Maskros Posted March 16, 2014 Share Posted March 16, 2014 En god vän, 70 +, diabetiker, blir bara sämre och sämre. Har på¨kort tid gått upp från 130 till ca 140 kg. Äter ca 15 tabletter/dag, samt tar insulin. Diabetesläkaren är av det förlåtande och tillåtande slaget, som inte tycker att han ska behöva sakna något , typ kaffebröd.Det går bra att öka på insulinet. Diabetessköterskan säger att han kommer att dö om han går över till LCHF-kost. Jag är ledsen och förbannad. Min gode vän håller ju på att äta ihjäl sig, och jag måste ju säga, att han uppmuntras till detta av sjukvården. Hade han fått det minsta stöd av sjukvården, så hade han ju åtminstone kunnat hejda sin viktuppgång. Nu fortsätter han att frossa med sjukvårdens välsignelse. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kareng Posted March 16, 2014 Share Posted March 16, 2014 Det låter ju helt otroligt. Vid det här laget så har ju sjukvården socialstyrelsens godkännande att rekommendera LCHF till diabetespatienter och andra som de tror det kan vara bra för. Det godkännandet har de haft länge nu. Kan du inte berätta det för din vän och få hen att läsa lite om andra med diabetes som gått över till LCHF? Om det finns möjlighet tycker jag du ska rekommendera vännen att söka sig till en annan vårdcentral och en annan diabetessjuksköterska. Är inte aktiv dödshjälp förbjudet i Sverige? 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MKJ Posted March 16, 2014 Share Posted March 16, 2014 Hur ser din vän på själv på saken? Har han klart för sig att han troligen skulle bli mycket friskare om han gick ner i vikt? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kjell Granelli Posted March 16, 2014 Share Posted March 16, 2014 Medicin och vetenskap är tydligen två olika saker. Man måste ta saken i egna händer och försöka finna ut vad som är rätt. Vetenskapen säger entydigt att en ketogen diet skulle hjälpa din vän på ett synnerligen dramatiskt sätt. Medicinen säger... något annat. 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maskros Posted March 16, 2014 Author Share Posted March 16, 2014 Min gode vän är medveten om detta. Han gjorde ett försök med LCHF för 4-5 år sedan; gick ner i vikt 10 - 15 kg och fick ett jättebra "sockervärde". Problemet är att han inte kan stå emot frestelser i form av frf kakor och bullar ( han har en hustru som bakar mycket kaffebröd) . Man blir ju galen över sjukvårdens inställning till diabetiker - ät vad du vill och kompensera med insulin. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Maskros Posted March 16, 2014 Author Popular Post Share Posted March 16, 2014 Sedan klan man naturligtvis fundera över hans hustru, som fortsätter att baka kaffebröd. När min man, diabetiker, och jag gick över till LCHF kastade/eldade jag upp allt som vi inte ville ha. Jag har aldrig gillat/ bakat kaffebröd själv, och när min man förstod det här med LCHF, ville han inte heller äta sånt. 8 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Aros Posted March 16, 2014 Popular Post Share Posted March 16, 2014 Det jag alltid har så svårt att förstå är hur suget kan vara större än viljan att leva. Han vet att bullar och kakor och annat skräp sakta men säkert tar livet av honom och ändå bakar hans fru vidare och han själv äter. Personligen har jag valt livet, det gjorde jag i hissen efter att jag fick mitt diabetes besked. Tack och lov har jag en sambo som ställer upp till 100 %. 9 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post stoscha Posted March 16, 2014 Popular Post Share Posted March 16, 2014 Jag skulle aldrig baka bullar om jag bodde ihop med en dibetiker! När vi har glutenallergiker emma kör jag alltid lchfkaka. På jobbet har vi en diabetiker, då kör jag lchfkaka.. OM jag öht bakar alls, för numera är det bara när det firas 8 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maskros Posted March 17, 2014 Author Share Posted March 17, 2014 Så bra skrivet av er båda. Man tycker ju att det är självklart att ställa upp för den man lever ihop med och se till att inte ha sådant hemma, som gör att man blir sjuk. Jag tror att hans fru (sjuksköterska, som borde veta bättre) själv älskar kaffebröd, och jag vet att hon tycker det är roligt att baka. Mycket kakor, bullar och tårtor blir det, även till barn och barnbarn, varav ett, en pojke i tonåren, är epileptiker som inte borde gödas med socker och snabba kolhydrater. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted March 17, 2014 Share Posted March 17, 2014 Jamen man kan ju baka av lite bättre saker än vetemjöl då...! Det finns ju massor med LCHF-recept för de som inte kan vara utan.. När vi hade kalas förut, då vår diabetessjuka farmor var med, gjorde jag alltid jättetjusiga mackor till henne i stället för den obligatoriska tårtan, så hon i alla fall kunde vara med och fira. I och för sej var ju inte det bättre heller, men det visste vi ju inte på den tiden. Skulle ALDRIG bjuda en diabetiker på skadliga saker. Lika så när vi haft mjölkallergiker på middag. Självklart serveras det ingen sås till maten... Hon sa att alla andra brukar säga att du behöver ju inte ta av såsen... Hur kul är det liksom? Man måste ju visa lite respekt för folk som har problem 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maskros Posted March 20, 2014 Author Share Posted March 20, 2014 En sak kan jag lägga till apropå att min bekant avbröt sin lchf-period, trots att han hade blivit både lättare och friskare. Han saknade känslan av att vara "vrålhungrig", och den njutning det innebar för honom att äta sig proppmätt. Vi andra uppskattar ju just detta, att slippa dessa hungerkänslor. Men alla är inte som vi! 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
willas Posted March 21, 2014 Share Posted March 21, 2014 Jag har massor av gånger ätit mig helt proppmätt på LCHF-mat! Det är inte alls svårt! Men hungerkänslorna är nog mildare. Men visst blir jag hungrig - bara inte lika ofta... 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Greeneyes66 Posted March 21, 2014 Share Posted March 21, 2014 Märkligt...jag jobbar i barnsjukvården och vi har de senaste åren börjat kolhydraträkna med våra diabetesbarn/föräldrar. Alla nyupptäckta diabetiker på börjar ganska omgående att få titta över det de ska äta, med hjälp av oss sjuksköterskor samt dietist. Och på så vis får man med hjälp av olika kvoter reda på hur mkt insulin man ska ta. Det räknas ut från dag till dag med hjälp av den dygnsmängd insulin som togs föregående dygn. Man räknar ut hur många gram kolhydrater 1 E insulin tar hand om. De som haft diabetes under några år och som sedan börjar med kolhydratsräkning, upplever att det får ett mycket jämnare blodsocker och ett bra verktyg för att ha med sig i vardagen. Både barn och föräldrar. Jag tycker det är jätteroligt och barn och föräldrar är jätte duktiga. Och vinsten...ett jämnare blodsocker och ett bättre mående. Detta verktyg ska vara en uppskattning och inte en exakt uträkning. Tar små tabeller till hjälp. Det är inte LCHF. De äter kolhydrater. Men istället för att ta en fast dos insulin...lika varje frukost, lunch och middag så reglerar de det med hjälp av denna uträkning och slipper både hyperglykemi och hypoglykemi. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MickeB Posted March 21, 2014 Share Posted March 21, 2014 Om man då kombinerar kolhydraträkning med att minska ner kolhydrater och öka fettet, så kan man få ett väldigt jämnt blodsocker även som Typ 1. Ju mindre kolhydrater man äter, ju mindre blodsockerstegringar måste man kompensera med insulin. Om man drar ner på insulindoserna minskar risken för att bli för låg i blodsockret. Dessutom kan viktnedgång underlättas. Problemet idag är väl att insulinet anses vara ofarligt och det är bara att dosera efter kolhydratmängden. Men att ha höga insulinnivåer medför större risdk för komplikationer och viktuppgång. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Greeneyes66 Posted March 21, 2014 Popular Post Share Posted March 21, 2014 Så borde det vara. Men ETT steg i taget...Att få in tänket på att det är kolhydraterna som avgör hur mycket insulin man bör ta är en mycket bra början tycker jag. Så kanske det andra...med ökat fett...kommer så småningom...Vår dietist...är mycket positiv till LCHF...så vem vet... Och bra att börja redan som barn med detta tänk...svårare att lära "gamla hundar att sitta" Men visst borde man få veta om som diabetiker att insulinet är fettinlagrande? ! 10 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kjell Granelli Posted March 21, 2014 Share Posted March 21, 2014 Problemet med speciellt snabba kolhydrater vid diabetes typ 1 är att det blir två saker att beräkna, där båda kan bli fel. Först ska man uppskatta mängden kolhydrater man ska inta, sedan ska man matcha insulinet. Mängden kolhydrater kan man räkna fel på och snabbheten i upptaget beror också på vad man äter i övrigt. Felkälla nr 1 alltså. Sedan ska man beräkna insulinet vilket man också kan missta sig på och sedan finns det en osäkerhet i hur snabbt och hur mycket av insulinet som tas upp. Felkälla nr 2. Om man då minimerar kolhydraterna så minimeras också behovet av insulin. Det blir alltså mindre tal för båda två. Med samma procentuella risk för fel, blir det absoluta felet mycket mindre vid lågkolhydrat. Så - räkna kolhydrater och matcha insulin? Ja visst, men små tal ger små misstag! 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Athenasmatte Posted March 22, 2014 Share Posted March 22, 2014 Min gode vän är medveten om detta. Han gjorde ett försök med LCHF för 4-5 år sedan; gick ner i vikt 10 - 15 kg och fick ett jättebra "sockervärde". Problemet är att han inte kan stå emot frestelser i form av frf kakor och bullar ( han har en hustru som bakar mycket kaffebröd) . Man blir ju galen över sjukvårdens inställning till diabetiker - ät vad du vill och kompensera med insulin. Hans fru bakar kakor och bröd åt honom? Vet hon om att hon bidrar till hans sjukdom när hon gör det? Om ja, hur kan hon göra det? Man ska ju ta hand om sin man/fru,inte skada dem! Gör mig mycket ledsen =( 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Athenasmatte Posted March 22, 2014 Share Posted March 22, 2014 En sak kan jag lägga till apropå att min bekant avbröt sin lchf-period, trots att han hade blivit både lättare och friskare. Han saknade känslan av att vara "vrålhungrig", och den njutning det innebar för honom att äta sig proppmätt. Vi andra uppskattar ju just detta, att slippa dessa hungerkänslor. Men alla är inte som vi! Jag kan faktiskt sakna att kunna "frossa" snacks framför TV:n på helgen. Snacks idag blir getost, fläskesvål och nötter, kanske någon LCHF-bakelse någon enstaka lördag. "Problemet" är att man blir mätt på en gång, orkar kanske fem bitar fläskesvål =P. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kajsa576 Posted March 22, 2014 Share Posted March 22, 2014 Jag kan faktiskt sakna att kunna "frossa" snacks framför TV:n på helgen. Snacks idag blir getost, fläskesvål och nötter, kanske någon LCHF-bakelse någon enstaka lördag. "Problemet" är att man blir mätt på en gång, orkar kanske fem bitar fläskesvål =P. "Fläskesvål"? är det något som man köper färdigt, eller hur gör man? Svårt med lite lördags-sug, ju.. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Athenasmatte Posted March 22, 2014 Share Posted March 22, 2014 "Fläskesvål"? är det något som man köper färdigt, eller hur gör man? Svårt med lite lördags-sug, ju.. Jag köper dem i kötthandeln, typ där man köper chark/delikatess. I Malmö finns de på Bulltofta kött samt Möllans Kötthandel. Vet inte var du bor, men kolla om ni har någon kötthandel där du bor. Ibland kallas de också för "grävar". Supergoda köttbitar med mycket fett!! Väldigt mättande dock =) 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fundersam Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 "Fläskesvål"? är det något som man köper färdigt, eller hur gör man? Svårt med lite lördags-sug, ju.. Netto har också. Köp de neutrala, de med smak innehåller massa jox . 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jerker Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 En av mina bröders svärfar fick också diabetes 2 på ålderns höst. Hans dotter och min bror försökte få honom att äta LCHF, men oförstående läkare och och en korkad och hysterisk hustru vägrade låta honom äta det, och för 2 år sen dog han i en hjärtinfarkt. Tragiskt. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Athenasmatte Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Jag skulle aldrig baka bullar om jag bodde ihop med en dibetiker! När vi har glutenallergiker emma kör jag alltid lchfkaka. På jobbet har vi en diabetiker, då kör jag lchfkaka.. OM jag öht bakar alls, för numera är det bara när det firas Precis! Man skadar inte dem man älskar! 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Athenasmatte Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Netto har också. Köp de neutrala, de med smak innehåller massa jox . De fläskesvålen man köper i påse i affärer som Netto och ICA är ju de torra, krispiga varianterna. De jag köper är mer som saftiga små salta köttbitar med mycket fett i. De är godare, men så klart dyrare. Men de andra är också goda som snacks =) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Greeneyes66 Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 Vill bara förtydliga att detta är ju inget som bara kommits på sisådär. Det finns nationella vårdprogaram som följs vid diabetes hos barn och ungdomar. Det är ingen "exakt" räkning utan, som sagt ett hjälpmedel/verktyg och man lär sig hur ens kropp reagerar på det insulin man tagit till just den maten man ätit. Små barn får ofta en ½ dos innan måltid och ½ efter, då man aldrig vet vad de kommer att äta. Detta för att minimera risken för hypoglykemi, likaså att de kan få ta lite extra insulin om de får för sig att äta mer. Vi använder speciellt utformade "kolhydratslistor" och som sagt man räknar ut insulin behovet enligt olika kvoter/regler. Alltid en läkare inblandad i det. Dietister och specialutbildade diabetessjuksköterskor finns ständigt runt barnet och deras familj. Jag tycker det är roligt och intressant och ett framsteg i diabvården. Gör det så mycket enklare för barnen och dess familjer. Från det att en del har varit mycket negativa ("Åhhh...inte en massa räkning") så blir det väldigt positiva och tycker att det blir mycket enklare i vardagen. De lär sig uppskatta efter att från början vägt och mätt, det de förmodas äta vid en måltid. Lär sig känna sin kropp...Hur hungrig är jag? Och man ser vid de upprepade återbesöken att barnet haft ett jämnar blodsocker. Vilket kanske är det primära för ett bättre mående i sin sjukdom. När man dessutom tar måltids insulin...så baseras det även på ett blodsockerärde...som dessutom kan behöva korrigeras om det redan från början ligger lite högt. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kajsa576 Posted March 27, 2014 Share Posted March 27, 2014 De fläskesvålen man köper i påse i affärer som Netto och ICA är ju de torra, krispiga varianterna. De jag köper är mer som saftiga små salta köttbitar med mycket fett i. De är godare, men så klart dyrare. Men de andra är också goda som snacks =) De krispiga, finns de bland chips osv? hittar inga Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Athenasmatte Posted March 28, 2014 Share Posted March 28, 2014 De krispiga, finns de bland chips osv? hittar inga Ja, de brukar finnas bland chipshyllorna, men tyvärr är det inte alla affärer som har dem så man får leta. Fråga i din butik om de kan ta in dem, helst rätt märke dock för en del märken innehåller konstiga tillsatser. Det märket som säljer bacon-snacks (tror att de heter "Mr Chipps") har bra fläskesvål. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maskros Posted April 2, 2014 Author Share Posted April 2, 2014 Hans fru bakar kakor och bröd åt honom? Vet hon om att hon bidrar till hans sjukdom när hon gör det? Om ja, hur kan hon göra det? Man ska ju ta hand om sin man/fru,inte skada dem! Gör mig mycket ledsen =( Hon är pensionerad sjuksköterska, men jag har märkt att hon har väldigt dålig uppfattning om vad som är bra/dåligt att äta. Hon har också problem med att skilja mellan kalorier och kolhydrater. Hon är själv överviktig och ligger på gränsen till diabetes.Hennes läkare har rekommenderat henne att banta med keso och riskakor, vilket naturligtvis inte fungerat. Hennes make är nu väldigt dålig och vilar en stor del av dagarna. Han orkar inte gå 100 m. Han har en affär på mycket nära håll men tar bilen dit för att handla en kvällstidning, godis och wienerbröd. Detta är tyvärr alldeles sant. Och det gör mig mycket ledsen. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ostgoten Posted April 2, 2014 Share Posted April 2, 2014 Att en pensionerad sjuksköterska inte förstår hur blodsockret påverkas av kosten är nog mer regel än undantag tyvärr. Att sjukvårdspersonal inte riktigt har kläm på vad som är kolhydrat och vad som är kalori har jag också stött på ett antal gånger. Det är verkligen både skrämmande och sorgligt, för det får ju hiskeliga konsekvenser. Tror du att det skulle gå att få henne lite intresserad av GI? Det upplevs ju ofta som "förnuftigare" eftersom det är närmre den gamla invanda tallriksmodellen än vad LCHF är, och i det här läget så borde det ju vara en förändring till det bättre om än inte till det optimala. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tuva Posted April 2, 2014 Share Posted April 2, 2014 Det är ett otyg, dessa farliga och felaktiga råd. Min far fick typ 2 efter att i många herrans år mumsat i sig enorma mängder karameller och vetelängor kombinerat med ett stillasittande jobb. Han rörde på häcken, stramade till snaskandet till "normala" mängder och gick ner massor. Blev riktigt snygg igen, gubben. Hans fru har däremot erfarenhet av diabetesvård och envisas med att köpa hem margarin (som han HATAR, det är en smör-hela-dan-gubbe, min farsa), lättost (som han matvägrar som en tjurig unge, haha) och sa bakar hon bullar med sötningsmedel. Och bara pyttelite smör. Minsann. Eftersom han är tjurig, som sagt, äter han praktiskt taget det han vill. Gudskelov. Smör och riktig ost på mackorna. Jag har en obehaglig känsla att han skulle vara både sjuk och fet om han gjorde som han blev tillsagd. Det blev nämligen den andra diabetikern som fick hennes ömma omvårdnad och till skillnad från min far lydde till punkt och pricka. Där gick "naturalförloppet" som på räls: skuttigt blodsocker, kraftig övervikt, sviktande syn, njurproblem o.s.v fram till en för tidig död. Inte hans frus fel; hon gjorde, av kärlek och omsorg, sitt allra, allra bästa enligt ALLA råd hon fått genom MÅNGA år och MÅNGA diabetessköterskor. F*n Vad ARG jag blir! 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Inez Posted April 4, 2014 Share Posted April 4, 2014 Jag hade en väninna som dog på operationsbordet under en akut by-pass-operation. Man fick aldrig igång hjärtat igen, eftersom det nästan inte fanns några fungerande blodkärl kvar i det området. Hon hade haft diabetes typ II i 15 år och var hela tiden beundransvärt duktig på att följa läkarnas kostråd. Hon trodde in i det sista, att orsaken till att hon ökade i vikt hela tiden och att hjärtat orkade med allt mindre ansträngning, det var bara hennes eget fel. Om hon bara var ännu noggrannare med att följa dieten, och vägde allt hon åt till minsta gram, så skulle det fungera... (Naturligtvis undvek hon allt som ens hade varit i närheten av fett.) Jag tyckte mycket synd om henne, som var tvungen att leva under detta kostslaveri, och ändå bara bli sämre för varje år. Jag kände inte till LCHF då (det var 4 år sedan hon avled), men det är tveksamt om hon skulle ha litat mer på mig än på läkarvetenskapen om jag hade känt till det, och försökt få henne att byta taktik. Auktoritetstron har alltför länge varit stark, och legat som en våt filt över sunt förnuft och utveckling. Men nu pågår som bekant en kostrevolution Med min väninnas öde i gott minne gör jag vad jag kan för att försöka sprida kunskaperna om vad som är rätt mat för människokroppen. Jag har visserligen skaffat mig ett par ovänner på kuppen, men det anser jag det vara värt... 7 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maskros Posted April 24, 2014 Author Share Posted April 24, 2014 Min gode vän, kraftigt överviktig och med diabetes 2, blir bara sämre. Han fick nyligen en pacemaker inopererad och trodde då att han skulle känna sig piggare, men icke. Han orkar inte gå; han sitter eller ligger hela dagarna. Han får insulinkänningar flera gånger om dagen, vilka han avhjälper med mjölk och bullar. Detta kräver mer insulin, han får nya känningar som han avhjälper med mjölk och bullar, vilket kräver mer insulin, osv. Han har fått insulinkänningar bakom ratten, vilket kunde slutat illa. Jag har tidigare lånat honom och hans fru Kostrevolutionen och Ett sötare blod, men de vill inte läsa böckerna. Jag mailade också Ann Fernholms föredrag, men de är inte intresserade. Han får inget vettigt stöd av sjukvården. Han uppmanas att äta allt, vilket han håller fast vid benhårt. Han älskar pasta, ris och bröd. Man alla gör ju sina egna val. Vissa väljer sjukdom. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Syster Posted April 24, 2014 Share Posted April 24, 2014 Jag hörde härom dagen, att något frågat ett antal människor... "Om det skulle finnas en behandling som gör dig frisk, skulle du då ta den"? NEJ, svarade 7% Behandlingen tror jag var akupunktur till vilken sjukdom som helst. Frågan var helt "utopiskt" ställd och jag har ingen referens. Så detta är helt ovetenskapligt...men ändå... Men tydligen så är så att vissa identifierar sig med sin sjukdom så mycket, att man känner att man blir av med en del av sig själv om man skulle bli frisk 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Gladan Posted April 24, 2014 Share Posted April 24, 2014 Jag hörde härom dagen, att något frågat ett antal människor... "Om det skulle finnas en behandling som gör dig frisk, skulle du då ta den"? NEJ, svarade 7% Behandlingen tror jag var akupunktur till vilken sjukdom som helst. Frågan var helt "utopiskt" ställd och jag har ingen referens. Så detta är helt ovetenskapligt...men ändå... Men tydligen så är så att vissa identifierar sig med sin sjukdom så mycket, att man känner att man blir av med en del av sig själv om man skulle bli frisk Den där inställningen känner jag igen när det gäller rökning och KOL. Jag känner hela fem personer som rökt hela sitt liv, fått KOL. Det blev hjärtinfarkter och syrgastuber och flera ambulanstransporter till sjukhuset i månaden för minst en av dom. Och knappast ett värdigt liv resten av tiden. Men sluta röka? ICKE! Några har/hade make/maka/sambo och också rökte, som kanske varit lite bättre, men inte heller de kände sig motiverade för att sluta. Själv har jag aldrig rökt, så jag kan inte föreställa mig hur svårt det är att sluta. Svårt är det, det förstår jag, men om alternativet är att leva så eländig och dö i förtid..? Och där kan man ändå inte påstå att de inte visste bättre eller fick felaktiga råd. Just igår träffade jag en kvinna som är knappt 40, har värk i hela kroppen, sover inte, men läkarna kan inte hitta några fel. Hon lever på mackor. Jag försökte lite försiktig med att hon kunde prova med att undvika gluten...men i helsike! Aldrig! Då får det hellre göra ont! Ja, det är tråkigt, men somliga är inte mogna och det är i slutänden deras liv. Tråkigt är det dock... 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Maskros Posted April 28, 2014 Author Share Posted April 28, 2014 Mycket bra jämförelse med rökning/KOL. En del människor väljer sjukdom. Det är viktigare med omedelbar behovstillfredsställelse av rökning eller godisätning än att må bra i längden. Fick ett telefonsamtal från min gode väns fru igår, där hon berättade hur dåligt hennes man mår. Hon berättade också med stolthet att hon gått upp kl sex på morgonen och bakat bullar, småfranska och två sorters kakor. Jag sade till henne att hon inte borde göra det, men hon skyller på att det kan komma folk och hälsa på, och då måste man ha kaffebröd hemma. I själva verket äter de upp det själva. Men, som sagt. En del väljer sjukdom före ett friskare liv. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Inez Posted May 17, 2014 Share Posted May 17, 2014 Maskros skrev: Men alla gör ju sina egna val. Vissa väljer sjukdom. Syster skrev: Men tydligen så är det så att vissa identifierar sig med sin sjukdom så mycket, att man känner att man blir av med en del av sig själv om man skulle bli frisk Gladan skrev: Just igår träffade jag en kvinna som är knappt 40, har värk i hela kroppen, sover inte, men läkarna kan inte hitta några fel. Hon lever på mackor. Jag försökte lite försiktig med att hon kunde prova med att undvika gluten...men i helsike! Aldrig! Då får det hellre göra ont! Ja, det är tråkigt, men somliga är inte mogna och det är i slutänden deras liv. Tråkigt är det dock... _______________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________ Många (kanske de flesta) av oss har tydligen stött på det här fenomenet. Det måste bero på att de här personerna ändå får ut någonting positivt av att förbli sjuka, framför att anstränga sig att pröva något nytt som kan göra dem friska. Det ligger väl någonting djupare bakom, som t ex glädjen i att få lite uppmärksamhet och "omvårdnad". Då räcker inte våra förslag till ett bättre liv. Det behövs psykologhjälp. Jodå, jag har också ett riktigt misslyckat övertalningsförsök bakom mig. En snart 50-årig, gravt överviktig person med diabetes2, muskelsvaghet och kronisk trötthet. (Det senare har hon fått en diagnos på, men jag minns inte vilken, för det var helt ointressant för mig- jag var och är så säker på att alla hennes symtom har sin grund i samma sak: en kontinuerlig överdos av snabba kolhydrater.) Hon har inte kunnat arbeta på många år och kan aldrig motstå frestelser i form av mumsiga kolhydrater. "Det finns ju medicin mot diabetes, och de andra krämporna beror på en sjukdom som det ändå inte finns någon bot för"... Jag ville ge henne information om LCHF, och berättade om vilka positiva förändringar det gjort i mitt och så många andras liv, men hon avböjde. Hon trivs bättre med sin passiva, kolhydratrika livsföring. Det är hennes val, precis som ni konstaterade ovan. När blir det dags att ge lågkolhydrat-kost på recept, på samma sätt som man kan göra med motion... 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted May 17, 2014 Share Posted May 17, 2014 Fast du måste fortfarande ha en motiverad patient för att det ska funka. När jag gick "tjockkursen" för att lära mej laga rätt sorts mat (fettsnålt, becel och gavregryn) fanns det några människor där som inte ens klarade av att avsätta 4 dagar på ordinerad kost med föreläsningar. Det ingick också sjukgymnast och det fanns folk som avvek för att de tyckte hon var för hurtig... Herregud, det fanns ju en människa både i täten och svsnsen för att alla skulle hänga med... 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sigurdur Posted May 18, 2014 Share Posted May 18, 2014 En bekants bekant har hypotyreos, massiva migräner flera dagar i veckan och övervikt. Hon har provat alla möjliga mediciner, inget hjälper, inget lindrar besvären. Hon blev erbjuden att bli inlagd i en vecka för att underövervakning ta bort medicinerna en efter en, för att se om det skulle ha någon effekt på migränen. Hon tackade nej. Jag föreslog en av Dr Dahlqvists böcker som behandlar just detta med migrän och hypotyreos och en del andra relaterade problem (som hon har), den ville hon inte läsa. Jag förslog att testa LCHF, i 4, 3, 2, eller åtminstone 1 vecka och dumpa den där burken Aromat hon drar i sig varje månad, och dra ner på godiset. "Neeej, jag vet inte vad jag ska äta då, jag kan inte leva utan potatis." 3-4 timmar om dagen, 3-4 dagar i veckan är hon totalt däckad av migränen. Sjukpensionär vid 45 års ålder. Tänk vad många som lider så här, helt i onödan. Men hon håller sig vid liv i alla fall, tack vare potatisen. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Slacktivisten Posted May 18, 2014 Share Posted May 18, 2014 Den där burken Aromat kan nog vara det första att testa att ta bort. Jag hade en hel del huvudvärk för ett tjugotal år sedan, speciellt på lördagar av någon anledning. Efter en del testande kom jag fram till att det var kryddblandningar och aromat som orsakade det, dvs glutamat. Jag har sedan dess (90-talet) undvikit glutamat förutom det som finns naturligt i t.ex. parmesanost och har sällan huvudvärk numera. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Honung Posted May 19, 2014 Share Posted May 19, 2014 En bekants bekant har hypotyreos, massiva migräner flera dagar i veckan och övervikt. Hon har provat alla möjliga mediciner, inget hjälper, inget lindrar besvären. Hon blev erbjuden att bli inlagd i en vecka för att underövervakning ta bort medicinerna en efter en, för att se om det skulle ha någon effekt på migränen. Hon tackade nej. Jag föreslog en av Dr Dahlqvists böcker som behandlar just detta med migrän och hypotyreos och en del andra relaterade problem (som hon har), den ville hon inte läsa. Jag förslog att testa LCHF, i 4, 3, 2, eller åtminstone 1 vecka och dumpa den där burken Aromat hon drar i sig varje månad, och dra ner på godiset. "Neeej, jag vet inte vad jag ska äta då, jag kan inte leva utan potatis." 3-4 timmar om dagen, 3-4 dagar i veckan är hon totalt däckad av migränen. Sjukpensionär vid 45 års ålder. Tänk vad många som lider så här, helt i onödan. Men hon håller sig vid liv i alla fall, tack vare potatisen. Men vad synd att hon inte vill prova lchf. Det har reducerat mina migränanfall med cirka 90%. Mitt liv styrdes av svår migrän i över 30 år. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sigurdur Posted May 19, 2014 Share Posted May 19, 2014 @ Honung Upplevde du att det var något visst livsmedel som hjälpte/stjälpte? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Honung Posted May 20, 2014 Share Posted May 20, 2014 @ Honung Upplevde du att det var något visst livsmedel som hjälpte/stjälpte? Jag reagerar starkt på sånt som höjer mitt blodsocker en längre stund. Socker, stärkelserik mat (även vissa rotgrönsaker), söta frukter (ananas, banan) och mjöl. Det populära potatismjölet gjorde att min migrän kom tillbaka, har läst om flera som har upplevt samma sak på amerikanska forum. Sötningsmedel och citrusfrukter ger mig också migrän. Tillägg av vissa fetter verkar hjälpa, jag tar Efamol som innehåller GLA och periodvis tar jag Omega 3. Magnesium tar jag varje dag. Ibland extra salt. Att äta kolhydrater på kvällen är värre för min migrän än kolhydrater på morgonen. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.