Jump to content

Att gå på kalas


Jeanette H-H
 Share

Recommended Posts

Idag var jag och döttrarna för första gången bjudna på te hos en nyinflyttad familj vars dotter just fyllt år. Vi förberedde oss genom att flickorna fick varsin hemlagad köttbulle i bilen på väg från dagis och jag själv hade precis ätit sen lunch. Jag förväntade mig te och smörgås (mackor säger ni, tror jag).

 

När vi kom fram hade mamman ordnat med riktigt födelsedagskalas bara för oss. Väldigt vackert dukat med många sorters kakor, en fruktskål, choklad, godis. Och förstås tårta.

 

Intressant situation. Jag kände mig hedrad av att hon satsat så mycket på vårt besök. (Jo, vi hade nog en födelsedagsgåva med) Att låta bli ta något skulle varit mycket oartigt. Jag hade ju inte heller i förväg meddelat att vi äter minimalt med sött och att jag inte äter spannmål alls mera. (Min lösning brukar bli påläggsrulle, ost och dylikt. Jag hade väl tänkt så ungefär)

 

Ja, hur gör man? Den här gången delade jag en mycket god apelsin med babyn och åt lite ur en skål med nötter och russin. Sen åt jag kolan som var ovanpå tårtbiten jag fick och flyttade runt resten lite på tallriken. Jag fick också smaka havtorn. Jag älskar apelsin (och den vi åt var fantastiskt god) och havtorn kan jag prata länge om :) och den lilla kolan kan jag unna mig en gång i året. Kolan var också så god att det slank ut en glad kommentar om den.

 

Jag tror visserligen frukten mest var menad som dekoration, det är nog det andra man förväntas ta av. Men jag är rätt nöjd ändå med hur det gick. Jag klarade mig undan spannmålet och tror att värdinnan ändå kände sig nöjd hon med. (Mina barn åt desto mera fast dom bara fick ta en av varje och "varje" bara betydde en bråkdel av alla sorter som fanns. Jag minns i min barn- och ungdom dom stora kaffebjudningarna där man förväntades smaka på alla sorter och det enda som fanns var olika sorters mjuka kakor/pajer och kanske tårta. )

 

Berätta gärna om era erfarenheter. Hur har ni gjort?

Link to comment
Share on other sites

Jag har inga barn eller så, men det händer ofta att jag är bjuden på olika kalas och "celebrations". I England är det rent ut sagt oartigt att tacka nej till godsaker och ofta serverar de mjuka kakor, pajer och annat "gott". Personligen har jag löst det så att jag hel enkelt säger att jag är glutenintolerant vilket utesluter det mesta. Allergier accepteras mer än "jag har gjort ett medvetet val" och folk brukar inte bli stötta på samma sätt.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

En av de få fördelar av att vara en diabetiker är att man kan säga att man inte helt enkelt klarar av socker och annat söt. Detta har faktisk på positivt sätt ändrat kalaser som mina vuxna barn ordnar numera. De bjuder riktig mat istället för kakor och tårta. Har varit uppskattat av alla hittintils... ;)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...