Namnlös

Sockersug och återfall

Recommended Posts

Hej! Varning för lång text, men jag måste skriva av mig.

 

Jag är... eller rättare sagt var väldigt strikt med LCHF-kosten. Gjorde inga som helst undantag, varken med mejerier, mörk choklad, kakao eller annat. Jag drack inte ens Loka eller Ramlösa, då jag tänkte att det kan innehålla små mängder av onödiga kolhydrater. Var väldigt noga med grönsakerna... jag menar, varför välja onödiga rädisor och gurka istället för broccoli som är lite mer substans. Åt alltså ingeting onödigt. Det enda jag åt frikostigt av, var smör, som jag åt lite väl mycket av. Kan äta 500g till en middag, lätt. Det är lite av ett problem.

Då kan säkert många tycka att min strikta kost var för strikt och därför skulle orsaka ett bakslag. Men jag upplevde aldrig att jag missade något. Jag satt brevid chokladasken, skumtomtarna och allting på julen. Jag fantiserade inte om att få äta det och jag tänkte inte ens tanken på att det var något för mig. Jag upplevde inget behov eller sug överhuvudtaget.

 

Äta mycket har jag alltid kunnat göra utan att bli mättad. Har fått höra många gånger att jag borde börja delta i ätartävlingar. För då skulle jag ha goda chanser att vinna. Lyckades hålla mig till rimliga portioner ett tag. Tränade och arbetade hårt samtidigt, så hade lite större frihet med matmängderna.

 

Efter väldigt lång tid, så började plötsligt folks eviga kommentarer om "en liten bit kan du väl ta" nå fram till mig.  Samtidigt var jag inte i topp psykiskt, utan kände mig utbränd och hade jobbat alldelens för hårt utan vila. Långa pass, hård press och endast negativa kommentarer om min prestation. Jag hade mer eller mindre fått veta att allt jag gjort varit värdelöst.
Jag orkade inte längre med träningen, mestadels mentalt, men också pågrund av fysiskt trötthet.
(Jag vet att min utbrändhet inte beror på min strikta kost.)

I samband med det, så kom suget efter godis, bröd... socker!

Jag började fantisera om anarki, så att jag kunde springa ner till affären och plocka allt godis, bröd, kakor, glass osv. och bara vräka i mig. Det fanns inte längre en mur mellan mig och godisarna som stod på bordet.

Det började med att jag var frikostig med nötterna, som jag tidigare inte åt alls.
Mandlar älskar jag. Mandlar är verkligen något av det bästa jag vet. "Rena" mandlar som de är, men även allt godis med mandlar. Mandelmassa, marsipanbröd osv. På påsken finns det ju chokladmandelmassa-ägg, underbara. Anthon Bergs Plommon i Madeira Älskar jag!

Men på den tiden hade jag fortfarande lite kontroll och kunde behärska mig till stor del. Det blev smörskivor med hela mandlar på (för mina ovana smaklökar, så smakade det mandelmassa). Jag blev allt mer liberal.

 

Plötsligt, en natt, så gick jag upp ur sängen och letade reda på familjens godisask. Jag började vräka i mig. Jag åt, åt, åt och åt. Sedan gick jag och la mig. Sedan vaknar jag en stund senare och går återigen upp för att vräka i mig mer.

Mådde extremt dåligt på morgonen, både fysiskt och mentalt. Jag försökte lova mig själv att detta var första och sista gången som detta skulle hända.

Med väldigt liberal kost överlever jag några dagar utan riktigt sockrigt godis (åt mörk choklad) men bara någon vecka efteråt, så åt jag ännu mer choklad och godis. I ännu större mängder denna gången.

Sedan har detta fortsatt med jämna mellanrum och ökat för varje gång.
Jag skakar och gråter för att min kropp skriker efter socker. Jag lurar folk för att få komma åt godis. Min familj stödjer min LCHF-kost och försöker få mig att inte äta något jag ångrar. Men de vill inte avstå själva, så jag får leva bland godiset ändå.
 

Med min brist på mättnadskänsla, så slutar jag aldrig vräka  i mig och det kan sluta illa.
Jag orkar inte med detta längre. Hur ska man kunna komma ur detta elände och få ordning på allt igen? Jag har blivit ännu mer deprimerad till följd.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Återfall bekämpar man bäst genom att skapa en bubbla runt om sig. Att bli aningen mer självisk än innan. Ska man vara alla till lags, kommer ingen förändring kunna ske och man behöver egentligen inte säga nej. Det kan man egentligen kalla för uppfostran av sin omgivning. Så har jag gjort... bad omgivningen gilla läget och dikterade vilkoren. I samma veva upptäckte jag att ponduset försvann inte med vikten, utan snarare tvärtom. Nyttja gärna det faktumet...

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Först så behöver du jobba med dej själv. Du behöver hjälp tror jag att komma ur din utbrändhet och negativa psykiska spiral. Får du knoppen på plats så funkar resten mycket bättre.

 

Sen tycker jag faktiskt att din familj kan ställa upp lite på dej också! OK att de inte vill låta bli att äta skit, men de behöver väl för 17 inte dra hem det och sitta och möla medan du ska få vara utan och titta på. DET är verkligen inte att ställa upp för nån som behöver hjälp. Ställ krav att så länge du mår som du gör är hemmet en stressfri zon för dej!

 

Förstår att det inte är läge för träning, men när jag var utbränd och fick panikattacker hade jag god hjälp av långa promenader. Helst om det finns nån natur i närheten, så du inte kommer förbi nån kiosk. Snart börjar ju naturen vakna till liv också och du kan få ögon känsliga för grönt. Det finns forskning på att sånt hjälper

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du har gjort en riktigt bra grej Namnlös: du har vänt dig till ett Forum fyllt av engagerade och stöttande medlemmar, många med likartade erfarenheter som du och du har noggrant och öppenhjärtigt beskrivit ditt problem.

Nu ska vi försöka hjälpa dig med lösningar.

Jag hade lätt kunnat vara du o chokladasken mitt i natten för ett tag sedan. För mig gäller planering: tänka till kring faktumet att nu blir det jul och nu kommer vi ha en stor burk pepparkakor och en jättechokladask hemma och vad ska jag göra: ska jag ta en kaka och en bit eller ska jag inte ta nån och vad ska jag festa på istället? Om jag gör ett avsteg och äter för mycket kolhydrater, lite vid ett enstaka tillfälle funkar, men flera måltider/fikastunder i rad då vaknar sockertigern i mig och han blir aldrig nöjd, han leder mig till skafferi och kyl i ett oupphörligt och ganska planlöst sökande efter mer, mer! Mer! Så jag tänker ut sånt som är extra gott och tillåtet till mig istället: godaste extralagrade Belladonnagoudan och italiensk fänkålssalami, ja delikatessdisken blir min lösgodisavdelning. Och så ser jag till att vara mätt. Mätt på ägg, smör och bacon, mätt på fläsklägg, mätt på sånt som är så nära noll kolisar som möjligt. För det är mycket svårare att väcka tigern i mig om den får trängas i en full mage.

Och om avsteget, dikeskörningen inträffar ändå då? Det är ok, det hände och nu går jag vidare och jag vet ju precis hur jag ska göra, jag har verktygen, bara att plocka upp dem igen och fortsätta.

Nu har du identifierat en av dina triggers: den söta goda lilla oskyldiga mandeln, ja tyvärr du får ta adjö av henne. En fantastisk kvinna som heter My skriver en blogg som heter LCHF-ingenjören: www.lchfingenjoren.se , hon är så duktig på motivering, peppning, självkänsla och självinsikt, så om du inte läst henne ännu har då många dagars inspirerande och stärkande läsglädje framför dig.

Ja, det var min pepp, lycka till nu Namnlös! Säkert kommer fler att komma med sina idéer och förslag så kan du hitta nåt som passar för dig.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det låter som du har det mycket jobbigt, hoppas att du kan få ordning på ditt ätande.

 

Det enda tips jag kan ge är att du kanske kan viljemässigt bestämma dig för att äta strikt LCHF i tre dagar och sen har du rätt att äta vad du vill en dag och sen tre LCHF dagar igen, osv...och under LCHF dagarna om möjligt kanske införa kalorirestriktioner också, 500 gram smör till en måltid är ju inte så bra....och sen se om du kan utöka antalet LCHF dagar...

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

De är mänskligt att * trilla * över frestelsen -
socker är mer el mindre en drog - även om de inte är skrivet så rent ut!
Tror ingen här med rent å gott samvete kan skriva * de har aldrig hänt mej * <

De är jobbigt självklart -
Mest för man bannar sej själv å får extremt dåligt samvete -
Men de bara tuffa på så gott de går -
Bästa är om din familj kan hålla sötsaker på gömd plats - å för sej själva -
kanske då lättare att inte falla för frestelsen -
FÖR - tar man en bit är de oftast kört // så de för mej varjefall - tror de helt naturligt - sött å man vill ha mera!
Men lättare för jag som singel - behöver inte frestas - för ser till inget ha hemma!!
Styrkekramar och hoppas att de reder upp sej för dej inombords å att hjärnspöket * sockersug * lugnar ned sej -
** ett tips som jag brukar ta till är gå borsta tänderna ** då vill man inte gärna sen stoppa mera i munnen ..

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Känner så väl igen det fenomenet; Man kämpar som f-n, får bara skit för det och då kommer sockertrollet sättandes...  :(

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

. Kan äta 500g till en middag, lätt. Det är lite av ett problem.

 

 

 

 

 

 

 

Ett problem jag tror många som äter LCHF pga av vikten är att man hela tiden håller igen. Men ibland är faktiskt dessa signaler viktiga och går att bejaka och kanalisera till bättre val så att man hamnar i godisfrossa.

 

 

Men hallå  ;) 500 gram smör är väl dubbla dagsenergibehovet...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Psst, vi håller tydligen inte igen vad det gäller smör :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det finns en som aldrig trillat dit ! Det är jag... men jag har också ätit 1,5 år fakir samt skapat nya hälsosamma sugobjekt. Det har stundvis varit en kämpig resa. Alltid man själv som största framgångshotet. Men jag lyckades hjärntvätta mig själv.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att man måste äta väldigt strikt om man har sockersug. Äter man mycket grönsaker blir det bukfylla som lätt försvinner och man blir sugen på onyttigheter.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Detta har jag gått runt och grubblat på under en längre tid nu. Många säger ju bara "det är socker i allt, det är inte så farligt", då känner jag direkt att jag lika gärna kan behålla det för mig själv.
Så även om jag inte direkt gjort några framsteg, så kändes det bra att skriva av sig.

Jag höll mig strikt i 3 dagar efter sista frosseri-katastrofen. Jag hade slutat tänka "åh, så sugen jag är!" och hade inställningen att förneka suget. Hade inga planer på att göra avsteg och äta något dåligt.
Sedan fick jag i mig väldigt mycket sås till lunchen, som jag senare upptäckte att den enbart bestod av stärkelse. Då gav jag upp och vräkte i mig allt som fanns i hela huset.
 

Om man lyckas avstå och komma in på strikt LCHF igen, är det verkligen möjligt att få den effekt som man tidigare hade av kosten?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kom på att jag har lättast att hålla mig ifrån godis när jag inte äter något alls. Måste väl äta, men man kan ju testa på någon form av fasta för att komma igång igen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Prova med att köra fakir ett tag för att rensa kroppen ordentligt då. Eventuellt kombinerat med periodisk fasta. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

:rolleyes: Dagens mat: En merci-ask, en twist-påse, en stor chipspåse, en kastrull spagetti med smör, en påse mandlar, ett dubbel-wienerbröd, en crossiant, lösgodis, en flaska julmust (light, faktiskt), 3 clementiner, honungsmelon, en låda vindruvor... och lite småkolor på det.

Får även tilläga att allt detta var på en gång och inte utspritt på hela dagen.
Mätt? Nej! Men något illamående och inte det minsta sugen, men något skriker fortfarande "ät mer".
Men jag har fått en sak bekräftad för mig, att det inte är värt det. För jag är inte tllfredställd alls. Bara äcklad.
Nej, imorgon blir nog inget mer än brysselkål och några köttbullar. Absolut ingeting mer. Längtar efter att allt skit går ur kroppen.
Men går det att rensa ur kroppen från allt detta? Känns inte så. Känns som att jag kommer vara uppblåst och flottig resten av livet. :wacko:

 

Skäms lite :mellow:

Jag måste fortsätta att skriva här, så jag kan känna mig nöjd sedan när jag lyckas igen. För jag vet ju att jag kan!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag faller in i nåt jag vet att jag inte borde (för då kommer värken tillbaka) så är faktiskt det största problemet jag själv och mina tankar. "Det är ingen idé att försöka igen, jag kan ju uppenbart ändå inte hålla mig ifrån godiset!", "F-n, vad kass jag är!", "Bara liiite till, det gör ju ändå ingen skillnad nu..." osv håller jag på. Blir så less på hela fenomenet men kanske är det så det är? Bara att gilla läget, liksom...? För som jag läste för några veckor sen, det är inte vad du äter under jul och nyår som spelar roll, utan vad du äter övriga 51 veckor. Jag kan varmt rekommendera en kortare fasta för att bryta sockertrollets förbannelse för den här gången. Väl kämpat! Du vet att du kan!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hm.. Imorgon skulle jag satsa på mer fett.

Eller köttbullarna kanske är hemgjorda med mycket fett..? :)

När jag ska upp på LCHF-ponnyn igen efter ett skutt ner i kolhydratträsket tycker jag det hjälper med mycket fett. Och vatten spetsat med äppelcidervinäger om man nu tycker det är gott.. För fy tusan vad törstig man blir av socker :(

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om du skulle säga till dig själv satt det är ok att svulla kolhydrater imorgon igen, men först måste jag äta tre stekta ägg och ett pkt bacon, sen får jag äta det jag vill -om jag då vill, vilket du förhoppningsvis inte vill.

Ditt sockertroll blir aldrig mätt, ju mer du göder det desto hungrigare blir det, din mat är fett o protein, bara trollet vill ha socker, det slutar inte tigga om mera förrän du svultit ut det med din egna mat som bara är till för dig.

Ge inte upp!

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

:rolleyes: 

Nej, imorgon blir nog inget mer än brysselkål och några köttbullar. Absolut ingeting mer. Längtar efter att allt skit går ur kroppen.

Men går det att rensa ur kroppen från allt detta? Känns inte så. Känns som att jag kommer vara uppblåst och flottig resten av livet. :wacko:

 

Skäms lite :mellow:

Jag måste fortsätta att skriva här, så jag kan känna mig nöjd sedan när jag lyckas igen. För jag vet ju att jag kan!

Du ska definitivt inte "straffa" dej själv idag genom att dra ner maten till minsta möjliga! Du ska äta en normal och god kost med lite kolisar och tillräcligt med fett för att må bra och vara mätt.

När man trillar dit... Res dej, ruska av dej och gå vidare på vägen. Gårdagen är historia och existerar inte längre

Läs Mys blogg lchfingenjören. Hon har massor med bra verktyg för att fixa knoppen på plats. Vi som har skevt förhållande till mat måste jobba mer med huvet än med kroppen.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag faller in i nåt jag vet att jag inte borde (för då kommer värken tillbaka) så är faktiskt det största problemet jag själv och mina tankar. "Det är ingen idé att försöka igen, jag kan ju uppenbart ändå inte hålla mig ifrån godiset!", "F-n, vad kass jag är!", "Bara liiite till, det gör ju ändå ingen skillnad nu..." osv håller jag på. Blir så less på hela fenomenet men kanske är det så det är? Bara att gilla läget, liksom...? För som jag läste för några veckor sen, det är inte vad du äter under jul och nyår som spelar roll, utan vad du äter övriga 51 veckor. Jag kan varmt rekommendera en kortare fasta för att bryta sockertrollets förbannelse för den här gången. Väl kämpat! Du vet att du kan!

För mig är det också så. Lite till, det gör ju ingen skillnad nu. Det är nog det vanligaste orsaken till att jag ätit så mycket.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om du skulle säga till dig själv satt det är ok att svulla kolhydrater imorgon igen, men först måste jag äta tre stekta ägg och ett pkt bacon, sen får jag äta det jag vill -om jag då vill, vilket du förhoppningsvis inte vill.

Ditt sockertroll blir aldrig mätt, ju mer du göder det desto hungrigare blir det, din mat är fett o protein, bara trollet vill ha socker, det slutar inte tigga om mera förrän du svultit ut det med din egna mat som bara är till för dig.

Ge inte upp!

Problemet är att jag inte vet hur det känns att vara mätt. Jag kan äta hur mycket som helst, även att kött och fett, ändå märker jag inget.

Har hänt att jag ätit 2 kg kött + 500g smör till en och samma middag. Ändå står jag i kylskåpet och letar efter mer mat.

Jag kan inte ens ana att jag ätit något om jag bara går efter känslan, förutom att jag inte blir lika smidig och inte kan springa runt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Idag har jag inte tuggat i mig mer. Jag har inte tänkt göra det heller.

Nu ska jag ju skärpa mig. För flera sakers skull, men delvis för självförtroendet.

Men jag börjar ge upp, för jag mår inte speciellt bra och den där lilla sekunden av njutning som man faktiskt får av att äta socker.. den är nästan min enda ljuspunkt. Vill inte låta gnällig, utan är bara förtvivlad.
Jag är smal, vilket får folk att tänka att det inte är något problem och så. Men jag har varit en riktig rultgris och går lätt upp i vikt.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ah, har man inte rätta känslan av mättnad är det lite jobbigare. Då får du gå strikt på syn och klocka. Jag vet inte om det är Anna Hallen eller 56kilo som brukar prata om handflata och knytnäve som mått. Kör det stenhårt, och sen ska det gå typ 4 timmar innan du ens sneglar på kylen igen.

Försök att sysselsätta dej med nåt, eller allra helst ta en promenad. Ännu bättre om du har natur i närheten, så du inte bara råkar gå förbi en kiosk eller så

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag känner igen mig i känslan att utan socker finns ingen ljuspunkt i livet. Det är en återkommande känsla jag har, men den kommer mer sällan nu. Men igår kväll var det en sån dag, ensam hemma en lördagskväll, varför skulle inte jag kunna förgylla den kvällen med lite sött, en liten godispåse kan ju inte skada så mycket. Men det gör det för mig, jag hade inte stannat vid en liten påse och hade fått kämpa med sötsug flera dagar efter. Det var tungt att stå emot och jag kännde mig deppig. Men idag är jag nöjd och stolt att jag stod emot, och suget är borta.

Kämpa vidare, det är stundtals tungt, men det är värt det, för alla de dagar när jag slipper kämpa mot sötsuget som jag tidigare hadde varje dag.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Får som en våg av "jag ska ha!" och kan inte sluta äta. Finns det då inget att äta eller om jag försöker avstå, så blir jag aggresiv även om jag inte vill det. Det ser jag som en stor anledning till att man inte bör äta socker... det rubbar förståndet helt.
 

Fortsatte äta massor. Är nog sådan som skulle kunna bli diagnoserad som hetsätare. Gick upp 10 kg på 2 veckor. I tre dagar har jag nu lyckats att inte äta skräp. Men jag vet att det kommer hända igen, men inte varje dag och inte lika ofta.
I förrgår blev det 250 g kokt brysselkål, lite isbergssallad och 7 hemmagjorda köttbullar, totalt på hela dagen. Igår blev det 6 köttbullar, isbergssallad, gurka och 250 g kokt brysselkål. Det låter inte så LCHF, men jag har försökt koppla bort tanken på att äta öht, även om det då skulle bli lite. Bara ett tag.

Gurka och isbergssallad brukar jag inte äta, men eftersom arbetsplatsen bjöd på det, så tog jag det till köttbullarna på lunchen.
Idag blev det en skiva LCHF-bröd med bregott och 3 skivor salami, som jag blev bjuden på. Sedan en hel hemmatillagad kyckling (med skinn) + 78 g smör. Hela dagen då. Ska inte äta mer idag.
Hade definitivt inte kunnat hålla mig till en skiva av brödet, om det inte  vore för att jag fick brödskivan av en annan. Kan inte ta mer då.

Nu i efterhand så undrar jag om inte det var för mycket. Kan upplever det inte som mycket i kroppen... det är liksom ingenting jämfört med vad jag brukar äta. Brukar äta massor. Men är det "oacceptabelt" att äta en hel kyckling?

 

Ska inte äta skit imorgon eller i övermorgon, men på lördag är det ett kalas... och alla vet väl vad det innebär. Antingen får jag strunta i att åka dit, eller så får jag ta risken och åka dit. Finns det inget som jag verkligen vill ha, så avstår jag lätt. Men finns det något av mina favoritgrejer eller om jag gillar något mycket, så kommer det nästan helt säkert att ätas.
Jag kan nog hålla mig dagarna efter, även om jag äter en dag. Men frågan är om det är värt. Kanske får stanna hemma.
 

Hemma och på jobbet har jag lyckats avstå nu genom att tänka att jag faktiskt klarade av över 3 år och det utan att fuska eller unna mig något alls. Det var bara min inställning som fick det att gå.

Men på jobbet finns det gratis fika och det är alltid en kamp. Gratis bröd och gratis bregott... kan det bli bättre?
Men jag tänker att det finns kvar i framtiden också, så jag kan vänta lite till.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ät dig mätt på kött fisk ägg och fett så försvinner suget lägg kolhydraterna så lågt som möjligt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@namnlös

Ett tips är att äta dej mätt innan du går på kalas. Som jag förstår det har du inte riktiga mättnadssignaler så det är lätt för dej att överäta, men det måste ju vara ännu svårare att motstå frestelser om du måste slåss mot både huvudet och kroppen.

 

Har du kollat Mys blogg lchfingenjören? Hon har många verktyg för att få huvudet på plats

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@namnlös

Ett tips är att äta dej mätt innan du går på kalas. Som jag förstår det har du inte riktiga mättnadssignaler så det är lätt för dej att överäta, men det måste ju vara ännu svårare att motstå frestelser om du måste slåss mot både huvudet och kroppen.

 

Har du kollat Mys blogg lchfingenjören? Hon har många verktyg för att få huvudet på plats

Har kollat lite, men ska precis kolla. Har inte varit vid datorn senaste.

Som tur var så blev det inget kalas.. men lika illa ändå.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Gick bra förra veckan. Måndag, tisdag och onsdag, som sagt. Men på torsdagen så omringade mina kollegor mig och började bråka om att jag måste äta. För LCHF är tydligen inte att äta. Jag ville inte ta, för jag var glad över att jag lyckats avstå. Men när man är svag och inte kan hålla sig ifrån frestelser, så är det lite lättare att misslyckas när många pressar på. Var helt knäckt efteråt, när jag haft ett ris-frosseri som jag blivit verbalt tvingad till. Så fick torka bort tårarna och försöka jobba med stor ånger.
Är inte som body builders eller skidåkning, men har mer krävande jobb än kontorsjobb. Så alla lägger sig i ätandet.

 

Fredagen och helgen blev det bara massa ätande. Bullar, många bröd och mycket glass. Mer än 1 kg choklad ena dagen.

Inte förens idag har jag tagit tag i det igen. Men det blev inte så bra idag heller.

Totalt idag, så åt jag 6 köttbullar till frukost och sedan till middag blev det massor av riven vitkål med enormt mycket korvstrofanoff på.. (= en hel lök, några dl grädde, massa tompuré, minst halva scans falukorv). Nu ångrar jag mig. Det är nästan lika illa som bröd och godis antar jag.
 

När jag åt strikt, så tappade jag nästan ingen hår alls. Kunde borsta håret ordentligt och inte ett enda hårstrå lossnade på borsten. Nu har jag tappat närmare hälften. Jättetunt är det.
Jag tycker det är väääldigt mycket att tappa på så "kort" tid. Inte så kort kanske, men det finns ju folk som äter så jämt?

Inga kläder passar längre. Arbetskläderna får jag inte på mig alls.

 

Jag framstår som helt.. värdelös. Men det är verkligen jättesvårt!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du är inte värdelös, det är dina jobbarkompisar som är totalt okänsliga! Du måste slå näven i bordet och be dem hålla truten i stället för att försöka sätta krokben för dej hela tiden. Prioritera Mus blott. Du behöver den!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Näää...du är inte värdelös...använd inte det som ursäkt för att äta fel...det går alltid att komma igen...att man gjort fel dagen innan är inget argument för att göra fel idag, typ.

 

Dock så är ditt nick helt värdelöst. ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Gick bra förra veckan. Måndag, tisdag och onsdag, som sagt. Men på torsdagen så omringade mina kollegor mig och började bråka om att jag måste äta. För LCHF är tydligen inte att äta. Jag ville inte ta, för jag var glad över att jag lyckats avstå. Men när man är svag och inte kan hålla sig ifrån frestelser, så är det lite lättare att misslyckas när många pressar på. Var helt knäckt efteråt, när jag haft ett ris-frosseri som jag blivit verbalt tvingad till. Så fick torka bort tårarna och försöka jobba med stor ånger.

Är inte som body builders eller skidåkning, men har mer krävande jobb än kontorsjobb. Så alla lägger sig i ätandet.

 

Fredagen och helgen blev det bara massa ätande. Bullar, många bröd och mycket glass. Mer än 1 kg choklad ena dagen.

Inte förens idag har jag tagit tag i det igen. Men det blev inte så bra idag heller.

Totalt idag, så åt jag 6 köttbullar till frukost och sedan till middag blev det massor av riven vitkål med enormt mycket korvstrofanoff på.. (= en hel lök, några dl grädde, massa tompuré, minst halva scans falukorv). Nu ångrar jag mig. Det är nästan lika illa som bröd och godis antar jag.

 

När jag åt strikt, så tappade jag nästan ingen hår alls. Kunde borsta håret ordentligt och inte ett enda hårstrå lossnade på borsten. Nu har jag tappat närmare hälften. Jättetunt är det.

Jag tycker det är väääldigt mycket att tappa på så "kort" tid. Inte så kort kanske, men det finns ju folk som äter så jämt?

Inga kläder passar längre. Arbetskläderna får jag inte på mig alls.

 

Jag framstår som helt.. värdelös. Men det är verkligen jättesvårt!

Men vad i....!!!!! Vad har dina kollegor för anledning att lägga sig i vad du äter?! Nä fy, inte konstigt att helgen blev som den blev. Förstår att du blev ledsen.

Maten idag tycker jag verkar helt ok, absolut inte att jämföra med godis och bröd. Försök att hålla dig till mat som DU väljer och ta en dag i taget så ska det nog gå bra.

 

Det ÄR svårt, för dom allra flesta, men ingen är ju värdelös för att man inte fixar allt till det bästa med en gång. Eller hur? :)

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har klarat mig bra igår och idag också. Förutom att det råkade bli några skivor rå falukorv utöver det planerade, också. Men det är nog inte lika illa som en del annat.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vet inte om det blev för lite mat, för jag fick en blackout och trillade in i bordet och sedan ner i golvet och svimmade.. Eller svimmade före allt hände, kanske. Slog i huvudet.
Jag blir ju inte hungrig, men fick lite känslan av att jag kanske behövde äta. Så råkade bli en halv rå paprika, massa rå vitkål, 250 g kokt brysselkål och överbliven korvstroganoff (vilket inte var mycket). Sedan var jag så enormt sugen på att äta bröd, så jag tog ett stekt ägg, massa flott och stekt falukorv. Trodde inte det var möjligt när suget lättade lite.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kanon! Det är fettet som motar suget

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är så synd, för jag tror verkligen att LCHF är det enda riktiga. Att kolhydrater är ännu värre än vad man kan ana. Men jag har slutat med LCHF nu. Jag försöker inte längre.
Från början var jag tjock och överviktig. Jag blev sedan väldigt underviktig. Var dock frisk ändå, för jag slutade tappa hår och fick tjockt hår. Jag var stark och hade jättebra värden. Med LCHF. Jag var så i flera år.
Men nu har jag, sedan januari, blivit överviktig. BMI är kanske inte korrekt alltid, men det är ingen ide att förneka det... för det är ju uppenbart att jag blivit en rultgris.
Har från och till lyckats hålla mig i 1 - 4 dagar. Men jag klarar inte av att sluta. Jag har legat och gråtit och skakat på golvet och bara kämpat för att inte äta bröd, choklad och godis.
Fortsätter det i denna takten... då väger jag över 100 kg innan året är slut. Jag kanske inte ens kan fortsätta mitt jobb, då man inte kan vara så kraftig där. Älskar ju mitt jobb. Har verkligen kämpat för att få hålla på med det jag gör.

Jag vet att det bara är mitt fel. Det är bara mig själv jag har att skylla. Men jag är så svag att jag inte klarar det.

Idag skulle jag inte äta något skit.. men då blev det 15 mackor. Utöver brysselkålen, köttbullarna och gräddsåsen och övriga måltider.
Jag har glömt hur det känns att ha kontroll. Jag önskar att jag hade den karaktär som många har här på forumet <_<

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har just läst hela tråden och jag tvivlar starkt på att det är maten i sig eller karaktären som är problemet. Du har bränt ut dig, fått skit på jobbet och har det tufft. Hetsätning och sockercravings för att döva ångest och känsla av otillräcklighet är en självmedicinering. Jag skulle råda dig att söka hjälp för utbrändhet/depression och få chans att vila. Att du svimmat och slagit i huvudet berodde nog inte på att du ätit för lite utan att din kropp skriker stopp, det har varit för mycket för länge! Samma sak med att du tappar håret, det är en vanlig stressreaktion!

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Du behöver professionell hjälp. För dej är ju det här samma sak som alkohol för en alkoholist, det är ju inte snack om "mitt fel" eller "karaktär". Det klart att du inte ska ge upp.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har just läst hela tråden och jag tvivlar starkt på att det är maten i sig eller karaktären som är problemet. Du har bränt ut dig, fått skit på jobbet och har det tufft. Hetsätning och sockercravings för att döva ångest och känsla av otillräcklighet är en självmedicinering. Jag skulle råda dig att söka hjälp för utbrändhet/depression och få chans att vila. Att du svimmat och slagit i huvudet berodde nog inte på att du ätit för lite utan att din kropp skriker stopp, det har varit för mycket för länge! Samma sak med att du tappar håret, det är en vanlig stressreaktion!

Kanske är det så. Har funderat över att söka hjälp, men det är lite läskigt. Men det blir antagligen inte värre av att försöka.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Jag har glömt hur det känns att ha kontroll. Jag önskar att jag hade den karaktär som många har här på forumet <_<

 

Jag säger som andra redan gjort: det handlar inte om karaktär. Du lider av ett beroende, och beroenden kan sitta som berget. Du behöver få rätt hjälp! Tyvärr har vården inget att erbjuda oss, jag fick inte ens det "kvalificerade rådgivande samtal" som Socialstyrelsens nationella riktlinjer fastslår att man ska få vid sockerberoende. (Och vem vet, om man hade fått en fettskrämd dietist som rådgivare hade ett sådant samtal varit direkt värdelöst.)

 

Har själv inte prövat OA, men förstår att man får nätverk och kamratstödjare där. Det kanske kan vara något? Tillsammans har man större chans att lyckas. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, jag vet hur det känns, jätteläskigt! För mig var det att erkänna att jag inte räckte till och det var fruktansvärt! MEN, det enda jag ångrar är att jag lät det gå så långt. Har fått jättebra hjälp, dels att hantera ångesten där och då, men också med samtal hos en psykolog som hjälpte mig att få perspektiv på den arbetsinsats jag gjort under många år och se vilka orimliga krav jag hade på mig själv. I mitt fall blev ett misstag jag gjort det tuvan som fick allt att välta.

Be om hjälp att ringa om det tar emot, man får göra det :) De brukar prioritera när man mår så här dåligt så du borde få en tid samma dag. Särskilt om du berättar att du svimmat och slagit i huvudet (det borde resulterat i en läkarkoll samma dag) tappar håret och om den press du haft och vad jag antar mellan raderna är ångest. Glöm inte att du får sjukskriva dig själv en vecka utan läkarintyg, men jag tycker det låter som att du behöver få hjälp att reda ut detta. Beroende på var du jobbar kanske du kan få hjälp av företagshälsovården då det är jobbet som fått dig att må så här.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att prata med läkare om det.. mentala tillståndet (?) är kanske acceptabelt. Eftersom jag inte vetat hur jag ska ta tag i det, då jag har läkarskräck sedan tonåren på barnpsyk-helvetet, så har det tagit lång tid att åter ta tag i det.

 Men att tala med en "utbildad" om socker och kolhydrater är rent ut sagt värdelöst.

"Nej, klart du inte ska sluta med kolhydrater, det behöver din hjärna. Men sluta gärna med godis!"...

 

Jag har haft återkommande frosseri, så vikten går inte neråt, men haft betydligt fler dagar utan socker och kolhydrater nu.
Kanske inte tillräckligt med fett, men det är mest för att jag spårar ut så här speciellt i början av lchf, och slutar inte äta om det är smör på.
Så blev flottig biff (ja, då menar jag flottig!) med salladsmix. En annan dag stekt falukorv med salladsmix och hemmagjord köttfärssås en annan.
Litre för liberalt, men är inte lika rund om kinderna (vätska?) redan.

 

Har aldrig gillat läsk förr, men cola zero har fått mig att avstå från mackor, godis, choklad osv.

Jag har tänkt "Nej, jag ska inte ta mackan som det bjuds på GRATIS, utan jag får en god cola när jag kommer hem".

Men alla säger att man bli lika tjock av det. Så nu är jag besviken.

Någon som upplevt dålig viktnedgång av cola zero?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tommy Runesson i Tommy tappar dricker ju Cola Zero och han har ju förlorat en hel människa, så om det är bra för dej genom att du kan avstå annat, så kör det tills du är avgiftad.

 

JAG skulle inte kunna ta det för mitt beroende sitter för mycket i huvudet, så det räcker med att nåt smakar sött så kan jag börja klättra på väggarna om jag inte är väldigt sträng med mej själv.

Därför gör jag avsteg någon enstaka gång, men kör the real thing, och eftersom jag aldrig är van vid söt smak så blir det färre och färre gånger för jag behöver det inte längre. Oftast smakar det rent ut sagt äckligt numera

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.