Min nya livsstil, nu är det dags

[emmi]

Så var det väl dags, efter att ha hängt på forumet sedan dess begynnelse (av och till), att presentera mig (varning för att det blir långt, kan inte hjälpa mig)... HEJ!

 

Kroppsligt har jag sedan tidiga tonåren vägt för mycket. Problematiska knän som hoppade ur led, av och till hela tiden, ledde till att jag blev extremt ovillig till/rädd för att röra mig. Parallellt med det är värt att berätta att jag var sockergalning och hade en elittränande bror = stora mängder pasta. Vikten rasade upp, självförtroende och självkänsla rasade ner och jag stannade hemma läste läxor och böcker. Lyckades krypa med motion och mindre mat lagom till studenten och kom lite igång med att röra mig. Men sen vet vi ju alla hur det går... tillbaka på vanlig mat och tillbaka på ruta ett förr eller senare.

 

Sen hoppar vi fram till 2011 då jag blev headhuntad av en PT på mitt gym, han ville träna med mig och han verkade bra så jag hoppade på. Träningen funkade fantastiskt bra och jag fick grymma resultat men kosten... suck... salladsblad och magra proteinkällor tillsammans med frukt. Funkade fint medan jag stod tillsvar inför honom, sen tappa jag träningssugen och kosten med det. Tillbaka på ruta ett. Aldrig mer kommer någon få diktera min kost åt mig, det har jag lärt mig nu.

 

Sen LCHF då. Första gången jag såg en Aftonbladet rubrik om Annika D ruskade jag på huvudet och tänkte att det där låter inte klokt. Hur kan folk tro att det funkar att äta så?? Som bloggläsare kom jag sedan igen kontakt med LCHF när Katrin Z skulle gravidbanta, åter skeptisk men ändå nyfiken på resultaten. Testade en kortis och krympte men sockermonstret satt hårt, å jag va nykär med mycket ”unnande” så jag var snart tillbaka till vanlig kost.

 

Förra året i januari bestämde jag mig. Jag hade läst på en massa, slutligen läst Matrevolutionen (och övertygat sambon om att jag inte skulle dö av nya kosten) så satte jag igång. Läste på forumet, massa bloggar, tränade och fick bra resultat. Sen började jag ta avsteg ibland, tappade träningsmotivationen och under sommaren också kosten. Försökt hitta tillbaka men haft en ständig kamp mot suget. Under hela året stress, i perioder vantrivts på jobbet, kortare period med sömnproblem osv.

 

NULÄGE.

 

Det är dags att ta tag i det här nu, och i det här menar jag ju naturligtvis hälsan och det allmänna välmåendet och inte bara vikten. Jag är ju övertygad om budskapet så vad kan gå fel? Jo men det är ju det där med beroende, eller att medicinera med mat, som är problemet. Är jag glad, ledsen, stressad, trött, sjuk osv så kan det alltid behövas choklad, smågodis, glass och bakat som jag vänder mig till. Sen har vi ju också vaneätandet: fira med söt, fredagsmys med sött osv. Det är detta som är min kamp, det är ju så gott och den korta kicken kan vara helt fantastisk. De långsiktiga effekterna vet jag ju vad de är och de är allt annat än positiva.

 

Positiva effekter av LCHF som jag vet om är ju nummer ett magproblem som bara upplöser sig, jag vet att det är bra för min långsiktiga hälsa, jag håller mig mätt länge och slipper tänka på mellanmål, och jag krymper. Jag får inte särskilt mycket övergångsbesvär det är som om min kropp tänker ÄNTLIGEN varje gång jag återgår till kosten.

 

Negativa effekter av LCHF är ganska få, jag får övergångsutslag i ansiktet som gör att jag känner mig ful och gör att jag bara vill gömma mig (de håller redan på att minska dock), svårt som f*n socialt (alltid viktigpettrar som ska veta bättre, ifrågasätta osv. Ni känner igen er....), och sen var det ju det där med att jag medicinerar med just kolhydrater.

 

Sedan annandagen har jag gått tillbaka till LCHF (ville inte jinxa med ett nyårslöfte) och trots nyårsfriande i bland massa socker så har det gått bra. För att få det hela att fungera för mig har jag insett att jag behöver träningen, fick belägg för det i Hjärnkoll på vikten (där jag fick en uppfräschning av varför snabba kolhydrater är fel). Jag behöver annat som ersätter min medicin, jag behöver alla goda effekter som träningen ger. För att ge mig goda förutsättningar för att sköta mig började jag därför med träning två gånger per vecka redan fyra veckor innan kostomläggningen. När jag tränar vill jag äta bra, jag drar ner på allt onyttigt och mår mycket bättre. Sen gick jag över, har hängt här för att ha likar omkring mig, fortsatt med träningen. För att hålla min nya livsstil tänkte jag också komma ut ur mörkret, sätta ord på mina problem och vilken plats är bättre än den här.

 

Jag vill inte ha våg hemma och inte räkna varken kolhydrater eller kalorier. Rädd för ätstörda kontrollbeteenden kring mat, haft mycket ätstörningar omkring mig. Ska satsa på att lyssna på hur kroppen reagerar och agera utifrån det sen. Väga mig gör jag på gymmet.

 

Längd: 172 cm

Vikt: 87,1 kg vecka 1, 85,1 kg vecka 2. (Älskar att man får en kickstart.)

 

Mer om kost och dryck en annan gång.

[Rebecka]

Håller tummarna hårt! Känner igen mig helt i din text, ska bli spännande att följa!

[Syster]

Jag håller också tummarna stenhårt för dig. Du vet vad du ska göra, och du vet hur bra du kan må

Det enda rådet jag kan ge, är att kör LCHF stenhårt i fyra veckor, till dess du har kommit över omställningsfasen och kroppen har anpassat sig till fettförbränning, så ska du se att suget efter det som du längtar efter har gett med sig till en stor del, och du börjar fundera på vad det var du längtade efter egentligen   

[emmi]

Jag håller också tummarna stenhårt för dig. Du vet vad du ska göra, och du vet hur bra du kan må

Det enda rådet jag kan ge, är att kör LCHF stenhårt i fyra veckor, till dess du har kommit över omställningsfasen och kroppen har anpassat sig till fettförbränning, så ska du se att suget efter det som du längtar efter har gett med sig till en stor del, och du börjar fundera på vad det var du längtade efter egentligen   

 

Jo jag vet, men TACK! Ska bara hålla mig till det på "ok-listan" (minus maximalt en öl i veckan men det triggar inte sug hos mig tack å lov). Det är det som inte fungerade i höstas fick aldrig in en rutin på att välja och bete sig rätt.

[stoscha]

Välkommen lilla Emmi till ett fantastiskt gäng som är fenor på kost och hälsa, de flesta av egen erfarenhet, men vi har också guldläget att ha en hel del folk här som även förstår hur saker hänger ihop.

Vi finns här med råd och stöttning när du behöver.

Har du sett Mys blogg lchfingenjören? Hon har massor med bra verktyg när sockermonstret lägger krokben för dej eller när din självkänsla inte räcker till för att du ska vara ditt bästa jag

[emmi]

Välkommen lilla Emmi till ett fantastiskt gäng som är fenor på kost och hälsa, de flesta av egen erfarenhet, men vi har också guldläget att ha en hel del folk här som även förstår hur saker hänger ihop.

Vi finns här med råd och stöttning när du behöver.

Har du sett Mys blogg lchfingenjören? Hon har massor med bra verktyg när sockermonstret lägger krokben för dej eller när din självkänsla inte räcker till för att du ska vara ditt bästa jag

Tack för välkomnandet!

 

Jag är rätt aktiv på bloggfronten. My läser jag ibland, för mig blir det emellanåt lite väl klämkäckt och det har jag lite svårt för. 

[emmi]

Blogggar och böcker som varit bra kan ju vara en annat bra ämne. Jag tycker att bloggar är ett rätt bra sätt att få upp en bredd i vad LCHF är. Jag följer:

Kostdoktorn (såklart!)

56kilo (för fantastiska recept)

Katrin Z (mest för underhållningsvärdet)

HighFatFitness (för att hon är en grym powerkvinna med massa kul experiment)

Lchf-ingenjören (för att bli peppad och känna att man är inte ensam om någonting)

Shervin Torkian (för att hon är en kämpe och en träningsinspiration)

Tommy Tappar (nyligen börjat för att jag är intresserad av hans siffror som väcker tankar mina intag utan att jag behöver mäta)

 

Har ni fler tips?

 

Böcker så naturligtvis Matrevolutionen, Ett sötare blod ligger på läslistan, Hjärnkoll på vikten och Hjärnkoll på maten tillförde lite andra perspektiv på kost, hälsa och motion. En fördel med de jag läst har varit att de varit lättillgängliga även för den som inte vill toknörda ner sig i vetenskapen och tack vare Matrevolutionen (och dess reffar) har jag övertygat sambon om att jag inte kommer dö i förtid av för högt kolesterol och massa annat. Hjärnkoll-författarna förespråkar ju inte LCHF enbart men i andra upplagan av Hjärnkoll på vikten finns det med som ett exempel på bra kost för de sockerberoende. Det jag gillar är att jag för ovanlighetens skull får höra en professor (M. Ingvar) säga att det är inte mitt fel, det är biologin som gör att jag agerar som jag gör (jfr Rössner).

 

Kokböcker har jag Katrin Z "Dags att bli smal" men mer frekvent använda är Monique Forslunds "LCHF för hela familjen" och Åse Falkman Fredriksons "Viktminskning med LCHF - så lyckas du".

[stoscha]

Haha, jo nog kan My vara väl hurtig ibland. Men det jag menar är verktygen hon har skrivit ner. De är mycket kloka.

 

På Kostdoktorns sida finns Bloggnytt där det finns en massa olika hälsobloggar listade.

Jag brukar även följa Kostologik och Min lchfresa för jag gillar deras sätt att skriva

[emmi]

Jaha så till kosten och drycken nu då. Efter min lågkolhydrat och lågfettsdiet med PT var det enormt mycket nyttigheter jag inte kunde äta längre, dom gick inte ner helt enkelt. Dessutom det klassiska av att ha berövat mig själv så mycket att jag sedan unnade mig lika mycket efteråt och gick upp allting. Nyckeln för mig är att jag inte får tycka synd om mig och helt enkelt inte ha tokförbud på grejer.

 

Kost-riktlinjer: 

• ÄGG OCH SMÖR!!! Dessa livsmedel som mättar så fantastiskt bra! Använde för lite smör min förra omgång. Kanske adderar lite kokosfett igen med tiden (rädd för illamående, dålig i magen och utslag i ansiktet som jag förknippar med det litegranna).
• Försöker hålla mig till klassiska nybörjartipset inga livsmedel med under 5 % kolhydrater men också tänka in hur mycket jag äter av livsmedlet. 
• Så mycket eko och rena produkter som bara möjligt.
• Mejerirestriktivitet. Förlägga feta mejerier till middag/lunch och absolut inte frukost. 
• Hålla uppe inspirationen genom att laga nya saker, äta samma fungerar inte för mig. Kokböcker och bloggar inspirerar. Jag tröttnar snabbt annars.
• Planerade menyer. Ska verkligen eftersträva få handlingar och att planera mat ett par dagar i förväg för att få in variation och minskade frestande besök till mataffären. Det underlättar också att få till en bra matlådelunchmix så att jag inte hamnar i "äta ute med jobbet fällan" och dess dolda kolhydrater.
• Nötter endast i mat, att småäta det är livsfarligt för mig. Det blir för mycket.
• Mörk choklad/chokladmousse när det är som jävligast och när hela omgivningen kalasar.
• Finn crips någon enstaka gång i väntan på middagen eller efter träningen, smör på båda sidorna och gräddost. Ger en härlig krispig känsla.
• Äta ordentlig frukost, lunch och middag så att jag håller mig mätt och inte fastnar i småätande eller sug. Frukost just nu är äggmjölk. Att jag inte testade det tidigare, tyckte det lät hemskt men ICKE! Detta är min räddning. Två ägg, 50 gr smör och 3 dl vatten och frukosten är fixad och jag står mig lääänge! Har haft gammeldags mjölk i morgonkaffet men gick i morse över till äggmjölk i. Helt annan smak, beskare, men det får funka för jag går inte ner utan mejerirestriktivitet och så är det med det. 

Dryck:  

• Kaffe på morgonen med äggmjölk.
• Vatten, massor!
• Te på jobbet!
• Max en öl i veckan medan jag vill krympa. Går inte att kompromissa bort för en ölnörd som moi. Skapar inga sug och inga omställningsbesvär för mig så det är lugnt.
• Coca-cola Zero undantagsvis.
• Ett eller två glas vin in emellan varven till en god köttbit eller medan alla omkring en dricker härlig öl.
• Samma frekvens på whisky som tidigare, en liten jäkel då och då max någon gång varannan vecka.

Tillskott:

• D-vitamin dagligen i alla fall vintertid och innan jag lyckas få till att vara ute i solen mycket.
• Magnesium vid behov.

 

Så var det med det. OCH viktigast inga avsteg eller fusk på inledningsvis två månader (ibland kan det vara gott att låta det slinka ner lite sushi eller libanesiskt).

[PiaB]

Kul att läsa! Har läst Kostdoktorns blogg det senaste året, men hittat hit till forumet först nu. Är ju med i ett antal FB-grupper, men det verkar som om kommentarerna här är mer sansade.?

 

Ska bli intressant att se hur det går för dig framöver! Har läst ungefär samma böcker och bloggar som du, men kan också rekommendera Jonas Bergqvist om du är intresserad av träning och LCHF. Har båda hans böcker och tycker att de är mycket pedagogiska.

Som sagt var, lycka till! Du verkar ha ett genomtänkt upplägg, så det kommer att gå kanon!

[emmi]

Kul att läsa! Har läst Kostdoktorns blogg det senaste året, men hittat hit till forumet först nu. Är ju med i ett antal FB-grupper, men det verkar som om kommentarerna här är mer sansade.

Ska bli intressant att se hur det går för dig framöver! Har läst ungefär samma böcker och bloggar som du, men kan också rekommendera Jonas Bergqvist om du är intresserad av träning och LCHF. Har båda hans böcker och tycker att de är mycket pedagogiska.

Som sagt var, lycka till! Du verkar ha ett genomtänkt upplägg, så det kommer att gå kanon!

Tack för tipset. Bara följt Jonas på avstånd men det kan nog vara nått!

[emmi]

Kapitulerade kl 14 och åt för jag behövde en paus i jobbet. Äggmjölk höll mig mätt från kl 7 och tills dess. Kommer bli väldigt osocialt om jag ska fortsätta med den här fantastiska frukosten. Men vet ni va, det får det vara värt!

[Y62]

Kapitulerade kl 14 och åt för jag behövde en paus i jobbet. Äggmjölk höll mig mätt från kl 7 och tills dess. Kommer bli väldigt osocialt om jag ska fortsätta med den här fantastiska frukosten. Men vet ni va, det får det vara värt!

 

Jag har samma problem, kan inte äta samtidigt som kollegorna. Lunchen är inga problem (äter inte frukost) men vi jobbar ofta 12-timmarsdagar och då är det middag 16,30. Inte en chans att jag kan äta då. Framåt 19 kanske så jag brukar inte äta förrän jag är hemma oavsett hur sent det blir. Inget stort problem men intressant att se hur dom som äter vanligt står sig så dåligt på sin mat och ofta får paltkoma.

Prova 16/8, det funkar bra för mig!

[emmi]

Jag har samma problem, kan inte äta samtidigt som kollegorna. Lunchen är inga problem (äter inte frukost) men vi jobbar ofta 12-timmarsdagar och då är det middag 16,30. Inte en chans att jag kan äta då. Framåt 19 kanske så jag brukar inte äta förrän jag är hemma oavsett hur sent det blir. Inget stort problem men intressant att se hur dom som äter vanligt står sig så dåligt på sin mat och ofta får paltkoma.

Prova 16/8, det funkar bra för mig!

 

Nej i vanliga fall kraschar jag vid halv tolv. Men det är likadant på lchf-godkända frukostar med yoghurt och olika mjölbröd. Håller mig inte alls lika länge. Ägg och smör är ju nyckeln.

Tack för tipset men jag ska inte experimentera med ätandet utan köra in mig på tre mål mat under första perioden. Just nu satsar jag hårt på att inte utmana mig med hunger i fel miljöer. När jag fått bättre koll på mängder, hunger, sug osv. så kanske 16/8 kan vara något. Får se vad kroppen och livet medger för vanor då. =)

[Johanna07]

Gillar Cecilias blogg: http://www.ceciliafolkesson.se/

[emmi]

Gillar Cecilias blogg: http://www.ceciliafolkesson.se/

 

Tack för tipset! Det verkar riktigt intressant efter lite läsande!

[Sigurdur]

Tips på böcker;
Lars-Erik Litsfeldt har skrivit ett gäng böcker som jag gillar, med ett trevligt humoristiskt språk.

"Diabetes - nej tack" innehåller bra teori med humor och recept, och "LCHF på 14 dagar" en trevlig liten bok med kortare texter om salt, kolesterol med mera + enkla recept, varav ett jag lagade alldeles nyss, mandeltorsk. Sten Sture Skaldemans stora "LCHF-kokbok" är rejäl med fina recept och en enkel, lite fräck approach till läsaren. Jättefina bilder i den. SSS har skrivit flera böcker som jag läst, mitt bästa tips är att bläddra igenom dem på biblioteket och kolla vilka som ser intressanta ut för dig. Alltid hittar man nåt tips som passar en.

[AnnikaE]

Du har bra tänk Emmi, detta fixar du!

[helena.e]

Hej Emmi! Börjar med Lycka till på din resa! Min resa började också i år och är fruktansvärt taggad! Har idag hittat detta fantastiska ställe och hoppas att det kan hjälpa till när man känner att motivationen tryter eller att man bara vill vara i kontakt med människor som vet vad man går igenom! Våra utgångslägen är väldigt lika och jag hoppas att det kommer gå bra för oss båda! Om du tycker om bloggar så får du gärna läsa min http://helena.blogg.se/. Jag är ingen bloggexpert och har ingen aning om hur man utformar en blogg, men om du är intresserad är du välkommen ! 

 

Kämpa på! 

[emmi]

Du har bra tänk Emmi, detta fixar du!

Tack! Det känns riktigt bra den här gången, ärligare mot mig själv!

[emmi]

Hej Emmi! Börjar med Lycka till på din resa! Min resa började också i år och är fruktansvärt taggad! Har idag hittat detta fantastiska ställe och hoppas att det kan hjälpa till när man känner att motivationen tryter eller att man bara vill vara i kontakt med människor som vet vad man går igenom! Våra utgångslägen är väldigt lika och jag hoppas att det kommer gå bra för oss båda! Om du tycker om bloggar så får du gärna läsa min http://helena.blogg.se/. Jag är ingen bloggexpert och har ingen aning om hur man utformar en blogg, men om du är intresserad är du välkommen ! 

 

Kämpa på!

 

 

Klart vi fixar det!!

[emmi]

Den här veckan har gott riktigt bra. Nyckeln är min frukost, att stå mig mätt länge på morgonen och att kunna äta lunch senare, kl 14 denna veckan, ger så många bra effekter. Blir inte hungrig/sugen på eftermiddagen. Lätt att säga nej till fikabröd som intas kl 14.30 på fredagar på jobbet. Håller mig mätt till middagen så att jag slipper äta någonting däremellan alternativt va på dåligt humör till middagen.

 

I fredags kom en sån där vaneaspekt, fredagsmys med På spåret. Vanan av något gott till. Men istället för öl och smågodis blev det ett glas vin och några rutor mörk choklad. Eftersom det är tillåtet i min regim och på min matlista så är ju fördelen att jag slipper det hemska dåliga samvetet. Utan sånt skulle jag aldrig klara LCHF, LCHF är inte att beröva sig det är att välja bättre alternativ! 

[Johanna07]

Den här veckan har gott riktigt bra. Nyckeln är min frukost, att stå mig mätt länge på morgonen och att kunna äta lunch senare, kl 14 denna veckan, ger så många bra effekter. Blir inte hungrig/sugen på eftermiddagen. Lätt att säga nej till fikabröd som intas kl 14.30 på fredagar på jobbet. Håller mig mätt till middagen så att jag slipper äta någonting däremellan alternativt va på dåligt humör till middagen.

 

I fredags kom en sån där vaneaspekt, fredagsmys med På spåret. Vanan av något gott till. Men istället för öl och smågodis blev det ett glas vin och några rutor mörk choklad. Eftersom det är tillåtet i min regim och på min matlista så är ju fördelen att jag slipper det hemska dåliga samvetet. Utan sånt skulle jag aldrig klara LCHF, LCHF är inte att beröva sig det är att välja bättre alternativ! 

 

Håller med, det handlar om att välja bättre alternativ. Det är klart man kommer ha dagar när man är så där småsugen på gott, det är klar man kommer ha frossardagar, men det gäller att då att välja bra alternativ.

[Ligi]

Vad äter du till frukost som gör att du kan stå dig så länge? Jag önskar hitta något som jag står mig på länge.

[helena.e]

Vad äter du till frukost som gör att du kan stå dig så länge? Jag önskar hitta något som jag står mig på länge.

 Hej! Jag vet inte vad Emmi äter och är också intresserad av det, då jag tycker att frukosten är det svåraste målet att ersätta. Jag har däremot upptäckt äggmjölken som jag blandar antningen med en espresso eller kaffe. Smakar som latte och jag håller mig huuur länge som helst. Det är ingenting jag dricker varje dag, då jag är en person som tycker livet blir antingen tråkigt utan variation. Men äggmjölken är någonting jag kan rekommendera. Om man vill ha någonting att tugga på samtidigt så kör jag på en ostbit eller en bit salami eller liknande! 

[emmi]

Håller med, det handlar om att välja bättre alternativ. Det är klart man kommer ha dagar när man är så där småsugen på gott, det är klar man kommer ha frossardagar, men det gäller att då att välja bra alternativ.

 

Precis! Nya vanor i en ny livsstil.

[emmi]

Vad äter du till frukost som gör att du kan stå dig så länge? Jag önskar hitta något som jag står mig på länge.

Äggmjölk, se tidigare i tråden för recept.

[emmi]

Hej! Jag vet inte vad Emmi äter och är också intresserad av det, då jag tycker att frukosten är det svåraste målet att ersätta. Jag har däremot upptäckt äggmjölken som jag blandar antningen med en espresso eller kaffe. Smakar som latte och jag håller mig huuur länge som helst. Det är ingenting jag dricker varje dag, då jag är en person som tycker livet blir antingen tråkigt utan variation. Men äggmjölken är någonting jag kan rekommendera. Om man vill ha någonting att tugga på samtidigt så kör jag på en ostbit eller en bit salami eller liknande!

 

Frukost är svårast på LCHF och annat än äggmjölk funkar inte lika bra för mig. Sover jag borta och äter frukost kör jag omelett på ägg, smör, grädde och västerbottenost. Det står man också galet länge på, orkar inte fixa med det på vardagarna.

[stoscha]

Två kokta ägg mosade med smör och salt är min fsvorit. Äggen kokas medan jag är i duschen och hinner jag inte äta dem hemma funkar det att mosa och sleva i sej vid skrivbordet.

[emmi]

Vikt: 87,1 kg vecka 1, 85,1 kg vecka 2.

 

Nu vecka 3: 84,4 kg.

 

Känns kanon det här!

[emmi]

Igår vecka 4: 84,1 kg.

 

Detta trots en vecka med ett glas öl, lite vin och choklad/chokladmouse.

 

Jag är sjukt nöjd, hade vart nöjd om jag inte gått upp en sån vecka.

[emmi]

Idag. drack jag min kaffe med äggmjölk vid halv åtta. Nästa intag av annat än vatten och te var halv sju på kvällen. Lite chockad.

 

Men jag blev sugen först sunt fyra fem och avokadon jag hade med mig som akutmat var dålig. Kändes inte som någon kris utan jag ruska om mig och såg fram emot middagen.

 

Börjar förstå nu vad vissa som hållit på ett tag menar med att kroppen och hungern ställer in och om sig.Spännande att följa om det fortsätter på inslagen väg eller om mitt på dagen hungern kommer tillbaka.

[emmi]

I diskussioner på forumet finns ofta målvikt med. Att det finns en siffra på vågen som är målet. För mig är det extremt diffust. Jag har varit överviktig sen övergången mellan mellan- och högstadiet. Så hur ser min vuxna kropp ut när den är i balans? Jag vet inte. Jag har varit nere i runt 78 kg och känt mig som en smalis i relation till mitt vanliga jag. Så vad strävar jag egentligen efter? Vad är mitt mål? 

 

Jag har ett delmål av att vilja ner på min vuxna minstavikt 78 kg. Varför är det ett mål? Jo för att jag kan göra saker med min kropp då som jag inte kan annars. Gå på stan utan att få ont i knäna, kunna gå på ölmässa, resa och sightseeinga, köpa kläder och känna att de sitter snyggt.

 

Jag tror att det är mitt mål. Att kunna boka en långresa till Nya Zeeland exempelvis och inte känna en oro för att min kropp ska begränsa mig i det. Utan snarare vara ett redskap i att få ut mesta möjliga av resor, vardag och livet.

 

När jag har träffat PTs pratar de om tydliga och mätbara mål och vikten av dem för att lyckas. Jag har sällan haft det. Är det därför jag hittills har misslyckats? Innebär det att jag även denna gången kommer misslyckas? 

 

För det mesta ser jag avsaknaden av en målvikt och ett måldatum som en tillgång. Jag blir inte så otålig och jag ser inte min nya livsstil som ett projekt ( i alla fall denna gången) utan som något utan slut.

 

Jag grubblar kring detta. Är min målbild för diffus? Är den bra? Kommer den funka? Är avsaknaden av mätbara mål ytterst en rädsla för att misslyckas?

Jag når inga direkta svar men jag tror att jag behöver hålla målbilden i tankarna.

[stoscha]

Mål ska vara smarta, lärde jag mej på en managementkurs en gång.

Specifika

Mätbara

Accepterade

Realistiska

Tidssatta

 

Ditt delmål är ju redan minst 4 av dessa, så det är väl en bra start. När du nått 78 kan du sätta nytt mål om du känner att du behöver det.

Själv hade jag givit upp och såg mej själv som en rultig kärring, men senaste halvåret har gjort underverk så nu har jag satt ett realistiskt delmål med tidsangivelse och ett lika så helt realistiskt slutmål som jag inte tidssatt ännu. Men jag kommer inte att deppa ihop om jag inte når det senare...

Min hälsa är mycket viktigare än en siffra på vågen eller vilken storlek jag köper kläder i.

[Limp]

I början på min viktresa satte jag upp ett godtyckligt viktmål på 100kg och det kändes som ett mycket realistiskt mål... ett SMART-mål. Efter att jag nådde det, har jag inte brytt mig att uppdatera mitt mål, ty det känns bra att ha kommit i mål. Att jag sedan någonstans i bakhuvet har även ett drömmål, går liksom inte att neka. Men det känns overkligt att jag bryr mig just nu inte att sträva efter det.  

[stoscha]

I början på min viktresa satte jag upp ett godtyckligt viktmål på 100kg och det kändes som ett mycket realistiskt mål... ett SMART-mål. Efter att jag nådde det, har jag inte brytt mig att uppdatera mitt mål, ty det känns bra att ha kommit i mål. Att jag sedan någonstans i bakhuvet har även ett drömmål, går liksom inte att neka. Men det känns overkligt att jag bryr mig just nu inte att sträva efter det.

 

Då är det ju inte realistiskt.

Jag vet att jag borde ha ett slutmål som är 10 kg ännu mindre än vad jag valt, om jag ska följa BMI och annat skit. Men jag vet också att jag inte är en tonåring längre och att jag inte skulle må bra och förmodligen skulle se ut som ett sjukt russin om jag nådde dit. Jag kör på lite "fluff" som My skulle säga...

[Limp]

Jag skulle vilja säga att mål bör sättas utifrån andra kriterier än de yttre... t.ex efter måendet, hälsa mm. Jag satte mina mål utifrån den aspekten. Mitt viktmål blev 100 kg jämt godtyckligt när vågen stod på 154 kg och mitt andra kanske mer primära mål var att äta mig frisk. Idag väger jag ca. 93 kg och har ätit mig frisk från mina tidigare sjukdomar. Att magskinnet är kanske litet sladdrig, bryr jag mig föga... jag är ju också i gubbåldern... och speciellt om jag jämför min egen kroppsform med andra jämnåriga, gör att sladdret kan jag leva med  .         

[AnnikaE]

Jag vägde 149kg när jag började med lågkolhydratkost. Satte 78kg som slutmål, då skulle jag hamna inom normalt bmi. Men när jag var nere på 86kg så kände jag mig klar. Var nöjd med utseende och klädstorlek. Sen gick jag ner 3kg till utan att jag ens försökte och ville verkligen inte gå ner mer då jag nästan såg sjuk ut. I höstas blev det lite för mycket kolisar och på tre månader gick jag upp 8kg. Brallorna satt lite tajtare men jag var nöjd med utseendet ändå. Dock ville jag inte att det skulle sväva iväg åt fel håll så jag striktade upp kosten 1 januari och har nu gått ner hälften av de kilon jag gick upp.

 

För mig var det siffrorna på vågen som gav mig motivationen. Utan ett tydligt mål hade jag aldrig kunnat fixa det. Men vi är alla olika. Lycka till!

[emmi]

Jag skulle vilja säga att mål bör sättas utifrån andra kriterier än de yttre... t.ex efter måendet, hälsa mm. Jag satte mina mål utifrån den aspekten. Mitt viktmål blev 100 kg jämt godtyckligt när vågen stod på 154 kg och mitt andra kanske mer primära mål var att äta mig frisk. Idag väger jag ca. 93 kg och har ätit mig frisk från mina tidigare sjukdomar. Att magskinnet är kanske litet sladdrig, bryr jag mig föga... jag är ju också i gubbåldern... och speciellt om jag jämför min egen kroppsform med andra jämnåriga, gör att sladdret kan jag leva med  .         

 

Det är ju lite den typen av vinster jag är ute efter egentligen, måendet och hälsan. Men om man ska se till dom så lever jag mitt i någonform av målbild. Givet att jag inte hade hälsoproblem/sjukdomar med blodtryck, blodsocker etc. så är ju mina hälsomässiga vinster de som inträffar snabbt på LCHF, bättre mage, mindre svängningar i humör kopplat till blodsocker, mindre sug, etc. 

[emmi]

Jag vägde 149kg när jag började med lågkolhydratkost. Satte 78kg som slutmål, då skulle jag hamna inom normalt bmi. Men när jag var nere på 86kg så kände jag mig klar. Var nöjd med utseende och klädstorlek. Sen gick jag ner 3kg till utan att jag ens försökte och ville verkligen inte gå ner mer då jag nästan såg sjuk ut. I höstas blev det lite för mycket kolisar och på tre månader gick jag upp 8kg. Brallorna satt lite tajtare men jag var nöjd med utseendet ändå. Dock ville jag inte att det skulle sväva iväg åt fel håll så jag striktade upp kosten 1 januari och har nu gått ner hälften av de kilon jag gick upp.

 

För mig var det siffrorna på vågen som gav mig motivationen. Utan ett tydligt mål hade jag aldrig kunnat fixa det. Men vi är alla olika. Lycka till!

 

Grymt jobbat! Alltid bra att ta del av någon annans erfarenheter, framförallt efter uppnått mål! Jag blir nyfiken, gick du tillbaka till att äta alla typer av kolhydrater eller var det en ökning av mejerier och annat LCHF-godkänt som räckte för att du skulle gå upp igen? 

 

Men det är lite det där med att det ska bli lite mycket kolisar jag är rädd för. Det hände efter förra årets viktnedgång för min del. Men då var det också inte LCHFiga kolisar utan skräpkolisar som kom in i min kost igen, vilket genererade helt fel beteenden. Sen är det väl i o f s bara att sätta igång igen när man känner att det går för långt.

 

Jag lurar på om jag behöver något mätbart mål för att hålla i över sommaren... Jag lurar vidare...

[Fundersam]

Som den coach och mentala tränare jag är, blir jag allt mera skeptisk till att sätta kroppsliga mål kring kosten. Eftersom kroppen är ett självreglerande system när den får rätt näring (och LCHF passar dig),  hittar den  utan vår intellektuella inblandning tillbaka till rätt vikt och hälsa. 

 

Med detta menar jag inte att man skall låta bli att sätta mål men kanske är det bäst om de ligger på det mentala  och praktiska planet som man kan påverka med sin tanke och sin känsla.

 

 

Några exempel:

• Om jag inte gillar att laga mat; gör en målbild där jag bygger in en positiv känsla kring matlagning. Ser hur mysigt det är , känner doften och känner glädjen och styrkan i kroppen när jag står och lagar god och näringsriktig mat.
• Fånga upp vad som händer när jag börjar äta mat som inte fungerar för mig, se vad som triggade och bygg upp den positiva motbilden.
• Jag upplever mig inte har fantasi kring maten, gör t ex en målbild där jag har skapat en personlig kokbok genom att klippa ut recept från tidningar och nätet.
• Se sig själv lyssna vänligt på "viktigpettrarna" men en lugn känsla av att ansvaret för min kost är min, bara min. Därför kan de säga vad de vill, som den kloka, starka människa jag är tar jag fullt ut ansvar för mina känslor och mitt ätande. 

För att ta till vara sin motivation är det viktigt att målbilderna är byggda på det jag vill och inte tvärt om. Att lämna något gammalt bakom sig, t ex de psykologiska försvar vi lägger i maten ( t ex stresshantering och tröstätande) kan utlösa en tillfällig reaktion som påminner om sorg och det är hel ok. Det är ett bra tillfälle att lära känna sig själv, sina reaktioner och hur man vill hantera dem på nästa och mer utvecklande nivå 

[emmi]

Som den coach och mentala tränare jag är, blir jag allt mera skeptisk till att sätta kroppsliga mål kring kosten. Eftersom kroppen är ett självreglerande system när den får rätt näring (och LCHF passar dig),  hittar den  utan vår intellektuella inblandning tillbaka till rätt vikt och hälsa. 

 

Med detta menar jag inte att man skall låta bli att sätta mål men kanske är det bäst om de ligger på det mentala  och praktiska planet som man kan påverka med sin tanke och sin känsla.

 

 

Några exempel:

• Om jag inte gillar att laga mat; gör en målbild där jag bygger in en positiv känsla kring matlagning. Ser hur mysigt det är , känner doften och känner glädjen och styrkan i kroppen när jag står och lagar god och näringsriktig mat.
• Fånga upp vad som händer när jag börjar äta mat som inte fungerar för mig, se vad som triggade och bygg upp den positiva motbilden.
• Jag upplever mig inte har fantasi kring maten, gör t ex en målbild där jag har skapat en personlig kokbok genom att klippa ut recept från tidningar och nätet.
• Se sig själv lyssna vänligt på "viktigpettrarna" men en lugn känsla av att ansvaret för min kost är min, bara min. Därför kan de säga vad de vill, som den kloka, starka människa jag är tar jag fullt ut ansvar för mina känslor och mitt ätande. 

För att ta till vara sin motivation är det viktigt att målbilderna är byggda på det jag vill och inte tvärt om. Att lämna något gammalt bakom sig, t ex de psykologiska försvar vi lägger i maten ( t ex stresshantering och tröstätande) kan utlösa en tillfällig reaktion som påminner om sorg och det är hel ok. Det är ett bra tillfälle att lära känna sig själv, sina reaktioner och hur man vill hantera dem på nästa och mer utvecklande nivå 

 

Tack för dina tankar! Jag tar det med mig i mina reflektioner. 

 

Vad jag vill egentligen? Kunna stoppa i mig vad som helst utan effekter på hälsa, mående och vikt (godis, bakat etc. är vääääldigt gott).. Sen vet jag ju att det inte funkar så.  

 

Så givet hur jag vet att det är så det är: vad vill jag egentligen och då på ett plan som jag själv kan påverka och som jag inte lägger på faktorer utanför min kontroll (som att vara avvikande i ett hav av kolhydratsätare). 

[Zepp]

Jaha så till kosten och drycken nu då. Efter min lågkolhydrat och lågfettsdiet med PT var det enormt mycket nyttigheter jag inte kunde äta längre, dom gick inte ner helt enkelt. Dessutom det klassiska av att ha berövat mig själv så mycket att jag sedan unnade mig lika mycket efteråt och gick upp allting. Nyckeln för mig är att jag inte får tycka synd om mig och helt enkelt inte ha tokförbud på grejer.

 

Kost-riktlinjer: 

• ÄGG OCH SMÖR!!! Dessa livsmedel som mättar så fantastiskt bra! Använde för lite smör min förra omgång. Kanske adderar lite kokosfett igen med tiden (rädd för illamående, dålig i magen och utslag i ansiktet som jag förknippar med det litegranna).
• Försöker hålla mig till klassiska nybörjartipset inga livsmedel med under 5 % kolhydrater men också tänka in hur mycket jag äter av livsmedlet. 
• Så mycket eko och rena produkter som bara möjligt.
• Mejerirestriktivitet. Förlägga feta mejerier till middag/lunch och absolut inte frukost. 
• Hålla uppe inspirationen genom att laga nya saker, äta samma fungerar inte för mig. Kokböcker och bloggar inspirerar. Jag tröttnar snabbt annars.
• Planerade menyer. Ska verkligen eftersträva få handlingar och att planera mat ett par dagar i förväg för att få in variation och minskade frestande besök till mataffären. Det underlättar också att få till en bra matlådelunchmix så att jag inte hamnar i "äta ute med jobbet fällan" och dess dolda kolhydrater.
• Nötter endast i mat, att småäta det är livsfarligt för mig. Det blir för mycket.
• Mörk choklad/chokladmousse när det är som jävligast och när hela omgivningen kalasar.
• Finn crips någon enstaka gång i väntan på middagen eller efter träningen, smör på båda sidorna och gräddost. Ger en härlig krispig känsla.
• Äta ordentlig frukost, lunch och middag så att jag håller mig mätt och inte fastnar i småätande eller sug. Frukost just nu är äggmjölk. Att jag inte testade det tidigare, tyckte det lät hemskt men ICKE! Detta är min räddning. Två ägg, 50 gr smör och 3 dl vatten och frukosten är fixad och jag står mig lääänge! Har haft gammeldags mjölk i morgonkaffet men gick i morse över till äggmjölk i. Helt annan smak, beskare, men det får funka för jag går inte ner utan mejerirestriktivitet och så är det med det. 

Dryck:  

• Kaffe på morgonen med äggmjölk.
• Vatten, massor!
• Te på jobbet!
• Max en öl i veckan medan jag vill krympa. Går inte att kompromissa bort för en ölnörd som moi. Skapar inga sug och inga omställningsbesvär för mig så det är lugnt.
• Coca-cola Zero undantagsvis.
• Ett eller två glas vin in emellan varven till en god köttbit eller medan alla omkring en dricker härlig öl.
• Samma frekvens på whisky som tidigare, en liten jäkel då och då max någon gång varannan vecka.

Tillskott:

• D-vitamin dagligen i alla fall vintertid och innan jag lyckas få till att vara ute i solen mycket.
• Magnesium vid behov.

 

Så var det med det. OCH viktigast inga avsteg eller fusk på inledningsvis två månader (ibland kan det vara gott att låta det slinka ner lite sushi eller libanesiskt).

Bra sammanfattning.. det är litta så det är!

 

Dvs, den kroppsliga/fysiska omställningen är rätt lätt, den sker lite av sig själv så länge man håller sig till kosten och planerar lite grand, det är det mentala som är den svåra biten!

 

Man kan fundera lite över hur mer hälsomedvetna mäniskor, (ofta medelklass) gör för att hålla sig friskare och oftast smalare än andra?

 

Mnja.. de har ett annat mentalt focus.. och har råd samt tid att focusera på hälsa, kost och träning/livsstil!

 

Allt det där är egentligen inte så mycket hokus pokus alls.. de ger sig själva andra belöningar.. mycket handlar om den mentala inställningen!

 

Litta samma som när LCHFare belönar sig med gräsbeteskött och liknande!

[Fundersam]

Tack för dina tankar! Jag tar det med mig i mina reflektioner. 

 

Vad jag vill egentligen? Kunna stoppa i mig vad som helst utan effekter på hälsa, mående och vikt (godis, bakat etc. är vääääldigt gott).. Sen vet jag ju att det inte funkar så.  

 

Så givet hur jag vet att det är så det är: vad vill jag egentligen och då på ett plan som jag själv kan påverka och som jag inte lägger på faktorer utanför min kontroll (som att vara avvikande i ett hav av kolhydratsätare). 

Ja, du beskriver verkligen sockerberoendets ambivalens. En en äldre hjärndel som tjoar eller kanske tom skriker efter en omedelbar behovstillfredsställelse och så den nya hjärndelen som kan se de mer långsiktiga belöningarna    .  

*

Om du har lust, när du har reflekterat färdigt, skulle det vara väldigt roligt att få ta del av dina mål. Samtidigt är det ju så att vissa mål vill man ju hålla för sig själv och kanske arbeta i tysthet  . 

[emmi]

Ja, du beskriver verkligen sockerberoendets ambivalens. En en äldre hjärndel som tjoar eller kanske tom skriker efter en omedelbar behovstillfredsställelse och så den nya hjärndelen som kan se de mer långsiktiga belöningarna    .  

*

Om du har lust, när du har reflekterat färdigt, skulle det vara väldigt roligt att få ta del av dina mål. Samtidigt är det ju så att vissa mål vill man ju hålla för sig själv och kanske arbeta i tysthet  . 

 

Jag är öppen för öppenhet! Återkommer när jag grubblat vidare...

[emmi]

Sen om man ska frångå det abstrakta och gå till det konkreta.

 

Denna vecka 83,4 kg. Dessutom ganska precis en månad sen start. Facit 4,3 kg. Inte alls dumt. Sjukt nöjd och lidit eller saknat kolisarna har jag ännu inte. 

[emmi]

Kaffe med äggmjölk till frukost/lunch och Broccolimos med smör och några schyssta korvar till middag. Det behöver inte va jobbigt att Lchfa.

 

Men jag undrar om jag får i mig det jag behöver nu när jag i princip bara äter två gånger per dag. Känner av magnesiumbrist i vaderna om jag missar en dag med tillskott.

[emmi]

Förra veckan var tung privat och på jobbet. Det blev för mycket. Jag gjorde ordentliga lchf-godkäna livsmedelsundantag och hade en AW på stan med en del vin (men då mådde jag fantastiskt bra av sällskapet). Det var nog på sina sätt en av de mentalt jobbigaste veckorna på år.

 

Min förbannelse är ju choklad, framförallt mint 70 %. Och jag åt en sån och några rutor apelsin i söndags. Intressant nog när stressen och det dåliga var på väg bort.

 

Och det har varit en tung trött känsla i kropp och huvud ett par dagar. Idag kom mina ketosövergångskliandeprickar i ansiktet tillbaka. Så nu vet jag att jag gick heeeeelt ur ketosen. Förklarar också varför jag behövt lunch iveckan för att gå runt. Hade också gått upp på vågen ett kilo. Det får gå. Nu vet jag var gränsen går, det är skönt att veta. Misstänker att höga stressnivåer också kan ha gjort sitt till.

 

Hur känner jag inför detta då? Inte så mycket. Jämfört med hur jag vanligen hanterar situationer så var det ett rejält framsteg. Men inför framtida situationer så vet jag konsekvenserna och kan göra mer informerade val. Mint choklad får inte köpas, det triggar överätande och det vill vi inte ha.

 

Hittills denna veckan har det varit chokladförbud, riktig mat tre gånger per dag. Man får gå tillbaka till en trygg bas när saker inte funkar. Det finns en trygghet i det.

[PiaB]

Skönt att du är tillbaka på banan igen! Bra gjort att vända tillbaka och inte "balla ur" ändå mera.

[emmi]

Hej! Länge sen nu. Haft fullt upp med annat.

 

 

Tokstress på jobbet och stress privat gick att hantera. Sen kom jag en morgon till jobbet, blev svimfärdig och magkramper. Fick åka hem och låg med det hela dagen. Trodde att det berodde på stress eller äggmjölken till frukost. La ner äggmjölken och körde rysk yoghurt och lchf musli till frukost, tillbaka med mjölk i kaffet. Inte samma mättnad och totalstopp på viktnedgång. 

 

NU i lördags testade jag att äta en del ägg igen (kokta och omelett med västerbottenost), mådde illa och blev matt. Helknepigt mådde jag. Fick för mig att det var omställningsproblem (ja jag hade fuskat för det gör jag utan vettig frukost vilket yoghurt inte är för mig det blir för mycket kolhydrater och så är suget igång igen) och efter godis släppte det.

 

Tänkte på söndagen att nu jäklar kör jag! Bäst resultat har jag ju fått på äggmjölk så vi kör påt igen. Och det skulle jag inte gjort. En timma senare, magkramper från helvetet. Illamående, kräkningar och dålig i magen.

 

Jag tror alltså att jag på något vis ätit mig till en äggallergi. Måste väl ta tag i att utreda det.

 

Problemet är att luften gick ur mig i och med det. Mina magiska recept är ju ägg och smör. Nu är ett av dom borta. Har känt mig tom och börjat käka vanligt bröd till frukost.

 

Vet inte vad jag ska göra. Min mage verkar klara kolhydrater mycket sämre än tidigare, eftermiddagarna är hemska. Men samtidigt är jag ingen som kommer ställa mig och goffa i mig bacon på morgonen, eller vara hurtig på andra sätt och lägga massa tid på frukost. Det ska gå snabbt och mätta och ja jag behöver det för att inte fastna i sug under dagen i alla fall nu. Och nej inte middag till frukost heller.

 

Har också räknat med äggen för att få i mig det jag behöver av nyttigheter. 

 

Nu känner jag mig villrådig och beredd att lämna hela skiten. Jag är arg och besviken. Jag ser bara problemen med LCHF och uppoffringarna. Samtidigt som jag längtar efter lugn mage. 

 

Jag vill säga åt mig att jag måste skärpa mig och anstränga mig för att få ordning på det men motivationen existerar inte. 

 

Har ni konkreta tips på rejält mättande frukost utan ägg? På hur jag kan ersätta äggen som livsmedel i min kost till jag får reda på vad som är fel med mig?