Jump to content

Viktväktarna


stroker49

Recommended Posts

Inte undra på att jag var hungrig HELA tiden på den tiden jag körde VV.

Inte undra på att det ENDA jag tänkte på var sötsaker. Hela huvudet surrade som tt ilsket getingbo efter godis. Som jag jagade poäng och stuvade om i programmet för att få in liiite goooooooodis!

Det var då hela min metabolism och min syn på mat kajkade och det tog mig 20 år att komma loss. Fy f*n.

 

Fast det förstås. Det funkade ju. Sort of. Jag GICK ner. Båda gångerna..

Att jag sen gick upp igen och mer därtill kan man väl inte skylla VV för. Det var ju MIN dåliga moral som var problemet. *harkel*

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Nu är det länge sedan jag var med i Viktväktarna - men jag vill minnas att något av de där häftena man fick som kursmaterial handlade om motion, att det var viktigt att man rörde på sig. Och motion gav extra points att äta för. Och jag tror dessutom att det var viktigt att man skulle äta upp de där pointsen. Jag var aldrig intresserad av att äta färre points, eller spara dem till helgen, så jag lade aldrig det på minnet, så jag kan minnas fel. Men promenader/Friskis och liknande höll jag på med så vitt jag minns, fast inte mer än innan.
Sugen på mat var jag jämt, men jag bakade inte marängtårtor; jag förstod nog inte vitsen med det.

Link to comment
Share on other sites

Matkvalitè? Jag minns faktiskt inte om de nämnde att mat borde gå före godis. Jag minns bordet med all äckelsöt choklad som stod vid ingången. Jag minns alla smakprover på sötningsmedel och rabattkuponger på färdigmat med få kalorier. Jag minns hur man skulle göra Janssons frestelse lämplig för viktväktare (förkoka potatisen; blanda torrmjölk i lättmjölk, i stället för grädde).
Men man skulle se till att få i sig någon tesked olja varje dag (eller om det t.o.m. var fler). Det undvek jag.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Pratade dom om matkvalité eller var det bara points som gällde?

De gånger jag har varit med har det alltid bara handlat om att man ska äta allting så light som möjligt för att på så sätt få så stor mängd mat som möjligt. Dock var det viktigt att kosta på sig några points varje dag för att få i sig lite olja för att tarmarna skulle smörjas.

 

Matkvalitet är relativt. Det beror helt på vem du pratar med. Och vad man lägger i kvalitetsaspekten.

Link to comment
Share on other sites

Matkvalitè? Jag minns faktiskt inte om de nämnde att mat borde gå före godis. Jag minns bordet med all äckelsöt choklad som stod vid ingången. Jag minns alla smakprover på sötningsmedel och rabattkuponger på färdigmat med få kalorier. Jag minns hur man skulle göra Janssons frestelse lämplig för viktväktare (förkoka potatisen; blanda torrmjölk i lättmjölk, i stället för grädde).

Men man skulle se till att få i sig någon tesked olja varje dag (eller om det t.o.m. var fler). Det undvek jag.

Jag åt inget fett alls, som jag minns det. Alla gula "prickar", så hette det på den tiden, gick åt till bukfylla. För jag var konstant hungrig!

Kvalitet minns jag inget? Potatis var "gratis", för en gul prick fick man äta hur mycket potatis som helst. För det var ju så nyttigt, trodde man..

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

De gånger jag har varit med har det alltid bara handlat om att man ska äta allting så light som möjligt för att på så sätt få så stor mängd mat som möjligt. Dock var det viktigt att kosta på sig några points varje dag för att få i sig lite olja för att tarmarna skulle smörjas.

 

Matkvalitet är relativt. Det beror helt på vem du pratar med. Och vad man lägger i kvalitetsaspekten.

 

Så dom berättade inte skillnaden mellan vitt mjöl och grönsaker?

Link to comment
Share on other sites

Jag prövade vv på egen hand för tio år sedan. Jag hade fått ett viktväktarhäfte av en kompis och följde det. Där motsvarade en point ungefär 50 kcal. På 20 points skulle jag klara mig. Det var tusen kcal. Det var hemskt. Om jag motionerade fick jag äta mer men bara till en viss gräns. Tror det gick att förtjäna tolv poäng i veckan med motion. Någon som minns?

 

Det enda positiva med viktväktarna var att bli medveten om att jag åt. Jag kan lätt komma in i ett "äta i misstag fast jag inte alls är hungrig" -beteende. Också på LCHF. Men dom perioderna går jag då upp ett kg. Eventuellt hänger dom ihop med lite mera fruktätande? Jag brukar sen strikta till mig och då går vikten ner igen. Just nu har jag överätit mjölkprodukter en period. Och det är dags att ta sig i kragen. Men på lchf lider jag inte medan jag tar mig i kragen. Det är den största skillnaden. Det är kanske lite tråkig mat när jag är som mest strikt, mycket ägg och sånt. Och jag kan inte lyxa till det om jag vill. Det är allt som stör. Däremellan äter jag underbart god LCHF-mat förstås.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag har viktväktat 3ggr och de första gångerna var det fördelat på kolhydrater/fett/protein/vatten och lite fritt val. Sen kom gröna/gula/röda prickar och under den tiden körde jag points parallellt i USA (gick i båda länderna samtidigt). Jag har visserligen också fått höra att lightprodukter ger större volym men jag upplevde inte att någon motarbetade mina val av fullfeta produkter i små mängder (jag har alltid trott att margarin är sämre än smör). Generellt tror jag de äldre programmen fungerade bättre för ville man följa programmet fick man inte välja fritt var kalorierna kom från. När de startade -72 eller så var det Atkins-stuk om jag förstått rätt så de har bara följt med in i sockerfällan. För egen del var jag så glad att jag kunde äta en påse popcorn och en brownie till lunch och ändå gå ner.... Det gick ju... bra... Spädde inte på sockertrollet alls...  :wacko:

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Det finns en jättebra bild från när low fat bantning fungerar och när det  inte fungerar. Det är ur en föreläsning med Jeff Volek http://www.youtube.com/watch?v=GC1vMBRFiwE , bilden kommer 21:56 in i filmen. Jag kan tyvärr inte få den till en vanlig bild att länka här.

 

När bantning på lågfett kost fungerar är när man fortfarande är insulinkänslig. Men när man blivit insulinresistent är effekten betydligt mindre. Väl värt att notera är att lågkolhydrat fungerar för alla :)

Link to comment
Share on other sites

Så light som möjligt och inget reflektion i hur det påverkar kvaliteten. Däremot skulle man ha en viss antal points på protein, kolhydrater och fett tror jag. Men ingen följde det där med fett eftersom det trycktes såååå mycket på light produkter. Frukt (och senare potatis) var gratis så det blev lätt 5 frukter om dagen (eller mera). Vansinnigt. Så fort man blev hungrig så tog man en frukt, istället för att äta riktig mat.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Skillnad på mjöl och grönsaker? På den färgglada tiden tillhörde väl mjölet de gula plupparna (som var begränsade) och grönsaker de gröna (som var helt fria; gällde även vissa frukter har jag för mig, men inte de sötaste). Var man hungrig, och alla pluppar var slut, fanns det någon sorts grönsakssoppa man kunde göra, som var fri. Det fanns även röda pluppar, som var mycket begränsade till några i veckan. Det var väl godis och fett. Och möjligen fettfri majonnäs (eller var den gul?).

Om jag minns rätt beräknades dessa pluppars värde utifrån kalori- och fettinnehåll, enligt någon formel. Det var inte kalorier rakt av.

Sedan kom vanliga points, som inte skilde alls på olika typer av mat, utan kunde kombineras helt fritt.

Och sedan har det kommit ännu någon - eller några? - nya varianter. Och den senaste varianten är förstås såååå mycket bättre än de tidigare :-)

Potatis har väl växlat genom åren. Vid något tillfälle var en potatis en plupp, obegränsat var två.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Matkvalitè? Jag minns faktiskt inte om de nämnde att mat borde gå före godis. Jag minns bordet med all äckelsöt choklad som stod vid ingången. Jag minns alla smakprover på sötningsmedel och rabattkuponger på färdigmat med få kalorier. Jag minns hur man skulle göra Janssons frestelse lämplig för viktväktare (förkoka potatisen; blanda torrmjölk i lättmjölk, i stället för grädde).

Men man skulle se till att få i sig någon tesked olja varje dag (eller om det t.o.m. var fler). Det undvek jag.

 

Olja eller margarin, ja just det! Smör var nog inte till att tänka på. Jag hade något typ av mått, att jag fick steka i max två teskedar matfett i teflonpanna. Mycket fastbränning blev det. Kommer ihåg att det var något typ av urtunnat pannkaksrecept, som jag stekte i minimalt med fett. Nej, de blev inte bra.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Olja eller margarin, ja just det! Smör var nog inte till att tänka på. Jag hade något typ av mått, att jag fick steka i max två teskedar matfett i teflonpanna. Mycket fastbränning blev det. Kommer ihåg att det var något typ av urtunnat pannkaksrecept, som jag stekte i minimalt med fett. Nej, de blev inte bra.

 

Undra på att det var konflikt i hjärnan, när man började med LCHF. Fettskräcken har släppt.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det som är knäppt med det hela, eller det jag är lite arg över, är att man gick till Viktväktarna för ett HÄLSOSAMT sätt att gå ned i vikt. Men man pratade aldrig om vikten av riktig mat. Att inte äta margarin, att äta mat istället för snacks (oavsett om de var i form av frukt, potatis eller godis), problemet med processerad mat etc. Man levde för de små points man sparade ihop för att få äta en bulle och kompromissade hela näringen och kvaliteten i sin kost för att få "unna sig" detta.

Precis!

Jag gick med efter att ha fött mitt första barn. Jag ammade fortfarande och ville gärna äta mer HÄLSOSAMT, för min egen skull och för pojken som skulle ha mjölken.

Man fick fler prickar att äta för om man ammade, men det räckte ju inte på långa vägar.. Jag var döhungrig jämt, och inte gick jag ner ett endaste dugg heller. Värdelöst! :angry:

Link to comment
Share on other sites

Jag har rekommenderats Viktväktarna av läkare och annan sjukvårdspersonal flera gånger. När jag på senare år sagt att jag inte klarar av det sättet att äta (jag är ingen matplanerare, och inte klarar jag av att ständigt tänka på mat, som jag alltid gjorde då) så tittar de bara på mig och förstår inte alls. Så nog måste det vara hälsosamt; inte kan väl läkarna rekommendera något dåligt :unsure:

Och vad fett i stekpannan beträffar, så rekommenderade VV väl en sån där sprejflaska, så man kunde få ett riktigt riktigt tunt lager fett i pannan.

Å andra sidan kan man smörja ugnsformar med en lök så behöver man inte fett alls...(hittat i min samling urrivna recept från förr; inte från Viktväktarna utan bara allmänt matlagningstips. Ja, det tipset åkte i pappersåtervinningen fortare än kvickt :) )

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag har rekommenderats Viktväktarna av läkare och annan sjukvårdspersonal flera gånger. När jag på senare år sagt att jag inte klarar av det sättet att äta (jag är ingen matplanerare, och inte klarar jag av att ständigt tänka på mat, som jag alltid gjorde då) så tittar de bara på mig och förstår inte alls. Så nog måste det vara hälsosamt; inte kan väl läkarna rekommendera något dåligt :unsure:

Och vad fett i stekpannan beträffar, så rekommenderade VV väl en sån där sprejflaska, så man kunde få ett riktigt riktigt tunt lager fett i pannan.

Å andra sidan kan man smörja ugnsformar med en lök så behöver man inte fett alls...(hittat i min samling urrivna recept från förr; inte från Viktväktarna utan bara allmänt matlagningstips. Ja, det tipset åkte i pappersåtervinningen fortare än kvickt :) )

 

Har du provat att smörja formar med lök? Det lät ju lite spännande.

Link to comment
Share on other sites

Har du provat att smörja formar med lök? Det lät ju lite spännande.

Nej, jag måtte ha missat just det rådet, annars hade jag säkert testat. Jag kände inte igen det när jag gick igenom mina pärmar med gamla maturklipp, men reagerade på det extrema fettundvikandet. Jag har heller aldrig stekt ägg i vatten (enligt tipset som jag läst om på nätet nyligen) men sjutton vet om jag stekte ägg alls. Köttfärssås utan att bryna köttfärsen först (efter rekommendation från någon tidning) gjorde jag däremot ett tag.

Men du får gärna testa. Vore kul att veta om det verkligen funkar med lök

Link to comment
Share on other sites

Sedan kom vanliga points, som inte skilde alls på olika typer av mat, utan kunde kombineras helt fritt.

 

Vad, eller hur mycket kalorier/kolhydrater/fett/protein points egentligen var, var luddigt. Dock kunde man avhjälpa detta med att köpa deras

Pointskalkulator, för ca 150 kr., om man nu skulle våga sig utanför VV-recept eller livsmedel.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Nej, jag måtte ha missat just det rådet, annars hade jag säkert testat. Jag kände inte igen det när jag gick igenom mina pärmar med gamla maturklipp, men reagerade på det extrema fettundvikandet. Jag har heller aldrig stekt ägg i vatten (enligt tipset som jag läst om på nätet nyligen) men sjutton vet om jag stekte ägg alls. Köttfärssås utan att bryna köttfärsen först (efter rekommendation från någon tidning) gjorde jag däremot ett tag.

Men du får gärna testa. Vore kul att veta om det verkligen funkar med lök

 

Jaha, jag trodde det var ditt eget tips det där med löken.

 

Köttfärssås utan att bryna gör vi däremot. Det är osigt och trist och bryna köttfärs och säkert mer hälsosamt att slippa dom ämnen som bildas vid stekningen.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Vaddå inte bryna köttfärsen ?
Kokar du den då innan du gör såsen ?
Förstör ju hela - middan enligt mej -
Köttfärsen ett gott måste bryna på hög värme - annars släpper den bara vätska å blir trist -
Men visst smaken ä som baken -
Å varför skulle just köttfärs bli sämre brynt ?
Jösses -
Os - skaffa en fungerande fläkt- vet ja -  :P
Hur gör du med andra kötträtter - kokar du köttet bara då också utan bryna - när de ska bli kalops el va som ?
Låter helsjukt - i mina kocköron -
å va grått å trist de ska bli ju !!



 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Håller med Tazzi om köttfärsen. Provade en gång att lägga den direkt i tomatsåsen, efter tips på TV från någon präktig kvinna (hemkunskapslärare kanske?). Det blev inte en sås i min smak i alla fall, jag gör inte om det.

 

Jag har själv aldrig viktväktat, men var oerhört rädd för fett. Minimjölk, Lätta, mjölredda mjölksåser och dressing gjord på vinäger och vatten hörde till min vardag. Mums ;) Valde noga bort chokladen när jag köpte godis. Den innehöll ju fett, till skillnad från det härliga gelegodiset som man kunde frossa i. Det var tider det...

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det var på Viktväktarna jag lärde mig att man kunde ha vispgrädde i sås...ja, att man skulle sluta med det, förstås. Jag hade aldrig ens kommit på tanken. Jag kunde sträcka mig till små skvättar standardmjölk, det var grädde för mig... :)

 

Och apropå det här med farliga ämnen vid stekning. Jag var på en föreläsningserie om livsmedel, någon gång på åttiotalet. En föreläsare, som forskade i just detta, carcinogena ämnen vid stekning, fick frågan: var det någon skillnad om man stekte i fett eller inte? Ja, svarade hon. Det blev mer sådana ämnen om man stekte utan fett. (Min världsbild borde ha rämnat!)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Vaddå inte bryna köttfärsen ?

Kokar du den då innan du gör såsen ?

Förstör ju hela - middan enligt mej -

Köttfärsen ett gott måste bryna på hög värme - annars släpper den bara vätska å blir trist -

Men visst smaken ä som baken -

Å varför skulle just köttfärs bli sämre brynt ?

Jösses -

Os - skaffa en fungerande fläkt- vet ja -  :P

Hur gör du med andra kötträtter - kokar du köttet bara då också utan bryna - när de ska bli kalops el va som ?

Låter helsjukt - i mina kocköron -

å va grått å trist de ska bli ju !!

 

 

 

 

Jag börjar med 500 gram passerade tomater och en massa kryddor. När dom har puttrat ett tag så lägger jag i köttfärsen och när den börjar bli klar så lägger jag i finskuren lök. Ibland har vi tagit lökpulver och ibland har vi tagit vitlök i när den kokat färdigt.

 

Jag har gjort samma sak med vatten, kummin och taggsvamp men minns inte om jag hade i någon soja då kanske.

 

Vi bryner aldrig kött. Helt kött skär vi i bitar och kokar i tryckkokaren.

 

Steker eller grillar gör vi bara ett par gånger om året.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kokar färsen alltså -
Jaja - alla gillar olika -
Förstår bara inte -
Va som skrämmer dej från bryna den ?? först å få ut mera kvalitet å smak av den !!
Bryna å bränna inte samma sak ju ;)
Men jo visst - gillar du detta -Kör på -
Men skulle själv aldrig falla mej in ens en gång testa !!
Naj -
BRYNA  på min melodi - köttfärs med mera -
Stänga till köttporerna så de inte släpper onödig smak å vätska !
Halleluja för gött smör i pannan :)

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

En god köttfärssås behöver inte brynt köttfärs! Tycker inte jag i alla fall. ^_^ Har ett recept från en italiensk husmor (dock serveras ingen pasta till längre) och det blir jättegott utan att bryna. Kryddas med tomatpuré, lagerblad, vitlök, basilika och salt.

Däremot bryner jag långkok men det är mer för utseendets skull.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...