheten. Samtidigt kan jag kanske den vägen lära dem hantera sött. Det jag vill lära ut är att man kan äta sött vid något speciellt tillfälle - men inte varje vecka. Det jag däremot vill undvika är ett on- off - beteende där de kanske i framtiden väljer att gå över till "den söta sidan" och då äter massor med sött istället. Idealet skulle vara att de blev vana vid att sött är något man äter sällan.

 

Men, ändå kan jag inte sluta förundras över hur mycket sött de möter på utan att jag kan påverka det. Nu hade mellanflicka igen pepparkaksbakning på dagis och stora flickan hade fått en chokladboll på sin förskola.

 

Barnen skulle egentligen inte alls behöva så mycket sött. Dom är nöjda med väldigt lite också. Hemma lagade vi häromdagen t.ex. Birgitta Höglunds kryddkakor på mandel och de blev väldigt populära bland barnen trots sina 4 gram kolhydrater per kaka (gjorde dubbel storlek på dom).