Sasse Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Hej! Tror att jag läst alla trådar nu och gör ett försök att starta en egen tråd för att få ta del av era kloka kommentarer. Min bakgrund: Jag är kvinna, 58 år, 171 cm lång och hade den 1 januari en startvikt på 80,5 kg, (nu 73,5) försökt gå ner i vikt halva mitt liv, lyckats men gått upp allt+lite till (som alla andra). Jag har inte för avsikt att bli fotomodell, men skulle gärna komma ner i ett BMI runt 22, komma i mina gamla kläder och slippa min magbula och sadelväskorna. Och inte minst skulle jag vilja bli av med min migrän.Min man och jag körde Atkins första gången 2002. Han gick ner 17 kilo på tre månader, jag ingenting. Börjar nu om igen eftersom jag är dödstrött på övervikten, alla i min familj är normalviktiga och slanka. Jag äter <5% carbs, ca 20 protein (försöker ligga på 65 g/dag) och >75% fett. Det blir runt 1500 kcal. Jag har gjort en PAL-mätning och enligt den förbränner jag ca 2000 kcal per dag med min livsföring. Jag går raska promenader på 1-2 timmar 7 dagar i veckan. Absolut inga stressymptom, jag lever en behaglig tillvaro. Det rena fettet består mestadels av kokosfett, olivolja och smör. Mejeriprodukter: Jag äter inte grädde varje dag, däremot en bit gruyère i 30-gramsklassen som efterrätt nästan dag och 20 gram på mitt LCHF-bröd till frukost. Dricker ingen alkohol och röker inte. Jag lagar all mat från grunden, gör min egen majo, bakar LCHF-bröd etc. Inget fuskande någonstans. (Nej, det är inte tråkigt!) Matintag två gånger per dag, vid 9 resp 16-17, jag håller alltså dessutom på med periodisk fasta, 16:8, utan att jag tänkt på det. Fördelningen på näringsinnehållet är ungefär detsamma till frukost och huvudmål. Inga mellanmål förutom en slät kopp te mitt på dagen. Har varit lite sugen mellan målen ibland de senaste veckorna och är då livrädd att jag ätit för lite, så att kroppen tror att den är i svält. Men jag har ju lärt mig på allt jag läst under åren att även om det ibland sägs att man kan äta "hur mycket som helst" så är det en sanning med modifikation. För att kroppen ska knapra på det fett den har lagrat så kan man inte tillföra mer än den gör av med. Därför väger och mäter jag allt jag stoppar i mig. De 7 kilo jag tappat är jag glad över, men efter det att jag föll ur den ketos som jag definitivt var i under vecka 2-3 då jag bokstavligen kände hur grammen "rann" av, så är det vansinnigt segt. Kroppen har minst 10 kg kvar av fett som jag ser och känner, för att inte tala om det inre fett, runt organen, som inte syns. Jag gissar att jag är synnerligen carbskänslig. Omfånget går lika långsamt ner som vikten. Jag tror inte att jag är på någon platå, bara att det inte vill funka med viktnedgången längre. Jag har några gånger kört SSS fakir några dagar i sträck, även om det är väldigt svårt att nå 0 carbs, det är ju t.o.m. carbs i te. Så vad är felet? Äter jag för lite i alla fall? Eller för mycket? Kan man chocka kroppen på något annat sätt? Jag känner ju på överarmarna t.ex. att där har det försvunnit en del fett, lite rynkigt blir det, men som sagt, jag är ju inte purung längre. Däremot känner jag på ryggen att fettet liksom "sitter fast" och inte vill släppa. Är det bara jag som är otåligt eller finns något att göra? Tusen tack på förhand för era kloka kommentarer! Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Johanna07 Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Kan du ge exempel på vad du äter en typisk dag? Spontant tycker jag du verkar äta lite för lite, men det är ju så individuellt. Jag skulle äta mer grönsaker, låg förbränning kan ibland vara kopplat till obalanserad tarmflora. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 23, 2014 Author Share Posted March 23, 2014 Frukost 9-tiden varje dag: 2 kokta ägg, 50 g skinka, 1 LCHF-macka (ca 35 g) med smör, halva med ost och halva med min hemlagade leverpastej. En stor kopp te. Vid 12-13: 1 kopp te Huvudmål 16-17: Kött/fisk/kyckling ca 100 g rå vikt, carbs i form av lite stekt lök/kokt broccoli/isbergssallad/blomkål totalt runt 50 gram (ja, det är jättelite, men jag försöker ju hålla nere carbsen till ett minimum och det räcker). Steker i kokosfett/olja/smör och skrapar ur stekpannan och äter resterande fett med sked från tallriken så jag får i mig allt. Om det behövs för att få upp totalmängden av fett så tar jag en klick majonnäs, bearnaisesås eller liknande av lämplig storlek till. Allt hemlagat förstås! Och en ostbit till dessert. På det en kopp te igen, Teoretisk skulle jag kunna äta något mer grönsaker, men vill som sagt hålla ner carbsen och behöver inte mer för att bli mätt. Men det ska erkännas att jag ibland känner mig lite hungrig innan det är dags att äta huvudmålet (dock aldrig efter). Men det är inte så att jag vill gå och skåpäta. Dricker totalt 2 liter vatten och 8 dl te per dag. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 "kvinna, 58 år, 171 cm lång och hade den 1 januari en startvikt på 80,5 kg, (nu 73,5)" Om du fortfarande har en massa fett som väller ut och sitter på fel ställen,på den vikten.. så är det snarare som så att det är muskler som saknas! Öka proteinet.. till minst 1,5 gram per nuvarande vikt är mitt förslag! 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Peter B Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Fast om du nu ska följa LCHF ... så tycker jag att du snarast verkar få för mycket protein och lite fett...det blir ju förvirrande kopplat till Zepps inlägg ovan Till frukost skulle jag föreslå ---fettkaffet (kokosfett + 2 ägg mixade i kaffe). Inget mer...det ger antagligen mer kcal än du äter nu...men det är mer LCHF över detta. I övrigt skulle jag fortsätta att äta som du gör. Om du blir hungrig...för det ser lite lite ut...mixa kaffe med kokosfett bara och ta det som extramål....håll lite koll på dina näringsämnen när du äter så lite. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Hej Sasse, Först, examplarisk bakgrundsbeskrivning med mycket detaljer och information! Det underlättar vid problemlösning. Jag är kvinna, 58 år, 171 cm lång och hade den 1 januari en startvikt på 80,5 kg, (nu 73,5) försökt gå ner i vikt halva mitt liv, lyckats men gått upp allt+lite till (som alla andra). Jag har inte för avsikt att bli fotomodell, men skulle gärna komma ner i ett BMI runt 22, komma i mina gamla kläder och slippa min magbula och sadelväskorna. Och inte minst skulle jag vilja bli av med min migrän. Hur står det till med din migrän nu? Har du märkt av att den förändrats något sedan du startade? Har du observerat kostförändringar som påverkar, positivt eller negativt, denna? Hur är det med stressbalansen i allmänhet? Till huvudproblemet. Jag tror du för det första måste betrakta verkligheten i vitögat. För att en "normal" människa skall bli "vältränad" eller åtminstone "komma i form" så finns det ingen effektivare/bättre väg än att anamma styrketräning. Det är A och O. En av anledningarna till att jag tagit upp detta väldigt ingående här på forumet hänger just samman med detta. För att bli "the better you" så finns det helt enkelt inga andra effektivare, hälsosammare och bättre vägar att gå. Många avfärdar detta i tanken eller uttalat medelst "fast jag vill inte bli någon kroppsbyggare". Problemet är bara att en "normal" människa kommer aldrig någonsin att "bli någon kroppsbyggare" enligt stereotypen att de förvandlas till Da Governator efter några hurtiga pass på gymet. Man måste komma ihåg att inte ens världens mest genetiska begåvningar, ur perspektivet muskeltillväxt, hade blivit kroppsbyggare utan att, till slut, träna och (för det mesta...men inte alltid) äta som en sådan. Uttryckt annorlunda, trots "genetik" eller diverse medikamenter så krävs det en massa träning under avsevärd tid för att uppnå något liknande. Genetik och prestationsmedicinerna gör dock att detta, åtminstone temporärt, blir lättare och går snabbare och, på högre nivåer, flyttas ribban för vad man kan uppnå en hel del. Som en passus kan nämnas att det här är för övrigt det mest destruktiva - enligt undertecknad - med hormondopningen ur ett allmänt perspektiv. Den rubbar perceptionsförmågan och förskjuter ribban för definitioner på "vältränad", "muskulös" etc etc. Någon som noterat hur provdockor numera brukar ha magrutor? Det finns många, många tonåringar som börjar träna på gym och på fullaste allvar tror att ex. 70-talets Frank Zane är ett kasst och lättuppnåeligt ideal för en normal människa. Inget kunde vara mer felaktigt! Nog om detta. Min poäng är, som du kanske anar härvidlag, att vid din ålder, med ditt kön och med dina ambitioner så finns det ingen genväg som inte kommer att passera ett gym eller liknande. Det gäller trots att du "bara", som du säger, vill komma i dina gamla kläder och slippa din magbula och sadelväskorna. Om du fortfarande inte tror det så sammanfattar du orsaken därtill rätt bra själv: "Inget fuskande någonstans." Om det inte finns något att vrida och skruva på som kan förbättra din situation så att du kan åstadkomma det du vill uppnå så måste du göra något annat och således effektivare. Enter styrketräning. Rätta mig om jag är helt fel ute och cyklar nu men...en tanke som slog mig bortom detta var kopplad dels till din utförliga beskrivning som ex. detta... "Det blir runt 1500 kcal. Jag har gjort en PAL-mätning och enligt den förbränner jag ca 2000 kcal per dag med min livsföring. Jag går raska promenader på 1-2 timmar 7 dagar i veckan." ...och ex. dessa lite kolliderande kommentarer: "Absolut inga stressymptom, jag lever en behaglig tillvaro." "Därför väger och mäter jag allt jag stoppar i mig." Som sagt, jag kan ha helt fel fast kanske är det så att "it takes one to know one". Du verkar ha väldigt god koll på inte bara lågkolhydratkosten utan i princip allt som rör din viktförändring och ev. ditt liv också. Absolut ingen värdering och definitivt inte någon kritik. Normalt så ser jag en sådan här person nästan varje gång jag går förbi en spegel eller välputsat fönster. Kan vara en jobbig jäkel ibland. En tanke, som kanske kan vara värdefull, är därför att åstadkomma en möjligtvis bättre normalisering av din vardag. Man ska ex. inte behöva mäta/väga allt man äter hela tiden. Periodvis kan det absolut vara klokt och ett mycket bra verktyg för att få koll på vad man stoppar i sig men vardagen bör vara lite mer "vardaglig" s.a.s. Det enklaste sättet att uppnå detta är att man anammar vad jag brukar kalla en slags ögonmåtts- eller vardagstitrering. Istället för att mäta och väga och nyttja laboratorieutrustning när andra människor "bara äter lunch" så lär du dig vad vissa mängder av diverse livsmedel motsvarar ur de perspektiv som är intressanta för dig. Jag misstänker att du redan omedvetet tänker i dessa banorna men om du medvetandegör det så kan din vardag bli en hel del lättare. Kort och gott, lär dig uppskatta vad saker och ting innehåller. I min värld så är det i princip bara protein och energimängd jag tänker på. Kolhydrater undviker jag ju normalt sett och fett tenderar hänga med av bara farten ändå. Undantagen är de träningsdagar då jag experimenterar med att öka kolhydratmängden. Då kan man nå slutsatser som att ett ägg motsvarar ca 100 kcal, 7 gram protein. 100 gram magert kött tenderar vara 100 kcal och ca 20 gram protein. Smör skär du upp i förväg ex. genom att nyttja 50-gramsmarkeringarna så att du har skivor som du sedan kan dela 1 gång på tvären för 25-grammare och 2 gånger för 12.5-grammare. Vad det motsvarar blir ju då lätt att räkna på en gång och - förhoppningsvis - aldrig mera. Etc. etc. Så vad är felet? Äter jag för lite i alla fall? Eller för mycket? Kan man chocka kroppen på något annat sätt? Jag känner ju på överarmarna t.ex. att där har det försvunnit en del fett, lite rynkigt blir det, men som sagt, jag är ju inte purung längre. Däremot känner jag på ryggen att fettet liksom "sitter fast" och inte vill släppa. Är det bara jag som är otåligt eller finns något att göra? Om man undersöker kroppsammansättningen på de flesta typiska kroppsbyggare/fitnesstävlande så är det mest utmärkande faktiskt inte graden av s.k. mager kroppsvävnad ("muskler") utan graden av kroppsfett. Ja, dessa individer har definitivt mer muskelmassa än gemene man men de har framförallt mindre kroppsfett än desamma. Så det är kombinationen av detta som i praktiken definierar en kroppsbyggare i praktiken och visuellt, givetvis även i kombination med att saker och ting sitter på rätt ställen. Något mer kött på axlar och rygg och något mindre midjeomfång kan åstadkomma mirakel rent visuellt. Kort och gott, muskelträning är oumbärligt för den som vill minska kroppsfett och därmed för någon som dig. Fördelningen av kroppsfett styrs bl.a. av bl.a. ett enzym som heter LPL som i sin tur är kopplat till något som kallas bränslepartitionering. Var energin hamnar kommer, mycket förenklat, dikteras av om LPL:et finns i dina muskler eller fettdepåer. På lågkolhydratkost eller för någon med god bränslepartitionering och god insulinkänslighet så kommer LPL:et att vara mer av din vän än din fiende. Men eftersom du redan styrt upp detta så är vi, igen, inne på att då är det något annat du behöver åtgärda. Detta andra är att du behöver börja träna "på riktigt". Promenader i all ära men det är att betrakta som aktiv vila och det gäller i synnerhet i dessa sammanhang. Med "riktig träning" så kommer du öka din förbränning, förbättra din förmåga att hantera kolhydrater, öka muskelmassan som underlättar upplevelsen av din kropps fasthet etc. Ok, hoppas detta gett något matnyttigt! Lycka till! 7 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post stoscha Posted March 23, 2014 Popular Post Share Posted March 23, 2014 Jag är också 58 år... Måste man se ut som när man var tonåring? Jag är stolt över den kropp som tjänat mej så väl alla år och klarat 2 graviditeter, trots att jag har förrått den i så många år med mitt ständiga jojobantande. LCHF är ju en viktnormaliserande kost, och det verkar som om kroppens eget ideal ligger närmare Boticellis Venus än det åkerspöken som möter oss i dagens tidningannonser. Det är inte alltid knoppen och kroppen är överens om rätt vikt. Mitt råd är att du ska sluta väga och mäta och äta bra mat som gör att du mår bra och är lagom mätt hela tiden. Din migrän är viktigare än ditt BMI, som ju faktiskt är en helt knäpp siffra som inte har nånting alls med hälsa och välbefinnande att göra 8 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
AnnaBanana Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Jag förstår verkligen hur du känner dig! Har själv gått ner 22 kg; de första 18 från juni till november och sedan november alltså 4 kg... Inte klokt så sakta det går.... (Väger nu 98 kg, 168 cm lång, så massor kvar.) Börjar tro att jag inte kan gå ner mer. Äter definitivt mindre nu än när jag startade med lchf. Har dragit ner på mejerivaror och protein och i stället ökat på fettet. Känns ganska trist faktiskt. Undrar vad det beror på... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
margaretha Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Kroppen behöver vila den sparar för svält håll ut. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
bullen344 Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Testade mata in ditt dagsintag av mat i Cronometer.com. Du ligger väldigt lågt på en rad olika vitaminer och mineraler. Så som du äter i dagsläget är dessvärre inte synonymt med god hälsa i det långa loppet (eller ens i ett kortare perspektiv). Jag förstår att viktnedgång är viktigt för dig, men tänk också på att kroppens system (t ex immunförsvaret, omvandlingsprocesser etc) har vissa biokemiska behov för att kunna fungera bra. Vem vet, kanske är det så att din metabolism inte fungerar optimalt pga brister i fundamentala byggstenar?! Jag skulle satsa på att kraftigt öka intaget av grönsaker för att få lite bättre variation i kosten. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 En läkare på metabolkliniken sa att kroppen behöver vänja sej vid den nya vikten innan den kan göra nytt avstamp. Han sa att man bara kunde gå ner x antal % innan man oundvikligen hamnade på en platå.... Jag kommer inte ihåg siffran... 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
ɐuuɐ Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Du har redan optimerat ditt matintag, men inte din träning. Kör styrketräning två, max tre gånger i veckan. Tunga vikter. Utmana dig själv. HIIT en gång i veckan. Promenader är bra men tar dig inte hela vägen. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 23, 2014 Author Share Posted March 23, 2014 Tack till er alla för kloka råd och kommentarer, jag är mycket tacksam för att ni tagit er tid och skriva dem! Jag ber om ursäkt att jag i min detaljerade beskrivning faktiskt glömde en sak: Jag kör varje morgon (ja, 7 dagar i veckan!) ca en halvtimme med sit-ups, armhävningar, lättare vikter, ryggövningar och några stretchövningar jag behöver för mina raska promenader. Jo, jag vet att det är lite mindre än ett hårdare gym-pass, men här går min gräns för vad jag vill ägna åt fysträning. Låt mig bemöta era kommentarer: Johanna07: Jag tycker också att jag borde äta lite mer grönsaker. Det finns ju definitivt utrymme upp till de 5% som är normal LCHFfördelning. Men det jag fått lära mig är ju att minimera carbsen ordentligt. Enligt fördelningen på matkalkyl.se som jag använder, ”får” jag äta nära 18 g carbs, men sedan start snittar jag på 13,5 g/dag. Min fundering här är om jag trots en ökning av carbsen, som ju förstör den utomordentliga raten på fettet, försämrar min situation? Zepp: Det finns många idéer om hur mycket protein man ska äta. Det lägsta jag sett är 0,6 och allt därifrån upp till 2 x slutvikt. Jag är så klart rädd att hamna i det läge där det blir för mycket protein som efter lite omvandling i kroppen blir fett. Men Zepp, jag är mycket intresserad av vilka argument du har till varför du tycker att jag ska öka proteinet. Peter B: Jag förstår inte riktig vad du menar att syftet är med att bara dricka kaffe och fett, istället för min frukost. Du säger samtidigt att du tycker att jag äter lite. Och jag är ju uppe i >75% fett, det är inte många dagar sedan jag startade som jag hamnat under 100 g/dag. Mycket tacksam om du utvecklar hur du tänker. Tack också för påpekandet om näringsämnen, jag förutsätter att du menar mineraler och vitaminer. Jag tar en multivitamin varje dag och hoppas det ska räcka. Min plan var nämligen att jag skulle kunna gå ner mina, runt 15, kilon på ett halvår så där, och sedan kunna fylla upp de 500 kcal jag ligger under mitt dagliga behov med lite mer grönsaker av typen broccoli som ger mer C-vitamin, järn m.m. Men tyvärr ser min tidsplan inte ut att hålla . Tiny Tom: Jag har inte märkt någon förändring med huvudvärken ännu, tyvärr. Jag är ytterst sällan stressad och kan i princip alltid styra mina dagar som jag själv vill. Som jag nämner ovan så kör jag lite träning, även om det inte blir i den omfattning som du föreslår. Jag gick på gym tidigare, men gillar inte den miljön, så jag har ordnat den saken i min bostad istället. När det gäller mitt mätande och vägande så är det något jag gjort nu i starten för att just kunna besvara sådana här frågor och visa både för mig själv (och omgivningen) att jag inte fuskar. Jag har rätt god koll på det, så den lilla köksvågen jag köpte till mig själv i julklapp kanske kan förpassas till en låda nu . Stoscha: Nej, man måste inte se ut som en tonåring, jag vill inte det heller. Men jag är trött på att känna mig överviktig och osmidig (läs:otymplig). Detta är ju något subjektivt, men jag kan försäkra att om du såg mig skulle du också tycka att jag nog skulle må bra av att tappa en del kilon här och där. Skälet till att jag nämnde BMIsiffran var ett tidigare svar (i en annan tråd) där jag fick frågan vad jag hade för mål. Så siffran som sådan är inte viktig, bara en beskrivning. Det där med att kroppen behöver hämta sig har jag också hört, men jag trodde att man skulle gått ner mer och hållit på längre för att hamna i det stadiet. AnnaBanana: Jag äter något mindre än förut, den största fördelen med LCHF för mig är att man inte är sugen på samma sätt när man avstår carbs. Och så är det så skönt när man inte känner sig så stinn i magen. Margaretha: Ja, ibland tänker jag just så. Om jag visste säkert att det bara är att låta tiden ha sin gång, så skulle jag nöja mig med det. Mikael Edebro: Du och Johanna07 är inne på samma sak med grönsakerna. Men som jag skrev tidigare, jag vet inte hur jag ska få ihop det med LC och alla fördelningarna mellan c/p/f. Men det är precis det du skriver att ”kanske är det så att din metabolism inte fungerar optimalt pga brister i fundamentala byggstenar?!” som jag är rädd för. Det var därför jag startade tråden. Tack för tipset om cronometer.com, den verkar vara en variant på matkalkyl.se som jag använder. Anna: Det är just detta som inte borde behövas. SSS talar ju om att man inte behöver träna alls. De överviktskilon jag har är sådana som inte en normal kropp kan vilja ha på sig. Ingen kritik mot ditt råd Anna, jag tackar för det, men där gick min gräns för vad jag vill. Vi har alla läst massor om viktminskning och LCHF och alla författare i genren beskriver det I termer av att ”kroppen själv bestämmer när den är nöjd”. Jag försäkrar att min kropp inte är nöjd, den vill inte ha dessa extra kilon på sig. Och det är ju heller inte så att jag inte rör på mig alls. Jag träffade en av Paulúns lärjungar för några år sedan, lika fettfri som sin läromästare. Vad jag än sa så tyckte han att man skulle träna lite till. Så alla, som ni läst i min bakgrundsbeskrivning så är jag intresserad att diskutera om det finns något annat som jag gör fel eller ska komplettera med. Tack än en gång för ert engagemang! Sasse 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted March 23, 2014 Share Posted March 23, 2014 Enkelt.. du är lika gammal som mig.. och man bygger/gynnar inga muskler utan byggstenar! Hur ser du ut om du bara tappar 10 kilo fett.. skinn o ben antar jag? Det är hur som helst svårt i vår ålder att bygga några muskler.. proteinunderskott gör inte saken bättre. http://everydaypaleo.com/attention-scale-addicts-part-2/ Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Johanna07 Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 Johanna07: Jag tycker också att jag borde äta lite mer grönsaker. Det finns ju definitivt utrymme upp till de 5% som är normal LCHFfördelning. Men det jag fått lära mig är ju att minimera carbsen ordentligt. Enligt fördelningen på matkalkyl.se som jag använder, ”får” jag äta nära 18 g carbs, men sedan start snittar jag på 13,5 g/dag. Min fundering här är om jag trots en ökning av carbsen, som ju förstör den utomordentliga raten på fettet, försämrar min situation? Av egna erfarenheter och vad jag ibland sett här på forumet, så verkar ämnesomsättning inte fungera bra hos vissa på fakir-liknande kost. Kanske är det vitaminerna/mineralerna i grönsaker som behövs, kanske är det fibrerna. Men det finns också de som mår prima på super strikt LCHF. Det som är bra är att det finns grönsaker som har väldigt lågt kolhydratsinnehåll. Saker som spenat, broccoli, blomkål, svamp, lök, tomat, paprika, gurka etc, kommer inte att vara avgörande för din vikt (men kanske din hälsa!). Saker du ska vara försiktig med är frukt, rotfrukter, nötter och mejerier. Så vad jag försöker säga är, att även om du kanske kommer att liga 10 gr kh högre om du lägger till mer grönsaker så tror jag inte det kommer att spela roll för din vikt. Angående huvudvärken så kanske du ska prova helt mejerifritt ett par veckor (förutom spannmålsfritt). Andra saker som kan ställa till det är att det finns vete/gluten i saker som tandkräm, smink och hudvårdsprodukter. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
ChristianP Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 Hejsan Efter att ha läst din beskrivning noggrant och de flesta svaren så känns det som om du äter för lite fett och tränar för mkt. Jag noterar att min viktnedgång ofta avstannar när jag tränar mer intensivt. Nu har jag dock kommit i "mål" och kör fortfarande LCHF, om än en mer liberal. Prova att vila någon dag då och då med träning och ät aningen mer fett. Sen är min känsla också att kvinnor i allmänhet kan ha det lite svårare att få det att funka med LCHF, men kämpa på. Det kommer ge resultat, men skynda långsamt. För mig tog det 708 dagar och 20 gram i veckan. Gick snabbt i början, men långsammare det sista året.. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 Jag undrar fortfarande om du inte sätt upp ett för tufft mål. Tror det är mer självkänsla än svält som behövs. Jag väger lika som du, men är "underlång"... Det skiljer 15 cm. Mitt mål är BMI 26.. inte för att jag bryr mej om jag inte hamnar där. För mej är hälsan det övergripande målet. BMI 22 har jag inte haft sedan innan jag blev gravid. Jag såg mej själv som tjock även när jag vägde 47 kilo. Mamma som väger 42 kilo tycker hon ser plufsig ut... Varför ska så många kvinnor mäta sitt värde i spegeln eller på vågen? 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
rylandes Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 Det är ju inte ovanligt att kroppen "försvarar" vikten vid vissa nivåer och biter sig fast där. Du kanske har legat länge vid nuvarande vikt på "vägen upp". Du kör ju redan 16-8 vad jag kan förstå. Möjligen verkar det vara lite mat, så att kroppen går in in någon form av sparläge. Ett sätt att påverka detta kan vara HIT (eller HIIT) som redan påpekats. Vilket är intensivträning. Vad den påverkar är bl.a. insulinkänsligheten. Vilket är bra i detta läge. Enklast är det på motionscykel men går att utföra på annat sätt. Gör så här: Trampa allt vad du kan i 20 sekunder. Du ska bli riktigt trött. Upprepa detta 2 ggr till med kort vila emellan. Gör detta 3 ggr/vecka. Du kan ta det lite lugnare med annan träning så länge. Men se till att vara rörligt. Sitt så lite som möjligt. Vanlig träning har ju sällan någon större påverkan på vikten, Annat än att fördela om lite mellan muskler och fett. Samt att ge ett visst välbefinnande. En annan tanke: Har du kontrollerat sköldkörtelfunktionen? -- Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 24, 2014 Author Share Posted March 24, 2014 Zepp: Ja, de här bilderna är verkligen intressanta att se. Och jag ligger någonstans mitt emellan dem. Jag har ju blivit varnad av SSS att gå ner för snabbt och tycker att ett halvt kilo i veckan var bra, men nu är det ju i princip noll. Jag hade förberett mig på detta och det var därför jag började med gåendet och tränandet i god tid före nystarten i januari. Har faktiskt haft dessa vanor i flera år nu. Men det stora frågetecknet är mängderna. Jag återkommer till det. Johanna07: Det lutar åt att jag tvingas säga hej då till ostarna ett tag för att testa. I fallet migrän är ju ost och choklad något jag fått testa att avstå från många gånger när jag provat ut nya migränmediciner, men inget gjorde någonsin någon förändring. Tack för idén om hudvårdsprodukter, även om det är relevant i mitt fall. Jo, nog verkar det vara så att optimalt födointag varierar mellan individer. Jag ska öka på med lite mer grönt, men faktum är att jag känner att det blir svårt att få i mig allt. Då kommer jag inte bara att vara mätt utan proppmätt. Och det ska man ju inte. Vad ska jag minska på? Inte fettet och inte proteinet. Jag får inte ihop ekvationen. ChristianP: Tack, ja, detta är ju en livslång kosthållning och jag försöker tänka att även om det bara är några gram i veckan så är det OK, bara det är minus. Men det jag är ute efter är ju om jag kanske gör något fel, eftersom jag står still. Ditt tips om mer fett är ett av de fakta jag vill diskutera, så fortsätt och läs så kanske du kan dela med dig av ännu fler av dina värdefulla kunskaper. Stoscha: Jag gillar din inställning, dock är min ambition lite annorlunda. Jag vill inte ha det så här längre och känner därför att jag behöver göra något åt det. Jag är en person som brukar nå mina mål och därför är det ett ödets ironi att just min kropp, som jag fortfarande tycker att jag bestämmer över, inte gör som jag vill! Tiny Tom, som gjorde ett inlägg på min tråd igår, var inne på detta lite. Jag har haft ett bra arbetsliv och varit framgångsrik i det mesta jag gjort. Jag njuter nu mitt otium, så det vore väl f-n om jag inte ska lyckas bli av med min övervikt också. Så, Stoscha, den dag som jag måste inse att det faktiskt inte går att gå ner i vikt för mig (men jag vet att det gör det) då ska jag tänka om och besluta mig för att jag ser OK ut i spegeln, jag är ju trots allt rätt frisk efter att ha levt det liv jag gjort. rylandes: Det där med platån på vägen upp är intressant, har inte tänkt på det tidigare. Det kan vara så och då är väl medicinen för mig att bara köra vidare och vänta ut kroppen. Jag såg reportaget med Michael Mosley för en tid sedan och jag har tänkt testa det. Min sköldkörtel är det inget fel på, inga andra prover heller för den delen. Men de gånger jag varit på läkarbesök de senaste åren (inte så ofta tack och lov) så har det mest varit min vikt doktorerna har kommenterat. Summering efter nattens/morgonens kommentarer: Jag behöver öka på grönsakerna, de bästa ger inte så mycket carbs, men en del av dem ger rätt mycket protein (broccoli t.ex). Och då kommer jag upp i alltför mycket där. Jag antydde ju i mitt första inlägg att min första kontakt med LCHF var 2002. Sedan dess har jag aldrig riktigt lämnat det i grunden, men eftersom det inte funkat så har mitt sockerberoende tagit över och under de drygt tio år som gått sedan dess har det blivit en del chokladmousse (ja, LCHF!) och sötsaker (inte lika LCHF). Så hur får man då ihop sina 5/20/75. Det stämmer inte! 3900 kcal om dagen för tjejen som börjat träna t.ex. (Zepps inlägg). Jag vet att man inte ska räkna kalorier med LCHF, men t.o.m. SSS medger ju i någon bok att man inte får äta mer än kroppen gör av med totalt sett. Är det inte så att man måste begränsa intaget av kcal? Som jag nämnt var jag i ketos i januari, under några veckor, men sen trillade jag ur. Det var en närmast euforisk känsla. Hur gör man för att komma tillbaka i ketos? Det är ju som att famla i mörker efter strömbrytaren. Jag är jätteglad för alla svar jag fått, men hur hantera dem? Jag har fått tips om att äta mer av såväl grönsaker (carbs), protein och fett. Och då är jag ganska säker på att jag snart är tillbaka på Gå igen + lite till. Vilken förändring ska jag börja med? Allt man ska testa tar åtminstone någon/några månader innan man kan utvärdera. Även om vi alla är olika, borde det ju finnas någon gemensam nämnare. Just nu känns det som om jag är unik och ensam i hela världen om just mitt matmysterium. Det är inte min mening att låta negativ, men jag vill gärna diskutera hur ni andra ser på dessa frågor. Tricket är förstås att komma på vilket som är rätt för mig. Jag måste naturligtvis testa, men ibland känns det som att vara dömd till att resten av livet försöka hitta vad man skulle ätit. Tror inte det är just det som är meningen med livet. Hur resonerar ni filosofer och hur skulle ni lägga upp förändringsarbetet? Sasse 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 En läkare på metabolkliniken sa att kroppen behöver vänja sej vid den nya vikten innan den kan göra nytt avstamp. Han sa att man bara kunde gå ner x antal % innan man oundvikligen hamnade på en platå.... Jag kommer inte ihåg siffran...Det kan nog diskuteras hur det där stämmer i teorin men däremot så stämmer det i praktiken mycket bra. Det är ju där de flesta av oss tenderar befinna oss. Faktum är att man kan gå längre än så och anamma något som man kanske skulle kunna kalla planerade platåer. Poängen med dessa är då att man helt enkelt planar ut medvetet för att psyket och kanske även kroppen skall få "landa" lite ett tag. OBS! Det handlar inte om ett tillfälle då man svullar som om det inte fanns någon morgondag men däremot så ser man till att slappna av lite och äta lite mer/mindre styrt under denna period. För det mesta är det bra om dessa panerade platåer inte blir alltför långa och det gäller i synnerhet om man har lätt för att "tappa taget" om sin viktförändring. Någon/några veckor är i regel prima. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Angua Posted March 24, 2014 Share Posted March 24, 2014 lås inte fast dig vid procentsatser utan gör lite ändringar och se hur DIN kropp reagerar. Jag går inte ner om jag är för strikt och inte om jag äter för lite protein. En liberal lchf gör att jag mår bra och går ner i vikt. Ligger runt 50-60 g kolhydrater från grönsaker och rotfrukter, någon dag mer, någon dag mindre. Behöver lite mer protein än min vikt x 1,5 då jag tränar, resten fett. Är jag striktare tappar jag aptiten och mår inte bra. Har dagar då jag äter mycket (särskilt kalorimässigt) och de verkar sätta fart på förbränningen också. Normalt blir det av sig sjävl då jag kan vara väldigt hungrig vissa dagar. Testa dig fram, fakirvarianten verkar ju inte fungera och inte där du ligger idag heller, så variera kolhydrat och proteinintaget lite och se vad som händer. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
StinasKompis Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 Har inte läst hela tråden, men undrar om du testat att logga det du äter en period? Jag använder appen Lifesum och tycker det hjälper mig mycket att dels hålla en lagom låg kalorinivå, dels få till en bra fördelning mellan protein, kolhydrater och fett. För mig är det lättare att hantera mina "hungersignaler" om jag VET att jag fått i mig tillräckligt. En bra dag kan se ut så här: Frukost: två löskokta ägg och en halv grapefrukt eller två dl turkisk yoghurt med blåbär. Till det en msk linfrön i vatten och en tsk smör. Lunch: köttgryta + coleslaw Kvällsmat: någon grönsaksrätt, t ex avokadosallad, morotssoppa med rostade pumpakärnor eller kokt sparris med två msk smör. Kanske ett kokt ägg till. Summan blir ca 1200 kcal, ca 40 g kh, 50 g protein och 85 g fett. Jag är 50+ och har bmi i nedre delen av "normalzonen". Gick för några år sen ner 12 kg med kaloriräkning. Började i somras med lchf och ÄLSKAR maten och mår jättebra av den, men gick tyvärr upp några kg och det satte sig där det brukar... Runt midjan. :-/. Nu vill jag tillbaks till det midjemått jag hade i somras (72 cm). Ren fåfänga . Och jag vet att jag är på väg. En del väljer någon form av periodisk fasta. För mig passar det bättre med kontinuerlig kaloribegränsning. Tycker det går ganska lätt när jag äter lchf, eftersom en av de största fördelarna för mig med denna kosten är att blodsockret ligger jämnt så att jag inte blir så hungrig att jag blir folkilsken. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Har inte läst hela tråden, men undrar om du testat att logga det du äter en period? Jag använder appen Lifesum och tycker det hjälper mig mycket att dels hålla en lagom låg kalorinivå, dels få till en bra fördelning mellan protein, kolhydrater och fett. För mig är det lättare att hantera mina "hungersignaler" om jag VET att jag fått i mig tillräckligt. En bra dag kan se ut så här: Frukost: två löskokta ägg och en halv grapefrukt eller två dl turkisk yoghurt med blåbär. Till det en msk linfrön i vatten och en tsk smör. Lunch: köttgryta + coleslaw Kvällsmat: någon grönsaksrätt, t ex avokadosallad, morotssoppa med rostade pumpakärnor eller kokt sparris med två msk smör. Kanske ett kokt ägg till. Summan blir ca 1200 kcal, ca 40 g kh, 50 g protein och 85 g fett. Jag är 50+ och har bmi i nedre delen av "normalzonen". Gick för några år sen ner 12 kg med kaloriräkning. Började i somras med lchf och ÄLSKAR maten och mår jättebra av den, men gick tyvärr upp några kg och det satte sig där det brukar... Runt midjan. :-/. Nu vill jag tillbaks till det midjemått jag hade i somras (72 cm). Ren fåfänga . Och jag vet att jag är på väg. En del väljer någon form av periodisk fasta. För mig passar det bättre med kontinuerlig kaloribegränsning. Tycker det går ganska lätt när jag äter lchf, eftersom en av de största fördelarna för mig med denna kosten är att blodsockret ligger jämnt så att jag inte blir så hungrig att jag blir folkilsken. Ja, jag har mätt sedan start i januari, just för att veta vad jag fått i mig och för att kunna föra den här dialogen. Jag undviker allt socker, dvs även frukt, eftersom det är när jag äter carbs som jag blir sugen på mer. Ett alldeles typiskt sockerberoende alltså. Eftersom jag inte lyckas med mig själv, det var därför jag startade tråden, så är det kanske förmätet av mig att kommentera ditt intag, men jag skulle inte klara av att äta grapen och yoghurt med blåbär. Och enligt LCHF-specialisterna skulle din fördelning bli alldeles för lite fett och för mycket carbs. När jag lägger in dina siffror i min kalkyl (matkalkyl.se) så får jag det till att %-fördelningen är ca 18 protein 12 carbs och 70 fett. Och om du läser kommentarerna jag fått så skulle det bl.a. innebära alldeles för lite protein. Jag får alltså inte ihop parametrarna procenten, fördelningen, kalorierna, mättnad och viktnedgång. Du äter runt 1200 kcal och det skulle ju, med kaloriberäkningsmetoden, innebära en bra viktnedgång. Jag ligger på runt 1500 och har en förbrukning på 2000 kcal/dag. Men problemet är i mitt fall att viktminskningen stannat och det var det som var min ursprungliga undran. Då säger alla LCHF-guruer med en mun: Strunta i kcal, ät mer (fett)! Jag får inte ihop det! Det är detta jag vill diskutera, förutom förstås att hitta den hemliga koden till att kilona ska försvinna. Jag har tagit till mig sådana förklaringar som platåer som man inte kan göra något åt, men blir helt förvirrad av många andra råd. I mitt fall bör jag säkert äta mer grönt, det är ju dessutom något som är tillåtet, men var tog 5/20/75 och strunta-i-kaloriberäkningen vägen? SSS försäkrar att man kan köra denna metod om och om igen och lyckas varje gång, till skillnad från Viktväktarna m.fl. bantningsmetoder som bara gör att man slutar på en högre vikt varje gång, men det tycks i alla fall inte min kropp tycka. Förlåt om jag blev uppgiven på slutet, men jag vill förstå och kunna påverka . Sasse 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zara Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 Meningen är ju att du ska lyssna till din kropps signaler, äta när du är hungrig, låta bli att äta när du är mätt osv. Detta är ingen "quick-fix" utan kommer i slutändan för nästan alla, ge en långsam och stabil viktnedgång medan "kroppen" blir mer och mer trygg med att den får den näring den behöver och att det faktiskt inte är en ny svältkur den utsätts för. Så det rådet jag vill ge, sluta räkna kalorier, sluta räkna maniskt på makronutrientsfördelningen, ät god mat, slappna av och låt kroppen få balansera ut sig. När du har gjort detta i ett halvår eller så och kroppen har förstått att den får den näring den behöver och om du fortfarande står still i vikt - då kan du börja se över hur kosten kan förändras för att ge den önskade viktnedgången. Detta är ingen bantningsmetod. Detta är en livsstilsförändring, se det så. Du ska inte göra detta för att tappa ett par kg som du sedan går upp (och kör en omgång till), det du strävar efter ska vara balans. Där du kan äta gott, där du kan känna dig mätt och belåten oc där du inte behöver analysera varje kalori du sätter i dig. Lyssna på kroppen. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 Så alla, som ni läst i min bakgrundsbeskrivning så är jag intresserad att diskutera om det finns något annat som jag gör fel eller ska komplettera med. Tack än en gång för ert engagemang!Varsågod! Men till saken. Jag tycker mig se ett mönster i det du skriver. För att kunna beskriva detta mönster så måste jag nog dessvärre ta bladet från mun och tala i klartext. För övrigt får jag en deja vu-upplevelse här. Det var någon för rätt länge sedan som skrev något som påminde en del om det du tar upp här. Hoppas innerligt att din respons inte blir som hennes. Jag skulle inte svara om jag inte brydde mig. Jag ber om ursäkt att jag i min detaljerade beskrivning faktiskt glömde en sak: Jag kör varje morgon (ja, 7 dagar i veckan!) ca en halvtimme med sit-ups, armhävningar, lättare vikter, ryggövningar och några stretchövningar jag behöver för mina raska promenader. Jo, jag vet att det är lite mindre än ett hårdare gym-pass, men här går min gräns för vad jag vill ägna åt fysträning. Dina halvtimmespass säger inte mig så mycket. Om du tittar i din träningsdagbok från ett halvår tillbaka och jämför med idag, hur ligger du till? Har du blivit starkare? Använder du mer belastning och/eller gör fler repetitioner på samma belastning? Har du fått mer muskelmassa/mer synliga muskler? Om inte, så finns risk att du slänger bort din tid på något som möjligtvis kan hävdas se ut/upplevas som träning. Utan träningseffekt kan man dock inte tala om träning. Det spelar alltså ingen roll hur ofta man besöker gymet/använder vikterna utan det väsentliga är vad det ger för resultat. Träningsmängd/-frekvens dikteras således av dels önskade resultat, dels individuella förutsättningar. Tänk om det räckte att du tränade 45 minuter, 3 ggr/vecka men verkligen tränade effektivt och smart, dvs gjorde rätt saker och på rätt sätt? Vore inte det bättre? Din gräns går där vad gäller din fysträning, säger du. Var tror du att din gräns går för att uppnå ditt uttalade mål? Som jag nämner ovan så kör jag lite träning, även om det inte blir i den omfattning som du föreslår. Jag gick på gym tidigare, men gillar inte den miljön, så jag har ordnat den saken i min bostad istället. Notera att jag faktiskt inte föreslog ex. VAD du skulle göra i gymet eller HUR OFTA du skulle träna. Det är således något du i tankens värld antog utan grund. Finns det någon anledning till detta ditt antagande? Kanske hade det varit bättre om jag fokuserat på att din framgångsväg inte nödvändigtvis behöver gå via ett gym, som jag skrev, men däremot så måste den sannolikt gå via somligt som finns på ett gym. Förhoppningsvis så har du dock redan tillgång till detta i din bostad och det är ju egentligen ännu bättre. När det gäller mitt mätande och vägande så är det något jag gjort nu i starten för att just kunna besvara sådana här frågor och visa både för mig själv (och omgivningen) att jag inte fuskar. Jag har rätt god koll på det, så den lilla köksvågen jag köpte till mig själv i julklapp kanske kan förpassas till en låda nu . En spontan fundering som jag inte nödvändigtvis vill ha svar på här men som jag däremot vill att du begrundar över tid: Är det lättare för dig att lägga krut på att besvara, för dig och andra, att du inte fuskar än vad det är att lägga krut på att besvara hur du får dina mål att uppnås? Tolka inte denna fundering som kritik men ibland kan det vara så att man är sin egen värsta fiende. Det gäller i synnerhet, paradoxalt nog, om man till sin natur är ambitiös och inte har så svårt med tankeförmågan. Människor i denna kategori riskerar nyttja samma kreativitet som de använder för att förverkliga det de gärna vill uppnå även när de - omedvetet måhända - inte vill ta tjuren vid hornen och göra det som krävs med vissa, kanske, svåruppnåeliga/tråkiga mål. Igen, it takes one to know one...även om jag lämnar det vidöppet att detta kanske inte berör dig. Inget illa menat hursomhelst. Anna: Det är just detta som inte borde behövas. SSS talar ju om att man inte behöver träna alls. De överviktskilon jag har är sådana som inte en normal kropp kan vilja ha på sig. Ingen kritik mot ditt råd Anna, jag tackar för det, men där gick min gräns för vad jag vill. För det första så är inte SSS någon allsmäktig guru. För det andra så är inte SSS Sasse. SSS kan omöjligen ha en susning om dig och dina mål eller dina förutsättningar. Kort och gott, vad SSS tycker är i detta avseende irrelevant. Vad Sasse däremot tycker och tänker är helt och hållet relevant och avgörande för Sasses framgång och resultat. Vi har alla läst massor om viktminskning och LCHF och alla författare i genren beskriver det I termer av att ”kroppen själv bestämmer när den är nöjd”. Nu är inte jag "alla författare i genren" men jag tänker ändå ge mig på att dechiffrera vad man troligtvis menar - eller i varje fall borde mena för nog fasen finns det en och annan marknadsföringskojare med ibland vid dessa uttalanden - när man säger att "kroppen själv bestämmer när den är nöjd". För det första, om vi nu skall skilja på ditt jag och din kropp för en stund - vilket jag normalt inte gillar - så är det i varje fall så att din kropp inte har någon egen vilja. Den har däremot en massa signalsystem som du kan nyttja om du blir god vän med den. En mycket klok gammal man brukar formulera detta enligt följande: "Your body never explains, it only complains." Med detta menar han att om man gör det kroppen mår bra av så blir den följsam och din bästa vän. Gör man däremot sådant den inte mår bra av så blir du i sinom tid varse detta på ett oftast negativt sätt. Det gäller oavsett om det handlar om överträning och träningsrelaterade skador, som var det han bl.a. adresserade, eller diverse s.k. välfärdssjukdomar. Hur som helst, när människor beskriver lågkolhydratkosten enligt ovan eller kort och gott som "viktstabiliserande" så handlar det i regel om att eftersom kosthållningen som sådan brukar rendera god mättnad och gott välmående så kommer mängden mat man äter att naturligt att hamna på en nivå som i bästa fall är "lagom". Man äter sig mätt, kroppen mår förhoppningsvis prima, man känner i bästa fall sig energisk och en del krämpor och elände försvinner etc. och vikten rör sig nedåt tills den till slut når en nivå där man står still. Där har man i praktiken uppnått energibalans för den mängden mat man naturligt äter och den aktivitetsnivå man har och framöver kan man i bästa fall hoppas på omfördelningseffekter kopplade till bränslepartitionering, dvs man lägger i bästa fall på sig lite mer muskler och tappar lite mer fett över tid. Det senare är inte alls dumt och vid jämförelse med motsatsen som är den normala för de flesta "blandkostätare" är den ju egentligen alldeles prima. Poängen här är i varje fall att om du bestämmer ett mål för din kropp som inte är kompatibelt med den här energibalansnivån jag nyss nämnt så måste du, om du verkligen vill det, agera därefter. Jag försäkrar att min kropp inte är nöjd, den vill inte ha dessa extra kilon på sig. Och det är ju heller inte så att jag inte rör på mig alls. Jag träffade en av Paulúns lärjungar för några år sedan, lika fettfri som sin läromästare. Vad jag än sa så tyckte han att man skulle träna lite till. Igen, din kropp har ingen egen vilja. Du bestämmer! Vill du verkligen göra det som krävs för att uppnå ditt kroppsliga mål? Även om du verkligen inte kan beskyllas för att inte röra på dig alls mot bakgrund av det du beskriver så gör du uppenbarligen inte heller det som krävs. Det är något din kropp faktiskt talar om för dig. Möjligtvis har du fastnat i tanken att du inte kan träna mera än du redan gör. Tack och lov så handlar framgångsrik träning för rena tränande dock om att träna smart och inte mest. Du behöver därför börja göra just det. Träna på ett smart och effektivt sätt som ger resultat! Nja, när jag träffade Paulun sist så var han inte direkt fettfri... Dock var han förvisso långtifrån lika fet som sin plånbok. Oavsett detta så tycker jag ändå hans lärjunge kanske hade en poäng? Hur hamnade du i slutsatsen att träningsfaktorn är fel? Var det du eller din kropp som bestämde det? Avslutningsvis, som den ambitiösa och framgångsrika människa du verkar vara så blir det i min värld lite knepigt att förstå hur du får ihop det vad gäller grunden för "vinnarinstinkt", dvs att man helt enkelt gör det som krävs för att uppnå vad man föresätter sig. Det torde inte vara första gången du stöter på detta i ditt liv och projektet med din kropp är ju inget undantag. Det som ställer till det är dock, igen, det där med att kroppen kan inte forceras att göra saker utan man måste jobba med den på ett sätt som leder dithän man önskar. Det du följaktligen bör göra är därför att jobba med att skapa kompatibilitet mellan vad du säger och vad du gör. Vi sammanfattar detta. Vad du SÄGER utgår från att: - du vill uppnå en kropp du trivs med i spegeln. Vad du GÖR utgår från att: - ansvaret för att uppnå den kropp du vill ha vilar på SSS, "alla författare i genren", "din kropp" etc. - din gräns för fysträning är uppnådd. - träningsfaktorn inte är den relevanta. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Meningen är ju att du ska lyssna till din kropps signaler, äta när du är hungrig, låta bli att äta när du är mätt osv. Detta är ingen "quick-fix" utan kommer i slutändan för nästan alla, ge en långsam och stabil viktnedgång medan "kroppen" blir mer och mer trygg med att den får den näring den behöver och att det faktiskt inte är en ny svältkur den utsätts för. Så det rådet jag vill ge, sluta räkna kalorier, sluta räkna maniskt på makronutrientsfördelningen, ät god mat, slappna av och låt kroppen få balansera ut sig. När du har gjort detta i ett halvår eller så och kroppen har förstått att den får den näring den behöver och om du fortfarande står still i vikt - då kan du börja se över hur kosten kan förändras för att ge den önskade viktnedgången. Detta är ingen bantningsmetod. Detta är en livsstilsförändring, se det så. Du ska inte göra detta för att tappa ett par kg som du sedan går upp (och kör en omgång till), det du strävar efter ska vara balans. Där du kan äta gott, där du kan känna dig mätt och belåten oc där du inte behöver analysera varje kalori du sätter i dig. Lyssna på kroppen. Under de senaste drygt 10 åren tycker jag att jag i ganska många halvårscykler bara ätit på med LCHF, syndat någon eller ett par gånger i månaden, men utan synbara resultat. Det är väl därför som uppgivenheten går över i bitterhet. Jag är mycket väl medveten om att det inte är en bantningsmetod utan ett sätt att leva, jag har folk runt omkring mig som lyckats jättebra med ungefär samma förutsättningar som jag. Och då behöver man få diskutera med andra människor, som läsare av Kostdoktorn.se, för att kanske få nya inputs. Ska man äta de mängder som flera tipsare råder till, så skulle i alla fall jag bli proppmätt och det var ju inte meningen. Men jag kör vidare. Bara det att få höra att man gör rätt och att det bara är att se tiden an är skönt att höra tycker jag! Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zara Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 Under de senaste drygt 10 åren tycker jag att jag i ganska många halvårscykler bara ätit på med LCHF, syndat någon eller ett par gånger i månaden, men utan synbara resultat. Det är väl därför som uppgivenheten går över i bitterhet. Jag är mycket väl medveten om att det inte är en bantningsmetod utan ett sätt att leva, jag har folk runt omkring mig som lyckats jättebra med ungefär samma förutsättningar som jag. Och då behöver man få diskutera med andra människor, som läsare av Kostdoktorn.se, för att kanske få nya inputs. Ska man äta de mängder som flera tipsare råder till, så skulle i alla fall jag bli proppmätt och det var ju inte meningen. Men jag kör vidare. Bara det att få höra att man gör rätt och att det bara är att se tiden an är skönt att höra tycker jag! Sasse Äsch, sluta lyssna så mycket på andra och lyssna på vad din kropp vill. Tryck inte i dig mat "bara för att du ska", ät så du känner dig nöjd. Sen så kan jag ju säga att synda är aldrig bra och speciellt inte "ett par gånger i månaden", där kan du ha förklaringen till varför vikten står stilla. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Tack Tiny Tom för ditt innehållsrika svar! När jag började göra armhävningar klarade jag knappt av att med tårna i golvet sänka kroppen från raka armar, hålla emot och sjunka ner utan att krascha näsan i backen. Nu går det hur bra som helst både upp och ner varje pass. Så visst blir man starkare. Och jag kan säga att jag gör tillräckligt många av de olika övningarna för att vara utmattad efteråt. Det jag menar med min gräns för vad jag vill ägna åt fysträning är just att jag inte känner att jag vill ägna mer tid åt tränandet. Jag tror inte det är många idag som jobbar heltid som hinner med både promenader och träning. Jag tycker att med mina dagliga aktiviteter och mitt förhållandevis begränsade matintag borde det räcka för att kroppen inte ska behöva ha kvar sina fettdepåer i avvaktan på att kriget ska komma. Jag må ha fel, men det måste finnas en annan förklaring till varför min kropp så krampaktigt håller kvar av sitt överflöd. Ber om ursäkt om jag missförstod dig betr. omfattningen av tränandet tidigare, men jag läser in i ditt svar att det krävs styrketräning på ett annat sätt än det jag ägnar mig åt idag (det finns väl en anledning till att du frågar om jag använder mer belastning/fler repetioner osv.). Så skälet till att jag antog det är väl du nämnder det flera gånger ur olika synvinklar. Du får gärna berätta vad du tänkte härvidlag. Jag är helt ny på bloggande, så att jag ”lägger krut på att svara på frågor” är av respekt för kommentatorerna som tar sig tid att svara på tråden. När jag läst andra trådar har jag sett hur folk skriver att de hållit på med LCHF en vecka, bara fått återfall och frossat i godis två kvällar och undrar varför de inte går ner något. Många verkar ägna mer tid åt att läsa efterrättsrecept än att lära sig mer om näringslära. Jag vill visa att jag inte är en av dem utan går in i detta på allvar. Och jag är jättetacksam för att få idéer om vad jag gör för fel. Jag tror att jag får seriösare svar då. Som de jag fått från dig t.ex ! Nog är vi olika alltid och jag är som du säger inte SSS eller någon annan guru. Men för att inte helt famla i blindo känns det ibland som att det vore skönt att ha någonting att hålla sig i, att det finns någon mer gemensam nämnare mellan olika människors metabolismer än att vi inte ska äta socker. Vi får ju inte speciellt mycket support från dem som borde ge oss vägledning och som vi försörjer med våra skattepengar . Du skriver: ...den mängd mat man naturligt äter och den aktivitetsnivå man har. Det är just vad jag strävar efter, att min kropp ska fatta att den inte vill ha mer än den gör av med. Och det hoppas jag att den ska förstå med tiden. För jag tror på det du skriver att min kropp talar om något för mig. Mitt problem är ju att jag inte kan det språket (ännu) . När det gäller min vinnarinstinkt så är det som jag skrivit tidigare: Jag gör mitt bästa för att uppnå mina mål och jag brukar lyckas med det jag företar mig. Men på det här området har jag alltså inte gjort det. Det innebär inte att jag håller på bara för att uppnå målet i sig, utan för att jag verkligen vill och jag tycker att min kropp skulle vilja också, om du ursäktar att jag fortsätter metaforen med att kroppen och jag inte är ett. Och jag tror att vi här någonstans närmar oss pudelns kärna. Jag menar sannerligen inte att ansvaret åvilar någon annan, jag försöker bara förstå om all teoretisk kunskap jag tagit till mig är sann eller inte för mig, när jag nu ska omsätta den i praktiken. Jag vill hellre veta att det som SSS&Co sagt inte stämmer på mig och att jag därmed ska göra på något annat sätt, än att fortsätta med noll carbs och bada i fett (nåja). Men jag tror verkligen på LCHF, när jag inte äter carbs så mår jag bättre, totalt sett. Det är underbart att få ha fri tillgång till smör igen. Det är något att sätta värde på! Sasse 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Äsch, sluta lyssna så mycket på andra och lyssna på vad din kropp vill. Tryck inte i dig mat "bara för att du ska", ät så du känner dig nöjd. Sen så kan jag ju säga att synda är aldrig bra och speciellt inte "ett par gånger i månaden", där kan du ha förklaringen till varför vikten står stilla. Ja, fast nu är det inget syndande i det här försöket (ca 3 månader nu) och ändå funkar det inte. Du har rätt i att man ska lyssna på kroppen, det tror jag på, men jag har bara inte lärt mig hur man gör ännu. Jag hör inte vad den säger ! Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
StinasKompis Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 Ja, jag har mätt sedan start i januari, just för att veta vad jag fått i mig och för att kunna föra den här dialogen. Jag undviker allt socker, dvs även frukt, eftersom det är när jag äter carbs som jag blir sugen på mer. Ett alldeles typiskt sockerberoende alltså. Eftersom jag inte lyckas med mig själv, det var därför jag startade tråden, så är det kanske förmätet av mig att kommentera ditt intag, men jag skulle inte klara av att äta grapen och yoghurt med blåbär. Och enligt LCHF-specialisterna skulle din fördelning bli alldeles för lite fett och för mycket carbs. När jag lägger in dina siffror i min kalkyl (matkalkyl.se) så får jag det till att %-fördelningen är ca 18 protein 12 carbs och 70 fett. Och om du läser kommentarerna jag fått så skulle det bl.a. innebära alldeles för lite protein. Jag får alltså inte ihop parametrarna procenten, fördelningen, kalorierna, mättnad och viktnedgång. Du äter runt 1200 kcal och det skulle ju, med kaloriberäkningsmetoden, innebära en bra viktnedgång. Jag ligger på runt 1500 och har en förbrukning på 2000 kcal/dag. Men problemet är i mitt fall att viktminskningen stannat och det var det som var min ursprungliga undran. Då säger alla LCHF-guruer med en mun: Strunta i kcal, ät mer (fett)! Jag får inte ihop det! Det är detta jag vill diskutera, förutom förstås att hitta den hemliga koden till att kilona ska försvinna. Jag har tagit till mig sådana förklaringar som platåer som man inte kan göra något åt, men blir helt förvirrad av många andra råd. I mitt fall bör jag säkert äta mer grönt, det är ju dessutom något som är tillåtet, men var tog 5/20/75 och strunta-i-kaloriberäkningen vägen? SSS försäkrar att man kan köra denna metod om och om igen och lyckas varje gång, till skillnad från Viktväktarna m.fl. bantningsmetoder som bara gör att man slutar på en högre vikt varje gång, men det tycks i alla fall inte min kropp tycka. Förlåt om jag blev uppgiven på slutet, men jag vill förstå och kunna påverka . Sasse Ja det är ju jättekonstigt att du inte går ner om du äter 1500 kcal och din förbrukning är 2000. Min slutsats av det är något som inte stämmer. Antingen är din förbrukning lägre än 2000, eller så äter du mer än 1500. Jag tror inte att fördelningen av makronutrienterna är så noga om man räknar kalorier. Jag tror också att den stora poängen med att hålla igen på kolhydraterna och öka andelen fett är att man hamnar i fettförbrännings-"mode". För att jag ska få det hela att hänga ihop logiskt så måste det ju ändå vara så att om man vill att kroppen ska förbränna det *lagrade* fettet så måste man ju ge den en anledning till det, och den anledningen, som jag ser det, måste vara att det *svalda" fettet inte räcker till för kroppens behov. När det gäller mina matvanor jag får ge dig rätt om yogurten med blåbär - det höll mig inte mätt i förmiddags, jag fick ta en matsked kokosolja i teet vid tiotiden. Och sen åt jag ett ägg till sparrisen på kvällen. Däremot funkar det bra att äta grapefrukt ihop med ägg, den frukosten brukar jag stå mig fint på. Det där med protein finns det ju många bud om, jag har hört allt från 0,8 till 2 gram per kg kroppsvikt. Jag åt tidigare kött eller fisk både till lunch och middag, men eftersom jag inte tränar hårt (kör mest promenader, yoga och jogging) så tror jag 0,8-1 gram per kg kroppsvikt räcker gott för mig. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 När jag började göra armhävningar klarade jag knappt av att med tårna i golvet sänka kroppen från raka armar, hålla emot och sjunka ner utan att krascha näsan i backen. Nu går det hur bra som helst både upp och ner varje pass. Vilket faktiskt är rätt imponerande mot bakgrund av din vikt och längd men även ålder. Tar du en kvinna från gatan och ber henne utföra en korrekt armhävning, dvs inte knävarianten, så brukar du få hålla på ett tag innan du finner en som klarar det. Det här gör mig iofs än mer konfunderad. Så visst blir man starkare. Och jag kan säga att jag gör tillräckligt många av de olika övningarna för att vara utmattad efteråt. Hur utmattad man är/känner sig efteråt är tyvärr ingen bra värdemätare för om träningen är effektiv eller ej. Styrkeförändringar är däremot en bättre sådan och - i ditt fall - är muskelförbättringar en ännu bättre. Det jag menar med min gräns för vad jag vill ägna åt fysträning är just att jag inte känner att jag vill ägna mer tid åt tränandet. Jag tror inte det är många idag som jobbar heltid som hinner med både promenader och träning. Det har du sannolikt rätt i. 1-2 timmar aktiv vila + en halvtimme träning VARJE DAG är ingen dålig dos mot den bakgrunden. Tråkigt nog är det dock inte en tillräcklig dos. Det jag fiskar efter är dock snarare att det sannolikt inte är rätt dos. Jag tycker att med mina dagliga aktiviteter och mitt förhållandevis begränsade matintag borde det räcka för att kroppen inte ska behöva ha kvar sina fettdepåer i avvaktan på att kriget ska komma. Jag må ha fel, men det måste finnas en annan förklaring till varför min kropp så krampaktigt håller kvar av sitt överflöd. Nja, din kropp gör vad den tillåts göra/behöver göra och som det verkar så är din nuvarande kosthållning/energiintag/aktivitetsnivå i paritet med någon slags homeostas, dvs du står still åtminstone i vikt. Ber om ursäkt om jag missförstod dig betr. omfattningen av tränandet tidigare, men jag läser in i ditt svar att det krävs styrketräning på ett annat sätt än det jag ägnar mig åt idag (det finns väl en anledning till att du frågar om jag använder mer belastning/fler repetioner osv.). Så skälet till att jag antog det är väl du nämnder det flera gånger ur olika synvinklar. Du får gärna berätta vad du tänkte härvidlag. Du tänker rätt. Normalt sett så är det för någon i din ålder knepigt att träna med en dos som är produktiv sett till de resultat man får om man tränar varenda dag. Det ger en hint om att du sannolikt skulle kunna optimera din träning för att dels få mer/bättre resultat och dels kunna spara tid. Jag tänkte bara kort spåna lite kring vad de som brukar kunna sådant här gör, dvs kroppsbyggare/fitnesstävlande. Det finns några grundregler som är värda att ha i åtanke då: Man strävar efter optimal bränslepartitionering, dvs så man optimerar mängden muskelmassa man lägger på sig kontra mängden kroppsfett. Detta uppnås genom att man helst håller en hyfsad form året runt, äter på ett sätt som möjliggör bra bränslepartitionering vilket inte nödvändigtvis behöver innebära lågkolhydratkost. I de fall där man äter mer kolhydrater så är dock en absolut grundförutsättning god insulinkänslighet. Man maximerar sin ämnesomsättning dels för att det finns en del tecken som tyder på att ju högre ämnesomsättning man har desto lättare lägger man på sig muskler. Dels gör man även detta för att kunna starta på ett högt energiintag när man förbereder sig för tävling eftersom då tvingas trappa ned antalet kalorier man stoppar i sig och/eller öka aktivitetsnivån för att åstadkomma nödvändig negativ kaloribalans. För att konkretisera lite så har du ju själv märkt att du redan nu upplever dig äta förhållandevis lite men ändå står still. Med optimal bränslepartitionering kan du i praktiken äta lite mera vilket många upplever när du börjar äta lågkolhydratkost. Plötsligt upplever de sig äta mera än tidigare och ändå gå ned i vikt. En effekt som ofta härrör just till att man går från halvdålig bränslepartitionering till en riktigt bra. Här har vi också delvis orsaken till att somliga tycks kunna stoppa i sig "hur mycket som helst" och ändå inte går upp i vikt. Ofta har ju detta också att göra med kognitiva orsaker men när det inte har det tenderar bränslepartitionering vara en delförklaring. Så ett par saker du behöver nu är dels att äta på ett sätt som bättre tillfredställer mättnad och möjligtvis även näringsdensitet. Det händer inte ofta men jag tycker MikaelEdebros förslag om att äta mer grönsaker inte var så dumt i just din situation. Det kan dels, delvis, adressera hungerproblematiken men även åstadkomma en mental positiv effekt, dvs att du upplever dig äta mycket mer än nu. Finns det näringsaspekter så kan ju även detta underlättas med denna kostförändring. För att ytterligare ge en metabol skjuts vad gäller bränslepartitionering och ämnesomsättning så behöver du träna högintensivt 2-3 ggr/vecka. Du behöver dessutom göra det med fokus på de stora muskelgrupperna. Armhävningar i all ära men det mesta köttet på din kropp kommer du inte åt med armhävningar. Rygg och ben är det du då mera måste attackera. Knäböj, marklyft vore idealet under förutsättning att du kan utföra dessa eller liknande övningar korrekt. Komplettera sedan med mindre övningar som rodd/drag och pressditon horisontellt/vertikalt. Beroende på upplägg så är en bra grund att utgå från 3 x 10 reps med relativt kort vila mellan varje set, ex. 30-60 sekunder. Ett fungerande och i regel mycket produktivt upplägg är 3 helkroppspass där du kan alternera övningar varje pass men ändå köra åtminstone en övning/muskelgrupp eller åtminstone 2 övningar/muskelgrupp/vecka. Kan du greja det med din hemmautrustning? I annat fall kan det behövas uppsöka ett gym. Den högintensiva träningen har dessutom fördelen att den brukar ge sig på glykogenlagren. För den som vill maximera sin fettförbränning är detta viktigt. Notera även att när jag skriver högintensiv träning så avser jag ur det allmänna perspektivet, dvs långlöpning är mer lågintensiv medan den högintensiva är sådan som i princip innebär korta insatser, ex. sprinterdistans, styrke-/muskelträning. I klartext: Jag menar INTE den specifika högintensiva träningen som brukar kallas HIT och har något att göra med att man tar ut sig till momentan utmattning med låg volym. Den ska du hålla dig borta från. Punkt. Åtminstone vad gäller den mer muskelfokuserade träningen. HIIT i mellandagarna vore möjligt men frågan är om din kropp orkar med detta... En balansgång där som möjligtvis periodvis skulle kunna fås till. Jag är helt ny på bloggande, så att jag ”lägger krut på att svara på frågor” är av respekt för kommentatorerna som tar sig tid att svara på tråden. När jag läst andra trådar har jag sett hur folk skriver att de hållit på med LCHF en vecka, bara fått återfall och frossat i godis två kvällar och undrar varför de inte går ner något. Många verkar ägna mer tid åt att läsa efterrättsrecept än att lära sig mer om näringslära. Jag vill visa att jag inte är en av dem utan går in i detta på allvar. Och jag är jättetacksam för att få idéer om vad jag gör för fel. Jag tror att jag får seriösare svar då. Som de jag fått från dig t.ex ! Amen! Då tänker vi väldigt lika ur detta perspektiv. Alldeles för många tar alldeles för lättvindigt på vad som krävs för att få lågkolhydratkostätandet att fungera. Nog är vi olika alltid och jag är som du säger inte SSS eller någon annan guru. Men för att inte helt famla i blindo känns det ibland som att det vore skönt att ha någonting att hålla sig i, att det finns någon mer gemensam nämnare mellan olika människors metabolismer än att vi inte ska äta socker. Vi får ju inte speciellt mycket support från dem som borde ge oss vägledning och som vi försörjer med våra skattepengar . Det här har jag tjatat om väldigt mycket tidigare men det jag tror du fiskar över är helt enkelt: Spelar energibalansteorin roll? Och det gör den så klart. När somliga LCHF-gurus alldeles för lättvindigt, åtminstone tidigare, antytt att "man kan äta hur mycket man vill" så har man missat att lägga till suffixet "...så länge mättnadsupplevelsen medelst optimal bränslepartitionering gör att när man inte vill äta mera så kommer man ändå äta under sin energibalansnivå". För de som liksom undertecknad dels ex. är män, har större kroppar, tränar så brukar det ofta vara så enkelt som att "man äter så mycket man vill" och ändå hamnar under energibalansnivån. För äldre, småväxta kvinns utan träningserfarenhet och/eller träningslust så är det i regel inte alls så enkelt. Oavsett kön, kroppshydda, aktivitetsnivå så når de flesta till slut en vikt då man planar ut och vill man då ta sig förbi denna så brukar man få se över antingen energiintag och/eller aktivitetsnivå. Du skriver: ...den mängd mat man naturligt äter och den aktivitetsnivå man har. Det är just vad jag strävar efter, att min kropp ska fatta att den inte vill ha mer än den gör av med. Och det hoppas jag att den ska förstå med tiden. För jag tror på det du skriver att min kropp talar om något för mig. Mitt problem är ju att jag inte kan det språket (ännu) . Som sagt, kroppen är duktigare på att klaga än att förklara. Gör du tillräckligt med saker fel så brukar det vara lättare att höra vad den säger...oavsett om det sker på exotiskt språk med blekingsk dialekt. Som jag försökte uttrycka så är det enda du vet att i nuläget är din kropp viktstabil och då återstår i princip bara två saker. Antingen ökar du din förbränning eller så minskar du ditt energiintag. Det är effektiv och produktiv träning kan komma in i bilden. Det är i regel alltid mycket behagligare att kunna äta lite mera än att dra ned maten. Innan du dock gör detta så testa det Edebro m.fl. var inne på som ett första steg. När det gäller min vinnarinstinkt så är det som jag skrivit tidigare: Jag gör mitt bästa för att uppnå mina mål och jag brukar lyckas med det jag företar mig. Men på det här området har jag alltså inte gjort det. Det innebär inte att jag håller på bara för att uppnå målet i sig, utan för att jag verkligen vill och jag tycker att min kropp skulle vilja också, om du ursäktar att jag fortsätter metaforen med att kroppen och jag inte är ett. Och jag tror att vi här någonstans närmar oss pudelns kärna. Jag menar sannerligen inte att ansvaret åvilar någon annan, jag försöker bara förstå om all teoretisk kunskap jag tagit till mig är sann eller inte för mig, när jag nu ska omsätta den i praktiken. Jag vill hellre veta att det som SSS&Co sagt inte stämmer på mig och att jag därmed ska göra på något annat sätt, än att fortsätta med noll carbs och bada i fett (nåja). Men jag tror verkligen på LCHF, när jag inte äter carbs så mår jag bättre, totalt sett. Det är underbart att få ha fri tillgång till smör igen. Det är något att sätta värde på! Sasse Se vad de tongivande LCHF-förespråkarna föreslår som riktlinjer. Det här gäller för övrigt all form av expertis man nyttjar/vänder sig till. Funkar det inte på en själv så gör det inte det. Då är det antingen så enkelt att man feltolkat vad som getts råd om eller att de haft fel. I slutändan handlar det om att bli sin egen expert och då är det bra att som du verkar göra ifrågasätta. För övrigt så är noll carbs inget jag skulle rekommendera annat än i inledningen och något att utgå från så man normaliserar LCHF:andet. "Low" skall alltså helst inte tolkas som noll ur ett längre perspektiv. Om det inte funkar bra vill säga...vilket det ju gör för somliga. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
StinasKompis Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 PS. Du skrev: "Och enligt LCHF-specialisterna skulle din fördelning bli alldeles för lite fett och för mycket carbs." Jag tänker så här: Jag ska äta det protein jag behöver, det är viktigt. Jag ska äta rejält med ovanjordsgrönsaker för det innehåller en massa viktiga vitaminer och fibrer. Jag fyller på med så mycket fett som behövs för att hålla mig någorlunda ohungrig. Fett är inget som egentligen behöver fyllas på eftersom jag har hyfsade lager och vill minska dem, men jag vill ju inte heller gå omkring och känna mig hungrig. Däremot struntar jag i vad den procentuella fördelningen blir. Hittills funkar det bra. Hoppas du snart hittar det som funkar för dig med. Jag läste tråden från början nu och tycker verkligen du är ambitiös och verkar göra allting rätt, så jag förstår din frustration. Känner mig lite usel som ifrågasatte dina siffror (intag alternativt grundförbrukning) men även om jag nuförtiden inser att teorin att "en kalori är en kalori" är en förenkling, så blir det för mig logiskt omöjligt att ligga still i vikt en längre period om man äter mindre än man gör av med. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Johanna07 Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 Grönsaker har väldigt lite kalorier (om vi nu ska prata kalorier) så även om du ökar din mängd grönsaker, och därmed kolhydrater, så betyder det inte mycket i energiprocent. Men visst, ökar du mängden grönsaker så kanske du får dra ned mängden fett från 80E% till 75E% om du vill hålla samma kaloritak. Tycker fortfarande att det känns som du äter lite lite... du har råd att öka 10-20 gr kh, 200-300 kcal genom att lägga till like grönisar. Detta skulle ge dig bättre täckning av vitamin och mineraler, plus fibrer som kan behövas för tarmfloran. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted March 25, 2014 Share Posted March 25, 2014 @Tiny Tom... Jag tror att jag är lite kär i dej. Himmel vad du är duktig på att förklara såna "enkla" grejor. Jag ska "definivt" ta tag i dina tips till Sassa och applicera på mej själv... Inte för att jag har nåt utsatt mål än, men jag inser att de kommer att få mej att må bra.... Och kanske gör att jag når mitt all time high i trädgårdssäsongen, om inte annat. Du har också medverkat i andra trådar där du tycker att du upprepar dej själv men var inte irriterad över det. Du ger många nykomlingar tillgång till dina kunskaper vilket är ovärdeligt. Inte ens jag har lyckats läsa igenom allt sen forumet startade, och ändå har jag övergivit trädgårdsforumen mot kostdito. Vi behöver all klokskap upprepade gånger. De nya behöver den lättillgänglig, och veteranerna kan behöva påminnelser (annars kan de sortera bort dem) 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Ja det är ju jättekonstigt att du inte går ner om du äter 1500 kcal och din förbrukning är 2000. Min slutsats av det är något som inte stämmer. Antingen är din förbrukning lägre än 2000, eller så äter du mer än 1500. Jag tror inte att fördelningen av makronutrienterna är så noga om man räknar kalorier. Jag tror också att den stora poängen med att hålla igen på kolhydraterna och öka andelen fett är att man hamnar i fettförbrännings-"mode". För att jag ska få det hela att hänga ihop logiskt så måste det ju ändå vara så att om man vill att kroppen ska förbränna det *lagrade* fettet så måste man ju ge den en anledning till det, och den anledningen, som jag ser det, måste vara att det *svalda" fettet inte räcker till för kroppens behov. När det gäller mina matvanor jag får ge dig rätt om yogurten med blåbär - det höll mig inte mätt i förmiddags, jag fick ta en matsked kokosolja i teet vid tiotiden. Och sen åt jag ett ägg till sparrisen på kvällen. Däremot funkar det bra att äta grapefrukt ihop med ägg, den frukosten brukar jag stå mig fint på. Det där med protein finns det ju många bud om, jag har hört allt från 0,8 till 2 gram per kg kroppsvikt. Jag åt tidigare kött eller fisk både till lunch och middag, men eftersom jag inte tränar hårt (kör mest promenader, yoga och jogging) så tror jag 0,8-1 gram per kg kroppsvikt räcker gott för Ja det är ju jättekonstigt att du inte går ner om du äter 1500 kcal och din förbrukning är 2000. Min slutsats av det är något som inte stämmer. Antingen är din förbrukning lägre än 2000, eller så äter du mer än 1500. Jag tror inte att fördelningen av makronutrienterna är så noga om man räknar kalorier. Jag tror också att den stora poängen med att hålla igen på kolhydraterna och öka andelen fett är att man hamnar i fettförbrännings-"mode". För att jag ska få det hela att hänga ihop logiskt så måste det ju ändå vara så att om man vill att kroppen ska förbränna det *lagrade* fettet så måste man ju ge den en anledning till det, och den anledningen, som jag ser det, måste vara att det *svalda" fettet inte räcker till för kroppens behov. När det gäller mina matvanor jag får ge dig rätt om yogurten med blåbär - det höll mig inte mätt i förmiddags, jag fick ta en matsked kokosolja i teet vid tiotiden. Och sen åt jag ett ägg till sparrisen på kvällen. Däremot funkar det bra att äta grapefrukt ihop med ägg, den frukosten brukar jag stå mig fint på. Det där med protein finns det ju många bud om, jag har hört allt från 0,8 till 2 gram per kg kroppsvikt. Jag åt tidigare kött eller fisk både till lunch och middag, men eftersom jag inte tränar hårt (kör mest promenader, yoga och jogging) så tror jag 0,8-1 gram per kg kroppsvikt räcker gott för mig. Ja, det är ju det jag tycker också och därför fortsätter jag att tjata . Men jag kämpar vidare, jag vill ju så gärna hamna i fettförbränningsmode igen. Men jag kämpar på, hej å hå. Sasse 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Tack Tiny Tom! Jo, jag gör ”hela” armhävningar sedan något halvår. När jag började körde jag knävarianten. Jag har en liten släkting som är träningsfreak och han har kollat att jag gör rätt, (kroppen rak och sånt). Det tog väl 3-4 veckor från första försöket innan jag kunde göra 20 stycken på raken. Skönt att även du börjar undra, nu förstår du också varför jag börjar bli uppgiven. Jag fattar helt enkelt inte varför det inte funkar. Ha ha, du ger dig inte. Påminner lite om mig faktiskt, hmm. Jag förstår att jag gör fel någonstans, men var?! Och med vad?! Jag ska begrunda noga det du säger om tränandet, men du vet min grundinställning. Och jag kan vara olydig och obstinat . Det där med bränslepartitioneringen är intressant. Insulinkänslig är jag ju så det förslår, det behöver vi nog inte ens diskutera. Och det där med att hålla hyfsad form året om är ju något jag jobbar på. Mina fysiska aktiviterer är desamma året om, förutom att på sommaren brukar jag cykla 2-3 mil om dagen istället. Och vedhuggningen är mitt ansvar på landet! Så vad beträffar maten så kanske jag bara ska se tiden an och istället för att bli sur efter tre månader, som nu, så ska jag strunta i det och bara ge kroppen den tid den behöver. Säg om du tror att det är rätt medicin, för då kan ju det faktiskt ha en lugnande effekt på mig, så jag slipper stå och hoppa och vara arg. Jag tror du har helt rätt med ämnesomsättningsresonemanget. Vi ska dock komma ihåg att jag inte är speciellt hungrig, rätt sällan faktiskt. Idag tog jag t.ex. både lite mer broccoli och en halv avocado till min biff, så när jag kom till slutet, med den goda gräddsåsen som jag skrapar av tallriken med sked (Magdalena Ribbing skulle inte gilla mitt bordsskick), så var jag rätt mätt och det var ju just så mätt som man inte ska bli. Vad tror du, är det viktigare att få i sig mer mat (så att förbränning/ämnesomsättning ökar) än att undvika att bli väldigt mätt? Du har kommit med många kloka kommentarer som jag är mycket tacksam för. Ska försöka modifiera ätandet lite och se vad jag kan göra på träningsfronten. Nu när solen börjat visa sig kanske jag ska göra om min terrass till ett utomhusgym . Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 PS. Du skrev: "Och enligt LCHF-specialisterna skulle din fördelning bli alldeles för lite fett och för mycket carbs." Jag tänker så här: Jag ska äta det protein jag behöver, det är viktigt. Jag ska äta rejält med ovanjordsgrönsaker för det innehåller en massa viktiga vitaminer och fibrer. Jag fyller på med så mycket fett som behövs för att hålla mig någorlunda ohungrig. Fett är inget som egentligen behöver fyllas på eftersom jag har hyfsade lager och vill minska dem, men jag vill ju inte heller gå omkring och känna mig hungrig. Däremot struntar jag i vad den procentuella fördelningen blir. Hittills funkar det bra. Hoppas du snart hittar det som funkar för dig med. Jag läste tråden från början nu och tycker verkligen du är ambitiös och verkar göra allting rätt, så jag förstår din frustration. Känner mig lite usel som ifrågasatte dina siffror (intag alternativt grundförbrukning) men även om jag nuförtiden inser att teorin att "en kalori är en kalori" är en förenkling, så blir det för mig logiskt omöjligt att ligga still i vikt en längre period om man äter mindre än man gör av med. Jag tror du har helt rätt! Jag ska inte vara så skraj för grönsakerna, i alla fall inte de med lite carbs. Det där med logik verkar inte gälla i de här sammanhangen. Känn dig inte usel, jag tog inte illa upp. Sasse 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 Grönsaker har väldigt lite kalorier (om vi nu ska prata kalorier) så även om du ökar din mängd grönsaker, och därmed kolhydrater, så betyder det inte mycket i energiprocent. Men visst, ökar du mängden grönsaker så kanske du får dra ned mängden fett från 80E% till 75E% om du vill hålla samma kaloritak. Tycker fortfarande att det känns som du äter lite lite... du har råd att öka 10-20 gr kh, 200-300 kcal genom att lägga till like grönisar. Detta skulle ge dig bättre täckning av vitamin och mineraler, plus fibrer som kan behövas för tarmfloran. Du har helt rätt! Min mage funkade bättre förut när jag åt mer grönsaker, så jag går på din linje. Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 25, 2014 Author Share Posted March 25, 2014 @Tiny Tom... Jag tror att jag är lite kär i dej. Himmel vad du är duktig på att förklara såna "enkla" grejor. Jag ska "definivt" ta tag i dina tips till Sassa och applicera på mej själv... Inte för att jag har nåt utsatt mål än, men jag inser att de kommer att få mej att må bra.... Och kanske gör att jag når mitt all time high i trädgårdssäsongen, om inte annat. Du har också medverkat i andra trådar där du tycker att du upprepar dej själv men var inte irriterad över det. Du ger många nykomlingar tillgång till dina kunskaper vilket är ovärdeligt. Inte ens jag har lyckats läsa igenom allt sen forumet startade, och ändå har jag övergivit trädgårdsforumen mot kostdito. Vi behöver all klokskap upprepade gånger. De nya behöver den lättillgänglig, och veteranerna kan behöva påminnelser (annars kan de sortera bort dem) Glöm det Stoscha, han är min . Sasse 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
bengt.nilsson.cst Posted March 26, 2014 Share Posted March 26, 2014 Hej Sasse. Förstår din frustration. Det har kommit så många kloka rekommendationer kring maten men jag fokuserar på dina promenader. Kanske går du lika fort dag ut o dag in och det finns nog en risk att kroppen vänjer sig för mycket. Om man som du promenerar i genomsnitt 10 timmar i veckan i samma tempo tror jag inte du får maximal effekt. Föreslår att du varierar och tex. går en kilometer i tempot 8min/km, nästa 10min/km ibland kraftigt uppför osv. Maximal effekt av dina promenader får du nog om du i snitt ligger på ca: 9 min/km i varierad terräng. Hur fort går du idag? Lycka till Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 26, 2014 Author Share Posted March 26, 2014 Hej Sasse. Förstår din frustration. Det har kommit så många kloka rekommendationer kring maten men jag fokuserar på dina promenader. Kanske går du lika fort dag ut o dag in och det finns nog en risk att kroppen vänjer sig för mycket. Om man som du promenerar i genomsnitt 10 timmar i veckan i samma tempo tror jag inte du får maximal effekt. Föreslår att du varierar och tex. går en kilometer i tempot 8min/km, nästa 10min/km ibland kraftigt uppför osv. Maximal effekt av dina promenader får du nog om du i snitt ligger på ca: 9 min/km i varierad terräng. Hur fort går du idag? Lycka till Jag går i snitt runt 6 km/h. Den app jag använder visar min och max också och där brukar maxhastighet hamna på 8-9 km/h. Men nu är du också inne på Tiny Toms medicin, att öka på träning och intensitet. För också du håller ju med mig om att det är konstigt. Det måste vara något annat fel när en person som äter 1500 kcal och gör av med 2000 per dag (ja, jag vet att man inte ska mäta, men nu finns siffrorna och då kan vi väl fejsa dem) ändå inte tappar minst ett halvt kilo i veckan. Dessutom med LCHF som ju sägs vara ännu effektivare för fettförbränningen. Min mormor hade inte tid att intervallträna i skogen, hon gick förmodligen vägen fram och tillbaka i samma takt varje dag och ändå höll hon sig i trim med det. (Även om hon inte visste att det var just trimmade hon gjorde .) Jag har fått en hel del intressanta kommentarer och förslag, jag kommer att börja med att lägga till lite grönsaker till huvudmålet. Samtidigt är jag då livrädd för att insulinet ska börja pumpa och ställa till det. Jag tycker det är en svår balansgång . Speciellt som man inte vet om man gör rätt eller fel och det är svårt att efter en vecka veta vad det var som var fel. Var det för lite hollandaisesås i tisdags eller att jag inte tålde osten jag åt i lördags, eller kanske att det blev för många carbs av de där vansinnigt goda sparrisarna med smör i fredags? Ja, du fattar. Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 26, 2014 Share Posted March 26, 2014 @Tiny Tom... Jag tror att jag är lite kär i dej. Himmel vad du är duktig på att förklara såna "enkla" grejor. Jag ska "definivt" ta tag i dina tips till Sassa och applicera på mej själv... Inte för att jag har nåt utsatt mål än, men jag inser att de kommer att få mej att må bra.... Och kanske gör att jag når mitt all time high i trädgårdssäsongen, om inte annat. Du har också medverkat i andra trådar där du tycker att du upprepar dej själv men var inte irriterad över det. Du ger många nykomlingar tillgång till dina kunskaper vilket är ovärdeligt. Inte ens jag har lyckats läsa igenom allt sen forumet startade, och ändå har jag övergivit trädgårdsforumen mot kostdito. Vi behöver all klokskap upprepade gånger. De nya behöver den lättillgänglig, och veteranerna kan behöva påminnelser (annars kan de sortera bort dem) Tack för värmen Stoscha! Det uppskattas. För övrigt har du nog helt rätt vad gäller att upprepning inte är så dumt. Inlärning är för det mesta - i praktiken - en iterativ process. För varje iteration, upprepning, så snappar man förhoppningsvis något nytt alternativt förstår mer på djupet. Lycka till! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 26, 2014 Share Posted March 26, 2014 Jo, jag gör ”hela” armhävningar sedan något halvår. När jag började körde jag knävarianten. Jag har en liten släkting som är träningsfreak och han har kollat att jag gör rätt, (kroppen rak och sånt). Det tog väl 3-4 veckor från första försöket innan jag kunde göra 20 stycken på raken. Ok, nu är jag ännu mer konfunderad. Om jag tolkar dig rätt så menar du att du klarar 20 korrekt utförda armhävningar med en kroppsvikt på 80 kg och en längd på 171 cm (var det väl?)? I en relativt nylig tråd så diskuterades i förbigående typiska/imponerande belastningar i bänkpress. Jag tror jag hävde ur mig att 50 kg i bänkpress för en kvinna är något väldigt få kvinnor klarar (som inte tävlar i styrkelyft etc). En vanlig omberäkningsfaktor mellan armhävningar och bänkpress brukar vara 0.66, dvs i runda slängar så brukar en armhävning motsvara 0.66 * kroppsvikten översatt till övningen bänkpress. Väger man 100 kg så motsvarar detta alltså ca 66 kg i bänkpress. För enkelhets skull och så att vi får lite prutmån så kan vi bolla med att omberäkningsfaktorn istället är 0.6. Det skulle alltså i ditt fall innebära 0.6 * 80 kg = 48 kg. Om jag inte misstolkar dig så skulle du alltså klara 20 repetitioner på 48 kg i bänkpress. En minst sagt imponerande siffra skulle den stämma med tanke på dina omständigheter. Men jag utgår från att jag har missuppfattat något. Minns jag inte fel så nämnde hon som promotar sig som träningsorakel medelst civ.ing.-titel (ingen kritik...bara ett lite intressant nedslag i en värld som vår) att hon klarat som bäst 65 kg i bänkpress. En bra siffra i synnerhet mot hennes kroppsstorlek och dito komposition. Men hon tävlar dessutom i styrkelyft och tränar vad det verkar hårt. 20 repetitioner på 48 kg brukar normalt sett motsvara en del mer än 65 kg som maxbelastning... Something is fishy here! Skönt att även du börjar undra, nu förstår du också varför jag börjar bli uppgiven. Jag fattar helt enkelt inte varför det inte funkar. Nja, jag menade mest att det kändes som att något inte stämde och efter ditt senaste svar så är jag som sagt än mer förbryllad. Ha ha, du ger dig inte. Påminner lite om mig faktiskt, hmm. Jag förstår att jag gör fel någonstans, men var?! Och med vad?! Jag ska begrunda noga det du säger om tränandet, men du vet min grundinställning. Och jag kan vara olydig och obstinat . Jo, jag har förstått att din grundinställning är att du inte vill träna mer/träna annorlunda än du redan gör. Min grundinställning är dock att du kan absolut vara olydig och obstinat men då kan du inte förvänta dig att uppnå dina mål. (Med brasklappen att du väl egentligen inte specificerat exakt vad ditt mål är i hårda data? Visuellt som det är så är det kanske inte heller möjligt i nuläget även om det givetvis handlar om att minska/omfördela en hel del kroppsfett vilket i praktiken innebär viss viktminskning.) Det där med bränslepartitioneringen är intressant. Insulinkänslig är jag ju så det förslår, det behöver vi nog inte ens diskutera. Med risk för att jag missuppfattat något men hur menar du att du är "insulinkänslig så det förslår"? Vore du det så skulle LCHF inte nödvändigtvis vara en nödvändighet menar jag. Det behöver å andra sidan inte vara fel heller men normalt sett så ger mycket god insulinkänslighet ändå bra effekter på sådant som bränslepartitionering. Och det där med att hålla hyfsad form året om är ju något jag jobbar på. Mina fysiska aktiviterer är desamma året om, förutom att på sommaren brukar jag cykla 2-3 mil om dagen istället. Och vedhuggningen är mitt ansvar på landet! Ja att du verkar hålla igång och ha en hyfsad aktivitetsnivå på vardagsbasis skriver jag under på. Så vad beträffar maten så kanske jag bara ska se tiden an och istället för att bli sur efter tre månader, som nu, så ska jag strunta i det och bara ge kroppen den tid den behöver. Säg om du tror att det är rätt medicin, för då kan ju det faktiskt ha en lugnande effekt på mig, så jag slipper stå och hoppa och vara arg. Ja, det är i varje fall där du bör börja tycker jag. Skynda långsamt tenderar vara en bra idé för det mesta vid den här typen av långsiktiga förändringar. Jag tror du har helt rätt med ämnesomsättningsresonemanget. Vi ska dock komma ihåg att jag inte är speciellt hungrig, rätt sällan faktiskt. Idag tog jag t.ex. både lite mer broccoli och en halv avocado till min biff, så när jag kom till slutet, med den goda gräddsåsen som jag skrapar av tallriken med sked (Magdalena Ribbing skulle inte gilla mitt bordsskick), så var jag rätt mätt och det var ju just så mätt som man inte ska bli. Vad tror du, är det viktigare att få i sig mer mat (så att förbränning/ämnesomsättning ökar) än att undvika att bli väldigt mätt? Nja, mätt tycker jag man ska bli. Proppmätt ska man dock undvika att bli undantaget om man inte avser äta på ett bra tag...alternativt har en undantagsdag. Eftersom TEE (totala energiförbrukningen) även är beroende av hur mycket mat man äter så finns givetvis en faktor kopplad till matintaget. Uttryckt annorlunda, äter man mindre så kommer mindre energi att krävas för att kroppen skall kunna hantera matsmältning. Motsatt gäller givetvis om man ökar matintaget. Det här leder följaktligen till att kroppen på ett fiffigt sätt faktiskt har ett inbyggt system för minimum resp. maximum vad gäller matintag i relation till viktförändring, dvs ju längre ifrån man kommer sin "naturliga" vikt desto svårare blir det i praktiken att bibehålla den. Metabola störningar rubbar dock detta en (hel) del vilket underlättar extrem fetma och/eller undervikt. Bortom detta så är givetvis ett så lågt energiintag att det påverkar det endokrina systemet etc negativt något som också kan rubba ämnesomsättning. I dessa fall brukar det dock flankeras av ett mående som är sisådär. Som redan nämnts kan absorptionen av näringsämnen förbättras också vilket möjligtvis också kan bidra. Men det återstår att se. Den typen av grönsaker som du rekommenderats kan du för övrigt utan större ånger stoppa i dig nästan oavsett mängd... Du har kommit med många kloka kommentarer som jag är mycket tacksam för. Ska försöka modifiera ätandet lite och se vad jag kan göra på träningsfronten. Nu när solen börjat visa sig kanske jag ska göra om min terrass till ett utomhusgym . Hoppas de kommer till någon nytta och används praktiskt! Börja med ätandet som sagt och gör en ansträngning (trots att du är obstinat och olydig) för att få till lite mer seriös träning så har du i varje fall en bättre situation att komma vidare än innan. Lycka till! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
bengt.nilsson.cst Posted March 26, 2014 Share Posted March 26, 2014 Sasse, 6 km/h är givetvis helt ok. Fråga mest för jag har en väninna som säger att hon motionerar mycket, ute med hunden 1 timme om dagen minst. Jag gick med henne som sällskap häromdagen och för skoj skull kolla jag sträckan med appen och vi gick 1,2 km på 35 min. Hundar stannar mycket. Jag kan precis som du inte förstå att du inte går ner i vikt och att det är frustrerande. Skulle hårdare träning kunna vara ett alternativ, styrketräning, jogga, cykla fort osv? Är personligen helt inne på att mer/hårdare träning är nyckeln när du äter så vettigt som du gör 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 26, 2014 Author Share Posted March 26, 2014 Hej Tiny Tim! Först OT: Jag vet inte hur man klipper in snuttar av det du tidigare skrivit och som jag vill kommentera, så du får ursäkta att mitt svar blir en summering utan hänvisningar. Jag tror du hänger med ändå. När jag gör armhävningarna vilar jag lite efter 10, innan jag kör resten. Utgångsläge liggande på golvet tårna mot väggen och händerna i golvet vid öronhöjd. Pressar mig upp och sänker ner. OK, jag kanske inte gör det jättesnyggt, men jag gör det. Dessutom erkänner jag att det inte är helt smärtfritt, så efteråt vilar jag några minuter. Med ålderns rätt ! Magövningar: Ligger på rygg och hissar upp först överkroppen (inte ända upp i sittande men så det känns ordentligt) händerna vid öronen, böjda knän. Därefter, fortfarande på rygg, händerna i golvet längs sidorna och lyfter benen hyfsat högt och sänker ner, magövningarna gör jag i ett svep. (Jag gör en del annat också, bl.a. balansövningar, men strunt i det nu.) Jag är inte så bra på gymutrustning, gillar inte gymmiljön, så jag kan inte kommentera det du skriver om dessa ting. Jag tror nog att jag gör övningarn rätt bra. Och jag ägnar mig inte bara åt vedhuggning på semestern, det händer att jag tar med mig motorsågen till skogen och hämtar hem stockarna också (synd att man har så kort semester). Min grundkondition får nog anses rätt god. Men det hjälper ju inte, det är överflödskilona som stör mig ! Så igen, mitt mål är att slippa kvarvarande överflödskilon, som jag bedömer uppgår till ytterligare 10-15 kg. Och som jag skrev tidigare, med det nettominus på energiintag jag har så borde det gå utan träning. Tycker jag! Dock har du verkligen gett mig en del att fundera på, för du verkar ju vara rätt övertygad om att detta inte kommer att gå att uppnå utan annorlunda träning. Det måste få sjunka in hos mig. Nu säger du att jag skulle i princip kunna äta fritt av t.ex. broccoli och blomkål, men kan du förklara hur det hänger ihop med LC. Jag får inte ihop det! Eller tar jag för bokstavligt på LCHF? Potatis, ris och pasta har jag knappt ätit alls de senaste åren. När jag räknade ut mitt PAL-värde hörde jag talas om TEE, men jag vet inte mycket mer om det än så. Om du har något tips på intressant läsning om det du skriver om, intag vs förbränning, så tar jag gärna emot det. Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 26, 2014 Author Share Posted March 26, 2014 Sasse, 6 km/h är givetvis helt ok. Fråga mest för jag har en väninna som säger att hon motionerar mycket, ute med hunden 1 timme om dagen minst. Jag gick med henne som sällskap häromdagen och för skoj skull kolla jag sträckan med appen och vi gick 1,2 km på 35 min. Hundar stannar mycket. Jag kan precis som du inte förstå att du inte går ner i vikt och att det är frustrerande. Skulle hårdare träning kunna vara ett alternativ, styrketräning, jogga, cykla fort osv? Är personligen helt inne på att mer/hårdare träning är nyckeln när du äter så vettigt som du gör Och med en dåres envishet fortsätter jag och säga att det är konstigt att jag inte lättar i vikt. Differensen mellan intag och förbrukning ska ju bara inte kunna ge andra effekter än viktminskning. Visserligen har vi lärt oss att en kalori inte en kalori, men här rör det sig om stora skillnader. Jag vill inte ägna mer tid åt tränande. Tiny Toms förslag att försöka utnyttja tiden effektivare har jag tagit till mig och kommer att försöka göra något av. Vi kan väl anta att ett utökat styrketränande och gymmande skulle hjälpa till ytterligare, men det är inte det jag är ute efter. Jag startade tråden för att få lite idéer om vad jag kan tänkas göra för fel, oavsett fysiska aktiviteter. Alla ni vänliga kommentatorer verkar ju vara överens om att det är något som inte stämmer och jag har krampaktigt hållit fast vid ledstjärnor som 5/20/75% och så lite carbs som möjligt o.s.v. Jag har mätt och vägt, gjort analyser av mitt gående i längd och hastighet, tagit fram egna övningar hemma eftersom jag inte gillar gym-miljöer. Jag har ingen ambition att bli body-builder, jag vill bara få bort det överflödsfett som jag både ser och känner. Jag kan ha helt fel, men jag har svårt att tro att kroppen tycker att de extra kilona fyller någon funktion och det är detta fenomen jag inte begriper, men väldigt gärna skulle vilja förstå. Sasse 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
bengt.nilsson.cst Posted March 27, 2014 Share Posted March 27, 2014 Hej igen Sasse. Kan inte släppa att du inte går ner i vikt. Jag är absolut ingen expert men läser så mycket jag kommer åt om mat och hälsa och började själv med LCHF moderat i November 2012 och efter 11 månader hade jag nått min målvikt, gått från 130 till 85kg ( min viktnedgång publicerades här på Kostdoktorn i November 2013) Jag är 57 år och 185cm och under viktminskningsperioden gick jag promenader varannan dag på ca: 1-1,5 timmar, plus 1-2 timmar styrketräning i veckan. Jag åt/äter ca: 150-200g protein, 50-75g kolh och 150-200g fett om dagen, någonstans kring 2.200-2.900 kcal om dagen. Nästan allt jag åt/äter är hemlagat men jag var/är inte så noga och duktig som du. Jag åt/äter när som helst och minst 50% av dagens matintag kom/kommer mellan 18 och 23 på kvällen. Jag förde matdagbok och vissa dagar hade jag 6-7 måltider och ibland 3-4.000 kcal. Det enda lite extrema med min mat är att jag ät/äter ca: 40-50 ägg i veckan och ca: 5kg. grönsaker. Kanske inte det mest pedagogiska jag gjort att skriva att det gått/går "lätt" för mig men hoppas du tar det på rätt sätt. Jag tittade på ditt energiintag som du beskrev och jag får ditt energiintag till kring 1.000 kcal om dagen förutsatt att du inte lägger på majonnäs i klickar stora som tennisbollar utan jag räknade kring 15g när du använder fett. Kan det vara så att din kropp går på någon form av sparlåga?? 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tiny Tom Posted March 27, 2014 Share Posted March 27, 2014 När jag gör armhävningarna vilar jag lite efter 10, innan jag kör resten. Utgångsläge liggande på golvet tårna mot väggen och händerna i golvet vid öronhöjd. Pressar mig upp och sänker ner. OK, jag kanske inte gör det jättesnyggt, men jag gör det. Dessutom erkänner jag att det inte är helt smärtfritt, så efteråt vilar jag några minuter. Med ålderns rätt ! Vi kan lämna det där med armhävningarna. Det var mest en väldigt ovanlig kombination mellan styrkeförhållande etc som jag triggade på. Möjligtvis var det också så att jag undermedvetet började tänka "för mycket nervaktivering", dvs om man tränar för tungt (vilket var mitt antagande...och som kanske stämmer mot bakgrund av att du antyder annat än perfekt utförandeteknik för dina armhävningar) för ofta så kommer nervsystemet att få sig en omgång som det inte hinner återhämta sig från och det gäller i synnerhet om du tränar så ofta som vardagligen. Magövningar: Ligger på rygg och hissar upp först överkroppen (inte ända upp i sittande men så det känns ordentligt) händerna vid öronen, böjda knän. Därefter, fortfarande på rygg, händerna i golvet längs sidorna och lyfter benen hyfsat högt och sänker ner, magövningarna gör jag i ett svep. (Jag gör en del annat också, bl.a. balansövningar, men strunt i det nu.) Jag är inte så bra på gymutrustning, gillar inte gymmiljön, så jag kan inte kommentera det du skriver om dessa ting. Jag tror nog att jag gör övningarn rätt bra. Och jag ägnar mig inte bara åt vedhuggning på semestern, det händer att jag tar med mig motorsågen till skogen och hämtar hem stockarna också (synd att man har så kort semester). Min grundkondition får nog anses rätt god. Om jag förstår dig rätt vad gäller din vardagsträning så är det i princip magövningarna och armhävningar som din träning består av? Det ger inte på långa vägar den effekt du söker och som jag redan skrivit om. Om vi utgår från de största övningarna som knäböj och marklyft så nyttjar de båda i häraden av 70% av kroppens samtliga muskler! Det är en del av förklaringen till att de är så effektiva i synnerhet för nybörjare och de som primärt behöver bygga en styrkebas och muskelgrund. Ju mer muskelmassa som används desto högre blir dessutom energiförbrukningen. En mycket viktig faktor som jag faktiskt inte nämnt under den här långa tråden är ju också styrketräningens muskelsparande effekt. Det är något som är helt oumbärligt och det gäller nog i synnerhet dig som inte har det så lätt att tappa fettet (vilket iofs ingen brukar ha i din situation). Jag fick för mig att jag nämnt detta redan men det hade jag visst inte. Ifall någon upplevde att det inte var solklart varför styrketräning är så oumbärligt för fettminskning så är detta i varje fall en av de viktigaste orsakerna därtill. Men det hjälper ju inte, det är överflödskilona som stör mig ! Så igen, mitt mål är att slippa kvarvarande överflödskilon, som jag bedömer uppgår till ytterligare 10-15 kg. Och som jag skrev tidigare, med det nettominus på energiintag jag har så borde det gå utan träning. Tycker jag! Dock har du verkligen gett mig en del att fundera på, för du verkar ju vara rätt övertygad om att detta inte kommer att gå att uppnå utan annorlunda träning. Det måste få sjunka in hos mig. Bra, låt det sjunka in...sen kan du börja träna! Nu säger du att jag skulle i princip kunna äta fritt av t.ex. broccoli och blomkål, men kan du förklara hur det hänger ihop med LC. Jag får inte ihop det! Eller tar jag för bokstavligt på LCHF? Potatis, ris och pasta har jag knappt ätit alls de senaste åren. Nja det var inte riktigt min poäng. Däremot kan du äta mer bladiga grönsaker som diverse salladstyper NÄSTAN fritt och troligtvis upplevelsemässigt fritt (ungefär som lågkolhydratkost i bästa fall upplevelsemässigt gör att man "kan äta hur mycket man vill" pga mättnadsaspekten). Med mer bladiga grönsaker i din kost så kan du förhoppningsvis adressera hungerproblematiken en smula. I det senaste du skrev så var dock kanske detta inget större problem. En allmän ökning av grönsaksintaget var dock tänkt att bättre adressera eventuella näringsrelaterade problem. Då måste du eventuellt substituera somligt av det du äter men om du inte överdriver detta så ska det inte vara några större problem inbillar jag mig. När jag räknade ut mitt PAL-värde hörde jag talas om TEE, men jag vet inte mycket mer om det än så. Om du har något tips på intressant läsning om det du skriver om, intag vs förbränning, så tar jag gärna emot det.Hmm...jag tolkade nog undermedvetet det som att du fått fram ditt PAL-värde lite mer exakt än så à la kalorimetri + möjligtvis någon mer avancerad mätning vid fysisk aktivitet. Varför jag i himlens namn gjorde den tankekullebyttan mot bakgrund av att det i princip aldrig brukar vara så i dessa sammanhang förtäljer dock inte historien. Därmed har vi, inte omöjligt, kommit till pudelns kärna. Men först tar vi det du efterfrågade. Sök på följande så hittar du säkert något matnyttigt: "total energy expenditure" "thermic effect of food intake" ...och möjligtvis lite överkurs: "energy adaptations" Om du nu redan hunnit läsa en massa teori enligt det nyssnämnda så måste jag nu här göra dig lite besviken. Du kan glömma allt detta i relation till din situation för i praktiken så är det enda du kan göra något åt: - vad du äter - när du äter - fysisk aktivitet Det är det här du har att jonglera med oavsett hur mycket du kan om teorin. Uttryckt annorlunda, glöm din beräknade PAL och ditt uppskattade matintag för oavsett vad du kommit fram till och oavsett vad saker och ting "normalt borde vara" så är det irrelevant för dig och din situation. Vi har (väl?) redan konstaterat att du sannolikt inte har någon allvarlig sjukdom, hormonella störningar etc. Då återstår bara att utgå från ovanstående punkter och variabler. Som en passus kan nämnas att även undertecknad nyligen gjort bort sig när jag funderade kring varför inget hände med kroppsfettet. Jag befann mig i en situation då jag min kroppshydda etc till trots inte tappade fett trots att jag låg på 2500 kcal/dygn vilket för mig inte är så mycket. Paus för eget tänkande här. Vad var problemet? 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Nej, jag tänkte väl det! Ni gick bet precis som jag. För normalt sett så borde ju en sådan som jag (107-108 kg, 190 cm, man) tappa vikt med det facila energiintaget. Skämt åsido, efter visst begrundande så hittade jag följande bidragande delförklaringar: - En nära vän jag träffat mer frekvent under senare tid hade varje gång vi fikat medhaft sig diverse godsaker från fabrikatörer som Lindt och Anthon Berg. Jag hade helt glömt bort detta och dessutom konsumerat mer än vanligt "i god väns lag" s.a.s. - En stapelvara jag äter mycket av hade jag tillfälligt bytt mot en liknande och då missat att mängden jag fick i mig nu var mer än normalt. - Punktering på cykeln gjorde att mina dagliga vansinnesfärder (jag cyklar som en biltjuv...åtminstone vad intensiteten beträffar) uteblev. Det var något mera jag härvidlag förträngt. Hursomhelst, sammanfattningsvis så hade jag alltså feluppskattat såväl energiintag som fysisk aktivitet. Och jag ska ju ha koll! *jomenvisstserrusåatt* Min poäng är att det är hemskt lätt att känna sig blåst av energibalansteorin om man inte är noggrann och även om man är det så är det väldigt knepigt att få exakt koll exempelvis på aktivitetsgrad. För att runda av och återgå till ämnet så är det alltså (fortfarande) följande jag skulle råda dig Sasse: 1) Se över grönsaksintaget enligt det som nämnts i tråden. 2) Börja träna på riktigt...givetvis efter du låtit det sjunka in. 3) Modifiera kosten i övrigt vid behov. Använd "vardagstitrering" om det underlättar. Lycka till! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Sasse Posted March 27, 2014 Author Share Posted March 27, 2014 Så här skriver Andreas Eenfeldt om viktminskningstips på sin blogg: 13. Träna smart Varför kommer detta råd först på plats 13? Därför att få saker är så överskattade som effekten av enbart träning för viktnedgång. (Det är AE:s kursivering.) Så därför skulle jag vilja att vi nu en gång för alla släpper diskussionen om tränandet här i tråden. Jag lovar att jag ska se vad jag kan göra åt det på mitt ”hemma-gym”. Men långt innan vi kommer till roddmaskiner och bänkpressar så är det annat som jag vill få mer koll på. Jag har i min närhet två stränga kontrollanter; dels en man som på nära håll följer mig och kollar vad jag äter, ser mig träna och är med på mina raska promenader, han ser att jag inte fuskar, dels en närstående sjuksköterska som inte anammat LCHF och därför är extra intresserad av hur och vad jag gör, såväl med maten som med de fysiska aktiviteterna. Kanske inte helt utan skadeglädje, vilket givetvis retar mig ännu mer. Anton Bergh var tidigare en av mina kompisar också, Tiny Tom, liksom Jack Daniels m.fl. Alla dessa glada gossar har jag gjort slut med (Jack för snart 10 år sedan, Anton och jag träffades en del i höstas, tills jag fick nog av honom också och dumpade även honom vid nyår). Du behöver inte oroa dig, Tiny Tom, jag vet vad jag gör och stoppar i mig. Jag vill också komma bort från mitt vägande och mätande, men det är alltför många som ifrågasätter att jag sköter mig, så jag fortsätter om inte annat för bevisföringens skull. Nej, det är inte bra, men för ordningens skull. Dessutom, om Anton skulle höra av sig, så kan jag lättare avvisa honom . bengt.nilsson.cst är ju en kille som lyckats (stort grattis till din fantastiska resa!) och det är uppenbart att du äter/har ätig mycket mer än jag. Och ibland undrar jag förstås om det är här den initiala skillnaden ligger mellan succe och misslyckande. Äter jag för lite? Men även om jag läst så mycket om fetträdslan som inte är något att vara rädd för, så gör min situation, när jag står still i viktminskandet, att jag helt enkelt inte törs äta så mycket mer. Och dessutom är jag ju inte speciellt hungrig, det känns bara helt bakvänt att trycka i sig 3000 kcal om man är nöjd efter 1500. bengt.nilsson.cst, mina mätningar gör jag in ett kalkylprogram, så jag får nog lita på siffrorna där. I början gjorde jag jämförelser genom att lägga in samma siffror i några olika och skillnaderna var inom felmarginalen. Ja, en av undringarna jag har är ju just om kroppen är på sparlåga (eller vad det nu är) och vad man kan göra åt det. Men diskussionen har kommit in så mycket på träning att vi till stora delar kommit ifrån frågan om huruvida man ska gasa på och öka intaget ytterligare när man står still? Sasse Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
bengt.nilsson.cst Posted March 28, 2014 Share Posted March 28, 2014 Hej igen Sasse, Jag vet inte om jag gått ner i vikt snabbare om jag begränsat mitt matintag lite mer, och jag håller med dig att i början kändes det väldigt konstigt att ibland "överäta" och oftast med mer fett??? men effekt gav det, i alla fall för mig. Du svarar i början av forumet på frågan vad du äter och en vanlig meny är 2 ägg, 50g skinka, 35g macka med smör o pålägg. Jag räknade på 15g smör, 15g ost, 15g leverpastej. Totalt ca: 500 kcal. Nästa måltid 100g kött/kyckling/fisk ( jag räknar 100 kcal), 50g lök/blomkål. Jag räknade på att du steker i 15g fett och du lägger på 15g majonnäs och avslutar med 30g ost. Totalt ca: 500 kcal. Summa ca: 1000 kcal, 65g protein, 3 gram kolhydrater, 75g fett. Räknar jag fel tycker du? Bengt Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.