Gå till innehåll

Tips på "övertalning" - Hur ska jag övertyga andra?


Missme

Recommended Posts

Hej!

 

Jag äter själv mer eller mindre LCHF/Paleo sedan ungefär fem år och är väldigt insatt i dess hälsofördelar.

 

Mitt problem är mina föräldrar. Jag ser att de har ett stort behov av att lägga om kosten, de har högt blodtryck, börjar närma sig diabetes, och har värk i kroppen. Typiska "välfärdsåkommor". Tyvärr är de fortfarande väldigt fettskrämda, och äter enligt tallriksmodellen. Det hjälper inte heller att deras arbetskamrater är minst lika fettskrämda och inne på kalorisnålt.

 

Jag bor inte i samma stad, men har skickat Matrevolutionen via Youtube, gett dem olika böcker (som de dock knappt läst ut) och visat dem föreläsningar om hur fel vi haft om fettet. Men det hjälper inte, de säger att "det mesta" jag visat låter vettigt, men sedan ser jag ju att de fortsätter äta precis som vanligt...  

 

Har någon av er haft liknande problem? Man vill ju såklart sina nära och kära det bästa, och då man sitter på kunskaperna är det svårt att låta bli att göra någonting! Jag är tacksam för alla tips jag kan få, och är det någon som har lyckats med övertygning så vill jag gärna höra hur ni gjorde :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Jag äter själv mer eller mindre LCHF/Paleo sedan ungefär fem år och är väldigt insatt i dess hälsofördelar.

 

Mitt problem är mina föräldrar. Jag ser att de har ett stort behov av att lägga om kosten, de har högt blodtryck, börjar närma sig diabetes, och har värk i kroppen. Typiska "välfärdsåkommor". Tyvärr är de fortfarande väldigt fettskrämda, och äter enligt tallriksmodellen. Det hjälper inte heller att deras arbetskamrater är minst lika fettskrämda och inne på kalorisnålt.

 

Jag bor inte i samma stad, men har skickat Matrevolutionen via Youtube, gett dem olika böcker (som de dock knappt läst ut) och visat dem föreläsningar om hur fel vi haft om fettet. Men det hjälper inte, de säger att "det mesta" jag visat låter vettigt, men sedan ser jag ju att de fortsätter äta precis som vanligt...  

 

Har någon av er haft liknande problem? Man vill ju såklart sina nära och kära det bästa, och då man sitter på kunskaperna är det svårt att låta bli att göra någonting! Jag är tacksam för alla tips jag kan få, och är det någon som har lyckats med övertygning så vill jag gärna höra hur ni gjorde :)

 

 

Hejsan!

 

Jag har ett liknande dilemma med mina svärföräldrar. Situationen är nu sådan att vi är helt låsta i motsatt position vad gäller kosten. De tror att jag äter ihjäl mig på fett, jag är övertygad om att de äter ihjäl sig på tallriksmodellen.

Om jag hade varit lite smidigare hade det kanske gått bättre, det kan vara ett tips ;)

Kör på med böcker och föreläsningar, nöt ner fettskräcken. Och laga smaskig LCHF/paleo mat till dem när ni träffas!

Lycka till :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är svårt att ändra på nån som inte vill ändra sig eller vill förstå fördelen med "att göra sig omaket"

 

Det finns så många mantran runt farorna med mättat fett och att man ska äta "lite av varje" att det

är svårt att komma förbi dylika blockeringar

 

Ibland krävs det tyvärr att nåt allvarligt inträffar och inte sällan hjälper inte ens det

 

Jag tycker det låter som du redan gjort vad du kan utan att bli en veritabel hemmapredikant :)

Att föregå med gott exempel och visa på hur bra du mår av kosten är nog det starkaste argumentet

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

OK, Missme, tyvärr måste jag göra dig besviken. Jag har en diabetisk mamma och har i många år försökt att påverka hennes kosthållning men det funkar bara inte. Förmodligen finns det djupt inne i våra gener ett motstånd mot att föräldrar någonsin ska lära sig någonting av sina barn när hela uppväxten går ut på att det är föräldrarna som lär sina barn. Psykologi! Dina föräldrar kommer liksom mina aldrig att lyssna på vad du har att säga, hur mycket du än tjatar. Och ju mer du tjatar, stänger de öronen.

 

Det enda du kan göra är att tipsa om andra som säger precis samma sak. Ge böcker i julklapp, tipsa om professorer, forskare, läkare med flera som skrivit bra saker eller har bra YouTube-klipp på nätet och håll tummarna för att dessa auktoriteter ska impa på dem. Utifrån mina egna försök är dock prognosen tyvärr dålig. Men det går aldrig att tjata sig till att påverka någon annan. Var så diskret som möjligt i ditt sätt att påverka. Lycka till!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

OK, Missme, tyvärr måste jag göra dig besviken. Jag har en diabetisk mamma och har i många år försökt att påverka hennes kosthållning men det funkar bara inte. Förmodligen finns det djupt inne i våra gener ett motstånd mot att föräldrar någonsin ska lära sig någonting av sina barn när hela uppväxten går ut på att det är föräldrarna som lär sina barn. Psykologi! Dina föräldrar kommer liksom mina aldrig att lyssna på vad du har att säga, hur mycket du än tjatar. Och ju mer du tjatar, stänger de öronen.

 

Det enda du kan göra är att tipsa om andra som säger precis samma sak. Ge böcker i julklapp, tipsa om professorer, forskare, läkare med flera som skrivit bra saker eller har bra YouTube-klipp på nätet och håll tummarna för att dessa auktoriteter ska impa på dem. Utifrån mina egna försök är dock prognosen tyvärr dålig. Men det går aldrig att tjata sig till att påverka någon annan. Var så diskret som möjligt i ditt sätt att påverka. Lycka till!

 

Har du försökt påverka dom att enbart sluta äta raffinerade kolhydrater? Att man inte vill äta LCHF är ju en sak, alla gillar ju inte ens fett men om man åtminstone minskar på raffinerade kolhydrater och ökar intaget av grönsaker så han man ju nått rätt långt.

 

Vad har dom för argument mot att ändra på kosten? Tror dom helt enkelt inte på att den kan påverka deras hälsa eller tycker dom inte att det är värt uppoffringen? Jag har mött båda uppfattningarna.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Låt mig spetsa till det ytterligare... Ingen person har i verkligheten någonsin i världshistorien blivit "övertalad" till en ny åsikt/insikt annat än vid direkta hot om tortyr, straff etc. Att förändra sig från en åsikt till en helt annan handlar aldrig om att bli omkullpratad. Det handlar om att man hittar en alternativ idé, är djupt skeptisk i början men sedan hittar allt fler förespråkare för denna idé, gärna förespråkare som man sedan tidigare har respekt för.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du försökt påverka dom att enbart sluta äta raffinerade kolhydrater? Att man inte vill äta LCHF är ju en sak, alla gillar ju inte ens fett men om man åtminstone minskar på raffinerade kolhydrater och ökar intaget av grönsaker så han man ju nått rätt långt.

 

Vad har dom för argument mot att ändra på kosten? Tror dom helt enkelt inte på att den kan påverka deras hälsa eller tycker dom inte att det är värt uppoffringen? Jag har mött båda uppfattningarna.

Ja, jag har försökt precis alla varianter, ingenting funkar.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det kan vara likadant åt andra hållet också Per. Från föräldrar till barn. Jag har 4 vuxna barn med var sin respektive i familjerna. Har fått 2 av dem att testa men de slutade efter en kort tid. Bombar på facebook med olika länkar från expertsidor med både fakta och artiklar. Vi har haft diskussioner om nyttig mat och de lyssnar men att ta steget till koständring är inte ens i tankarna. Det är som om något radikalt måste hända som sjukdom etc, innan det skulle kanske bli en ändring men som du säger det funkar inte.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Låt mig spetsa till det ytterligare... Ingen person har i verkligheten någonsin i världshistorien blivit "övertalad" till en ny åsikt/insikt annat än vid direkta hot om tortyr, straff etc. Att förändra sig från en åsikt till en helt annan handlar aldrig om att bli omkullpratad. Det handlar om att man hittar en alternativ idé, är djupt skeptisk i början men sedan hittar allt fler förespråkare för denna idé, gärna förespråkare som man sedan tidigare har respekt för.

Häri ligger en del av varför jag och min svärmor hamnade i det dödläge vi sitter i.

Hon har lagt avsevärt med energi på att försöka övertyga mig om att LCHF är fel och farligt. Jag har envist påstått motsatsen.

Nu, med lite perspektiv, inser jag att om jag hade hanterat det lite smidigare hade jag haft ett bättre läge nu.

Det är nämligen jag som leder på poäng! Jag som har gått ner över tjugo välbehövliga kilon, som har blivit smalare, snyggare, uthålligare, sover bättre, har aldrig ont i magen längre, inga humörsvängningar.. Hela listan.

Men som sagt, oj vad det är enkelt att vara efterklok.. ;)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, jag har försökt precis alla varianter, ingenting funkar.

 

Men vad använder dom för argument för att inte sluta med raffinerade kolhydrater?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@Missme,

Skriv ut den här tråden och ge till föräldrarna i julklapp.

 

Borde vara tillräckligt lättläst och snabbläst, och kanske ge en liten tankeställare.

Den propagerar ju inte för LCHF, den belyser kommunikationsproblemen på ett lättfattligt sätt.

Då kanske dom inser att det finns många fler som försöker nå fram med hjälp och råd.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Oj vad många som verkar ha samma dilemma, tack för många bra inputs :)

 

Det jag tror är det främsta problemet är inte att de inte tror på faktan jag visar, utan jag ser det mer som att de har svårt att "lära om" bara. Kanske för att det finns så himla många "matlarm" i media att de har blivit lite anti. Nästan allt framställs ju mer eller mindre som onyttigt, har man inte tillräcklig kunskap för att sålla blir man nog lätt förvirrad.. Då är det enklare att falla tillbaka på sina gamla rutiner, och "ris och potatis har väl alltid varit nyttigt". Dessutom ska allt vara så enkelt som möjligt, de har sina rutiner som de följer. Tyvärr så innehåller deras rutiner mest halvfabrikat och andra snabbtillagade icke-LCHF måltider.

 

MKJ, jag har också varit inne på att börja lite enklare och först styra bort dem från de värsta kolhydraterna, som vetemjöl och socker, och så många e-nummer som det går. Det känns som ett tillräckligt energikrävande projekt och jag tror nog att de skulle vinna många fördelar bara de lyckat ändra på det. Man får väl välja sina strider är det väl man säger :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hur gamla är de, och hur nära bor de? Eftersom de mest kör på halvfabrikat, skulle det vara en möjlig väg att komma med matlådor åt dem eller köra storkok/långkok tillsammans nångång? Vår mat är ju smaklig och smakar ju oftast som husmanskost gjorde förr i tiden. Syrran och jag hjälper mamma på det viset. OK, hon äter fortfarande potatis och bröd, men eftersom hon äter god och vällagad mat 2 gånger om dagen så blir det ju inte så mycket. Dessutom tycker hon själv att Bregott vill hon ha för smakens skull och jag har fått henne att breda en matsked kokosolja på ett kex eller macka varje dag för hjärnans skull, så det är bättre än inget.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De är runt 60 år båda och dessvärre bor de en bit bort så jag är bara hemma nån gång i halvåret. Jag känner egentligen att om jag skulle laga mat eller handla då jag är där blir nästan som att gå in i "deras revir".. Däremot får de alltid LCHF då de kommer hem till mig :)

 

Men okej potatis kanske jag inte ska bry mig så mycket om, och de gillar ju husmanskost helt klart så det är väl dit jag ska försöka styra dem. En slags liberal LCHF är ju alltid bättre än tallriksmodellen, i alla fall ett steg åt rätt riktning.

 

Kanske ge dem en receptbok? Har sett att det finns ett par som har LCHF i husmanskoststil. Och hoppar att de använder den..

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Låt mig spetsa till det ytterligare... Ingen person har i verkligheten någonsin i världshistorien blivit "övertalad" till en ny åsikt/insikt annat än vid direkta hot om tortyr, straff etc. Att förändra sig från en åsikt till en helt annan handlar aldrig om att bli omkullpratad. Det handlar om att man hittar en alternativ idé, är djupt skeptisk i början men sedan hittar allt fler förespråkare för denna idé, gärna förespråkare som man sedan tidigare har respekt för.

 

Så du menar att många blir mer övertygade av vad andra gör än av kunskap? Konstigt!

 

Det som jag tycker är konstigt är att många verkar stänga öronen innan dom ens vet vad det är man försöker säga.

 

Varför vill människor inte ens ha kunskapen man är beredd att dela med sig av? Hur kan dom bilda sig en uppfattning utan att ha tillgång till fakta? Varför detta motstånd? Dom kan ju ändå välja vilken väg dom vill gå men utan kunskap är det svårt att välja.

 

Jag har en granne som verkligen mår jättedåligt och jag har bara sagt att om han vill ha hjälp så kan han kontakta mig men han visar inget intresse. Jag har berättat att jag själv blivit frisk från flera av dom hälsoproblem han har. För mig känns det obegripligt att han väljer att må så dåligt när det finns gratis hjälp på så nära håll.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om det här räknas som otillåten reklam får väl någon ta bort mitt inlägg. Min senaste bok, however, är skriven med tanke på svårövertalade människor. Den heter "Kom igång med LCHF på 14 dagar". Tanken är att under 14 dagar kan man stå ut med lite av varje, man hinner inte äta sig dödssjuk men man hinner också upptäcka eventuella positiva effekter under denna tid. I början och slutet av boken kan man fylla i sina hälsoparametrar , hur man mår. Man får då ett mer objektivt mått på huruvida det varit positivt eller negativt med LCHF. Boken innehåller köplistor och recept så man behöver inte tänka själv, det räcker till matlådor för de som jobbar eller till lunch hemma för de andra. Med denna bok kan man säga "Men testa 14 dagar då? Så kan du dissa det sedan om det var så dåligt så kan vi sluta tjafsa sedan. Lovar att inte tjata mera då".

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Problemen med 2 veckor är det att det ofta är då de värsta omställningsfasen kommer och finns.. Många som stupar just på dem och då. Min dotter för mig ett bra exempel och det gick inte förklara det när de inte är helhjärtat med .. tyvärr.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina två vuxna barn äter inte heller lchf, jag har berättat om mina hälsovinster och de respekterar mina val och ser till att det finns lämpligt mat för mig när jag besöker dom, på samma sätt respekterar jag deras val och bjuder tex ris och har frukt hemma när de är på besök. Jag svarar gärna om de frågar men tror inte att jag kunde övertala dem.

Jag har dock i min närhet några diabetiker som börjat med lchf och fått också sina blodsockervärden ner utan mediciner efter att de sett mina resultat.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så du menar att många blir mer övertygade av vad andra gör än av kunskap? Konstigt!

 

Det som jag tycker är konstigt är att många verkar stänga öronen innan dom ens vet vad det är man försöker säga.

 

Varför vill människor inte ens ha kunskapen man är beredd att dela med sig av? Hur kan dom bilda sig en uppfattning utan att ha tillgång till fakta? Varför detta motstånd? Dom kan ju ändå välja vilken väg dom vill gå men utan kunskap är det svårt att välja.

 

Jag har en granne som verkligen mår jättedåligt och jag har bara sagt att om han vill ha hjälp så kan han kontakta mig men han visar inget intresse. Jag har berättat att jag själv blivit frisk från flera av dom hälsoproblem han har. För mig känns det obegripligt att han väljer att må så dåligt när det finns gratis hjälp på så nära håll.

Jag talar om hur processen med att ändra sig från en ståndpunkt till en radikalt annan faktiskt går till hos människor. Har haft förmånen att få studera och läsa på om detta som mångårig omvärldsanalytiker vid kommunikationsavdelningen på Sveriges största parti. Kan du själv komma på ett enda tillfälle när du radikalt ändrat åsikt bara föra att någon du pratat med kastat massa fakta i ansiktet på dig? Nej, sannolikt inte. Tvärtom går man då in i försvarsposition och slår ifrån sig. Att läsa en bok ger mindre sannolikhet att man hamnar i försvarsposition än när man hamnar i argumentation ansikte mot ansikte... men likväl kräver en helomvändning lång tid. Det är min erfarenhet i alla de åsikter/insikter där jag radikalt ändrat uppfattning under livet.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag talar om hur processen med att ändra sig från en ståndpunkt till en radikalt annan faktiskt går till hos människor. Har haft förmånen att få studera och läsa på om detta som mångårig omvärldsanalytiker vid kommunikationsavdelningen på Sveriges största parti. Kan du själv komma på ett enda tillfälle när du radikalt ändrat åsikt bara föra att någon du pratat med kastat massa fakta i ansiktet på dig? Nej, sannolikt inte. Tvärtom går man då in i försvarsposition och slår ifrån sig. Att läsa en bok ger mindre sannolikhet att man hamnar i försvarsposition än när man hamnar i argumentation ansikte mot ansikte... men likväl kräver en helomvändning lång tid. Det är min erfarenhet i alla de åsikter/insikter där jag radikalt ändrat uppfattning under livet.

 

Politiska åsikter är ju en sak medan biologi/ fysiologi är något annat. Om man t ex informerar någon om att socker inte är bra för hälsan så är det ju inte samma sak som att försöka övertyga någon om att rösta på ett visst politiskt parti.

 

När det gäller sockrets inverkan på hälsan så kan man ju inte heller säga att det är en åsikt. Sedan kan människor naturligtvis gå i försvarsposition när det gäller socker av den enkla anledningen att dom inte vill att socker skall vara skadligt. Dom kan också ha svårt att tro på det. Problemet är ofta att dom inte ens är tillräckligt intresserade för att ta del av den information man har.

 

Det är just det jag har så svårt att förstå. Varför är dom inte intresserade av att ta del av dom fakta man erbjuder dom att få?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Föräldrar, svärföräldrar och vuxna barn är en sak, ni bor förmodligen inte under samma tak. Jag äter LCHF sedan två år och och har inte lyckats få min man att tända på idén. Hemma blir det mest LCHF eftersom jag lagar maten, men efter en perfekt måltid sabbar han ofta till det med ett antal knäckebrödsmackor. Han tycker jag bara lyssnar till den ena sidan, det finns ju massor som är emot LCHF och tänk om det är de som har rätt? Han äter gärna smör och har vågat sig upp till 2% mjölk, men när jag lagar ägg och bacon till frukost avstår han oftast med kommentaren "man måste vara försiktig med sånt" och tar sig en tallrik fil med flingor istället. Suck! Han har ätit Lipitor i 10+ år men slutade med det för ett år sedan, tack och lov! Vi har tittat på YouTube tillsammans men för varje film som jag väljer så hittar han en som hyllar tallriksmodell och lågfett. Så där står vi, ord emot ord, och han går sin väg och jag min, jobbigt. Jag har inte varit påstridig, tycker jag, bara förmedlat de fakta jag fått från Doc och åtskilliga fler, men det har som sagt inte hjälpt. Man kan bara upplysa, sen måste var och en själv inse vad som är rätt!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Föräldrar, svärföräldrar och vuxna barn är en sak, ni bor förmodligen inte under samma tak. Jag äter LCHF sedan två år och och har inte lyckats få min man att tända på idén. Hemma blir det mest LCHF eftersom jag lagar maten, men efter en perfekt måltid sabbar han ofta till det med ett antal knäckebrödsmackor. Han tycker jag bara lyssnar till den ena sidan, det finns ju massor som är emot LCHF och tänk om det är de som har rätt? Han äter gärna smör och har vågat sig upp till 2% mjölk, men när jag lagar ägg och bacon till frukost avstår han oftast med kommentaren "man måste vara försiktig med sånt" och tar sig en tallrik fil med flingor istället. Suck! Han har ätit Lipitor i 10+ år men slutade med det för ett år sedan, tack och lov! Vi har tittat på YouTube tillsammans men för varje film som jag väljer så hittar han en som hyllar tallriksmodell och lågfett. Så där står vi, ord emot ord, och han går sin väg och jag min, jobbigt. Jag har inte varit påstridig, tycker jag, bara förmedlat de fakta jag fått från Doc och åtskilliga fler, men det har som sagt inte hjälpt. Man kan bara upplysa, sen måste var och en själv inse vad som är rätt!

 

Att äta knäckebrödsmackor efter en lchf-måltid låter ju som en lurig blandning.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Maken äter som han blir serverad i och för sej mest av lättja efyersom jag handlar och lagar maten... Men han fuskar mindre än förut när han äter ute i alls fall. Dottern är rädd för min kost och sonen kallar det ADHD-mat... Bokstäver som bokstäver, typ.

Men ungarna kan jag förstå.. Jag har ju fostrat dem fettskrämda och de har sett mej med soppor och pulver i åratal. Mina hälsovinster syns ju inte utanpå och jag har ju påstått att jag mått bra tidigare också (fast haft rejält mycket häftigare humör. Det är största vinsten vad dottern anbelangar)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Gör inte samma misstag som jag. Jag ska dela med mig, även om det blir ordentligt personligt.

 

Min mamma gick nyligen bort till följd av de sjukdomar hon hade, varav de flesta hade med kolhydratmetabolismen att göra (diabetes, massivt överviktig, reumatism, astma, dåliga blodfetter). Jag hade länge försökt med logiska argument få henne att lyssna och ändra på saker och ting, men pga att läkarna (f-n ta dem, ärligt talat) sa att LCHF var farligt för hjärtat och liknande skrämselpropaganda fick jag aldrig gehör för mina åsikter. Det jag möttes av när vi diskuterade saken var bara att "läkarna har sagt att..." Jag försökte gång på gång förklara att jag kan mer än dem, men hon ville inte lyssna. Nu är hon tyvärr borta för alltid pga sin ovilja att lyssna på sin son, dvs mig. Hon hade garanterat varit i princip frisk idag om hon bara gjort som jag sa.

 

Det misstag jag gjorde, vilket jag kommer till nu, var att tjata och gorma på henne. Nu är hon borta och jag kommer alltid få leva med vetskapen att det sista hon hörde från mig var uttalanden i stil med "du borde inte äta sånt". Om jag fått göra om hade jag lagt ner alla försök att förändra henne, eftersom hon uppenbarligen inte var mottaglig. Istället hade jag fokuserat på att tala om för henne hur mycket hon betytt för mig och hur mycket jag älskade henne. Nu kommer jag tyvärr aldrig mer få chansen att tala om det för henne, och det ångrar jag bittert.

 

En del är helt enkelt inte mottagliga, och det får man respektera. Var ett föredöme. Visa dem genom eget exempel vilka effekter denna kost har på hälsan. Så småningom kanske de öppnar upp sig och blir villiga att lyssna... eller så blir de aldrig det. Hur som helst, se till att tala om för dem hur mycket de betyder och hur mycket du uppskattar dem (om du nu gör det... man ska inte ljuga). En vacker dag kan det vara för sent.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Över 4 år av mitt lchftid bodde jag med 2 unga vuxna döttrar, pojkarna hann flytta ut innan jag började med lchf, och jag hade aldrig problem med maten hemma. Jag lagade allt mat och redan från början gjorde jag klart att om de ville ha annat var det bara att göra det själv. Men anpassningen för mig blev att jag gjorde på mitt sätt och lämnade bort eller ändrade tillbehören så det passade mig. Ville de ha annat som potatis, ris eller spaghetti så var det fritt fram att göra det själv. Fungerade bra för de gillade mina såser, grytor eller vad det nu var. Erfarenhet som jag fick under de åren var att det går utmärkt att kombinera både lchf och annan koststil med hemlagat mat. Kanske hade jag tur att de gillade gräddiga såser eller köttiga grytor men fick aldrig höra nervärderade ord om mitt mat. Tvärtom, problem för dem var ju bara att de vägrade ta steget ut genom att lämna bort just potatis etc. från sina tallrikar..

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Över 4 år av mitt lchftid bodde jag med 2 unga vuxna döttrar, pojkarna hann flytta ut innan jag började med lchf, och jag hade aldrig problem med maten hemma. Jag lagade allt mat och redan från början gjorde jag klart att om de ville ha annat var det bara att göra det själv. Men anpassningen för mig blev att jag gjorde på mitt sätt och lämnade bort eller ändrade tillbehören så det passade mig. Ville de ha annat som potatis, ris eller spaghetti så var det fritt fram att göra det själv. Fungerade bra för de gillade mina såser, grytor eller vad det nu var. Erfarenhet som jag fick under de åren var att det går utmärkt att kombinera både lchf och annan koststil med hemlagat mat. Kanske hade jag tur att de gillade gräddiga såser eller köttiga grytor men fick aldrig höra nervärderade ord om mitt mat. Tvärtom, problem för dem var ju bara att de vägrade ta steget ut genom att lämna bort just potatis etc. från sina tallrikar..

 

Åt dom mindre av såsen än du? Dom kanske i och för sig hade ett större energibehov annars finns ju risken att det blir för mycket energi om man både tar LCHF-mat och potatis/ris/pasta.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att om de verkligen tittat på Matrevolutionen och inte vill ta det till sig och inte heller andra argument så är det nog svårt, tyvärr.

 

Det finns trots allt fler människor som förespråkar annan kost än LCHFoch man ju välja att delvis tro på dem också...

 

Och om man inte är ordentligt övertygad om LCHF kostens fördelar så är det säkert för de flesta mycket svårt att acceptera en kraftigt förändrad kosthållning, bara för att testa, i själva verket är det för många svårt att följa LCHF kost även om man är övertygad om fördelarna. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att äta knäckebrödsmackor efter en lchf-måltid låter ju som en lurig blandning.

Absolut, men vad gör jag, han är en vuxen karl som fattar egna beslut och de går inte mot LCHF!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag anser att det är omöjligt att övertala andra. Man får så ett frö och se vad som händer. Och såklart försöka vara en levande reklampelare för vad bra kost kan göra. Sen tror jag att det är bättre att försöka förändra de små tingen istället för att försöka sälja in hela LCHF-konceptet.

Så här har det gått för mig med släkten.

Min svärfar är i stort behov av ändrad kost då han har "allt" och lite till i välfärdssjukdomsväg. ( vilket långt ord ) Han lyssnar och verkar ta till sig men gör sen ändå som han vill . Nu då min sambo gått över till lågkolhydratkost så talar han med sin far istället och försöker förmå honom att minska på öl och bröd samt att börja motionera. Det går sådär, han har i alla fall dragit ner på bröd och börjat motionera så smått.

Min svärmor har även hon en massa åkommor och äter statiner. Jag har berättat om hur jag äter och gett henne "matrevolutionen". Inget resultat mer än att hon ironiskt undrar vad jag äter just nu då hon ska bjuda på något. Min sambo fick henne på andra tankar när hon såg att han åt annorlunda. Så idag har hon slutat med statiner och dragit ner rejält på socker och slutat med margariner. Hon har blivit en ny människa och ser 10 år yngre ut. Huden har blivit fin, håret fint och hon har blivit av med en stor del av sin värk. Så himla kul. 

Min mamma och hennes sambo har inga sjukdomar alls och deras blodsocker och andra värden är toppfina. De motionerar varje dag. Mina tips till dom har varit att sluta med margarin och dra ner på socker och skräpmat samt  ta tillskott i form av d-vitamin, c-vitamin och omega 3. De äter idag i stort sett riktig mat även även om det ibland blir köpemat.

Syrran är jätteintresserad och det blir mycket prat om mat och hon äter i stort sett lchf.

Mina tre barn äter vettigt även om de inte äter lchf.

Mina barnbarn får bara godis på lördagar och då inga större mängder.

Ingen i min släkt äter margariner och bara det är en hälsovinst tycker jag. Och de flesta i min släkt äter d-vitamintillskott. 

Jag tycker att det är viktigare att äta bra mat än att just äta lchf, även om det är just det jag gör. Jag gör det för att jag har fått en sjuk kropp av fel mat och måste försöka få mig frisk. Och sen så mår jag väldigt bra av den kosten.

Jag tycker du ska rikta in dig på att försöka förändra det lilla så kanske det i slutänden blir till det bättre. 

Lycka till

/monki

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För mej kom en helomvändning pang bom kan man säga, fast jag inte ens tyckte mej vara direkt överviktig eller sjuk. En moster till mej hade varit och lyssnat på en föreläsning av Annika Dahlqvist hösten 2008 och berättade om det för mej, jag blev oerhört nyfiken och for hem och googlade på Annika, hitta hennes blogg, läste den och annat jag hitta på nätet, beställde hem böcker av Annika, SSS och Litsfeldt, efter nyår 2009 satte jag igång och har aldrig ångrat det beslutet, jag blev "frälst" så att säga. Jag som inte ens var sjuk eller fet, trodde jag..gick ner 17 kg, all ledvärk och inflammation som jag hade försvann efter några månader, jag som trodde att den värk och inflammation jag hade i lederna berodde på det sk naturalförloppet efter mer än 20 år som skogsarbetare.

 

Nå som frälst lchf-are ville jag ju tala om för mina sjuka anhöriga om denna enkla lösning men se då stötte jag på patrull, jag var inte klok som åt denna livsfarliga kost och skulle enligt dom falla död ner inom kort pga allt fett jag åt. Min fd svärfar som har diabetes2 och är opererad efter en infarkt trodde jag skulle bli intresserad, jag gav honom böcker av Litsfeldt att läsa men han blev bara förbannad, han vägrar lyssna, han vägrar läsa på och då finns det tyvärr inget mer jag kan göra annat än se på förfallet. En kompis som också har D2 är lika envis, han blir också förbannad om jag säger något. Jag kan inte för mitt liv förstå varför folk är så blinda och döva.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Absolut, men vad gör jag, han är en vuxen karl som fattar egna beslut och de går inte mot LCHF!

 

Jo fast knäckemackorna kanske blir dubbelt så farliga om man äter en LCHF-måltid tillsammans med dom. Det kanske han inte förstår. Då skjuter kanske blodfetterna i höjden och har man dålig fettförbränning och samtidigt höga blodfetter så ligger man risigt till.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För mej kom en helomvändning pang bom kan man säga, fast jag inte ens tyckte mej vara direkt överviktig eller sjuk. En moster till mej hade varit och lyssnat på en föreläsning av Annika Dahlqvist hösten 2008 och berättade om det för mej, jag blev oerhört nyfiken och for hem och googlade på Annika, hitta hennes blogg, läste den och annat jag hitta på nätet, beställde hem böcker av Annika, SSS och Litsfeldt, efter nyår 2009 satte jag igång och har aldrig ångrat det beslutet, jag blev "frälst" så att säga. Jag som inte ens var sjuk eller fet, trodde jag..gick ner 17 kg, all ledvärk och inflammation som jag hade försvann efter några månader, jag som trodde att den värk och inflammation jag hade i lederna berodde på det sk naturalförloppet efter mer än 20 år som skogsarbetare.

 

Nå som frälst lchf-are ville jag ju tala om för mina sjuka anhöriga om denna enkla lösning men se då stötte jag på patrull, jag var inte klok som åt denna livsfarliga kost och skulle enligt dom falla död ner inom kort pga allt fett jag åt. Min fd svärfar som har diabetes2 och är opererad efter en infarkt trodde jag skulle bli intresserad, jag gav honom böcker av Litsfeldt att läsa men han blev bara förbannad, han vägrar lyssna, han vägrar läsa på och då finns det tyvärr inget mer jag kan göra annat än se på förfallet. En kompis som också har D2 är lika envis, han blir också förbannad om jag säger något. Jag kan inte för mitt liv förstå varför folk är så blinda och döva.

Känner igen problemet, fast i mitt fall rör det sig om en multisjuk god vän, 65+. Han väger 130 kg, är diabetiker typ 2 , har högt blodtryck och höga blodfetter, hjärtproblem (pacemaker). Saknar ork och tar bilen till kiosken 100 m bort för att köpa kvällstidningen och sitt dagliga godis. Tar insulin och äter massor av mediciner.

Han testade lchf för ett par år sedan, gick på kort tid ner 10 kg, kunde minska sitt insulinintag betydligt och blev mycket piggare. MEN - både hans läkare och diabetessköterska varnade honom för lchf. Han fick tom höra att han kunde dö om han fortsatte med denna kost.

Alltså återgick han till det gamla vanliga, vilket i hans fall innebär en kolhydratrik kost med mycket kaffebröd. 

Han är mycket dålig nu, och man kan bara gissa hur hans hälsotillstånd hade varit om han hade fått fortsätta med lchf-kosten.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min erfarenhet är att man ska akta sig för att försöka övertala folk eller bli alltför tjatig. Det får helt motsatt effekt än den avsedda.

 

Man kan skicka någon intressant länk då och då kanske, så får folk läsa själva om de har lust. Man kan bjuda på god LCHF-mat och kanske inspirera den vägen. I min närmsta krets har jag ett par övertygade LCHFare, och några andra som är lika bergfast övertygade om att mättat fett är jättefarligt. Samtliga mycket välutbildade inom kemi/biokemi/medicin. En mycket fettskrämd person jag känner har forskat om diabetes i hela sitt liv och anser att Karelenstudien är det slutgiltiga beviset för att fett är livsfarligt. Hå hå ja ja. 

 

Sockergrisarna (känner några sådana också) är jag faktiskt mer orolig för än de felinformerade ortorektikerna (läs fettundvikarna). En skyller sina dåliga tänder (flera rotfyllningar före fyllda 35) och övervikt på generna, men knaprar samtidigt smågodis i princip varje dag. Personen ifråga vet vad jag tycker, och det får räcka för mig. Det finns inget jag kan säga för att självbedrägeriet ska inses, så då föredrar jag att inte förstöra den goda stämningen genom evigt hackande. Det är faktiskt varken min hälsa eller mina tänder.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har inte kunnat släppa den här tråden riktigt och samtidigt med mitt arbete så har min hjärna funderat ut lösningar på detta problem,höhö. Nu fick jag ju skryta lite :)

Vi är ju ganska så , ja vad ska man säga?, enkelspåriga i mångt och mycket. Man kanske ska bli lite mer fantasifull i sitt agerande gentemot de man verkligen bryr sig om. 

En gång för längesen när jag var tonåring så var det en grabb som gömde  mina vantar när jag var där med kompisar för att jag skulle komma tillbaka. Ja, jag fattade ju inte först.....

Jag menar att vi kanske ska försöka hitta nya vägar att få våra nära och kära på kroken :) Byta bete liksom. Vi kanske kan "råka" glömma något hemma hos den vi vill omvända :) Eller "råka" köpa smör och bregott istället för margarin. Lämna böcker framme, babbla på hur ooootroligt bra du mår utan att med en suck yttra något om att de också borde....Ja ni fattar :)

Nu kräver ju detta lite energi av en själv men det kan det ju vara värt. Ibland så vill ju ens nära och kära inte lyssna på mig för de vet ju vad jag ska säga och det är alltid lättare att vara vrång mot en närstående. Men tänk om du bjöd med någon annan som kunde prata om hur bra det är men inte till dom utan till dig. 

Jag kan bara gå till mig själv och jag kan garantera att om någon ska försöka ändra på mig bara sådär så blir jag så vrång och "vips" så har man stängt av för vidare kommunikation. Vi kanske alla har en dos av det där lilla monstret "kan själv" Hmmm denna tråd kommer nog vara med mig länge :)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Joo..margarinet har jag lyckats få bort av alla mina barn ... ett litet steg i taget kanske för gillar inte tjat. Varken göra det eller höra det så .. Problemet med det är ju för mig har jag ofta märkt att de lyssnar snällt och verkar intresserade men inte säger något emot så inbillar man ju att det är ok att prata om kosten fast man vet sedan att det egentligen är som att prata med väggar. De lyssnar av snällhet. Skulle i mitt fall tycka om mer om de skulle säga det rakt av hur de vill och hur de reagerar på det hela. Tex. sluta tjata pappa ;)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Inlägget ovan av Monki_65 fick mig att tänka till lite.

Man kanske helt enkel bara ska tala om för andra hur otroligt bra man mår.

Det är så lätt att när andra beklagar sig över än den ena, än den andra krämpan föreslå att de ska testa LCHF.

Skit i att föreslå det.

När någon säger, jag är så trött, jag har ont osv.

Så säga bara:

Det var ju synd för dig, jag själv känner mig faktiskt väldigt pigg och har inte ont, jag mår faktiskt fantastiskt bra just nu!

Utan att påpeka att det är kostomläggningens förtjänst, det vet de ju redan...?

Kanske sår det ett frö, om du är positiv och glad och påpekar hur bra du mår?

Föreslå inte hur de ska kunna må bättre, var bara ett levande bevis själv

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Denna tråd känns verkligen viktig.

 

 

Det behövs "reklamkampanjer" av riktigt vassa beteendevetare för att få svensson att ta till sig det fantastiska folkhälsoredskap som faktiskt lågkolhydratkost är.

 

 

Det är ett kunskapskrig som pågår och LCHF har starka krafter mot sig!

 

 

Vi är helt enkelt hjärntvättade!
Blått= pojke, rosa =flicka, fett= fetma, socker =gott, fest=dricka alkohol…

 

 

Jag själv är ett verkligt "kan själv monster" och hadde väldigt svårt med fett fastän jag förstod LCHF budskapet.

 

 

Huvudvärk i tre dagar när jag uteslöt socker, många ger upp och tror man blir dum i huvudet av LCHF.

 

 

Nyfikenhet behövs för att ta till sig ny kunskap.

 

 

Alltså behöver vi stimulera vår nyfikenhet för ”riktig mat”.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

jag har jobbat ihop med ett ritigt sockermonster idag. hon sa att förut har hon bara fnyst åt lchf som en bantningsfluga bland andra, men när jag berättar varför jag äter det och resultaten blir hon intresserad och imponerad. Inte för att hon själv, ung och smal och hittills frisk, skulle hoppa på det, men jag kan tänka mej att hon kan sprida ringar på vattnet om hon träffar nån annan som har metabola problem.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Predikande brukar fungera rätt dåligt. Lättast är att låta resultaten tala för sig själva. Sedan kommer folk och fråga hur man gått till väga, och då är de ganska lätt-övertygande.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En bekant till mej som har bonusbarn - runt 8 till 14 års ålder -
Kör med taktiken snacka gott om vad som är bra å inte - men vill de ha rostat bröd låt dem äta -
Förklara enkelt - lägg en bit rostbröd i vatten - se vilken sörja de blir - å dessamma händer ju typ i magen / tarm hos oss
Förbjud inget - bara tala gott om de som / vi tycker är bra /
De nog bästa taktiken när de är ( unga )
sen får de ju ta ställning till de själva när de blir äldre - med i pumpat i skallen vad vissa produkter gör med kroppen å hälsan :)
även små grytor har ju öron - sägs de -
Fast de kanske behöver fundera på de en längre stund

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag känner en stigande irritation när jag läser denna tråd. Inte på er som skriver för jag tror inte heller på tjat och människor behöver göra förändringar av egen övertygelse. Men jag känner en irritation på den infantila bångstyrighet som stora delar av sjukvården uppvisar men också hos attityden hos den som är sjuk i dessa metabola sjukdomar. Man kör ett race som inte fungerar och därför kör vi lite till  :blink:

 

Mona Sahlin sa en gång att hon tyckte det var sexigt att betala skatt men det tycker inte jag, lika lite som jag gillar att elda för kråkorna. Jag gillar inte att betala för något som inte fungerar för att man skall kunna äta "lite av varje" det vill säga socker och raffinerad stärkelse, för det är det som det handlar om!

 

Nu vill jag inte ha en konstigt debatt om att någon skall nekas vård eller liknande men behöver vi kanske som nation och folk börja ifrågasätta våra egna attityder? Fundera på och ta mer ansvar för vad man har rätt till och inte? Det finns så många behov som inte går att lösa med riktig mat och jag önskar att pengarna går till sådant istället. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men vad använder dom för argument för att inte sluta med raffinerade kolhydrater?

Det handlar inte om argument. Det handlar om känslor. De flesta tänker inte alls på att socker och vitt mjöl är hälsovådligt. Det pratas allt för lite om det. Därför är det knappast någon som är rädd för det. Däremot är det helt normalt att vara rädd för fett. Fett får människor att tänka på döden. Socker, läsk, bullar etc får människor att tänka på fester och glada minnen. Så antagligen har de flesta som inte vill sluta med raffinerade kolhydrater några argument över huvudtaget. Annat än att "jag äter som jag vill".

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det handlar inte om argument. Det handlar om känslor. De flesta tänker inte alls på att socker och vitt mjöl är hälsovådligt. Det pratas allt för lite om det. Därför är det knappast någon som är rädd för det. Däremot är det helt normalt att vara rädd för fett. Fett får människor att tänka på döden. Socker, läsk, bullar etc får människor att tänka på fester och glada minnen. Så antagligen har de flesta som inte vill sluta med raffinerade kolhydrater några argument över huvudtaget. Annat än att "jag äter som jag vill".

 

Jag menar som svar när du säger att det inte är bra för hälsan med raffinerade kolhydrater.

 

Alternativen kan ju vara

 

- Det tror jag inte på.

 

- Det kanske det är men jag tycker det är viktigare att må gott.

 

- Socker har man ju alltid ätit, det kan väl inte vara farligt. (Dom kanske har sett människor som ätit en massa socker och vitt bröd men ändå blivit 90 år gamla.)

 

När någon svarar "jag äter som jag vill" som du skriver så skulle åtminstone jag väldigt gärna vilja veta hur dom verkligen resonerar.

 

Det skulle vara väldigt intressant att få höra vilka argument ni som läser det här har fått höra från andra. Jag äter dock inte LCHF och äter nog mycket mindre fett än Livsmedelsverket rekommenderar så det är argumenten mot att minska på raffinerade kolhydrater jag är mest intresserad av.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att lyckas övertyga någon om att ändra livsstil.

Vilken utmaning! Svårt uppdrag!

 

Försök:

Att vara ett gott föredöme

Lyft fram goda exempel

Agera vänligt

Använd ett positivt språk

Ha positiva förväntningar

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Många människor gör nog också det som är enklast för stunden, vilket vanligtvis är det som man alltid har gjort.

Om man dessutom tycker att det fungerar, ja då ska det nog mycket till innan man är villig att lyssna.

Jag minns ju själv vilken enorm omställning det var att laga mat, när jag bytte till LCHF! Nu kan jag inte riktigt komma ihåg vad det var jag tyckte var så besvärligt, men ATT det var besvärligt minns jag.. :huh:  Det tog evigheter att hitta recept som verkade åtminstone ätliga, och VAD ska man ha istället för pasta/ris/potatis.. Blomkålsmos - I think not!

 

Jag tror på att vara (försöka i alla fall!) ett gott föredöme.

Och, av egen erfarenhet, ligga lite lågt och visa ödmjukhet i eventuella diskussioner ;)

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 weeks later...

Arkiverat

Detta ämne är nu arkiverat och det går inte längre svara i det.

×
×
  • Skapa nytt...