Malin303

Släppt iväg barna till farmor..

Recommended Posts

Jajemänsan, nu har jag släppt iväg alla barnen till farmor och farfar på sportlov..

 

Hoppas det går bättre den här gången!

 

Min tjära svärmor är fettskrämd intill blockering, det går inte att resonera med henne överhuvudtaget. Men socker är inte så himla farligt, vilket resulterar i vansinniga mängder kakor och bullar och plättar och våfflor och frukostflingor man inte trodde fanns och läsk till varje mål och godis och..

 

Situationen är inte ny, jag har gnölat om det här förut.

 

Den här gången har jag skickat med Bregott, helmjölk och helfil och vettigt bröd. och bad henne att snälla snälla inte köpa de där förbannade frukostflingorna!

 

Förra gången kom ena sonen hem med ont i magen, hoppas det går bättre den här gången :)

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Om inte kanske sonen kommer ihåg att han fick ont i magen?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Å, vad jag känner igen mig! Mina föräldrar tror att man dör inom en vecka om man äter LCHF. Tar de hand om barnen vet jag att de trycker i dem nyponsoppa, glass och kakor. Inte för att vara elaka, utan för att de är inlärda i det (man undrar ju vad jag åt som liten...?). Farmor och farfar är snäppet bättre, men är väldigt anti LCHF-tänket och lever på bröd. Det är jättesvårt att resonera med mor- och farföräldrar (om jag får generalisera något).

 

Och så detta med andra barns födelsedagsfirande på förskolan. Då blir det glass och kakor, utan att någon inblandad bryr sig om att vi inte vill att barnen äter sådant. När mina barn fyller år bjuder vi på sockerfritt fika (som är gluten- och mjölkfritt pga allergier i barngruppen) och det blir succé. Barn behöver inte en sjuhelsikes massa socker, vare sig för att växa, bli mätta eller tycka något är gott. Vi får väl trösta oss med att det verkar vara en förändring på G, om än många äldre har svårt att tänka om.

 

Hoppas din pojke slipper få magont!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag begriper mig inte på far- och mormödrar som gå emot föräldrarnas vilja. Jag är farmor till en tvååring. Min son och svärdotter är mycket fettskrämda. Faktiskt i så grad att andra släktingar tycker att de ger för lite fett. Jag anser ändå att jag bör ge flickan mat enligt föräldrarnas direktiv och det gör jag. Det enda jag fuskar med är att jag brer smör på brödet om jag ger henne en smörgås. Föräldrarna lägger inget matfett alls.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kommer bli farfar till mitt första barbarn till slutet av våren och när det skojades om att jag får sitta som barvakt sedan mycket när jag bor i bra miljö utanför stan för barn att vara tex.sommaren hos så kom denna tanke.. min son och den blivande mamman vet att jag äter lchf såklart men har inte fått dem att tända till det utan de båda är riktiga sockerråttor enligt mig.. så har jag sagt till dem nu hur det kommer att bli för hos mig när det inte kommer att existera några sådana produkter.. kommer de skicka med eller ;) ..för det accepterar inte jag och kommer att gå emot vad föräldrarna än säger.

En omvänd situation med andra ord så vad tycker ni..

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kommer bli farfar till mitt första barbarn till slutet av våren och när det skojades om att jag får sitta som barvakt sedan mycket när jag bor i bra miljö utanför stan för barn att vara tex.sommaren hos så kom denna tanke.. min son och den blivande mamman vet att jag äter lchf såklart men har inte fått dem att tända till det utan de båda är riktiga sockerråttor enligt mig.. så har jag sagt till dem nu hur det kommer att bli för hos mig när det inte kommer att existera några sådana produkter.. kommer de skicka med eller ;) ..för det accepterar inte jag och kommer att gå emot vad föräldrarna än säger.

En omvänd situation med andra ord så vad tycker ni..

Jag skulle inte heller ge socker/mkt kh till ett barn även om det normalt får det hemma, men jag skulle inte heller trycka i barnet stora mängder väldigt feta produkter om föräldrarna skulle vara verkligt fettskrämda. Jag vill att andra ska respektera den mat jag vill ge till mitt barn och försöker därför respektera så långt som möjligt på andra hållet. Skulle nog ge vanlig yoghurt (3-4 %) istället för turkisk/rysk (10-17 %), men absolut vägra lightprodukter och så vidare. Sen skulle jag använda smör/grädde etc i maten, men kanske inte i lika stora mängder som om det bara var till andra med samma kosthållning som jag själv. Det är svårt när man är övertygad lchf:are, men det känns inte heller helt schysst att gå emot vad föräldrarna vill om de uttalat sig mot något specifikt. Men har de inte sagt något speciellt om feta produkter, men skulle skicka med sockrade flingor/bröd etc så hade jag bara låtit de produkterna ligga kvar i skafferiet långt bak, glömt bort dem, och inte säga något om det...

 

När jag läser sådana här trådar inser jag hur lätt vi har det i min familj. Mina föräldrar som faktiskt äter lchf de med, och min svärmor som är övertygad om att lchf är nyttigt (även om hon själv inte följer det strikt) och därför också respekterar vad vi tycker att dottern får och inte får äta. Måste komma ihåg att uppskatta det lite mer!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kommer bli farfar till mitt första barbarn till slutet av våren och när det skojades om att jag får sitta som barvakt sedan mycket när jag bor i bra miljö utanför stan för barn att vara tex.sommaren hos så kom denna tanke.. min son och den blivande mamman vet att jag äter lchf såklart men har inte fått dem att tända till det utan de båda är riktiga sockerråttor enligt mig.. så har jag sagt till dem nu hur det kommer att bli för hos mig när det inte kommer att existera några sådana produkter.. kommer de skicka med eller ;) ..för det accepterar inte jag och kommer att gå emot vad föräldrarna än säger.

En omvänd situation med andra ord så vad tycker ni..

 

Grattis, blivande farfar :)

 

Min grundläggande åsikt är att var och en bestämmer i sitt hushåll. När jag låter mina barn bo hos farmor och farfar får jag således acceptera att barnen serveras lättprodukter, margarin, vitt bröd med marmelad, plättar och våfflor, godis och glass, chips och läsk..

 

Det gör jag också, även om det bär mig emot. Min gräns är däremot nådd när barnen mår dåligt av det, vilket hände förra gången. Ena sonen fick ont i magen och diarréer som höll i sig i ett par dar efter att de kom hem.

Därför skickar jag med honom (och de andra barnen också, förstås) lite mat att ha. När det serveras illsöt lättyoughurt kan de ta fram fil, med hemgjort äppelmos isället. Helmjölk istället för lättmjölk, Bregott istället för den eländiga smörjan Becel, osv.

Du verkar vara en förnuftig man - om ditt barnbarn skulle få ont magen av din LCHF-mat gissar jag att du är öppen för förslag från barnets föräldrar..? ;)

Det innebär INTE att man låter föräldrarna skicka med godis eller diverse skitmat, men jag tror du fattar vad jag är ute efter här.

 

För övrigt anser jag att far och morföräldrar har rätt att skämma bort sina barnbarn, jag gör verkligen det. Barnen får göra massa saker där som inte har med mat att göra, som de inte får eller har möjlighet att göra hemma. Regnar det en hel dag? Inga problem, farfar smäller upp pingisbordet i vardagsrummet. En heldags rundpingisturnering med farmor och farfar, det är ren kärlek.

Sedan min mamma dog för ett och ett halvt år sedan känner jag ännu starkare för detta. Alltså att farföräldrarna och barnbarna måste få ha sin relation, för den är så himla värdefull.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Å, vad jag känner igen mig! Mina föräldrar tror att man dör inom en vecka om man äter LCHF. Tar de hand om barnen vet jag att de trycker i dem nyponsoppa, glass och kakor. Inte för att vara elaka, utan för att de är inlärda i det (man undrar ju vad jag åt som liten...?). Farmor och farfar är snäppet bättre, men är väldigt anti LCHF-tänket och lever på bröd. Det är jättesvårt att resonera med mor- och farföräldrar (om jag får generalisera något).

 

Och så detta med andra barns födelsedagsfirande på förskolan. Då blir det glass och kakor, utan att någon inblandad bryr sig om att vi inte vill att barnen äter sådant. När mina barn fyller år bjuder vi på sockerfritt fika (som är gluten- och mjölkfritt pga allergier i barngruppen) och det blir succé. Barn behöver inte en sjuhelsikes massa socker, vare sig för att växa, bli mätta eller tycka något är gott. Vi får väl trösta oss med att det verkar vara en förändring på G, om än många äldre har svårt att tänka om.

 

Hoppas din pojke slipper få magont!

 

Det är dösvårt att resonera! Min svärmor, som jag för övrigt tycker väldigt mycket om även om det inte alltid framgår, tror att jag håller på att långsamt ta livet av min familj. Hur fasen bemöter man det?! Jag har provat logiskt resonemang, gett henne alla bra böcker i ämnet, tipsat om detta forum och inte minst mitt eget lysande exempel med tjugo kilo minus och alla må-bra fördelar. Och min gubbe är symptomfri från sin IBS.

Men det är nix, hon förmår inte göra kovändningen.

Nu har vi nån slags vapenvila på gång, det får duga för nu.

 

Nåt som jag verkligen njuter av däremot, är att genom min blotta existens tvåla till min storkäftade svåger..

När jag började med LCHF talade han om för mig att jag visst skulle gå ner i vikt, men efter sex månader är kroppen full med fett och då börjar man gå upp igen.. :lol:

Nu är det två och ett halvt år sen. Visst jag är inte klar än, men jag har fan inte gått upp medan han har skaffat sig en tjusig kalaskula.. (Skadeglad? Jag?! Inte då ;) )

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Din svärmor låter som min mamma. Som älskar sina barnbarn över allt annat och är himla snäll och omtänksam, men som inte kan tänka om vad gäller socker. Jo, för någon vecka förvånade hon mig genom att plötsligt vara motståndare till saft. :D Jag tycker du är inne på en viktig grej med hur viktig relationen mellan barn och den äldre generationen är.

 

När mina och mannens föräldrar hälsar på oss bestämmer jag (och mannen) vad barnen ska äta (läs; kakor och godis läggs undan och ligger sedan och skrumpnar ihop längst inne i skafferiet). När barnen hälsar på mor- och farföräldrarna rättar vi oss så mycket vi kan efter den mat som finns där. Men sitter de barnvakt vet vi ju att det är två sockerspeedade barn vi får hem.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min son, när han var 1,5 år, fick chokladkaka så han kaskadkräkte hos mina föräldrar.

En annan gång fick han så mycket sött att han fick diare och extremt ont i magen!

 

Jag har skrivit om det här förr, hur ett helt paket ballerinakex var ok i deras ögon att ge min grabb!!

 

Jag har haft ett samtal med min pappa om sockrets vara eller icke vara. Och jag hoppas att det nådde fram.

Vi hade ett samtal om "men det är så lite". Jag förklarade mängden lite i våra ögon och vad jag visste att mängden lite var i hans ögon.

Min pappa har 3-4 teskedar socker i VARJE kopp te han dricker och han kan vid en måltid dricka 2-3 koppar te!

Är det fika kan han ta två bitar tårta och skölja ner det med 2-3 koppar te! Detta är i hans ögon NORMALT.

I mina är det sjukligt!

Jag förklarade för honom att våra barn får hemmalagad sylt och att vi då har INGET socker i den alls medan min pappa kan äta 2-3 mackor med smör och sylt på.

Jag berättade (och visade) mängden lördagsgodis barnen får de gånger de BER om lördagsgodis (händer knappt 1 gång i månaden ens). Sonen på 2,5 år får EN bit och dottern får 4-5 bitar. I den frågan tycker min pappa att bara för att det är lördag så kan barnen få äta hur mycket de vill!! :o

 

Någonstans på vägen frågade jag honom om en liten kropp, som barn faktiskt har, ska klara samma mängd socker som en vuxen. Det tyckte han förståss inte. Jag frågade då om han tyckte att det var bra att ett litet barn åt den mängden socker som motsvarade att en vuxxen skulle äta 3 gånger mer. Det tyckte han ockås lät tokigt.
Sen frågade jag honom vilket som var viktigare, att vara frisk ett helt liv eller att få äta sött hur som helst och bli sjuk när man var 30 något.

 

Så jag hoppas att jag har nått fram nu.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är lite som lindans, man måste hitta en balans mellan vad man tycker är rätt och vad den andra parten tycker. Matlagningen i sig blir inte problem för mig men det medskickade sockerstinna..får väl hoppas att detta uteblir.. sen att stilla barnens sötsug är ju inte så svårt skulle jag tro med bär och tex.pannkakor.. grilla under sommaren tycker ju alla barn om etc... Min tro är att det är lättare för mig som lchffare än om jag vore i Malins situation tex...

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är lite som lindans, man måste hitta en balans mellan vad man tycker är rätt och vad den andra parten tycker. Matlagningen i sig blir inte problem för mig men det medskickade sockerstinna..får väl hoppas att detta uteblir.. sen att stilla barnens sötsug är ju inte så svårt skulle jag tro med bär och tex.pannkakor.. grilla under sommaren tycker ju alla barn om etc... Min tro är att det är lättare för mig som lchffare än om jag vore i Malins situation tex...

 

Jag har lärt mig att man får vara kreativ.

Halva nöjet för barnen är att få vara med och GÖRA pannkakorna.

Min dotter är duktig med måtten och vispen. Sonen vaktar stekpannan som en hök.

Bara det är hur roligt som helst.

 

En annan grej som vi upptäckte nyligen är att kavla ut fröknäcke på baklplåtspapper är barnen fantastiskt duktiga på.

 

Nu till våren ska barnen få vara med och odla maten som ska ätas. Att peta i jorden borde vara en höjdare för att sedan skörda det som växer upp.

 

Jag tror stenhårt på att barn kan leva utan socker, precis som vi vuxna kan. Och jag VET att det inte är ett dugg synd om barn som får leva ett lugnare liv när sockerkickarna inte slår till.

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Håller med dig i allt Aleks trots brist på gilla tecken för dagen ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Min mamma fnös åt mig när min grabb var nåt år gammal, Han var en sån där unge med myror i brallan och klarade inte av socker.

Jag sa åt henne hur han var, hon fnös, jag sa "ok, gör som du vill men jag tänker inte jaga honom runt lägenheten".

 

Hon fnös igen, gav den tiggande ettåringen två, eller om det var tre, sockerbitar. Jag lutade mig tillbaks i soffan med en bok (och ett litet leende) medan hon sprang som en skållad råtta efter grabben i bortåt en timme. Fort sprang han. Många böcker försökte han dra ur hyllorna. Alla prydnadssakerna åkte fort som ögat högt upp utom räckhåll. Ja och så fick hon rädda honom från att slå sig fördärvad när han klängde i bokhyllorna och på stolar.

Efter den betan frågade hon mig alltid om jag trodde det var för mycket socker i det hon ville bjuda på och gav honom bara så lite (eller mycket) jag bedömde var lagom, haha!  :ph34r:

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag måste erkänna att jag ger andras barn det vi äter när de är här. Dock händer det att jag kokar pasta eller ris om det är små barn på besök. Rysk yogurt eller vispad grädde och hallon bjuder jag gärna på när det är dags för fika eller efterrätt. Det händer också att jag köper hem bröd till frukost även om de flesta barn som sover över här ibland gillar frukost utan vanligt bröd.

 

Ett sött exempel var för en tid sedan när mitt yngsta gudbarn var här för att hon var för sjuk för dagis. Hon hade hög feber och sov den mesta tiden men efter lite Alvedon vaknade hon till och "ville äta bacon med händerna som hon brukade få hos mig". Små barn är ofta LCHF av naturen.

 

Det enda jag är försiktig med är sånt som jag vet att deras föräldrar inte gillar, såsom lightläsk och andra sötningsmedel. Ska påpekas att andra föräldrar gärna ger mitt barn socker fast jag inte gillar det. Personligen är jag också lite tveksam till sötningsmedel men att få en tonåring att helt avstå från läsk tror jag inte funkar i längden. Föredrar då lightläsk framför sockerläsk, även om det inte handlar om några större mängder.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

kareng, inte aspartam! Inte bra!

Man får välja sina strider med en tonåring. Bättre med något glas lightläsk så länge det varar, än "rom o sockercola" :). De flesta tonåringar vill helst av allt "vara som alla andra och inte sticka ut". Är han då okej med att köpa en lightläsk när alla andra köper sockerläsk tycker jag det är bra. Det sker inte varje dag.

 

Dessutom läste ganska nyligen att larmet om aspartam är avblåst. Inte ens olika LCHF-gurus är ju helt eniga i frågan om det är farligt eller inte. Själv förespråkar jag, som sagt, inga mängder.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man får välja sina strider med en tonåring. Bättre med något glas lightläsk så länge det varar, än "rom o sockercola" :). De flesta tonåringar vill helst av allt "vara som alla andra och inte sticka ut". Är han då okej med att köpa en lightläsk när alla andra köper sockerläsk tycker jag det är bra. Det sker inte varje dag.

 

Dessutom läste ganska nyligen att larmet om aspartam är avblåst. Inte ens olika LCHF-gurus är ju helt eniga i frågan om det är farligt eller inte. Själv förespråkar jag, som sagt, inga mängder.

 

Jag tror inte fighten om aspartam är avblåst, neuro toxin, jag tar socker över aspartam any day.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har ju inga egna ungar, men många av era föräldrar/svärföräldrar borde ju vara i ungefär min ålder och när jag växte upp visste vi att socker inte var bra. Det talades om tomma kalorier och sånt hela tiden. Eller var det bara min familj som kände till det?

 

Fast jag minns ju ett skräckbesök hos släkten på landet, sysslingar, där vi fick kakor till frukost förstås. Snäll mamma de barnen hade.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Samma här, socker var inte bra utan helg och festgrej. Morfar och hans bror hade iofs diabetes typ 2 och det kanske inverkade, men mormor lärde mig på 1970 talet att kolla innehållsförteckningar för att undvika onödigt socker. Godisgris blev jag ändå, tyvärr. Men jag har aldrig fått höra att det skulle vara ofarligt! Saft eller ännu hellre läsk var fest och inget man någonsin drack till vardags. Kommer ihåg att morfar smakade Cola en gång och spottade ut och undrade hur tusan någon kunde dricka den där supersöta smörjan. Så var hans blodsocker under perfekt kontroll tills han närmade sig 80 också, trots bröd och potatis. Han tränade mycket också.

Märker skillnad med min svärmor däremot. Hon är som hon borde heller å andra sidan så hade vi haft barn hade vi inte lämnat dem hos henne men kanske främst av andra anledningar!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

[...]

Dessutom läste ganska nyligen att larmet om aspartam är avblåst.

[...]

 

Det är det inte.

 

Några utdrag ur slutsatserna i en artikel publicerad i American Journal Of Industrial Medicine (2014-01-01), APM betyder här aspartam:

 

"Almost 40 years after the discovery and first production

of APM, studies performed by the industry responsible have
finally been made available to the public, to the scientific
community and to related stakeholders (such as EFSA, FDA,
and various industry spokes persons). These studies have now
been shown to be unsatisfactory in many respects, including

their limited design, conduct and reporting."

 

"Between 2005 and 2007 the results of the RI studies showed

that APM was carcinogenic in rats, and in 2010, APM was
shown to be carcinogenic in mice [belpoggi et al., 2006;
Soffritti et al., 2006, 2007, 2010]. In 2012 the Harvard
prospective epidemiological study showed a significant
increased risk of non-Hodgkin’s lymphoma and multiple
myeloma in men who consumed diet soda containing APM
[schernhammer et al., 2012]."
 
"...we must consider that, for >40years, there has been
general agreement amongst experts in chemical carcinogen-
esis that substances that cause significantly increased
incidence of cancers in experimental animals, in well-
conducted long-term bioassays, pose a presumptive and
predictive carcinogenic risk to humans, even in the absence of
conclusive epidemiological data"

 

"For these reasons [Min kommentar: här syftar inte "these reasons" enbart på klippen bifogade ovan.] we

recommend that pregnant women and children should not
consume APM and we urge all public health agencies
including the International Agency for Research on Cancer,

the EFSA and the FDA to re-examine their positions on APM.".

 

från: The Carcinogenic Effects of Aspartame: The

Urgent Need for Regulatory Re-Evaluation,
Morando Soffritti et al.
 
 
M.v.h.
 
 
OO
  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ber om ursäkt för att mitt inlägg ovan lämnar ämnet för tråden.

För att gottgöra detta skulle jag vilja tipsa om ytterligare ett incitament för svärföräldrar och dagiskockar att låt bli att ge barn godis i tid och otid: tandhälsan!

 

Jag kan inte begripa varför man inte talar om detta längre, antar att det är fixeringen kring fetma och mätetal på vågen som fått många att glömma bort vad Karius och Baktus gillar att kalasa på.

 

M.v.h.

 

 

OO

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mina barn födda 70 73 fick alltid höra både i sagor och tv program att man inte skulle dricka saft och äta godis mer än en gång per vecka. Det var bättre att upp allt på en gång än att små äta för tändernas skull. Nu är ju tandhälsan väldigt dålig på många barn.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo men nog vet svärmor om att socker inte är bra..

Jag tippar att hon är rätt sockerberoende själv. Hon skulle aldrig avstå från den lilla kakan (som ofta blir två, tre..) till elvakaffet, till exempel. Jag tycker ju att när vi är där kan man ta en frukt istället, eller varför inte tjusigt upplagda ost o skinkrullar? Men det finns inte på världskartan. Istället vill hon gärna baka och dona lite extra och skämma bort barnbarnen med bullar och sju sorters..

Samma sak med efterrätterna och läsken eller juicen till maten - nog vet hon egentligen att det inte är så bra. Men hon vill ju göra nåt gott till barnen..

osv, osv.

 

För henne (som av olika anledningar är svårt fettskrämd) blir det ändå så att "lite sött" är bättre än fett, som är precis livsfarligt. Att det blir så väldigt mycket sött, det förmår hon inte riktigt ta in.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.