Barn är mer sugna på sött än vuxna

[Bengt Nilsson]

I Forskning & Framsteg får man lära sig att hormonet leptin dämpar den söta smaken, men inte förrän i tonåren ökar leptinet.

 

Vissa, som jag, behåller sötsuget även som vuxna.

 

Ett livsviktigt sockersug

 

 

 

[Majabella]

Ja, det låter ju alltid bra med att ha barnasinnet kvar, fast just i den här tillämpningen vill jag nog slippa. Jag var tokigt glad i glass som barn och längtade efter att bli vuxen så att jag själv skulle få bestämma hur mycket glass jag skulle få äta. Planen var att jag minsann skulle äta glass varje dag. Helst isglass: iskall o supersöt. Nu minns jag inte när jag smakade på glass senast, men det var nog en gång sommaren 2012 när vi besökte ett ställe som serverade hemgjord Italiensk glass. Numera blir jag inte alls sugen på kolhydrater i form av det rent söta, utan i så fall är det mera vuxengodis, sånt som raggmunk, sill och bruschetta.

Min pappa tillhör de vuxna barnen, han är över åttio och gillar hallonbåtar fortfarande, flera andra vuxna män jag känner är helt ointresserade av sött o hoppar alltid över dessert på restaurang, har en känsla av att det faktiskt är fler kvinnor än män som bevarat det "söta" barnasinnet i vuxen ålder.

[Fundersam]

Intressant och då verkar det än viktigare att barn inte får socker i orimliga mängder, eftersom det är negativt när det kopplas till belöningsystemet som verkar vara en ren inlärningsprocess för hjärnan. 

 

Att 15 % har kvar smaken för sött, vad menar hon med det, sockerberoende? Jag tror ju inte att 85% av alla vuxna vill vara utan den söta smaken.

 

Men vilken förpackning den kommer i känns ju desto viktigare. Efter att ha gått över till LCHF känns plötsligt sötman i paprika, lök och rotfrukter på ett helt annat sätt. Ja, även i fullfet yoghurt och grädde t ex. Frukt har verkligen blivit godis. Tar i bland lite på yoghurt på helgmornar, t ex ett kvarts äpple och tillsammans med nötterna blir det precis lagom i både volym och sötma. Kan också göra en fruktsallad till dessert med grädde och nötter och inte katten krävs det någon sockerlag som är vanligt förekommande i recept för fruktsallad. 

 

Jag har svårt att se att barn skulle behöva  några större mängder socker istället för riktigt mat, bär och frukt.  Jag har svårt att utläsa precis vad  Charlotte Erlanson-Albrektsson menar i sitt svar. Någon som förstår vad hon menar att när hon säger att barnens hjärna behöver glukos ( det tror jag på) men skulle inte de kolhydrater som finns i riktig mat räcka till? Tillverkar inte barns kroppar den lilla mängden blodsocker som vi behöver på samma sätt som vuxnas kroppar?