Jump to content

Hunger?


Mumford
 Share

Recommended Posts

Har ätit LCHF under en vecka (några avsteg då det inte är min mening att äta super-strikt). Igår och idag (då jag ätit väldigt strikt) "känner jag av" min mage någon timme efter att jag ätit men jag har inte en aning om jag är mätt, hungrig, sugen eller vad det kan vara. Om jag ignorerar känslan försvinner den till slut men jag är rädd att min kropp tror att jag svälter den då, ifall att det nu är hunger.

 

Min fråga är, hur vet jag att jag är hungrig?!

Link to comment
Share on other sites

Om du äter Lchf borde du inte kunna svälta kroppen. Går det obehagliga över efter någon timme var det nog bara sug. Mättnad kommer smygande en stund efter måltid så ät sakta :-)

Är du fortfarande hungrig efter en timme så prova att äta mer, ett ägg tex.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag äter fruktansvärt långsamt (min pojkvän brukar påpeka att jag aldrig ätit färdigt innan honom), har alltid gjort, så i vanliga fall när jag äter hinner jag känna i god tid att jag är mätt och jag vet hur hunger känns då. Nu måste jag liksom ifrågasätta allt magen känner. Det kanske bara är för att det är ovant att ställa om kroppen?

Ja jag ska testa att äta ett ägg imorgon om känslan är kvar efter en timme, blir lite orolig för att jag kommer stå och rycka i den där kylskåpsdörren hela dagen bara =P

Link to comment
Share on other sites

Innan jag började med LCHF var jag ständigt hungrig. Så här efteråt med avstånd till hungret som rådde då... jag är det inte längre... inser jag numera att den typen av hunger som jag led av tidigare, kanske inte alltid hade med riktig hunger att göra. Jag kunde ha ätit massor, men var fortfarande hungrig eller egentligen bör det kanske heta att jag var inte mätt. Numera är jag mätt hela tiden, fast jag kan även vara småhungrig samtidigt. Jag är mätt i själen och belåten med mig själv.

 

Det är litet svårt och förklara, men jag tror att en hel del hunger som en sockerskadat upplever, är märkliga felaktiga signaler inne i skallen på en. Det är inte magkänslan som styr, utan galna signaler inuti huvet. Något säger att ät...ät...ät, fast man är bevisligen proppmätt.

 

Jag får fortfarande samma känslor om jag äter mycket grönsaker.  Jag blir inte "mätt" av dem som sådan. Endast, om jag äter rejält med oljor och fett med dem samt proteiner. Alltså, i mitt fall ser jag en klar gräns i mängden fett kontra hunger/mättnad. Fett håller det direkta hungret borta och proteinerna suget och bägge tillsammans gör att hjärnan inte längre skriker efter mat.  

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

I en gammal tråd har jag läst rådet att du ska företställa dej ett kokt ägg.... Känns det som du vill ha det, så är du hungrig. Är det inte ägg som du är sugen på är du bara "sugen i huvudet".

Ofta kan man missta hunger för törst och vi ellsehåeffare behöver mycket vatten... Och salt!

Link to comment
Share on other sites

Tänker att det är naturligt att känna sig lite underlig och "hungrig" i början. Det tar ett bra tag för kroppen att damma av sin använda fett på bästa sätt-kunskaper och därmed begripa att den faktiskt fått allt den behöver. Det i kombination med de hjärnspöken som tidigare talare tagit upp gör ju att man lätt kan missuppfatta situationen! Du svälter inte kroppen, du bara visar var (det nya) skåpet ska stå! :)

 

Jag tror även att det finns en poäng i att vara hyfsat strikt den första tiden, för att på så vis påskynda fettomsättningsprocessen, och sedan när kroppen är med på noterna sakta öka på kolhydraterna om det nu är en mer liberal variant man vill köra. Att vara strikt i två dagar och sedan äta "normalt" och sen lite liberalt tror jag är en rätt dålig idé, just eftersom kroppen aldrig riktigt får en chans att förstå spelreglerna.

 

Lycka till och håll ut! Det är oftast värt det! :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

I en gammal tråd har jag läst rådet att du ska företställa dej ett kokt ägg.... Känns det som du vill ha det, så är du hungrig. Är det inte ägg som du är sugen på är du bara "sugen i huvudet".

Ofta kan man missta hunger för törst och vi ellsehåeffare behöver mycket vatten... Och salt!

 

Jag börjar också misstänka att det är törst jag känner, ska testa att dricka mer vatten överlag och se om känslan försvinner. Det där med ägget var ett bra råd, oftast känns det som att jag kan stå över att faktiskt äta när magen gör sig påmind - utan att jag skulle bli vrålhungrig.

 

Tänker att det är naturligt att känna sig lite underlig och "hungrig" i början. Det tar ett bra tag för kroppen att damma av sin använda fett på bästa sätt-kunskaper och därmed begripa att den faktiskt fått allt den behöver. Det i kombination med de hjärnspöken som tidigare talare tagit upp gör ju att man lätt kan missuppfatta situationen! Du svälter inte kroppen, du bara visar var (det nya) skåpet ska stå! :)

 

Jag tror även att det finns en poäng i att vara hyfsat strikt den första tiden, för att på så vis påskynda fettomsättningsprocessen, och sedan när kroppen är med på noterna sakta öka på kolhydraterna om det nu är en mer liberal variant man vill köra. Att vara strikt i två dagar och sedan äta "normalt" och sen lite liberalt tror jag är en rätt dålig idé, just eftersom kroppen aldrig riktigt får en chans att förstå spelreglerna.

 

Lycka till och håll ut! Det är oftast värt det! :)

 

Då ska jag fortsätta att äta som jag gjort de här två dagarna ett tag till och se om kroppen vänjer sig :) Bra svar! :)

 

Innan jag började med LCHF var jag ständigt hungrig. Så här efteråt med avstånd till hungret som rådde då... jag är det inte längre... inser jag numera att den typen av hunger som jag led av tidigare, kanske inte alltid hade med riktig hunger att göra. Jag kunde ha ätit massor, men var fortfarande hungrig eller egentligen bör det kanske heta att jag var inte mätt. Numera är jag mätt hela tiden, fast jag kan även vara småhungrig samtidigt. Jag är mätt i själen och belåten med mig själv.

 

Det är litet svårt och förklara, men jag tror att en hel del hunger som en sockerskadat upplever, är märkliga felaktiga signaler inne i skallen på en. Det är inte magkänslan som styr, utan galna signaler inuti huvet. Något säger att ät...ät...ät, fast man är bevisligen proppmätt.

 

Jag får fortfarande samma känslor om jag äter mycket grönsaker.  Jag blir inte "mätt" av dem som sådan. Endast, om jag äter rejält med oljor och fett med dem samt proteiner. Alltså, i mitt fall ser jag en klar gräns i mängden fett kontra hunger/mättnad. Fett håller det direkta hungret borta och proteinerna suget och bägge tillsammans gör att hjärnan inte längre skriker efter mat.  

 

Jag tror helt enkelt att jag kanske känner efter för mycket ibland, som "borde jag egentligen inte vara hungrig nu?". Nu kan jag gå flera timmar utan att vilja äta, men förut gick det max tre-fyra timmar innan suget satte in. Det kanske är därför jag tror att den här känslan i magen är hunger, för att huvudet vill att den ska vara det :/

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag börjar också misstänka att det är törst jag känner, ska testa att dricka mer vatten överlag och se om känslan försvinner. 

 

När jag tycker att magen knorrar extra mycket utan att det är hunger brukar jag ta en stor kopp med te, helst grönt eller roiboos eftersom de innehåller antioxiadanter. Jag tycker varmt känns mer "mättande" i magen vare sej det är mat eller dryck. På jobbet har jag alltid en kopp vid datorn, så där blir det ca 1,5 liter om dagen.

Glöm inte att fylla på med salt!! Ta en sked gott salt med jämna mellanrum annars kan du bli trött och håglös.

Link to comment
Share on other sites

När jag tycker att magen knorrar extra mycket utan att det är hunger brukar jag ta en stor kopp med te, helst grönt eller roiboos eftersom de innehåller antioxiadanter. Jag tycker varmt känns mer "mättande" i magen vare sej det är mat eller dryck. På jobbet har jag alltid en kopp vid datorn, så där blir det ca 1,5 liter om dagen.

Glöm inte att fylla på med salt!! Ta en sked gott salt med jämna mellanrum annars kan du bli trött och håglös.

 

Ja varmt mättar verkligen bättre än kallt, jag dricker nästan alltid något varmt (som kaffe eller te) om jag äter något kallt (som ägg).

Har du kokosfett i eller dricker du det "naturellt"? :)

Link to comment
Share on other sites

Ja varmt mättar verkligen bättre än kallt, jag dricker nästan alltid något varmt (som kaffe eller te) om jag äter något kallt (som ägg).

Har du kokosfett i eller dricker du det "naturellt"? :)

Mjaa. jag har inte riktigt förstått mej på det där med bullet coffee... - eller te. Jag tycker ju om att äta, så jag behöver inte dricka mina kalorier.

Jag brukar inte ha svårt att få i mej det fett jag behöver genom att ha lite extra bregott på maten eller så om jag äter ute och det inte är fett nog. Det är sällan några problem att hitta LC-mat om man är lite kräsen på lunchrestauranger, men HF är det inga som har fattat :P  

OM jag dricker kaffe vill jag ha grädde i, men te vill jag ha au naturel. Fast så roliga smaker som möjligt  :) Dottern och jag brukar nästan tävla om vilka som hittar de roligaste tesmakerna. Sist jag hälsade på henne i Belgien hittade vi grönt te med lakrits och mintsmak. HUR gott som helst!! Och ett äppel-karamellte som är perfekt till eftermiddagsfikat när andra sitter och äter kakor  :) Jag hade med mej "efter-maten-te" med mynta och fänkål och chai med hela kartan av exotiska kryddor i gengäld

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Du skriver:

 

"Har ätit LCHF under en vecka (några avsteg då det inte är min mening att äta super-strikt). Igår och idag (då jag ätit väldigt strikt) "känner jag av" min mage någon timme efter att jag ätit men jag har inte en aning om jag är mätt, hungrig, sugen eller vad det kan vara."

 

Vad är det för "avsteg" du menar och vilka kolhydrater äter du? eftersom du inte äter super-strikt?

 

Du har bara hållit på en vecka och inte super-strikt dvs du äter fortfarande kolhydrater i någon form. Det jag tänker på (som vanligt) är spannmåls/gluten-abstinensen. Glidinet i gluten ger opioider som bla gör oss beroende och påverkar mättnadssignalerna. De här opioiderna binder till vårt belöningscentrum. När "gluten-belöningen" tas ifrån oss längtar vi efter den och kroppen signalerar att den är hungrig oavsett om cellerna behöver mat eller inte. 

 

Den här känslan är olika stark hos olika människor. Hos mig tog det mer än 6 månader att få någorlunda kontroll på den här "falska hungern". Det som funkade för mig var att ta en bit fet lagrad ost så fort den falska hungern dök upp. Det hjälpte.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

För mig tog det lång tid innan jag kände hunger. Det jag tidigare kallade hunger satt i länge men i efterhand vet jag att det var ett sug. På mig knorrar numera magen när jag är hungrig medan suget (som fortfarande kommer ibland efter flera år sedan kostomläggningen) känns i hela kroppen och kan få mig att vandra och öppna skåpdörrar och se vad som finns hemma...

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Har ätit LCHF under en vecka (några avsteg då det inte är min mening att äta super-strikt). Igår och idag (då jag ätit väldigt strikt) "känner jag av" min mage någon timme efter att jag ätit men jag har inte en aning om jag är mätt, hungrig, sugen eller vad det kan vara. Om jag ignorerar känslan försvinner den till slut men jag är rädd att min kropp tror att jag svälter den då, ifall att det nu är hunger.

 

Min fråga är, hur vet jag att jag är hungrig?!

Oroa dig inte för om du skulle råka "svälta" lite ibland...det är jättinne just nu...jag tror dom kallar det periodisk fasta.  ;)

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Du skriver:

 

"Har ätit LCHF under en vecka (några avsteg då det inte är min mening att äta super-strikt). Igår och idag (då jag ätit väldigt strikt) "känner jag av" min mage någon timme efter att jag ätit men jag har inte en aning om jag är mätt, hungrig, sugen eller vad det kan vara."

 

Vad är det för "avsteg" du menar och vilka kolhydrater äter du? eftersom du inte äter super-strikt?

 

Du har bara hållit på en vecka och inte super-strikt dvs du äter fortfarande kolhydrater i någon form. Det jag tänker på (som vanligt) är spannmåls/gluten-abstinensen. Glidinet i gluten ger opioider som bla gör oss beroende och påverkar mättnadssignalerna. De här opioiderna binder till vårt belöningscentrum. När "gluten-belöningen" tas ifrån oss längtar vi efter den och kroppen signalerar att den är hungrig oavsett om cellerna behöver mat eller inte. 

 

Den här känslan är olika stark hos olika människor. Hos mig tog det mer än 6 månader att få någorlunda kontroll på den här "falska hungern". Det som funkade för mig var att ta en bit fet lagrad ost så fort den falska hungern dök upp. Det hjälpte.

 

Jag har ätit en kebabtallrik så där var det väl egentligen bara stripsen som var rika på kolhydrater, sen ett annat avsteg med fikabröd.

Jag äter inte super-strikt då jag fortfarande äter mjölkprodukter i form av grädde, creme fraiche och grekisk youghurt.

 

Det där med spannmåls-/glutenabstinens känner jag stämmer in på mig. Åt lchf för något år sedan och enda anledningen till att jag slutade (eller snarare införde kolhydrater igen. Smör och liknande fick stanna) var för att jag blev att känna mig nedstämd.

 

Då ska jag äta ett ägg eller en bit ost och se om det släpper. Idag har jag ändå mått mycket bättre än de andra två dagarna :)

 

För mig tog det lång tid innan jag kände hunger. Det jag tidigare kallade hunger satt i länge men i efterhand vet jag att det var ett sug. På mig knorrar numera magen när jag är hungrig medan suget (som fortfarande kommer ibland efter flera år sedan kostomläggningen) känns i hela kroppen och kan få mig att vandra och öppna skåpdörrar och se vad som finns hemma...

 

Ja för känslan sitter kvar i kroppen i någon timme men det kanske beror på att jag inte äter mig mätt på kolhydrater längre? att kroppen vill stilla suget efter det?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

"The answer in my case was clear. It was not that I was gluttonous or lazy – the more usual explanation.  It was because my brain was receiving false signals – based on my CR and the addictive effect of carbohydrates - about how much I really needed to eat.  Once I corrected the signalling to my brain by adopting a high fat, low carbohydrate diet, I lost the urge to overeat."

 

http://www.health24.com/Diet-and-nutrition/Nutrition-basics/Tim-Noakes-on-carbohydrates-20120721

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

"The answer in my case was clear. It was not that I was gluttonous or lazy – the more usual explanation.  It was because my brain was receiving false signals – based on my CR and the addictive effect of carbohydrates - about how much I really needed to eat.  Once I corrected the signalling to my brain by adopting a high fat, low carbohydrate diet, I lost the urge to overeat."

 

http://www.health24.com/Diet-and-nutrition/Nutrition-basics/Tim-Noakes-on-carbohydrates-20120721

Ja se den där hjärnan som tror att den vet så mycket.. Ofta är jag riktigt mätt i magen, men " onöjd" ... Vilket får mej att vandra mellan skåpen. Som tur är har jag aldrig nåt hemma som skulle släcka " onöjdheten", så jag brukar nöja mej med en kopp blommigt te till slut

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Martin Ingvar har skrivit en hel bok om detta!

 

"Övervikten sitter i hjärnans belöningssystem där de osynliga krafterna som styr dina matvanor finns. Om man lär sig samarbeta med sin hjärna kommer kroppen inte att protestera när man byter vanor. Då bantar man med hjärnan istället för att köra huvudet i väggen."

 

http://www.bokus.com/bok/9789127134577/hjarnkoll-pa-vikten/

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Hunger är en illusion om jag äter regelbundet. Innan lchf frossade jag på kvällen för att jag inte åt frukost lunch middag. Nu känner jag kurr i magen på kvällen men eftersom jag vet att jag fått i mig det jag ska på de ordinarie ättiderna under dagen, dricker jag 1, 2 rumstempererat glas med vatten och sover gott sen. Jag vill absolut inte äta 3 timmar innan sänggåendet för kroppen måste också vila nångång.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ja se den där hjärnan som tror att den vet så mycket.. Ofta är jag riktigt mätt i magen, men " onöjd" ... Vilket får mej att vandra mellan skåpen. Som tur är har jag aldrig nåt hemma som skulle släcka " onöjdheten", så jag brukar nöja mej med en kopp blommigt te till slut

 

Kände du så även innan du började med LCHF?

Link to comment
Share on other sites

Kände du så även innan du började med LCHF?

Oja, men då var det faktiskt ofta hunger på riktigt också. Jag har hela tiden levt med ett öga på klockan eftersom jag blivit fullständigt farlig om blodsockret dalat för mycket. Jag har fått helt okontrollerbara vredesutbrott. Att de försvunnit är nästan allra största vinsten med LCHF

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Oja, men då var det faktiskt ofta hunger på riktigt också. Jag har hela tiden levt med ett öga på klockan eftersom jag blivit fullständigt farlig om blodsockret dalat för mycket. Jag har fått helt okontrollerbara vredesutbrott. Att de försvunnit är nästan allra största vinsten med LCHF

 

Panikhunger har jag också haft problem med. Jag menade det du skrev om att du var mätt i magen men inte nöjd.

Link to comment
Share on other sites

 Åt lchf för något år sedan och enda anledningen till att jag slutade (eller snarare införde kolhydrater igen. Smör och liknande fick stanna) var för att jag blev att känna mig nedstämd.

 

Det där med nedstämdhet är typiskt för glutenabstinens. Du blir av med en tröst. Det är ungefär som att sluta röka, om du någonsin gjort det. Jag hade inte det problemet med känner flera som upplever det. Dom säger att det går över om man bara biter ihop, men det kan ta tid.

 

För min del var det tvärtom, nedstämdhet försvann, alla mörka tankar försvann. Humörsväningarna helt borta. Jag känner mig som en klippa inget rubbar mig nu. Självförtroende för första gången på 48 år ...

 

Här kan du läsa vad William Davis skriver om abstinens från spannmål:

 

http://www.wheatbellyblog.com/2013/09/surviving-wheat-withdrawal/

 

Min översätt: Flera veckor av låg energi och depression, illamående, huvudvärk, yrsel, vätskeförlust, känsloutbrott, vetelängtan, svullenhet, förstoppning, ledvärk. De flesta av dessa symptom beror på abstinens från de gliadinderiverade opiaterna (4-5 aminosyra långa polypeptider) som ökar aptiten och orsakar beroendeliknande ätbeteende. Det vet man därför att man kan forcera fram dessa effekter genom att ge opiatblockerande naloxone. Abstinensbesvären går inte att undvika.

 

Han rekommenderar i korthet; Drick vatten, få i dig salt (riktigt havssalt), ät bakterietabletter, ät magnesium, ät omega 3, få i dig jod (finns naturligt i riktigt havssalt).

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jodå, ordet onöjd är inte nyuppfunnet. Det körde jag redan på 70-talet

 

Man kan ju vara onöjd av andra orsaker än matbrist. Sugen på något gott att tugga på kunde jag bli även om jag var mätt när jag bodde ensam och inte fått någon kram på länge. Det kunde också vara brist på motion så jag löste det oftast med att gå en promenad så gick suget över.

Link to comment
Share on other sites

Det där med nedstämdhet är typiskt för glutenabstinens. Du blir av med en tröst. Det är ungefär som att sluta röka, om du någonsin gjort det. Jag hade inte det problemet med känner flera som upplever det. Dom säger att det går över om man bara biter ihop, men det kan ta tid.

 

För min del var det tvärtom, nedstämdhet försvann, alla mörka tankar försvann. Humörsväningarna helt borta. Jag känner mig som en klippa inget rubbar mig nu. Självförtroende för första gången på 48 år ...

 

Här kan du läsa vad William Davis skriver om abstinens från spannmål:

 

http://www.wheatbellyblog.com/2013/09/surviving-wheat-withdrawal/

 

Min översätt: Flera veckor av låg energi och depression, illamående, huvudvärk, yrsel, vätskeförlust, känsloutbrott, vetelängtan, svullenhet, förstoppning, ledvärk. De flesta av dessa symptom beror på abstinens från de gliadinderiverade opiaterna (4-5 aminosyra långa polypeptider) som ökar aptiten och orsakar beroendeliknande ätbeteende. Det vet man därför att man kan forcera fram dessa effekter genom att ge opiatblockerande naloxone. Abstinensbesvären går inte att undvika.

 

Han rekommenderar i korthet; Drick vatten, få i dig salt (riktigt havssalt), ät bakterietabletter, ät magnesium, ät omega 3, få i dig jod (finns naturligt i riktigt havssalt).

 

Ohja, sluta röka.. Slutade för drygt en månad sedan (har rökt två paket efteråt - ett på fest och ett i ren frustration) och jag grät i två dagar. Pinsamt att erkänna, men de där stinkpinnarna har varit min stöttepelare (tills jag läste "Äntligen icke-rökare" och insåg att jag lurat mig själv). Det är väl typiskt om samma sak ska gälla gluten också! =P

 

Jag känner mig mer tillfreds på ett sätt, som "jag kan visst överleva utan cigg och socker, HA HA!" men ibland känns det som att jag trillar ner i ett mörkt hål, då vill jag bara vräka i mig fikabröd, godis och sen ta en cigg på det..

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...