Hur får jag min 1 1/2-åring att gå upp i vikt?

[Alimanda]

Jag har en underbar liten 1 1/2-årig son som på ett halvår inte gått upp i längd och vikt tillräckligt. Jag ger honom extra smör, grädde och kokosfett i maten och försöker att ge så mycket ägg som möjligt. Jag har bland annat vispat i ett ägg i havregrynsgröten som jag ger honom på morgonen ibland. Skulle gärna ge honom mer smoothies, stekt och kokt ägg men han äter så små mängder av det mesta. Korv, broccoli, köttfärssås gillar han men det är inte alltid det går hem. Välling och köpegröt har vi inte använt sen han var 6 månader. Jag uppmuntrar att han ska äta så mycket som möjligt själv men om han tillåter så matar jag honom lite ibland.  Så långt det är möjligt äter jag och hans två storasystrar tillsammans med honom. Vi försöker vara ute en stund varje dag både för motoriken, humörets och aptitens skull. 

 

Har ni några tips på:

 

1. Hur ökar jag aptiten?

2. Näringstät och god mat som barn gillar?

3. Ibland undrar jag om jag ger för mycket fett och att han på så sätt blir mätt för fort?

4. En följdfråga på 3:an, ska jag ge mer snabba och söta kolhydrater för att öka aptiten och få i honom något, fastän det egentligen är mot mina principer?

 

Han har gått från att ligga en kurva över medelkurvan till att ligga en under medelkurvan och väger nu 11 kg och är 80 cm lång.

 

Tacksam för all input jag kan få!

[Jäderås]

Bara en spontan tanke. Hur farligt är det att han ligger under medelkurvan då? Är det väldigt mycket under kan jag ju förstå att nått är på tok men, det kanske är kurvan det är fel på inte din son. Verkar han må bra, pigg o sådär?

[Alimanda]

Det går lite upp och ner som det kan göra i den åldern. Ibland verkar han hungrig men vill ändå inte äta något nämnvärt, men många gånger är han pigg och glad. När han ätit bra så blir han väldigt glad och nöjd i alla fall. Han springer runt ganska mycket och gör väl åt en del energi då. Han säger bara få ord, så han ligger nog lite efter i utvecklingen så sätt, men kan göra sig ganska bra förstådd med tecken och sina egna ljud för saker och ting.

[Jeanette H-H]

Jag skulle inte oroa mig. Min äldsta är en smalis ännu som sexåring. Dagens kurvor för mjölkersättning och sötare mat klassar henne som lite underviktig. Fånigt. Hon var en smalis redan som baby, därför nämner jag amning vs ersättning.

[stroker49]

Nej nej, ta det lugnt. Det löser sig. Det är mycket ovanligt att barn som får tillgång till någon form av mat svälter ihjäl i Sverige. Min mor grät när hon såg hur liten och ynklig jag var, nu är jag 190 cm.

 

Risken om man oroar sig och styr och ställer är att man problematiserar det trevligaste vi har, mat!

[Alimanda]

Gulligt av er att lugn mig! Tack! Jo, jag oroar nog mig en del och det gör det inte hans aptit bättre, det är sant. 

 

Jo, stroker49, om jag säkert visste att han skulle bli så lång som han är menad att vara så skulle jag vara lugn. Men de där kurvorna är ändå en indikation/prediktor på hur lång han blir när han blir vuxen och då vill man ju göra allt för att han ska få möjlighet att växa och utvecklas som han ska. Jeanette, hur är det med längden på din dotter?  

 

Så att vara lugnare är nog steg ett för min del  , men har ni andra kanske några fler tips på ökad aptit eller något av det andra jag skrev? 

[stroker49]

Nej nej, tro inte på kurvor och dyligt i onödan. Det är som med BMI, statistiska grova riktvärden (alla hockespelare i NHL är feta enligt BMI). Om han är frisk och allt är normalt så blir han med hundra procents säkerhet längre än du och sedan spelar faderns längd in också. Det är fred och ingen hungersvält i sikte så han blir så lång som han skall bli.

[Kicki.N]

Ger du många mellanmål? Jag tror många som har barn som äter lite, är rädd att de ska bli hungriga, och sticker åt dem något, antingen för ofta, eller för nära lunch/middag.

Min bror med fru ger 6-åriga dottern som äter för lite, ett glas mjölk och en macka ca 30-60 min före mat! men då tappar man ju matlusten totalt!

Prova låta honom bli riktigt hungrig, ge bara vatten nån timme före måltid? Kan ta nån dag att vänja honom, men var inte orolig, han svälter inte ihjäl att vara utan mat en stund, bra att vara riktigt hungrig, då lär han äta, hoppas jag

[Fnutt]

Min äldste son verkade aldrig vara hungrig, redan från spädbarnsåldern. När jag ammade honom var han slank jämfört med andra barn. När han började äta annan mat åt han minimala portioner jämfört med sina jämnåriga kompisar, och han låg under alla kurvor. Skolsyster slet sitt hår och skickade honom på diverse utredningar, och till slut frågade jag henne varför hon tyckte det var så onormalt. När jag var i sonens ålder var ju alla barn så smala, det borde väl istället dagens uppdaterade kurvor det är fel på?

Skolsyster gav till slut upp och accepterade att pojken visserligen i hennes ögon var kort och smal, men att han var ändå var fullständigt frisk. Sonen fortsatte att tillhöra de kortaste och smalaste i klassen, år efter år.

Men en dag kände jag plötsligt ett kraftigt vinddrag, och insåg att det var vår lilla räka som kommit i puberteten och börjat växa så det visslade. I samband med detta fick han även mer aptit. På ett år växte han ikapp klasskamraterna, och är numera en smal och välväxt ung man av normallängd (fortfarande utan ett gram fett på kroppen).

Så ta det bara lugnt, det ordnar sig.

[Fnutt]

Ger du många mellanmål? Jag tror många som har barn som äter lite, är rädd att de ska bli hungriga, och sticker åt dem något, antingen för ofta, eller för nära lunch/middag.

Min bror med fru ger 6-åriga dottern som äter för lite, ett glas mjölk och en macka ca 30-60 min före mat! men då tappar man ju matlusten totalt!

Prova låta honom bli riktigt hungrig, ge bara vatten nån timme före måltid? Kan ta nån dag att vänja honom, men var inte orolig, han svälter inte ihjäl att vara utan mat en stund, bra att vara riktigt hungrig, då lär han äta, hoppas jag

Det funkar inte alltid.

Min son verkade inte känna hunger, och kunde glatt gå en hel dag utan mat.

[Kicki.N]

Det funkar inte alltid.

Min son verkade inte känna hunger, och kunde glatt gå en hel dag utan mat.

Nej såklart funkar det inte alltid, vi är alla olika, men det var ett förslag, då jag vet att alla inte är uppmärksam på alla mellanmål, glassar, mjölk, banan mm som fyller en liten barnmage.

Men bara de har tillgång till mat vid måltider, så äter de så de klarar sig, iaf friska barn

[Alimanda]

Kicki, det där med att våga låta barnen bli riktigt hungriga är ju viktigt. Jag försöker hålla de här tiderna 

7.30 gröt eller någon tugga kokt ägg

10.00 frukt (äter kanske bara en klyfta clementin eller någon liten bit äpple)

12.00 Lunch

15.00 mellis, försöker med stekt ägg eller smoothie men äter bara några tuggor och dricker någon matsked

17.30 middag

19.00 turkisk yoghurt med lite mosad frukt (här äter han för att jag matar honom medan töserna tittar på Bolibompa, men jag vill inte använda TV mer än så)

Men jag märker att han är hungrig många gånger och skulle kunna äta mycket mer om jag tog fram någon leksak eller så men man vill ju att han ska äta för att han har lust inte för att jag distraherar honom.

Ibland kanske jag gör något avstick från dessa tider och kanske ger ägg till mellis på morgonen och då kan det ju hända att han inte är tillräckligt hungrig inför lunch. Ska tänka mer på det. 

 

Tack för din berättelse Fnutt! Skönt att höra att de kan börja växa på längden plötsligt fastän de tidigare varit korta. Det ger hopp!

[Kicki.N]

Kicki, det där med att våga låta barnen bli riktigt hungriga är ju viktigt. Jag försöker hålla de här tiderna 

7.30 gröt eller någon tugga kokt ägg

10.00 frukt (äter kanske bara en klyfta clementin eller någon liten bit äpple)

12.00 Lunch

15.00 mellis, försöker med stekt ägg eller smoothie men äter bara några tuggor och dricker någon matsked

17.30 middag

19.00 turkisk yoghurt med lite mosad frukt (här äter han för att jag matar honom medan töserna tittar på Bolibompa, men jag vill inte använda TV mer än så)

Men jag märker att han är hungrig många gånger och skulle kunna äta mycket mer om jag tog fram någon leksak eller så men man vill ju att han ska äta för att han har lust inte för att jag distraherar honom.

Ibland kanske jag gör något avstick från dessa tider och kanske ger ägg till mellis på morgonen och då kan det ju hända att han inte är tillräckligt hungrig inför lunch. Ska tänka mer på det. 

 

Tack för din berättelse Fnutt! Skönt att höra att de kan börja växa på längden plötsligt fastän de tidigare varit korta. Det ger hopp!

Då har du kanske en liknande kille som fnutt, som bara äter lite för lite! Tv-distraktion kan väl vara ok då

Och var inte orolig, vällingbarnen är tjockare, de som är riktlinjer för kurvorna ...

Du verkar ge honom bra mat, så han petar nog i sig så han klarar sig, men jag hoppas för din skull att han äter lite mer snart

[kareng]

Det där med prat före två års ålder kan du glömma när det gäller en kille. I vår släkt med åtta pojkar och två tjejer är det ingen av killarna som pratat eller ens sagt begripliga ord (kanske några sagt något som liknar mamma och pappa) före två års ålder. Tjejerna däremot har varit snabbare.

 

Är du orolig tycker jag att du ska be en läkare undersöka honom både vad gäller matlust och annat. Men som flera här sagt är det helt naturlig att som mamma oro sig även om du inte alls behöver göra det. Han äter helt säkert det han behöver om han i övrigt är pigg och glad.

[Kicki.N]

Min äldste son verkade aldrig vara hungrig, redan från spädbarnsåldern. När jag ammade honom var han slank jämfört med andra barn. När han började äta annan mat åt han minimala portioner jämfört med sina jämnåriga kompisar, och han låg under alla kurvor. Skolsyster slet sitt hår och skickade honom på diverse utredningar, och till slut frågade jag henne varför hon tyckte det var så onormalt. När jag var i sonens ålder var ju alla barn så smala, det borde väl istället dagens uppdaterade kurvor det är fel på?

Skolsyster gav till slut upp och accepterade att pojken visserligen i hennes ögon var kort och smal, men att han var ändå var fullständigt frisk. Sonen fortsatte att tillhöra de kortaste och smalaste i klassen, år efter år.

Men en dag kände jag plötsligt ett kraftigt vinddrag, och insåg att det var vår lilla räka som kommit i puberteten och börjat växa så det visslade. I samband med detta fick han även mer aptit. På ett år växte han ikapp klasskamraterna, och är numera en smal och välväxt ung man av normallängd (fortfarande utan ett gram fett på kroppen).

Så ta det bara lugnt, det ordnar sig.

Barn och ungdomar, det är fascinerande hur olika de är, men när de är vuxna är de flesta ändå ganska lika i längd

Min yngsta blir 14 år denna vecka, 183 lång smal axelbred och vältränad, och har alltid ätit , jaa dubbelt så mycket som sina vänner

Och många av vännerna har inte börjat växa än, de är 140-150 cm

Han lär bli minst 190 med vårt påbrå

[Syro]

Glöm inte att sätta maten i proportion till storleken. När jag nojade med mina barn så tog jag storleken på portionen och multiplicerade med hur mycket mindre sonen var.

Son 10 kg x 8=80 kg som jag vägde

1 köttbulle x 8= 8 köttbullar osv.

 

Försök räkna ut hur mycket ditt barn äter på ett dygn totalt sådär och jag tror att det kommer kännas bättre.

Barn är ganska duktiga på att hitta rätt nivå

[Alimanda]

 14 år och 183 lång! Ja, tänk vad olika de kan vara!

 

Det där med prat före två års ålder kan du glömma när det gäller en kille. I vår släkt med åtta pojkar och två tjejer är det ingen av killarna som pratat eller ens sagt begripliga ord (kanske några sagt något som liknar mamma och pappa) före två års ålder. Tjejerna däremot har varit snabbare.

 

Är du orolig tycker jag att du ska be en läkare undersöka honom både vad gäller matlust och annat. Men som flera här sagt är det helt naturlig att som mamma oro sig även om du inte alls behöver göra det. Han äter helt säkert det han behöver om han i övrigt är pigg och glad.

Ja, det kanske är så att killar är lite senare med talet. Jag tror i och för sig inte att det är något annat fel på honom, men om han fortsätter tappa i vikt och längd så kanske jag ber en läkare titta på honom. Jag tror ändå att han skulle behöva mer mat.

[Alimanda]

Kicki, jag hoppas också att han kommer igång att äta snart! 

 

Syro, jag får försöka att tänka att en tugga för honom är som sex eller sju tuggor för mig. Men det känns ändå så lite när han bara tar tre skedar gröt och sen vill gå från bordet. 

 

Vad ger ni era barn? Några tips? Skulle ni ge bullar till mellis eller "efterrätt" om de ätit dåligt? 

[Fnutt]

Barn och ungdomar, det är fascinerande hur olika de är, men när de är vuxna är de flesta ändå ganska lika i längd

Min yngsta blir 14 år denna vecka, 183 lång smal axelbred och vältränad, och har alltid ätit , jaa dubbelt så mycket som sina vänner

Och många av vännerna har inte börjat växa än, de är 140-150 cm

Han lär bli minst 190 med vårt påbrå

Ja olika kan det vara, sa Bull!

Vi har två ytterligheter i vår familj - yngste sonen har inte fyllt 13 än, men är redan en bit över 170. Skulle dock inte förvåna mig om pojkarna blir jämnlånga i slutänden, trots så olika tillväxtkurvor.

[Paris]

Hej!

Jag har tre söner och min mellanson som nu är 18 år åt också som en myra när han var liten. Pyttelite och dagispersonalen var oroliga, han var kräsen och skulle inte ha. För övrigt pigg och aktiv. Under alla åren var han smal som en sytråd, vi kunde räkna revbenen. Han åt knappt, men tränade fotboll och sprang ALLTID. Det var helt obegripligt. I tonåren började han äta. Som en häst. Nu äter han oss ur huset, är över 190 cm lång och har börjat bygga muskler. Tidigare bara försvann allt och trots att han var stark och vältränad var han väldigt smal. Så om din son är pigg och glad så tror jag inte du behöver oroa dig. Du känner ju honom och märker nog om något inte står rätt till. Om man gör det till ett för stort problem är nog risken att det blir ännu svårare, men du vet nog var gränsen går. Lycka till!

[Johanna07]

Äggula? Mycket näring...

[Fnutt]

 

Men jag märker att han är hungrig många gånger och skulle kunna äta mycket mer om jag tog fram någon leksak eller så men man vill ju att han ska äta för att han har lust inte för att jag distraherar honom.

 

Gränsen mellan att distrahera och att ha trevligt är ibland hårfin:

Vid en måltid skall man ju samtala och umgås med övriga personer runt bordet, kanske prata om vad som har hänt eller kommer att hända under dagen. Men en 1,5-2-åring är inte särskilt intresserad av hur man har haft det på jobbet eller om man har tvättstugan bokad. Däremot gillar de oftast sagor. Jag brukade låta min son äta så många tuggor det gick utan "mutor". Men när jag märkte att det började gå trögt brukade jag fritt ur fantasin börja hitta på en saga. Efter några meningar tystnade jag, och det tog inte lång tid för sonen att inse att jag fortsatte sagan om han bara tog några fler tuggor. Ingen större ansträngning från min sida, och vi hade oftast riktigt roligt vid matbordet. Många gånger satt vi till och med kvar trots att maten var uppäten, för vi var alla lika nyfikna på hur sagan skulle sluta

[Syro]

Gränsen mellan att distrahera och att ha trevligt är ibland hårfin:

Vid en måltid skall man ju samtala och umgås med övriga personer runt bordet, kanske prata om vad som har hänt eller kommer att hända under dagen. Men en 1,5-2-åring är inte särskilt intresserad av hur man har haft det på jobbet eller om man har tvättstugan bokad. Däremot gillar de oftast sagor. Jag brukade låta min som äta så många tuggor det gick utan "mutor". Men när jag märkte att det började gå trögt brukade jag fritt ur fantasin börja hitta på en saga. Efter några meningar tystnade jag, och det tog inte lång tid för sonen att inse att jag fortsatte sagan om han bara tog några fler tuggor. Ingen större ansträngning från min sida, och vi hade oftast riktigt roligt vid matbordet. Många gånger satt vi till och med kvar trots att maten var uppäten, för vi var alla lika nyfikna på hur sagan skulle sluta

bra trick! Ska jag ta till med barnbarnen om det kniper

[Alimanda]

Gränsen mellan att distrahera och att ha trevligt är ibland hårfin:

Vid en måltid skall man ju samtala och umgås med övriga personer runt bordet, kanske prata om vad som har hänt eller kommer att hända under dagen. Men en 1,5-2-åring är inte särskilt intresserad av hur man har haft det på jobbet eller om man har tvättstugan bokad. Däremot gillar de oftast sagor. Jag brukade låta min son äta så många tuggor det gick utan "mutor". Men när jag märkte att det började gå trögt brukade jag fritt ur fantasin börja hitta på en saga. Efter några meningar tystnade jag, och det tog inte lång tid för sonen att inse att jag fortsatte sagan om han bara tog några fler tuggor. Ingen större ansträngning från min sida, och vi hade oftast riktigt roligt vid matbordet. Många gånger satt vi till och med kvar trots att maten var uppäten, för vi var alla lika nyfikna på hur sagan skulle sluta

Visst är ibland svårt att veta att ha trevligt går över till att distrahera.  När töserna var mindre så berättade jag ibland berättelser när de skulle äta, men har tänkt att lilleman var för liten. Kanske ska ta och berätta något om mormors kossor och traktor. Det var en bra idé! 

[Alimanda]

Paris, tack för din berättelse!

 

Han tog bara några tuggor på smörgåsen och någon sked gröt till frukost sen ville han inte ha mer trots att jag försökte truga. Sen var han ganska ledsen, han var uppenbarligen hungrig men kom liksom inte igång att äta. 

 

i morgon ska jag, i LCHF- anda, testa att ge korv med hög kötthalt till frukost. Det är ju i alla fall bättre än att han inte äter något alls till frukost. 

[Tuva]

Jag har en underbar liten 1 1/2-årig son som på ett halvår inte gått upp i längd och vikt tillräckligt. Jag ger honom extra smör, grädde och kokosfett i maten och försöker att ge så mycket ägg som möjligt. Jag har bland annat vispat i ett ägg i havregrynsgröten som jag ger honom på morgonen ibland. Skulle gärna ge honom mer smoothies, stekt och kokt ägg men han äter så små mängder av det mesta. Korv, broccoli, köttfärssås gillar han men det är inte alltid det går hem. Välling och köpegröt har vi inte använt sen han var 6 månader. Jag uppmuntrar att han ska äta så mycket som möjligt själv men om han tillåter så matar jag honom lite ibland.  Så långt det är möjligt äter jag och hans två storasystrar tillsammans med honom. Vi försöker vara ute en stund varje dag både för motoriken, humörets och aptitens skull. 

 

Har ni några tips på:

 

1. Hur ökar jag aptiten?

2. Näringstät och god mat som barn gillar?

3. Ibland undrar jag om jag ger för mycket fett och att han på så sätt blir mätt för fort?

4. En följdfråga på 3:an, ska jag ge mer snabba och söta kolhydrater för att öka aptiten och få i honom något, fastän det egentligen är mot mina principer?

 

Han har gått från att ligga en kurva över medelkurvan till att ligga en under medelkurvan och väger nu 11 kg och är 80 cm lång.

 

Tacksam för all input jag kan få!

Är han aktiv, frisk för det mesta, pigg och nyter?

Då kanske han bara är som han ska vara.

 

Jag har en sån hemma fast min är numera snart 20. Lång, tanig som ett rep, stark och frisk. 

 

Jag förstår SÅ väl hur du känner dig. Mitt råd är: titta på honom. Strunta i normalkurvor, det finns alltid någon som befinner sig i nedre delen på normalkuvan och någon som befinner sig i övre delen utan att för den delen vara onormala. Lita på ditt föräldrahjärta: frisk, pigg och nyter är tecknen, inte läkarens kurva. Du ANAR inte hu många gånger det har räddat mig från smärre panikkänslor när han inte varit hungrig eller jag har tittat på revbenen och tänkt men åååh, vad smal han är. Frisk, pigg och nyter, inga mörka ringar under ögonen o.s.v. Vi har vid fler än ett tillfälle fått bekymrade samtal från skolsköterskan men hon fick att hålla med oss om att han ju låg i topp i klassen, aldrig var sjuk jämfört med sina klasskompisar, uppenbarligen alltid hade extra energi över (en kille med "myror i brallan") och allmänt var (och är) en solig typ.

[Kicki.N]

Visst är ibland svårt att veta att ha trevligt går över till att distrahera.  När töserna var mindre så berättade jag ibland berättelser när de skulle äta, men har tänkt att lilleman var för liten. Kanske ska ta och berätta något om mormors kossor och traktor. Det var en bra idé! 

De är aldrig för små för sagor och mycket prat, när mina söner var små pratade jag hela tiden, om allt och inget, bara prata på, och alltid en saga vid läggdags! Jag tror det är tack vare det båda pratade tydligt väldigt tidigt. Läste nånstans nyligt att barn som fått höra saga/uppläst bok hade MYCKET större ordförråd som stora. Läsa kan man göra ända till de är ganska stora, 7-8-9? Jag läste bl.a. Harry Potter då de var äldre, himla mysig stund som man saknar nu

[Alimanda]

Är han aktiv, frisk för det mesta, pigg och nyter?

Då kanske han bara är som han ska vara.

 

Jag har en sån hemma fast min är numera snart 20. Lång, tanig som ett rep, stark och frisk. 

 

Jag förstår SÅ väl hur du känner dig. Mitt råd är: titta på honom. Strunta i normalkurvor, det finns alltid någon som befinner sig i nedre delen på normalkuvan och någon som befinner sig i övre delen utan att för den delen vara onormala. Lita på ditt föräldrahjärta: frisk, pigg och nyter är tecknen, inte läkarens kurva. Du ANAR inte hu många gånger det har räddat mig från smärre panikkänslor när han inte varit hungrig eller jag har tittat på revbenen och tänkt men åååh, vad smal han är. Frisk, pigg och nyter, inga mörka ringar under ögonen o.s.v. Vi har vid fler än ett tillfälle fått bekymrade samtal från skolsköterskan men hon fick att hålla med oss om att han ju låg i topp i klassen, aldrig var sjuk jämfört med sina klasskompisar, uppenbarligen alltid hade extra energi över (en kille med "myror i brallan") och allmänt var (och är) en solig typ.

Det är nog ett viktigt tecken hur de är. Jag tror i så fall att min lille behöver mera mat, när han inte ätit är han inte alls lika pigg och glad som när han ätit ordentligt. Men han är sällan sjuk i alla fall, det är skönt. Intressant att höra din berättelse om att kurvor ändå inte betyder så mycket som kanske BVC vill menar ibland.

[Alimanda]

De är aldrig för små för sagor och mycket prat, när mina söner var små pratade jag hela tiden, om allt och inget, bara prata på, och alltid en saga vid läggdags! Jag tror det är tack vare det båda pratade tydligt väldigt tidigt. Läste nånstans nyligt att barn som fått höra saga/uppläst bok hade MYCKET större ordförråd som stora. Läsa kan man göra ända till de är ganska stora, 7-8-9? Jag läste bl.a. Harry Potter då de var äldre, himla mysig stund som man saknar nu

Kicki, kanske att det här blir en avstickare från ämnet, men en väldigt intressant sådan.  Jag har läst ganska mycket med barnen speciellt för de två yngsta. Fast när jag tänker efter har jag kanske fastnat lite i pekboken med lilleman och behöver nog gå vidare med fler böcker med lite handling i. Får ta en sväng till biblioteket!    Jag tror också faktiskt att jag skulle kunna prata ännu mer med honom. Pratar nog en hel del inbillar jag mig, men inte hela tiden så som du beskriver.