Jump to content

Jävla vete!


lordmetroid
 Share

Recommended Posts

Jag har nu försökt i 10 dagar att bli kvitt mitt socker och vete beroende!

Jag klara ungefär 3 till 4 dagar på LCHF men sedan så faller jag för frestelsen totalt och snasckar i mig ohälsosamma pizza, hamburgare, ris, bröd, choklad så det står härliga till.

 

Den där söta smaken jag vet inte om jag kan leva utan den! Ett liv på LCHF utan att uppleva något sött känns för himla tråkigt.

Den där mjuka smaken av bröd som är så perfekt matchad med smör och pålägg... Det är verkligen en upplevelse värd att dö för.

Den där härligt fylligheten när man proppar hela käften full av makaroner eller ris, så underbart lockande.

Den där cheeseburgaren på donken, vilken perfekt saftighet och smak av konstgjord ost.

Stekt potatis oerhört varma bollar av stärkelse och krydda

Potatismos med brunsås och spenat passar utmärkt till hemmagjord kykling.

 

LCHF är helt enkelt inte tillräckligt tillfredställande trots att jag blir mätt och belåten på en tallrik mat, trots att mina slemhinnor inte är konstant inflammerade, trots att jag är full av energi och inte avsevärt trött efter måltiderna så fattas det en bit av njutningen i måltiderna.

 

Hur fan ska man göra?

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Det är kört helt enkelt, ge upp! ;)

 

Din lista är dock lite "rolig"...pizza och hamburgare som du nämner först går det ju att göra riktigt bra LCHF varianter av.

 

Jag håller med om att man saknar "riktigt" bröd, juice och snickers väldigt mycket...

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Hur skulle du svara om jag säger att det nyktra livet är inte tillfredställande nog, visst funkar kaffe utan gök men det är inte samma sak... Och vad är väl en solnedgång utan ett glas vin? 

Jag försöker säga att det gäller att härda ut, att det du nu ser som njutning i själva verket kanske snarare är ett beroende... Och de tar mer än fyra dagar att bryta. Att du tycker dig sakna tillfredsställelse är på grund av att ditt beroende inte blir tillfredsställt och din avvänjningsperiod inte är avklarad.

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Först trodde jag det var ett aprilskämt, men sen så kommer jag ju ihåg alla våta drömmar man haft om nybakade bullar, härlig rågmacka med mycket smör och ost på och till och med krispiga pommes stripes.

Grejen är ju att det är inte alls lika gott som man mindes eller som hjärnan föreställer sej det om man testar när man väl blivit avgiftad.

 

Jag har visst trillat dit på både det ena och det andra och varenda gång så undrar man ju varför, eftersom det verkligen inte alls är värt pengarna och verkligen inte är gott. Det har hänt att jag köpt en kanelbulle för 25 spänn när jag springer gatloppet genom alla förföriska dofter i tunnelbanan och slängt den efter 2 tuggor för den verkligen var äcklig.

 

Numera när jag är riktigt, riktigt sugen så försöker jag verkligen att visualisera smaken och vad jag EGENTLIGEN är sugen på, och då blir det aldrig nåt sött eller bröd.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jo jag håller med åt alla håll ;) jag biter en tugga kanelbulle och spottar sen ut. Det var inte så gott som jag kom ihåg. Men. Nybakt hembakt surdegsrågbröd med halv cm tjockt lager riktigt smör på. Och en skiva god ost. Och en portion havregrynsgröt med mycket smör. Eller en bakt potatis med mycket smör. Sånt saknar jag. Jag tillåter mig att en gång i månaden äta hemlagad ärtsoppa med mycket smör i. Det är också gott. Och jag har ätit lchf i fyra år...

 

Fast för mig räcker det nog att gotta mig en gång i månaden.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det innebär en viss uppoffring. Äter man inte lågkolhydratkost så kan man äta allt. Även om det innebär hälsorisker. 

 

Visst saknar man en del goda saker. En perfekt mazarin...eller som när jag slog rekordet och åt nio mazariner på en dag. (Ett solklart bevis på att socker blockerar leptinet som borde stoppat mig tidigare.)

 

Det innebär också vissa begränsningar. Jag reser mycket och kan ibland tillbringa flera dagar på flyg och flygplatser. Är man efter en lång nattflygning till Asien vrålhungrig för att man fått skitmat så återstår inte så mycket annat än snabbmat, subways eller annat lättsmält. Då är det lika bra att köra fullt ut och svulla. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jo, men det är viktigt att vara så strikt som möjligt i början om man har ett sockerberoende. Annars måste man ju slåss mot sockertrollet varenda dag och det orkar man ju inte till slut.

Ska man kunna göra nåt planerat avsteg nångång måste man ha ett tamt sockertroll som är piskat till underkastelse

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jo, men det är viktigt att vara så strikt som möjligt i början om man har ett sockerberoende. Annars måste man ju slåss mot sockertrollet varenda dag och det orkar man ju inte till slut.

Ska man kunna göra nåt planerat avsteg nångång måste man ha ett tamt sockertroll som är piskat till underkastelse

Precis. Att tämja är nyckeln till framgång.

 

Sen är sockermonster olika svårtämjda. Endel kanske inte kan fuska utan att falla dit.

 

En annan nyckel är kunskap. Med mera kunskap om vilka hälsoriskerna är då man äter snabba kolhydrater, industriellt framställd mat och socker är sådan mat mindre lockande. Jag känner nästan avsky inför vetemjöl tex.

 

Ett konkret tips är att aldrig släppa greppet en hel dag. Om behovet är skriande eller man av andra orsaker måste äta dålig mat: begränsa det till ett mål. Ät extra strikt frukost den dagen. Och planera bra mat färdigt till nästa dag.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag känner så väl igen det du beskriver, jag var / är lika brödberoende som du. Jag har nu varit vete/gluten fri I ett år och jag längtar fortfarande som en galning.

 

Det som gjort det relativt lätt för mig är att jag blir riktigt sjuk så fort jag får i mig något. Det tog dock ca 4-6 veckor av total avhållsamhet innan kroppen reagerade starkt på vete/gluten. Jag tänker att innan var kroppen så tillvänjd att balansera upp skadan som vete åstadkom, efter 4-6 veckor monterar den ner "försvaret", och då blir det en chock när man går på igen.

 

Idag har jag inget val, jag blir så sjuk. Så mitt tips är att du biter ihop i ett antal veckor, under den tiden kan du unna dig sötsaker tycker jag, det viktiga är att bryta brödberoendet. Sockerberoendet kan du ta sen.  Därefter kan du testa vete igen och jag kan nästan lova att du kommer att uppleva stora obhag, men vi är alla olika, så stora att du kommer att välja bort vete/gluten.

 

Du verkar kunna hålla hungern borta i alla fall, vilket är bra. Jag käkade ost hela tiden de där 4-6 veckorna (och längre tid än så)  för att hålla bort hungern som jag nu tolkar som hjärnans sätt att kräva att jag käkar vete så att den där veteknarkaren i hjärnan får sitt, trots att ingen cell i min kropp behöver eller begär någonting.

 

Bit ihop - det är värt det, trots allt ...

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

det tar ett tag för smaklökarna att ställa om sig, nu kommer jag inte ihåg hur lång tid man räknar att det tar, men någonstans poppar minst en månad upp i skallen. 

Jag hade jättejobbigt att gå tillbaka till sockerfritt efter julen, men en inplanerad ätardag fungerade för mig. All min längtan efter det förbjudna kunde jag fokusera på den dagen och när suget slog till fantisera om allt jag skulle trycka i mig den dagen. Det hjälpte mig enormt, hade inte klarat det så bra utan den säkerhetsventilen. När den dagen väl kom var jag inte så sugen och det blev en påse polly som jag mådde illa av. Win-win för mig! Har planerat nästa till påsk, men längtar inte efter den alls som jag gjorde med den första. Kanske kan vara ett sätt att komma över vrålsuget och sorgen över "aldrig mer"? Vad gäller bröd så baka lchf bröd som substitut, min pizzacraving stillades med en lchfpizza med mandelmjölsbotten. Man behöver inte göra det värre än man måste :)

Och glöm inte berömma dig själv för varje dag utan dina "droger"! Kanske sätta upp en belöning (inte mat) för varje vecka du klarar utan?

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Ge upp.. fall till föga.. ge upp.. eller ät ännu godare mat!

 

Det är hur lätt som helst att ställa om kroppen tillomed till ketos.. men knoppen däremot är den som stretar emot.. dvs det är mest i huvudet det sitter och det handlar om vanor och Dopamin!

 

Det handlar om betingade reflexer.. och Dopamin till största delen!

 

http://www.hjarnkoll.com/hjarnkoll-pa-maten

Link to comment
Share on other sites

 

 

Är man efter en lång nattflygning till Asien vrålhungrig för att man fått skitmat så återstår inte så mycket annat än snabbmat, subways eller annat lättsmält. Då är det lika bra att köra fullt ut och svulla. 

 

Är det enda sättet att angripa problemet? Är det t.ex. inte möjligt att ta med något eget ätbart ombord?

Link to comment
Share on other sites

För en som är beroende av socker och vete krävs det mer än att bara sluta med socker och vete. Det krävs att man arbetar med det som händer i knoppen också.

När jag började med LCHF sörjde jag allt det goda jag itne fick äta längre. Jag åkte på dikeskörningar modellen de lux! Himmel och pannkaka vad jag kunde vräka i mig av allt jag "inte fick"!!

 

En dag fick jag nog! Jag började leta efter hjälp för jag insåg att jag inte fixade det på egen hand! (Hur många alkoholister klarar av att sluta dricka helt av sig själv?). Jag hittade en hälsocoach. Jag bokade in flera träffar med henne, de kostade mig skjortan men det var värt vartenda öre!!

Sorgen över maten sitter till 99,9% i hjärnan. Vill man ändra sitt ät beteende måste man lära sig att tänka på nytt sätt.

Varför har du valt LCHF?

Vilka hälsovinster är du ute efter? (Vikt? Besvärlig mage? trött? Hudproblem? Allergier?)

Tänk på det långa loppet, är pizzan idag viktigare än att kunna springa med barnbarnen om 20 år och sparka boll?

Se helhetsbilden!!!

Istället för att tänka "förbud" tänk på vad du kan njuta av!!

En god biff med bea och grillade grönsaker kanske?

Personligen längtar jag till grillen är avdammad så att jag kan slänga på kycklingfile och ha vitlökssmör på.

 

Det jag har lärt mig av min kropp och hjärna och LCHF sedan 2009 är att det tar TID innan man lär sig att släppa tankarna på det man "inte får" och börja tänka på vad man "får". Efter ett tag inser man att det handlar inte om förbud utan om hälsovinster ochv ad man mår bra av. Många inser också att det är mer fel på dagens samhälle med allt att man ska unna sig, till socker i en massa saker, till tillsatser osv än det egna tänket på ren mat lagad från grunden.

Börja med att ställa dig själv frågan "vad vill jag"

Planera in sen en avgiftningsperiod. Giftet ska ut ur kroppen!

Hitta "mutor" eller belöningar till dig själv som INTE är matrelaterade!! Jag blir glad av att jobba fysiskt i trädgården, att vika tvätt (knäppt kanske men så är det) är min terapi för då står jag och gör något med händerna samtidigt som jag kan släppa tankarna fria, sparka boll med barnen i trädgården är en wow upplevelse (sist höll jag på att dö av skratt när minstingen tog bollen och stack iväg med den). Hitta guldkornen i livet och NJUT av dem!!

Maten, att äta rätt, är en liten del, de stora delen är att resten av livet ska fungera!!

Se det hela som ett hjul där du har bitar som alla måste funka för att hjulet ska rulla fint och jämt. Maten är en del, jobb en annan, ditt sociala liv en tredje, relationen till din partner en tredje osv. Hittar man balansen kommer det att bli lättare att behålla den. Men om du BARA fokuserar på maten kommer du inte kunna hålla balansen i resten av ditt "hjul".

 

Ta en dag i taget, en måltid åt gången!

Satsa på REN mat. Har du möjlighet följ då ett strikt schema första månaden så att det blir svårare att avvika. Se möjligheter istället för hinder.

 

Du har kanske hört det förr men jag säger det ändå!

Kan jag kan ALLA!!

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Är det enda sättet att angripa problemet? Är det t.ex. inte möjligt att ta med något eget ätbart ombord?

Du flyger inte speciellt ofta antar jag? Nej, man kan inte ta med sig något. De flesta länder jag reser till förbjuder livsmedel, till exempel Australien som har mycket strikta regler för det. För övrigt skulle det krångla till mer än det gör nytta. Det rör sig om ett par dagar i månaden och hälsofaran med det är försumbar. Det är inte så att jag sitter i tax free-butiken och mumsar kilovis med godis. Men det blir kanske en god middag på en restaurang eller en rejäl ostburgare på något hak.

Link to comment
Share on other sites

Du flyger inte speciellt ofta antar jag? Nej, man kan inte ta med sig något. De flesta länder jag reser till förbjuder livsmedel, till exempel Australien som har mycket strikta regler för det. För övrigt skulle det krångla till mer än det gör nytta. Det rör sig om ett par dagar i månaden och hälsofaran med det är försumbar. Det är inte så att jag sitter i tax free-butiken och mumsar kilovis med godis. Men det blir kanske en god middag på en restaurang eller en rejäl ostburgare på något hak.

 

En rejäl ostburgare kan man anpassa till lchf utan större bekymmer, en god middag är ännu lättare - om man vill.

 

Jag har flugit med två barn, iofs inom Europa bara, men det har inte varit något problem att ta med mat ombord på planet. Allt har varit uppätet innan planet landat.

 

Om ett land har krångliga regler tar man reda på vilka reglerna är. Krävs det ett läkarintyg kan det garanterat ordnas. Är det vissa livsmedel som tulle speciellt regarerar på? Jag vet att kött är ett sådant livsmedel. Då kan man ta med ägg kanske.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

De länder som har strikta regler, gäller detta införsel så har man redan ätit upp det man fört med sig så ska det inte vara några problem. För att vara på säkra sidan kan man kontakta med flygbolag (inte researrangör) som man ska resa med. Inom EU (inklusive Schengen) är dte inga problem att föra med sig egen mat på regeljärflyg.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag har nu försökt i 10 dagar att bli kvitt mitt socker och vete beroende!

Jag klara ungefär 3 till 4 dagar på LCHF men sedan så faller jag för frestelsen totalt och snasckar i mig ohälsosamma pizza, hamburgare, ris, bröd, choklad så det står härliga till.

 

Den där söta smaken jag vet inte om jag kan leva utan den! Ett liv på LCHF utan att uppleva något sött känns för himla tråkigt.

Den där mjuka smaken av bröd som är så perfekt matchad med smör och pålägg... Det är verkligen en upplevelse värd att dö för.

Den där härligt fylligheten när man proppar hela käften full av makaroner eller ris, så underbart lockande.

Den där cheeseburgaren på donken, vilken perfekt saftighet och smak av konstgjord ost.

Stekt potatis oerhört varma bollar av stärkelse och krydda

Potatismos med brunsås och spenat passar utmärkt till hemmagjord kykling.

 

LCHF är helt enkelt inte tillräckligt tillfredställande trots att jag blir mätt och belåten på en tallrik mat, trots att mina slemhinnor inte är konstant inflammerade, trots att jag är full av energi och inte avsevärt trött efter måltiderna så fattas det en bit av njutningen i måltiderna.

 

Hur fan ska man göra?

Jag tycker det låter lite som om maten används som din njutning i livet, som det alltid har varit för så många av oss. Mitt råd, baserat på egna reflektioner och erfarenheter, är nog att försöka hitta andra njutningar. Lista ut vad du tycker om, vad du tycker är roligt och vad du njuter av förutom brödet, pizzan och hamburgarna. Vad har du mer för mat som du tycker är sådär extra god som du kan unna dig. För mig kan ett exempel vara att baka någonting enl. LCHF. Det är inte helt godkänt för mig själv då jag försöker få ner i vikt men det är också bättre än att smälla i mig någonting proppat med kolhydrater. Då får jag synda, men synda lagom. Kanske är inte detta någonting som fungerar för alla eller är hållbart, men det fungerar för mig. Ett annat tips är, som någon hade skrivit innan, att försöka titta igenom så många recept och måltider som möjligt på nätet, i böcker och på forum, för att hitta nya favoriter. Att varje dag äta ny och spännande mat istället för att försöka ersätta pastan med någonting som inte alls smakar som den goda pasta man minns. Då blir man bara besviken och jämför smakerna med det man kommer ihåg och saknar ifrån förut. 

 

Hoppas att du inte ger upp utan försöker ge dig själv en chans. Som du säger så mår du så bra och jag lovar att suget efter brödet och pizzan kommer att bli lättare att hantera med tiden! Lycka till i framtiden! 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag tror jag vet precis vad jag gjorde för fel.

Efter er allas mycket uppmuntrande inlägg så bestämde jag mig för att försöka på nytt. Denna gången med ännu mer fett! Det har fungerat utomordentligt bra. Vid tidigare försök har jag ätit måltider som sett ut ungefär som denna måltid som Tommy lagt upp på sin blog http://www.tommytappar.se/?p=5810

Dock så skiljde sig han och min måltid avsevärt då jag brukar ha en omelett gjord på två ägg istället. Men det blir nog inte mycket fett i jämnförelse, kanske endast 50g fett snarare än 150g fett så som Tommys måltid.

 

Resultatet var att jag fick en väldigt dålig andedräkt och en konstant ihålig känsla nedanför bröstkorgen. Jag kände inte riktigt igen den känslan då det inte riktigt så jag är van vid att känna hunger. Antagligen svalt jag.

 

Nu efter att jag använt mig av rikligt med tillsatt fett från den färdiggjorda bernaisåsen på burk som jag köpte så känner jag absolut inget sug överhuvudtaget, jag har inte dålig andedräkt och jag har ingen hunger.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...