Oj oj vilket jullov!

[Malin303]

Alltså okej, jag vet också att det inte är jullov längre..

Men eftersom barnen började terminen med att bli sjuka så känns det som om det har varit jäätteelåångt!

 

Vi tillbringade två veckor hos min pappa, och den mannen kan laga god mat! Julbordet hjälptes vi åt med såklart, men julmat är inte ett problem för mig. Jag smaskar i mig av allt som är LCHF och lämnar resten - utom en bit kålrotslåda..

Men sen.. Oj oj! Det blev mackor på bröd som tornedalingarna kallar puolivahva, halvtjock. Bakat av pappa, såklart. Potatismos på hans egna odlade mandelpotatis. Mackor med potatismos på - det är ingen hejd på mig när jag väl släpper taget. Sen blev det pastafrossa och hejdlösa mängder med godis också. Och ett fenomen som jag kopplar till kolhydratfrossa, det ohejdbara suget, nästan tvånget att äta hela tiden. Alltså verkligen hela tiden, nästan så man bosätter sig i skafferiet.

Naturligtvis mådde jag inte bra. Magen kajkade ihop, trött och hängig, och sen fick jag ont i halsen vilket fortfarande hänger kvar.

 

Nu kämpar jag med att komma på banan igen. Det går bra i ungefär två dagar, sen trillar jag av igen. Nu har det gått bra i tre dagar och jag börjar så smått känna mig normal igen. För säkerhets skull blir det inget vin till maten i helgen, när jag är känslig kan det trigga igång suget.

Och jag önskar att det sabla halsontet går över så jag kan börja promenera och springa igen, för det stoppar suget mer effektivt än nåt annat!

 

Vikten då?

Tja, plus 2,8 kg.

Ingen katastrof i sig, men en bra och konkret påminnelse av att jag mår skit på för mycket kolhydrater.

Jeansen som satt riktigt hyggligt innan jul påminner numera om en kondom

 

Fridens

[John]

Försök memorera eller till och med skriv ner hur du känner nu. Sedan plockar du fram det när du känner suget och är nära att åka dit. Det kan ha en avskräckande effekt.