Jump to content

Minns ni...


Totto
 Share

Recommended Posts

Hm, det minns jag inte.. (född 1973)

 

Däremot minns jag när man cyklade tre kilometer till kiosken för att köpa lösgodis. Då fick man peka, "en sån och en sån.. Och vad kostar den? Och en sån, tack.." till den snälla tanten innanför kioskluckan som plockade ihop godiset med en tång.

Undrar vad påsarna kunde rymma på den tiden? Nån deciliter, på sin höjd?

 

Lite skillnad från dagens enorma lösgodispåsar, som man raskt fyller med stora slevar..

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Det jag minns är när det kom lättyogurt som smakade smultron. Fantastiskt gott - som att dricka glass. Och så nyttigt det var med mindre fett.Tidigare hade vi alltid ätit långfil eller vanlig fil, också gott, men det här var något helt annorlunda. Minns att mamma packade kylväskan och så tog vi med oss den till stranden och åt lättyogurten tillsammans med lättmargarinsmörgåsar till lunch.

 

Minns också att det var samtidigt som min pappa fick veta att han hade för höga kolesterolvärden. Han var väl i 40-årsålderns då ungefär. Mamma som ville att han skulle leva så länge som möjligt började konsekvent att använda olja och margarin till allt istället för smör. På mackorna hade vi alltid lättmargarin. Ägg åt vi bara undantagsvis efter kolesterolchocken.

 

Pappa gick bort i cancer några månader efter sin 60-årsdag, tio år efter det första cancerbeskedet. Under dessa tio år hade han även hunnit med en hjärtinfarkt. Han var aldrig överviktig (men lätt att gå upp i vikt) men hade andra metabolt relaterade problem. Han motionerade som en tok ända tills han dog.

Link to comment
Share on other sites

Hm, det minns jag inte.. (född 1973)

 

Däremot minns jag när man cyklade tre kilometer till kiosken för att köpa lösgodis. Då fick man peka, "en sån och en sån.. Och vad kostar den? Och en sån, tack.." till den snälla tanten innanför kioskluckan som plockade ihop godiset med en tång.

Undrar vad påsarna kunde rymma på den tiden? Nån deciliter, på sin höjd?

 

Lite skillnad från dagens enorma lösgodispåsar, som man raskt fyller med stora slevar..

 

Minns detta också! Plus att man var tvungen att cykla till kiosken. :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Minns också cykelturerna och de små papperspåsarna med "bubblor" på. Godiset såldes i en form av förbutik i livsmedelsaffären. Hörde lite hastigt på radion om det igår att det fanns en överenskommelse mellan konsumentföreningarna och livsmedelshandeln om detta mena tt det försvann på åttiotalet. Vore något att försöka få tillbaka, nu finns det specialister på att skylta fram soporna så de ska sälja maximalt av det. Att godiset finns i barnhöjd bl.a. för att sälja mer. Frukt och grönsaker finns inte i barnhöjd däremot.. De var i en affär som hade 112 sorters lösgodis, utöver det färdigpaketerade godiset, chipsen och ostbågarna. Så all läsk.. I te konstigt folk får i sig 17 kg godis per år och person!

Finns det några konsumentföreningar kvar längre som kan påverka? Handlarna lär knappast plocka bort all merförsäljning av godis frivilligt när "snälla" föräldrar inte orkar ta den diskussionen med sina barn.. Men en butik som marknadsförde sig med att inte sälja godis och annat inne i butiken kanske skulle få bra affärer just av den anledningen? Så kanske folk kan lägga pengarna på att köpa mat av bra kvalitet istället.. Och butikerna skulle kunna ha betydligt färre m2 butik!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Just det ja, yogurten kom på sjuttiotalet nån gång. Och fruktyogurt! Vi köpte fruktyogurt en eller två gånger, sen sa mor att vi lika gärna kunde blanda sylt (hemkokt förstås) i den vanliga yogurten. Spädde man sen ut den med lite vatten fick man en svalkande dryck.

 

Då kunde man fortfarande köpa kärnmjölk också.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag minns också det där med att peka på vilka godisbitar man ville ha. Men det fanns bara i kiosker och tobaksaffärer.

 

Lördagsgodiset köpte jag på ICA och där var det klubbor, tablettaskar, pappersinslagna kolor och annat som man själv kunde plocka som fanns. Jag minns från lågstadieåldern (tidigt 70-tal) att pappa tog mig och min syster på promenad till affären för att köpa godis för veckopengen, som var en krona. När vi kom hem brukade middagen vara färdig och när den var äten, fick vi gå loss på godiset. Fast jag hade en period när jag tömde Tutti-frutti-asken i glaset, hällde på mjölk och drack som måltidsdryck. Barn har märkliga matvanor ibland.  :P

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

OJ vilken lycka det var att gå till gottekiosken och handla!

För en silverfemma, det var så 5-kronorsmynten kallades då (när pappers-femman fanns), fick man en Kalle Anka 2.25 kr, en läsk, en isglass och massor av "harskitar". Lakritsgodisar som jag älskade.

Jag älskade även tanten som jobbade i butiken, alltid så himla glad........åååh vilken nostagi, hahaha

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Vi fick fredagsgodis. Jag åt upp mitt direkt medan min bror sparade sitt tills det blev hårt, grått och dammigt.

 

Som skolbarn brukade jag köpa nötcreme. Den finns nog kvar men jag har inte ätit den på flera decennier. Man bet hål i påsen och sög i sig.

 

Andra saker jag minns:

 

Klick-klack

Slime

Raketost

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Just det ja, yogurten kom på sjuttiotalet nån gång. Och fruktyogurt! Vi köpte fruktyogurt en eller två gånger, sen sa mor att vi lika gärna kunde blanda sylt (hemkokt förstås) i den vanliga yogurten. Spädde man sen ut den med lite vatten fick man en svalkande dryck.

 

Då kunde man fortfarande köpa kärnmjölk också.

Kärnmjölken saknar jag, den var underbart kall och läskande. Min farmor hade alltid kärnmjölk hemma och den dracks till varje måltid.

Ja, vilken nostalgi :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kärnmjölken saknar jag, den var underbart kall och läskande. Min farmor hade alltid kärnmjölk hemma och den dracks till varje måltid.

Ja, vilken nostalgi :)

Jag köper syrad kärnmjölk i en affär med utländskt utbud. 12kr/l.

Supergod! Jag gillar att dricka den till maten. Ibland blir jag trött på endast vatten, eller citronvatten.

Då är den här kärnmjölken som en delikatess.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Den minns jag inte.......när var det?

På min tid var det apelsinläsk såsom; Festis i tetrapack

Champis!

 

Festis, det var det man fick med sig på utflykt.

 

På tal om tetra så minns jag hur ohanterliga de enliters mjölktetrorna var. Grädden var ok, men mjölken, nej. Då var det enklare på sommaren när vi var i Bohuslän, där fanns mjölken på brun glasflaska.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Vilken underbar nostagitråd!  :D  Någon mer än jag som minns glassen Manolito? Och Igloo? Den åt jag en gång om året. Normalt sett sa mamma att hon vägrade att betala för frusen saft. Men på skolavslutningsdagen fick vi välja precis vad vi ville. (Fast isglass fick vi ändå. Mamma frös nyponsoppa i glasspinneformar och det var egentligen minst lika gott).

 

(Konstigt att kunna sitta så här och minnas, utan att egentligen bli så godissugen. Väldigt skön känsla!) 

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Trocadero som var knallorange och Portello som var illröd... De var inte lika goda sen när de livsfarliga livsmedelsfärgerna förbjöds. Nötcremen var min favorit också. Den har jag skamset köpt även i vuxen ålder.

Och iglo-glass med cocacolasmak för 75 öre. Då kunde man dela glassen med en kompis, eftersom det var 2 pinnar

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Vilken underbar nostagitråd!  :D  Någon mer än jag som minns glassen Manolito? Och Igloo? Den åt jag en gång om året. Normalt sett sa mamma att hon vägrade att betala för frusen saft. Men på skolavslutningsdagen fick vi välja precis vad vi ville. (Fast isglass fick vi ändå. Mamma frös nyponsoppa i glasspinneformar och det var egentligen minst lika gott).

 

(Konstigt att kunna sitta så här och minnas, utan att egentligen bli så godissugen. Väldigt skön känsla!) 

Igloo minns jag, en glass som man delade kompisar emellan :) Men Manolito....nej den minns jag inte. När fanns den?

Link to comment
Share on other sites

Jag minns pajp...ja, hur stavade man den? Pajp-ice ? Isglass i långsmal plastpåse; man klippte upp (eller bet) i ena änden, och sög, och klämde upp isglassen allt eftersom. Det var sällan jag köpte, för jag gillade inte isglass.

Tuggummi Bugg (rosa), och Riff (lakrits). När man tuggat bort smaken kunde man lägga dem på en sockerbit över natten, så återkom lite smak. Påstod min kompis, i alla fall.

Jag minns första fruktyoghurten; det var i slutet av sextiotalet, genomskinliga plastmuggar med sylt i botten och yoghurt ovanpå (som Bärry).

Jag minns skummjölken, och jag minns när lättmjölken kom. Jag minns mjölkflaskorna av glas som man pantade i butiken. Jag minns tetrorna som kom sedan (fast det mest ohanterliga jag varit med om i mjölkförpackningsväg var när jag tågluffade i Ungern: de hade mjölken i plastpåse!)

Jag minns när en klasskompis berättade att han hade Flora på brödet - det kändes ovanligt (slutet av sextiotalet).

Jag minns hur vi handlade margarin, mjöl och socker i Norge. Jag åker förbi där ibland; det finns inte en matbutik på mils avstånd numera.

Jag minns hur många matbutiker det fanns i närheten. Vid det lilla torget i närheten fanns Konsum, en tobaksaffär, en garnaffär, en herrfrisör och en damfrisör, en blomsteraffär, en fiskaffär, en fruktaffär (där man handlade godis) och ett konditori. Och det fanns väl ungefär samma uppsättning affärer vid de två små torgen som låg ett par minuters promenad bort.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag minns hur vi handlade margarin, mjöl och socker i Norge.

Jag minns också att vi handlade dessa varor i Norge, samt tomatost som var jättegod. Det var billigt där då. Inte som idag när norrmännen åter till Sverige för att handla.

 

Jag minns också att drickabilen åkte runt på landet där mormor bodde. Hade man tur fick man en flaska. Pommac var min favorit. Mormor gjorde hål i kapsylen med en gaffel och så stoppade hon ner ett smalt sugrör genom hålet. Sedan kunde man småsuga ur det smala sugröret hela dagen.

 

Smågodis var aldrig min grej. Jag sparade det som jag fick när jag gick påskkärring och i present i en låda tills det blev helt oätbart.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Den kommentaren kom dubbelt. Då jag inte kan ta bort den kan jag lika gott berätta att vi också köpte lösgodis en och en. En mark av dom och en mark av dom. För fem mark fick jag 25 karameller gutta :)

 

Jag minns också tiden före litersflaskor med läsk. Och jag är född 1976. Och när jag var tretton kom första gången läsk som matdryck. Före det var det helt otänkbart. Men så växte jag också upp på landet. 50 km från närmaste större stad.

 

Edit: min man som är 9 år äldre än jag sa att det nog fanns litersflaskor med läsk när vi var små. Men vi köpte aldrig sådant förrän när jag var minst tio år. Jag var första gången på McDonalds som tonåring. Samma gällde antagligen alla slags korvkiosker.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Åh, vilka minnen!

Kommer ni ihåg Naturens under, en blandning mellan mjölk och juice som kom på 80-talet? Söt mjölk liksom. Kommer också ihåg nötcreme, hubbabubba, stenhårda kolor för 5 öre...

Men... kommer också ihåg att pinnglass fick man bara om man skulle åka bil långt, mer än 20 mil, som till fjällen. På fester delade två ungar på en 33 cl:s läsk. Bara juice till helgen, eftersom det var lyx. Verkade som pengar inte fanns till sötsaker då för tiden?

 

Vad fanns inte? Ostkrokar till småbarn. Chips varje fredag. Stora påsar godis. Äta på kondis fick vi göra till skolavslutningen, inte varje helg på shoppingcentret som nu. Vi var aldrig på snabbmatsställen, fast en gång i början av åttiotalet fick vi äta på Kentucky fried chicken.

 

Mindre socker, mindre ofta. Gratulerar matvaruindustrin till er lyckade strategi - mer socker oftare...

Link to comment
Share on other sites

Hos oss här i finland finns kärnmjölk i affären. Men den är förstås fettfri. Resten är smör.

Men jäklar det är gott :) Köper vi alltid när vi är hos pappa i Tornedalen, vi åker över till finska sidan och handlar.

Kirnu-piimä, stavade jag rätt?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Minns ni första gången ni fick pizza? Första gången jag åt på pizzeria måste ha varit nån gång i slutet av sjuttiotalet, men första gången jag åt pizza var när far var på tjänsteresa och mor passade på att laga pizza för att bredda min och brors gastronimiska bredd. Italien, det var liksom annars mest pasta och det åt vi inte hemma hos oss.

 

Att pizzan dök upp när far var bortrest berodde på att han hade diabetes och natuligtvis inte kunde äta sånt. Det var nog också orsaken till bristen på pasta, inget vi led för vad jag minns var utbudet ganska begränsat. Det här måste ha varit kring 1970.

 

Mamma gjorde quattro stagioni och berättade både om musiken och om Italien.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Min första pizza var också en quattro. Bjöd mina kompisar på min födelsedag.. kan ha varit 1973. Ingen hade sett sån mat förut, men mamma hade hittat ett recept. Hon var väldigt tidig ibland. Bjöd gäster på makaroner och köttfärssås (lasagne) som också var okänt

Link to comment
Share on other sites

Åhhh... *L* Jag minns när min mamma ropade in oss barn från lekplatsen - mamma och pappa hade varit och handlat - och fick oss att smaka på en nyhet: Lättmjölk! Jag tyckte att den smakade äckligt, blaskigt, men sa att den smakade gott för att få springa ut till lekplatsen igen. Det var nån gång kring 1970.

 

Smågodis handlade man ju över disk i kiosk. Vi var ett gäng som köpte sega råttor. Det fanns stora och små. Vad de små kostade minns jag inte, men de stora kostade 5 öre styck. Jag brukade köpa för nån krona, men en kompis hade alltid mer pengar än vi andra och köpte för en femma!

 

När vi var små - på 60-talet - så minns jag hur vi 3 bröder, när vi var på utflykt och fikade på en filt i gröngräset, fick dela på en 33 cl läsk som mamma mycket noggrant delade på upp i våra plastmuggar. När jag var lite större och var på friluftsdag så fick jag med mig matsäck, och då fick jag en hel 33 cl läsk med mig som skulle räcka en hel dag.

 

Pizza minns jag inte när jag åt första gången, men däremot måste jag ha ätit på MacDonalds första gången nån gång i början av 80-talet. Jag var relativt sen där. Men vi var hårt hållna i min familj och åt väldigt sällan ute. När vi semestrade så uppstod de få tillfällena som vi fick en chans att på vägkrogar äta pommes frites och grillkorv! Det var fest!

 

Min farmor - som i sin ungdom (på 20-talet) hade jobbat som husa i ett fint hem och lärt sig laga mat av den äldre kokerskan - bjöd alltid på marängsviss som efterrätt till söndagmiddagarna. Det var det finaste hon visste! Men det var den ursprungliga varianten av marängsviss: Endast vispgrädde och maränger. Glass, bananer och chokladsås är nymodigheter.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag minns när jag åt pizza första gången. Min fransklärare bjöd hem hela klassen i nian (början av 70-talet), och bjöd på hemgjord pizza, och chokladmousse till efterrätt, om jag minns rätt. Jag tyckte nog mest det smakade konstigt och väldigt ovant.

Ett par år senare åkte vi till Rom med vår latinlärare, och där åt vi pizza. Det enda jag minns av det var att någon hade beställt pizza cappriciosa, och frågade läraren vad det var. Nyckfull pizza, svarade han. Det kan innehålla vad som helst. Om jag minns rätt hade det varit kyckling på just den pizzan.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...