Nytt Liv

Att övervinna ett matberoende för att alls kunna lägga om kosten

Recommended Posts

Den allra viktrigaste egenskapen för att kunna komma tillrätta med sina problem är att erkänna sig ha problemen och identifiera dem. Sedan börjar avvänjningen. Du är redan en vinnare... med "Nytt Liv".

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bra jobbat med jordgubbarna! För mig fungerar periodisk fasta jättebra, när jag har fått i mig något som ger ett oönskat orationellt beteende med maten. Vet jag om i förväg att jag riskerar att få in något jag triggas av så planerar jag en fastedag dagen efter. Kommer tankarna lite otippat så kan jag utan större problem göra den dagen till fastedag. Mina matvanor ligger numera så att det är möjligt. För mig verkar fastan som en typ av nollställning/reset av systemet och trollet kryper tillbaka bakom sin sten och sitter lugnt.

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ensamhet är tydligen en trigger för mig. Inte att vara ensam, det trivs jag med till 99%, men när den sista procenten sätter in, den när jag känner mig ensam, är besvärlig. I kväll var det dags, och jag både köpte jordgubbar (som jag inte tänkt göra mer) och åt mer än jag borde av annan, bra mat. Jag känner igen den där proppmättheten från förr och hur den gör mig trött och liksom konstgjort nöjd. 

 

Vet inte riktigt hur jag ska värja mig från dessa stunder i fortsättningen. Undrar om det är läge att prova HelenaB:s tips att fasta under dagen i morgon. 

 

Har annars hamnat i ett slags naturlig 16:8. Med 7-8 timmars mellanrum äter jag frukost och tidig middag. Sen ingenting till nästa frukost. Den rytmen passar bra. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Aldrig är man så ensam som när man är två med fel person.... Vilket alter ego hade hade du nu som satte krokben för dej?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hoppas att det gick bra och att du inte trillade dit igen. Det är så otroligt lätt hänt. Det jobbigaste när man är beroende är att man faktiskt aldrig kan slappna av helt. I och med att vi måste äta och att vi inte alltid 100% har koll på vad som är i det vi äter så...

Ett av mina verktyg som jag nyligen har återupptäckt och använder mig av är: Tanken om det jag äter är för att hålla mig vid liv eller om jag försöker skapa ett liv via maten. Ibland så upptäcker jag att jag äter för att jag har tråkigt och inte för att jag är hungrig. Jag försöker då att ta tag i saken och bryta detta mönster direkt.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo jag blir jättesugen på allt när jag har tråkigt. ;) Gudskelov har vi aldrig nåt skräp hemma, men det kan bli en evig skåpvandring... har till och med försökt blanda smör och vaniljpulver en gång, men det blev så äckligt så den lilla skålen finns kvar i kylen om jag skulle få nån knäpp igen nångång

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När man slutar tycka synd om sig själv, försvinner ensamheten..

Att tycka synd om sig själv är inte samma sak som att ha tråkigt. Det ena utesluter dock inte det andra men det är nog sällan som man tycker synd om sig själv när man har roligt. I så fall har man nog mycket underlig humor :D  Jag kan dock tycka att jag har ett väldigt bra liv rent generellt och att det inte är ett dugg synd om mig men det hindrar inte att jag av och till har det väldigt tråkigt. Då är det bra om man har lärt sig att hantera detta med annat än att äta. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tråkigt är ju inte synonymt med ensamhet. Tråkighet botar man med hobbies, aktiviteter och samhörighet. Det hjälper mot ensamhet också.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Även jag har ett bra liv med många glädjeämnen. Jag har heller inte något emot att vara ensam eller ha tråkigt. Ändå blir det ibland SYND om mig. Uppenbarligen en risk för att väcka fel matbeteende till  liv. 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Även jag har ett bra liv med många glädjeämnen. Jag har inte heller något emot att vara ensam eller ha tråkigt. Ändå blir det ibland SYND om mig. Uppenbarligen en risk för att väcka fel matbeteende till  liv. 

Jo, det är väl ett av mitt trolls paradnummer  :) Jag har hittat mitt trolls valuta i mitt fall extra ridning. Mitt troll är mentalt ca 2-4 år gammalt och jag ger det väldigt tydliga val. Godis (eller vad det nu är som är på tapeten) eller extra ridning? Hittills har vi varit rörande överens om att ridningen vinner. Trots att det är dyrt att rida så är det för mig mycket billigare på alla sätt än att trilla ner i sockerträsket. Hoppas att du kan hitta ditt trolls valuta. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, det är väl ett av mitt trolls paradnummer  :) Jag har hittat mitt trolls valuta i mitt fall extra ridning. Mitt troll är mentalt ca 2-4 år gammalt och jag ger det väldigt tydliga val. Godis (eller vad det nu är som är på tapeten) eller extra ridning? Hittills har vi varit rörande överens om att ridningen vinner. Trots att det är dyrt att rida så är det för mig mycket billigare på alla sätt än att trilla ner i sockerträsket. Hoppas att du kan hitta ditt trolls valuta. 

 

Vilket bra sätt att tänka! Ska försöka ta till mig det!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jordgubbsmissöden till trots kom jag i ett par jeans i midjestorlek 30 tum i dag. Kunde inte köpa dem för de fanns inte med tillräckligt långa ben, men ändå! Det är tre byxstorlekar ner! Smaljeansen jag nu känner mig så snygg i och har så ofta jag kan är stl 33 och sitter löst. Tjockjeansen jag hängt längst in i garderoben är 36 tum i midjan. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jordgubbsmissöden till trots kom jag i ett par jeans i midjestorlek 30 tum i dag. Kunde inte köpa dem för de fanns inte med tillräckligt långa ben, men ändå! Det är tre byxstorlekar ner! Smaljeansen jag nu känner mig så snygg i och har så ofta jag kan är stl 33 och sitter löst. Tjockjeansen jag hängt längst in i garderoben är 36 tum i midjan. 

Grattis :) Det här med att komma i jeans är magiskt...Tror inte att det finns något annat klädesplagg som har samma potential att glädja, när man väl kommer i det :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis :) Det här med att komma i jeans är magiskt...Tror inte att det finns något annat klädesplagg som har samma potential att glädja, när man väl kommer i det :)

 

Tack, Syster! Ja, det är något magiskt över just jeans. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har varit ute på nya äventyr: en veckas möte i England. Jag har kommit in så bra i LCHF:andet (inte en enda glass på hela denna smältande sommar!) att jag inte var det minsta orolig i förväg över hur det skulle gå med maten. Fast lite knepigt blev det. Mathållningen var vegetarisk och jag blev inte riktigt mätt utom vid frukosten, då det serverades ägg. Linserna jag stoppade i mig när så gick gjorde magen upprörd. Det var mycket potatisrätter (curry, gnocci, rårakor). Luncherna bestod oftast av mackor. I början kladdade jag i mig enbart pålägget men gav snart upp och tog hela alltet. Banan åt jag vid två tillfällen.

 

Okej, det var avstegen, men jag skötte mig också. Jag kunde hela tiden komplettera tallriken med smör och olivolja. Och jag tackade nej till eller gick förbi oräkneliga muffins, croissanter, rostade brödskivor, marmelader, juicer, frukter, tårtbitar och kakor. Väl hemkommen gjorde jag i ordning mitt standardmål (lite proteiner, mycket grönsaker, mycket fett) och det kändes precis som det skulle. Smaljeansen sitter löst och jag viker ner översta linningskanten för att de inte ska hänga för lågt. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det var åtskilliga år sedan jag klev upp på en våg, men i dag gjorde jag det. Den visade 71 kg och jag är 177 cm lång vilket ger BMI 23 (normalvikt). Jag började med LCHF i mitten på februari 2014, då rejält överviktig men vet inte den exakt siffran. Gissar på åtminstone 90 pannor. Efter sommaren var jag precis så smal som jag ville vara och nu har jag hållit det i ett halvår. Jag har fått ett nytt liv och är så himla glad! 

Tjingeling :)

Jädrans vad kul. Nu blir jag ju så himla glad för din skull.

Ha det gött!

Monki

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej igen Nytt Liv. :)

 

Nu har jag läst igenom vartenda inlägg i tråden och... ja, nu vet jag vad jag har framför mig. Känner för tillfället lite sorg, men att döma av dina reaktioner till ditt nya liv så kommer det bli bättre med tiden - och ge fantastiska resultat. Tack för att du delat med dig!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu