Jump to content

Förhållningssättet till ätande förr och nu


MKJ

Recommended Posts

Det finns en stor skillnad på hur man åt på 60-talet och hur man äter nu. Förr åt man måltider på bestämda tider och man åt för att man behövde äta för att få energi.

 

Nu äter många för att det är gott. Det är fredagsmys och allt möjligt där man äter mat eller godis främst för att det är gott.

 

Det hände ALDRIG att vi satt och smaskade framför TV´n eller åt något för att belöna oss själva när jag växte upp.

 

Visst år vi barn godis ibland men då sprang vi ofta omkring ute med kompisar samtidigt.

 

Kvällsmat var lagad mat som vi åt samma tid varje dag.

 

Extra intag av ätbara saker utöver vanliga regelbunda måltider förekom på kalas ett par gånger per år och på julen.

 

Nu är det belöningsätande i tid och otid och en del kan knappt titta på TV utan att äta på något samtidigt.

 

 

Det är alltså inte bara VAD vi äter som har betydelse utan också NÄR vi äter och hur mycket samt hur mycket vi energi vi förbrukar under dagen.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det har du förmodligen helt rätt i.

Ett följdproblem är väl då också att allt "extraätande" består av chips, godis, läsk och liknande typer av skräp. Men folk generellt (min egna uppfattning baserat på mina erfarenheter) måste ju "få unna sig" hela tiden. Jag undrar lite i mitt stilla sinne var det kommer från eftersom det behovet inte verkar ha funnits på samma sätt förr i tiden.

Link to comment
Share on other sites

Det har du förmodligen helt rätt i.

Ett följdproblem är väl då också att allt "extraätande" består av chips, godis, läsk och liknande typer av skräp. Men folk generellt (min egna uppfattning baserat på mina erfarenheter) måste ju "få unna sig" hela tiden. Jag undrar lite i mitt stilla sinne var det kommer från eftersom det behovet inte verkar ha funnits på samma sätt förr i tiden.

 

Behovet har nog vuxit fram i takt med att folk haft råd att äta extra.  Marknadförarna är ju inte sena att hänga på. Fredagsmys t ex tror jag är uppfunnet av godisindustrin.

Link to comment
Share on other sites

Lite lustigt det där också. Visst handlar det om vana men det handlar också för många, många v oss om suget. Suget vi måste rationalisera. Vi kallar det eftermiddagsfika och fredagsmys och övertygar varann om att man måste få "unna" sig lite ibland. 

 

Jag har ju ätit LCHF i fyra år nu. Strikt i två år, mer liberalt sista två åren. Jag ser på facebook och bloggar en evärderlig ström av godsaker och bakverk och det ser alltihop gott ut.

Men.

Det tog mig flera veckor att hitta ett bra tillfälle att äta paleopannkakorna jag hittade recept på (2 bananer, 2 ägg, gegga ihop och stek): jag är ju aldrig hungrig mellan målen längre. Jag äter lunch och middag och sen är jag mätt. Eftersom jag inte är beredd att välja bort mat till förmån för något gotteri finns det plötsligt extremt få tillfällen att mumsa.  :)

Som på jobbet, det händer att det fikas och om det finns något glutenfritt hembakat vill jag gärna ta en bit. Det brukar bli en bit stor som en tumme eller två (och jag har små händer dessutom).

Ska vi äta ostar som kvällsgott är det min kvällsmat; jag har inte plats för både kvällsmat OCH ostar.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Chips.. OLW lanserade det

 

Det kunde jag gett mig sjutton på och nu hör man var och varannan prata om fredagsmys i form av något ätbart som om det vore en självklarhet. Marknadsförare har makt över människorna!

 

Tack för informationen att det var OLW!

Link to comment
Share on other sites

japp, vi hade fredagsmys när jag var lite på 70 talet, långt innan olws reklam. Vi hade en liten skål med hempoppade popcorn och störta orsaken till mys delen var att det var familjetid. Chips förekom aldrig, var i tonåren innan jag smakade det första gången. sen gick det utför ;)

 

Mattiderna var  heliga, och alla skulle äta för att orka. Mat var en stor grej på helger och särskilt jul, men det kan bero på att jag kommer från en matlagningsintresserad familj, det var 30-40  hemlagade rätter runt jul. Att man skulle "äta duktigt" när det serverades mat kan man så klart ha åsikter om, men å andra sidan blev man inte småsugen mellan målen heller. Tror många med mig lätt ramlat i fällan att hålla igen på maten på tallriken, sen blir man så hungrig och småsugen däremellan att det inte går att låta bli att småäta och det resulterar i betydligt fler ätna kalorier än om man faktiskt hade "ätit duktigt" när det var mat. Dessutom är det ett bra sätt att sabba sina hungerkänslor.

Visst blev det en del "unna" också särskilt i form av fika med kakor, det var betydligt mer än några gånger per år, men i det stora hela var det inte så mycket som idag. Kom någon förbi var det obligatoriskt att bjuda på kaffe och kakor. Ang mängden, så har jag fått chokladkopparna från mormor och morfar, en sån kopp var normal då och man gjorde en kopp var, idag är de flesta kaffemuggar och oboyglas större. (jag fick inte oboy, det var kakao, socker och grädde som rördes ihop, så varm mjölk på. Oboy är gräsligt sött i jämförelse)

Måttlighet är en dygd. Att ta tid för maten är också en viktig del, tugga ordentligt och hinna känna efter när man är mätt. Istället slevar de flesta i sig maten så fort de kan så de kan stressa iväg till nästa sak. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

 

Ha, ha, tack för den :)

 

"Grattis, Fredagsmyset!

Nästa år fyller du 20 år.

Och det kan du tacka familjen Brinkenberg i Sävedalen för.

 

Söndagsmiddagar och lördagsgodis för en tynande tillvaro i fredagsmysets skugga. Tv-kanaler, matproducenter och godistillverkare myser hela vägen till banken tack vare det numera fullt ut etablerade begreppet. Men hur började vi tillbringa fredagkvällarna framför tv:n med en taco i ena näven och en ostbågepåse i den andra, egentligen?"

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/sylviabalac/article16334097.ab

Link to comment
Share on other sites

Fast min barndom på 70-talet var rätt fylld av godsaker, godis, hembakat och glass. Som det var meningen att man skulle unna sig på helgen men som man tjuvåt dessemellan. Frysta bullar kunde man gnaga på, bara det var socker på! Sötad müsli, flingor och nyponsoppa-pulver kunde man också tjuväta. Nu kanske inte barnen behöver tjuväta längre?

Link to comment
Share on other sites

Att endast skylla på miljö och allmänt västerländskt överflöd är (högst) bara halva sanningen. Viktigast att ställa frågan varför vi måste småäta hela tiden. Var kommer hungerskänslorna och suget ifrån?

 

Godis och annat som äts extra skapar ett sug så  det blir lätt onda cirklar. Man får sug efter sött både för att hjärnan minns sockerkicken och för att man pajar sin ämnesomsättning.

 

Sedan är min erfarenhet att jag blir mer sugen och hungrig om jag sitter stilla än om jag är ute och går trots att jag förbrukar mer kalorier när jag rör mig.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...