Jump to content

En analys av DN:s artikel om sockerfällor vid frukosten


Per Wikholm
 Share

Recommended Posts

Det måste finnas något ännu MYCKET allvarligare fel i statistiken runt sockerkonsumtion än de skäl du och Ann framför.

 

Vi konsumerar idag ca 20 kilo godis per svensk och år. . På 1950-talet kan den kanske legat på några kilon...? ....Godis borde rimligtvis bestå av ca 60% socker...vilket sannolikt innebär att bara ökad sockerkonsumtion på godis ligger på 10 kilo/år....jag skulle tippa på att vi får i oss ytterligare 5 kilo mer socker sedan 50-talet på ökad läskkonsumtion.

 

Dessa två faktorer innebär ca 15 kilo ökad sockerkonsumtion (och det tror inte jag är dolt). Att då påstå att sockerkonsumtionen skulle legat stilla sedan 50-talet på 40 kilo om året låter fullkomligt orimligt!!!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

 Att då påstå att sockerkonsumtionen skulle legat stilla sedan 50-talet på 40 kilo om året låter fullkomligt orimligt!!!

 

Det lär bero på att fruktos- glukossirap och andra nyuppfunna sockervarianter inte ingår i statistiken. 

Link to comment
Share on other sites

Fast mitt intryck är att läsk o godis i första hand innehåller vanligt socker?

Kanske första hand, men långt ifrån enbart. 

 

Här är till exempel innehållsförteckningen för Ahlgrens bilar. Dessutom: eftersom ingredienserna bara anges i fallande ordning utan några exakta mått, så skulle faktiskt glukos-fruktossirap och glukossirap tillsammans kunna utgöra en större andel än sockret. Det är de där små detaljerna som vi konsumenter inte får veta. ;)   Socker, Glukos-Fruktossirap, Glukossirap, Vatten, Gelatin, Majsstärkelse, Syra (E270), Vegetabilisk Olja, Aromer, Färgämnen (E120, E141), Ytbehandlingsmedel (E903)

Link to comment
Share on other sites

Det lär bero på att fruktos- glukossirap och andra nyuppfunna sockervarianter inte ingår i statistiken. 

HFCS har använts i stor skala sen slutet av 70-talet, och började dyka upp i läsk i mitten av 80-talet. Här är exempelvis ett citat från Wiki:

HFCS became an attractive substitute and is preferred over cane sugar by the vast majority of American food and beverage manufacturers.[citation needed] Soft drink makers such as Coca-Cola and Pepsi use sugar in other nations but switched to HFCS in the U.S. in 1984.[29] Large corporations, such as Archer Daniels Midlandlobby for the continuation of government corn subsidies.[30]

http://en.wikipedia.org/wiki/High_fructose_corn_syrup

 

 

Jag är inte alls påläst på detta, men jag finner det väldigt tveksamt att denna substans inte skulle finnas med någonstans i statistiken. Menar dom verkligen att Jordbruksverket (eller vem som nu för statistik) skulle ignorera ett sötningsmedel som använts i hög grad i flera decennier?

 

Du får gärna slussa oss vidare till källan till ditt uttalande.

Link to comment
Share on other sites

Jag lyckas inte riktigt hitta någon djupgående förklaring bakom Jordbruksverkets statistik. Men denna graf verkar ju antyda att även HFCS räknas som socker i förädlade livsmedel. Det är ju en nästintill omöjlig uppgift att skilja på förädlade livsmedel som innehåller vanligt socker och exempelvis HFCS?

image052.png

http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik%2C%20fakta/Livsmedel/JO44SM1301/JO44SM1301_diagram.htm#BM14

Link to comment
Share on other sites

Här är ett blogginlägg med en lite djupare analys av gårdagens DN-artikel om sockerfällor vid frukosten. Här får du bakgrunden till varför Livsmedelsverket och WHO talar om helt olika saker, kryddat med ett litet räkneexempel på slutet som visar att det räcker med bara ett glas juice och en skiva grovt rågbröd till frukost för att överskrida WHO:s sockerrekommendation.

 

Här är DN:s artikel: http://www.dn.se/ekonomi/frukostens-varsta-sockerfallor/

Här är mitt blogginlägg: http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/10452/DN-skriver-om-frukostens-sockerfallor.aspx

 

Frågan är vad som är viktigast ur folkhälsosynpunkt. Rekommendationer i all ära men följer människor dom? Självklart är det dumt med socker i bröd och att äta yoghurt och flingor med socker i men kan myndigheterna påverka konsumtionen genom rekommendationer om dagligt intag? Några kanske påverkas men samtidigt säljs det godis som aldrig förr.

 

Mitt i den pågående sockerdebatten såg jag en annons om att en ny stor affär skall öppnas som säljer i huvudsak godis! Dom vanliga matvaruaffärerna dignar av godis och till och med min mamma som är väldigt medveten och kostintresserad hade köpt ett jättelass med godis, chips och stora chokladkakor (mjölkchoklad) i julas och det  åts i huvudsak upp av min brors familj som också är mycket medveten om att socker inte är bra.

 

Ni som har blivit omvända, vad var det som väckte er?

Link to comment
Share on other sites

Siffran om 40 kg/år är Jordbruksverkets råvarubaserade statistik som sedan tidernas begynnelse bara mätt sukros-konsumtion. Att det verkligen är så framgår tydligt i Ann Fernholms bok "Ett sötare blod" där hon kontaktar Jordbruksverket och efter några dagar får tillbaka en uppskattning på ytterligare 15 kilo när alla andra sockerarter räknas med. Detta är dock mer en uppskattning och sannolikt en underskattning då importerade hel och halvfabrikat inte ingår i beräkningarna (t ex färdigsås typ den sötsura såsen till nuggetsen).

 

MikaelEdebros statistik ovan är så vitt jag ser enbart sukros-statistik där man bara skiljer på direktkonsumtion av sackaros (typ strösocker, bitsocker, sirap)och sackaros i processade livsmedel (sylt, marmelad, saft, läsk, kakor, godis etc).

 

Den andra typen av statistik är Livsmedelsverkets matvarubaserade statistik från undersökningen Riksmaten. Här får vi reda på sådant som hur mycket godis, kakor och läsk som konsumeras men statistiken används inte för att beräkna totalkonsumtion av sockerarter. Här syns sådant som den ökade svenska godiskonsumtionen i Karamellkungens spår. I Sverige är det främst i godis som HFCS slagit igenom stort så denna ökning är osynlig i Jordbrukets statistik över sukroskonsumtion. Sedan finns det förändringar i konsumtionsmönster som slår åt andra hållet t ex minskad konsumtion av saft och kakor och kanske i viss mån kompenserar för det ökande läskdrickandet och godisätandet.

 

KataM:s exempel på Ahlgrens bilar är en bra illustration. Hur mycket av de olika sockerarterna det är i bilarna kan vi inte veta och företaget är heller inte skyldigt att lämna ut sitt hemliga recept. Vi skulle dock enkelt kunna skicka bilarna till ett labb och ta reda på detta. I fallet med bilarna så skulle vi då veta exakt vilka sockerarter som tillsatts i vilken mängd eftersom allt är tillsatt socker. För en produkt som sylt som både innehåller naturligt socker från frukt, bär och juice och tillsatt sockergår andelen tillsatt socker inte att utreda.

 

Michelle Obama har föreslagit en lag om att tillsatta sockerarter måste anges i produkter men att få igenom det i den amerikanska kongressen är ungefär lika troligt som att Vatikanstaten kommer att konvertera till islam. Vi skulle utifrån SLV:s riksmatsundersökning kunna få en hyfsat bra uppskattning av hur mycket sockerarter den genomsnittlige svensken får i sig genom att bara samköra det med verkets egen livsmedelsdatabas men det är verket inte intresserad av eftersom man vill göra skillnad mellan tillsatt och naturligt socker.

 

Precis så här illa ser det ut just nu på statistikfronten.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Siffran om 40 kg/år är Jordbruksverkets råvarubaserade statistik som sedan tidernas begynnelse bara mätt sukros-konsumtion. Att det verkligen är så framgår tydligt i Ann Fernholms bok "Ett sötare blod" där hon kontaktar Jordbruksverket och efter några dagar får tillbaka en uppskattning på ytterligare 15 kilo när alla andra sockerarter räknas med. Detta är dock mer en uppskattning och sannolikt en underskattning då importerade hel och halvfabrikat inte ingår i beräkningarna (t ex färdigsås typ den sötsura såsen till nuggetsen).

 

MikaelEdebros statistik ovan är så vitt jag ser enbart sukros-statistik där man bara skiljer på direktkonsumtion av sackaros (typ strösocker, bitsocker, sirap)och sackaros i processade livsmedel (sylt, marmelad, saft, läsk, kakor, godis etc).

 

Den andra typen av statistik är Livsmedelsverkets matvarubaserade statistik från undersökningen Riksmaten. Här får vi reda på sådant som hur mycket godis, kakor och läsk som konsumeras men statistiken används inte för att beräkna totalkonsumtion av sockerarter. Här syns sådant som den ökade svenska godiskonsumtionen i Karamellkungens spår. I Sverige är det främst i godis som HFCS slagit igenom stort så denna ökning är osynlig i Jordbrukets statistik över sukroskonsumtion. Sedan finns det förändringar i konsumtionsmönster som slår åt andra hållet t ex minskad konsumtion av saft och kakor och kanske i viss mån kompenserar för det ökande läskdrickandet och godisätandet.

 

KataM:s exempel på Ahlgrens bilar är en bra illustration. Hur mycket av de olika sockerarterna det är i bilarna kan vi inte veta och företaget är heller inte skyldigt att lämna ut sitt hemliga recept. Vi skulle dock enkelt kunna skicka bilarna till ett labb och ta reda på detta. I fallet med bilarna så skulle vi då veta exakt vilka sockerarter som tillsatts i vilken mängd eftersom allt är tillsatt socker. För en produkt som sylt som både innehåller naturligt socker från frukt, bär och juice och tillsatt sockergår andelen tillsatt socker inte att utreda.

 

Michelle Obama har föreslagit en lag om att tillsatta sockerarter måste anges i produkter men att få igenom det i den amerikanska kongressen är ungefär lika troligt som att Vatikanstaten kommer att konvertera till islam. Vi skulle utifrån SLV:s riksmatsundersökning kunna få en hyfsat bra uppskattning av hur mycket sockerarter den genomsnittlige svensken får i sig genom att bara samköra det med verkets egen livsmedelsdatabas men det är verket inte intresserad av eftersom man vill göra skillnad mellan tillsatt och naturligt socker.

 

Precis så här illa ser det ut just nu på statistikfronten.

Hmm, detta låter ändå rätt skumt. Tittar man på paketet på exempelvis en godisförpackning så står ju energiinnehållet, och dess fördelning mellan socker, fett och proteiner. Det finns ju ingen rimlig möjlighet att titta på innehållsförteckningen och därefter extrapolera sockerinnehåll från sukros.

 

Dvs på en produkt där allt socker kommer från HFCS kommer ju ändå detta socker synas på energifördelningen. Det måste ju rimligen vara denna siffra man använder för att mäta konsumtion?

 

Men ifall det ni säger stämmer är ju statistiken över sockerkonsumtion tämligen värdelös.

Link to comment
Share on other sites

Det måste finnas något ännu MYCKET allvarligare fel i statistiken runt sockerkonsumtion än de skäl du och Ann framför.

 

Vi konsumerar idag ca 20 kilo godis per svensk och år. . På 1950-talet kan den kanske legat på några kilon...? ....Godis borde rimligtvis bestå av ca 60% socker...vilket sannolikt innebär att bara ökad sockerkonsumtion på godis ligger på 10 kilo/år....jag skulle tippa på att vi får i oss ytterligare 5 kilo mer socker sedan 50-talet på ökad läskkonsumtion.

 

Dessa två faktorer innebär ca 15 kilo ökad sockerkonsumtion (och det tror inte jag är dolt). Att då påstå att sockerkonsumtionen skulle legat stilla sedan 50-talet på 40 kilo om året låter fullkomligt orimligt!!!

Det är något mycket underligt med de där siffrorna.

Om jag bara ser tillbaks - för jag är så inih*lvete gammal att jag MINNS sent 60-tal och tidigt 70-tal - så finns det inte en snöbolls chans i helvete att de siffrorna kan stämma.

 

Ingen var rädd för socker, mer än att det förstörde tänderna.

Det var vanligare att folk hade socker i te och kaffe. Ibland fick vi O´boy och så hade vi marmelad på mackorna.

Å andra sidan delade vi på en läskflaska, 33 cl, de få gångerna det bjöds på sånt, vi snackar några födelsedagar, påskmust och julmust här. Inte varje vecka. Inte en "liten" läsk på 0,5 liter i bio. 

Lördagsgodis hade vi. Vi fick en liten peng och drev den stackars köpmannen till gråa hår med att välja extremt noga ur det lilla urvalet. 5 små kola? Eller en stor hållkäftenkola? Eller 3 chokladbitar? De var ju så goda men tog slut så fort. De där små ICA-kassarna ungarna kånkar iväg med nu på lördagen ur lösgodiscornucopia fanns inte ens som en våt dröm. 

Kakor och bakverk var hembakat och därför inget som fanns tillgängligt i några större, eller frekventare, mängder. 

Saft och sylt var ofta hemgjort med rejält med socker. Å andra sidan VAR det hemgjort och därmed en ändlig resurs, inget man drack till vardags direkt.

Att någon skulle komma på att sticka till oss en chokladkaka powerbar i bilen på väg hem efter skolan fanns inte på kartan. Inga fruktjuicer eller "fruktdrycker". Mer fick man ibland när det var skolutflykt. En liten tetra. Himmel vilken fest!

 

Det finns inte en chans att det kan vara ekvivalent med socker.

Inte.

En.

Chans.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Mikael Edebro,

den statistik vi talar om här kommer från Jordbruksverket och detta verk har som namnet antyder främst fokus på jordbrukspolitik och inte på konsumtionen. Jordbruksverket intresserar sig egentligen inte alls för vad vi stoppar i munnen utan om hur mycket av olika matråvaror som försäljs och var dessa är producerade efter ett gammalt merkantilistiskt tänkande med ekvationer om hur mycket socker som produceras i Sverige, hur mycket socker som importeras och hur mycket socker som exporteras. Om sockret sedan äts eller används för hembränning eller för att ersätta vägsalt är de inte särskilt intresserade av.

 

[Förtydligande: Jordbruksverkets statistik baseras alltså inte på att sitta och titta på innehållsförteckningar eller makronutrient-deklarationer av livsmedel]

 

Dagens regler för näringsinnehåll kräver bara en deklaration av makronutrienterna kolhydrater, fett och protein. Den godispåse du just tittat på har frivilligt valt att även ange sockerinnehållet, kanske för att de anser att det ger godwill i form av öppenhet eller att för att de tror att sockermängden är mindre än vad konsumenten förväntat sig. Av vad jag förstått så kommer nya EU-regler nästa år där den totala mängden sockerarter måste anges (oavsett ursprung, tillsatt eller naturligt) vilket kommer att förbättra situationen.

Link to comment
Share on other sites

Enligt diagrammet i mikaels inlägg så har ju mängden socker som köps minskat dramatiskt. Många hade ju hemkokt lingonsylt eller äpplemos till maten och man drack nog hemkokt saft i större utsträckning än nu. Jag minns ju familjer som åt lingonsylt till det mesta. Till köttbullar, till strömming osv. Äpplemos skulle man ha till fläskkarre och en del annat.

 

Sedan får man ju inte bara se mängden konsumerat socker per person. Det är ju egentligen mer intressant att se mängden socker i förhållande till hur många kcal vi gör av med.

 

Människor förbrukade antagligen betydligt fler kcal per dag på 60-talet än man gör nu.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Äääh..det går INTE ihop sig...statistiken säger att sockerförsäljningen har minskat. Det är ju rimligt eftersom vi antagligen bakar och lagar mindre mat hemma.

 

Men om vi nu antar exemplet med Ahlgrens bilar...att en del av det söta kommer från annat än "vanlig" socker....hur kan då jordbruksverket veta hur mycket "vanligt" socker som ingår i bilarna...för det måste de rimligtvis veta om de ska tillföra den mängden till statistiken?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ytterligare en liten kommentar till Mikels diagram från Jordbruksverket. Denna visar precis det som SLV och Jordbruksverket hävdar, att den totala sockerkonsumtionen med små variationer legat konstant i ett halvsekel kring 40 kg. Det saknas ca 15 kg av andra tillsatta sockerarter,

Link to comment
Share on other sites

 

Det finns inte en chans att det kan vara ekvivalent med socker.

Inte.

En.

Chans.

 

Vi tänker likadant... :)

 

Ännu ett sätt att illustrera detta är hur en stormarknad ser ut idag. De sista 50 metrarna löper man gatlopp mellan godis, chips, läsk och glass...och då ska man inte glömma att lite tidigare gick man förbi rader med sötade youghurtar, risifrutti och saft.

 

...så såg affärerna inte ut när jag växte upp på 60-70 talet!  Enbart nya sötningsmedel kan inte förklara detta....eftersom mitt intryck är att alltsomoftast står ju socker som första ingrediens  på innehållsförteckningarna.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Äääh..det går INTE ihop sig...statistiken säger att sockerförsäljningen har minskat. Det är ju rimligt eftersom vi antagligen bakar och lagar mindre mat hemma.

 

Men om vi nu antar exemplet med Ahlgrens bilar...att en del av det söta kommer från annat än "vanlig" socker....hur kan då jordbruksverket veta hur mycket "vanligt" socker som ingår i bilarna...för det måste de rimligtvis veta om de ska tillföra den mängden till statistiken?

Även om jag inte har studerat i detalj hur Jordbruksverket inhämtar och behandlar sin statistik så handlar det nog om makronivån, Sverige totalt, snarare än just Ahlgrens bilar. Där ser de hur mycket sukros svenska livsmedelsföretag köper in, däribland Ahlgrens. Sedan sker sannolikt någon schabloniserad avräkning mot hur mycket svenska livsmedelsföretag, däribland Ahlgrens exporterar.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Även om jag inte har studerat i detalj hur Jordbruksverket inhämtar och behandlar sin statistik så handlar det nog om makronivån, Sverige totalt, snarare än just Ahlgrens bilar. Där ser de hur mycket sukros svenska livsmedelsföretag köper in, däribland Ahlgrens. Sedan sker sannolikt någon schabloniserad avräkning mot hur mycket svenska livsmedelsföretag, däribland Ahlgrens exporterar.

Men ifall de inte baserar statistiken på faktisk konsumtion och utifrån dessa varors energiinnehåll, då är ju all livsmedelsstatistik värdelös. Även den statistiken för fettkonsumtion och dylikt.

Hur i hela världen kan Jordbruksverket veta exakt hur mycket sukros en vara innehåller? Eller menar du att bara varor som produceras i Sverige är med i statistiken. 

 

 

Nja, det låter väldigt suspekt i mina öron.

 

Vad finns det för annan statistik att förlita sig på när det kommer till livsmedelskonsumtion? För om det du säger stämmer så är ju all statistik på konsumtion gravt missvisande. Exempelvis vilken statistik använder du dig av när du påtalar den kraftiga ökningen av omega6-rika oljor?

Link to comment
Share on other sites

Det som låter mest logiskt i mitt huvud är följande:

Jordbruksverket har någon slags statistik på försäljningen av ett stort urval varor (exempelvis från grossister, producenter etc). De använder sedan energifördelningen för dessa produkter som underlag för makronutrientstatistiken.

 

Det kan vara därför det är svårt att kvantifiera ökningen av HFCS, eftersom det räknas in som socker. Och i detta fallet kan det mycket väl vara så att vi idag använder mindre mängd strösocker. Tänk bara på farmors kaffebjudningar med sju sorters kakor. Till detta saft eller kaffe med socker. Eller som för mig när jag var liten på 80-90-talen. Kopiösa mängder socker i form av Kelloggs Frosties eller Kalaspuffar. Ibland med lite sylt till.

 

Ingen verkar veta säkert hur detta ligger till, men många uttalar sig i väldigt definitiva ordalag. Tyvärr anser jag inte att Ann Fernholm är en trovärdig källa i detta sammanhang, eftersom hon kan ha bias att få det att se ut som sockerkonsumtionen ökat drastiskt. :)

 

Fattar inte varför Jordbruksverket inte tillhandahåller mer detaljerad info om hur statistiken insamlas. Eller har jag bara missat detta?

Link to comment
Share on other sites

Även om jag inte har studerat i detalj hur Jordbruksverket inhämtar och behandlar sin statistik så handlar det nog om makronivån, Sverige totalt, snarare än just Ahlgrens bilar. Där ser de hur mycket sukros svenska livsmedelsföretag köper in, däribland Ahlgrens. Sedan sker sannolikt någon schabloniserad avräkning mot hur mycket svenska livsmedelsföretag, däribland Ahlgrens exporterar.

Ja...det är ju en rimlig hantering för inhemsk tillverkning respektive export...men vad händer då med importen om vi för sakens skull antar att "bilarna" tillverkas i Tyskland..om det då är ytterligare någon schablon...så blir ju statistiken inte mycket värd i slutändan...

 

Man kan ju också konstatera att vid några år framförallt 1994...men även närmare nutid...så finns kraftiga hack i kurvan...rent spontant känns inte det så sannolikt att det beror på konsumtion utan mer troligt på problem med datainhämtande eller matematiska modeller...den "sanna" konsumtionskurvan är antagligen mera "jämn"... (nu spekulerar jag lite, det kan ju finnas andra förklaringar) ;)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Seriöst Mikael, tror du verkligen att Ann Fernholm skulle föröda sitt goda rykte genom att helt ljuga om korrespondensen med Jordbruksverket? Jag har kollat igen i mina böcker "Jordbruket i siffror - åren 1866-2007) från Jordbruksverket och SCB och ord som fruktossirap finns inte med alls däremot detaljerad statistik om sockerbetsproduktionen i Sverige. Det finns statistik om varugrupper som bakverk, konfektyr, choklad och glass med mera men inga resonemang alls om HFCS eller andra tillsatta sockerarter. Tyvärr Mikael, du får gärna tro att jag och Ann ljuger som borstspindlar men så här illa är det faktiskt.

Link to comment
Share on other sites

Det kan vara därför det är svårt att kvantifiera ökningen av HFCS, eftersom det räknas in som socker. Och i detta fallet kan det mycket väl vara så att vi idag använder mindre mängd strösocker. Tänk bara på farmors kaffebjudningar med sju sorters kakor. Till detta saft eller kaffe med socker. Eller som för mig när jag var liten på 80-90-talen. Kopiösa mängder socker i form av Kelloggs Frosties eller Kalaspuffar. Ibland med lite sylt till.

Har du sett hur stora Cornflakes paketen eller Kellogs special K kan vara idag? ;)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Seriöst Mikael, tror du verkligen att Ann Fernholm skulle föröda sitt goda rykte genom att helt ljuga om korrespondensen med Jordbruksverket? Jag har kollat igen i mina böcker "Jordbruket i siffror - åren 1866-2007) från Jordbruksverket och SCB och ord som fruktossirap finns inte med alls däremot detaljerad statistik om sockerbetsproduktionen i Sverige. Det finns statistik om varugrupper som bakverk, konfektyr, choklad och glass med mera men inga resonemang alls om HFCS eller andra tillsatta sockerarter. Tyvärr Mikael, du får gärna tro att jag och Ann ljuger som borstspindlar men så här illa är det faktiskt.

Jag säger inte att Fernholm ljuger. Hon kan mycket väl tala sanning. Men är det verkligen så konstigt att vilja ha en mer definitiv och objektiv källa, än en författare som har skrivit en bok som mer eller mindre hävdar att alla våra hälsoproblem beror på ökning av sockerkonsumtion? Hon har ju uppenbarligen bias, oavsett hur trovärdig du tycker hon är. Med det sagt kan hon givetvis ha rätt oavsett.

 

Om någon har boken liggandes får ni jättegärna citera vad hon skriver (förutsatt att det inte strider mot ngn copyright etc).

 

HFCS heter förresten "isoglukos" på svenska, så sökning på "fruktos" behöver inte ge några relevanta träffar. Sen är det heller inte säkert att någon distinktion görs mellan HFCS och vanligt socker. Jag antar att det är detta vi diskuterar och vill ha reda på.

Sökning på isoglukos gav heller inte någon relevant info, förutom att man fick reda på att tullavgift även gäller vid import av HFCS.

 

Här hittade jag ett dokument som verkar hävda att användningen av HFCS inte är så stor i Sverige (jämfört med exempelvis USA):

Beteckningen ”high fructose” har ofta lett till antagandet att produkten innehåller 
mycket hög halt fruktos. De vanligast förekommande varianterna av isoglukos innehåller 
dock 42% fruktos och ca 52% glukos (HFCS42) eller 55% fruktos och ca 42% glukos 
(HFCS55), räknat på torrvikten (30). Det är med andra ord ingen stor skillnad mellan 
isoglukos och sackarosprodukter med avseende på förhållandet mellan glukos och fruktos. 
Därmed bör det rimligen inte heller föreligga någon väsentlig näringsmässig skillnad, 
eftersom alla digererbara kolhydrater spjälkas till fria sockerarter i tarmen. När det gäller 
kolsyrade läskedrycker spjälkas dessutom sackarosen delvis redan i produkten, pga det låga 
pH-värdet. I Sverige, och även i övriga Europa, används isoglukos än så länge i mycket liten 
utsträckning. Den omfattande användningen i USA beror främst på en för isoglukos 
fördelaktig prisskillnad jämfört med sackaros.

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Här är också ett citat som antyder att användningen av HFCS inte är så extremt stor i Europa idag. Dock verkar det som det kan komma att öka inom en snar framtid:

 

Enligt SvDs hälsoblogg har isoglukosen i dag en marknadsandel på 5 procent i Europa. Men eftersom flera importkvoter mellan USA och Europa avskaffas åren 2016 och 2017 tror organisationen Agribenchmark att det blir fritt fram för isoglukosen i Europa.

Eftersom isoglukos är mycket billigt att framställa spår organisationen att värstingsockret snabbt kan ta 30 procent av sockermarknaden i Europa.

Enligt SvD måste dagens europeiska sockerproducenter sänka priserna med 40 procent för att kunna konkurrera med isoglukosen.

http://www.di.se/artiklar/2014/1/16/varstingsockret-tar-over/

 

Med en marknadsandel på bara 5% är det inte så konstigt om det inte ger några jättestora avtryck i statistiken. Kan det helt enkelt vara så att vi har applicerat diskursen från USA (med Lustig i spetsen) på våra svenska förhållanden, utan att det egentligen har haft validitet?

Link to comment
Share on other sites

Due to US-imposed tariffs,[5][citation needed] in the United States sugar prices are two to three times higher than in the rest of the world,[6] which makes HFCS significantly cheaper, so that it is the principal sweetener used in processed foods and beverages.[7] This trend does seem to be changing. USDA data shows that since 2003, HFCS consumption has actually decreased while cane and beet sugar consumption has held steady or increased.[8]

[...]

In the European Union (EU), HFCS, known as isoglucose in sugar regime, is subject to a production quota. In 2005, this quota was set at 303,000 tons; in comparison, the EU produced an average of 18.6 million tons of sugar annually between 1999 and 2001.[37] Wide-scale replacement of sugar with HFCS has not occurred in the EU. For labeling purpose, syrup with more than 50% of glucose, like HFCS 42, called Glucose-Fructose Syrup(GFS), and more than 50% of fructose, like HFCS 55, called Fructose-Glucose Syrup(FGS), although production within Europe is minimal.

http://en.wikipedia.org/wiki/High_fructose_corn_syrup#European_Union

Link to comment
Share on other sites

Om marknadsandelen för isoglukos i Europa är 5% går det inte ihop att lägga till ytterligare 15 kg till totalen på 40 kg. Det skulle innebära att marknadsandelen är avsevärt mycket högre.

Varför fokus på isoglukos? Varför inte studera alla andra kolhydrater som tillsätts? Exempelvis maltodextrin, modifierad majsstärkelse, glukossirap, invertsocker etc. etc... gudarna vet alla kameleontnamn på socker.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Mikael Edebro, jag tror att vi kan börja närma oss koncensus här. Isoglukos eller fruktos-glukossirap som nog är det vanligare ordet täcker inte in alla nya sockerarter som tillsätts och jag eller Ann Fernholm har aldrig hävdat att 100 % av allt tillsatt socker utöver det sukros som Jordbruksverket mäter är HFCS. Med risk för att göra intrång i upphovsrätten skriver jag av vad Ann Fernholm skriver i sin bok på sidan 44 så får du själv avgöra hur trovärdigt det är.

 

" För att få reda på vad som egentligen ingår i den statistiken ringde jag en tjänsteman vid myndigheten [Jordbruksverket]. Jag ville veta om dessa nya former av sockerarter är medräknade. Han bad att få återkomma. Några dagar senare kom beskedet: glukossirap och fruktossirap fanns inte med i statistiken. Hur mycket av dessa nya sockerarter äter vi då? undrade jag. Tjänstemannen bad återigen att få återkomma. Ytterligare lite senare kom en uppskattning: vi äter cirka 14 kg per person och år av "annat socker": laktos, maltos, glukos, fruktos, isoglukos, stärkelsesirap med mera.

 

Tjänstemannen betonade för mig att den siffra jag fick, 14 kg, är väldigt osäker. Den inkluderar inte glukos- eller fruktossirap importerad via redan tillverkade livsmedel. Om du till exempel köper kycklingbitar på en känd hamburgerkedja, kan du få med sötsur sås med glukos-fruktossirap som första ingrediens. Den är tillverkad i Storbritannien, och är alltså inte medräknad i de siffror jag fick."

 

SLUT CITAT. Vad tror du Mikael, blåljuger Ann om detta eller inte?

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...